Just nu läser jag en bok jag först inte tyckte var något vidare, men allt eftersom fastnade jag mer och mer. Brev från Vietnam heter den och är skriven av Danielle Steel, en författarre Nicolina tipsade mig om för ett tag sedan.
Det är en kärleksbok. Kärleksböcker brukar inte vara "my cup of tea" direkt, men den här är riktigt riktigt bra och den väcker så mycket känslor hos mig, sår som har varit på väg att läka, men som nu är "upprivna sår" igen, om man ska låta lite dramatisk.

Boken handlar om Paxon som ska börja på en ny skola. Hon kommer dock inte in där hon har tänkt sig utan får ta sitt 3:e val istället, en skola i Kalifornien. Hennes mamma och bror är helt emot det. De lever i sin lilla värld i sydstaterna och tycker att Paxton ska fortsätta skolan där i närheten, men Paxton vill vidga sina vyer och börjar på skolan i Kalifornien.

Den första hon möter där är Yvonne som är väldigt fördomsfull mot sydstatare och dömer Paxton direkt utan att hon känner henne. En riktig hårding.
Den andra hon möter är någon tjej som senare sover hela tiden. Det visar sig att hon är med barn och lämnar skolan redan efter ett halvt år.
Sedan kommer Gabby och hennes bror Peter dragandes med Gabbys väskor. Det visar sig att Paxton och Gabby ska bli rumskamrater. Ganska snabbt visar det sig också att Peter och Paxton har blovit förälskade i varandra och det är där minnen väcks till liv för mig.

Deras kärlek och pasion till varandra känns så äkta. De älskar verkligen varandra och kan inte vara ifrån varandra mer än några dagar och knappt det. Exakt så som jag kände/känner för dig! Exakt! Det är så äkta och så verkligt och jag blir bara påmind om dig. Jag bara tänker på hur fin du är och hur mycket jag älskar dig. De känslorna hade lagt sig en aning innan jag började läsa boken. Jag kände att jag hade gett allt jag kunde. Det fanns inte mer att ge. Bara att vänta. Kommer du tillbaka så gör du, jag slutar aldrig hoppas, men nu, alla känslor kommer upp till ytan igen och ärligt talat så började jag nästan gråta när jag läste boken. Låter ju patetiskt när man tänker efter, men så är det. Jag kan inte rå för vad jag känner, jag vet bara en sak och det är att jag älskar dig precis lika mycket nu som jag gjorde när det tog slut för knappt 2 månader sedan!
Nicolina, jag slutar aldrig hoppas! Aldrig!

Nåväl, åter till boken. Den går ganska snabbt, tidsmessigt sätt och 2:a året i skolan flyttar Paxter, Peter och Gabby in i ett hus som de hyr. Paxters mamma vet fortfarande ingenting om sin dotter och Peter, men Peter får följa med Paxter hem på sommaren efter 2:a skolåret. Hennes familj var de mest stela och asociala personer han någonsin hade träffat sa han efteråt. Totalt olik Paxter som är öppenhjärtig, glad och lätt att umgås med.
När Peter åter har rest ställs Paxter inför svars för sin mor. Hon vill fortfarande inte berätta om hur det egentligen ligger till och gör det inte heller.

Nu har också Gabby, som egentligen var den som sökte den stora kärleken först, hittat en karl. De träffades när Gabby körde på honom i skidbacken på en skidresa. Nu är hon med barn. Hon vill först inte säga något, men till slut fattar Paxter i alla fall, när hon bara sover hela tiden, precis som hon den där andra tjejen i början av skoltiden.
Gabby föder barnet och blir lycklig mamma.

Under 3:e eller 4:e året har Vietnamkriget blommat ut och fler och fler blir inkallade. En dag får även Peter en inkallelse. Paxton blir skiträdd, men Peter tvingas ändå åka trots sin höga ålder av 26 år.
Bara någon vecka senare ringer Peters pappa på dörren till Paxters och deras hus. Gabby bor numera nästan aldrigh där. Han säger att Peter blev dödad dagen före. Det var ett misstag. En egen soldat trodde det var Vietnameser och sköt. 5 dagar hann han vara borta innan han dog.
En enorm saknad och sorg breder ut sig över både Paxter och hela Peters familj. Paxter har under den här tiden blivit som en dotter för dem och hon känner sig mer hemma hos dem än vad hon någonsin har gjort hemma i sitt eget hem.
Man grips verkligen av den otroluiga sorgen det måste vara att mista den man älskar i krig. Inte nog med det, Queeny, Paxters och deras hemhjälp hemma som var den ända Paxter tyckte om där hemma, har också dött.

Till slut bestämmer hon sig för att hoppa av skolan, trots att hon inte ens har en termin kvar till examen, och åka till Vietnam för att vara korespondent.
Peters pappa är chef för Kaliforniens största tidning, men han låter henne först inte åka. De vill ju inte förlora henne också, men till slut inser han att hon i vilket fall som helst kommer att åka även om han inte låter henne göra det. Har hon bestämt sig för något blir det så.
Så hon åker till Vietnam i ett plan med amerikanska soldater som inte är mer än 15-18 år gamla.
Nu är hon i Vietnam och ska rapportera därifrån.
Jag har inte ens läst halva boken än, men den är riktigt bra och jag tycker absolut att ni ska läsa den!
Även om kärleksromaner inte är er grej så kan ni ändå fastna för den här! Jag gjorde det i alla fall =)

Apropå resor så har vi bokat en resa till tyskland den 10:e juli! Det är en bussresa ner och det kostar bara 1500 spänn! Då ingår resa och hotell och allt!
Det är jag, Jocke och farsan som ska åka ner =) så nu ska det köpas! =)