Det var ju så nära med lägenheten. Närmre går inte att vara. Jag var nästan säker på att jag skulle få den där i fredags, då när Lisa skulle kolla på den andra, men icke. Hon fastnade inte för den och budade över mig igen. Jag gav ännu ett bud strax däröver, men sedan var det stopp. Hon budade över igen och där kände jag att min ekonomiska gräns gick, tyvärr. Så det blev inget av med den lägenheten heller...

Jag umgicks ju som sagt en hel del med lisa och hennes bästa vän, Carro, på gymnasiet och Carro är jag fortfarande vän med på Facebook, så jag bad henne gratulera Lisa till lägenheten och så pratade vi lite kring den och andra lägenheter. Det visade sig att Lisa blev helt såld på den där lägenheten och att hennes föräldrar tydligen betalade allt, + akuta renoveringar, som t.ex. köket, som bekant inte var jättefint. Så, där hade vi ju ganska olika förutsättningar. I mitt fall ligger det ju till så att jag själv inte får ta lån eftersom att jag inte har någon fast inkomst i form av arbete, och mamma och pappa får bara låna 150 000kr på huset. Resten måste jag betala själv. Jag har ju en hel del sparat, men jag vill ju inte lägga allt på en kontantinsats i en lägenhet, för de där pengarna kan ju vara bra att ha som en buffert, om något skulle hända. Runt 50 000kr har jag i alla fall satt som ungefärlig gräns för vad jag kan lägga ut och då hamnar det slutgiltiga priset på max runt 200 000kr.

på Hemnet kan man se sålda bostäder och deras slutpris upptäckte jag tidigare idag, så jag satt och tittade runt litegrann och stötte plötsligt på den där ettan i Mjölby som togs bort innan visning tidigare i januari. Det var en exakt likadan etta som den här som Lisa nu fick, t.o.m. i samma hus. Utgångspriset på den var 95 000kr, men jag hann som sagt aldrig åka och titta på den, för då var den redan borttagen. Nu såg jag att den såldes för 150 000kr. Alltså måste någon ha gett 150 000kr för den, redan innan visning, och säljaren måste ha accepterat det. Det är just det faktumet som jag tycker är lite konstigt. Varför gör man så? Accepterar ett bud redan innan visning, när man troligen kan få fler intresenter och ett högre bud efter visningarna? Det är märkligt tycker jag, men köparen som fick den där för 150 000kr gjorde hursomhelst ett grymt kap. Önskar bara att det hade varit jag...

Lägenheten havererade precis innan mållinjen, om man ska ta en racingmetafor, men Leksands väg mot Elitserien fortsätter alltjämt framåt och nu är det väldigt nära. Det blev seger med 4-1 hemma mot Västerås i tisdags, trots att Gurkorna dominerade hela första perioden. Leksand visade dock sin styrka och kom tillbaka, satte de chanser man fick och hade också lite tur med sig, som man har haft genom hela den här kvalserien. Bara ett lag i ren harmoni och positivitet får de marginalerna med sig, något vi blåvita i stort sätt aldrig tidigare haft när det har gällt som mest. Inte förrän nu. Nu studsar plötsligt allt vår väg.

Det är nu fyra matcher kvar av Kvalserien 2013 och Örebro ångar fortfarande på i toppen. 16 poäng har man nu samlat ihop. Leksand hakar på med sina 15 poäng. Därbakom jagar Timrå, som grep det sista halmstrået nere i Ängelholm i tisdags, när man vann med 0-1. Det var skräckslagna ansikten hos många i publiken i Lindab arena innan slutsignalen gick och när Hesa Fredrik ljöd, ja, då såg det uppgivet ut på många håll. Rögle är nu nämligen 9 poäng bakom Leksand. Med 12 poäng kvar att slåss om känns det nästan som en omöjlighet. Timrå är det enda laget som kan stoppa Leksand från att nå Elitserien till nästa säsong. Kvällens match är därför en ren nyckelmatch. Leksand gästar nämligen Timrå i E.on arena. Vid vinst för de blåvita kan vi nästintill fira Elitserieplatsen, för då är Timrå 9 poäng bakom, med just 9 poäng kvar att spela om. Leksand har dock klart bättre målskillnad, så då är Timrås chanser minimala att nå andraplatsen. Vinner Timrå kan det skapa rejält med nerver, men vi kommer ändå att ha allt i egna händer. Då är vi 3 poäng före Timrå. Så, behöver jag säga att kvällens match är oerhört viktig?

