Lista - Såhär är jag

Äntligen är jag frisk från min förkylning igen och på lördag åker vi till Idre för en veckas skidåkning.

Innan dess har Motalas lokalförening sitt årsmöte idag, det tredje årsmötet den här veckan, och så ska vi träffa en kvinna från Vänsterpartiet imorgon för att prata kring handikappersättningen och regeringens förslag till att ersätta denna med en merkostnadsersättning. Hon var sjuk när vi hade vår egentliga träff kring ämnet, men ville gärna träffa oss ändå och självklart försöker vi ordna det då, för ju mer intresse politiker själva visar, desto bättre.

Det händer väldigt mycket just nu känner jag och återigen har bloggen blivit lite lidande. Nu fick jag ett oväntat hål idag, eftersom att min och Nalins träning blev insställd, så då passar jag på att slänga upp ett inlägg och vad passar då bättre än en hederlig klassisk lista!

Den här saxade jag från Nicole för snart ett år sedan, men den kan ändå vara kul att läsa, för listor är alltid uppskattat. Det tycker iaf jag och jag hoppas att ni håller med mig!

Har du något smeknamn?

I landslaget är jag "Jonny" för typ alla.
Det var Fatmir som myntade det, när vi satt och väntade på tåget hem från ett landslagsläger i Stockholm för flera år sedan, då började han sjunga på Kal P. dals gamla låt "Jonny vad gör du?". Efter det spred det sig och nu är jag "Jonny" för nästan alla i landslaget, framförallt för göteborgarna och Malmöfolket, flera andra goalballrelaterade människor och även ett fåtal utanför goalballen.

Annars har jag inga särskilda smeknamn, men när jag var mindre kallades jag allt från "Knot-Johan" till "Tofflan" och "Blinn-Anders", plus att jag och en kompis kallade varandra allt möjligt konstigt när vi var jättesmå, typ lågstadiet.

Har du något konstigt du alltid måste göra?

Allt är väl relativt, så det beror på vad som definieras som "konstigt", men jag räknar ofta saker och ting, exempelvis kör jag mixerhandtaget 120 gånger upp och ner när jag gör smoothie, håller knappen intryckt på lökdelaren i 20 sekunder innan jag kollar så allt har delats och vill gärna röra lika många varv medsols som motsols när jag rör eller vispar något. Dessutom räknar jag alltid antalet varv jag snurrar armar, handleder, fotleder och annat när det handlar om att värma upp inför match eller träning, men det är kanske inte lika "konstigt", för så gör ju många idrottare, som en psykologisk grej för att man tror att det ska ge tur eller gå bättre då.

Några lyxvanor?

Beror också på vad som definieras som "lyxvanor", men jag är i högsta grad en livsnjutare, så att dricka kaffe ute på balkongen en solig dag, det är definitivt lyx i vardagslyxtermer för min del, eller att unna sig en kaka till det där kaffet, smörja in fötter och händer med fot/handkräm, eller att ta ett extra långt bad med tända doftljus och det obligatoriska kaffet, alltid kaffe, en kall vinterdag, ja, listan kan göras lång när det gäller vardagslyx...

När ingen ser, vad gör du då?

haha, då sjunger eller låter jag väldigt mycket. Ofta när jag är ensam hemma sjunger jag med i låtarna jag lyssnar på,eller så kan jag göra improviserade sketcher/pjäser utifrån vad som helst i princip. Häromdagen snubblade jag exempelvis in på Titanic när jag höll på att diska. det var i havet, efter att fartyget har sjunkit och rose är på den där dörren och räddningsbåten kommer tillbaka och söker efter överlevande. Rose märker då att Jack är död. Det var han här med, men sedan blev Rose galen och det slutade med att hon dränkte sig själv, att Jack blev något slags mutant där nere i djupet och skulle ta med Rose till djävulen, men så framkom det att Rose var svensk. Jack hatade svenskar och vägrade då att ta med Rose ner till djävulen. Allt det var helt improviserat. Sådant kan jag roa mig med medan jag exempelvis diskar eller lagar mat.

