Den här veckan är jag i Mjölby och visar goalball för kidzen på Sportis camp igen, men mer om det i ett annat inlägg.

Nej, nu ska det istället handla om mig själv och mitt liv.

För några veckor sedan skrev jag ju om att ni gärna fick hålla en tumme eller två för mig. Jag hade då varit på anställningsintervju, var en av tre sökande till tjänsten och hade goda feelings efteråt. Dessutom hade jag vågat språnget, jag hoppade, tackade ja till en lägenhet, trots att min ekonomiska status inte var säkrad. I sämsta fall hade jag alltså kunnat stå där med en lägenhet som jag inte hade kunnat betala annat än med mina sparade pengar och med en ännu större press att få en inkomst fortare än kvickt.

Nu blev det inte så, för vet ni???
Jag fick jobbet!!!

Efter intervjun sa de att det kunde ta upp till två veckor att få besked, men bara två arbetsdagar senare ringde ordföranden från distriktet, som jag också känner sedan många år tillbaka, och gratulerade mig till tjänsten. Alla i styrelsen var helt eniga och wow, alltså, den lättnaden jag kände då, det var verkligen som att en sten lätade från hjärtat. Jag blev så glad, bitarna föll på plats, min magkänsla efter intervjun var rätt, det var rätt att chansa på att tacka ja till lägenheten och jag blev helt enkelt så upprymd att jag inte kunde sova. Det här var nämligen precis innan läggdags, men nej, jag kunde inte somna förrän runt 04:30 den natten.

Själva samtalet var också en historia för sig.
Hon ringde först till mig, men jag svarade inte, för jag hade inte numret inlagt och fick ingen träff när jag googlade på det, så jag trodde det var någon försäljare eller något.
Till slut ringde hon Jennifer också och hon fick träff på numret, så då ringde jag tillbaka. Då hade det gått nästan två timmar från det att hon hade försökt få tag på mig från början...

Lägenheten var jag och Julian inne och signade tidigare i veckan, så där är allt klart och jag får tillgång till den om drygt en vecka. Vi kommer då att flytta mina grejer, men själv kommer jag att bo kvar här i någon vecka till, eftersom att Jennifer är i Spanien just då och jag är kattvakt. Så jag och Samson blir hemma då och veckan efter ska jag vara helt ledig och bara ta det lugnt i stugan tillsammans med släkt och familj. Därefter flyttar jag "på riktigt".

Så ja, sammanfattningsvis kan man väl säga att det går ganska bra nu. Jobb och lägenhet inom loppet av några veckor, det är inte illa!

Jag är lite sugen måste jag säga.

Vad är det då jag pratar om?
En basväst, va är det för något?

det är alltså som en väst,eller rygsäck, som du sätter på dig när du lyssnar på musik i dina lurar.
Syftet är att du ska känna basen i hela kroppen, ungefär som om du är mitt på dansgolvet ute på krogen.

Nisse hade köpt en sådan på förra lanslagslägret vi hade. Jag skulle ha testat då, men hann inte, så det får bli en annan gång.

Jag kan dock inte förneka att jag är väldigt sugen.
Dansgolvet på krogen är kanske inte direkt min hemmaarena, men jag älskar bas och "musik ska kännas" är lite av mitt måtto, och jag blir inte mindre sugen när jag ser videon nedan.

Flossy Carter är precis som jag när det gäller preferenser för musik och jag har kollat en hel del på hans kanal, både när jag skulle köpa mina lurar och min trådlösa högtalare. han testar all möjlig ny teknik, men mycket hörlurar och högtalare. här har han så klart också gett sig på basvästen.

Så, vad säger ni, är det något för er?

I onsdags var jag fotomodell för första gången i mitt liv.

Det var Studentbostäder som skulle ta nya foton för sina kanaler och där ville de fokusera på mångfald, med syfte att visa på att deras miljöer och bostäder är tillgängliga för alla, oavsett kön, etnisk bakgrund, funktionsnedsättning etc.

De annonserade ut det hela via Facebook, men fick inte tag i någon med en funktionsnedsättning, allra helst en synnedsättning, där. Därför kontaktade de LHIF och Agneta på vårt kansli tipsade vidare det till mig. Jag skickade in en intressekoll och kom med.

Klockan ringde 05:33 på morgonen och strax innan klockan 08:00, när det redan var jättevarmt och soligt ute, samlades jag och ett gäng andra studenter utanför byggnaden där vi i huvudsak skulle vara. Vi hade fått ett dagsschema innan dagen och det skulle bli en fullspäckad dag, där varje foto skulle ta ca. trettio minuter.

Alla som var där skulle inte vara med på alla foton, men det blev en väldigt lång och fullspäckad dag, där jag bl.a. var med och fotades när jag satt hemma vid köksbordet i min studentlägenhet med ett glas juice, en kopp kaffe och höll på att packa ner datorn för att dra iväg till skolan, ett foto "på språng", när vi var på väg ner för en trapp, från vårt boende till skolan, ett träningsfoto på innebandy, där jag gör latsdrag och kör crosstrainer i bakgrunden och ett annat foto där jag lyfter en hantel från ett hantelställ, ett foto på en förferre, där vi åt pizza och minglade runt i en studentlägenhet och ett foto när vi spelade sällskapsspel i ett uppehållsrum i anslutning till ett gemensamt kök.

Det var som sagt en lång dag, men kul var det och alla fick träna på sin engelska större delen av dagen, eftersom det var folk från både Indien, Wales och Spanien där. Jag kan säga att jag inte är särskilt bekväm med att prata engelska sådär. Det liksom låser sig. Jag förstår nästan allt, men att prata själv, nej, det gillar jag inte.

Jag åkte sedan hursomhelst direkt därifrån till mamma och pappa, för att fira syster, som också fyllde i onsdas. Det var som sagt kanonväder då, så vi satt ute hela kvällen, åt grillad fläskfilé och kyckling med div. tillbehör och sedan fika med hembakta bullar, Dumlekakor och vanilj/halloncheesecake.

Behöver jag ens säga att jag somnade på två röda när jag till slut kom hem?

Förra veckan fick jag också hem mitt examensbevis och sju års studier är därmed äntligen över!

Det firade vi lite i stugan igår, dit jag åkte med syster och hennes sambo. Mormor, moster, morbror och kusiner var också där och vi skålade i rödvin ute på verandan, för igår var det återigen en helt fantastisk sommarkväl, trots att det "bara" är slutet av maj. vi satt ute i shorts och T-shirt tills klockan var en bra bit över nio och det var knappt ens kallt.

Det var också första gången i år som jag sov över där och det är alltid lika underbart att vakna där på morgonen, särskilt sådana dagar som det har varit idag, strålande sol och över 20 grader redan klockan 9 på morgonen. jag hade t.o.m. satt klockan för att vakna relativt tidigt, bara för att hinna uppleva morgonen där i stugan, för det är verkligen något utöver det vanliga, finns ingen bättre plats att vakna på när det är så fint väder ute, jag bara älskar det!