Följ slutdramatiken på hockeybloggen!

Träningen har börjat komma igång på allvar nu igen och igår var första dagen efter knäskadan som jag körde dubbelpass. Styrka 3 och ett skott/teknikpass blev det. Styrkan kändes riktigt bra, jag hade massor energi och musklerna kändes starka. Jag klarade inte bara av att hålla mina ordinarie vikter, efter att jag provat mig fram lite under förra veckan jag körde Styrka 3, för första gången efter skadan, jag lyckades också höja till 20kg på statisk mage diagonal, när man ligger på en bänk och har en hantel i ena handen, för ner den bakom huvudet med rak arm och upp igen, samtidigt som man lyfter upp det diagonala benet, därav namnet. Jag var uppe och nosade på 20kg redan i höstas, men när de bytte hantlar på gymmet gick det inte alls. Det kändes jättetungt. Kanske hade de gamla hantlarna slitits ner så mycket att de inte längre var riktigt 20kg, men det gick hursomhelst inte. Inte förrän nu. Äntligen.

I söndags körde jag också ett sådant där intervallpass där benen bara går och det finns hur mycket energi som helst. Jag körde på allt jag kunde och i slutet var det så att pulsen dunkade i tinningarna. Jag tror jag kan ha legat lite för högt i puls där, inte kommit ner riktigt till 120, som vi ska göra mellan varje intervall. Julian har nämligen haft musikaluppspel med skolan den här veckan, så jag fick köra själv i söndags. Jennifer var där, men hon körde styrka, så jag fick mäta pulsen själv. Tyvärr har jag ingen tidtagare som kan mäta på kortare tid än en minut, vilket gör att mitt pulsvärde blir ganska lågt, eftersom att det då redan har gått en minut efter själva intervallen när jag har mätt klart. Bara för att testa mätte jag dock pulsen i tre minuter efter sista intervallen. Efter en minut hade jag 155 i puls. Efter två minuter var det nere i 122 och efter tre minuter 102. Samma sak gjorde jag efter tisdagens pass, men då blev resultatet inte riktigt lika bra. För det första kom jag inte alls upp i de pulsresultaten som jag gjorde under söndagen och för det andra kändes kroppen inte alls lika fräsch då, trots att måndagen var en vilodag. 144 hade jag i puls efter en minut. 118 efter två minuter och även efter tre minuter var det 118. Märks det att jag gillar statistik?

Kanske är våren äntligen på väg nu. Det var ganska skönt i början av mars, men sedan har vintern kommit tillbaka och det har inte alls varit skönt, fram till den här veckan. I måndags satt mamma och jag ute på altanen och drack kaffe och i tisdags gjorde jag detsamma med kurslitteraturen. När huset skyddar från blåsten och solen ligger på, ja, då blir det faktiskt ganska skönt där ute, även om man än så länge inte kan sitta jättelänge där. Förhoppningsvis kan man dock snart göra det.

Nu ska jag dricka lite kaffe och äta en negerboll. Lite torsdagslyx sådär. Jag öppnade ett nytt paket kaffe förut och det luktar ju så gudomligt gott. Det finns inte många dofter som slår den av kaffe. Kanske möjligen doften av katt och kärlek. "Känn en doft av kärleken." Ja, varför inte? Vi kör på det. Från en av de bästa Disneyfilmerna någonsin, det här är nostalgi från min barndom, den är faktiskt grymt bra den här filmen, här är Lejonkungen!