Kanske firar majoriteten av alla läsare jul även idag, men inte jag, inte i år.

 

Förr brukade vi variera mellan att fira med mammas sida av släkten på julafton, pappas sida på juldagen och tvärtom. Vi var hos oss ibland, hos mormor ibland, hos kusinerna ibland och hos farmor och farfar någon gång ibland.

 

Så är det inte längre. Sedan farmor gick bort för snart nio år sedan har vi sakta men säkert firat mindre och mindre med pappas sida av släkten. Mamma och pappa träffas och umgås med pappas bror och hans fru ganska ofta, men själv har jag nästan ingen kontakt med dem längre och kusinerna på den sidan är dessutom väldigt utspridda i landet, så kontakten har blivit mindre och mindre. Som barn lekte vi väldigt mycket, men i vuxen ålder har vi växt åt olika håll och där finns inte så mycket gemensamt längre.

 

Därför är det mer eller mindre uteslutande mammas sida av släkten som jag numera träffar och har kontakt med, men den kontakten är å andra sidan betydligt tätare och starkare.

 

Sjösäter, stugan som vi har tillsammans, har nog bidragit mycket till den starka sammanhållningen, men det finns fler aspekter i det och jag är i vilket fall helt säker på att även när mormor inte finns längre kommer vi fortsätta ha lika tät och nära kontakt som vi har nu.

 

Tillbaka till julen, denna underbara tid med värme och gemenskap i fokus.

 

De senaste åren har jag firat med mammas sida av släkten på julafton och med Jennifers familj på juldagen, men eftersom det inte är hon och jag längre så är det givetvis inte så längre och därför blir det väldigt, väldigt lugnt idag.

 

Julafton firades dock, precis som de typ tio senaste åren, hos mormor med mammas sida av släkten.

 

Julen för mig är att släppa vardagen med alla krav och måsten, att bara umgås med nära och kära, att bara vara här och nu och njuta av värme, kärlek och gemenskap. Jag älskar verkligen min släkt och julafton är helig. Jag vet att en dag kommer det inte vara som det är nu och som det brukar vara alla år, men det vill jag inte tänka på nu, inte i dessa underbart härliga juletider, där vi äter, pratar, umgås, äter ännu mer och äter ytterligare ännu lite mer.

 

Igår inledde jag då dagen med en riktig julfrukost, risgrynsgröt, ett glas mjölk, ett par ägg, en clementin, kaffe och pepparkakor, varefter jag fixade mig, lyssnade på julmusik och improviserade en monolog om "julhockey", med grund i julmusiken. Det var Tomteluvorna som mötte Granarna i Iffehallen i Kalmar. Det var fullsatta läktare och Tommy Körberg vaktade kassen i Tomteluvorna. Han storspelade och höll nollan efter första perioden, då han dessvärre skadade sig när han, efter en intervju i den mixade zonen, halkade i omklädningsrummet när han sjöng "Jul, jul, strålande jul". Det föranledde att den lilla killen i Busungarna fick kliva in mellan stolparna i andra perioden. Han hade det tufft och Granarna vände från 0-2 till 7-2, vilket även fick Tomteluvornas stora stjärna, Peter Jöback, att ilskna till. Frustrationen lyste om honom, ingenting stämde längre och istället kunde Carola, Ariana Grande, Bin Crosby och de andra vända på steken. I tredje perioden var dock Tommy Körberg mirakulöst nog tillbaka i kassen, klev upp som en matchhjälte när han räddade Granarnas samtliga skott, medan Peter Jöback släppte loss allt och utklassade alla andra. Särskilt snyggt var det när pucken gick som på ett snöre. Tommy Körberg räddade ett skott från Carola, passade direkt ut pucken till Loa Falkman, som drog den direkt vidare till Sten Nilssom, som i sin tur friställde Peter Jöback, som kom fri från halva plan med målvakten i Granarna, Jan Malmsjö, gjorde inga misstag när han hängde pucken i nät bakom Malmsjö, som inte hade något att sätta emot Peter Jöbacks enorma skills och Iffehallen exploderade i ett ordentligt måljubel. Tomteluvorna vände till slut också matchen och vann med 8-7.

