Ja, eftersom att det alltid är många som undrar över vad goalball är, när jag berättar vad jag håller på med, tänkte jag förklara lite för er vad det är.

Goalball är en sport för synskadade, som har funnits med i Paralympics sedan någon gång under 70-talet, om jag inte minns helt fel.

Man spelar på en 18x9 meter stor plan där hela kortsidan, alltså 9 meter, är mål.
Alla spelare bär ögonbindel i form av antingen rejält förtejpade skidglasögon, eller, som  är vanligast, specialtillverkade glasögon från det kanadensiska företaget Targe. Glasögonen är helgjutna i plast med vanligt skumgummi runt ögonen.

Varför använder man då glasögon om det är en sport för synskadade undrar ni kanske då?
Jo, det är för att ingen ska kunna ha någon som helst nytta av sin syn. För att man är synskadad behöver det inte betyda att man inte ser något alls. Jag fick t.ex. inte använda mina gamla glasögon på en tävling vi var på eftersom att man såg för mycket genom dem, trots att jag hade tejpat för dem. Så trots att jag ändå inte hade haft någon nytta av det, eftersom att jag inte ser något alls, fick jag inte ha dem.

Varför kan då inte seende delta i sporten om man ändå har bindel?
Delta får de absolut göra, det är fritt för att träna, men skulle seende börja tävla i sporten skulle de till slut ta över hela idrotten. Eftersom att det finns så många fler seende än synskadade skulle de snart konkurera ut de som sporten från början var tänkt för och då skulle det inte längre bli någon handikappidrott.
För att få delta i stora tävlingar som VM, EM och OS måste man ha en tävlingslicens. Det kan man bara få om man ser 0,1 eller mindre, alltså mindre än 10%. Man har dock pratat om att höja den gränsen till 0,3, 30%, för att öka konkurrensen en aning. När det gäller s.k. Öppna mindre tävlingar, kan man dock se upp till just 0,3. Detta är för att man lättare ska få ihop lag, främst nationellt sätt. I Sverige finns det t.ex. inte så många aktiva som ser under 0,1 och därför har man bestämt att höja syngränsen till 0,3, för att få fler deltagare och lag på tävlingar och turneringar, något man nu även alltså funderar på att göra internationellt.

För att träna är det som sagt inga speciella synkrav, men ser du mer än 0,3 får du aldrig vara med på någon tävling, så då ger det inte så mycket, mer än att ha kul och träna något lite annorlunda.

Utöver glasögonen, eller bindeln, rekomenderas det att man har knäskydd, armbågsskydd, höftskydd och suspensoar för killar och sport-BH för tjejer. Även benskydd och magskydd kan förekomma i vissa enstaka fall.

Det finns inga uttalade goalballskydd, utan man får ta det man hittar och det som känns bra. Det räcker oftast med att gå till någon vanlig sportaffär som Inter sport eller Stadium.
Jag själv använder innebandymålvaktsskydd som höftskydd och knäskydd och några andra som armbågsskydd. Innebandymålvaktsskydden är väldigt tjocka och skyddar bra. Armbågsskydden jag har är dock ganska dåliga, så där måste jag skaffa nya. De är alldeles för tunna och smala, så de skyddar inte riktigt.

I övrigt är det, precis som i alla andra bollsporter, jätteviktigt med bra skor . Förslagsvis handbollsskor då dessa ofta har tunn sula, är lätta och har bra vridmoment. Detta är viktigt för att t.ex. kunna göra s.k. rotationsskott, som jag går in lite närmre på i nästa inlägg. Tjockleken på sulan är även den viktig för att kunna känna de upptejpade linjerna på planen. Det är dessa linjer man orienterar sig efter. Linjerna består av någon slags tejp, TESA-tejp förslagsvis, då denna inte lämnar några märken i golvet när man drar bort den. Under tejpen har man någon typ av tvättlina eller dragsnöre så att linjerna blir aningen upphöjda så att de känns.

Man är 3 spelare på planen i varje lag. Varje spelare, båda backarna och centern, har varsin linje i den s.k. försvarszonen.

