Guldet är hemma!

Tid: 12:02:00
Datum: 2016-09-30
Kategori: Goalball

I helgen som var spelades tredje omgången av Sverigeserien 2016.

Innan helgen ledde vi serien, elva poäng före tvåan FIFH Malmö.

Efter fem vinster och en förlust i helgen leder vi nu serien nitton poäng före tvåan.

Med en omgång, sex matcher, arton poäng, kvar att spela om är det alltså redan nu klart att vi vinner Sverigeserien för första gången någonsin!!!

Vi inledde helgen minst sagt darrigt mot FSBU från Göteborg.
FSBU har Olof, som har börjat skjuta riktigt, riktigt bra, bäst i serien skulle jag säga, plus att vi spelade i deras hemmahall som de tränar i tillsammans varje vecka. Det innebär att de kan precis hur golvet är, hur mycket/lite man ska ta i för olika skott osv. samtidigt som det för min del var första gången jag spelade med Boris. Faktum var att det var första gången jag spelade på breddnivå på ganska exakt ett år. Annars har det varit elit för hela slanten under det senaste året.

Matchen vann hursomhelst FSBU med 9-6. Jag släppte in tre mål, en straff, en stolpe när jag var vänsterback och en boll som studsade över mina knän och in i mål. Rent slarv med andra ord och jag var inte helt nöjd efter matchen.

Det blev som sagt dock helgens enda förlust, för sedan studsade vi tillbaka och knockade Bruham med 10-0, slog FIFH Malmö med 6-4, IFAS med 7-6, FIFH Malmö igen med 9-4 och slutligen IFAS igen med 6-5.

Flera jämna matcher alltså, men då fick alla våra spelare träna på att spela under press och vi klarade av det. Det hade vi inte gjort för några år sedan kan jag nästan garantera. I synnerhet inte i sista matchen mot IFAS, för där hade vi 5-2, men tappade till 5-5. Då hade vi vikt ner oss för några år sedan. Det gör vi inte längre, så även på den psykiska och mentala delen har hela laget gått frarmåt och det finns ett helt annat självförtroende än vad det gjorde för några år sedan. För fem-sex år sedan var det vi som blev knockade med 10-0, nu är det vi som knockar motståndarna med 10-0, så någonting rätt måste vi ju göra och jag tror att en stor del i det är all defensiv nötning, som jag har tagit med mig från landslaget och appliserat på hemmaträningarna också. Det är inte världens roligaste träning, men jävlar så nyttigt och givande det är!

Så, för första gången någonsin går guldet i Sverigeserien alltså till Linköping!
Jag var med och spelade den här omgången och har givetvis varit med och bidragit jag med, men Albin, Linda och Boris har varit med på alla tre omgångarna och Tobbe, Jonas, som har slutat nu, och Jennifer har varit med på två omgångar.

Det känns så bra att äntligen, efter alla års slit, ha börjat vinna litegrann, först enstaka matcher, men nu även turneringar och serier. Linköping har till slut etablerat sig i breddtoppen i Sverige. Resan dit har varit långt ifrån spikrak, vi blev knockade i nästan varje match under tre års tid, förlorade vi bara med 8-2 så var det grymt bra, vi hade en coach som inte kunde goalball alls, en ass. coach som varken kunde goalball eller hade något fokus eller blick för vad som skulle göras och varför. Kort sagt var det mer eller mindre en lekskola på våra träningar, fastän att vi trodde att vi tränade och gjorde rätt. Såhär med facit i hand ser jag tydligt att vi gjorde allt annat än rätt. 2011 blev lite av en nystart för laget, Linda kom in och tog över och började om med allt from scratch. Därifrån har vi sedan tagit oss upp, pinnhål för pinnhål, nu står vi som segrare av Sverigeserien 2016 och jag är faktiskt stolt över att en gång i tiden, för nio år sedan, ha varit med och startat upp det här laget. Grymt!

Träningsläger i England

Tid: 13:52:00
Datum: 2016-09-20
Kategori: Goalball

Jag sitter just nu med enn katt i knät och en kopp kaffe bredvid mig, nyligen hemkommen från England, där vi hade träningsläger med deras landslag i helgen, för att ge dem extra sparringmotstånd inför deras stora mål nu under hösten, B-EM om två veckor.

England är ingen stornation i goalball, men i våras/vintras tog man sig upp från C-EM till B-EM, vilket nu alltså stundar om bara några veckor.

Det var ungdoms/utvecklingslandslaget som var där, A-truppen har ju varit i Rio och är i detta nu på väg hem därifrån, och laget bestod den här gången av mig själv, david, Olof, oscar och Oscar.

Jag var sjuk under i stort sett hela förra veckan, något slags förkylning som gjorde att jag kände mig tung i kroppen, orkes och energilös, orkade inte göra någonting, tränade ingenting och sov mycket. Kände mig inte helt bra varken i torsdags när jag åkte buss till Göteborg eller i fredags, när vi flög till England heller, men trots allt gick det bra under helgen.

Vi hade först ett eget pass på förmiddagen i lördags, där vi kunde känna in golvet och akustiken i hallen ordentligt, spela litegrann och det kändes faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig.

Vi spelade sedan fyra matcher under lördagen och först ut var mot deras tänkta förstaline på EM och vi gjorde det riktigt bra. De gjorde visserligen 1-0, men sedan vände vi till 2-1, varefter det stod 2-2 ganska länge, innan de gjorde två snabba mål i slutet av första halvlek och ledde där med 4-2. Vi bet oss dock fast och hade 5-4 ungefär halvvägs in i andra halvlek. Sedan dippade vi ordentligt under andra halvan av andra halvlek. Många enkla misstag och de kunde till slut vinna enkelt med typ 11-4. Jag kände själv att förkylningen började göra sig påmind, jag blev väldigt trött och fokuset sjönk. Därför stod jag också över dagens andra match, mot deras andraline, en match som vi dock vann gansska enkelt.

Med lite lunch i magen kändes det dock bättre igen och eftermiddagens båda matcher var riktigt bra för min del. Vi spelade mot deras förstaline igen, men den här gången vann vi med 8-7. Det blev dock lite väl onödigt spännande där mot slutet, tror vi slappnade av lite väl mycket när vi gjorde 8-5 eller 8-6, så det blev spännande in i det sista, men då fick vi träna på den mentala biten också, att spela under press och det klarade vi av.

Sista matchen för dagen var också jämn till en början, men sedan dippade vi och de drog iväg till 9-4 och det såg avgjort ut, men under de sista fem-sex minuterna av matchen gjorde vi en grym upphämtning, kröp närmre och närmre och med knappa minuten kvar att spela gjorde vi 11-12 och med tre sekunder kvar satte david 12-12. En grym moral oc krigarvilja får jag säga!

I Förlängningen var vi sedan nära att avgöra direkt på första skottet, men vi fick vänta två skott till innan 13-12 satt där och vi vann matchen.

En riktigt bra dag och jag var överraskad över mitt eget spel, att jag hängde med så bra som jag gjorde, med tanke på att jag bara hade tre-fyra pass goalball i kroppen sedan i juni. England är som sagt ingen toppnation, men det är betydligt bättre motstånd än här hemma, allting gick väldigt långsamt igår på lagträningen här hemma tyckte jag, kändes som att jag hade oceaner av tid på mig på varje boll ungefär, och vi matchar ändå ett lag som ska spela B-EM om bara några veckor. Det var ju inte direkt någon walk in the park för dem, särskilt inte som vi vann 3/4 matcher under dagen. Det enda jag inte var nöjd med var straffläggningen vi hade efter sista matchen där. På en straffläggning skjuter man skälv en straff och får en straff mot sig. Man kör sex omgångar, eller så många omgångar som minsta antalet spelare i de båda lagen. Jag gick in som tredjeskytt, men sköt en hög boll och släppte in min straff jag fick mot mig. Oscar och Oscar räddade dock upp det under de två sista omgångarna, så det blev suddenstraffar och i omgång åtta klev jag då in och sköt ut och släppte in min straff igen, så England kunde vinna straffläggningen. Jag som annars brukar vara ganska vass på straffar här hemma. Nu fick jag inte alls till det, men offensivt har jag iofs inte fått till det alls efter sommaren över huvud taget, det är väldigt många höga bollar, jag kommer inte ner ordentligt och får inte alls till det.

I söndags väntade två nya matcher innan det var dags att flyga hemåt. Första matchen där spelade jag ingenting och där blev vi knockade med 14-4. inte bra alls, men vi var inte alls med på banan.

Andra matchen var betydligt bättre och vi var nära på att göra en grym upphämtning igen, men det räckte inte hela vägen den gången. England vann med ett mål, men det var ändå en stabil insats tycker jag och vi matchar dem definitivt på vår högstanivå, där skulle jag nästan säga att vi är bättre än dem, men deras lägstanivå är högre än vår, men då ska vi komma ihåg att vi i utvecklingslandslaget bara har spelat en internationell tävling på seniornivå tidigare och det var den i Tyskland i maj. Flera av spelarna är dock de samma som jag brukar spela med i Göteborg, så klart att vi känner varandra, men för att höja lägstanivån krävs träning och att spela mot bra motstånd, så den här helgen var väldigt givande även för oss, då vi får spela mot ett motstånd som vi i högsta grad kan matcha och utmana, samtidigt som de får spela mot ett motstånd som de inte är vana vid och möta andra spelare som de inte kan riktigt lika bra som de kan varandra. En winwinsituation helt enkelt.