Under dagen tog jag också årets första dopp. Det var inte varmt i vattnet, men det svalkade och efteråt var det skönt att soltorka på en handduk på bryggan.

nu är jag nästan bara hemma och vänder, för imorgon ska vi dit igen, för då ska vi fira mors dag där.

Jag hoppas att ni har njutit och njuter lika mycket av det här fantastiska vädret som jag har gjort och gör!

I ett avsnitt av Creepypodden pratar Jack Werner om Ashley, staden som försvann.

Det handlar helt enkelt om en liten stad med 679 invånare, som upphörde att existera natten mot den 17 augusti 1952. Den natten, närmare bestämt kl. 03:28, rapporterades en kraftig jordbävning med 7,9 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades ligga rakt under staden Ashley och när myndigheterna kom dit återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat. Staden var alltså borta.

Det stannade dock inte där, för tretton dygn senare och efter tolv dagars sökande efter överlevande, utan resultat, noterades en ny jordbävning, som uppmätte 7,5 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades också vara precis där Ashley tidigare hade legat. När myndiheterna återigen kom dit hade klyftan i marken slutit sig och där fanns nu ingenting kvar.

Det är skrämmande bara det att en hel stad upphör att existera p.g.a. en jordbävning, men det blir ännu mer skrämmande när man tittar på händelserna som rapporterades innan den första jordbävningen, när staden försvann i klyftan.

Det började redan åtta dagar innan, alltså den 8 augusti kl. 19:13, då en man rapporterade märkliga fenomen på himlen över Ashley. det beskrevs som en mindre svart öppning i himlen och efter det första samtalet till polisstationen i grannstaden Hays blev de mer eller mindre nedringda från folk i Ashley som såg samma sak. I städer runtomkring märkte man dock ingenting. Hays beslutade då att skicka dit en polis för att undersöka saken morgonen efter.

Sagt och gjort, man skickade dit en polis, men kl. 07:54 fick polisstationen i Hays ett samtal från sin utskickade polis om att han hade kört vilse, trots att han bara följt den raka vägen som ledde till Ashley. På något sätt hade han dock bara kört och kört, utan att komma fram till ashley och istället kommit tillbaka till Hays, utan att han svängt av eller vänt om. Detta var mycket märkligt tyckte man, så två timmar senare skickade man ut sju av stadens nio polisbilar för att undersöka saken. Alla tog den enda vägen till Ashley, men alla kom till samma slutsats. Vägen som var den enda väg som ledde till Ashley hade slutat leda dit och ledde istället tillbaka till Hays igen.

Under tiden hade polisstationen i Hays fortsatt att bli nedringda från invånare i Ashley, vilka rapporterade att den svarta öppningen i himlen hade växt sig större.

Senare på kvällen fick polisstationen i Hays ett samtal från en kvinna i Ashley som rapporterade sina grannar som försvunna. De hade tidigare under dagen försökt lämna staden i sin bil, utan att komma tillbaka. Ingen i Hays hade heller noterat bilen längs den enda väg som ledde från Ashley, alltså samma väg som poliserna tidigare hade försökt ta utan att lyckas.

Mysterierna i Ashley fortsatte, för kl. 07:38 den 10 augusti fick polisen i Hays rapporter från ashley om att staden var försänkt i mörker. Solen hade helt enkelt inte gått upp. En helikopter från Topeka flög då på begäran av polisen i Hays över Ashley för att försöka få fram vad som var fel i staden, men Ashley kunde då inte observeras från luften.

Dagen efter, den 11 augusti kl. 12:43, fick polisen i Hays ett samtal från en mor som menade att hennes dotter hade börjat konversera med sin far. Fadern hade dött i en bilolycka tre år tidigare, men dottern ville nu ut i mörkret för att "göra dem sällskap". Därefter mottog man 329 ytterligare samtal med liknande innebörd, där stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar.

Natten mot den 12 aaugusti försvann sedan alla 217 barn i Ashley. Hays ringdes ner med inte mindre än 421 samtal om detta, men i brist på bättre råd sa man bara åt de som ringde att stanna inne och inte gå ut för att leta efter de försvunna barnen.

På eftermiddagen den 13 augusti fick hays ett nytt telefonsamtal från Ashley. Nu rapporterades en avlägsen men tilltagande eld i syd. Den rapporterades som ett ”ljusstarkt rött och orange sken som tycktes fortsätta långt upp i himmeln". Kom då ihåg att mörkret hade lagt sig över Ashley, eftersom att solen inte gick upp, att alla stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar och därefter försvunnit. Förstå då att paniken nog började bli ganska stor i den lilla staden, samtidigt som ingenting kunde observeras utifrån, nej, staden syntes inte ens utifrån och vägen dit leedde inte längre dit.

Resten av dagen den 13 augusti fortsattes det att rapporteras om elden i syd, vilken tycktes spridas norrut och dessutom komma direkt ur den svarta himlen.

Kl. 00:09 natten mot den 14 augusti kom det sista samtalet om elden från Ashley. Då rapporterades det att elden hade växt sig så stor att hela samhället tycktes bada i dagsljus från den.

Samtalet avbröts abrubt och nästa samtal till Hays kom inte förrän över ett dygn senare. Då rapporterade en april Foster att hennes son, som dog året innan, och alla de andra som hade dött eller försvunit, hade kommit tillbaka natten innan. De kom tillbaka och de letade efter alla levande som fanns kvar i Ashley. Vissa öppnade sina dörrar för dem, menade Foster, och sedan hördes bara skrik innan husen började brinna och föll samman. Foster själv gömde sig i sitt hem, men mitt under telefonsamtalet till Hays hördes krossat glas, dämpade fotsteg och en röst som frågade efter mamma och var hon gömde sig. Sedan ett skratt och "mamma, jag hittade dig".

Samma natt uppmättes den första jordbävningen och morgonen efter återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat.

Min sammanfattning är inspirerad av Jack Werners återgivande av storyn på creepypasta.se och hela fenomenet finns återgivet på Youtube, om ni hellre vill lyssna på det. Här nedan har ni det.

De senaste dagarna har inte varit roliga. Känner mig fortfarande tom efter i lördags och har typ inte lust att göra någonting.

jag vet ju att det kommer bli bättre, för, som jag skrev i förra inlägget, glöden och pasionen för det här laget kommer aldrig att dö, men just nu är det jobbigt. Det får det dock vara och som leksing är man van, hur ont det än gör att säga det.

Nåväl, nu ska jag inte tråka ut er med mina hockeytankar och känslor. Nej, nu tänkte jag istället att vi ska ta en trip till barnprogrammens värld.

Jag bara älskar ju nostalgi och igår satt jag därför och tittade igenom massa gamla themes till olika barnprogram från min barndom på 90-talet, för att komma på andra tankar och ha något att le åt.

Därför tänkte jag att vi kan köra en liten tävling, ni mot mig.
Jag slänger upp ett par klipp med olika barnprogram, så får vi se om ni känner igen alla. Jag klipper de flesta och här nedan listar jag dem i den ordning de kommer i klippen och så får ni också, som lite bonusmaterial, en liten kommentar om min relaion till programmet.