Vad stör du dig på hos andra?

Folk som bara tänker på sig själva och som vägrar att se möjligheterna istället för hindren, som är trångsynta och liksom bara vill se den bild av en företeelse/problem som de själva har, men självklart också folk som ser ner på andra, sänker deras prestationer och tycker att de själva skulle kunnat göra det minst lika bra eller som menar att det de själva har gjort/gör, det slår allt.
Jag kan också irritera mig på folk som säger att de ska höra av sig eller lovar något, men sedan inte hör av sig eller där det "kommer något i vägen" så att det där utlovade inte blir av. Visst, självklart kan det hända någon gång, vi är inte mer än människor, men när det alltid "kommer något i vägen", då handlar det i min värld om en prioriteringsfråga. Så ja, det finns nog en del jag irriterar mig på hos andra :P haha

Vad är din sämsta sida?

Hm, den är svår, men jag skulle nog säga att det är att jag ibland har väldigt svårt att tänka utanför ramarna, att jag ofta tänker och gör saker enlit mina mönster och rutiner. Ett exempel var för ett tag sedan, när jag skulle göra något jättesimpelt, men lyckades inte. Då blev jag som handfallen, men när jag konsulterade Jennifer fixade hon det på två sekunder. det var superlätt, men jag såg inte hur jag skulle göra, så det är nog en av mina svagaste sidor iaf.

Vilken sida av sängen sover du på?

Nuförtiden har jag ju bara en 120-säng för mig själv, så jag sover nog lite här och var över hela sängen, men nattduksbordet står till vänster, så oftast börjar jag iaf med att ligga på den sidan.

Vad gillar du för filmer?

Jag tittar väldigt sällan på filmer, men måste jag välja så är det svenska filmer som gäller. Det är lättare att hänga med i dem och det får gärna vara deckare/thrillers/komedier, men som sagt, det blir väldigt lite film här.

Gråter du ofta?

Nej det skulle jag nog inte säga att jag gör, men jag tycker det är jätteviktigt att våga visa känslor och inte vara något stoneface som knyter näven och klarar av allting utan att visa några känslor alls. Nej, det är viktigt att visa hur man mår,, att våga gråta, våga visa sig svag, för det är oftast då vi stärks som allra mest. Kort sagt är den som gråter och visar känslor starkare än den som biter ihop och aldrig visar någonting i min värld.
Jag vet att det kan vara svårt för många att faktiskt våga visa hur man känner, det kan bero på uppväxt, uppfostran, tidigare erfarenheter, samhällets förväntningar etc. men det är isf viktigt att jobba med tycker jag, för det är en viktig del. Sedan har vissa närmre till känsloyttringar än vad andra har och som sagt, jag gråter inte särskilt ofta, men skulle jag känna att jag behöver det skulle jag inte bita ihop och hålla det inne, så kan vi sammanfatta det.

Vilken maträtt är din favorit?

Förr hade jag sagt pizza alla dagar i veckan, men numera är jag en sucker för någon form av kött, typ fläskfilé eller liknande, pressad/klyftpotatis och ädelostsås, åh, det är såå gott!

Finns det något du säger åt andra att göra, men inte gör själv?

Det finns det garanterat. Kommer inte på något konkret just nu, men jag tror det är väldigt få som lever exakt så som de lär.

Vad sjunger du när du står i duschen?

Haha, allt möjligt! Det beror lite på vilken låt jag har på hjärnan för tillfället, men olika typer av Leksandlåtar eller supporterramsor brukar ofta funka bra. Ibland har jag med min trådlösa högtalare in i badrummet och då sjunger jag med i det som spelas från min playlist.

Vad önskar du mest just nu?

Att snön smälter bort snart, att våren börjar visa sig, att det blir en varm och härlig sommar, att jag hade fler vänner att göra spontana saker med här i närheten och att Leksand går hela vägen upp i SHL nu när det drar ihop sig och allt ska avgöras. Först ska man slå Timrå i den Allsvenska finalen i bäst av fem och därefter väntar direktkval mot Karlskrona, som av allt att dömma blir sist i SHL.