För egen del är jag som sagt positivt överraskad hur bra jag hängde med i tempot, men två detaljer är det som sticker ut och som jag behöver träna på. Dels är det när skytten rör sig snabbt på andra sidan, från den ena sidan till den andra, t.ex. om bollen först är höger, skytten springer snabbt över till vänster och skjuter antingen en rak tvåa, mellan mig och vänsterbacken, eller ännu värre, en övergående fyra, tillbaka på mina fötter. Där hinner jag inte riktigt med och behöver bli snabbare i förflyttningarna. Dels handlar det också om mina fötter, där jag ibland går för långt och flippar över bollen över högerbacken så att det blir mål. Det var säkert fem-sex bollar jag släppte in på det sättet i helgen. det är helt enkelt för att jag går för långt. Jag behöver inte gå så långt, för backen finns där bakom och täcker den ytan.

Utöver de båda detaljerna var det en väldigt bra och framförallt rolig helg!

Nu är jag hemma i några dagar innan det är dags för hockeypremiär på torsdag och sedan är det Sverigeserien i Göteborg i helgen. Så på söndag när vi åker hem kommer det att vara sjunde dagen på de senaste elva som jag reser någonstanns. I torsdags åkte jag buss till göteborg, i fredags flög vi till England, i söndags flög vi hem från England, igår åkte jag tåg hem från Stockholm, på torsdag åker vi bil upp till Leksand, hem natten mot fredag, buss till Göteborg på fredag och hem från Göteborg på söndag. Det blir mycket resande och mitt i allt detta ska jag hinna med hela veckans studier, helst idag och imorgon, eftersom att det är då jag är hemma, men typiskt nog missade jag treveckorskontrollen förra veckan, så jag blev avregistrerad från båda kurserna. Väntar med andra ord på att bli omregistrerad igen, vilket tyvärr gör mig lite stressad just nu, eftersom att jag måste hinna med det nu...

Jag får också passa på att tacka för alla era frågor under min frågestund förra veckan. Svaren kommer att komma upp så småningom, men som ni märker är det ganska mycket att göra nu, så jag kan inte säga när det blir, men håll utkik så missar ni det definitivt inte!

Nytt försvarssystem

Tid: 11:15:09
Datum: 2016-09-04
Kategori: Goalball

i måndags drog vi äntligen igång höstsäsongen, efter drygt två månader utan goalball för min del. Jag hade inte fått ett skott på mig sedan SM i början av juni och för laget i stort var det tre månader sedan senaste lagträningen. Inte optimalt direkt, men så blir det när närvaron är låg och vi inte har tillgång till någon hall under sommaren, för att alla kommunala hallar är stängda då. Tur att jag inte blev aktuell för Rio säger jag bara, då hade jag fått flytta över sommaren för att kunna träna...

Nu ska jag dock inte vara bitter, för det var faktiskt en förhållandevis bra första träning, som inleddes med goalballidioten, där jag faktiskt presterade bättre än vad jag gjorde i maj, när vi körde den senast. Det är högst förvånande, med tanke på att konditionsträningen inte alls har gått bra under sommaren och inte alls har varit särskilt kontinuerlig, men bättre än i maj gick det hursomhelst, så jag är väldigt nöjd med det!

Sedan blev det en hel del teori och introduktion av ett nytt försvarssystem. Nytt är det väl egentligen inte, vi har använt oss av det i landslaget ganska länge nu, men för oss i klubblaget är det nytt och går i stort ut på att backarna flyttar mer än tidigare när bollen är diagonalt från deras håll på andra sidan, för att på så sätt skära av mer och större vinklar ut mot stolparna, men även för att hjälpa och stötta upp bakom centern mer än tidigare.

I goalball är planen nämligen uppdelad i siffror för er som inte hade koll på det, ett-fem, där ett är längst till vänster på andra sidan och fem längst till höger. De flesta lagen, inkl. vi, släpper in flest mål på tvåor och fyror, alltså mellan vänsterback och center och mellan center och högerback. Med de här större förflyttningarna blir det svårare för motståndarna att dels hitta vinklarna in mellan back och center och dels stärker vi upp våra ytterkanter betydligt mer, d.v.s. händer och fötter, där man i regel är som svagast och där det oftast går in flest mål.

Risken med systemet är att stolparna blir mer öppna än tidigare, eftersom att backarna flyttar in mer, men det är en kalkylerad risk, som man kallar det, alltså att det kanske blir något enstaka mål på en rak etta eller femma, alltså någon av stolparna, men i gengäld räddar man fyra-fem bollar på tvåor och fyror, som annars skulle ha blivit mål. Det är ju nämligen betydlit svårare för skytten på andra sidan att snabbt gå över från ena sidan till den andra och sedan dra en perfekt stolpe än att skjuta en tvåa eller fyra, så även om det blir något enstaka mål på stolparna så har man ändå tjänat på det.

Jag gissar att ingen av er hänger med särskilt mycket på vad jag pratar om nu, för det här är taktik och detaljer, men ni får stå ut ändå och det här ska bli väldigt intressant att testa i Göteborg om tre veckor, då första tävlingen för hösten hålls. Kanske är inkörningsperioden fram dit för kort egentligen, för det här systemet kan bli väldigt sårbart om alla inte flyttar på samma sätt eller lika långt, eller om speluppfattningen brister så att det p.g.a. det blir helt öppet för motståndarna på vissa håll.

I övrigt då, kan jag ge er något annat än taktiska detaljer i goalball?
Nja, inte så mycket för tillfället faktiskt. Vi hade en väldigt trevlig familjekväll med kanske sommarens sista grillning i fredags, eftersom att syster nu äntligen har kommit hem från sommaren på västkusten. Jag satt också i nästan sex timmar igår och försökte beställa en ny dator, men mer om det tar vi i ett annat inlägg.

Följ äventyret i Brasilien

Tid: 12:51:00
Datum: 2016-09-02
Kategori: Goalball

OS är över och nu väntar paralympics, där SVT återigen kommer att storsatsa på mästerskapen och sända massvis med direktsänd parasport, tyvärr dock ingen goalball.

Jämfört med för tolv-sexton år sedan, i Aten och Sidney, är det jätteskillnad på mediabevakningen och även live på de olika arenorna, där det numera är lika mycket folk som det var under OS, vilket är superkul, samtidigt som media också rapporterar kring vad som händer och hur det går, vilket det väl var lite si och så med förr om åren.

På onsdag invigs tävlingarna och på torsdag spelar Sverige första matchen mot hemmanationen Brasilien. Goalballtävlingen kommer att avgöras i samma arena som handbollen spelades i under OS, en arena med nytt plast/gummigolv, varför killarna också har tränat på sådant underlag innan avresan, för att få matchspelet så likt det som kommer att vara nu i Rio som möjligt, för i goalball spelar golvet väldigt stor roll. Skotten blir inte alls likadana på ett trägolv som på ett plastgolv och det kan rentav skilja ganska mycket på nytt resp. gammalt plastgolv, så att träna på rätt typ av golv jämfört med vad som kommer att spelas på under kommande stortävling är väldigt viktigt.

Killarna är redan nu i Brasilien, dels för att aklimatisera sig inför de stora tävlingarna, men dels för att ha ett lättare träningsläger med just Brasilien, på deras toppmoderna träningsanläggning i Sau Paulo. Där kommer de att vara tills på söndag, då det är inflyttning i OS/Paralympicsbyn.

Det här är en resa som för Sveriges del har varit allt annat än spikrak och som började redan efter paralympics i London för fyra år sedan. Därefter åkte vi ur A-EM 2013, missade därmed VM i Finland 2014 och samtidigt en chans att kvala in till Rio, men genom att ta oss upp i A-EM igen, genom en andraplats i B-EM 2014 fick vi ändå en sista chans till kvalificering under A-EM i Litauen förra året. Den behövdes dock inte skulle det visa sig, för efter att Algeriet dragit sig ur IBSA world games i Sydkorea förra året så fick vi deras plats. Vi kom in som lägst rankade lag i hela tävlingen, men tog oss ändå till en bronsmatch mot Turkiet, vilken vi vann med 2-0 och därmed var paralympicsbiljetten säkrad.

Ni ser med andra ord att det har varit en lång och krokig resa, men nu är killarna där och vill ni följa händelserna inför och under paralympics så gör ni det allra bäst genom att gå in på Facebook och gilla Sweden men's goalball team. Där kommer man spelare, ledare och andra runtomkring väldigt nära, inte minst genom de videobloggar som de lägger upp dagligen, där Fatmir och jimmy i huvudsak berättar om vad som händer, hur dagarna ser ut osv.

Det har även varit en hel del uppmärksamhet i media inför avresan mot Rio. Fatmir har både varit med via telefon i P4 Extra och live i P3 Din gata, NT hade ett videoreportage från en av de allra sista träningarna inför avresan och SVT har sammanställt en guide för er som inte har koll på hur de olika paraidrotterna fungerar och går till. Introduktionen för goalball är två minuter lång och hittas här. Har du inte helt koll på vad goalball är eller hur det går till så rekomenderas den länken varmt.

Utöver radio och TV har det skrivits en rad olika artiklar i olika tidningar och det är alltid kul med lite mediauppmärksamhet. Det är vi inte direkt bortskämda med inom paraidrotten.