Sedan får ni gärna kommentera med hur många ni känner igen och om ni tar några av de jag inte kan. Kom också ihåg att jag enbart har gjort det här på ljudet, eftersom att jag inte ser själva klippet. Kanske står det vad vissa program heter och då har ni en enorm fördel mot mig, men den bjuder jag på!

Är ni redo?
Då kör vi!

1, Disneydags - Åh det var en klassiker på fredagkvällarna! Jag satt alltid i min saccosäck framme vid TV'n och alltid hade vi chips eller ostbågar.
2, Nalle Puh - Tittade aldrig särskilt mycket på det, men minns jag rätt så hade en granne en Nalle Puh-film som vi lånade ibland.
3, Bumbibjörnarna - Samma sak här, tittade inte jättemycket på det, men här är jag säker på att grannen hade en film som vi lånade. Gramse och Ulrik minns jag särskilt, men fråga mig inte varför.
4, Pif oc Puff/Räddningspatrullen - Förknippar det med Disneydags. Minns inte om det var huvudinslag i programmet någon gång, eller om det bara var korta snuttar mellan de båda huvudprogrammen i programmet, om ni hänger med, men tror det var med som huvudprogram under en period.
5, darkwing duck - Såg faktiskt nu att det hette "Darkwing", jag har alltid sagt "Daquin". Minns inte exakt vad som utmärkte just Darkwing duck, alla de där, Darkwing duck, Ducktales, Quack pack och alla de där flyter liksom ihop...
6, Ducktales/Ankliv - Det här är iaf den klassiska med Joakim von Anka, knattarna och Kalle. Tyckte det var riktigt bra och förknippar det också ganska mycket med Disneydags.
7, Luftens hjältar - Tittade inte så mycket på det på TV, men minns att jag hade ett kassettband med Luftens jältar och det var bra tyckte jag. Minns att jag lyssnade på det ett år när vi åkte och skulle fira midsommar och det handlade om "Baron von Brumwald".
8, Långbens galna gäng - Det här är också nästan synonymt med Disneydags. Det var riktigt bra tyckte jag. Långben och Max bodde grannar med Petter och PJ, Max och PJ umgicks och kom bra överrens, men deras pappor gick inte alls ihop. Riktigt bra!
9, Bolibompa - Den gamla klassiska Bolibompasignaturen, så som den ska vara!
10, Björnes magasin - Ett av mina favoritprogram. Bolibompa kl. 18:00 på vardagarna och mina favoritgäster var "Eva", "Robban" och "Anders med saxar". Minns ni?
11, Trasdockorna - Tyckte faktiskt det var ganska dåligt när det begav sig, men visst är det en klassiker och jag minns särskilt "Påsen", ni vet, han den tjocka med potatisnäsa och svart hår, om jag minns rätt.
12, ?
13, Bo-ko - Minns knappt ens vad det handlade om, men signaturen kommer jag ihåg!
14, Dr. Snuggles - Det tittade jag typ aldrig på, tror det kom när jag började bli lite gammal för barnprogram, så tyckte det var ganska dåligt.
15, De vilda djurens färd - Tror det hette något sådant. Var riktigt bra tyckte jag. Räv var ledare för gruppen och så minns jag Mulle, som alltid hängde på Grävling, och Grävling, han var den gamle och kloka i gruppen. I något avsnitt blev Grodan överkörd kommer jag ihåg.
16, Mumin - En till favorit. Sändes på lördagsmorgnarna om jag minns rätt. Då fick vi träffa Mumin, Hemulen, Lilla My, Snusmumriken, Stinky och alla de andra. Åh vilken klassiker!
17, tintin - Älskar Tintin! Sändes antingen efter Mumin på lördagarna, eller på söndagar, minns inte riktigt, men tror det var lördagar. Tintin kan jag fortfarande sitta och titta på om jag ska vara ärlig. Mina favoritavsnitt är Tintin i amerika, De sju kristallkulorna, Solens tempel, Kox i lasten och Tintin i Tibet.
18, ?
19, ?
20, ?
21, Kommisarie Gadget - Också en klassiker! Gadget hade allt han behövde i sin hatt och hans armar och ben hade fjädrar i, så de kunde bli hur långa som helst. Han hade sin Gadgetbil, vad den nu hette, och han hade en tjej som medhjälpare, men vad hon hette har jag faktiskt glömt. De var i vilket fall ute på olika uppddrag och det var lite action i det hela.
22, ?
23, Spindelmannen - På tal om action ja... Spindelmannen sändes i TV4 på söndagarna och var nog mitt favoritprogram som liten. Jag hade de flesta gubbarna i serien som actionfigurer, Kingpin, Rino, Schocker, Dr. Octepus, Venom, Kameljonten, Lizard, Hobgoblin, Mystereo och alla de andra, och det fanns allt från gubbar till Spindelmannenhus och Spindelmannenbil. Jag hade även en Spindelmannenmask i plast och en Spindelmannenhand som kunde skjuta iväg en plastbricka som skulle föreställa nät. Ja, Spindelmannen var kort sagt megastort på 90-talet. Är det det fortfarande? Någon som vet?
24, Sailor moon - Det var också riktigt bra tyckte jag. Japanskt från början, men översattes till svenska. Sailor moon och alla de andra Sailorhjältinnorna slogs mot universums onda makter och de där klassiska fontäntårarna när man gråter i tecknade serier var ett stående inslag.
25, Thunder cats - Tror det här gick på cartoon Network. Är inte säker på att det är det programmet jag tänker på, men om det är det så var det riktigt bra tyckte jag. Katterna var ett slags superhjältar och hade bl.a. ett häftigt flygplan tyckte jag.
26, ?
27, Denver, the last dinosaor - Det här kommer jag knappt ihåg och vet knappt vad det handlade om... Någon som minns bättre?
28, Saber riders - Det här minns jag inte heller. Introt låter som något actionliknande och skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka, men bara genom introt kan jag inte placera det...
29, ?
30, Cartoons barnklubb - Någon reklamgrej som gissningsvis ick på Cartoon Network.
31, Zelda - Visste knappt att det fanns som serie. Jag har bara spelat TV-spelen, särskilt det första till NES, men faktiskt aldrig sett det på TV.
32, Turtles - Grannen hade flera turtlesfilmer som vi lånade. En kompis hade också några filmer, men jag hade inga egna. Turtles var dock riktigt häftiga tyckte jag och hade några Turtlesfigurer också.
33, ?
34, ? - Känner så väl igen det här, men kan inte placera det. Vet att vi höll på med det där en del när vi lekte, både med gubbar och på rasterna i skolan, "jag har styrkan!"...
35, ?
36,, dino riders - Det här verkar också vara lite actioninspirerat, men jag kan inte påminna mig att jag har sett det. Samma sak här som med Saber riders, skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka...
37, min lilla ponny - Grannen hade flera My little pony-filmer också, haha, vi lånade många filmer av grannen, och mina systrar älskade de här. De hade flera hästar som leksaker också och även jag tyckte att programmet var ganska bra. Vad alla hästar hette minns jag dock inte. Någon annan som minns?
38, Vår Önskeskog - Ingen aning om vad det är för program, men namnet tog jag på introt iaf.
39, Familjen Flinta - En riktig Cartoon Network-klassiker! Vi hade inte Cartoon network hemma, så vi fick se det här när vi var hos farmor eller hos moster och morbror. Det var inget av mina favoritprogram på CN, men det är ju en riktig klassiker!
40, Stoppa duvan - Det gick också på CN. Minns inte vad det egentligen handlade om, men introt minns jag och minns även att avsnitten var ganska korta.

