Påskhelg med sol och hockey!
Tid: 17:58:00 Datum: 2016-03-28 Kategori: Leksand
Vilken fin och härlig påskhelg vi har haft!
Igår var vi hos mamma och pappa, lagade mat och fixade tills det att de kom hem från en vecka i Alperna. Syster, som har säsongsjobbat i Kläppen i vinter och som åkte upp dit idag igen för de sista veckornas jobb, ville träffa oss alla innan hon åkte upp dit igen, så vi åkte dit, fikade, handlade, lagade mat och umgicks större delen av dagen. En väldigt fin dag!
Idag blev det en riktig långpromenad på nästan två timmar i det fina vårvädrret och sedan har jag suttit i nästan två timmar till ute på balkongen, druckit kaffe och läst kurslitteratur, men nu börjar nerverna göra sig påminda inför ikväll. Då väntar ju nämligen match fem i bäst av sju mellan Leksand och Modo.
Modo vann de två första matcherna väldigt enkelt, 5-0 och 0-4, men sedan fick Alexander Ytterell till slut hål på Adam Reideborn, efter drygt 140 minuter. Martin Grönberg gjorde sedan det matchavgörande 1-2-målet dryga minuten in i period fyra i torsdags, vilket gjorde att det var reducerat till 1-2 i matcher, och sedan väntade ett blåvitt hav och en enorm stämning i ett fullsatt och kokande Tegera arena i match fyra i lördags.
Jag var på plats, klev ut på Norra stå för andra gången i mitt liv, tillsammans med 1200 andra likasinnade och visst fick Leksand en smakstart på matchen. Brock Montpetit drog Reideborn och satte 1-0 redan efter 59 sekunder och arenan fullständigt exploderade.
Man hade sedan också bud på 2-0, men Lukas ericsson missade öppet mål och i andra perioden var det istället mer eller mindre ett under att inte Modo kvitterade, för det var i princip spel mot ett mål, men Henrik Haukeland, som var väldigt svajig i första matchen, men som sedan har gått in och gjort två kanonmatcher här i match tre och fyra, växte ännu mer i mål. Han växte till ett spöke för Modo, växte till en matchhjäte för Leksand och i tredje perioden gjorde helt ologiskt Jon knuts 2-0 för Leksand och taket i arenan lyfte nästan, för oj så skönt det målet var!
Modo reducerade med nio minuter kvar att spela, vann skotten med 13-1 i tredje perioden och de sista minuterna sniglade sig fram, spänningen i arenan gick nästan att ta på och det var en riktig nervpärs, men Haukeland, ojojoj, denna Henrik haukeland klev fram ännu mer och när slutsignalen gick och det fortfarande stod 2-1 på tavlan, då var det nästan som vi hade vunnit SM-guld. Närmre en sjätte utespelare än så går inte att komma och i min värld är det bara Djurgården och Leksand som kan leverera en sådan ljudkuliss i svensk hockey. Wow säger jag bara!
Det är en så magisk stämning där inne. Norra håller givetvis igång hela matchen och det är nästan som ett helt träningspass att stå i klacken , men sittplats är också involverade och det blir ett drag och en ljudvolym i arenan som Saab arena här i Linköping aldrig ens kommer i närheten av. Oavsett vad det står på tavlan så håller man igång, sjunger, klappar och skriker. Det är det inte många supportrar som gör i vårt avlånga land. Att hålla igång när man leder med 3-0 är en sak, men att hålla igång precis lika mycket när man ligger under med 0-3 är en helt annan.
Har man problem med hjärtsvikt eller andra hjärtrelaterade sjukdomar är det heller ingen bra idé att ställa sig på Norra, för bra för hjärtat är det sannerligen inte heller, men vilken pasion det finns där uppe i den lilla byn i Dalarna. En by, eller ort, med drygt 5000 invånare, där arenan tar 7650 och alltså rymmer mer folk än vad som bor på hela orten. Att random människor kommer fram och pratar hockey och bilförare tutar på en när man kommer med matchtröjan på, det är också något som definitivt inte förekommer här. Nej, den hockeykultur som finns i Leksand, den är svårslagen!
Går vi tillbaka till den här matchserien mot Modo så är det så jäkla häftigt och plötsligt står det alltså 2-2 i matcher och Leksand har lika stor chans att nå SHL som Modo har. Det är bäst av tre som gäller och Modo är garanterat skakat, för när man vann de två första matcherna ganska enkelt, då trodde man nog att det här skulle gå lättare än vad det sedan har gjort, undermedvetet så klart, så om Leksand kan fortsätta att spela på precis samma sätt som man har gjort nu i match tre och fyra, då vetitusan om inte det här kan bära hela vägen och bara tanken på det är nästan absurd, med tanke på hur det såg ut efter halva grundserien.
då låg vi sist i tabellen. Sist, t.o.m. efter Asplöven och Sundsvall, som båda två håller på att nu åka ur Allsvenskan i kvalserien, till förmån för Södertälje och Västervik från Hockeyettan. vi klättrade till en slutlig fjärdeplats i grundserien, var borträknade både en och två gånger i slutspelsserien, men avslutade makalöst och krossade mora med 6-0 när man var tvungna att vinna med minst fyra mål, slog sedan u Tingsryd i bäst av tre med 2-0 i matcher, förlorade stort i de två inledande matcherna här, men har rest sig, igen, och oavsett hur det går nu i de maximalt tre avslutande matcherna så är jag så fantastiskt stolt över det här laget! Vilken resa man har gjort den här säsongen!
Har ni haft en bra påsk?
Min påskpresent till er blir hursomhelst två klipp från i lördags och det är en magisk stämning som levereras i ett fullsatt Tegera!
Det är sinnessjukt!
Tid: 15:08:00 Datum: 2016-03-11 Kategori: Leksand
Det svänger snabbt här. Förra inlägget gick ordentligt i moll. Nu går det i dur istället.
Ja, videon säger det mesta om hur jag känner just nu. Tänk att det skulle sluta väl till slut ändå och än är det ju inte slut. det kan räcka ännu längre än såhär...
Besvikelsen är stor
Tid: 15:08:28 Datum: 2016-03-07 Kategori: Leksand
Nu blev det inte så. Varken några poäng eller någon resa.
Vi hade ju givetvis räknat med att Östgötaleksingar skulle ordna bil/buss och chaufför, men av någon anledning hade de inte hunnit fixa det till resealternativ 2, d.v.s. den resan som bara gick upp över dagen igår. Sedan skulle de ansvariga för resan plötsligt inte följa med, varför är oklart, men vi som hade anmält oss hade fyra biljetter att hämta ut vid arenan. Problemet var att ingen av oss hade räknat med att vi skulle ta oss upp på egen hand. Jag har varken bil eller körkort. Det har inte Lena, som jag skulle åka med heller, och av de två andra som skulle med var det bara en av dem som hade körkort, men hon ville inte köra hela vägen själv, så då blev det inget.