När vi ändå är inne och länkar till saker och ting så tycker jag att ni kan passa på att följa mig och min väg mot värdseliten i goalball. Det gör ni bäst genom att antingen gå in på Facebook och gilla min fanpage, Goalballjonny, eller klicka "gilla" direkt i Facebookframen här under inlägget. Ni kan också följa min Youtubekanal, där jag nu senast pratade om stress och vikten av att ta upp det redan i skolan, en video jag inte har hunnit lägga upp här ännu, men den kommer.

Med det sagt hoppas jag att ni alla får en fin fredag och en bra helg, för det tänker iaf jag ha. Lugnt blir det, efter att jag och Jocke var på kryssning till Tallinn nu i veckan, så det blir skönt att bara vara hemma och inte göra så mycket. Har ni några helgplaner?


Från pinne till välbyggd

Tid: 18:34:00
Datum: 2016-07-29
Kategori: Goalball

För snart sex år sedan kom jag in som lärling i landslaget. Jag var pinnsmal och vägde ungefär 59-60kg och var 179cm lång, precis som nu. Linda har flera gånger efteråt sagt att hon typ trodde att jag skulle gå av, så smal var jag. Nu, sex år senare, är jag fortfarande inte stor på något sätt, jag är väldigt smal i grunden, men visst har det hänt saker sedan dess. Jag är fortfarande lika lång, men har gått upp drygt 15kg sedan dess och mycket av det är muskler. Man skulle väl kunna säga att jag är relativt välbyggd, iaf överkroppen.

Därför tänkte jag göra en lite kul grej, egentligen mest för min egen skull, men häng med om ni vill...

Ni som har hängt med mig ett tag vet att jag är ganska mycket för statistik och liknande, ni andra får veta det nu. Därför har jag, sedan 2011, skrivit upp mina vikter under styrkepassen som jag har kört och nu tänkte jag ställa upp det, övning för övning, för att helt enkelt se hur mycket jag har ökat i vikt under de senaste fem åren i de olika övningarna.

Det är tydligt att vikterna ökar mest under de första åren man kör en övning. Sedan planar det ut en del, det kan kännas som att det inte händer något, men det är egentligen inget konstigt med det, men det är just där som många annars ger upp sin träning, för att det känns som att det inte händer något ändå, men det gäller att hänga i, fortsätta ta sig till gymmet, för sakta men säkert går det ändå framåt och sett ur ett längre perspektiv ser man trots allt ordentliga skillnader.
 
Även om det står relativt still rent viktmässigt så kan det dock hända mycket när det gäller teknik, explosivitet, antal reps etc. delar av övningarna som siffrorna nedan inte visar.

Siffrorna är från ungefär den här tiden av året, slutet av juli, varje år, men är inte helt sanningsenliga, eftersom att de som sagt dels inte visar parametrar såsom explosivitet, antal reps och set eller teknik i utförandet, dels att jag under årens gång kan ha ändrat utförande, tagit bort eller lagt till en specifik övning. Det syns inte heller i siffrorna. Ja, om jag har lagt till eller tagit bort en övning syns så klart, men om jag har ändrat utförande på en övning, t.ex. gå djupare i utfallsstegen, inte få någon stöttning i att stabilisera hanteln i enarms bänkpress, byta grepp i statisk mage med hantel över huvudet, gå hela vägen ner och toucha stången i marken vid marklyften, byta fri stång mot schmitt i överstötarna, jobba mer med övre överkroppen i drag fram/latsdrag, inte hela överkroppen, eller att ändra syfte med en övning, från styrka och balans till enbart balans,vilket är fallet för hängande djupa drag, så syns det inte i statistiken nedan, men vi kör så får vi se var det slutar. Jag ställer upp pass för pass, övning för övning, med årtalen under varje övning. Ni fattar säkert när ni läser...

Styrka 1

Enbens marklyft
2011: 40kg
2012: 70kg
2013: 80kg
2014: 85kg

Enbens benböj
2011: 65kg
2012: 85kg
2013: 97kg
2014: 92kg
2015: 107kg
2016: 147kg

Djupa benböj
2015: 77kg
2016: 92kg

Enbens vader, vadplatta
2011: 55kg
2012: 55kg
2013: 46kg

Vadpress
2014: 80kg
2015: 90kg
2016: 95kg

Enarms bänkpress
2011: 20kg
2012: 33,5kg
2013: 35kg
2014: 25kg
2015: 27,5kg
2016: 32,5kg

Enbens baksida lår
2011: 13kg
2012: 20kg
2013: 20kg
2014: 25kg
2015: 32,5kg
2016: 37,5kg

Stående sidvrid raka armar, maskin
2012: 55kg
2013: 55kg
2014: 55kg
2015: 68kg
2016: 82kg

Bänkpress
2014: 57kg
2015: 72kg
2016: 77kg

Enbens marklyft finns inte med längre och vadplattan har bytts ut mot vadpress. Den mest imponerande ökningen tycker jag är enbens baksida lår, där jag har ökat från 13 till 37,5kg på fem år, ungefär en ökning med 180%. Ökningen från 92 till 147kg på enbens benböj under de senaste två åren är också riktigt bra, särskilt som jag för fem år sedan där började på 65kg. Jag tror dessutom att djupa benböj och bänkpress kan öka betydligt mer även de, även om det kommer gå långsamt framöver. Ben har alltid varit min svaga sida när det gäller styrka, men det är trots det en ganska bra ökning på bara ett år, precis som bänkpressen, fast där på två år. Sidvriden skadade jag knät i för 3,5 år sedan och har fått börja om från början med den, ändra teknik osv. och därför är den ökningen också värd att notera.

Styrka 2

Enbens frivändningar
2011: 30kg
2012: 45kg
2013: 52,5kg
2014: 51,5kg
2015: 60kg
2016: 60kg

Sidlyft bellybacks
2011: 25kg
2012: 27,5kg
2013: 35kg
2014: 27,5kg

Enbens hantelryck med rotation
2011: 12,5kg
2012: 20kg
2013: 20kg
2014: 22,5kg
2015: 25kg
2016: 27,5kg

Drag fram
2011: 64kg
2012: 77kg
2013: 77kg
2014: 82kg
2015: 72kg

Enbens stående sidvrid med drag bakåt
2011: 37kg
2012: 59kg
2013: 64kg
2014: 64kg
2015: 77kg
2016: 77kg

Julians tricepsövning
2015: 72kg
2016: 82kg

Statisk mage med hantel över huvudet
2011: 22,5kg
2012: 30kg
2013: 37,5kg
2014: 37,5kg
2015: 32,5kg
2016: 37,5kg

Är egentligen inte så mycket att anmärka på här. Bellybacksen tog vid bort när rygglyftsmaskinen gick sönder, för det var den vi använde till bellybacksen också mot slutet, fast man stod på sidan i den istället för rakt framåtlutad, som när man kör rygglyft. Innan vi började med den maskinen körde vi övningen på en vanlig bänk, där den andre satt på benen på den som låg på bänken, för att tynga ner dem. Han på bänken låg med överkroppen utanför och körde upp och ner.

I övrigt är det en Skaplig ökning på hantelrycken, där jag har ökat från 12,5 till 27,5kg, alltså över dubbelt så mycket, 120% för att vara exakt, men det är en väldigt svår övning där jag har fått kämpa massor för att få tekniken att stämma. Man hämtar kraft hela vägen från benen, fortsätter upp i överkroppen och svingar upp hanteln med kraften som kommer från det diagonala benet som man står på. Alla rörelser hänger ihop, eftersom det är en flerledsövning, både från ben till överkropp och från överkropp till arm. Därför måste hela rörelsen kugga i. Gör den inte det tappar man all kraft och det är det som jag har haft problem med. Ökningen från 37 till 77kg på enbens stående sidvrid är också bra får jag säga. Det är mycket balans i den övningen, men jag får vara ärlig och säga att jag absolut inte står på ena benet hela tiden, snarare enbart under själva svingen bakåt.

Styrka 3

Utfallssteg med skivstång över huvudet
2011: 26kg

Utfallssteg med skivstång på axlarna
2012: 47,5kg
2013: 65kg
2014: 85kg
2015: 60kg
2016: 50kg

Omvänt bänkdrag
2011: 22,5kg
2012: 30kg
2013: 37,5kg
2014: 37,5kg
2015: 32,5kg
2016: 32,5kg

Enbens hantelryck rakt upp, två hantlar
2011: 11kg
2012: 13,5kg
2013: 15kg
2014: 17,5kg
2015: 17,5kg
2016: 20kg

Statisk mage diagonal
2011: 12,5kg
2012: 17,5kg
2013: 22,5kg
2014: 20kg
2015: 20kg
2016: 22,5kg

Enbens rygglyft
2011: 25kg
2012: 28,5kg
2013: 32,5kg
2014: 27,5kg

Stående på ett ben, axellyft i sidled tre grepp
2011: 7kg
2012: 9kg
2013: 12,5kg
2014: 12,5kg
2015: 10kg
2016: 10kg

Utfallsstegen körde vi med skivstången sträckt på raka armar över huvudet till att börja med. Vi hade aldrig gymtränat innan och trodde att det skulle vara så. Sedan fattade vi att det inte skulle vara så och att det kan vara farligt för ryggen att köra så och när vi la skivstången på axlarna istället gick det lättare. Dock gick jag inte ner särskilt djupt och det är därför vikten minskar under de två senaste åren, för då har jag ändrat tekniken både en och två gånger, så nu, med 50kg, går jag hela vägen ner och touchar knät i golvet. Det gjorde jag definitivt inte med 85kg. Även omvänt bänkdrag har minskat i vikt. Det är för att jag får upp 32,5kg högre än 37,5 och det tar mer i triceps, rygg och skuldror än vad 37,5kg gör.