1, Walt isney home video - Visades innan varje Disneyfilm på VHS. Minnen!
2, Lucky Luke - Såg aldrig Lucky Luke, men det var reklam för det på nästan alla Disneyfilmer vi hade minns jag.
3, Tazmania - Åh, det var så bra tyckte jag. "Taz" kallade vi det, för han det i huvudsak handlade om hette ju Taz. Han var en tazmansk jävul och kunde inte prata. Han gav bara massa ljud ifrån sig och kunde virvla iväg som en virvelvind. Hans pappa kallade hans mamma "min lilla sockertopp" minns jag. Varför jag minns det vet jag inte, men jag minns också ett avsnitt där Taz hade ätit för mycket socker och skulle dra ut en tand. Varför jag minns just det vet jag inte heller, men det gör jag.
4, ? - Känner igen det, men kan inte placera det...
5, Bonkers - Minns knappt vad det handlade om, men att det hette Bonkers minns jag.
6, ?
7, Johnny Bravo - Åh, han är kung! Såå bra! Hade det gjorts idag hade det dock aldrig fått sändas, inte en chans! Så sexistiskt och macho som det är, nej, inte en chans, men bra är det, riktigt bra! Johnny, med sitt stylade gula hår, solglasögon, asbiffiga överkropp och skitsmala ben, försöker imponera på alla tjejer, raggar järnet och är en riktig machosnubbe. Egentligen vet jag inte varför jag tycker det är så bra, men det är det.
8, ?
9, ?
10, Scooby-doo - Gick också på CN. Det var, precis som Familjen Flinta, helt okej, men ingen superfavorit där. En klassiker är det ju dock definitivt!
11, ?
12, Ghost busters - Har egentligen aldrig sett det, men det måste väl ha ett av de mest välkända introna som någonsin har gjorts? Alla känner ju igen Ghost busters!
13, rugrats - Eller "Tommy" som vi kallade det. De små bebisarna, Tommy, Chucky, som var rädd för allt, tvillingarna Phill och Lill och i viss mån deras "stora" kusin, Angelica, typ fyra bast, hittade på massa saker som ledde till äventyr av olika slag, oftast hemma i det egna huset, där pappa Stu och mamma Didi mestadels var ovetandes om vad bebisarna försökte företa sig. Ofta var det bebisarna mot Angelica, för hon och hennes katt, Fluffy, var "dumma".
14, Super Mario - Tittade egentligen aldrig på det på TV eller film, men introt tar alla ändå, jag lovar.
15, ?
16, Familjen Adams - Gick också på CN, men såg det inte jättemånga gånger vad jag kan påminna mig och det var väl inte heller direkt någon favorit där...
17, Transformers - Har aldrig sett det, men tog det på introt ändå. Minns dock att Transformers var väldigt stora där runt millennieskiftet, många höll på med det och det fanns väl som gubbar eller lego också om jag inte minns fel.
18, Asterix - Nej, har typ aldrig sett det heller, men tog introt ändå.
19, ? - Känner igen det här också, men kan inte placera det. Åh vad irriterande!
20, Danger mouse - Kan inte riktigt placera det här heller... Kan det vara det där med typ råttor som var ett slags superhjältar? Såg det aldrig, men hade några actionfigurer. Skulle kunna vara det, men är inte säker...
21, Richard scary's äventyrsvärld - Åh, det var så bra tyckte jag! Dagge, masken, var min favorit. Det är ju också han som är berättare i programmen. Nej, det var riktigt bra tyckte jag! Minns ett avsnitt där det blev översvämning i hela staden. Vad som hände sen vet jag inte, men att det var översvämning minns jag.
22, Smurfarna - Det gick på TV3 och det hade vi inte, så såg inte Smurfarna särskilt mycket, bara någon enstaka gång hemma hos mormor, för hon hade TV3. Små gummismurfar och svamphus och grejer hade vi dock. Vem hade inte det liksom?
23, ?
24, ?
25, ?
26, Bamse - Bamse är en klassiker, vad man än tycker om det. Jag gillar berättaren och minns att jag hade ett kassettband med Bamse, Bamse i trollskogen var det. Tyckte Bamse var helt okej och vi hade ett Bamsespel, alltså ett sällskapsspel, där man skulle bygga en bana med gula pusselbitar och så kunde man hamna på antingen Bamse, Vargen, Skalman eller Lille skutt. Då hände det olika saker som man fick läsa på ett kort.
27, Cartoon (Lejonet som ryter) - Den här grejen var väl lite som Walt Disney home video, att det var innan en himla massa olika program, eller minns jag fel?
28, Pingu - Åh, Pingu! Tyckte det var skitbra och roligt, tills synen försvann och då är Pingu helt värdelöst kan jag meddela, man fattar absolut ingenting, men som liten tyckte jag Pingu var bra! Det gick ofta som ett program i programmet så att säga, ofta att Björne och hans gäst såg på en film och då kunde det vara Pingu.

1, Bert - En klassiker. Bert, alltså, huur bra?!? Bert, Åke och Lill-Erik på ena sidan och så Klimpen som "den dumma" på den andra, utom i ett avsnitt, där Bert och de andra börjar sjuan och är livrädda för Dödgrävarn i nian. Då ber Bert Klimpen om hjälp, men den gode Klimpen har inte en chans mot dödgrävarn...
2, Trasdockorna - Se ovan.
3, Doug Funny - Det här var också riktigt bra tyckte jag! Ett program som många nog har glömt bort, men jag minns det. Det var typ Dougs dagbok och så fick man följa honom, hans hund Porkshop/Kotletten, Roger, som var "den dumma", med sin katt, Dougs bästa vän, vad han nu hete, han som är grön i hyn, och så Patty, som var Dougs stora kärlek.
4, Super-Ted - Egentligen ingen aning om vad det är för program, tror aldrig jag har sett det, men tog introt ändå.
5, ?
6, Tintin - Se ovan.
7, Sailor Moon - Se ovan.
8, Dino riders - Se ovan.
9, Noaks ö - Det gick på SVT och Bolibompa och var en av mina favoriter där. Noak var en isbjörn och chef över sin ö, där det levde massa olika djur, mamutar och lite allt möjligt.
10, Anki och Pytte - Usch, såå dåligt! Ett av mina absolut sämsta barnprogram. Förlåt Pytte, men alltså, nej, det var inte bra...
11, ?
12, jungelboken/Lilla djungelboken - Kan vara introt till Lilla djungelboken, som också gick på fredagar och Disneydags. Det var som "vanliga Djungelboken", fast alla karaktärer var barn/små. Minns ni det?
13, Alfons Åberg - Alfons är kung. Det räcker så. Gillar Alfons :D
14, ?
15, Quack pack - Ännu en Darkwing duck/Ankliv/annan Joakim von Anka/Knattarna/Kalle-version. Vet inte riktigt vad som utmärkte just Quack pack, för tycker som sagt att alla de där flyter ihop litegrann, men nog var det äventyr inblandat alltid, det kan jag nog skriva under på.