Östgötaleksingar brukar alltid sköta saker och ting bra, det har aldrig varit några problem, men det här var riktigt dåligt tycker jag. Lägger man ut en offentlig resa, då räknar man ju med att allt runtomkring ska vara fixat och klart. Det ska bara vara att betala och haka på, såvida det finns platser kvar, men det var det alltså inte nu.
Besvikelsen var med andra ord väldigt stor, inte minst med tanke på att jag hade sett fram emot det här hela veckan, enda sedan jag bokade två biljeter förra måndagen.
Såhär med facit i hand var det dock kanske lika bra att det inte blev någon resa, för matchen var riktigt dålig.
Timrå är ett lag vi har haft lätt för under säsongen. Vi har tagit 10/12 poäng mot dem och vunnit 3/4 matcher under ordinarie matchtid, men igår... jag vet inte vad som hände. Första perioden kan mycket väl ha varit säsongens sämsta. Inte ens när vi låg under med 1-6 efter två perioder mot Västerås, eller när vi fick 0-4 i baken i andra perioden mot Almtuna i höstas, var sämre.
Vi skapade en målchans efter bara dryga minutens spel, men sedan var det Timrå för hela slanten. Det var som att det bara var ett lag på isen. Timrå gjorde precis som man ville och t.o.m. när vi hade pucken under kontroll mer eller mindre gav vi bort den till Timråspelarna. Det såg stirrigt, stressat och mer eller mindre panikslaget ut. Timeout efter knappt sju minuters spel och målvaktsbyte efter 0-3-målet hjälpte inte, men att det "bara" stod 0-3 efter den första perioden var mer eller mindre ett under. Leksand var totalt utspelat och det är sällan jag har skådat ett så vilset och virrigt Leksandslag, i synnerhet inte på hemmais.
Matchen slutade till slut 4-1 till Timrå och finns det något positivt alls att ta med från matchen så var det väl att vi vann sista perioden med 1-0 och att vi ryckte upp oss ju längre matchen gick, men det var aldrig ens nära att räcka hela vägen och Timrå vann fullständigt rättvist.
Frustrationen blir inte mindre av att andra resultat gick precis så som jag hoppades innan matchen. Mora slog Oskarshamn efter straffar och det innebär att Mora nu toppar tabellen på 8 poäng, en poäng före Oskarshamn, två före Timrå och tre före oss. Hade vi med andra ord gjort vårt och slagit Timrå även här, då hade vi haft 8 poäng, precis som Mora, och hade då haft allt i egna händer.
Om vi hade tagit fler poäng eller t.o.m. en poäng mindre än Mora imorgon, i näst sista omgången, då hade vi fortsatt haft allt i egna händer inför sista omgången, för då möts just Leksand och Mora i ett Daladerby.
Nu blev det inte så.
Nu är vägen till seriesegern väldit lång. Chansen finns fortfarande, men då är det bara seger under ordinarie matchtid mot både Almtuna och mora som gäller, samtidigt som karlskoga slår Oskarshamn imorgon och Mora inte vinner under ordinarie matchtid mot Timrå. Gör man det, då går man upp på 11 poäng. 11 poäng är det mesta vi kan få, om vi vinner båda våra återstående matcher, men moras målskillnad är bra mycket bättre än våran, så det räcker inte då.
Helst ska alltså vi slå Almtuna imorgon. Då går vi upp på 8 poäng. Bofors slår Oskarshamn, som då står kvar på 7. Mora slår Timrå i sudden/straffar och går upp på 10 poäng, Timrå 7. Eftersom vi då möter Mora i sista omgången har vi då, trots allt, allt i egna händer, för om vi då vinner derbyt, då går vi om Mora och inget av de övriga lagen kan gå om oss, men som sagt, då ska vi ha enormt flyt med övriga resultat imorgon...
Med stor sannolikhet är alltså säsongen över på torsdag.
klart det känns bittert, men någonstans där inne tror jag ändå att det är bra för det här laget att få en säsong till i Allsvenskan. Man är inte redo för att ta steget upp redan i år och som jag skrev i något annat inlägg, när vi låg sist i serien efter halva densamma, då tänkte jag att "bara vi tar oss till Slutspelsserien så är jag nöjd" och det har vi ju gjort nu, med råge dessutom. Vi slutar fyra i grundserien och det mina damer och herrar, det är ingen dålig vändning av en säsong som till en början såg ut att gå käpprätt åt helvete. Så någonstans är jag ändå nöjd med säsongen, men jag hade ju ändå börjat hoppas och tro lite försiktigt, för jag tror fortfarande att om det är något lag som skulle kunna hota Modo i bäst av sju matcher så är det Leksand eller AIK, men AIK tror jag vinner den Allsvenska finalen och får då istället möta Karlskrona i bäst av sju och där tror jag definitivt inte att KHK ska känna sig säkra, för AIK tror jag har goda chanser att ta det där. Så, missar Leksand nu, ja, då är det kanske Modos räddning till nästa säsong, men frågan är hur länge man ska hålla sig kvar där uppe i SHL? Förra säsongen hade man tur när man fick möta ett redan mätt Vita hästen i direktkvalet och i år se de värsta hoten från Allsvenskan ut att spela bort sina chanser, men kommer man att klara nästa säsong?
Tänk om...
Tid: 10:21:20 Datum: 2016-02-23 Kategori: Leksand
Seger blev det iaf och de flesta av de 6280 i publiken skanderade...
...För vi, kommer från Dalarna, kommer från Dalarna, och Dalarna är vårt, det är vårt, det är vårt, det är vårt!
Derbysegrar mot Mora är alltid lika sköna och i och med den segern är vi nu också i teorin klara för slutspelsserien. Vi placerar oss på fjärdeplats i tabellen och med nio poäng kvar att spela om är det tio poäng ner till Pantern under sträcket. Saken är alltså klar och den där slutspelsserien kommer bli enormt spännande att följa och jag kan trots allt inte låta bli att tänka ett steg längre. Tänk om...
...Vi lyckas vinna den och sedan slå ut Tingsryd/AIK i bäst av tre. Då är vi framme i direktkval och lär, som det ser ut nu, få möta Modo, som ligger näst sist i SHL.
Jag vill inte jinksa eller något, men jag kan ändå inte låta bli att hoppas, trots den urusla starten på säsongen, där vi faktiskt låg sist efter nästan halva grundserien. Med tanke på det så är jag nöjd över att bara ha nått såhär långt den här säsongen och räcker det inte hela vägen i slutspelsserien, då är jag, borde vara, ändå nöjd med säsongen, för vi har ändå stått för en enorm uppryckning, men ändå. Hoppet har trots allt tänts och även om det är en låång väg att vandra så finns chansen och kanske är det just det faktum jag nämnde här ovan, att vi redan har varit nere i den djupaste skiten och nu är på väg uppåt med en ordentlig trampolineffekt, som faktiskt talar för oss här mot slutet av säsongen.
