Åka skidor som blind?

Tid: 22:51:00
Datum: 2010-07-25
Kategori: Att leva med en synnedsättning

Fungerar det?
Kan man göra något så utmanande som att kasta sig ner för en brant backe utan att se något alls?
Svaret är: självklart!

Hur går det då till?
Ja, är man synskadad, men har så pass mycket ledsyn kvar att man klarar av att själv se träd, andra åkare i backen etc. är det inte svårare än att man åker efter sin ledsagare. Ledsagaren har en självlysande väst på sig som det står "Ledsagare" på. Den synskadade har en likadan väst som det står "Synskadad" på. Detta för att andra åkare lättare ska uppmärksamma en.

Har man som sagt ledsyn tar man helt enkelt rygg på sin ledsagare och åker efter denne på ett avstånd som känns bra och som man själv känner att man klarar.

Om man inte ser något alls då, hur gör man då?
Då fungerar det som så att man har radiokommunikation med varandra. Den synskadade åker före ledsagaren. Man har varsin walkey talkey, ledsagaren med en mikrofon och den synskadade med en hörsnäcka, som lättast tejpas fast på hjälmen.
Ledsagaren blir sedan som den synskadades ögon. Han/hon kan inte åka själv på något sätt, utan måste hela tiden fokusera på den synskadade som åker framför. Egentligen är det svårare för ledsagaren än för den synskadade. Det låter kanske konstigt, men ledsagaren måste hela tiden hålla koll på sina egna skidor, den synskadades skidor, var andra åkare runtomkring befinner sig och vilken linje de kan tänkas åka och även på snövallar, staket etc. runtomkring. Den synskadade behöver bara åka.

Det kanske inte låter så "bara att åka" när man inte ser ett smack, men det är det. Som synskadad lär man säg att koppla bort synen helt och fokusera på andra sinnen. För en seende blir det mycket värre och den seende som tar på sig ett par förtejpade skidglasögon, eller ännu bättre, en sådan bindel goalballspelare har, som är helguten i plast, och kastar sig ner för en röd eller svart backe ska ha en stor eloge!

Hur går det då till?
Jo, för att den synskadade ska veta var han/hon är har man vissa kommandon man använder sig av.
Ledsagaren säger "Bra bra bra" när man åker i rätt riktning.
Ska man göra en vänstersväng säger ledsagaren "Vänster - väntar någon sekund så att backen blir fri och så att den synskadade kan förbereda sig på svängen - nu". samma sak med högersvängar, "Höger... nu."

Det låter alltså i princip såhär hela vägen ner:
"vänster... nu! Bra bra bra bra, höger... nu! Bra bra bra bra, vänster... nu!"

Självklart kan det gå snabbare och vara tätare svängar. Då blir det bara 1 eller 2 bra mellan varje sväng, t.ex.:
"Vänster... nu! bra bra, höger... nu! bra, vänster... nu!"

Det kan gå snabbt och det gäller att vara med på noterna och ha full kontroll på skidorna och ha rätt ställning när man åker.

Säger ledsagaren "Stanna" ska man stanna på normalt sätt. "Stopp" betyder omedelbar tvärnit, släng dig om det behövs. Det kan vara ett stup, ett träd eller ett staket som är i vägen och som ledsagaren inte bedömmer att man kommer klara av att veja för.

Det finns också något som kallas friåkning. Då får den synskadade själv åka efter backens lutning och svänga efter den. Jag har bara testat det en gång, men jag gillade det inte. Svårt var det också, för jag testade i en grön backe som var väldigt flack. Det var alltså svårt att känna lutningen. Ledsagaren åker hela tiden bakom och korrigerar om det skulle behövas. Ibland säger man dock fel. Efter många åk en dag och efter många svängar, lifttransporter och annat blir man trött. Därför korrigerade min ledsagare mig åt vänster när det egentligen var höger. Det fick till följd att jag åkte in i ett staket med träd på andra sidan. Sådan tur var åkte jag inte så snabbt, så det var ingen fara.
 
Jag har nu åkt utan att se något alls i 2 år. Det är självklart lite ovant i början och man får börja i lätta gröna backar, men numera åker jag mest rött, någon svart och några blå. Jag tycker utförsåkning är bland det roligaste som finns och folk jag har åkt med har sagt att jag borde satsa för vinter OS 2014 eller 2018. Tyvärr, i det här fallet, har jag ju även goalballen jag satsar på och den tar mycket tid, + att jag bor lite för långt söderut för att kunna träna utförsåkning på ett bra sätt. Dock går det. Pernilla Wiberg tränade i Yxbacken utanför Norrköping, så det finns absolut möjlighet till träning på vintrarna.

Jag tycker alla ni seende borde testa på det här någon gång, för det är en grym upplevelse, jag lovar er!