1, Abrakadabra - Också ett sådant där riktigt dåligt barnprogram. Uch, vad jag inte tyckte det var bra. "doris och Gösta" sa vi oftast till det, Doris var en ko och Gösta en grävling.
2, Björnes magasin - Se ovan.
3, Bröderna fluff - Jag säger bara, vilka minnen! Jerry och Perry, med likadana kläder och enormt stort fluffigt hår. De satt på sitt kontor, som man såg rakt framifrån. De hade varsin likadan telefon, en hårtork som vapen och pratade ofta i kör. Hela programmet gick ut på att Flintkalle var avundsjuk på bröderna fluff, för han ville också ha sådär fint och fluffigt hår. Därför försökte han sno hårprodukter och annat och då fick Bröderna fluff rycka ut, ofta i sin skitfula bil, där båda två, exakt samtidigt, slog huvudet i vindrutan när de stannade, varje gång. Ja, det var riktigt bra helt enkelt!
4, Bumbibjörnarna - Se ovan.
5, De tre vännerna och Jerry - Också sådär riktigt bra och precis som med Johnny Bravo så är det högst tveksamt om det hade visats idag. Frank Erik och Thomas gör allt för att försöka imponera på klassens tre statustjejer, Linda, Mimmi och Tess. linda är självklar ledare i tjejgänget och Frank leder killarna. Imponerandet går väl milt sagt sådär och till råga på allt så har vi Jerry, som hela tiden försöker komma med i killarnas gäng, men som hela tiden är lite utanför. Killarna, särskilt Frank, är inte jättesnälla mot honom, men ofta slår det tillbaka på dem själva, självklart hhårdast för Frank, när tjejerna dissar dem stenhårt, varje gång.
6, Dr. Kosmos - Programmet utspelades i hans farkost som han hade kraschat med på jorden. farkosten var ett uppochnervänt hus och minns jag rätt hade han en tjej som sidekick i programmet, men vad hon hette har jag glömt. Någon annan som minns?
7, Ducktales/Ankliv - Se ovan.
8, ?
9, Fem myror är fler än fyra elefanter - Tyckte aldrig det var någon jättehit, men nog är det en klassiker alltid och det introt är väl också ett sådant där som alla kan, oavsett om man gillade det eller inte.
10, Nalle Puh - Se ovan.
11, Richard Scary's äventyrsvärld - Se ovan.
12, Mumin - Se ovan.
13, Vintergatan 5A - Bästa sommarlovsmorgon ever! 2000 och 2001 alternativt 2001 och 2002 gick det som sommarlovsmorgon. Vintergatan 5A och 5B hette det. Ungdomarna Mira, Henrik och Glen slussades upp i ett rymdskepp på väg till ett sommarläger/kollo, tillsammans med taxichauffören som de åkte med, Peo. Peo var väldigt tvär och sur till en början, men han genomgick en ordentlig förändring genom programmet. Hela grejen gick ut på att de skulle styra rymdskeppet till olika planeter och där göra olika uppdrag. Mira hade en blå dräckt, Henrik en gul och Glen en röd. Glen var också min favorit och hans "shit, oh shit!" är en klassiker.

Några klassiker saknar jag i de här fyra klippen. Brum, Batman, Timon och Pumba, Johnny Quest, Loney tunes, Freakyzoid, Eva & Adam, Sunes värld, Kalles klätterträd, Farbrorn som inte ville bli stor, Hjärnkontoret, Tippen, Sofffipropp och Rallyplaneten. Minns ni dem också?

Det här var väl lite av en julklapp till mig själv skulle man kunna säga, ett par trådlösa Denon AH-GC20 med aktiv brusreducering.
Köpte de på black friday, då de var nedsatta 800kr.

Av vad jag har sett nu verkar de tyvärr ha utgått från HIFI-klubbens sortument, vilket kan förklara varför det var rea på dem, men jag är hursomhelst grymt nöjd med dem!

Jag har ju letat nya lurar nu ett tag och här har jag äntligen hittat min solemate.
Det är gedigen byggkvalitet i stål med skinnbeklädnad på både bygel och kåpor, ingen plast här inte, active noice canceling som väldigt effektivt stänger ute allt buller från motorer, torktumlare och annat, och så är det ett grymt ljud. Jag bara satt och log när jag lyssnade på dem första gången. Wow säger jag bara!
Även om de kostade en slant, trots rean, så är de värda varenda krona!

Nu när jag är hemma, är sjuk och ändå inte kan träna eller något så passar det bra att vi går igenom andra halvan av förra året. Jag lovar att det här inlägget inte kommer bli lika långt som det förra, för andra halvan av år 2016 var betydligt mer händelselöst än första halvan.

Vi startar där vi avslutade förra gången. Det var efter midsommar och i början av juli åkte hela familjen, plus mormor, ner mot västkusten för att hälsa på shep och Schulle i Lysekil/Fiskebäckskil, där de jobbade över sommaren.

det blev några fina dagar med kortspelande, promenerande längs kajen i Lysekil, där vi bodde, allsong i folketspark med bl.a. Jack Vreeswijk, roadtrips till både Grebbestad, Fjällbacka och Strömstad, där vi gick längs vattnet och bryggorna, tittade i de små butikerna och åt riktigt god fisk, grillad lax med smörslungad färskpotatis. Samma kväll åt vi på Norra hamnen i Lysekil, satt i en glasdel av restaurangen med enorm utsikt över havet. Synd bara att det just den kvällen inte var så fint väder. Maten var i vilket fall riktigt god, kungsflundra med div. tillbehör, rödvin och en supergod chokladmousse till efterrätt. Det var dock inte den godaste maten på resan, för det var under sista kvällen, när vi åkte över till Fiskebäckskil, strosade lite längs gatorna där och åt på Brygghuset nere i hamnen, där Schulle jobbade. Jag åt veckans fongst och det var bland det godaste jag någonsin har ätit! Halstrad röding, potatispuré med citrus och morot på tre vis, morotspuré, smörstekta morötter och friterad morot.

Tur med vädret hade vi också under resan, för innan vi åkte ner dit hade det regnat en hel del, men när vi kom ner sken det upp och sedan regnade det inte mer under tiden vi var där, även om det blåste en del. Sista kvällen, när vi var i Fiskebäckskil, var t.o.m. en sådan där magiskt fin sommarkväll, helt vindstilla och varmt så att man utan problem kunde gå med bara armar och ben. Vi tog därför en kvällspromenad i den idylliska sommarkvällen innan vi åkte tillbaka till Lysekil.

Kort sagt en väldigt fin minisemester tillsammans med världens finaste familj.

Jag stannade sedan kvar på västkusten i ytterligare någon vecka, närmare bestämt i Kungsbacka, där Louise jobbade över sommaren. Nu var det dock sämre väder och regnade en hel del, men vi hade det trevligt ändå.