Vi har hamnat i ett läge där vi definitivt inte brukar vara. Vi har allt att vinna. Annars brukar det alltid vara Leksand som är storfavoriter, media och allmänheten lägger en enorm press på oss, inte minst förra året, när vi kom som nästjumbo från SHL och ställdes mot Malmö i bäst av sju matcher. Ett Malmö som hela tiden hade haft som uttalat mål att ta steget upp och det gjorde man ju också.
Folk har sagt att med det här nya systemet blir det betydligt svårare för lagen underifrån att ta steget upp, men det behöver nog inte alltid vara så. Att komma som ett vinnande lag nerifrån, i synnerhet som Leksand nu, som som sagt redan har varit nere i den djupaste skiten och som nu är på väg uppåt med en ordentlig trampolineffekt, har allt att vinna mot ett slaget lag från SHL, där självförtroendet inte är vad det borde vara. Sedan beror det givetvis på en rad andra faktorer också, men rent psykologiskt har lagen underifrån en klar fördel skulle jag säga och tänk om...
...Vi bara lyckas krångla oss dit. Då tror jag att vad som helst kan hända. Samtidigt vill jag inte bygga upp för stora förväntningar heller. Säsongen började åt helvete, vi var borträknade och uträknade av typ alla, låg sist i Allsvenskan och det var t.o.m. prat om att vi skulle gå samma öde till mötes som Södertälje gjorde förra året, d.v.s. satsa mot SHL, men totalfloppa och istället åka ur Allsvenskan och ner i Hockeyettan. Där är man btw med stormsteg på väg mot kvalserien för att försöka kvala sig tillbaka till allsvenskan igen. Man vann höstens grundserie, slutade tvåa i Allettan nu efter jul, bakom Västervik, och har nu slagit ut Halmstad i playoff 1. Näst på tur väntar Piteå i playoff 2 och sedan ska man förbi ett playoff 3 också innan man är i kvalserien, där man måste sluta etta eller tvåa för att få spela i Allsvenskan nästa säsong. Ja, säger man att nya systemet för upp och nedflyttning mellan SHL och Allsvenskan är invecklat så är det inget emot vad lagen i Hockeyettan måste gå igenom för att nå hela vägen, men jag tycker faktiskt det är kul att följa det.
I vilket fall vill jag som sagt inte bygga upp för stora förväntningar. Jag har hela tiden varit skeptisk till att vi skulle nå hela vägen redan den här säsongen, med i princip ett helt nytt lag. Ge det två-tre säsonger, sedan kan vi vara med och leka på riktigt. Med starten av den här säsongen är jag nöjd med att vi ens har nått såhär långt och att vi nu är fyra i tabellen, men ändå. Någonstans där inne börjar jag ändå hoppas och återigen, vi har allt att vinna i nuläget, så, varför inte? Kör bara kör!
LTJD!
Globenmatchen
Tid: 15:59:00 Datum: 2016-02-06 Kategori: Leksand
Just nu, innan matchen mot Tingsryd, som startar nu kl. 16:00, har en av de största blåvita krigarna avtackats i Tegera arena, han som grät i TV efter avancemanget 2013, han som har krigat för skölden och gjort allt för Leksands IF i elva säsonger, #32, Jensa Bergenström!
Det är dock inte det vi ska fokusera på i det här inlägget.
Nej, här är det första Daladerbyt i Globen från den 5 januari 2013, hela Viasats sändning med Niklas Jide i spetsen. Försnack, uppladdning, studio, matchen och hela skiten.
Wow säger jag bara, vilket otroligt drag de båda lagen skapar där inne i "bollen".
Att två lag, som spelar på neeutral mark, i en arena som egentligen inte är något av lagens hemmaarena, kan skapa en sådan stämning, det är helt enormt och jag vågar nog säga att det bara är Leksand i hela hockeysverigge som kan fylla Globen, bortsätt från Djurgården och AIK då, så klart, men utomstående så är det bara Leksand.
Leksand och Mora klarar dock av något som Djurgården och AIK inte klarar av. Man klarar av att hålla en vänskaplig ton och göra hela grejen till en ren hockeyfest. Klart det är mycket vakter osv. med tanke på hur mycket folk som finns på plats, men det finns ingen aggressivitet, inga hot, ingen obehaglig stämning, som det kan göra på Stockholmsderbyn, där man stormar varandras läktare, bråkar, slåss, skriker och hatar.
Det är givetvis enorm rivalitet mellan Mora och Leksand, som leksing hatar man moringar och visevärsa, precis som Djurgården och AIK, men här är hatet med glimten i ögat på ett sätt som inte existterar i Stockholmslagen. Att fansen här står bredvid varandra, med varsin matchtröja, pratar och dricker öl, det är en fin syn tycker jag. att man kan umgås och snacka, trots att man håller på olika lag, för alla är ändå i slutänden bara människor. Att se djurgårdare och gnagare stå bredvid varandra, prata och dricka öl, det skulle jag vilja se, för det händer inte...
Tillbaka till den här Globenmatchen. Det är ett enormt drag och matchen är givetvis hypad på förhand och det är, som ni ser på bilderna...
Bara leksingar, överallt leksingar!
Orkar ni inte se hela matchen kan jag berätta att Leksand vann med 0-5 och Globen rullade nästan iväg efteråt.
Tre fjärdedelar är spelade
Tid: 09:45:44 Datum: 2016-01-19 Kategori: Leksand
Vi kan väl först och främst utan tvekan säga att den tredje fjärdedelen av serien har varit den klart bästa för Leksands del under den här säsongen. Det är inget snack om saken.
Såhär har det sett ut:
Efter 13 spelade matcher och en fjärdedel av serien såg det allt annat än ljust ut. Man hade skrapat ihop 16 poäng och hade ett snitt på 1,23 poäng/match, vilket då placerade laget på en trettondeplats, under det nedre sträcket. man hade då dock precis tagit sina första bortapoäng för säsongen, när man knep en pinne i Västerås och två pinnar i Umeå i omgång 12 och 13. Dessa båda matcher följdes sedan upp av säsongens första bortaseger under ordinarie tid, när man slog timrå med 1-3 i omgång 14.
Trots segern över Timrå i omgång 14 tog man bara 14 ytterligare poäng på de 12 nästkommande matcherna och stod således på 33 poäng efter 26 spelade matcher och halva serien, alltså 17 poäng på den andra fjärdedelen, vilket i snitt gav 1,31 poäng/match och totalt för hela säsongen 1,27 poäng/match. Här hade dock Perra precis kommit in i båset och börjat leverera direkt. två segrar på två matcher var hans resultat ditills, 4-3 mot Västerås och 4-2 mot Björklöven. Hade det inte varit för dessa båda segrar hade snittet för den andra fjärdedelen blivit ännu sämre än för den första, som definitivt inte var bra. Nu var man dock på väg uppåt...
