It's not you and me anymore...

Tid: 08:47:09
Datum: 2017-07-17
Kategori: Allmänt

Klockan är bara drygt åtta och jag är redan uppe. Det är näst sista dagen här i stugan, imorgon åker jag hem för några dagars träning och sedan åker jag tillbaka hit på fredag igen. Det har varit en fin och väldigt lugn vecka här, en hel del sol, inte lika varmt och skönt som det var förra året när jag var här min semestervecka, men helt okej ändå. Vi har varit i Falerum och jag har köpt ett par jensshorts. Vi har ätit, fikat och fikat ännu mer, spelat kort och bara umgåtts tillsammans, precis som det ska vara. Det enda negativa är att jag har sovit dåligt nästan varje natt. Först var det fullmåne och då kunde jag inte somna förrän 03:30-05:00. Sedan har jag kunnat somna, men ändå vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om. Det är av den anledningen jag sitter uppe såhär dags. Jag vaknade 03:30 och har inte kunnat sova mer efter det. Visserligen somnade jag redan 22:00 igår, var jättetrött och allt gick som i en dimma större delen av dagen, så nog var jag trött alltid, särskilt med tanke på att jag i snitt har sovit ungefär fem timmar, vilket är alldeles för lite för att vara jag och det är dessutom anmärkningsvärt med tanke på att jag alltid brukar sova väldigt bra här ute.

Nu var det dock inte det som det här inlägget i huvudsak skulle handla om. Nej, jag tänkte berätta om anledningen till varför jag nyligen har flyttat.

Jag och Jennifer är inte tillsammans längre.

Det är ett gemensamt beslut och därför en förhållandevis mild separation, eller vad vi ska kalla det. Båda två är inne på samma linje och det här blir nog bäst för alla parter ur ett längre perspektiv, det är vi helt överrens om.

Jag har tänkt på det från och till under en tid, men har väl inte velat dra upp det till ytan, kanske lite av bekvämlighetsskäl, ni vet, man bara lever vidare i samma gamla vanliga mönster, för att det är mest bekvämt och för att det tar för mycket kraft, tid och energi att förändra någonting, men när vi började prata om det tillsammans så stod det ganska klart att vi inte gör så mycket saker tillsammans längre, vi har inte samma intressen, bortsätt från goalballen, och vi har inte samma långsiktiga mål i livet. Hon älskar barn, vill gärna bli mamma och bo i villa eller radhus. Jag har lite svårt för barn, vet inte om jag någonsin vill bli pappa, inte som det känns nu iaf, och jag är definitivten lägenhetsmänniska och vill gärna bo högt upp.

Man skulle väl kunna säga att vi väl helt enkelt har levt under samma tak, men med två olika liv nu på slutet.

Den främsta anledningen till varför vi väljer att gå åt varsitt håll nu är dock att känslorna inte finns där längre. Allt det andra går kanske att rätta till om båda verkligen vill det och ger sig fan på det, men finns inte känslorna och en eller båda inte vill ordna det, då kommer det inte att funka.

Ibland kan det dock vara svårt att avgöra vilka känslor som är kärlek och vilka som är trygghet när man har varit tillsammans så länge som vi ändå har varit, men återigen, när vi började prata om det på riktigt så stod det ganska klart, från bådas håll, att det mest har handlat om vänskaplia känslor och trygghet i att ha varandra där, inte så mycket kärlek här mot slutet, vilket på sätt och vis känns skönt, att båda är inne på samma spår och att det inte bara är en av oss som känner så. Det har gjort att allt ändå har gått relativt smärtfritt.

Med tanke på alla parametrar här ovan så skulle man kort sagt kunna säga att vi har glidit ifrån varandra och utvecklats åt olika håll. Jag var 22 när vi blev tillsammans, Jennifer var 17. Båda två var alltså ganska unga och mycket kan hännda i livet efter det. Självklart finns det de som håller ihop hela livet även om de träffas så unga, men att man inte gör det är egentligen inte så konstigt. Allra minst i dagens samhälle, där typ 50% av alla hushåll är ensamhushåll.

