2012 går mot sitt slut och här tänkte jag lite kort titta tillbaka i backspegeln på året som varit.

Först och främst måste jag återigen säga att detta året har gått ruskigt fort. Det var ju sommar nyss och JVM-guldet känns inte heller jättelångt bort, men det var ju där år 2012 började. I Kanada med en succe för svensk hockey. Mika Zibanejad gjorde där inga misstag när han överlistade målvakten i det ryska målet, Andrei Vasilevski, och satte 1-0 i nät och såg därmed till att Sverige bärgade sitt andra JVM-guld någonsin. Det första kom 1981. Vilken känsla det var där hemma i soffan när målet kom och Chris Härenstams och Mikael Rehnbergs glädjetjut i kommentatorshytten ger fortfarande rysningar.

Därefter följde en ganska lugn tid av året. Mamma hade sin 50-årsfest, där det bjöds på god mat, mycket folk och där jag, Jennifer, Albin och Louise tog tag i taktpinnen och började dansa när dansen väl satte igång, vilket ledde till att många andra också begav sig upp på dansgolvet. En mycket lyckad kväll får jag lov att säga.

I februari stundade årets upplaga av Malmö open. Genrepet inför detsamma, första omgången av Stockholmsserien för året, var katastrofalt dåligt och vi slutade på 0 poäng och en målskillnad på 4-34 (-30) på tre matcher. Malmö open gick något bättre, men även här blev det idel förluster och vi stannade på 0 poäng och en målskillnad på 12-34 (-32). Det var dock på fyra matcher. Turneringen livestreamades via nätet och efteråt kunde man titta på matcherna, även om bild och ljudkvaliteten inte var den bästa.

Mars var en ganska händelselös månad även det, även om jag gladdes något otroligt åt att älsklingen återigen var hemma i Sverige, efter en vecka i de italienska Alperna.

Mer skidor skulle det dock bli. Både hon och jag hade anmält oss till SRF:s årliga skidresa till Idre och vecka 12 bar det av upp mot Dalarna och Idre fjäll. Tyvärr var vädret under veckan väldigt milt, vilket förstörde skidåkningen en hel del. I vissa stunder tyckte jag inte ens det var kul att åka. Det var hoppigt och slagit överallt, vilket är nog så svårt att åka i när man ser, men ser man inte blir det fruktansvärt svåråkt och jag ramlade nästan 20 gånger den veckan. Året innan, då väderförhållandena var betydligt mer gynnsamma för skidåkning, ramlade jag bara fyra gånger. Det var då jag frontalkrockade med en dam i en av Idres brantaste svarta backar och även detta året skulle jag få en rejäl stjärnsmäll. Nu åkte min ledsagare lite för nära mig, så jag skvätte ner honom med snö. När han hade fått bort snön från glasögonen såg han att jag var på väg rakt mot en liftstolpe. Han försökte dirigera om mig, men i nästa sekund small det. Det såg riktigt illa ut, men jag klarade mig bra, även om jag blev lite mer försiktig efter det hela.

Ingen jättelycjad skidresa med andra ord, men sedan fyllde älsklingen år och därefter var vi inne i april. April, då SM i goalball avgjordes på hemmaplan, i Norrköping, och där vi, jag, Albin och David, fick nöja oss med en fjärdeplats, efter att ha förlorat bronsmatchen mot Brukarhuset med 6-8. Efteråt fick vi veta att vissa domslut under matchens gång var väldigt diskutabla. Vi borde ha fått minst ett par straffar till med oss och då hade matchen kunnat se helt annorlunda ut, men nu blev det en fjärdeplats, något vi var mycket besvikna åt efteråt. I samband med helgens spel blev vi dock intervjuade av Sveriges radio Östergötland, min allra första radiointervju, men en intervju som jag efteråt fick mycket goda ord för.

April innebar också köp av ny dator och att Brynäs korades till svenska mästare i ishockey 2012, samtidigt som Leksand missade att ta steget upp till Elitserien till säsongen 2012/13. Man var dock en huvudsaklig orsak till att Djurgården åkte ur samma serie när de blåvita vann med 2-0 hemma i en kokande Tegera arena. En mycket fin skalp som avslutning på säsongen som varit.

I maj var våra nya mål äntligen, äntligen på plats. Efter nästan ett års trassel med olika företag och ingen som ville ta ansvar för att förstärka en vägg som var tvungen att förstärkas för att kunna bära de tunga hissanordningarna var äntligen över. Nu satt de äntligen där och det innebar slutet på vårt slit med att dra fram alla måldelar från längst in i ett förråd innan varje träning, skruva ihop dem och skruva isär dem efter varje träning och slutligen stuva in dem längst in i förrådet igen. Tänk er om landslagsspelare i t.ex. handboll skulle tvingas ha det så, det skulle ju bli världens mediapådrag. Här skrevs det inte en rad om det någonstans. Nu slapp vi det hursomhelst och det var, och är, en väldigt skön känsla att slippa hålla på med det före och efter varje träning.