...Och nu, efter 39 spelade matcher och tre fjärdedelar av grundserien står man på 59 poäng och parkerar på en åttondeplats i tabellen. 59 poäng gör att man på den tredje fjärdedelen alltså har tagit 26 poäng, vilket ger 2,0 poäng/match och totalt för hela säsongen 1,52 poäng/match.
Den katastrofalt dåliga starten av säsongen sätter alltså fortfarande sina spår, för, rent krast så är det så att om man hade hållt det här poängsnittet som man har haft nu under säsongens tredje fjärdedel, ja, då hade man stått på 78 poäng i nuläget och med det hade man varit en poäng bakom serieledande Tingsryd, som har 79. Man hade alltså i högsta grad varit med och slagits om de där två platserna i den Allsvenska finalen. Chansen att nå dit finns givetvis fortfarande, men det är sexton poäng upp till AIK på andraplats, så för att nå dit krävs att AIK eller Tingsryd faller igenom totalt nu under seriens fjärde och avslutande fjärdedel. Som det ser ut nu kommer det inte att hända, så högst sannolikt lär det bli slutspelsserien för Leksand, om man själva inte tappar fart, för det har man inte råd med. Det är nämligen bara 4 poäng ner till Pantern under sträcket, Pantern, som dessutom har en match mindre spelad. Så det är inga marginaler neråt man har att tala om i nuläget. Däremot har man skaffat sig ordentliga marginaler ner till Asplöven och Sundsvall under det nedre sträcket, där man själva låg och dessutom hade båda dessa framför sig efter 24 spelade omgångar, då Leksand låg sist i tabellen. 15 omgångar senare har man 16 poäng ner till Asplöven och hela 26 poäng ner till Sundsvall. Det är ingen dålig uppryckning det!
Den tredje fjärdedelen av serien har med andra ord varit väldigt positiv med blåvita ögon sett, men säsongsinledningen sitter fortfarande i och kan fälla laget när det gäller den allsvenska finalen. Nej, man får sikta in sig på slutspelsserien och tredjeplatsen i tabellen, dit det bara är 7 poäng, så det är definitivt ingen omöjlighet och når man den, ja, då skaffar man sig ett riktigt bra läge inför Slutspelsserien och väl där kan allt hända...
Tittar vi slutligen på målskillnaden så var Leksand ett tag nere på typ -35 i målskillnad. Nu har man jobbat sig upp till -2. Det är ingen dålig uppryckning det heller. Man har gjort 107 mål och släppt in 109. med det är det bara AIK, Bofors och Västerås som har gjort fler mål, BIK flest med sina 131. Däremot är det bara Sundsvall, Asplöven, Bofors och Björklöven som har släppt in fler, Sundsvall flest med sina 132.
Intressant när det kommer till målskillnad är att Tingsryd har släppt in minst antal mål, 81st, men näst minst har fortfarande Pantern släppt in, 83st. Dessa båda är de enda som inte har släppt in över 90 mål. tingsryd leder serien och Pantern är nia. Anledningen är enkel. Tingsryd har gjort 20 mål fler än Pantern. Det är inte överdrivet mycket, men Tingsryd har vunnit många täta och jämna matcher, Pantern har förlorat de samma.
Björklöven är ett annat intressant exempel. Man har en väldigt lik målskillnad som den som Leksand har, 102-110. Man har släppt in ett mål mer och gjort fem mål färre och man är 6 poäng bakom på elfteplats. Så små marginaler är det alltså just nu. Leksand är åtta och Löven elva. I nuläget får Leksand spela slutspelsserien, Björklöven har spelat klart efter grundseriens slut. Ändå skiljer det bara sex poäng.
Med andra ord är det tretton enormt viktiga matcher som står på spel här nu under grundseriens avslutande fjärdedel. Den inleds med att möta just Björklöven uppe i Umeå för Leksands del nu på torsdag...
Nu fyller vi Globen!
Tid: 14:02:00 Datum: 2016-01-08 Kategori: Leksand
för tre år sedan fylldes Globen till sista plats när Leksand och Mora drabbade samman där i ett Daladerby på neutral mark. Majoriteten av de 13 500 åskådarna var leksingar och det var ett galet tryck där inne i "bollen".
Nu är det dags igen.
Imorgon är det på nytt dags för Daladerby i globen och oj vad jag hade velat vara där!
Nu blir det inte så.
Förra gången hade vi landslagsläger den helgen, så då kunde jag inte vara på plats.
Det har vi den här gången också, men typiskt nog är jag sjuk och får istället kurera mig här hemma och samtidigt fila på det sista på tentorna som ska vara inne på måndag och som har gjort att jag definitivt inte har känt mig ledig under jul och nyår. Nästa vecka är jag dock helt ledig, så det ska bli skönt, men vilket antiklimax va? Varken Daladerby i Globen eller landsslagsläger. 2016 kunde ju ha börjat bättre...
Första ramsan som kommer rulla i arenan imorgon, med centrum på Leksands kortsida, direkt efter nedsläpp, är följande ramsa, med melodi från Fattig bonddräng:
Här är Leksands IF, här är Dalarnas lag,
här står mina bröder, mina systrar och jag.
Vi är stolta bönder, vi är vita och blå,
kärleken till Leksand, kommer alltid bestå!
Det är inte många utomstående lag som hade kunnat fylla Globen, men Leksand kan. Moras fans ska inte heller glömmas bort, men jag är säker på att de flesta där inne imorgon kommer vara blåvita och ramsan här ovan lär få Globen att lyfta och wow säger jag bara! Vi är röststarka i vanliga fall, men det här är något utöver det vanliga. Det kommer bli en hockeyfest som heter duga!
Här nedan är några klipp från förra Globenmatchen. Titta bara på inramningen!
Hur det gick då?
Leksand vann med 0-5.
När örnen landade
Tid: 18:06:00 Datum: 2015-12-27 Kategori: Leksand
För åtta år sedan, ja, tiden går väldigt fort, storsatsade Leksand för att ta sig tillbaka till dåvarande Elitserien. Andra säsongen i Allsvenskan stundade och då dunkade man upp det kanske tyngsta nyförvärvet i klubbens historia. Ja, jag skulle nog säga att det fortfarande är det tyngsta nyförvärvet i klubbens historia, åtminstone meritmässigt.
"Eddie the eagle", Ed Belfour, med sjutton NHL-säsonger bakom sig, OS-guld och stanley cup-guld, skulle representera Leksands IF.
Han skulle bära fram laget och vara tungan på vågen som skulle ta Leksand upp i Elitserien.