Nu låter det väldigt kantigt och hårt här märker jag, som att jag ser på det helt objektivt och inte har några känslor alls i relation till det här. Så är det givetvis inte, det känns väldigt konstigt att det inte är vi längre, efter 5,5 år. Det kändes väldigt konstigt när jag och Julian packade det sista och lämnade lägenheten för drygt en vecka sedan, konstigt att jag inte kommer bo där mer, konstigt att vi inte kommer bo tillsammans mer, konstigt och vemodigt att göra allt för sista gången där i lägenheten, minnas tillbaka och tänka på allt vi gjort och varit med om innanför de där fyra väggarna, konstigt att helt enkelt avsluta ett kapitel i livet och börja på ett nytt.

Jag tänker tillbaka på alla fina och fantastiska minnen vi har haft tillsammans. Jag tänker på de båda semestrarna i Spanien med långa och många dagar på stranden, besök vid saltsjön, promenader, restaurangbesök, shoppingrundor och midagar och kortspelande på takterassen i hennes mormors hus. Jag tänker på när vi åkte långfärdsskridskor en kall januaridag 2016. Det var första gången i mitt liv och det var väldigt svårt till en början, helt annorlunda jämfört med hockeyrör, men till slut fick jag ordning på det också och det gick riktigt bra och isen var jättefin. Jag tänker på paddlingsutflykten ett nästan tropiskt varmt dygn där somaren 2014, där vi paddlade, grillade och badade från några klippor. Jag tänker på skidresorna till Idre, som alltid är lika roliga. Jag tänker på hennes student en regnig junidag för fyra år sedan. Jag tänker på när jag blev bjuden på trerätters på en uteservering i stan och hur vi sedan gick hela vägen hem i vad som blev en av den sommarens absolut finaste och varmaste kvällar. Jag tänker på alla helger ute hos henes föräldrar, både varma sommardagar och kalla vinterdagar, då brasan ofta var tänd i köket och där jag alltid, från första början, har varit välkommen, där det har bjuditss på god mat och kaffe, både i köket, framför TV'n och på altanen. jag tänker på alla promenader, nyårsafnar, födlsedagar, parmiddagar och inte minst köpet av vår allra första gemensamma lägenhet, som vi sedan har byggt upp och inrett tillsammans.

Det jag framförallt tänker på är dock den trygghet och tillit till varandra som vi succesivt har bygt upp genom åren, från den där jobbiga perioden hon hade innan vi blev ett par och nästan ett år framåt i tiden, inan det till slut blev vi, och alla år efter det, när vi har lärt känna varandras styrkor och svagheter, hur den andre reagerar och agerar i olika situationer, hur den andre tänker, ja, hur vi kort sagt har lärt känna varandra på djupet. Det är väldigt fint och bland det mest värdefulla man kan ha, trygheten i att veta att den andre hela tiden finns där, det finns alltid någon att luta sig mot, man är aldrig ensam. Det är mer värdefullt än man ofta tror och tänker på, förrän det inte finns där längre. Då först blir det påtagligt hur tomt det känns och hur mycket den där trygheten faktiskt betyder. Därför tror jag att jag kommer känna en tomhet då och då nu framöver, saknaden kommer slå till då och då, men samtidigt så skiljs vi som vänner nu och det betyder enormt mycket.