Sista omgången av Stockholmsserien spelades också och vi visade här att vi tagit stora steg framåt under våren. 0 poäng och en målskillnad på 20-36 (-16) på tre matcher blev resultatet av kvällens spel. Egentligen skulle vi ha tagit en poäng mot Hammarby, men när Albin tvingades utgå när han var på väg att få ett EP-anfall och vi bara sa "substitution" (byte) istället för "medical substitution" (medisinskt byte) så fick vi straff emot oss. Det var nämligen vårt fjärde byte enligt domarna. Man får bara göra tre byten under en match, men nu gjorde vi fyra och därför fick Hammarby straff, vilken man förvaltade väl och kunde därför vinna matchen med 8-7. Vi förlorade alltså på ett missat ord...

Sedan var det juni och handikappvetenskapen var över, vilket kändes som en lättnad. Min pluggmotivation hade varit på noll i stort sätt hela läsåret, så det var skönt med lite sommarlov.

Ett sommarlov som dock inte blev mycket till sommar. Allt bara regnade bort. Det var det totalt sett tredje blötaste året någonsin, sedan de började mäta år 1860.

Därför var det tur att jag och älsklingen tillbringade två veckor i Spanien, i hennes mormor och morfars hus där nere. Det var två helt underbara veckor med frukost på framsidan, förmiddagar med kortspelande på terassen på baksidan eller i köpcenter, eftermiddagar på fina varma sandstränder, där vattnet var 32 grader som varmast, och kvällar med grillat kött/fisk och ännu mer kortspelande, antingen på terassen på baksidan eller uppe på takterassen. 39 grader i skuggan och 54 i solen, det är finfint och jag önskar det var lite mer sådant klimat här hemma i Sverige, så länge man slipper arbeta då. Då är nog ett sådant klimat inget vidare.

Innan Spanienresan hade vi också en återträff på Ågesta folkhögskola, skolan jag gick ett år på efter nian. Det blev många kära återseenden av gamla lärare och assistenter, vissa gamla elever, men även nya vänskapsband knöts, särskilt med personer som tidigare mest varit bekanta.

Några fina dagar i stugan blev det också under sommaren, men något bad blev det inte. Inte mer än den enda gång jag badade där under 2012, i slutet av maj. Stugan är dock starkt förknippad med sommaren och det är så härligt att vara där under varma och härliga sommardagar, äta frukost på verandan och sedan ligga och glassa på bryggan större delen av dagen och ta ett dopp när det blir för varmt.

Augusti kom och gick. Inte mycket hände då, månaden bestod mest av fina dagar tillsammans med älsklingen, en massa mys och så började jag på allvar kolla lägenhet i Mjölby. Jag hittade en jättefin etta, men jag hann aldrig åka och titta på den, för då var den redan såld.

September kom, studierna och hockeysäsongen drog igång och jag hade fortsatt löpförbud i början av månaden. Detta efter att jag och Linda varit hos Fredrik, vår naprapat i landslaget, och han konstaterat en väldigt elakartad benhinneinflamation. Därför blev all konditionsträning förpassad till cykeln och där har den förblivit hela hösten. Jag är sakta, sakta på väg tillbaka, men det tar tid. Jag hade som mål att återigen klara en intervall på löpbandet innan året var slut, men det målet har jag fått revidera under hösten. Numera joggar jag ungefär fyra minuter i ca 10,5km/h innan varje intervallpass, vilket går ganska okej. Formen jag hade i våras känns dock väldigt långt bort. Då toppade jag tvåminutersintervallerna på 18,3km/h. Det känns låångt bort nu...

Sverigeserien hade också sin debutomgån uppe i Stockholm och det blev en riktigt lyckad helg för oss i Linköping. Sex matcher spelades under helgen och vi slutade på 6 poäng och en målskillnad på 46-49 (-3). Ett mycket, mycket bra resultat för att vara vi och vi var väldigt nöjda efter helgen. Delar man det på två och jämför med de tre första matcherna för året, i Stockholmsserien, så hade det här blivit 3 poäng och en målskillnad på 23-24,5 (-1,5) på tre matcher. Det att jämföra med 0 poäng och en målskillnad på 4-34 (-30) på de tre första matcherna för året. Då inser ni själva vilka enorma framsteg vi har gjort under året och hur nöjda vi var efter helgen.