Styrka 4

Överstöt fram
2011: 27,5kg
2012: 33,5kg
2013: 44kg
2014: 47kg
2015: 52kg
2016: 52kg

Överstöt bak
2011: 27,5kg
2012: 31kg
2013: 44kg
2014: 47kg

Julians tricepsövning
2015: 77kg
2016: 82kg

Statisk mage, båda benen upp
2011: 3kg
2012: 4kg
2013: 5kg
2014: 5kg
2015: 6kg
2016: 6kg

Enbens höften upp
2011: 70kg

Enarms hantelryck med rotation
2011: 12,5kg
2012: 20kg
2013: 20kg
2014: 22,5kg
2015: 25kg
2016: 27,5kg

Knästående sidvrid
2011: 25kg
2012: 33,5kg
2013: 35kg
2014: 37,5kg

Baksida lår två ben
2012: 35kg
2013: 40kg
2014: 42,5kg
2015: 50kg
2016: 50kg

Hängande djupa drag/T:et
2011: 40kg
2012: 50kg
2013: 64kg
2014: 60kg
2015: 60kg
2016: 60kg

Tvåbens marklyft
2012: 50kg
2013: 80kg
2014: 85kg
2015: 75kg
2016: 80kg

Överstötarna körde vi som sagt till att börja med på fri stång. Sedan gick vi över till schmitten, då det kändes som att rörelsen blev bättre och mer centrerad till de muskelgrupper som avses med övningen där. Överstöt bak försvann sedan, till förmån för Julians tricepsövning, som tränar samma sak, men med en bättre övning. Det är också värt att notera att jag idag tar mer i enbens baksida lår än vad jag gjorde med två ben 2012, 37,5 mot 35kg. Slutligen är marklyften, precis som utfallsstegen, en övning som jag har fått justera ganska mycket. till en början gick jag bara ner med stången till knäna ungefär, på samma sätt, fast på två ben, som enbens marklyft var. Där gick man bara ner med stången till knät ungefär och då trodde jag, som aldrig hade sett ett marklyft, att vanliga marklyft också skulle vara så. Det är först under de två senaste åren som jag har börjat gå ner hela vägen och toucha stången i marken.

Styrka 5

Enbens frivändningar
2011: 30kg

Stående sidvrid
2011: 35kg

Omvänt bänkdrag
2011: 25kg

Tvåbens press med rotation, maskin
2011: 32kg

Tvåbens drag med rotation, maskin
2011: 36kg

Hängande djupa drag/T:et
2011: 40kg

Stående på ett ben, axellyft rakt fram tre grepp
2011: 7kg

Hela styrka 5 försvann efter 2011, men alla övningar, utom tvåbens drag och press med rotation och axellyft rakt fram, finns kvar i andra program. Har inte testat vad jag skulle ta i press och drag nu, kanske skulle testa det, bara för att jämföra...
 
Så, där har ni en liten bild av hur det har utvecklat sig under de senaste åren. Ökningarna skulle säkert kunnat varit större om jag enbart hade fokuserat på att bygga, men goalball är en väldigt explosiv idrott, så mycket fokus ligger på att även bli snabb och smidig, inte stor och biffig.
 
Träningsprogrammen är också i grunden utformade av Kenneth Riggberger, som har sysslat med elitidrott under många år och då särskilt friidrottsgrenar såsom diskus och slägga. Använder man sig av rotationsskott i goalball är tekniken där ganska lika, varför landslaget valde att jobba tillsammans med kenneth. Även Westeins lektioner i träningslära under Elitidrottsskolans alla träffar har varit väldigt nyttiga för mig och har hjälpt mig att klargöra hur man ska träna, vad man ska träna och när man ska träna vad och på vilket sätt. Kan nog t.o.m. säga att jag har mer kött på benen gällande hans teorier och tänk än vad jag har när det gäller Kenneths, för där var det mer att "här har ni ett styrkeschema, varsågoda". Hans filosofi fungerar ju uppenbart, men det var inte så mycket teori bakom det hela, vilket jag känner att jag mer har fått av Westeins teorier och metoder.
 
Många av övningarna är också med en arm eller på ett ben, dels för att baka in balans i dem, dels för att om man exempelvis kör enbens baksida lår, då stärker du bara det ben du jobbar med. Kör du två ben tar säkerligen det lite starkare benet över litegrann, så för att träna båda sidorna lika mycket kan man köra enbens och enarmsövningar.
 
Hoppas att ni har fått ut något av allt detta!

Första gången över 100kg!

Tid: 13:32:00
Datum: 2016-07-19
Kategori: Goalball

I söndags tog jag mig förbi en ordentlig milstolpe rent styrkemässigt.

Ben är min svaga sida när det gäller styrka och därför har jag och Julian lagt in ett extra benpass med djupa benböj nu över sommaren, precis som vi också gjorde förra sommaren.
tio-tolv set med åtta reps i varje, vilket är någonstans på gränsen mellan maxstyrka, alltså det du klarar av att lyfta som mest och som man brukar säga är ungefär upp till sex reps, och hypertrofi, alltså då du bygger muskler och gör dem större, vilket ungefär är mellan åtta-tolv reps där någonstans.

I söndags blev det tio set och för första gången någonsin passerade jag 100kg!
Jag startade på 77kg och trappade sedan långsamt upp set för set, för att sedan toppa och avsluta på 102kg under det sista setet.
Eftersom att ben är min svaghet när det gäller styrka så kändes just 100kg som en stor seger och givetvis filmades det också.
Titta den som vill!


Paralympicstruppen uttagen och VM till Sverige!

Tid: 18:16:17
Datum: 2016-07-15
Kategori: Goalball

I onsdags offentliggjordes den trupp som nu kommer att representera Sverige i Brasilien och paralympics i Rio om knappt två månader, där Sverige i gruppspelet kommer att ställas mot värdnationen Brasilien i öppningsmatchen, Kanada, Tyskland och Algeriet.

Truppen består av:

#1 Fatmir Seremeti (FIFH Malmö)
#3 Stefan Gahne (FIFH Malmö)
#4 Nils Posse (FSBU Göteborg)
#5 Jimmy Björkstrand (FIFH malmö)
#7 Mikael Åkerberg (IFAS Stockholm)
#8 Peter Weichel (FIFH Malmö)

Det var exakt den trupp jag på förhand, utan att veta i detalj, tippade skulle få åka.

Det är en väldigt rutinerad trupp med höga meriter och med väldigt mycket rutin. Jimmy har representerat Sverige sedan 1997, Fatmir, Stefan och Micke gör sina tredje paralympics, Peter har inte mindre än två paralympiska guld med Danmark, 2000 i sidney och 2004 i Aten, där Danmark slog just Sverige i finalen, och så har vi Nisse som bara går från klarhet till klarhet. Killen är född samma år som Jimmy började representera Sverige, alltså 1997, kom in i landslaget så sent som 2014, var samma år med under B-EM i Ungern, nästkommande år i Sydkorea och IBSA world games och nu väntar alltså paralympics för den unge göteborgaren. Snacka om att ha haft en spikrak karriär såhär långt, men det är han värd, den gode Nisse! Tycker det är såå kul att han nu är uttagen, för han, tillsammans med bl.a. mig skälv, kommer högst troligt att vara grundpelare i det Sverige som kommer att göra en nystart efter en möjlig generationsväxling nu efter Rio.

Min karriär har inte alls pekat lika rakt uppåt som Nisses. Jag kom in i landslaget redan 2010, för er som har hängt med enda sedan dess, men har ännu inte representerat Sverige under några större tävlingar och att jag själv nu inte blev uttagen till Rio kom inte alls som någon överraskning. Jag har vetat om det ett längre tag nu och haft tid att ladda om för en nysatsning mot Tokyo om fyra år, vilket nu alltså får ses som mitt stora långsiktiga mål.

Innan dess kommer det dock att ske något väldigt stort här på hemmaplan.
IBSA (International blind sports asociation) avicerade det förra veckan.
VM i goalball 2018 kommer att hållas i Sverige och Malmö!

Wow, snacka om en motivationsboost som heter duga!
Tänk att få vara med och representera Sverige i ett VM, på hemmaplan!
Jag kommer göra allt jag kan för att ta en plats i den trupp som kommer spela VM om två år och om jag mot alla odds inte skulle lyckas med det så tänker jag definitivt åka ner och titta, se goalball i absolut världsklass och de världsledande nationerna göra upp om VM-medaljerna. Wow, alltså, jag längtar redan!!!

Hantelryck med två hantlar

Tid: 12:40:00
Datum: 2016-07-02
Kategori: Goalball

Att vända något negativt till något positivt är inte alltid det lättaste, men igår gjorde jag det.
Känslan innan styrkepasset då var riktigt dålig, jag hade inte alls lust att pallra mig iväg till gymmet, särskilt inte som det kom en ordentlig regnskur precis innan jag skulle gå och att torsdagens intervaller fortfarande satt i ordentligt i benen. De kändes jätetunga och orkeslösa, men väl framme på gymmet blev det istället ett kanonpas, det bästa styrkepasset på länge.
Frivändningarna och hantelrycken bara flög upp till en början och efter den kanonstarten fortsatte det på samma spår med chinsen, Julians tricepsövning, enbens stående sidvrid och statisk mage med hantel över huvudet. Enda plumpen i protokollet var att benpressen, som vi tänkte lägga till på slutet, var ur funktion, så den fick vi skippa.