Riktigt så blev det inte. Inte ens Ed Belfour kunde ta Leksand upp i Elitserien den gången. Nåra år senare var man doc ändå där, då med Oscar Alsenfelt i mål, en Filip Forsberg som med stormsteg var på väg mot NHL, en Michael Raffl som fullständigt hade exploderat under säsongen och en mattias Timander som axlade ett enormt ansvar defensivt, inför ett kokande tegera arena. Lika kokande var dock arenan när "Eddie the eagle" först presenterades för fansen. Ja, klippet nedan talar för sig själv. Lyssna och njut. Jag är mäkta stolt över att tillhöra Sveriges bästa fans, för det är sannerligen inte många lag som kan ha hemmaplan när man spelar borta, men Leksand kan och kommer alltid att kunna, och när arenan är fylld till sista stol och när Norra är knökfullt med blåvittröjade fans, då kan det bli ett enormt tryck där inne.
Det ser ljusare ut för framtiden
Tid: 18:46:45 Datum: 2015-12-11 Kategori: Leksand
Efter den första fjärdedelen hade Leksand skrapat ihop 16 poäng på 13 matcher, vilket gav 1,23 poäng i snitt/match.
Det såg alltså ganska mörkt ut.
På de kommande 13 matcherna höll man ungefär samma snitt. det såg t.o.m. ut att bli ännu sämre än första fjärdedelen, efter förlusten mot Asplöven med 4-1 i omgång 24, varefter man bara hade tagit 11 poäng på lika många matcher, alltså exakt 1,0 poäng i snitt/match, och där Sjur Robert Nielsen fick lämna sin tränarpost till förmån för Perra jonsson efter den matchen. Det blev "Perraeffekten" direkt, för i och med två raka segrar i omgång 25 och 26, 4-3 mot Västerås och 4-2 mot Björklöven,tog man nu istället 17 poäng på 13 matcher, vilket alltså är 1 poäng bättre än första fjärdedelen och ger ett snitt på 1,31 poäng/match.
1,31 poäng/match hade gjort att man hade stannat på 68 poäng vid grundseriens slut.
Totalt efter halva serien hade man alltså skrapat ihop 33 poäng, vilket är 1,27 poäng/match och det hade då gett 66 poäng efter grundseriens slut.
Så, vi kan alltså konstatera att med det snitt man har visat upp under den första halvan av serien kommer man landa på någonstans runt 66-68 poäng och det hade, som jag var inne på redan efter den första fjärdedelen, inte räckt till någon slutspelsserie efter grundseriens slut. Det hade dock med största sannolikhet räckt för att undvika kval neråt.
Med det snitt man hade efter den första fjärdedelen, 1,23 poäng och 64 poäng i slutänden, hade man statistiskt sett tvingats kvala sig kvar förra och förrförra säsongen. Det hade man troligtvis inte behövt göra nu med det här snittet. Förra säsongen hade nämligen AIK 65 poäng på trettonde plats och då hade Leksand alltså slutat tolva, precis framför Gnaget och precis ovanför sträcket. Detsamma gällde 2013/14, då Södertälje hade 66 poäng på tolfte plats. Det hade då varit på håret att man hade undvikit kval neråt, beroende på målskillnad.
Läget såg alltså lite ljusare ut efter halva serien än efter den första fjärdedelen av serien. Med det snitt man nu hade efter 26 spelade matcher, 1,27 poäng/match, hade det fortfarande inte räckt till vidare spel efter grundseriens slut, men den värsta faran, som i högsta grad var realistisk efter den första fjärdedelen, att tvingas kvala sig kvar i serien, hade ändå med största sannolikhet varit över och man hade därmed alltså troligtvis inte behövt kvala sig kvar i serien.
Ännu ljusare ser det dock ut nu.
På de senaste sju matcherna har Leksand tagit 16 poäng. Det är alltså redan där lika mycket som man skrapade ihop på den första fjärdedelen, tretton matcher, av serien, och det här ger alltså ett snitt på hela 2,3 poäng/match. Det är med andra ord rejält stor skillnad jämt mot tidigare.
I ovan nämmda sju matcher är dock vinsterna mot Västerås och Björklöven medräknade. De tillhör andra fjärdedelen av serien, omgång 25 och 26, så plockar man bort dem har det spelats fem matcher av den tredje fjärdedelen av serien och på de fem matcherna har Leksand tagit 10 poäng, vilket alltså ger 2,0 poäng i snitt/match. Det att jämföra med 1,23 och 1,31 poäng/match för den första och andra fjärdedelen.
Fortsätter man på det här spåret ser det med andra ord betydligt ljusare ut för resten av säsongen. Man skulle då ta ungefär 26 poäng på den tredje fjärdedelen och då stå på 59 poäng efter tre fjärdedelar av serien, 39 matcher.
Med samma snitt som ovan säsongen ut skulle man stanna på 85 poäng och det skulle garanterat räcka till en slutspelsserieplats. Hade man haft det här snittet, 2,0 poäng/match, hela säsongen, ja, då hade man stannat på 104 poäng och då hade man rentav kunnat vinna serien.
Med andra ord ser det väldigt bra ut för framtiden, om man lyckas hålla någorlunda liknande snitt under resterande del av serien som man nu har gjort under de fem första matcherna av den tredje fjärdedelen. Gör man det, då kan vi nog räkna med slutspelsserie i Leksand efter att grundserien avslutats.
Himpan blev blåvit...
Tid: 22:17:00 Datum: 2015-11-12 Kategori: Leksand
I tisdags var det hockey. Första gången den här säsongen jag stod på ståplats och faktiskt första Allsvenska matchen någonsin för min del.
Vita hästen - Leksand i ett näst intill fullsatt Himmelstalund och visst blev det seger, efter att Tobias Ericsson gjort 0-1 redan efter tre minuter och Lars Bryggman gjort 0-2 i boxplay, tio sekunder från andra periodpausen.
Stämningen var det definitivt inget fel på. Hästens ståplats håller bättre klass än vad White lions gör i Linköping får jag faktiskt säga, men bortastå tog över hela Himpan och verkligen bar fram Leksand till tre mycket viktiga poäng!
Prognosen ser dyster ut i nuläget
Tid: 15:07:00 Datum: 2015-10-23 Kategori: Leksand
Det där med statistik är ju lite min grej och nu i fredags, efter Björklöven borta, hade Leksand spelat 1/4 av grundserien 2015/16, 13 matcher.
Inledningen av den här säsongen har varit allt annat än bra, men det var inte helt oväntat, med tanke på att i stort sett hela laget är nytt till den här säsongen. Så, att det skulle gå trög till en början hade jag räknat med, men det har fortsatt att gå trögt, med vissa ljusglimtar, som exempelvis 6-1 hemma mot Asplöven, 5-4 efter straffar borta mot Västerås och 1-2 efter straffar i just den där Björklövenmatchen. Innan Västeråsmatchen hade man spelat fem bortamatcher och inte tagit en enda poäng, så de här båda på varandra följande matcherna mot Västerås och björklöven var ett klart fall framåt, men trots det hade man bara skrapat ihop 16 poäng på den första fjärdedelen av serien.