Hemma från västkusten var jag nästan bara hemma och vände innan det bar iväg till stugan för en veckas semester och helledigt från träningen. Återigen hade jag tur med vädret, för nu kom den där riktiga värmeböljan och det var nog sol och över 25 grader varje dag jag var där. Det inebar att det blev frukostar i solen ute på verandan med utsikt ner mot sjön varje dag, många härliga dopp i vattnet, som hann bli ganska varmt under de där dagarna, många timmars pressande i solen, några somriga promenader, fika, fika och ännu mer fika, ett måste när man är i stugan. Det fikas minst två gånger om dagen där. ett besök på klädhuset Falerum hann vi också med och därifrån fick jag med min nya favorittröja som jag hade spanat in redan året innan, men som jag då inte köpte för att den var för dyr, men som jag nu slog till på, eftersom jag ångrade mig så gruvligt efteråt förra sommaren.

Juli övergick i augusti och där tillbringade jag till en början ännu mer tid i stugan, men sedan gjorde hösten ett alldeles för tidit intåg och större delen av augusti var inget vidare rent vädermässigt.

jennifer började jobba på nytt jobb och det var först då som vi träffades igen. Under större delen av hennes ledighet sedan midsommar hade vi mer eller mindre sprungit om varandra hela tiden och knappt ens träffats, trots att vi är sambos. Lite tråkigt, men så blir det ibland och jag njöt ändå.

Jag och Jocke åkte på en kryssning till Tallinn precis innan höstterminen drog igång. En hösttermin där jag hade tänkt att prova på att plugga 75% och se hur det skulle gå att kombinera med träningen. Jag tänkte dock fel, så istället för 75% blev det studier på 100% kombinerat med en elitsatsning under september och oktober. Det blev inget bra. Träningen blev lidande, jag fick skippa en hel del pass för att hinna med skolan, jag var dessutom sjuk vid något tillfälle, julian var sjuk och träningen blev helt enkelt väldigt hackig.

Sommaren gjorde ett sista desperat återbesök och det var över 25 grader en helg när vi var i stugen, sista gången för min del för året. Det var nästan tropiskt där under den där helgen och jag minns att jag satt ute i mörkret, lyssnade på gräshopporna och frös inte alls, trots att klockan blev mycket.

I september var det också dags för premiär av SHL 2016/17. Leksand mot Djurgården. Givetvis var jag på plats uppe i Tegera och även om Djurgården vann klart med 5-2 så var det en magisk stämning där inne i arenan, precis som alltid och här nedan har ni det.

Vi hann också med att spela tredje omgången av Sverigeserien 2016 i Göteborg, vi tog 15/18 poäng, vilket gjorde att vi ledde serien med nitton poäng före tvåan och med arton poäng kvar att spela om var saken redan klar, vi hade vunnit Sverigeserien för första gången någonsin. Jag var dessutom på träningsläger i England tillsammans med utvecklingslandslaget, där vi sparrade mot just England inför deras stora mål för året, B-EM. där slutade de senare också tvåa och gick upp i A-EM, vilket innebär att vi, Sverige, kommer att möta dem i EM nu i höst. Lägret i England var i vilket fall väldigt bra, väldigt nyttigt att få den typen av matchspel för min egen del och jag blev nästan lite förvånad över att jag hängde med såpass bra som jag ändå gjorde, med tanke på att jag typ bara hade fyra pass goalball i kroppen sedan juni.

Oktober kom och där var det i princip plugg för hela slanten. Det var väldigt mycket i skolan och jag hann typ inte med något annat kändes det som, men jag klarade det. Första veckan i november var den sista i den ena kursen och därefter fortsatte jag att plugga 50% under resten av terminen. Det blev med andra ord betydligt lugnare, men huvudsaken var att jag hade klarat att plugga 100%, även om det bara var för en halv termin. Det räcker dock så. En gång, aldrig mer, ungefär. Det går ett tag, men inte i längden och jag kände som sagt verkligen att andra saker fick prioriteras bort p.g.a. studierna och så vill jag inte ha det.

I början av november tog vi guld i Stockholm paragames 2016 och i mitten av månaden började julkänslorna komma på riktigt. Nu när det var lite lugnare i skolan hann jag också med att fika med några vänner, umgås mer och göra mer saker som jag mår bra av. Hockey i Saab arena blev det också, både i oktober och november. Tyvärr vann LHC båda matcherna, men i stort vände Leksand skutan, efter att ha inlett säsongen väldigt svagt med fem poäng på tretton matcher. Nu började man plötsligt hitta rätt och få marginalerna med sig och i dagsläget är man inte ens sist. Faktum är att man för första gången den här säsongen kan gå upp över det nedre kvalsträcket om man slår örebro ikväll. Snacka om att vända skutan och perra har återigen fått det här laget på rätt kurs och få dem att prestera.

I slutet av november var det avslutning med Elitidrottskolan och tre fantastiskt bra och givande år är därmed över. Jag har lärt mig massor där, men framförallt har utbildningen bidragit till att lära känna och umgås mer över idrottsgränserna. Annars blir det lätt att man håller sig på sin kant och är helt uppe i sin egen prestation, vilket så klart är en nödvändighet när det väl är skarpt läge, men i och med utbildningen så känner man till de andra idrottarna bättre och har dessutom lärt sig en hel del om hur andra idrotter går till och vad som är viktigt i just de idrotterna.

Första helgen i december var det dags för fjärde och sista omgången av Sverigeserien 2016 och även om det var vår sämsta omgång under året rent poängmässigt så räckte det ändå till att ta hem och vinna hela serien.

Efter segern kontaktade vi, eller jag, en del media och fick till en stor artikel i corren och en lite mindre artikel i Östgötatidningen. Kul med mediauppmärksamhet tycker jag och läs gärna artiklarna!

Julkänslorna mattades av en del in i december, det var ingen snö, men Lucia blev det och lite glöggmingel hos mammas kusin, mer fika och lunchande med vänner, julklappsinslagning, en himla massa julmusik och så vankades det då jul. En jul som blev precis sådär fin och mysig som man vill att den ska vara, med släkt och familj, kärlek, värme och gemenskap i fokus.

Vi avslutade året hemma hos svärföräldrarna, med trerätters middag, kortspelande och så skålade vi in det nya året under bar himmel, medan regnet strilade ner i den varma och härliga badtunnan där vi satt.

Där har ni mitt år 2016 och nu hoppas jag att 2017 blir ett riktigt bra år med mycket lycka, kärlek och utmaningar!

Nytt år med nya utmaningar och möjliheter. 2017 är här och som traditionen är så tänkte jag därför börja året med en liten sammanfattning av förra året. Vi kör först ett kort svep över årets främsta händelser och minnen och sedan går vi in lite mer i detalj på de olika punkterna. Det blir mycket text, men jag bryter av det med lite Youtubevideos här och där.

2016 var i stort ett bättre och mer händelserikt år än vad 2015 var. Minns att jag inte tyckte att det hade hänt så mycket under 2015 när jag skrev en resumé av året för ganska exakt ett år sedan nu, men när jag började ransaka mig själv lite mer insåg jag att det visst hade hänt en hel del.

