Jag rotade i mitt arkiv och fann det här inlägget, från januari 2011. Ett inlägg med så otroligt mycket känsla. Så naket, rakt och ärligt. Så otroligt mycket kärlek, omtanke och förälskelse, blandat med mörker, ångest, rädsla och ovisshet. Än idag, över fem år senare, får jag nästan tårar i ögonen när jag läser det här. Wow säger jag bara, jag är stolt över mig själv, för att skriva och förmedla känsla, det kan jag verkligen!

Så, här har ni ett väldigt personligt och gripande inlägg, ett inlägg som verkligen berör något som till stor del har format mig och bidragit till den jag är idag. Ett inlägg som är betydligt mer emotionellt än det ni numera oftast hittar här på bloggen, men jag gillar det, mycket.

"Idag är det exakt 1 år sedan den allra första kommentaren ramlade in i kommentarsfältet här på bloggen.
En kommentar, som skulle visa sig bli början på en alldeles sagolikt underbar, magisk och vacker saga.
En kärlekssaga, vackrare än alla världens ord någonsin kan beskriva.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Jag visste det inte då,
men nu vet jag,
det var då jag fann mitt livs stora kärlek.
Hon jag älskar och alltid kommer att älska,
hon jag vill dela hela mitt liv tillsammans med.
Den vackraste och finaste i världen,
som ett guldkorn i sanden,
som en ängel utan vingar.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Jag minns bloggkonverserandet i början,
innan det övergick till dagliga MSN-konversationer,
för att ytterligare några veckor senare övergå till ett galet messande.
Jag minns våren, då januari - februari övergick i mars - april.
Jag minns våren, då vi kom allt närmre och närmre varandra.
Jag minns, hur tilliten, förtroendet och tryggheten till varandra ökade dag för dag,
kväll för kväll,
natt för natt,
mess för mess,
konversation för konversation.

Jag minns, hur jag starkt fick revidera mina teorier om att finna kärleken via nätet.
Jag bevisade för mig själv att det verkligen går,
vi bevisade för varandra att det verkligen går.
Du och jag, mitt eviga hjärta.

Jag minns, hur du berörde mitt hjärta,
så varsamt och försiktigt,
med så mycket ömhet, förståelse och vänskap.
En vänskap, som övergick mer och mer till kärlek.
Kärlek i dess renaste och finaste form,
kärlek, mer dyrbar än allt på jorden.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Jag minns de hemska dagarna i maj,
då jag var livrädd och förtvivlad för att allt skulle sluta där och då, innan det ens hade börjat.

Jag minns hur vi,
på kvällen den 20 maj,
för första gången sa att vi verkligen älskar varandra.
Jag minns hur jag dagarna efteråt bokstavligen svävade på rosa moln,
vädret var kanon och studenten var nära.
Livet var underbart.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Vårt allra första telefonsamtal,
kvällen efter att jag och Jocke kom hem från lyxkryssningen.
Nervöst satt jag och väntade på att du skulle ringa i soffan i TV-rummet.

Så fick jag höra din röst.
Den vackraste och finaste rösten i hela världen.
Vi satt där, timme efter timme och bara njöt av att få höra varandras röst.

Lyckan hördes genom telefonen,
båda två log lyckligt för oss själva.
Ett lyckligt leende över att äntligen få höra varandras röst.
Röster, fyllda med så mycket värme och kärlek, ömhet och förälskelse till varandra.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Telefonsamtal efter telefonsamtal,
timme efter timme,
dag efter dag,
hela sommaren lång.
Hjärtat svämmade över av kärlek,
en värme spred sig från det djupaste av hjärtat och ut i hela kroppen.
Varje gång jag fick höra din röst.

Tårar rinner, hjärtat blöder

11 augusti.
Första gången vi träffades.
Efter månader av längtan.

Den där allra första kramen, precis utanför bussens dörrar.
Tågresan ut till Alingsås, där vi mest satt och log av lycka,
lycka över att äntligen få vara tillsammans, efter alla dessa dygn, veckor, månader av längtan och saknad.
Promenaden ut till campingen, där vi bara var tvungna att krama varandra igen, mitt på vägen.

Det vackraste och finaste dygnet i mitt liv, fylt av den renaste och finaste av kärlek.
En kärlek som bara kan frambringas hos två personer som verkligen älskar varandra, från det djupaste av hjärtat och ut i hela kroppen.

Miljoner kramar, tusentals kyssar.
Viljan att vara ännu närmre, krama och trycka sig ännu tätare intill varandra.
Näsor i varandras hår,
läppar som möts, sammetsmjukt, ömt och med så obeskrivligt mycket kärlek, bakom varje liten beröring.
Händer som undersöker varandra,
smekningar längs ryggar, hår och kinder,
"jag älskar dig",
gång på gång, direkt från det innersta av hjärtat.

Varje liten rörelse, varje liten beröring,
fylld med så oändligt mycket kärlek och förälskelse.