Räknar man på det lite snabbt så innebär ett sådant snitt alltså att man i slutänden skulle landa på 64 poäng, 16*4, vid grundseriens slut.
64 poäng hade förra säsongen inneburit en fjortondeplats i tabellen, alltså sist. AIK hade då 65 poäng på trettonde plats och Södertälje hade 55 poäng. Man hade alltså slutat 1 poäng bakom AIK och tvingats kvala sig kvar i serien. Vann grundserien då gjorde Västerås med 98 poäng.
2013/14 hade det räckt till en trettondeplats. Troja hade då 51 poäng och Björklöven 50. Södertälje över sträcket hade då 66 poäng. Leksand hade då alltså hamnat precis under sträcket och även då tvingats kvala sig kvar i serien. Vann serien det året gjorde Malmö med 105 poäng.
2012/13 hade 64 poäng räckt till en elfteplats i tabellen. Troja på tionde plats hade då 69 poäng och där bakom hade Asplöven 63 poäng, Almtuna 56, samma som Tingsryd, och Karlskrona hade 39 poäng. Leksand hade alltså klarat sig undan kval neråt det året, men det hade inte räckt till slutspelsserien, alltså topp 8. Seriesegrare det året var Leksand med 109 poäng. Det var ju också året då man till slut gick hela vägen upp i SHL, efter alla års slit. Ni ser kontrasten? Leksand då slutade på 109 poäng, Leksand idag skulle sluta på 64 poäng.
2011/12 hade det också räckt till en elfteplats, ev. tolfte, beroende på målskillnad, för Almtuna slutade nämligen elva med just 64 poäng och en målskillnad på -24. Tingsryd var tolva med 58 poäng, Borås trettonde med 51 och Sundsvall slutade sist med sina 50 poäng. Vann serien gjorde Örebro med 102 poäng.
2010/11 hade 64 poäng räckt till en tolfteplats, 2 poäng bakom Borås. Bakom sig hade man då haft Sundsvall på 50 poäng, Troja med samma poäng och Tingsryd med 49. Seriesegrare var Växjö med 107 poäng.
2009/10 hade det räckt till en tiondeplats. Borås slutade då nia med 72 poäng. Örebro hade 63 poäng där bakom, samma som Troja, Björklöven hade 58, Sundsvall 55 och Oskarshamn 36 poäng. Ingen slutspelsserie där heller alltså, men den högsta placeringen hittills. Vann serien gjorde Leksand det året också, med 107 poäng.
2008/09 spelades det bara 45 omgånhar, eftersom att det då var 16 lag i serien och man alltså mötte varandra 3 gånger, men det är i vilket fall svårt att räkna och jämföra med. Vi får räkna om Leksands poäng nu efter 13 omgångar och omvandla dem till poängen efter 45 omgångar. det blir alltså 16/13*45. då hade man hamnat på 55 poäng. 55 poäng den säsongen hade räckt till en fjortondeplats. Oskarshamn hade 56 poäng på trettonde plats och där bakom slutade Huddinge på 44 poäng, Nybro 42 och mariestad 30 poäng. Man hade alltså precis klarat sig undan kval, men inte mycket mer än så. Etta det året var återigen Leksand, då med 101 poäng.
2007/08 hade 55 poäng räckt till en elfteplats. AIK hade 60 poäng på tionde plats. Neråt i tabellen hade Nybro 54 poäng, Almtuna 52, Nyköping 51, Sundsvall 49, Huddinge 42 och stackars Hammarby slutade tvärsist med 19 poäng, vilket bara ger ett snitt på 0,42 poäng/match, vilket hade blivit 22 poäng på 52 matcher, som man spelar idag. Etta det året var också då Leksand, nu med 108 poäng.
2006/07, första säsongen i Allsvenskan efter året i Elitserien för Leksands del, hade då 55 poäng räckt till en tolfteplats. Bofors på elfte hade då 58 poäng och där bakom hade Sundsvall 44 poäng, Nybro 42, Hammarby 40, Arboga 36 poäng och Huddinge var sist på 34. Vann serien det året gjorde Södertälje med 109 poäng, ett snitt på 2,42 poäng/match, vilket på 52 matcher hade blivit hela 126 poäng.
Inte en enda gång under de tio senaste åren hade 64 resp. 55 poäng, eller 1,23 poäng/match,, räckt till topp 8. Som bäst hade det räckt till en tiondeplats, 2009/10. En gång hade man slutat som jumbo i tabellen och det var förra säsongen och totalt hade man tvingats kvala sig kvar två gånger och det är de 2 senaste åren. Någonstans mellan plats 10-14 kan vi alltså rent statistiskt säga att Leksand kommer hamna på om snittet efter 1/4 av grundserien 2015/16 består. Det finns alltså en risk att man får kvala sig kvar i Allsvenskan för att inte ramla ner i Hockeyettan då, samtidigt som ingenting talar för att man ens når slutspelsserien, alltså topp 8, varifrån vägen till SHL sedan är väldigt lång.
Prognosen ser alltså ganska dyster ut i nuläget.
Tittar man på seriesegraren så kan vi först och främst konstatera att Leksand har vunnit Hockeyallsvenskan inte mindre än fyra gånger, 2012/13, 2009/10, 2008/09 och 2007/08.
När man har spelat 52 omgångar, d.v.s. sedan säsongen 2009/10, har seriesegraren som mest haft 109 poäng, Leksand 2012/13. Det ger ett snitt på 2,09 poäng/match, precis över det snitt som Västerås, som toppar Hockeyallsvenskan, just nu har, 2,07 poäng/match.
Dessförinnan, när man spelade 45 omgångar, hade seriesegraren också där som mest 109 poäng, Södertälje 2006/07, vilket då som sagt gav ett snitt på hela 2,42 poäng/match, att jämföra med Leksands snitt nu i år, 1,23 poäng/match.
Minst poäng för serieseger hade Västerås förra säsongen, 98 poäng, 1,88 poäng/match. Det är enda gången under alla dessa år som seriesegraren inte har haft över 100 poäng.
Minst poäng av alla lag under tiden då det spelats 52 omgångar har Oskarshamn haft, säsongen 2009/10, 36 poäng, alltså 0,69 poäng/match.
Minst poäng under tiden då det spelades 45 omgångar hade Hammarby, säsongen 2007/08, då med 19 poäng, vilket alltså är 0,42 poäng/match.
Differansen mellan seriesegraren och jumbon när det har spelats 52 omgångar har varit som minst förra säsongen, då Västerås vann på 98 poäng och Södertälje kom sist på 55 poäng, alltså 43 poäng bakom. Störst differans har det varit säsongen 2009/10, då Leksand vann med 107 poäng och Oskarshamn kom sist med 36, 71 poäng bakom.