Bara för att det gick så bra igår tänkte jag här ge er en styrkeövning som tar enormt i bålen.
Hantelryck med två hantlar.
Den aktiverar större delen av överkroppen, men tar som sagt extra bra i bålen, både bak och fram, eftersom du måste hålla emot så att ryggen inte böjs bakåt.
Var därför försiktig och ta inte för tunga hantlar, med tanke på ryggen.
Jag använder här 12,5kg och kör 4x6 reps.


SM i goalball 2016

Tid: 21:42:29
Datum: 2016-06-06
Kategori: Goalball

I helgen som var spelades SM i goalball 2016 och för första gången sedan 2009 fanns inte Linköping med. Vi fick inte ihop något lag till tävlingen. Tobbe har återigen varit skadad nu under våren och kände inte att han var tillräckligt tränad för att spela SM, Jonas skadade sig på Sverigeserien förra helgen och då var det bara jag och Albin kvar. Vi letade runt efter spelare att fylla laget med, men det gick inte, så i år fick jag spela SM med Göteborg.

Det var dock nära att det inte hade blivit något spel för mig heller. SM är nämligen en licenstävling och då går det inte att spela för en annan klubb hursomhelst. Nej, då måste man tillhöra den klubben, så jag var tvungen att skriva ut och fylla i en övergångsanmälan, som sedan skulle skickas ner till Göteborg för underskrift, varefter den skulle skickas in till förbundet. Det gjorde vi, men egentligen för sent, för övergången ska vara klar en månad innan tävlingen, men i samråd med förbundet bestämdes det ändå att det inte skulle vara några problem, men problem blev det nästan ändå, för övergången blev klar, men licensen för Göteborg blev det inte, vilket egentligen innebar att jag inte skulle få spela.

Det här fick jag reda på i torsdags, men sådan tur var löste det sig ändå, för alla ville ju att jag skulle spela, Linköping ville det, Göteborg ville det, förbundskaptenerna för landslaget ville det, förbundet ville det och komitén ville det, så det löste sig och jag kunde andas ut.

Orosmomenten var dock inte borta för det, för Linda, som skulle följa med som något slags stöd, men som sedan också skulle ha komitémöte i samband med mästerskapet, hade haft så mycket med Sverigeserien förra helgen att hon inte hade hunnit kolla biljetter och boende, så när vi väl började kolla biljetter för en vecka sedan var de svindyra och dyrare blev dem, så dyra att jag inte hade haft råd med dem.

Linda tyckte dock vi skulle vänta och försöka få tag i sista minuten-biljetter, men då var de istället helt slut, så det slutade med att vi fick åka bil ner i lördags och hem igår. Inga problem för min del, men stackars Linda som fick köra alla 86 mil helt själv, men hon klagade inte och det blev riktigt trevliga bilresor, med musik på hög volym och falsksång, precis som det ska vara. Älskar att åka bil, lyssna på musik och sjunga.

Själva tävlingen då?
Ja, eftersom att Linköping inte var med i år så var det bara tre lag med, FSBU Göteborg, FIFH Malmö och IFAS Stockholm. Vi mötte varandra två gånger, varefter ettan oc tvåan möttes i en final.

Vi inledde med att bli knockade av IFAS med 5-15, trots att det var vi som gjorde både 1-0 och 2-0.
För egen del och för laget i stort var det lite billiga mål vi släppte in, bollar som vi inte brukar släppa in. Timingen i bollmötet var det stora problemet, men för egen del var jag även lite långsam ut åt både händer och fötter, så jag var inte jättenöjd efter den matchen, då jag var inblandad i flertalet mål bakåt. Som center blir man visserligen mer utsatt för vinklar etc. än vad man blir som back, men det är ingen ursäkt och det håller int att vara inne på så många mål bakåt.

Mot FIFH var det lite bättre och vi lyckades hålla ihop försvaret bättre, samtidigt som vi stängde luckan på vår tvåa, där IFAS hade gjort en hel del mål, alltså mellan centern och vänsterbacken. Jag spelade bara back här och tycker det gick bättre än som center. Kände mig mer trygg och säker i mitt spel.

FIFH vann till slut matchen med 14-7 och sedan var det dags för returmötet mot IFAS och jämfört med första matchen så var den här klart bättre, bortsätt från de första minuterna, där de ryckte åt sig en ledning med 5-0. Resten av matchen spelade vi ganska jämnt med dem och åt t.o.m. in några mål i andra halvlek, så att det som minst bara skiljde fyra mål, men mot slutet fick de återigen in tre raka mål och vann till slut med 12-5.

Finalplatsen var därmed körd för vår del och sista matchen för helgen spelades därför mot FIFH och den första halvleken där var helt klart min bästa för helgen. Hela laget spelade riktigt bra, gjorde 1-0 och låg bara under med 1-2 i halvtid. Vi fortsatte med samma spel som vi hade haft mot IFAS, bytte mycket posiioner, gömde bollen väldigt mycket, allt för att förvirra motståndarna, så att de inte visste vilken back som var var och var bollen befann sig. Det var effektivt mot IFAS och det var det här också, även om FIFH till slut kunde dra ifrån lite i andra halvlek, både med 3-1, 4-1, 5-1 och 6-1, innan vi reducerade två gånger om, varefter de satte spiken i kistan med 7-3 precis innan slutsignalen.

Trots fyra förluster är jag ändå nöjd med helgen och i synnerhet med sista matchen. den var riktigt bra, inte minst med tanke på att FIFH har fyra av de totalt sex spelarna som troligtvis kommer få platserna i truppen till rio senare i höst.

Vi visar stundtals upp ett spel som är riktigt bra och som mycket väl kan vara kärnan till något riktigt stort inför framtiden. Vi visade det redan under Malmö open i vintras och under Stockholm paragames förra hösten, men vi tar hela tiden steg framåt och redan nu märks det skillnad jämfört med förra hösten.

Göteborg är dessutom ett lag där jag trivs väldigt bra. De är lätta att umgås med, alla hjälper alla, både på och utanför planen och spelmässigt ligger de på en nivå som är mer lik min egen jämfört med lagkamraterna här hemma i Linköping. Det märks särskilt tydligt när man kommer upp i nivå, exempelvis på SM. På breddnivå har Linköping börjat dominera mer eller mindre och stormar mot guldet i Sverigeserien 2016, men på elitnivå har vi inget att säga till om och det är egentligen inte så konstigt, när ingen, förutom jag, möter så bra motstånd fler gånger under året än på SM. Därför kan man inte heller begära att Linköping ska kunna hävda sig där, när vi inte ens tränar mot eller möter sådant bra motstånd under resterande delen av året. Att vi ständigt blir knockade med 0-10 eller 1-11 på den nivån är därför inte så konstigt, men för egen del tycker jag ändå att det blir lite tråkigt, för jag vill ju liksom ta nästa steg och därför känns det faktiskt roligare att spela med Göteborg än med Linköping på elitnivå, för i Göteborg har vi mer att säga till om och vi kan utmana de andra lagen på ett helt annat sätt än vad vi i Linköping mäktar med.

Finalen vann till slut FIFH Malmö med 9-3 och klubbens tolfte SM-guld på de senaste sexton åren är därmed ett faktum.

En helg på Bosön

Tid: 11:17:41
Datum: 2016-05-31
Kategori: Goalball

Då är jag hemma efter helgens trip till Bosön. Det var tredje sista träffen med Elitidrottskolan och precis som vanligt blev det en helg med mycket information, saker att ta in och det var inga problem att somna på kvällarna kan jag lova.

Vi inledde helgen med en omgång superstar, där vi den här gången var indelade i tre grupper, som gick runt på fyra stationer. Först gällde det att köra rullstol genom en bana, utan att se någonting. Lagkamraterna fick inte heller säga någonting, men klappade när man körde rätt. Sedan fick man själv alltså lista ut hur man skulle köra. Pratade någon blev det tidsavdrag. Tidsavdrag blev det också om man körde över några vita linjer på löparbanorna, där banan var.

De tre andra stationerna var mer att para ihop saker med något annat. På en station skulle man para ihop olika verktyg i en låda med rätt namn på ett papper och dessutom skriva vad verktygen används till, en annan station skulle man para ihop kryddor som låg på numrerade tallrikar med rätt namn på ett papper och slutligen var det en station där man skulle para ihop alla sommarolympiader som har varit med rätt stad.

Finalen av hela tävlingen var att hela gruppen sattes fast med ett snöre runt handlederna. Snöret sattes sedan fast i en ring och genom ringen gick det ett rep. Det gällde att ta sig förbi hela repet, som det satt knutar på lite här och var och som då alltså inte kom igenom ringen. Knepigt, men väldigt bra teamwork aktivitet!

Efter superstar hade vi en föreläsning i träningslära, där det den här gången var fokus på autogen träning, alltså andning, och mentala förberedelser inför tävlingar i stort, men i synnerhet inför större mästerskap. Ska man exempelvis simma, kasta eller springa kl. 08:30 på mästerskapet så ska man i möjligaste mån träna den tiden också, för att få in det i kroppen.

Att träna på rätt sorts underlag, det underlag som kommer att vara på mästerskapet och att göra träningssituationerna där hemma så matchrelevanta som möjligt, för att på så sätt kunna ta med auditiva, visuela och kinestetiska signaler och intryck därifrån vidare till mästerskapet är några andra viktiga punkter i detta.