 

Om ni inte redan har förstått det gillar jag att sjunga och hitta på monologer när jag är hemma i min ensamhet. Det liksom bara rullar på, men jag måste vara i mode för det, annars går det inte. Hade dock varit kul om jag hade spelat in det där, för det var riktigt kul att göra kan jag lova!

 

Hursomhelst kom mamma, pappa och Sofie och hämtade mig runt 11 igår. Jag fick en julklapp direkt där och då, eftersom att den var så tung att släpa på till mormor. Det var ett vitt nattduksbord.

 

Efter att ha lastat ur bilen, släpat in allt i hissen, tryckt upp allt till mormors våning och lastat in allt i hallen fikade vi först, helt enligt traditionen, med kaffe, lussebullar, pepparkakor och andra kakor, innan vi började förbereda julmaten och lägga upp alla paket i vardagsrummet under granen.

 

Julbord blev det, tyvärr utan elins eftertraktade räkbakelser och den rökta laxen. Elin ville variera sig och hade gjort räkcocktail istället, också den riktigt god. Utöver den blev det ägghalvor, grönkålssallad, Jansson, köttbullar, prinskorv, julkorv och en del annat. Fortfarande är det en del jag inte äter på julbordet, sill, gravad lax och rödkål är några exempel på det, men mätt blev jag utan problem ändå.

 

Efter maten vankades det Kalle, alla sjöng med i Tomteverkstan och påpekade hur häftigt det vore att ha den rutiga färgen, hur ofattbart stark matadoren måste vara som bryter sönder sitt svärd så enkelt, hur Kalles badkar kan vara fullt med vatten, att vi när vi var små lånade majoriteten av alla klassiska Disneyfilmer av våra grannar och hur vi i skolan varje fredag kl. 10:10 sjöng "Var nöjd med, allt som livet ger, och allting som du kring dig ser", för då hade hela skolan "Träffen". Då samlades alla klasser, både låg och mellanstadie, i "lekhallen" och så höll rektorn i trådarna, spelade gitarr och sjöng. Minns inte helt vad vi mer pratade om, men det var en gemenskap för hela skolan och ett återkommande inslag varje vecka. Freddy hette rektorn på den tiden.

 

Efter Kalle fikade vi igen, nu med kaffe och biskvier, medan vi väntade på Emma och Matsa, som hade varit och firakt med Matsas sida av släkten tidigare på dagen.

 

När de kom vankades det paketutdelning och precis som vanligt så var det Elin och Sofie som var tomtar och delade ut julklapparna.

 

När allt var utdelat gick vi varvet runt i fallande åldersordning, d.v.s. att mormor började med att öppna ett paket, därefter pappa osv. Då blir allas uppmärksamhet riktad mot en person och det blir inte bara att alla river upp allting. Det blir det dock efter det där varvet, för om vi skulle gå varvet runt hela vägen tills alla hade öppnat allting, då hade det tagit flera timmar. Så, ett paket i fallande åldersordning, därefter fri öppning är det som gäller.

 

Jag blev väldigt nöjd med mina klappar i år. Tror jag fick allt jag hade skrivit upp innan, en sittpuff, en stavmixer, för min har gått sönder, en ryggsäck, necesär, nattduksbordet, brandsläckare, brandfilt, Levis-T-shirtar, presentkort på hela innerstaden, bananlikör, fotset med fotkräm, fil och fotsalt och en deo.

 

Själv gav jag, Emma och Sofie mamma och pappa både vanliga dricksglas och vinglas, mamma fick en lite finare lotion, pappa fick Hjort och Rosenfeldts nya bok, Emma fick en ansiktsmask, Sofie en presentask med Armani Si och Stora löparboken för kvinnor och mormor fick biljetter till Peter, Bruno och Matilda nästa höst.

 

Väldigt nöjda började det sedan förberedas för "Det stora slaget", nämligen julklappsspelet, då det brukar bli väldigt hetsigt i vår släkt, men där det faktiskt blev förhållandevis lugnt i år måste jag säga.