När det spelades 45 omgångar var differansen som minst säsongen 2008/09, då Leksand vann på 101 poäng och Mariestad kom sist på 30 poäng, också där 71 poäng bakom. Störst differans var det året innan, då Leksand vann serien på 108 poäng och Hammarby kom sist på 19, alltså 89 poäng bakom.
Vad vi kan utläsa av det här är alltså att Hockeyallsvenskan har blivit betydligt jämnare sedan man bantade serien med 2 lag och att den aldrig har varit så jämn som den faktiskt var förra säsongen, vilken också kallades säsongernas säsong, där alla slog alla och där ett lag som siktade mot SHL till slut istället åkte ner i Hockeyettan.
Som det ser ut nu och som jag också varit inne på hela tiden, men där det här blir svart på vitt, ser den här säsongen mycket riktigt ut att bli en betydligt ojämnare säsong. Håller Västerås och Sundsvall snitten i toppen resp. botten kommer VIK att stanna på 107 poäng och Sundssvall på 45, alltså 62 poäng bakom. det skulle isf vara den största diferansen sedan säsongen 2009/10, borträknat säsongen 2012/13, då Karlskrona kom tvärsist med 39 poäng.
Så, där har ni lite att bita i...
Videoblogg om publiksiffror
Tid: 14:44:00 Datum: 2015-10-02 Kategori: Leksand
I somras pratade jag ju om att börja videoblogga lite mer och nu är det verklighet. Då fick jag ingen vidare feedback på vad ni ville se och höra, så jag körde på mitt favoritämne, hockey.
Här nedan går jag igenom de fjorton Allsvenska lagens publiksiffror i samtliga hemmapremiärer, samt gissar var resp. lags publiksnitt kommer landa på i slutänden.
Bildkvaliteten är kanske inte den bästa, men ljudet är bra, så, ägna knappt en kvart åt att lyssna på nedanstående!
Hockeyallsvenskans status
Tid: 18:51:33 Datum: 2015-08-07 Kategori: Leksand
Tyvärr känns det som att serien till den här säsongen har tagit flera steg tillbaka när det gäller jämnhet och konkurrens. Det känns som det skiljer ganska mycket mellan de bästa lagen i serien och de på pappret sämsta lagen. Givetvis kommer det ske skrällar, men jag får tyvärr lite vibbar av typ 2008-2009 och säsongerna däromkring, när Leksand körde över många lag och vann inte helt sällan med tvåsiffriga resultat.
Sedan dess har det hänt väldigt mycket i Hockeyallsvenskan. Serien har stärkt sin position något enormt. Den har blivit mycket, mycket jämnare och en säsong som den förra, som kanske var den riktiga peaken i Hockeyallsvenskans historia, innehöll fjorton lag som alla kunde slå varandra. Tabellen var oerhört svårtippad på förhand och bara en sådan sak som att både AIK och Södertälje fick kvala för att ens hålla sig kvar i serien vittnar om en oerhört jämn tabell, där även ett lag som siktat mot toppen till slut kunde hamna i botten.
Så tror jag inte det kommer bli i år. Det här lär bli tidernas bakissäsong i Hockeyallsvenskan, i synnerhet efter förra årets hypade säsong. I år blir serien tyvärr relativt ointressant med utomstående ögon sett, eftersom det blir så svårt att ta steget upp i SHL igen. Kanske blir det rentav en serie a la Hockeyettan, fast några storlekar större, där majoriteten av befolkningen inte ens har någon koll alls på hur det går för de olika lagen förrän det drar ihop sig framåt vårkanten och det trots allt vankas direktkval och annat, vilket dock inte heller kommer vara lika hett som det var nu i våras.
Just det faktum att det kommer bli betydligt svårare att ta steget upp till nästa säsong, och troligtvis också säsongerna efter det, kommer göra intresset för HA betydligt svalare för allmänheten. Vägen upp till SHL är inte stängd, men den har smalnat av ordentligt.
Att lag som Malmö, Rögle, Karlskrona och Södertälje har lämnat serien stärker inte heller direkt upp dess status. Alla fyra lag, i synnerhet Malmö och Södertälje, är klassiska lag med mycket publik och Malmö har dessutom en av Sveriges absolut finaste arenor. Som ersättning för dessa fyra lag får man nu istället Leksand, Tingsryd, Sundsvall och Pantern. Ja, ni ser själva. Leksand väger visserligen upp ganska mycket från de försvinnande fyra lagen, men inte på långa vägar de fyra lagens sammanlagda tyngd. Pantern, Sundsvall och Tingsryd saknar dessutom i det närmaste helt tyngd. Det finns ingen publik att tala om, knappt några fans utanför de egna områdena och hallarna är inte toppmoderna. Inget ont mot dessa tre klubbar, de har på sportsliga grunnder tagit sig upp i HA och förtjänar därför att spela där, men vad jag vill få fram är att de inte har en chans att mäta sig med Rögle, Karlskrona och Södertälje, som har försvunnit. Leksand - Malmö kan vi väl se som ett raktavbyte. Båda lagen har ett oerhört starkt varumärke, båda lagen har relativt nybygda arenor från mitten av 2000-talet, båda lagen har mycket fans och båda lagen är två av Sveriges mest folkkära lag. Jag skulle nog t.o.m. gå så långt som att säga att det var en win-situation för Hockeyallsvenskan. Det var nog inte riktigt vad SHL hade räknat med när man införde det nya systemet för upp och nedflyttning, att förlora ett av seriens absolut starkaste varumärken i Leksands IF.
Nej, kombinationen av en klart svagare line up av de fjorton lag som nu spelar i Hockeyallsvenskan kontra de fjorton lag som spelade där förra säsongen och ett betydligt mer ogynnsamt system för upp och nedflyttning för de Allsvenska klubbarna tror jag tyvärr gör att det kommer bli en ganska svag säsong för Hockeyallsvenskan, både för fans, media och allmänheten.
Hockeyn kan rädda liv
Tid: 21:46:00 Datum: 2015-07-05 Kategori: Leksand
Leksands supporterförening, Superstars, har lanserat ett slags radioprogram, inspirerat av Sommar i P1, ni vet, det klassiska sommarprogramet som går varje sommar, varje dag, men här är det istället personer i och kring Leksands IF som leder programet.
I första avsnittet är Emil Nilsén värd. Alla vi blåvita anhängare vet vem Emil är, men för er andra så har han bl.a. varit klackledare i inte mindre än fjorton säsonger.
Här tar han med oss på en resa från det att han satt i pappas knä i gamla Leksand isstadion som liten grabb, vidare genom tuffa, jobbiga och mörka tonår, där han mitt i allt, lite av en slump, upptäckte gemenskapen i klackkulturen och Superstars, en gemenskap som såhär efteråt mycket väl kan ha räddat hans liv. Här fanns allt det som inte fanns i skolans värld. Här blev han sedd, respekterad och var inte minst en i gänget, en bland hundratals andra som drog åt samma håll, att hjälpa Leksands IF till tre poäng, i match efter match.