De två sistnämnda punkterna tycker jag att vi i landslaget är ganska bra på. Vi försöker få tag i hallar med "rätt" sorts golv, som exempelvis nu inför Rio. Där kommer det vara relativt nylagt gummigolv. Då vill vi träna på relativt nylagt gummigolv, för det är något helt annat än att spela på trägolv eller gammalt slitet gummigolv. På läger etc. brukar vi också ta in licensierade domare som är med och dömmer, för att dels skapa en så matchlik spelmiljö som möjligt, men också givetvis för att coacherna inte ska behöva fokuserra på domarbiten, utan kunna ha fullt fokus på våra spelmässiga detaljer.

På hemmaplan är vi ganska dåliga på detta tycker jag, tyvärr. Vi har ingen möjlighet att träna på andra tider än de vi har hallen på, det är den hallen vi har tillgång till och kan träna i, oavsett vilket golv som väntar under en kommande turnering och att spela match ö.h.t. är inte särskilt vanligt, då vi oftast är för få för att kunna göra det. När det väl sker blir det tyvärr lite hafsigt och inte särkilt realistiskt ändå. Vi använder exempelvis ingen visselpipa, domarkomandona uttalas oftast på svenska, trots att det är engelska som används på alla tävlingar och coachen har inte koll på alla regler och domslut, så tyvärr så har vi ingen större nytta, rent mentalt, av det matchspel vi utövar på träning, när det sedan kommer till match. Klart att det ger något ändå, att få spela match, men rent mentalt ger det ingen effekt för kommande tävlingar.

ICA hade också en uppgift åt oss under helgen. de vill få ökad inblick i hur matvanorna ser ut hos de aktiva, så i fem dagar ska vi nu föra kostdagbok kan man säga, där vi ska skriva ner vilken typ av måltid det rör sig om, klockslag för denna, typ av livsmedel och mängden av detta. Allt ska finnas med, såväl middag som ett glas vatten efter att ha suttit ute i solen.

Vi hade också en längre föreläsning om psykisk ohälsa inom idrotten, där vi bl.a. såg en väldigt bra och intressant film, men den biten tänkte jag ta i ett separat inlägg, för det är en väldigt viktig del, både i samhället i stort, men även inom idrotten.

Helgen avslutades med en föreläsning av Adecco. De har jobbat mycket med IOK, (internationella olympiska komitén), men nu har de utökat sitt sammarbete ytterligare till att även omfatta IPC (internationella paralympiska komitén) och parasport i stort.

Föreläsningen hölls på engelska och min första tanke då var ungefär att "shit, hur ska det här gå?" för engelska är väl inte min starkaste sida, men det gick förvånansvärt bra och det var inte alls svårt att hänga med.

Vi gjorde en hel del workshops med fokus på "vem är jag". Bl.a. fick alla varsin kortlek. På varje kort stod en egenskap eller en sak. Man skulle sortera ut alla femtiotvå korten i två olika högar, vilka som stämde in på en själv och vilka som inte gjorde det. Sedan skulle man plocka ut de tio kort som stämde bäst in på en själv av alla de kort som man hade sorterat som att de stämde in på en själv. Därefter vände man på de där tio korten. Varje kort hade en färg på baksidan. Gul innebar exempelvis att man skulle passa bra i arbeten med andra människor. där hade jag bara ett kort. Flest kort hade jag på blå. Blå var typ ekonom, analytiker eller att hålla på med statistik eller liknande. Det vet jag att jag har fått tidigare när jag har gjort sådana här personlighetstest också, men jag tycker inte det stämmer. Visst, jag sitter gärna och räknar på tabeller och statistik när det gäller hockeyn eller goalballen, men jag avskyr matte och vill definitivt inte hålla på med typ datainsamling i enkäter och så. Nej, jag vill jobba med människor på något sätt, men enligt personlighetstesterna ska jag inte göra det.

Det var hursomhelst en bra helg och ett träningspass hann jag också med. Egentligen skulle jag ha sprungit, men det finns tydligen inga löpband på bosön, så jag fick ändra planerna lite och körde cykelintervaller istället, vilket gick bra. Träningspassen igår gick också bra, eller, de kändes åtminstone bra, men resultatmässigt var det inte så bra. Löpningen på förmiddagen kändes riktigt bra, men efter 3km tvärdog benen och jag fick stanna inte mindre än sex gånger under de två sista kilometerna och tiden blev till slut 26:10. Efteråt såg jag att jag för två år sedan hade skrivit på Facebook att det "hade gått tungt att springa idag" och att tiden då blev 23:14. Skulle jag nå ner dit idag, då skulle jag vara så jävla nöjd!

Nåväl, idag är det sol och jag och mina systrar ska gå på stan en sväng i eftermiddag för att köpa kavaj åt mig. Imorgon åker vi till stugan och i helgen är det dags för SM i goalball 2016. Någonstans ska jag också försöka hinna med att ta tag i den där kompletteringen som hänger över mig nu innan sommaren...

Hoppas att ni har en lika chill och bra dag som jag har!

Tung träningsperiod

Tid: 10:25:31
Datum: 2016-05-21
Kategori: Goalball

Enda sedan jag kom hem från Berlin förra helgen har träningen känts väldigt, väldigt tung. Allt från goalball till styrka och kondition. Just nu är det inte mycket som går som jag vill eller "kuggar i", som man också kan säga.

I onsdags körde jag och Julian exempelvis defensiv nötning och precis som vanligt var huvudövningen där ytterkanter, där Julian helt enkelt ska skjuta så långt ut mot ytterkanterna av min zon som möjligt, med 20x4 skott.
Det första setet var nog det sämsta jag någonsin har jort. Jag tog bara 6/20 skott, 30%, och då ska vi komma ihåg att Julian inte ens är någon elitskytt.
Därefter gick det lite bättre, 14/20, 16/20och 14/20 tog jag där, alltså 70 resp. 80%.
Starkt att ändå komma tillbaka mentalt efter den urdåliga starten på passet får jag säga, och jag avslutade dessutom hela passet med att ligga framåtlutad, statiskt, i tio minuter. Det är tangerat rekord. Bara en gång tidigare har jag legat så länge, så det är jag nöjd med!

Löpintervallerna på 4x5min i torsdags var också fruktansvärt tunga, fanns inget alls att ta av i benen och jag fick hålla ett lite lägre tempo än vanligt för att ens ta mig igenom hela passet, 13,7km/h, istället för mina dryga 14km/h, som jag brukar ha på femminutrarna. Jag tog mig iaf igenom passet och bara det var positivt.

Positivt var det också när mina skott blev relativt bra mot slutet av lagträningen i måndags, men desto mer missnöjd var jag med goalballidioten, som vi avslutade med och som jag dessutom tänkte att ni skulle få se hur den går till någon dag. Mitt pers där ligger på 27. I november presterade jag 26, precis efter att ha varit sjuk, men nu stannade jag på 25. Det är alltså en sämre än i november och två sämre än mitt pers. Visserligen har distanslöpningen gått ruskigt tungt i flera månader nu och jag har inte alls nått ner till tiderna jag vet att jag kan prestera, men intervallerna har känts bra under hela våren och idioten går ju mer åt intervallhållet än distanshållet, så lite märkligt är det ändå att resultatet blev sämre. Det är kanske signifikativt för den här tunga perioden just nu...

Styrkan både förra veckan och den här veckan har känts väldigt tunga. det har funnits vissa ljusglimtar, som t.ex. 37,5kg på enbens baksida lår, 45kg på utfallssteg och 80kg i marklyft, vilket är positivt, särskilt med tanke på att benen är min svaga sida när det gäller styrka, men överlag har det gått väldigt tungt, det har inte funnits något att ta av i musklerna och farten i övningarna har inte alls funnits där och kanske nådde kurvan sin absoluta bottenpunkt igår, för under styrkepasset då fanns inget positivt alls att ta med, verkligen ingenting. Jag fick sänka vikterna på 3/6 övningar och t.o.m. de lägre vikterna kändes nästan övermäktiga. Det var knappt att jag ens klarade 25kg hantelryk, 55kg frivändningar och 77kg tricepsdrag. Nej, det var ett sådant där pass som inte ens är värt att analysera som enskilt pass. Bara att glömma det och blicka framåt, för det kan knappast gå sämre än det gjorde igår...

Innan Berlin hade jag en period där allt kändes väldigt bra, där jag höjde på flertalet styrkeövningar, men ändå lyckades behålla farten, benen bara gick under intervallerna och jag var uppe på typ 18/20, 90%, i snitt på de defensiva passen. Det är på sätt och vis bra att jag lyckades toppa just till Berlin, men med tanke på SM om två veckor så är den här formen lite oroväckande, men samtidigt kanske inte så otippad.

Positivt är iaf att efter regn kommer solsken, det är bara att ta sig igenom den här tunga perioden, för förr eller senare släpper det...

International Berlin cup

Tid: 12:57:19
Datum: 2016-05-09
Kategori: Goalball

Då har det ekat tomt här på bloggen i drygt en vecka igen, precis som då i början av mars när jag var borta, först i Södertälje, sedan i Stockholm och så på kryssning till Tallinn, och drygt en vecka senare igen, då jag var i Idre och åkte skidor en vecka, men nu är jag tillbaka.