I oktober blev det lägenhetsvisning i Linköping och Johannelund. En etta på 38 kvm, på sjätte våningen med helkaklat badrum, tvättmaskin och balkong. Utgångspriset var 395 000kr, men slutpriset blev inte mindre än 760 000kr! Det är galet...

Träningen fortsatte också och i början a november stundade Stockholm international paragames 2012. Till den tävlingen hade vi splittat vårt lag. Jag och Albin ville nämligen spela i eliten, medan de andra i laget ville spela i bredden. Det resulterade i att jag och Albin ingick i varsitt FIFH Malmölag i eliten och Jennifer, Louise och Jakob bildade ett breddlag tillsammans med Carina Jörgensen och Sarah Winberg från FIFH. Det blev även detta en mycket lyckad helg, där breddlaget tog hem bronset i breddturneringen och där Albins FIFH 1 också de tog brons, fast i elitklassen. Mitt eget FIFH 2 tog sig enda till final, där det dock blev förlust, men ändå ett silver. Ett resultat som alla i laget var nöjda med, för det var långt mycket bättre än vi på förhand hade trott.

Julklapparna började inhandlas och vi hade också det första landslagslägret efter Paralympics i London tidigare under året. Det blev ett väldigt lugnt läger med mycket teori, utvärdering av både Paralympics specifikt, men även av säsongen i stort, och individuella samtal.

Jag och älsklingen firade också ett år tillsammans och det firades med restaurangmiddag. Jag äter nästan aldrig ute i Linköping, men till slut hittade vi ett bra ställe och maten var mycket god. En kväll i kärlekens tecken. Fint!

December kom och Sverigeseriens andra omgång spelades nere i Malmö. Tyvärr blev det inte alls lika lyckosamt som första omgången för vår del. Resultatet av helgen blev 0 poäng och en målskillnad på 33-51 (-18). Betydligt sämre än första omgången alltså och vi fick därför nöja oss med en fjärdeplats i Sverigeserien år 2012. Nästa år startar serien om på nytt, då med fyra omgångar under våren och hösten och då är det bara att ta nya tag.

Julklappsinköpen fortsatte också och allting skulle slås in, vilket inte alls var problemfritt, som vanligt. Det blir aldrig bra när jag slår in paket, men slutligen var allt klart, liksom allt annat julstök och själva julafton stundade. Det blev som vanligt en fin och lyckad jul och alla blev glada över sina presenter. Huvudsyftet med julen är ju dock gemenskapen och att bara kunna ta det lugnt, mysa och umgås med de man tycker om och det tycker jag också att vi gjorde. En fin och lyckad jul helt enkelt.

Tyvärr fick jag inte den perfekta julklappen, ett lägenhetskontrakt. Strax innan jul dök det nämligen upp en etta i Mjölby på Blocket och jag åkte dit för att titta. Det var en etta på 42 kvm, med inglasad balkong och där det var draget för tvättmaskin. Utgångspriset var 100 000kr, men när det gick över 170 000kr, då blev det lite för mycket och jag stannade där. Det var synd, för läget var kanon och vägen till pendeln var lätt och jag tror att jag skulle lära mig hitta där ganska snabbt. Dock var det många äldre i huset, så jag trodde att fler lägenheter där skulle bli lediga innom kort och mycket riktigt. Redan nu finns en etta till ledig där. På sjätte våningen, med inglasad balkong, renoverat kök och tvättmaskin. Utgångspriset är 115 000kr och det är visning senare i januari. Det vore guld om jag kunde få den. Tänk att ha sin egen lägenhet, sitt eget place, det skulle vara så skönt.

Så är vi tillbaka där året började, med JVM. Denna gången spelas det i Ryssland och Småkronorna inledde med att slå Tjeckien med 4-1. Tjeckernas mål kom med bara sex sekunder kvar att spela, så det var lite surt att Lasinanti inte fick hålla nollan. Idag blev det straffseger mot Schweiz, som jag tror kan bli farliga för fler lag i Sveriges grupp. Sverige bör dock ta sig vidare, men det återstår att se om vi kan försvara vårt guld eller inte...

Det här var det sista inlägget för år 2012. Ett år som har varit ett bra och fint år, men som har gått väldigt fort. Träningen har gett resultat och vi har tagit stora steg framåt. Leksand är fortfarande kvar i Allsvenskan, men man satsar långsiktigt och kommer förhoppningsvis ta steget upp till Elitserien om inte allt för många år. Kanske redan i år, för kvalserien lär man i vilket fall nå. Årets höjdpunkt var dock nästan de två veckorna i Spanien, det var helt obeskrivligt underbart.

Nu vill jag bara önska er alla ett riktigt gott nytt år! Ta hand om er och ta det lugnt på nyår!