 

Vi har tre paket var, något nytt, något ätbart och något begagnat, alltså något hemifrån som man själv kanske inte använder eller vill ha. Allt som allt blir det inte mindre än 39 paket och de ska delas ut genom att man slår två tärningar och ska få två lika.

 

När alla paket är tagna öppnas det och sedan går vi en runda där alla får berätta vad de har framför sig, bra för alla, men i synnerhet för mig, så att jag ska ha koll på vad som finns, vad jag kan fokusera på och vad jag kan sortera bort, typ böcker eller annat som jag inte har någon nytta av.

 

Sedan är det dags. Någon sätter en timer och så fortsätter man att slå tärningarna. Får man två lika får man ta något från någon annan. Tiden är ställd på ca. 20min. När den timern ringer sätter man en kortare timer och det är nu det brukar bli hetsigt på riktigt. Alla vet att det inte är lång tid kvar och alla vill ha två lika för att riva åt sig det de verkligen vill ha.

 

För egen del var jag relativt nöjd. Jag hade en påse Twist, en flaska vin, en trätomte och ett par ljuslyktor med tulpaner på. Vinet var det väldigt riv efter och när jag slog tärningarna för vad som skulle bli sista gången hade jag vinet och påsen med Twist. Två personer till vänster om mig satt Mikael. Han slog två lika och tog påsen med Twist. Sex personer senare ringde timern och tiden var slut. Precis då hade Sofia slagit två lika, men hade inte hunnit ta något. Vi bestämde att hon fick ta något då och vad tog hon då tror ni? Vinet så klart! Så på sista halva varvet blev jag av med både vinet och påsen med Twist.

 

Resultatet av det hela blev alltså en trätomte och ljuslyktor med tulpaner, som jag hade hela vägen från början till slut...

 

När röken hade lagt sig efter "Det stora slaget" åt vi risgrynsgröt och rester från julbordet, ännu mer julkorv, prinskorv, köttbullar, Jansson, mormors ostpaj, grönkålssallad, Emmas laxtårta som hon hade med sig och så då risgrynsgröt.

 

Väldigt mätta avslutade den yngre generationen sedan dagen med att se på Tomten är far till alla barnen, där vi återigen blev mörkrädda av vilken jargong det är mellan karlarna där, medelålders män i grupp, ni vet, medan den äldre generationen satt och pratade i vardagsrummet.

 

Jag har inte haft några vidare julkänslor i år, året i stort har gått så fort, i synnerhet hösten, och plötsligt var det advent och juletider. Trots massor pepparkakor, glögg, lussebullar och julmusik under de senaste veckorna, trots att vi hade "julmys" med 18-30 gruppen på jobbet, alltså för medlemmar som är mellan 18-30 år, här hemma hos mig där vi åt ännu mer lussebullar, pepparkakor, skumtomtar och drack glögg och kaffe, lyssnade på julmusik och bara umgicks, har det liksom inte infunnit sig någon större julkänsla på djupet, men trots det blev det en precis lika varm, underbar och lyckad jul som det alltid brukar vara. Jag älskar julen och känner verkligen hur lyckligt lottad jag är som har den släkt jag har, att vi har den gemenskap som vi har och att jag får uppleva de här jularna år efter år. Jag kan inte tänka mig en jul som toppar de här jularna. Jag försöker att vara mer öppen för att testa nya saker i livet i stort, men just när det gäller julen, då är jag väldigt konservativ och vill "ha det som det alltid brukar vara".

 

Tack min älskade släkt och familj för att ni finns, tack för att jag har er och för att vi alla tillsammans bidrar till jul efter jul med en otrolig värme, gemenskap och kärlek!

 

Med de orden signar jag ut för idag och för vad som kan vara sista gången för i år och önskar er alla därmed en riktigt god jul och ett gott nytt 2019, ta hand om varandra, släpp vardagen och bara var här och nu under de här dagarna, det är ni alla värda!