Förra veckan blev väldigt intensiv. Första inlämningen av C-uppsatsen skulle in i onsdags, så jag satt med den större delen av förra helgen och hela måndag, tisdag och onsdag förra veckan, + att jag tränade, var hos mammma och pappa och var på ett möte i Norrköping, vilket blev en historia i sig, som vi får ta i ett annat inlägg.

Uppsatsen hann precis skickas in innan det bar av till Berlin i torsdags, inte för semester, utan för min andra internationella goalballturnering någonsin och således också andra gången jag representerade Sverige. Första gången var under den årliga tävlingen i Pajulati, Finland, för drygt tre år sedan. Då fick jag spela typ två minuter på hela turneringen, men en debut är alltid en debut.

Här blev det betydligt mer speltid och jag var inte ett dugg nervös, vilket jag var då i Finland för tre år sedan.

Vi åkte dit med ett väldigt ungt lag med fokus på utveckling, eftersom att A-truppen samtidigt och just nu befinner sig borta i Brasilien för Rio open, en testturnering inför paralympics senare i sommar, till vilket lottningen förövrigt genomfördes i onsdags och där det nu står klart att vi, Sverige, kommer att få möta Brasilien, Algeriet, Tyskland och Kanada i gruppspelet.

Det är alltså i stort sätt de spelarna som just nu kommer att bli uttagna till Rio som är just i Rio just nu på tävlingen där och de i A-truppen, + ett gäng ungdomsspelare, som står utanför de sex platserna eller som av en eller annan anledning inte kunde åka till brasilien just nu, som var i Berlin, däribland jag.

Vi spelade hela åtta matcher under helgen och förlorade samtliga, men som sagt så var inte resultaten det primära i den här tävlingen, utan att låta alla spela och samla på sig så mycket rutin och erfarenhet som möjligt, vilket vi gjorde bra och spelade också riktigt, riktigt bra stundtals.

Turneringen bestod av två tyska lag, Tyskland 1 och Tyskland 2, Sverige, Ungern och Qatar. Det sistnämnda var ett lag jag inte alls hade koll på innan, men som vi mötte i första matchen i fredags, vilken slutade med förlust, 4-11. 5 av de 11 målen gjorde de dock på straffar, där vi dro på oss hela 8st, så i rena spelmål slutade det alltså 4-6, men vi hade lika gärna kunnat vinna den matchen, för vi var inte sämre rent spelmässigt och hade väldig otur med bollar som studsade ribba ut, stolpe ut, räddningar på mållinjen osv. men alla räddningar är ju räddningar och med en hel del tur och många straffar med sig kunde Qatar alltså vinna matchen.

Andra matchen för dagen spelades mot Tyskland 1, där de flesta av deras kommande paralympicsspelare senare i sommar spelade, och det blev knock med 2-12 en bit in i andra halvlek, men stundtals spelade vi ändå riktigt bra, även om det inte var riktigt samma lugn, trygghet och arbete tillsammans som mot Qatar, mycket p.g.a. Tysklands betydligt hårdare pres.

Sista matchen för dagwn spelades mot Tyskland 2 och här var främst andra halvlek något att ta med, för där gör vi 4 raka mål och hämtar upp 3-8 till 7-8 en bit in i andra halvlek, men där de till slut ändå kunde vinna med 8-13. Det är trots det oerhört starkt att göra en sådan upphämtning och visst fick vi dem att darra litegrann där och då.

Lördagen innehöll ytterligare tre matcher och först ut var Ungern, där vi fick en riktigt dålig start på matchen, vi var inte riktigt på tå och tillräckligt snabba och explossiva och Ungern hade hela 7-0 efter halva första halvlek. Sedan hände något och andra halvan av första halvlek vann vi med 2-1 och hela andra halvlek vann vi också, med 4-3. Ungern vann alltså matchen med 11-6, men fortsatt fanns det många positiva intentioner att ta med och bortser man från första halvan av första halvlek, där vi egentligen förlorar matchen, ja, då var det en riktigt bra match, för övriga 18 minuter vinner vi ju faktiskt med 6-4.

Andra matchen för dagen var återigen mot Qatar och här kände vi verkligen att vi hade chans att vinna efter vad vi hade sett poch upplevt i första matchen mot dem. Tyvärr blev det lite samma sak här igen. Vi hade ett skott som styrdes i ribban redan på typ andra skottet i matchen och på samma linje fortsatte det och Qatar kunde även vinna den här matchen med 8-3, efter att det rann iväg litegrann under de sista minuterna.

Dagens sista match spelades på nytt mot Tyskland 1 och det blev helgens stora bragd. De knockade oss alltså med 12-2 dagen innan och bestod i stort sett bara av paralympicsspelare. Ändå spelade vi jämnt med dem större delen av matchen. Vi ledde t.o.m. nästan halva första halvlek, både med 6-5 och 7-6. så fort tyskarna gjorde mål replikerade vi nästan omedelbart och i halvtid stod det 7-7. Med 5 minuter kvar att spela stod det 8-8, men till slut kunde de dra ifrån lite och vinna med 12-9, men vi var riktigt nöjda efteråt och är det någon förlust man kan vara nöjd med så är det en förlust som denna. Vi pressar alltså i stort sett ett paralympicslag genom nästan hela matchen. De fick verkligen slita för den här segern och mitt eget spel var, precis som hela lagets i den här matchen, riktigt bra. Timingen satt där den skule, jag limmade bollarna, Piotr och Olofs offensiv satt där den skulle, precisionen var utmärkt, vi lyckades öppna de luckor vi ville öppna och sedan satt avsluten kliniskt där de skulle. Kort sagt, en riktigt bra match, trots förlust!

Sista dagen för turneringen, igår, innebar två matcher, mot Tyskland 2, där vi spelade jämnt med dem ganska länge och där vi med hjälp av några taktiska drag lyckades täppa till den lucka på vår tvåa, d.v.s. mellan mig som center och vänsterbacken, som uppstod mot Tyskland 1 dagen innan och där de då gjorde nåra mål just där. Jag var lite kort i min förflyttning, så med hjälp av lagkamrater som påminde och ett taktiskt snack med coacherna innan så tycker jag att vi lyckades täppa till den luckan bra. Tyskland 2 fick bara in två mål just där, en boll där jag var för långsam och en boll där jag precis innan skottet hade sagt "varsom" och därmed centrerat min utgångsposition igen, från att ha varit "vänster" precis innan. Precis efter att jag hade centrerat kom skottet och då var jag inte tillräckligt snabb ut.

Tyskarna kunde till slut dra ifrån och vinna med 13-4, efter att ha haft 5-3 i halvtid, men vi orkade helt enkelt inte hålla ihop det hela vägen. Det var trots allt helgens sjunde match och sju matcher är mycket sådär, men å andra sidan är det ju lika för alla.

Helgens sista match spelades sedan mot Ungern och där gjorde vi på nytt en bra insats, men hittade inte riktigt rätt i precisionen på samma sätt som mot Tyskland 1 dagen innan och lyckades inte utnytja deras svagheter och de kunde till slut vinna med 6-3.

Vi går alltså igenom turneringen utan poäng, med 86 insläpta mål och 39 gjorda mål. det är givetvis alldeles för många mål bakåt om man ser det rent resultatmässigt, men som sagt så var det inte det som va det primära med den här turneringen. Det var att ge alla speltid och rutin på den här nivån och det tycker jag att vi gjorde bra och det finns som sagt ändå väldigt mycket positivt att ta med hem, men även några detaljer att jobba vidare på.

Utöver ett hotell och insidan av en idrottshall hann vi med en ganska lång promenad inne i stan, där vi beskådade den största delen av muren som finns kvar och där det är fullt av grafittimålningar av olika slag. Vi åt också på restaurang i det underbara vädret, 20-25 grader, även sent på kvällen, och strålande sol, åkte både S-bahn och U-bahn, köpte kaffe och glass på Donken, där brandlarmet gick och där vi fick utrymma lokalen, och så träffade vi några fotbolssupportrar som var i berlin för att se fotboll, men som tyckte det var häftigt att träffa landslagsspelare och som lovade att komma och titta på matcherna på söndagen. Om de gjorde det sen vet jag inte, men lite kul var det ändå tycker jag.

Nu är jag tillbaka hemma i vardagen och vädret är fortsatt lika underbart, precis som det var hela förra veckan och som det var i Berlin, så nu ska jag sätta mig på balkongen med lite musik och en islatte.

Ha det gött så hörs vi!

En sjätteplats i Malmö

Tid: 13:08:23
Datum: 2016-02-16
Kategori: Goalball

Det blev en slutlig sjätteplats i Malmö i helgen, men trots det finns det mycket positivt att ta med. Jag gör först och främst fyra mål, vilket nog är mer än jag någonsin har gjort på elitnivå och som placerar mig på en delad sjuttondeplats i skytteligan, så min egen offensiv går onekligen framåt, vilket känns bra. Vi vinner dessutom andra halvlek i 3/5 matcher, 7-4 mot Spanien, 6-4 mot IFAS och 4-3 mot Union jacks.

Mönstret för matcherna är dock ganska genomgående. vi startar matcherna bra, gör exempelvis både 1-0 och 2-0 mot Spanien och har 4-2 mot Union jacks. Sedan har vi en dipp på fyra-fem minuter någonstans i mitten av första halvlek, där vi exempelvis tappar 2-2 till 2-8 mot spanien och 4-2 till 4-8 mot Union jacks. Sedan rycker vi upp oss mot slutet av första halvlek och andra halvlek är som sagt bra, i synnerhet i tre av matcherna, men har man en sådan extrem dipp där vi tappar ungefär sex mål bakåt på ganska kort tid, då blir det jobbigt att komma tillbaka igen.

