Vad sur jag blir!

Tid: 21:57:00
Datum: 2008-06-09
Kategori: Att leva med en synnedsättning

Okej, sånt här blir jag så otroligt förbannad på!
Jag läste ens blogg. Hon hade pratat med en kille som hade addat henne från Kamrat. När han fick reda på att hon inte såg blockade han henne och sa att "blinda kan väl inte skriva".
Vad är det för jävla puckon det finns!
Visst, det kanske inte är så lätt för seende att förstå hur det är, men sådant de inte vet något om ska de ge fan i! Han hade säkert bara en massa fördomar om synskadade och andra funktionshindrade också för den delen och det är han inte ensam om.
Det finns hur många som helst som tycker och tror att så fort man inte är som alla andra, har någon form av funktionshinder e.d. så är man CP-störd och klarar ingenting. De fattar inte att det finns olika grader av funktionshinder. Bara för att man är synskadad behöver det inte betyda att man är blind, men så är det för många. Antingen ser man eller så är man blind. Det är antingen eller vilket är helt fel!
Dessutom tror många att man inte klarar någonting alls och behöver hjälp med precis allt. Det är också helt fel. De flesta av dessa personer vill ju säkert bara vara hjälpsamma, men det är inte alltid så lätt när man inte vet vad personen i fråga vill att man ska/vill ha hjälp med. Det bästa tycker jag därför är att man frågar personen i fråga om man bwhöver hjälp och definitivt inte bara kommer fram och gör någonting som den funktionshindrade kanske inte alls vill ha hjälp med.
Men de jag blir mest förbannad på är personer som tror att de vet bättre i alla fall trots att man har sagt att så är det inte alls.
"Joo det är det visst" säger den personen då.
Och hur fan vet du det? Jag bara frågar.
Visst, seende kan läsa sig till viss kunskap om funktionshinder, men de kan aldrig sätta sig in i hur det är. Till en viss del kanske, men de har aldrig varit i den situationen själva så de vet inte hur det är. Ändå så säger de att "så är det visst". Inte konstigt att man blir sur!
Många seende verkar också gå väldigt mycket på utseendet. Visst, det är väl inte helt oviktigt hur man ser ut, men det är ju absolut inte hyvudsaken. Det är insidan som räknas.
En del säger att när de träffar någon de gillar är det utseendet de går på först. Det kanske stämmer, men det är ju inte utseendet som avgör. Inte enligt mig i alla fall.
Vad väljer man?
En snygg sexig blondin, men med IQ= 0
Eller
En lite mulligare korthårig tjej, men med ett hjärta av guld som aldrig sviker?
Det går inte att svara på. Det är olika från person till person, men poängen med det här är att är man riktigt kär så spelar inte utseendet någon roll. Du kan inte bestämma vem du ska bli kär i. Blir man kär så blir man.
Nu behöver man ju inte bli kär bara för det, men det gäller väl allting. I alla fall för mig. Jag går ju inte och blir kompis med klassens snyggaste tjejer som jag egentligen inte alls tycker om bara för att de är snygga.
Då umgås man ju hellre med de man verkligen tycker om oavsätt hur de ser ut.

Nu kom jag ifrån ämnet en aning här, men fördomar mot funktionshindrade är bara SÅ fel! De har väl lika stor rätt till allting som alla andra, gäller även homosexuella och andra.
Alla är helt enkelt lika mycket värda! Glöm aldrig det!
Tänk er för innan ni säger något säger jag bara, det kan så lätt bli fel annars, men var inte rädda att fråga saker. Förhoppningsvis är man snäll och svarar på frågan, om det inte är allt för privat förståss, men det skadar aldrig att fråga.