Inget Ukraina och nytt veckoschema

Som jag skrev för några inlägg sedan så vankades det träningsläger i Ukraina med landslaget.

Fem spelare var redan uttagna och klara innan Malmö open för några veckor sedan. De andra tre platserna skulle fördelas efter Malmö open och jag var ju en av fem spelare som slogs om de där tre sista platserna .

Beskedet blev att jag skulle få följa med på lägret, förvisso som reserv, efter att en av spelarna inte fick ledigt från jobbet, men ändå, jag skulle äntligen få lite payback för allt mitt slit under alla år och känslan när jag fick beskedet kan ni nog själva tänka er.

Jag har kämpat på och krigat i fem år sedan jag senast blev uttagen och gjorde min internationella landslagsdebut. Nu äntligen var det dags igen, men så blev det ändå tyvärr inte...

Jag är nämligen sjuk.

Är det inte typiskt?
När jag väl skulle få lite utdelning för allt slit under alla år och äntligen få följa med landslaget internationellt, ja, då blir jag naturligtvis sjuk...

En envis förkylning är det som sätter käppar i hjulen.

Det känns så orättvist. Här har jag som sagt kämpat och krigat på i alla år, sett spelare efter spelare börja spela goalball och gå om mig i utvecklingen, komma in i landslaget, gå förbi mig och ta plats i mästerskap framför mig, men jag har ändå fortsatt kämpa och kriga, trots dåliga förutsättningar och svagt motstånd. Jag har gjort mina pass, lagt upp träningsplaneringar med sykler av olika faser för att toppa formen, jag har skött min sömn och min kost, jag har offrat många fritidsaktiviteter, skidsemestrar, födelsedagsfiranden osv. allt för att en dag få min belöning och lite payback för allt slit.

Där var jag äntligen nu, efter fem år skulle jag till slut få åka med internationellt, även om det nu "bara" var ett träningsläger, men nej, då blir jag sjuk och kan ändå inte åka med. Det känns så orättvist, som att ödet inte vill att jag ska nå framgång...

Jag kommer komma tillbaka, jag kommer fortsätta kämpa och kriga för att en dag få min payback, precis som jag redan har gjort flertalet gånger, för är det något jag har blivit bra på genom åren så är det att låta motgångar bara rinna av och ändå fortsätta kriga vidare, men just nu känns det motigt...

Vi fortsätter dock ändå på träningsspåret, för nu är det också dags att sumera en hypertrofiperiod som har varit väldigt lång.

Jag inledde den i oktober och den har alltså varat under fyra månader.

Fyra månader skulle svart på vitt innebära i stort sätt 32 styrkepass, om vi förutsätter två styrkepass i veckan och att det är fyra veckor på en månad.

Så har det absolut inte varit.

12 styrkepass har det blivit sedan i oktober.

Det är alltså tre pass/månad och knappt ett pass/vecka.

Förvisso har det både varit jul och hela den biten, + att jag både har varit sjuk inte mindre än två gånger och att jag hade väldigt strul med ledsagare där i slutet av hösten och därför inte körde någon styrka alls på drygt en månad innan Nalin kom in i bilden, men volymen har absolut inte varit vad den borde.

Hösten var riktigt dålig ur styrkesynvinkeln och det har dessutom inte varit det lättaste att få ihop livspusslet sedan jag började jobba.

Innan dess var ju träningen min fasta punkt i vardagen, det var då jag kom ut och det var den som var vad jag utgick ifrån när jag planerade mina dagar, det var liksom den jag hängde upp min tillvaro kring. När jag började jobba blev jobbet istället den punkten och träningen kom mer i andra hand och det har varit svårare än vad jag trodde att inkludera både jobb och all träning i livspusslet.

Det är svårt att förklara, men jag känner inte riktigt att energin har funnits där till att träna så mycket som tidigare, även om jag bara jobbar halvtid. Allt tar mer energi när man inte ser, så är det bara, och ibland har jag därför istället valt att vila och ta hand om mig själv istället för att träna.