Resultaten för helgen skrivs enligt följande:

Spain - FSBU 12-9
FSBU - IFAS 10-11
FSBU - RGC Hansa 7-13
FIF Malmö - FSBU 13-3
FSBU - Union jacks 10-11

Tabellen skrivs såhär:

1, FIFH Malmö 15p +30
2, Spain 9p +8
3, RGC Hansa 9p +2
4, IFAS 9p -3
5, Union jacks 3p -16
6, FSBU 0p -21

RGC Hansa och IFAS missar alltså finalen med sämre målskillnad än Spanien.

Finalen vann FIFH enkelt med 10-0. Detta efter det något märkliga senariot där flera av Spaniens spelare var tvungna att åka hem, eftersom de hade tidigare tider att passa, vilket gjorde att de bara var två spelare i finalen. Häftigt och kaxigt att genomföra matchen ändå och man gjorde det dessutom bra och klarade sig nästan hela första halvlek, men någon vidare match blev det ju inte. Utgången var ganska klar redan innan matchen startade.

För vår del kan vi konstatera att det bara är FIFH som gör fler mål än oss, 48st. Vi gör 39st, lika månha som Spanien, men fler än både IFAS, RGC Hansa och Union jacks. Vi snittar 7,8 mål framåt/match, vilket definitivt räcker för att vinna matcher. Med andra ord ser det väldigt positivt ut för framtiden, bara vi lyckas tighta till defensiven, få bort de där djupa dipparna och minimera antalet insläppta mål, som här låg på 12,0 i snitt/match, vilket så klart är alldeles för högt. Då vinner man inga matcher, men lyckas vi rätta till det så tror jag det här kan bli riktigt bra för framtiden, så jag är nöjd med helgen. Vi utmanar och pressar ändå lag med spelare som har betydligt mer rutin än vad vi har, gör näst flest mål i hela turneringen och vinner som sagt flera andrahalvlekar. Får vi bort de där dipparna i första halvlek, då är vi med på riktigt och här hade vi då vunnit tre matcher och med lite tur kanske t.o.m. nått finalen, detta bara i lagets andra elitturnering tillsammans, så jo, jag är trots allt nöjd med helgen!

För Linköpings del kan jag också berätta att det blev ett brons efter att man slagit Winchester med 9-4, Peja med 13-3, BSI Denmark med 12-2 och slutligen förlorat sista gruppspelsmatchen med 4-3 mot Brukarhuset i en ren seriefinal. Hade man vunnit där hade det blivit final. Nu blev det bronsmatch och i en riktig nagelbitare kunde man gå segrande ur den bataljen med 8-7, efter att man vänt underläge och avgjort med mål på straff i matchens sista minut.

Man gör 37 mål, vilket är flest i hela bredden, tillsammans med BSU Pirsos från Grekland, som vann andra gruppen och som senare också vann finalen mot Brukarhuset med 12-4. Man släpper in 13 mål, vilket är näst minst i hela bredden, bara Brukarhuset släppte in färre, 10st. Brukarhuset släpper alltså in fler mål i finalen än på hela gruppspelet.

Detta ger ett snitt på 9,25 mål framåt/match och 3,25 mål bakåt/match för Linköpings del, vilket är klart godkänt och t.o.m. riktigt bra.

Vi kan dessutom notera att Albin vinner hela skytteligan i bredden med sina 22 mål. Det är första gången han vinner ett sådant pris och han såg närmast lite chockad ut när hans namn ropades upp. Kul för Albin. Kul dessutom att Jennifer gör flest mål av alla svenska damer, ett stort grattis till dem båda och ett minst lika stort grattis till min kära hemmaklubb, som alltså tar ännu en medalj och som nu äntligen har börjat få utdelning för allt slit under alla år!

Tre år sedan

Tid: 14:10:00
Datum: 2016-01-21
Kategori: Goalball

Ja, som en kul grej kan jag notera och konstatera att det i måndags var exakt tre år sedan jag gjorde min internationella landslagsdebut.

Första gången jag representerade Sverige och det skedde i den årliga turneringen Pajulahti games i Finland och är mitt enda internationella framträdande såhär långt.

Mycket speltid blev det givetvis inte heller under tävlingen. Först och främst handlade det om att vara med, se och lära inför framtiden och jag minns vilka enorma kontraster det var på allt runtomkring jämfört med här hemma i klubblaget. Proffsigt på ett sätt som inte existerar här hemma.

Speltiden då?
Ja, jag var inne ca två minuter mot Ryssland, vilka vi knockade med 11-1, och drygt trettio sekunder i slutet av matchen mot Finland, där vi vann med 12-10 om jag minns rätt. På de trettio sekundrarna hann ja få tre bollar på mig, varav jag släppte in två. Inget vidare strålande facit direkt, men det var en hel del närver där, klart man är nervös när man ska debutera i den blågula tröjan och en debut är alltid en debut.

Efter Pajulahti games 2013 har jag haft svårt att ta plats i tävlingstruppen och det har varken blivit fler träningsturneringar eller några mäskterskap i den blågula tröjan för min del än så länge, men vi hoppas på bättre payback för allt mitt slit i framtiden!

Löpbekymmer

Tid: 12:52:39
Datum: 2016-01-11
Kategori: Goalball

Jag har hamnat i det tidigare och nu är jag där igen, och den här gången är bekymren större än någonsin.

Inte sedan i slutet av november har jag presterat en bra tid på 5km.

Det tar lång tid att bygga upp en bra löptrend för min del, men det raseras på en sekund, ungefär som en stabil och trygg relation. Det tar tid att bygga upp, men krävs så lite för att rasera allt. det kan ta flera veckor med en stegrande löptrend, men sedan krävs det bara ett-två mindre bra pass så är jag nere i källaren igen.

Allt grundar sig troligen i att jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att springa. Det finns ingen tråkigare träningsform än det, och när det då går aningen sämre blir det lätt att det kopplas ihop med oviljan att springa, kanske spänner jag mig undermedvetet inför vad som komma skall, och så går det bara ännu sämre.

Den senaste månaden har jag sällan ens blivit trött under passen.
Nej, det är vaderna som har gett upp. Redan efter 1-2km börjar det bränna som världens mjölksyra i vaderna och då är det 3-4km kvar att springa. När mjölksyran slår till, då fallerar teknik och allting och jag stolpar i princip fram och tvingas kliva av bandet under några sekunder redan efter 2km, inte ens halvvägs. Det har inte varit ovanligt att jag har tvingats stanna 4-5 gånger under 5km och det ska givetvis inte behövas.

Egentligen är inte 5km något problem, det ska jag klara lätt, men det gör jag inte just nu.

tiderna är tre, nästan fyra, minuter sämre än mitt rekord och det är givetvis inte bra.

Coachen i landslaget är inne på att det är mentalt och att jag bara måste ge mig fan på att klara det, hata att förlora och ta mig igenom hela sträckan utan att stanna, till att börja med, något jag redan har gjort flertalet gånger, men som sagt, det går snabbt att rasera något man har byggt upp.

Det kan givetvis vara mentalt, det är t.o.m. ganska troligt att det är så och jag är inne på samma spår, men när jag har haft sådana här bekymmer med löpningen tidigare har det å andra sidan gett med sig efter några pass. nu har det suttit i i över en månad och det blir precis likadant varje gång. Det är vaderna som ger upp, benen tar tvärslut, det finns inget att ta av och så måste jag kliva av och vila några sekunder, trots att jag egentligen inte ens är trött.

Antingen sitter det mentalt, som coachen är inne på, eller så är det något fysiskt i vaderna, eller så är det p.g.a. skorna.

Är det p.g.a. skorna är det väldigt surt, med tanke på att de är i princip helt nya, löparskor är inte direkt billiga och med en skral studentekonomi finns det knappast pengar till att köpa ett par nya igen.

Är det något fysiskt är det nästan ännu värree, men inte helt otroligt med tanke på att jag har haft problem med benhinnor och annat tidigare.

På landslagslägret i helgen, det jag missade p.g.a. min sjukdom, hade vi ett konditionstest på 5km. Förra gången vi testade fick jag en tid på 25:02, vilket är långt över mitt rekord, men hade jag nått ner till 25:02 i helgen så hade jag varit nöjd, för under den senaste månaden har tiderna oftast varit ännu sämre än så.

Så nej, just nu är det inte alls kul att springa...

Annars då?

Ja, äntligen är de där två tentorna som vi har haft över jul och nyår och som har gjort att jag inte alls har känt mig ledig inlämnade, så nu är jag ledig en vecka och det belönade jag mig med genom att köpa en Iphone 6. Är grymt nöjd med den än så länge kan jag säga.

Globenmatchen i lördags slutade med seger, 3-0, och majoriteten av de 12 525 åskådarna på plats jublade över det, för precis som förra gången var det nästan bara leksingar på plats. Ett blåvitt hav var det där inne och en enorm ljudkulis. Häftigt!

Igår bjöd vi svärföräldrarna på plankstek och cheesecake, en lite lagom söndagsmiddag sådär.

På onsdag är det hockey i Norrköping, men annars har jag ingenting inplanerat för den här helt lediga veckan. det är skönt, men samtidigt känns det lite konstigt att inte ha något att göra, när jag har haft galet mycket att göra nu ett tag...

Hoppas att ni har det bra där ute i vår vackra vita vintervärld, som det ju blev till slut.