Dagen efter, då vi fortsatte att vara nära varandra, på en filt, intill en motorväg.
Ditt huvud i mitt knä, mina armar runt dig.
Läppar som möts.
Bilar tutade och vi log, tätt tillsammans.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Hemma i min ensamhet,
tårar av total lycka och glädje,
lycka och glädje över att ha den finaste och mest underbara flickvännen i världen.

Hjärtat värkte redan av längtan och saknad.

Telefonsamtalen och messandet blev ännu mer intensivt.
Vi ville inget hellre än att vara hos varandra, varje dag, varje minut, varje sekund.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Alla otaliga "jag älskar dig", "du är bättre än bäst", "vill bara vara hos dig, tätt intill" osv.
Alla tusentals magiskt fina SMS, fylda med så mycket kärlek det bara går att tänka sig och mer än så.
Alla timmeslånga telefonsamtal,
om egentligen ingenting, men trots det likt en drog.
En drog av att höra varandras röst,
att känna hur lugnet, värmen och tryggheten sprider sig innombords.
Att känna hur hjärtat bokstavligen svämmar över av kärlek till varandra.

Tårar rinner, hjärtat blöder

24 september.
Andra gången vi träffades.
Samma camping, minst lika underbart.

Ett dygn av total lycka,
och som vi hade längtat och saknat.
Minut efter minut, timme efter timme, mys, mys, mys.
Kramar, pussar, kyssar, smekningar.
Allt med en så rakt igenom äkta och ren kärlek.

Du smekte mitt hjärta,
så varsamt och fint, lindade in det i all din kärlek.
Jag rös av total lycka och kärlek,
log när du kysste mig,
att känna smaken av dina läppar,
dina armar runt mig och din röst i mitt öra.

Att känna hur allting känns helt rätt,
hur allting känns så magiskt fint,
hur man vet att man har hittat hem.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Exakt en månad senare, 24 oktober.
Mitt i höstens kyla och mörker.
Då kom du hit.
För allra första gången.

Jag åkte och mötte dig, vi åkte hem hit.
Jag visade dig runt i huset och vi fastnade i mitt rum.
Mys, mys, mys.
Timme efter timme.

Eftermiddag blev kväll,
kväll blev natt,
natt blev morgon,
morgon blev förmiddag.

Vi låg fortfarande tätt, tätt tillsammans i min säng,
med armarna om varandra,
huvudena tätt ihop och med varsitt lyckligt leende på läpparna.

Mitt livs finaste och mysigaste dusch stundade,
varefter vi åkte in till Mjölby,
jag lämnade av dig och åkte hem igen.

Allt kändes jättetomt, men jag begravde näsan i din T-shirt, din tröja och dina strumpor,
som jag hade fått låna och som du hade glömt.

Tårar rinner, hjärtat blöder

Det som sedan hände förstår nog ingen av oss.
Vad var det som hände?
Hur kunde det bli så?
Jag/vi föll ner i ett hål jag/vi inte trodde fanns.

Jag gråter titt som tätt,
ångesten kväver mig stundtals och ensamheten är hemsk.
Längtan och saknaden är stundtals outhärdlig,
hjärtat värker, skriker efter dig.

Du har det minst lika jobbigt som jag och ingen av oss kan nog förstå detta.
Vi var ju så lyckliga.
Så innerligt lyckliga och förälskade.
Hur blev det såhär?

Tårar rinner, hjärtat blöder

Ingen vet om detta är slutet på den här underbara, fantastiska, magiska kärlekssagan,
eller om det är ett mörkt och dystert kapitel.
Ingen vet om det kommer bli bra.
Ingen kan förutsäga framtiden.

Denna ovisshet gör mig så förtvivlad.
Jag vet precis vad jag vill.

Ibland blir det dock inte alltid som man hade tänkt.
Ibland måste man tvinga sig själv att gå emot sitt eget hjärta, hur ont det än gör,
för det finns inget alternativ.

Jag hoppas, trots allt, att våra hjärtan en dag ska leda oss dit vi verkligen vill,
till en gemensam och lycklig framtid tillsammans.
För jag älskar dig så obeskrivligt mycket.
Jag vet att jag vill dela hela mitt liv tillsammans med dig, så underbart fin och vacker är du.
Mitt hjärta.
Mitt älskade, älskade hjärta.

Tårar rinner, hjärtat blöder

"The smile on your face,
lets me know that you need me,
there's a truth in your eyes,
saying you'll never leave me,
the touch of your hands,
says you'll catch me,
wherever i fall.
You say it best,
when you say nothing at all."

Tårar rinner, hjärtat blöder

"Du är det finaste jag vet,
du är det dyraste i världen,
du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän,
du är min tro, mitt hopp, min kärlek,
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta."

Tårar rinner, hjärtat blöder

Mitt finaste, finaste hjärta,
jag hoppas vi tar oss ur detta,
hand i hand, ännu starkare än vad vi var innan.
För du är mitt allt.
Blodet i mina ådror,
luften jag andas,
hjärtat som slår inuti mig och får mig att leva.
Utan dig är jag inte hel.

Mitt underbara hjärta,
jag älskar dig!"