Ett jättebra program som jag tycker att ni ska lyssna på, även om ni inte är ett dugg hockeyintresserade. Varför? Jo, för att det Emil pratar om är något väldigt, väldigt viktigt. det handlar om tillhörighet. Det handlar om gemenskap. Det handlar om att idrott är så mycket mer än bara idrott, att hockey är så mycket mer än bara hockey. Den kan rentav rädda liv.
Så, här har ni avsnitt 1 av Leksandspratarna.
Truppen spikad
Tid: 21:10:19 Datum: 2015-06-09 Kategori: Leksand
Senast jag skrev om läget i Leksand, bara sju dagar efter den fruktansvärda dagen, alltså 9 april, hade elva spelare från truppen förra säsongen lämnat och man förde förhandlingar med ytterligare nio spelare. Tyvärr rådde man bara i hamn tre av dessa och ytterligare sex spelare har alltså lämnat, + två av de jag hade räknat in i nästa års trupp. Det är Mattias Ritola, David Åslin, Tobias Forsberg, Patrik Cehlin, Oscar Alsenfelt och Joakim Lundström som man inte lyckades ro i hamn förhandlingarna med, + robin Gartner och Fredrik Händemark, som jag hade räknat in i nästa års trupp. Gartner nytjade en SHL-klausul i sitt kontrakt och Händemark bröt sitt kontrakt. Alsenfelt är, som det spekulerats länge i, klar för Malmö, Cehlin och Åslin är klara för Rögle och Ritola för Skellefteå.
Totalt har alltså nitton spelare från förra säsongens trupp lämnat, i stort sätt hela laget...
Därefter har Tore Jobs dock inte legat på latsidan. Han har värvat in backarna Mattias Lassen och Tobias Ericsson, samtidigt som Jonas Frögren är en av de tre man förde förhandlingar med tidigare som har valt att stanna. Målvakterna Henrik Haukeland och Frans Tuohimaa är också klara, liksom forwardsen Janos Hari, Martin Karlsson, Lukas Ericsson, Lars Bryggman, Fredrik Forsberg, Tommi Paakkolanvaara, Mike Embach och så nu då Brock Mompetit, + att Jon Knuts och Viktor Mårtensson har valt att stanna, precis som Jonas Frögren.
Det gör att truppen inför nästa säsong nu ser ut såhär:
M1 : Henrik Haukeland
M2: Frans Tuohimaa
B1: Simon Erlandsson
B2: Robin Jacobsson
B3: Alexander Ytterell
B4: Viktor Amnér
B5: Matias Lassen
B6: Jonas Frögren
B7: Tobias Ericsson
B8: Någon uppflyttad junior
F1: Martin Grönberg
F2: Viktor Mårtensson
F3: Janos Hari
F4: Martin Karlsson
F5: Jon Knuts
F6: Lukas Ericsson
F7: Fredrik Forsberg
F8: Tommi Paakkolanvaara
F9: Lars Bryggman
F10: Mike Embach
F11: Brock Montpetit
F12: Någon uppflyttad junior
F13: Någon uppflyttad junior
Jag sätter tyvärr ett frågetecken för målvaktssidan. Har egentligen ingen kunskap alls om någon av målvakterna, men Haukeland ska ju vara ett stort framtidslöfte och är redan långt fram i den norska landslagshockeyn, trot sin unga ålder. Tuohimaa har spelat i ECHL, som inte är någon vidare bra liga på andra sidan pölen, men har även provat på spel i AHL, som är ligan under NHL, för er som inte viste det, så det blir upp till bevis för finnen.
Att inte ha någon svensk målvakt känns dock sådär. Känns på något sätt tryggare och mer stabilt med en svensk keeper längst bak, känns ofta som att de har mer hjärta för klubben och en annan vinnarmentalitet än importer, så ja, det är upp till bevis gällande målvakterna...
Backsidan ser däremot riktigt bra ut. Håller fortfarande Ytterell och Amnér som två av de klart bästa värvningarna inför säsongen. De båda herrarna var de två första nyförvärven i Jobs lagbygge och jag tror de båda kan spela en mycket stor roll till hösten.
Tillsammans med Jonas Frögren, som stannar, och Tobias Ericsson från Malmö har man fyra riktigt, riktigt bra backar på den här nivån, både på och utanför isen, där jag tror att i synnerhet Frögren kommer få dra ett tungt lass som något slags mentor för de yngre spelarna, ungefär som Mattias Timander var när Leksand tog steget upp 2013.
Mattias Lassen blir också intressant att se vad han går för och så får vi se om Robin Jakobsson lyckas bättre med att ta en plats i laget i Allsvenskan än vad han gjorde i SHL, då han lånades ut till Västerås redan efter några matcher. Blir också spännande att se om Simon Erlandsson kan ta ett kliv till i sin utveckling och ta ett ännu större ansvar än tidigare, då han har haft en relativt liten roll i laget.
Forwardssidan sätter jag också ett frågetecken för, precis som för målvaktssidan. Bara Martin Grönberg, Jon Knuts och Viktor Mårtensson är kvar sedan förra säsongen.
Grönberg är likt Erlandsson ung och utvecklingsbar. En egen produkt som vi nu får se om han är redo för att axla ett större ansvar och ta ytterligare kliv i sin karriär. Mårtensson är ingen poänggörare, men han är jobbig att möta, backar aldrig och lär bli riktigt viktig till hösten.
Ännu viktigare blir nog dock Jon Knuts. Nu när Bergenström är borta så blir han nästan navet i Leksandshjulet. Egen produkt även han som nu har signat för två nya år och frågan är om han är redo att axla ett såpass stort ansvar som jag tror han kommer få till hösten? Jag hoppas han är det.
Martin Karlsson har spelat i Leksand förut, var likt Mårtensson jobbig att möta och har nu utvecklats ytterligare i Almtuna, så vi får se vad han går för nu.
Lars Bryggman, senast i Luleå, tror jag kan bli bra, men importerna... där är det mer tveksamt. Det är mycket utländskt. Både Paakkolanvaara, Hari, Embach och Mompetit. Mompetit har levererat hyfsat i Västerås, men frågan är om han gör det i Leksand också? Paakkolanvaara ska göra poäng och jag hoppas att han gör det. Hari bör också vara någon form av framstående gestalt i det här laget, men kommer han att vara det? Embach har också spelat i ECHL, precis som Tuohimaa och han känns tveksam.
Sammanfattningsvis känns alltså backsidan ruskigt bra, kanske t.o.m. som seriens bästa, men det är frågetecken på både målvakts och forwardssidan. Det är ett och annat svenskt nyförvärv, men många spelare som både kan bli flipp eller flopp. Jag hoppas dock att Jobs vet vad han har gjort nu när han har värvat de spelare han har värvat...