Så behöver jag inte säga i år, för under 2016 hände det en hel del. Utan inbördes kronologisk ordning så hann jag med att skriva min C-uppsats, prova på att plugga 100% parallellt med en elitsatsning, åka långfärdskridskor, köra skoter, åka till Kläppen med mammas sida av släkten för att hälsa på Shep och Schulle, en skidresa till Idre, ta hem totalsegern i Sverigeserien 2016, tävla internationellt med utvecklingslandslaget i Berlin, vara på träningsläger i England, supporterresor till Leksand, både i direktkvalet i våras och i premiären nu i höstas, vara på semester i Lysekil med familjen, ta guld i Stockholm paragames 2016, bli kattägare till världens finaste katt, vara med när kusin tog studenten, tillbringa många och långa sommardagar i vårt alldeles egna sommarparadis och sist men inte minst fick vi bevittna ett miracle on ice när Leksand tog steget upp i SHL igen. Det kan nog förövrigt mycket väl kunna vara årets absolut lyckligaste dag, jävlar vad glad jag var då, bara skrek rakt ut!

Tar vi allt i kronologisk ordning så inleddes året mer intensivt än vad år brukar göra. Januari brukar vara en månad som det inte händer särskilt mycket i, en månad som går på tomgång skulle man kunna säga, men här blev jag först sjuk och missade ett landslagsläger första helgen på året. Sedan blev jag frisk och åkte långfärdsskridskor för första gången i mitt liv tillsammans med svärföräldrarna och sambon. En kall och härlig vinterdag var det och vi hade tur med vädret, minst sagt, för helgen efter var det plusgrader och det låg ett lager vatten uppepå isen och tror t.o.m. att det var ett par som gick igenom isen då. När vi åkte var det dock superfin is och på sina ställen såg man t.o.m. hela vägen ner till botten. En underbar dag, men svårt att åka var det, i synnerhet som mina skenor inte ville fästa ordentligt i kängorna, så fötterna vek sig gång på gång. till slut fick vi ändå ordning på det och mot slutet av den några timmar långa färden, inkl. fika och korvgrillning över öppen eld, gick det faktiskt ganska bra.

Sista helgen i januari åkte vi upp till kläppen för att hälsa på Shep och Schulle, som jobbade där över vintern. Natten innan vi åkte sov jag hemma hos mamma och pappa för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Det var lite nostalgiskt får jag faktiskt säga, att sova i mitt gamla rum, äta frukost, duscha och göra alla kvällsrutiner som jag gjorde på den tiden.

I Kläppen åkte de flesta skidor, utom jag och mormor, men de hade otur med vädret, för alla dagar vi var där var det ganska milt och regnade t.o.m. litegrann.

Trevligt var det i vilket fall, med god mat, sällskapsspel, promenader och så drog vi alla syskon och kusiner till harrys i Sälen för att se Icona pop, vilket tyvärr blev en stor besvikelse och var absolut intte värt pengarna.

Ungefär i samma veva som vi var i Kläppen meddelade jag coacherna i landslaget att jag ämnade ta ett uppehåll tills efter paralympics i Rio. Ett väldigt tufftt beslut, i synnerhet som Rio hade varit mitt stora mål sedan jag kom in i landslaget för sex år sedan, men mer om det beslutet och varför tänkte jag skriva i ett annat inlägg, för det har jag faktiskt ännu inte gjort här i bloggen.

Februari blev därför väldigt lugn. Man kan nästan säga att januari och februari switchade plats, för i februari hände inte mycket alls. Studierna fortsatte, men hela vårterminen var tillägnad C-uppsatsen. Det var dock gott om tid tyckte jag, så jag var ledig hela januari och större delen av februari också, för uppsatsen skulle ändå inte vara inne förrän i slutet av maj.

Mot slutet av månaden började jag dock så smått läsa lite kurslitteratur till uppsatsen och sista helgen i februari åkte jag till Södertälje och en kompis där. Det blev filmtittande större delen av helgen och på måndagen åkte jag vidare därifrån till en annan kompis i Stockholm. Vi åkte på en kryssning till Tallinn, samtidigt som Slutspelsserien i Hockeyallsvenskan tog sin början, dit leksand till slut hade tagit sig, efter att man låg sist i serien i slutet av november. Då kom Perra in i båset och laget började vinna, för att slutligen bli fyra i grundserien, vilket, med tanke på hur säsongen såg ut, var klart godkänt, men det skulle som bekant inte stanna där.

I slutspelsserien gäller det att vinna serien för att ha fortsatt chans till avancemang mot SHL och när det handlar om så få matcher, fem till antalet, är varje match och varje poäng oerhört viktig. När Leksand då förlorade första matchen med 4-2 mot Oskarshamn såg det därför inte särskilt ljust ut, men man vann andra matchen mot Bofors med 5-1, samtidigt som Oskarshamn förlorade och vips så var man med i racet igen.

Hoppet levde, men grusades ordentligt när Timrå vann tredje matchen med 4-1, efter Leksands kanske sämsta period för säsongen i första perioden där. I efterhand gjorde det därför inte så mycket att det inte blev någon resa upp till Leksand i den matchen, som det var tänkt att det skulle bli. Det blev strul med transport dit och därför blev resan inställd och besvikelsen var stor den där söndagen.

Tisdagen efter var det match igen och det var bara en sak som gällde. Seger. Det blev också seger, 4-2 mot Almtuna, samtidigt som Oskarshamn förlorade klart mot Bofors och Mora vann i sudden mot Timrå. Det gjorde att vi stod inför faktumet att sista omgången i serien skulle bli helt avgörande. Då möttes nämligen Leksand och mora. Mora låg etta, Leksand tvåa. Mora var tre poäng och sju mål före Leksand, vilket alltså gjorde att Leksand var tvunget att vinna i ordinarie matchtid och man var tvunget att göra det med minst fyra mål för att passera mora på målskillnad. Mora kunde alltså t.o.m. förlora matchen med typ 3-1 eller 5-2 och ändå gå vidare, men vad händer då??? Jo, det smått osannolika i att Leksand gick in och krossade Mora med 6-0 och där tror jag mycket av vad som sedan hände grundlades, för efter den bragden, som ingen trodde var möjlig, kunde man sedan rida vidare på den vågen av adrenalin och självförtroende.

Leksand vann alltså smått osannolikt Slutspelsserien och nu skulle man spela bäst av tre mot Tingsryd, som med minsta möjliga marginal hade förlorat den Allsvenska finalen mot AIK med 3-2 i matcher, efter att Robin Kovacs hade avgjort i förlängningen i match 5.

Första matchen mot Tingsryd spelades samma dag som vi åkte upp mot Idre för en veckas skidåkning. Bussresan var helt okej och matchen vann Leksand med 3-2, efter att man vände 1-2 till 3-2.

Glad efter segern anlände vi till idre, där vi släpade runt våra väskor en stund innan vi hittade rätt stuga och resten av veckan innehöll mycket skidåkning, främst på förmiddagarna, då det blev för varmt och smörigt i backarna framåt eftermiddagarna och då är det inget vidare kul att åka.

