Nu har det ekat tomt här på bloggen ett tag igen, det har varit lite så här på senaste, men så är det ibland och jag hoppas att ni inte misstycker.

Den senaste veckan har tillbringats i välkända och välbekanta Idre fjäll. Det har blivit en hel del skidåkning, men även lite skoteråkning.

Första halvan av veckan var ganska varm. Tror det var uppåt 20 grader i solen precis intill husväggen. Backarna blev därmed ganska smöriga och dåliga framåt eftermiddagarna, så det gick bara att åka halvdagar. Ändå var det inte lika illa som det var då för fyra år sedan, då det blev så dåligt underlag att det inte ens var roligt att åka. Det gick knappt och jag ramlade säkert tio gånger bara första dagen. Ni vet, när det blir sådär uppkört med stora vallar i backarna, då är det svårt att åka när man ser, men när man inte ser är det nästan omöjligt, för det finns inte en chans att parera de där vallarna.

Nu var det dock som sagt bättre och vi fick njuta av några riktigt härliga vinterdagar med en sol som värmde skönt i liften, härlig skidåkning och kaffe ute i solen.

Andra halvan av veckan var väldigt blåsig, upp mot 15 sekundmeter blåste det och solen visade sig inte särskilt mycket. Det var lite kallare än dagarna innan, så backarna var bättre, men man fick nästan staka sig fram till backarna från liften, så mycket blåste det.

P.g.a. värmen och stora mängder folk höll vi oss mest på nordsidan under veckan. De backarna höll sig bäst och de är också generellt sett i mitt tycke de bästa. De är relativt breda, inte så långa, men väldigt bra. Kanske inte de brantaste, även om det finns hela späcktrat från grönt till svart. Jag gillar de hursomhelst väldigt mycket och efter några dagar, när man har kommit in i det litegrann, går det att få upp ganska hyfsad fart där i de svarta och röda backarna.

Veckans höjdpunkt var dock nästan skoteråkningen.
Jag har åkt skoter en gång. Då var jag typ åtta-nio år och fick så klart inte köra själv, men det fick jag göra nu.

Skoteruthyrningen där i Idre tog själva initiativet till att bjuda in oss och låta oss testa att köra själva när de fick höra om vårt skidläger. Egentligen måste man ju ha någon form av körkort för att få köra skoter, men inte här.

En solig och härli vår/vinterdag körde vi en slinga på några kilometer, som avslutades över sjön och där kunde vi dra på ordentligt.

Först åkte vi ett varv med instruktörerna och ledsagarna, så att vi som inte ser satt bak och bara fick känna på känslan litegrann. Sedan fick vi testa ett varv själva lite försiktigt sådär. Vi puttrade fram lite långsamt sådär, med styrhjälp och så av de seende som satt bakom.

Varvet efter var det dock inte särskilt försiktigt. Då körde jag helt själv, utan hjälp från den bakom. Jag åkte med Jonte och mot slutet över sjön kom jag nog upp i 90-95km/h. Wow säger jag bara, vilken känsla det var! Att få köra själv, i en sådan hastighet, det var häftigt. Jag som annars bara har kört moppe i typ 5-10km/h som snabbast för typ tolv år sedan. Behöver jag ens säga att det här var något helt annat?

Sista varvet åkte jag med en av instruktörerna. Jag frågade vad han fick upp skotern i och han svarade ungefär 150km/h. Sedan gjorde vi ett accelerationstest. 0-100km/h på fyra sekunder och skotern stegrade i accelerationen. Det sög till ordentligt i hela kroppen, men återigen, wow vilken känsla det var och jag måste rikta ett stort tack till skoteruthyrningen där i Idre, som gjorde det här möjligt för oss att testa!

I stort sett har det varit en väldigt bra och härlig vecka, men en vecka går fort och nu är vi tillbaka i vardagen här hemma.

Hoppas att ni har haft det lika bra som jag har haft det!