Planen är uppdelad i 6 zoner, alla 3 meter var. Från mål och 3 meter fram har vi försvarszonen. Det är där man oftast håller sig och där de flesta linjerna finns. Ytterligare 3 meter ut har vi kastzonen. Där får man befinna sig när man skjuter, men bollen måste ha nuddat marken innan kastzonen är slut, alltså 6 meter från mål. Annars blir det straff, men regler tar jag i del 2 av det här, alltså i nästa inlägg.

Ytterligare 3 meter ut har vi den neutrala zonen. Den är 3 meter på varje sida om mittlinjen och så ser zonerna likadana ut på motståndarnas planhalva, fast spegelvänt.

I försvarszonerna, zonen närmast mål, har backarna varsin linje 1,5 meter från mål. Dessa är vinkelräta med sidolinjerna så att de löper in mot planen så att säga. Linjerna är 1 meter långa.
Centern har en 0,5 meter lång linje som är tejpad vinkelrätt med 3-meterslinjen, som markerar framkanten av försvarszonen, alltså 3 meter från mål.

Lite krångligt det där, men man sitter alltså som en trekant ungefär. Backarna i varsitt hörn och centern uppe i spetsen.
Dock behöver man inte göra detta om man spelar s.k. tight försvar. Då flyttar backarna fram till 3-meterslinjen så att alla 3 spelarna sitter näst intill på rad. Då gäller det dock att hålla koll på varandra så att man inte slänger sig in i varandra, för det är det man ska göra. Slänga sig alltså.

Det gäller alltså att skjuta den 1,25kg tunga bollen, som är i storlek med en basketboll och har bjällror i sig, och göra mål på motståndarna. De ska i sin tur rädda bollen genom att kasta sig åt det håll bollen kommer och då är det viktigt att man slänger sig rätt.

För det 1:a gäller det att sitta rätt när man försvarar. När man börjar spela är det vanligt att man sitter på huk, på knä eller liknande. Det går bra på den nivån, men kommer man upp på högre nivå innebär en sådan teknik alldeles för hög tyngdpunkt och för dåligt tryck i fötterna för att skjuta ifrån åt sidan.
Istället ska man då sitta på ena knät och ha det andra benet snett ut åt sidan, för att kunna skjuta ifrån när man slänger sig med huvudet före åt det håll man nu föredrar. Säg t.ex. att man slänger sig med huvudet före åt vänster. Då sitter man på vänsterknät och har högerbenet snett ut åt sidan för att kunna skjuta ifrån ut åt vänster. Kommer bollen på högersidan trycker man ifrån med armarna och räddar bollen med benen. När man räddar bollen ska man vara så rak i kroppen som möjligt och ha övre armen vinklad över ansiktet för att undvika att få en boll rakt i facet. Man ska även ligga lätt framåtlutad så att man utgör ett slags stopp. Detta är oftast svårt att få till i början då man gärna vill luta sig lite bakåt istället. Detta funkar inte. Då blir man som en ramp som bollen flyger över.

När man har räddat bollen skjuter man tillbaka. Inte kasta, utan skjuta. Det finns 3 typer av skott, vanligt skott, rotationsskott och studsskott, som jag tänkte gå in lite mer på i del 2, men grundrörelsen för ett vanligt skott kan liknas vid en bowlingrörelse. Det gäller att få ner bollen i marken så tidigt som möjligt samtidigt som den inte slår i för hårt så den tappar fart och kraft.

Så spelar man. En match är på 2x10 minuter, 2x12 minuter från och med 2011, effektiv tid, d.v.s. speltid. Man stoppar vid straff osv.
När och varför man får straff kommer jag bl.a. gå igenom i nästa inlägg där jag tänkte gå igenom lite mer regler och så. Det blir för mycket om jag tar det här, men här har ni i alla fall grunderna för spelet och tittar ni på videoerna nedan tror jag ni förstår ännu lite bättre hur det går till. Det 1:a är en introduktion till sporten, gjort av Micke Åkerberg, låter det som, en spelare i landslaget och som har tränat oss i en camp sommaren 2008, innan vi i laget startade vår egentliga satsning. Stefan Gahne, också en landslagsspelare, hörs också i filmen.
Det 2:a klippet är från Paralympics i Peking i somras. Finalen mellan Kina och Litauen.

Undrar ni något, bara fråga! =)