Roligast under hela veckan var dock skoteråkningen, där Idres skoterklubb bjöd in oss alla för att vi skulle få testa på att både åka och köra skoter själva. Ni vet, när man inte ser och aldrig har haft körkort eller liknande, då är det grymt häftigt att dra iväg över sjön i 90km/h när det är jag själv som kör, wow, vilken frihetskänsla det var! Att göra ett accelerationstest med en av ledarna, från 0-100 på fyra sekunder, där skotern stegrade, det var inte heller fel och den där förmiddagen med skoteråkning, det var utan tvekan veckans höjdpunkt och inte nog med det så vann leksand också andra mötet med Tingsryd och var plötsligt klara för direktkval i bäst av 7 mot Modo.

Där såg resan ut att ta slut när Modo enkelt vann match 1 och 2 med 5-0 och 4-0, men sedan lyckades Leksand på något sätt reducera till 2-1 i matcher när Martin Grönberg avgjorde i sudden i match 3, efter att Alexander Ytterell till slut fått hål på Adam Reideborn någonstans i mitten av matchen.

Då väntade supporterresa upp till Leksand i match 4 och det var bland det roligaste och häftigaste jag har gjort. Vi åkte minibussar upp och väl på plats var det ett galet tryck där inne i arenan, wow säger jag bara och såhär lät det då.

Trycket blev inte mindre av att Leksand tog ledningen efter bara 59 sekunders spel och att Jon Knuts sedan ökade på till 2-0 i tredje perioden, trots att Modo dominerade spelet stort och bara öste på med skott mot Haukeland i kassen. I andra perioden var det bara spel mot ett mål och därför kändes det där 2-0-målet så skönt, vilken lättnad det blev! Modo reducerade till slut och de sista tio minuterna av matchen var en ren pärs och man ville bara att det skulle ta slut. Det gjorde det också till slut och då stod det fortfarande 2-1 på tavlan, vilket innebar att Leksand hade vunnit och nu hade 2-2 i matcher.

Modo mosade sedan Leksand i match 5, vann med 7-1, och återigen kändes det som att resan var på väg att ta slut, men återigen reste de sig, vann sjätte matchen med 5-4 och plötsligt hade allt kokats ner till en enda match, där allt skulle avgöras och där Modo hade en enorm press på sig och där Leksand hade allt att vinna. Modo dominerade och ägde matchen fullständigt och hade 3-1 på tavlan. Man vann skotten med 19-4 i andra perioden, samma sak i tredje. Ändå lyckades Leksand reducera med halva tredje kvar och mot slutet plockade Perra Haukeland, spelade sex mot fem och då vet vi alla hur det brukar gå, mål i öppen kasse för motståndarlaget, men inte den här gången. Istället gjorde Alexander Ytterell 3-3 och förlängning väntade och jag minns hur nervös jag var. Hjärtat slog så hårt att det nästan tog sig ut ur bröstet på mig. Jag minns att jag drack lite vatten i pausen inför förlängningen och sa till mig själv att "nu jävlar går vi ut och tar det här". Det gjorde vi också. rantakari tappade pucken på blå, Broc Montpetit snodde åt sig den, kom fri med Reideborn och halvt liggande i luften slog han in 4-3 för Leksand! Glädjen visste inga gränser och jag bara skrek rakt ut, men gladast av de alla var nog Kenneth Karlsson, som har blivit lite känd efter sitt glädjefnatt i direktsänd TV, här har ni det, ni bara måste se det här, det är lycka i dess renaste form.

Jag kunde knappt tro det var sant. Sagan var fullbordad och den fick ett lyckligt slut. Jag grät av lycka morgonen efter när jag vaknade och läste artiklar och såg en video från när laget landade i Borlänge och där hundratals fans hade samlats för att ta emot sina hjältar. Det var en ren saga och jag kommer alddrig att glömma den 1 april 2016 kl. 22:13. Det var då avgörandet kom och jag... nej, det finns inga ord som räcker till för att beskriva känslorna där och då. Det går inte att beskriva den resa som laget gjorde, från att ha legat sist i Allsvenskan, till SHL, på fyra månader. Wow, alltså, jag får gåshud bara jag tänker på det!

Vi var nu alltså inne i april, som återigen blev en ganska lugn månad, där jag nu hade kommit igång ordentligt med uppsatsen och där jag så smått kom igång med goalballen mot slutet av månaden, efter att helt ha tagit en paus från den i drygt en månad.

Maj kom och där flög jag till Berlin tillsammans med utvecklingslandslaget. Det var mitt andra internationella framträdande någonsin och vi spelade åtta matcher under helgen, mot Ungern, Qatar, Tyskland 1 och Tyskland 2. En väldigt bra och givande helg för min del, för det är precis sådant spel som jag behöver för att utvecklas. Varmt var det också i Tyskland då, men det var också varmt hemma och det blev flera soliga dagar ute på balkongen under månadens gång, mer och mer intensivt skrivande, fixande och slipande på uppsatsen, som till slut blev klar och skickades in och som jag tillhandahöll ett VG för, blev riktigt nöjd med deen.

Jag, Emma och Shep träffades på stan och fikade på en uteservering en solig dag, planerade för vår meeting i stugan tillsammans med kusinerna på mammas sida när maj övergick i juni. Mitt sommarlov hade börjat och meetingen i stugan blev väldigt lyckad. Vi spelade kubb, grillade och bara umgicks, innan Shep och Schulle skulle ut och åka igen, den här gången för att jobba i Fiskebäckskil över sommaren.

Jag och Julian var ledare under Sportis camp i Mjölby och visade goalball i en veckas tid och precis som vanligt tyckte barnen att det var superkul.

Det var ungefär samtidigt som vi hastigt och lustigt blev kattägare igen. Det var inget vi hade planerat, men Lindas sambo hade två katter med sitt ex och nu ville exet göra sig av med den kvarvarande katten, eftersom att han hade börjat kissa inne. Lindas sambo ville inte ta bort honom, men Linda är alergisk och vägrade ha katten hemma hos sig. Därför frågade hon om inte vi kunde ta hand om honom och det kunde vi. Stackarn kände sig nog inte så glad när han först kom hit, jamade konstant till kl. 04:00 första natten han var här. Jag skulle upp sex dagen efter och var inte jätteimponerad av honom där och då, men han anpassade sig ganska snabbt och nu är han världens mest sociala katt som kan ligga i knät i flera timmar och som jamar missnöjt om ingen har kelat med honom på fem minuter. Han ska alltid vara med och älskar att ligga under täcket eller uppepå benen/magen när man ska sova. Ett riktigt charmtroll är han.

Kusin tog också studenten i samma veva, jag konstaterade att det var sex år sedan min egen student, jag fyllde år, vi åt glass i Bergs slussar och det var midsommar.

Där tror jag nog att vi bryter för nu. Det här blev längre än jag trodde och har ni orkat läsa hela vägen hit så ska ni ha en stor eloge!
Vi tar resten av året i nästa inlägg istället...
Tills dess hoppas jag att ert 2017 har börjat bra!