Mängden är inte alltid det viktigaste, kvaliteten på de pass man genomför är viktigare och därför har jag i stort snarare legat på 4-5 pass i veckan under de senaste månaderna istället för 6-8 pass, som det var tidigare.

Sedan Nalin kom in i bilden har jag börjat komma igång lite mer med styrkan igen, men det har snarare handlat om ett pass/veckan än två pass och jag känner inte att jag har gått framåt särskilt mycket.

Det är inte heller så konstigt. Volymen har varit alldeles för liten för det, ett pass/veckan är mycket bättre än inget, men när man har tränat under ett antal år, kroppen är van att träna och allt det där, då ger inte ett pass/veckan särskilt stor effekt mer än att i princip behålla den styrka jag redan har och det är också ungefär så det känns. Jag har inte gått framåt särskilt mycket, men jag har behållt den nivå jag hade innan.

Ska man se det svart på vitt så har jag väl höjt mig litegrann ändå, för när Nalin och jag började träna och jag inte hade styrketeränat alls på drygt en månad och när styrketräningen dessförinnan hade varit väldigt bristfällig månaderna innan det också, då fick jag sänka vikterna på ganska många övningar. De vikterna har jag mestadels kunnat höja nu igen. Det är bara chinsen som jag fortfarande inte är i närheten av vad jag klarade när jag och Julian tränade regelbundet. Troligtvis kan det bero på att jag har blivit tyngre, men jag har faktiskt inte vägt mig, så jag vet inte riktigt hur många kilon det kan handla om.

Nu kommer jag i vilket fall att gå in i en period av maxstyrka som kommer att vara i ungefär två månader. Därefter går jag in för att toppa mer inför VM, först med explosivitet och slutligen med snabbhet, så nu hoppas jag att kontinuiteten i träningen kan bli ännu bättre än vad den har varit tidigare. Jag ska även testa att lägga om min veckoplanering litegrann, för att lättare få in alla pass.

Tidigare har det sett ut såhär:

Måndag: Intervaller och goalvall
Tisdag: Vila
Onsdag: Styrka och goalball
Torsdag: Intervaller/löpning och goalball
Fredag: styrka
Lördag: Vila
Söndag: Intervaller/löpning

Nalin har dock svårt att komma ifrån på helgerna och om jag ska vara ärlig så har jag ofta varit trött och behövt vila både fredag och söndag efter jobb och träning måndag-torsdag, så nu ska jag testa att lägga om schemat lite så att det ser ut såhär:

Måndag: Intervaller och goalball
Tisdag: Styrka
Onsdag: Intevaller/löpning och goalball
Torsdag: Styrka och goalball
Fredag: Vila
Lördag: Vila
Söndag: Vila

Det är ett pass mindre än tidigare, men det är medvetet, eftersom att jag numera så gott som aldrig ändå kommer upp i åtta pass/vecka. Det har, som jag skrev tidigare, snarare fyra-fem pass/veckan, och därför tänker jag att det snarare är större chans att öka volymen med det här upplägget jämfört med det tidigare, även om det i faktiska tal är färre pass.

Nackdelen är att alla pass hamnar i samma block utan vila emellan, vilket gör att främst torsdagspassen kan bli väldigt jobbiga och motiga, men fördelen är att jag får in alla pass innan och efter jobbet, samtidigt som jag får vara ledig när jag också är ledig från jobbet, alltså fredag-söndag.

Jag vet inte hur det kommer fungera, men jag ska iaf testa och se om jag kan behålla kvaliteten i alla pass, för det är det som är det absolut viktigaste. Sedan får jag givetvis justera veckorna om det är tävling eller läger på helgerna, men det tar vi där och då.

Förresten, har ni inte redan gjort det, klicka på "gilla" i likeboxen för Facebook här nedan, då får ni följa mig och min väg mot världseliten i goalball.

RSS 2.0