Det är något som är och känns viktigt för båda två, att vi fortfarande kan vara vänner. Med tanke på det så känns det också helt rätt att vi går åt varsitt håll nu och inte senare, när vi kanske, högst troligt eftersom vi inte har samma mål i livet eller samma intressen, har gått varandra på nerverna och kanske inte kan vara vänner heller. det vill ingen av oss, så därför blir det här nog bäst för alla i längden, men allt vi har upplevt och varit med om tillsammans, det kommer jag aldrig att glömma och det kommer alltid bevaras långt in i mitt hjärtta. Det är 5,5 väldigt fina år vi har haft tillsammans och det är inte utan att jag nästan fäller några tårar här nu när jag tänker på alla minnen och allt fint vi har haft tillsammans. Jag hoppas dock som sagt att vi kommer ha många och långa fina vänskapsår framför oss. Bara det känns faktiskt som en seger, för det är långt ifrån alla som kan vara vänner efter en separation, men att vi kan det, det känns väldigt bra, om än lite sorgligt just nu. det kommer dock att lägga sig och då kommer jag mest bara vara glad för att vi fortfarande har varandra.

Kommentarer
Postat av: Kattis

Förstår fullt ut att det känns vemodigt och delvis tomt att gå skilda vägar men som du skriver, så härligt att det ändå är ett gemensamt beslut och att ni kan skiljas som vänner. Låter som ni tagit ett modigt och moget beslut som är bra för er båda!:)

Trök dock att du haft så svårt att sova sista veckan men det kanske är en del tankar som snurrar just nu också som ställer till det. Hoppas på att kommande vecka ger lite mer sovro.

sv: haha ja vi har hållt ihop sedan vi fyllde 20, rätt häftigt när man tänker på alla år och upplevelser vi samlat på oss tillsammans!:)

Jag skulle säga att det grekiska kaffet är snäppet svagare än en klassisk svensk kopp kaffe. Men samtidigt är det lite svårt att jämföra svenskt bryggkaffe med det grekiska kokkaffet rakt av...du lär helt enkelt testa framöver!:D

2017-07-17 @ 09:21:44
URL: http://stellaefoto.blogg.se/
Postat av: Jessica Högberg

Jobbigt så klart men skönt att ni är vänner. Fint inlägg!

2017-07-17 @ 18:42:01
URL: http://lchftrollet.blogg.se/
Postat av: Jessica

Vad jobbigt, men skönt att gå skilda vägar som vänner iaf!

Jepp, det kommer :)

2017-07-19 @ 18:00:36
URL: http://jessicaas.webblogg.se
Postat av: Heléna

Ibland blir det så att man växer isär. När jag var 16 år så blev jag tillsammans med en kille som var ett år äldre än jag och allt var frid och fröjd tills vi en dag insåg att vi hade blivit 23 och 24 år och hade helt olika mål i livet. Han ville flytta till Stockholm och göra karriär och jag ville bo kvar i Norrköping och bilda familj... Vi bröt upp förhållandet, men tyvärr gick det inte lika bra som för er utan vi skildes åt och kontakten upphörde helt efter några månader. Hoppas du får en riktigt härlig start i din nya lägenhet och en underbar sommar! Kram

2017-07-19 @ 22:33:31
URL: http://helna.blogg.se
Postat av: Frida

Det är ju skönt att ni ändå har varit inne på samma sak och att ni har skilt åt på ett lugnare sätt än många andra gör.

Jag har semester just nu, men börjar jobba på måndag igen, så det blev bara en vecka :)

2017-07-20 @ 17:17:55
URL: http://rockabillygirl.se
Postat av: Linda

Gud så jobbigt :/ men skönt att ni är vänner i alla fall!

2017-07-21 @ 07:40:11
URL: http://lindaviktoria.se
Postat av: Dan Thor

Starkt att ni ändå vågade ta upp det till slut. Men är inte trygghet en av kärlekens grundpelare? Det kommer säkerligen vara tungt ett tag oavsett. Men det kommer att bli lättare..

Jag vill släppa allt detta.. Nu! Äter jag någorlunda för mycket så får jag illamående. Måste tänka på allt jag äter, inget starkt fett flott stekt rökt osv.. Inget kaffe. :(
Har fått en tid till Vc igen. Har ju varit i kontakt med vården väldigt mycket angående detta. Blev ju sjuk precis innan midsommar..

Ja visst har denna sommaren inte alls varit en svensk sommar? Eller har den det? Det har ju inte varit så varmt även om solen lyst?

Ska väl mest ta det lugnt och vila. Försöka ta några mindre promenader.. Röra lite på mig

2017-07-21 @ 08:54:40
URL: http://animalcity.blogg.se/
Postat av: ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Så starkt och fint inlägg du skriver. Tror ni gjorde rätt val för er :).

2017-07-21 @ 09:08:04
URL: http://www.saramadeleine.se
Postat av: NICOLE

Jag har förstått det. Även om det är ett gemensamt beslut så är det ju ändå tråkigt :( Men det blir bra såhär med! Lycka till med det nya livet och boendet :) SV: nä det var gott :D jag är ju inte alls förtjust i tårta därför är jag glad när det serveras annat än det ;D ja det är viktigt med bra vänner :)

2017-07-21 @ 12:11:13
URL: http://nwistrand.forme.se
Postat av: Erika

Vad tråkigt att läsa. Men vad skönt att det ändå känns bra och är ett gemensamt beslut :)

sv. Hm oj, där finns många ord här i Skåne som betyder andra saker längre upp i landet, haha ^^

2017-07-21 @ 12:48:17
URL: http://icanpikan.blogg.se
Postat av: Sandra

Var ändå modigt av er att våga ta det steget. Är inte alla par som vågar göra det och bara lever vidare som om ingenting är fel:/ men förstår helt klart att det inte var ett lätt beslut från någon utav er.

Sv: jo det är rätt jobbigt för min del när det blir sådär varmt, speciellt när det inte finns skugga att sitta i osv. Har knappt orkat sitta ute på balkongen heller :/

2017-07-21 @ 16:52:35
URL: http://sandroou.blogg.se
Postat av: Sarah

Jobbigt o sova dåligt :/

2017-07-22 @ 12:40:56
URL: http://CheerSarah.devote.se
Postat av: Carolina Thoor

Jättetråkigt att ni har växt ifrån varandra och inte har varken samma mål i livet eller känslor längre. Men skönt ändå som du beskriver att ni båda var med på det så att det inte är lika smärtsamt som om ena fortfarande var kär och inte den andra <3

Sv; ja, så härligt! Jag är ledig i två veckor eller totalt i 17 dagar då jag även är långledig innan semestern börjar! :D

Nej, solen har verkligen gömt sig i flera dagar. Igår var det soligt & fint men kl 15:00 då jag och killen var sugna på minigolf så försvann solen ganska så mycket tyvärr. Den var fortfarande där till synes men inte värmde så mycket. Likadant idag så skulle det vara strålande solsken och upp till minst 23 grader. Men istället vart det varmt, som de sa, men väldigt molning. Så man passade verkligen på då solen kom fram en stund ^^,

Ja, det kan jag tänka mig. Då man bor ensam och inte är van vid det. Men det kommer nog att gå bra ska du se :) skönt att du trivs i lägenheten!
Ja, i Norrköping. Jaså :)

2017-07-22 @ 18:35:53
URL: http://knaset.blogg.se/
Postat av: Ellen Gräntz

Vad tråkigt att läsa, Johan. Men skönt att ni verkar kunna vara vänner. Det är ju inte alltid helt lätt efter ett uppbrott.

2017-07-23 @ 18:10:37
URL: http://ellengrantz.blogg.se/
Postat av: Emelie Andersson

Förstår att det är jobbigt men bra att ändå kunna lösa det :)

Sv: haha ja, klart att man ska skriva om det :)

2017-07-24 @ 15:27:26
URL: http://emeliiiiieandersson.blogg.se
Postat av: Denise

Skönt att vara eniga i ett sådant beslut! :)

2017-07-30 @ 17:19:05
URL: http://hundlivet.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: