Nu vill jag ha era tankar och åsikter kring ett litet gruproblem.

En grupp består av X antal personer. Gruppdynamiken har sedan länge varit god, gruppen har jobbat mot ett gemensamt mål och gruppdeltagarna känner varandra väldigt väl.

En dag kommer en ny person in i gruppen, som vi kan kalla person A. Person A känner de övriga i gruppen sedan tidigare, vissa bättre än andra, men har inte varit med i just det här sammanhanget på några år. Med andra ord kan man säga att Person A kommer in som ny i gruppen.

En annan gruppdeltagare, som vi kan kalla Person B, har samma typ av humor som Person A, men då ingen tidigare har haft den typen av humor i gruppen har Person B legat ganska lågt med sin humor och legat klart innanför ramarna.

Nu när Person A entrar gruppen blommar dock Person B ut rejält och hakar på alla skämt som Person A kommer med. De båda skrattar åt samma sak, medan de övriga gruppdeltagarna inte finner det lika roligt. Gruppens egentliga syfte blir lidande av det hela. Det blir väldigt ofokuserat på vad som ska göras och när det väl görs blir det ineffektivt och tar väldigt lång tid.

Så, kära läsare, vem tycker ni har huvudansvaret för det inträffade? Är det Person A, som kommer in i gruppen, som vet vad som ska göras, men som inte lever upp till det p.g.a. sin humor? Bör denne försöka ligga lite lågt och känna av stämningen i gruppen på ett bättre sätt till en början, inte komma in och ta såpass mycket plats direkt? Eller är det Person B, som har varit med i gruppen tidigare och vet vad som förväntas, men ändå hakar på Person A när denne kommer in och drar sina föga uppskattade skämt? Bör denne se mer till gruppens bästa och lägga band på sig själv, inte blomma ut så mycket, för att på så vis ta ner Person A litegrann på jorden och få denne att långsamt avta med sina skämt?

Med andra ord, är det personen som redan finns i gruppen, eller personen som kommer in som ny i gruppen som har det största ansvaret? Kan man här kräva ett visst mått av självdisciplin av Person B, som jag skrev ovan? Att denne lägger band på sig själv och inte hakar på Person A, trots att Person B tycker det är kul, eftersom att Person B rimligen borde vara medveten om att kvaliteten på gruppens egentliga syfte går ner om h*n hakar på Person A? Kan man å andra sidan kräva ett visst mått av inkännande hos Person A? att denne inte går in och tar så mycket plats direkt, utan istället ligger lite lågt och rättar in sig mer efter gruppens tidigare ramar? Lufta era åsikter och tankar kring detta!

Matchen jag och Jocke har pratat om i flera år, enda sedan vi lärde känna varandra 2006, att vi ska gå på. Han är riktig djurgårdare och jag är leksing in i hjärtat, så bara det, hans lag mot mitt, skulle bli en kul grej. tyvärr har ju Leksand och Djurgården inte spelat i samma serie sedan 2006. 2006 var nämligen säsongen då Leksand åkte ur Elitserien senast, men nu när Djurgården också har åkt ur Elitserien spelar lagen i samma divition igen, så nu var det äntligen dags.

Ett fullsatt Hovet, 8094 på läktarna, och två av Sveriges absolut bästa klackar i Järnkaminerna och Superstars kunde inte göra oss besvikna. Det gjorde de inte heller.

En enorm inramning och ett drag jag aldrig har varit med om tidigare under en hockeymatch. Det var nästan så det gjorde ont i öronen ibland.

Vi satt ganska långt ner, precis i utkanten av Järnkaminernas megastora klack. De hade samlat ihop ca 2300 personer i klacken till den här matchen och det hördes vill jag lova. Det går inte att komma ifrån att Stockholmslagen, både Djurgården och AIK, har två av Sveriges absolut bästa klackar, men på ett sätt är Leksand Superstars nästan större. Lilla Leksand, en by på 5 934 invånare år 2010, som ändå är en av klubbarna med klart mest fans runtom i hela Sverige, fans som aldrig sviker, fans som står där, i med och motvind, fans som alltid hejar fram sitt älskade Leksand, fans vars hjärtan slår för klubben vid södra Siljans strand, Leksands IF. Att man har så många fans, överallt i hela Sverige, som står på bortastå var man än spelar, för ett lag i en kommun som inte ens har 10 000 invånare, det är stort.

Nu befann sig Superstars dock på andra sidan av arenan mot där vi befann oss och man hörde faktiskt inte jättemycket av dem tack vare den mäktiga Djurgårdsklacken. Djurgårdsklacken gjorde det också lite svårt att höra var på isen spelet befann sig. Jocke försökte berätta lite vad som hände, men det var ändå lite svårt att hänga med. Trots det var det den absolut bästa matchen jag någonsin har varit på, inkl. Leksand - Luleå uppe i Ejendals arena, som Tegera arena hette då, under Leksands senaste Elitseriesejour. Det här var faktiskt mäktigare.

Matchen då?
Ja, det var en grinig historia med mycket känslor. Första perioden gick skottmässigt klart till Leksand, men det kändes som spelet på isen var betydligt jämnare. 0-0 stod det i vilket fall efter densamma.

I andra perioden var det istället Djurgården som ägde tillställningen och man kunde också ta ledningen, till publikens öronbedövande jubel. 1-0 stod det efter två spelade perioder.

I sista perioden gjorde de blåvita som de gjort ett flertal gånger den här säsongen. Man gick ut och gjorde en grym sistaperiod. Det kändes som att vi fick djurgårdarna precis dit vi ville, kanske lite med hjälp av vissa donslut. Majoriteten av folket på läktarna blev irriterade för att målburen flyttades ur sitt läge vid ett par tillfällen, för att de ansåg att en leksing hade gjort något fult etc. men domarna dömde inget för det och då kom kvitteringen. Mark Hurtubise slog in den och kort därefter gav Jakob Blomqvist Leksand ledningen och då blev det ännu grinigare, både på isen och på läktarna. Jocke hade avrått mig från att ha Leksanssgrejer på mig, med tanke på var vi satt, men en kille hade en Leksandshalsduk på sig och när 2-1-målet kom vet jag inte om han gjorde något mindre smart tecken åt Djurgårdsklacken eller vad han gjorde, men några från klacken tänkte flyga på honom. Några vakter hann dock dit och han med halsduken fick flytta på sig. Det var inte säkert för honom att vara kvar där.

Djurgården försökte hursomhelst trycka på och få in en kvittering bakom vårt Modolån i mål, Oscar Alsenfelt. Han släppte dock inga puckar förbi sig och med knappa minuten kvar kunde Kevin Kapstad sätta 3-1 i nät och segern var ett faktum. Järnkaminerna hördes fortfarande, men det var Superstars där på andra sidan som hördes mest och det var en oerhört skön seger vill jag lova. Det är sådana matcher man vill se, med bra tryck på läktarna, mycket känslor och mycket folk på plats. Nu hoppas jag det blir någon kvalserieresa senare i mars/april. Jag har varit inne på att åka med på en supporterresa i flera år, men det har aldrig blivit av, men nu hoppas jag att det kan bli av!

Jag kan också notera att jag igår skickade hela 98 sms. Det är någon form av rekord måste jag nog säga. Inte ens när jag och Alex messade som mest kom vi upp i den mängden. Nu var det dock till flera olika personer, men det är ändå värt att notera.

Värt att notera är också att jag nu är inne på sluttampen av digitaliserandet av alla mina kassettband som jag spelade in mellan 2002 och 2012. Nästan tio år blev det och totalt 259 band. Det började med att jag spelade in när jag lekte med lego, det s.k. Lego-värld. Jag lekte olika typer av race, eftersom att jag på den tiden var totalt motorfanatisk, tjuvarna anföll staden, det var Gladiatorerna vid något tillfälle och vid ett annat tillfälle var det maraton.

Jag slutade leka med lego 2006, då det sista Lego-världet gick av stapeln, tjuvarna anföll med jätterobotar och det mesta i staden, som ägdes av Michael och som t.o.m. hade namn på gator och svängar, förstördws och invånarna, de som inte dog, flydde från staden.

Efter att Lego-värld var slut fortsatte jag dock att spela in, men nu var det bara ljuddagbok. Jag berättade vad som hände, vad som var bra och mindre bra i mitt liv, när jag träffade min första flickvänn blev det mycket känslor och ännu mer av den varan när jag träffade Alex. Bandspelaren följde med på resor, semestrar, till mormor och gud vet allt. Det är hur mycket minnen som helst och den där bandsamlingen är väldigt värdefull för mig, för den tar en igenom mina tonår med synförsämringar och allt vad det innebar. Enorma flashbacks med andra ord. Nu är allt digitaliserat, vilket har tagit drygt 1,5 år att genomföra. Nu när det är över vet jag dock inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med. Jag började ju att se på Rederiet via Youtube i höstas, men nu har det tagits bort därifrån, vilket gjorde mig smått bestört när jag märkte det för några dagar sedan. Jag får fixa det på något sätt, för jag måste se klart allt och det är mycket kvar. Jag var bara på avsnitt 75 och det finns som bekant hela 318 avsnitt.

Här nedan har ni ett klipp på hur stämningen på ett fullsatt Hovet kan vara. Det är tyvärr fel match, det var när Djurgården vann med 6-2 senast, men stämningen är ungefär densamma.

Här har ni också ett klipp från kvalserien förra våren, matchen uppe i Leksand, när Leksand vann med 2-0 och direkt såg till att Djurgårdens chanser till Elitseriespel den här säsongen försvann. Det är nästan så ögonen tåras av detta. Det är så mäktigt!

Igår var jag då och kollade upp mitt knä hos vår naprapat i landslaget, Fredrik Brännström, som har hand om många elitidrottare i Sverige. Han jobbade bl.a. på friidrotts-SM innomhus i Norrköping i helgen, där han bl.a. tog hand om Jessica Samuelsson, vår bästa mångkampare numera, som slet av baksida lår och därmed kommer missa eM om några veckor. Jämför man det med mitt fall så är det ingenting. Tänk att missa ett EM, som man har tränat för, fokuserat på och lagt ner så mycket tid, kraft och energi inför och så kraschar allt bara sådär, några veckor före invigningen. Då är det fullt förståeligt att tårarna kommer.

Mitt besked var dock betydligt mer positivt. Det är ett ledband som har töjts ut, så lite cirkulationsträning nu tills svullnaden och smärtan har lagt sig är det som gäller och sedan får jag känna mig fram litegrann och se hur det känns. Det ska inte vara någon fara och jag kan nog vara tillbaka i full träning relativt snart, så det känns bra!

Hittills har jag dock bara vilat. Ville inte göra något innan Fredrik hade kollat på det. När jag pratade med honom förra veckan avrådde han hursomhelst från någon form av ansträngning innan han hade tittat på det. Med andra ord blev det ett landslagsläger utan träning i helgen.

Det kändes väldigt surt att sitta vid sidan av och inte kunna spela. Det var inte det roligaste träningslägret jag har varit med om direkt, men lite fick jag ut av det. I söndags hade nämligen jag, David och Dzenan skotteknikgenomgång med vår fysresurs, Kenneth Riggberger, som har sysslat med kastidrott i många år.

Kort sagt kan man säga att det han visade skiljer sig väldigt mycket från hur jag har skjutit tidigare. Jag har ju varit medveten om hur man ska göra, men inte vetat hur jag ska göra det, eftersom att jag aldrig har sett någon annan skjuta. Jag har lärt mig min grej från början och kört på med den. Ingen sa något om att det var fel. Vår dåvarande tränare hade inga kunskaper och ville inte ta någon hjälp utifrån, samtidigt som jag ju inte såg hur någon annan gjorde och kunde ta efter dem. Nu inser jag, och har nog insett det ganska länge, att det jag gör är fel. Jag skjuter med armen. Kenneth förklarade det som det naturliga. När man får något i handen som man ska kasta iväg vill man ju kasta iväg det med armens kraft, men det är helt fel. Kraften kommer egentligen från ben och bål. De bitarna har jag varit medveten om, men jag har inte vetat hur jag ska göra för att korigera det. Nu visade Kenneth och Jörgen filmade massor med min videokamera, vilket vi kommer ha stor nytta av. Då kan Linda se och studera och sedan lära ut till oss, för, att träna på det sådär är en sak, att få det klart för sig i teorin, men att sedan omvandla det till praktik är en helt annan sak. Därför tror jag att det där videomaterialet kan bli väldigt användbart.

Det var dock nära på att det inte blev något videomaterial. Jörgen filmade ju som sagt, men sedan åkte han iväg för att hämta mat. Då la han kameran på min jacka, där jag hade lagt den över några häckar, men jag missade den när jag senare tog jackan. Jag trodde att Jörgen fortfarande hade kameran, men när vi senare skulle åka hem, ja, då sa han att han hade lagt den där vid min jacka. Han gick tillbaka och tittade om den fanns kvar där direkt, men det gjorde den inte. så jag fick åka hem utan kamera. Sådan tur var visade det sig att vaktmästaren där hade hittat den och tagit hand om den, så jag kommer få tillbaka den under första omgången av Sverigeserien för året, om knappt tre veckor.

Om tre veckor drar snart kvalserierna igång. Det här är den roligaste tiden på året när det gäller hockey. När upploppet av serierna pågår och det ska avgöras vilka lag som går till slutspel och vilka som får kvala i Elitserien, vilka som går direkt till kvalserien, vilka som får spela playoff och vilka som får spela negativ kvalserie i Allsvenskan och vilka klubbar från Div. 1 som tar sig till kvalserien via det oerhört invecklade systemet som finns i Div. 1.

Årets Elitserie har nog varit den tråkigaste på många år. Inga sträckstrider över huvud taget, men nu på slutet har det trots allt tätnat till rejält kring slutspelssträcket. Det är de regerande svenska mästarna, Brynäs, som har rasat ihop totalt. Bakifrån kommer AIK och är nu bara fyra poäng bakom Brynäs, som har den sista slutspelsplatsen. AIK har dessutom en match mindre spelad. Så, just nu känns det som klar fördel AIK där. Vem hade trott det när Frölunda låg åtta, typ 15 poäng före nian Växjö?

Rögle är så gott som klara för kvalserien. Man är 15 poäng från säker mark. Det är 18 poäng kvar att slåss om, så jag vågar nog säga att Rögle gör Leksand sällskap i kvalserien. Också Timrå är på väg ner dit. Man är visserligen "bara" 8 poäng bakom Växjö, men det ska till mycket om man ska klara det...

I Allsvenskan är Leksand som sagt klara för kvalserien. Södertälje är det enda lag som kan hota om seriesegern, men med 15 poäng kvar att slåss om och 10 poäng upp till Leksand känns även seriesegern som att den ligger i en liten ask för de blåvita.

Bakom båda dessa tätnar det rejält kring sträcket. Djurgården och Västerås kommer som två raketer bakifrån och båda två är nu bara en poäng bakom Karlskoga, som har haft den där sista direktplatsen i stort sätt hela säsongen. Får man gissa så sätter jag en slant på att Djurgården tar den där direktplatsen. Man har sett ruskigt starka ut nu på slutet och bl.a. slagit just Karlskoga med 0-4, på bortais, i Nobelhallen. Det är starkt! Man vände dessutom 1-4 och 2-5 till seger med 6-5 efter straffar mot Malmö förra veckan. Också det ruskigt starkt.

Örebro känns ganska klara för playoff, så striden om den sista playoffplatsen kommer stå mellan Oskarshamn, Malmö och Mora. Mora har ett riktigt dåligt utgångsläge. Man är 6 poäng bakom Oskarshamn, som just nu har den sista playoffplatsen. Jag tror man grejar det där där nere på ostkusten.

Kring det nedre sträcket lever kampen fortfarande, men Asplöven har tagit ytterligare steg mot att säkra en Allsvensk plats även till nästa säsong. Man var 8 poäng fföre Almtuna på 13:e plats efter förra veckan och är nu 10 poäng före. Tingsryd är det lag Almtuna kan gå förbi, skulle jag säga, men än så länge har smålänningarna ett litet hopp ner till Uppsalalaget där under sträcket. 5 poäng före är Tingsryd, men det är ingen omöjlighet för Almtuna att klara det. Jag tror dock det blir svårt.

Där bakom är Karlskrona, som har haft en blytung säsong, nu även teoretiskt klara för kvalserien neråt. Man är nu nämligen 16 poäng bakom Tingsryd där över sträcket och det är 15 poäng kvar att slåss om. I kvalserien kommer man där få sällskap av fyra Div. 1-lag, som tar sig till den där kvalserien genom ett playoffspel i tre steg.

Div. 1 spelas ju nämligen i sex olika grupper under hösten, A-F. De fyra främsta i varje grupp går till Allettan Norra, Mellan och Södra. De andra lagen får spela fortsättningsserier under våren.

Det lag som vinner resp. fortsättningsserie får sedan spela playoff mot de fyra främsta i Allettorna. De som inte kommer bland de fyra främsta i sin Alletta har spelat klart för säsongen. Därför är det lite snedvridet kan jag tycka, för ett lag som t.ex. Skövde, som med god marginal klarade sig vidare till Allettan södra, ställs där mot betydligt tuffare motstånd och man har inte en chans att hamna bland de fyra främsta. Då har man spelat klart för säsongen. Ett annat lag, t.ex. Tranås, lyckades inte ta sig till Allettan och fick spela fortsättningsserie. Den vann man dock och då får man spela playoff för att nå kvalserien, medan Skövde, som hamnade före dem i höstens tabell, men som missade topp fyra i Allettan, inte får göra det.

I vilket fall är det treorna och fyrorna i resp. Alletta som går in i playoff 1, där de ställs mot en segrare i resp. fortsättningsserie. Man spelar i bäst av tre matcher och vinnaren där går vidare till playoff 2, där två av tvåorna i resp. Alletta går in i gamet. Även här är det bäst av tre matcher och vinnarna går vidare till playoff 3, som är det sista steget innan kvalserien. Här går vinnarna, + den sista tvåan, i resp. Alletta in i gamet och möter vinnarna från playoff 2 i bäst av tre matcher. Segrarna går till kvalserien. Enkelt och glasklart va?

Igår på gymmet var olyckan framme. Jag körde en styrkeövning, stående sidvrid, man står med sidan mot en dragmaskin och drar ett handtag i en halvcirkel framför sig. Det är en riktigt tung bålövning och plötsligt vek sig bara knät. Ena sekunden hade jag nästan nått ut i ytterläge med handtaget och i nästa sekund låg jag på golvet.

Första tanken var "nej, inte knät!", för knäskador är ju aldrig kul, men tur i oturen verkar det som att det bara är en sena eller liknande som har fått en knäck, men lite scary var det faktiskt.

Julian sprang och hämtade medisinskt kunniga, som klämde och vred på knät. Det gjorde ont när de försökte räta ut benet i rakt läge, men så småningom lyckades jag ställa mig upp, med hjälp av dem, varefter jag gick omkring litegrann, kände efter hur det kändes osv. Det kändes stelt, men det gick att stödja på benet, även om jag haltade ganska rejält och inte kunde böja benet som jag ville. Ungefär 90 grader gick det att böja, men inte längre än så.

Väl hemma hade det svullnat en del och kändes fortfarande väldigt stelt. Fatmir ringde och pratade lite med mig och också han sa att det inte lät som det var någon större fara, precis som de på gymmet.

Idag känns det faktiskt bättre än jag trodde att det skulle göra, rörligheten i knät har gått upp litegrann och det känns inte riktigt lika stelt, även om jag fortfarande haltar litegrann. Det går dock bättre att gå i trappor och böja på benet än igår, så lite vila i några dagar nu, sedan ska det nog vara okej igen. Synd bara att det inträffade nu, när vi har landslagsläger i helgen. Där lär jag troligen inte kunna spela något, men jag åker ner ändå och är med på plats, så får vi se hur det känns.

Orsaken måste ha varit att jag snedbelastade benet eller liknande. Därför har vi bokat in en instruktör som ska gå igenom fria vikter med oss på onsdag. Jag hoppas bara att han förstår våra, något ovanliga, övningar, men jag tror samtidigt att det kan vara bra. Jag har ju aldrig sett någon utföra övningarna, men jag har ju trott att jag har gjort rätt, eftersom att det är så jag har uppfattat det hela. När jag har mailat Kenneth, vår fysresurs, har han också gett grönt ljus, men det är en sak att försöka tolka hur jag gör utifrån några textrader och en annan sak att faktiskt se det. Vi hade en genomgång av övningarna precis i början, när vi började med det här styrkeupplägget, men det bästa vore egentligen att göra samma sak igen, så Kenneth verkligen får se hur jag gör och korigera därefter.

I övrigt har det varit en väldigt produktiv vecka. Nu är vi inne på ännu en vecka av forumdiskussioner i kursen jag läser. Diskussionerna börjar idag och veckan fram till idag har inneburit egen läsning av kurslitteratur. Jag hade inte börjat läsa boken i måndags och var därför lite skeptisk till om jag skulle hinna klart med den tills igår, ungefär 13 timmar, men ja, jag hann faktiskt klart. Nästan. Jag läste drygt 50 sidor redan innan klocka 07:00 i tisdags och igår läste jag totalt drygt 120 sidor. Så ja, jag är nöjd med studieveckan.

Jag har också ringt några samtal jag skulle ringa. När det gäller myndighetssamtal och liknande skjuter jag gärna upp dem, men nu är det avklarat. SJ och Arbetsförmedlingen har jag ringt. SJ för att boka ledsagning till helgen och Arbetsförmedlingen för att höra mig för om lönebidrag och arbetsplatsanpassningar. Tyvärr verkar det som att jag är utskriven från Arbetsförmedlingen igen, så jag måste åka dit och skriva in mig igen. På tal om det så har jag fortfarande inte hört något om jobbet. De är väldigt segdragna där uppe på LHIF...

Lägenheten blev det inte heller något med. Utgångspriset var ju 150 000kr. Den stannade på 280 000kr. Det är visserligen bara 20 000kr mer än den där ettan vi var och tittade på för någon månad sedan och den var då ändå 7 kvm mindre än den här. Jämför man dessutom med andra städer så är ju 260 resp. 280 000kr för en bostadsrätt ingenting, men har man inte pengarna så är det likväl för dyrt. Särskillt med tanke på att man för bara några år sedan kunde få en lägenhet för ca 40 000kr i samma stad. Därför känns det lite surt att jag är ute några år för sent och letar hbostad. De som köpte sina bostäder då, de har ju gjort en enorm vinst...

Slutligen kan vi också konstatera att Leksand, som första lag den här säsongen, är klara för kvalserien! Vi har 102 poäng med sex matcher kvar att spela. SSK och Karlskoga har fortfarande en teoretisk chans att komma ikapp, men den risken är inte speciellt stor och i vilket fall så är det de tre första som går till kvalserien. Västerås slog Djurgården efter sudden igår och det innebar att båda dessa lag är uppe på 83 poäng. Det är alltså 19 poäng efter Leksand och det är 18 kvar att slåss om. Så, kvalserien 2013, here we come! Vita blå ska upp i år!

Missade ni våra matcher i helgen finns de att se i efterhand på Malmocrew.se och ni kan också läsa mer om helgen på hemsidan, en text jag har fått mycket beröm för efteråt. När jag ändå är igång kan jag ju flagga lite för vår FB-grupp. Gå in och lika Sharpshooters på Facebook.

Glad alla hjärtans dag på er föresten. Ni som förtjänar det får en kram, ni andra får kort och gott vara utan.

Efter många täta och jämna matcher blev det slutligen en fjärdeplatsför elitlaget i 2013 års upplaga av Malmö open.

Vi inledde matchandet mot brittiska Leicester under lördagen, efter en natt med mycket bra sömn. Det var jag, Jimmy och micke som startade matchen och vi gjorde det ruskigt bra. Leicester hade inte en chans och vi gick ifrån till 6-2 i halvtid.

Andra halvlek var dock inte lika strålande och med drygt en minut kvar att spela kunde Leicester göra 9-9. Ett skott som både jag och Jimmy var på, men som på något sätt gick in ändå.

Det kändes så klart väldigt surt, att tappa en så stor ledning är varken bra eller kul, men en poäng tog vi i vilket fall med oss därifrån.

Dagens andra match var också det mot brittiskt motstånd i form av Thames valley. Vi fortsatte att spela ett bra spel, nästan i nivå med matchen mot Leicester, men Thames valley var ett något bättre lag än Leicester.

3-1 till britterna stod det i halvtid och slutresultatet skrevs till 8-6 i britternas favör.

Dagens sista match var mot välkända själar i IFAS. Åke, Magnus, Piotr och Winter, som valde att spela elit istället för bredd med IFAS den här gången, stod på andra sidan.

Vi gjorde det bra även här och gick ifrån till 5-1 i halvtid. David, Jimmy och Micke fanns på planen under första halvlek och David gjorde en strålande insats. En riktigt grym halvlek, men precis som mot Leicester orkade vi inte riktigt hela vägen i andra. Jag byttes in och fick spela högerback, en position jag inte trivs jättebra på. Jag släppte några bollar, vissa otagbara, men vissa som jag kanske hade tagit som center.

IFAS vände hursomhelst till 7-6, men vi lyckades kvittera till 7-7, vilket också blev slutresultatet. Ser man det ur den synvinkeln så vann vi faktiskt en poäng, eftersom att det var de som ledde med 7-6, men det kändes ändå lite surt med tanke på att vi hade 5-1 i halvtid och sedan också gjorde 6-1.

Kvällen spenderades med lite kortspel och en tidig sänggång, för dagen efter ringde klockan 05:40, en söndag. Vi hade nämligen första matchen klockan 08:00, så det var bara att pallra sig upp, ta på sig alla skydd, äta en rejäl frukost och bege sig mot hallen. Sådan tur var hade jag vaknat redan runt 04:00, så jag var inte alls trött när klockan ringde.

Matchen spelades mot FIFH Malmö, vilket också var sista gruppspelsmatchen.

Vi gjorde återigen en mycket, mycket bra match, kanske helgens bästa, och spelade 4-4. Därmed var vi det enda lag i grundserien som tog poäng av FIFH. Jag och Albin spelade i princip ingenting den matchen, för Jimmy, Micke och David spelade återigen, precis som mot IFAS, otroligt bra. Linda ville byta in mig i halvtid, men jag sa nej, Orkade killarna mer ute på planen var det bara dumt att göra ett byte, eftersom att de spelade så bra, så det blev inget byte där. Sex sekunder i slutet fick jag dock spela, men det hände inget av värde de sekunderna och matchen slutade som sagt 4-4.

Det innebar att vi blev fyra i tabellen, en poäng från tredjeplatsen, vilket hade gett oss en medalj. De tre främsta fick sedan nämligen spela en typ av slutspel, där de mötte varandra internt.

FIFH blev slutligen segrare av turneringen, en poäng före IFAS, som hade missat hela slutspelet om vi hade vunnit mot Leicester eller IFAS, där vi hade så stora ledningar, men inte orkade hålla hela vägen.

Nu blev det istället spel om fjärdeplatsen för oss mot just Leicester och denna gången blev det en betydligt jämnare historia än matchen under lördagen.

Vi började återigen med samma uppställning som då, jag i mitten, med Jimmy och Micke som backar. Tyvärr tycker jag inte alls att jag kom upp i samma nivå som dagen innan. Det kändes slarvigt och inte alls lika fokuserat som dagen innan, vilket också Florim, som var där och tittade, höll med om när jag pratade med honom efteråt. Jag får nog säga att om matchen mot Leicester under llördagen var helgens bästa för min personliga del så var nog matchen mot samma lag under söndagen helgens sämsta personliga insats. Man kan dock inte vara på topp alla dagar, men likväl är jag inte nöjd med den insatsen. Matchen vann vi till slut trots allt med 9-6 och knep därmed fjärdeplatsen.

Totalt sätt är jag nöjd med helgen. Särskillt spelet mot Leicester under lördagen var riktigt bra. Även mot Thames valley tycker jag det gick relativt bra. Det var attack på varje boll, jag limmade en hel del skott, d.v.s. de studsade inte fram så jag fick springa fram och hämta dem, inte särskillt många bollar styrdes in av mina händer, där jag ofta har en tendens att slarva, och kommunikationen och spelet med Jimmy och Micke fungerade bra, trots att jag aldrig tidigare har spelat med dem. IFAS-matchen var något sämre, kanske mycket för att jag fick spela högerback där. Matchen mot FIFH spelade jag nästan ingenting och matchen mot Leicester om fjärdeplatsen var som sagt helgens klart sämsta insats. jag slarvade med händer och armar, sträckte inte ut fullt på varje skott, styrde in någon boll och hade ingen bra känsla i kroppen. Nej, den matchen glömmer vi och jag tar istället med mig de positiva bitarna från de andra matcherna till kommande läger och tävlingar.

Den av oss som glänste mest i helgen tycker jag dock var David. Han gjorde en briliant insats mot FIFH och även första halvlek mot IFAS var riktigt, riktigt bra från hans sida.

I breddklassen gick det tyvärr inte riktigt lika bra. Det blev game med 15-5 mot BSI Langt i första matchen, där tjejerrna, + Jakob och Tobbe, inte alls kom upp i normal standard. Det var bollar som studsade, kommunikationen var bristfällig och det var stora luckor i försvaret. Tyvärr ett riktigt bottennapp.

I andra matchen blev det också förlust, 6-2 mot Hammarby.

Tredje matchen i gruppen blev struken p.g.a. att laget från Kosovo, kg.gjilani, inte kom dit. Därmed blev det en tredjeplats i gruppen och spel om plats 7-10, tillsammans med treorna i grupp A och B, + fyran i grupp B. I grupp A var det nämligen också ett lag som åkte hem, vilket innebar att de också bara blev tre lag i gruppen. Så, för att fyran i grupp B, som egentligen skulle ha mött fyrorna i grupp A och C, skulle få spela fler matcher slogs de två serierna ihop.

Där blev det hursomhelst förlust med 7-4 mot Brukarhuset, förlust med 9-6 mot Haag´88 och förlust med 4-0 mot IFAS. Av det jag såg av matcherna var det dock klasskillnad mot lördagens spel. Mycket bättre försvar, bättre kommunikation och ett rakt igenom tryggare spel än under lördagen. Det är dock lite mycket misstag defensivt och offensivt finns inte kraften och tanken bakom skotten. Det är många skott som går exakt på samma ställe utan att det händer något. Precisionen är bra, men laget på andra sidan vet att skotten kommer hamna där, så luckan som kanske fanns där från början täpps till ganska snabbt, ändå fortsätter skotten att hamna där. Kort sagt, spelet blir för statiskt, vi blir fortfarande för lättlästta.

En tiondeplats blev det för breddlaget, men det är bara att ta nya tag nästa gång. Då är det Sverigeserien som väntar igen, andra helgen i mars och destinationen är Stockholm.

Min bloggdesign som jag tänkte skulle börja ta form nu efter helgen kommer att bli fördröjd. Jag skulle nämligen ta ett kort i helgen att ha som headerbild, men det blev inga bra kort, så vi får ta nya kort under Sverigeserien. Designen kommer hursomhelst att komma upp så småningom, så, håll utkik!

Kursen jag har börjat läsa nu den här terminen är uppdelad så att man läser en kursbok ena veckan, har diskussionsforum veckan efter och sedan börjar det om igen.

Diskussionerna under den gångna veckan har bl.a. rört sig kring huruvida det finns absoluta sanningar eller inte. Jag är av den åsikten att det finns det. 2+2 är exempelvis alltid 4, förutsatt att det inte finns någon dold formel eller tecken någonstans. I annat fall är det fyra, det kan nog alla vara eniga om. Vi kan också vara eniga om att solen alltid har gått upp i öster på norra halvklotet. Den gjorde det idag, den gjorde det igår och den har alltid gjort det alla andra dagar . Därför är det en absolut sanning. Däremot vet vi inte om solen kommer gå upp i öster imorgon eller nästa helg. Det troliga är att den kommer göra det, eftersom att den alltid har gjort det tidigare, men vi kan inte vara helt 100% säkra på det. Därför är det inte en absolut sanning att solen alltid kommer gå upp i öster.

Vidareutvecklar man frågan kan man fråga sig om det finns absoluta sanningar i livet som sådant. Nej, skulle jag svara på den frågan. Det är väl i sådant fall att vi någon gång kommer att dö, men ställer man det mot det faktum att solen alltid kommer gå upp i öster så är inte heller det en absolut sanning. Vi vet inte om vi kommer dö. Det troliga är att vi kommer dö, men det troliga är också att solen kommer gå upp i öster. Något oförutsett kan dock hända, både med solen och med forskningen kring människan och livet. Så, kan vi säga att det inte är en absolut sanning att solen kommer gå upp i öster, ja, då kan vi inte heller säga att det faktum att vi kommer dö är en absolut sanning.

Vidare kan det som är en absolut sanning för mig, t.ex. att Leksands IF är det hockeylag mitt hjärta slår för, inte alls vara en absolut sanning för er läsare. Leksand kan bara vara en klubb som misslyckas med att ta steget upp i Elitserien och som har ekonomiska problem för er, eller så är hockey i största allmänhet något totalt ointressant. Då är det faktum att ert hjärta slår för Leksands IF inte en absolut sanning för er, men för mig är det det. Frågan är då om det verkligen är en absolut sanning då? Vad tycker ni?

En annan fråga rörde sig kring rationalitet. Vad är egentligen en rationell handling? Ja, jag är av den åsikten att vad som är rationellt är högst subjektivt för personen i fråga. Jag tog upp ett exempel i diskussionstråden, där Tintin ger sig upp i bergen för att rädda sin vän, Shang, som har varit med om en flygolycka. För Tintin är det en helt rationell handling att ge sig upp i bergen, trots snöstorm, kyla och ett snömonster som sägs härja där uppe, för Shang är värd alla risker för Tintin. Hans bärare väljer dock att vända om en bit upp i bergen, för de anser att det är för farligt att ge sig upp i bergen under rådande omständigheter. Shang betyder inte lika mycket för dem som för Tintin, så för dem är det en helt rationell handling att vända om, samtidigt som det hade varit helt irationellt för Tintin, eftersom att han då hade svikit Shang.

Hade Tintin gett sig upp i de iskalla bergen iförd endast t-shirt hade det troligen fortfarande varit en rationell handling för honom, medan det för alla andra runtomkring hade varit total idioti. Alla runtomkring hade försökt få tintin att inte ge sig upp i bergen, för de hade haft sinnesnärvaro nog att inse att han högst sannolikt då hade frusit ihjäl. Dock är det ju så att när man väl står där inför det faktum att t.ex. ens bästa vän är i livshotande knipa, ja, då svartnar allt runtomkring och man handlar instinktivt, man vill givetvis rädda sin vän. I efterhand hade nog dock även Tintin insett att det hade varit idioti att ge sig upp i bergen iförd endast T-shirt, men där och då hade det varit en fullt rationell handling för honom. Med andra ord bör man känna till omständigheterna kring ett handlande för att säga om det är rationellt eller irationellt. Vad säger ni kring den här frågan?

I måndags var det tredje lägenhetsvisningen på drygt en månad. En jättefin stor etta på 50 kvm. Jättefint kök, nyrenoverat badrum, ett stort rum som enkelt rymde både dubbelsäng och hörnsoffa och en uteplats med långt gångna planer på att glasa in. Det vore inte helt fel kan jag säga, men vi får se vad slutpriset blir. Än så länge är det bara uppe i 170 000kr, vilket är ganska lite med tanke på att den förra lägenheten vi var och kollade på gick upp drygt 60 000kr bara det första dygnet. Den stannade på 260 000kr och var då ca 8 kvm mindre än den här. Det roliga är att en tvåa i samma område, som visserligen inte var jättefräsch, gick för 275 000kr nu för någon dag sedan. Det är alltså bara 15 000kr mer än ettan vi var och tittade på och då var ändå den här tvåan 18 kvm större. Den här stora ettan vi var och tittade på i måndags skulle dock inte vara helt fel, men vi får se hur det blir med jobb etc. Jag har fortfarande inte fått svar från LHIF hur det blir med jobbet, så det återstår att se.

I övrigt så har resten av familjen åkt upp till fjällen nu över helgen. Det innebär att jag är ensam hemma tills jag åker åt andra hållet, mot Malmö, imorgon. Det är ju som bekant dags för Malmö open 2013 och jag vill än en gång slå ett slag för att ni kan följa tävlingarna live via Malmocrew.se. Håll utkik under helgen!

Roxette har gjort många bra låtar, många klassiker och även en del fina låtar. Det här är en av dem. En av världens mest kända låtar skulle jag tro. Den är riktigt bra och Marie har ju en röst som ger rysningar. Det här ladies and gentlemen, det här är inget annat än en tidlös klassiker!

"Lay a whisper on my pillow,
leave the winter on the ground.
I wake up lonely, there's air of silence
in the bedroom and all around.

Touch me now, I close my eyes and dream away.

It must have been love but it's over now.
It must have been good but I lost it somehow.
It must have been love but it's over now.
From the moment we touched 'til the time had run out.

Make-believing we're together,
that I'm sheltered by your heart.
But in and outside I've turned to water
like a teardrop in your palm.

And it's a hard winter's day, I dream away.

It must have been love but it's over now,
it was all that I wanted, now I'm living without.
It must have been love but it's over now,
it's where the water flows, it's where the wind blows
it's where the wind blows

It must have been love but it's over now,
it was all that I wanted, now I'm living without.
It must have been love but it's over now,
it's where the water flows..."

Texten är hittad på lyrics007.com och här nedan har ni denna tidlösa klassiker, lyssna och njut!

Genrepet inför Malmö open nästa helg är avklarat. Nu återstår bara några gympass i veckan, ett intervallpass efter styrelsemötet på tisdag, ett styrkepass och förhoppningsvis ett skott/teknikpass på onsdag. Sedan blir det vila torsdag och fredag innan det bär av mot Skåneland.

I år kommer vi ställa upp med två lag. ett elitlag och ett breddlag. Breddlaget består av Jennifer, Louise, Jakob, Tobbe, som gör sin första tävling, och lånet från Göteborg och damlandslaget, Lisa Ly. Elitlaget kommer bestå av mig själv, Albin, David Lara Levén, också han från Göteborg, och de två gamla landslagsspelarna Jimmy Björkstrand och Mikael Aspegren.

Tävlingarna kommer även i år gå av stapeln i Kuladals sporthall, men de kommer också att livestreamas via nedanstående länk. För vår del är det följande tider som gäller:

Elit: lör kl 12:00 - Sharpshooters - Thames valley
Bredd: lör kl 15:55 - Hammarby - Sharpshooters
Elit: sön kl 08:00 - Sharpshooters - FIFH Malmö

Därefter kan ytterligare matcher komma att sändas beroende på placering etc. Så, håll utkik på malmocrew.se!

Den gångna veckans träning har inte riktigt gått lika bra som förra veckan. Ett helt okej intervallpass i tisdags följdes upp av ett ganska bra styrkepass i onsdags, där det blev höjningar med 2,5kg på enbens rygglyft, upp till 32,5kg, och utfallssteg med skivstång på axlarna, till 66,5kg.

Samma dag blev det också ett intervallpass som dock kändes tungt. Det blev nog tyvärr lite för kort återhämtning mellan passen och jag borde kanske ha lagt de så att intervallerna var före styrkan och inte tvärtom. Hursomhelst var det ännu en gång 4x5min, men den här gången höll jag inte riktigt lika högt tempo som veckan innan, då jag låg på ca 46,5-52,5km/h. Nu låg jag på 44,5-48,5km/h om beräkningarna stämde.

En välförtjänt dags vila innan det var dags för ett skott/teknikpass i fredags, där jag var ensam att träna. Därför blev det mycket skott, men även lite ytterkantsträning/bollkontroll för att stärka händer och fötter. Man ligger som när man försvarar, d.v.s. helt utsträckt. Sedan gäller det att rulla bollen mellan fötterna eller händerna, utan att den nuddar golvet. Mer eller mindre omedvetet spänner man då automatiskt hela kroppen och det är just det man ska göra när man försvarar också. Det blir jobbigt efter några minuter kan jag lova.

Sista lagträningen innan Malmö gick däremot inte bra. Inte alls. Egentlihen var det enda positiva att jag hade bra tryck i skotten, precisionen var relativt bra och kommunikationen mellan mig och Albin var bra. Försvarsmässigt var det dock inte alls på samma nivå som förra veckan eller alls efter jul. Jag gick för kort och täckte inte riktigt min zon, jag limmade inte bollarna på samma sätt som innan, många bollar studsade fram och jag fick springa och hämta dem, jag kände mig seg och långsam och reaktionerna kändes långsamma också de. Boven i dramat var troligwn energinivån, som inte alls var på topp. Varför vet jag inte riktigt, men man kan inte vara på topp alla dagar.

Veckan avslutades med ett expresstyrkepass idag. Vi hade bara 40 minuter på oss innan taxin skulle komma, men vi hann nästan hela passet, så det var ändå klart godkänt.

I övrigt var jag ju på mitt livs första arbetsintervju i måndags. Jag var inte alls nervös innan och jag tycker det gick bra. Linda var senare under veckan på stan med Jan-Gunnar, en av de jag träffade under måndagen, och då passade hon så klart på att höra sig för lite kring hur det hade gått. Hon fick intrycket av att de hade blivit positivt överraskade, så det bådar ju gott. Det skulle ta ungefär en vecka att få beskjed sa Leffan efteråt, så nu i veckan någon gång borde jag få besked om det. Håll tummarna för mig!

Som den hockeynörd jag är måste jag ju också säga att kvalserieplatsen nu är så gott som klar för Leksand. Man har 99 poäng, efter 45 spelade matcher. Med sju matcher kvar är Västerås, som ligger fyra, 21 poäng bakom och Djurgården, som är femma, 22 poäng bakom. Dock leder Djurgården i detta nu borta mot Oskarshamn, som i sin tur är ett av de lag som slåss om den sista playoffplatsen, med 2-4. Vinner man där är man 19 poäng bakom Leksand. Både Djurgården och Västerås har dock en match mindre spelad än Leksand och vinner man den är man 16 resp. 18 poäng bakom Leksand. Med 21 poäng kvar att slåss om är det dock inte troligt att Leksand plötsligt ska förlora allt och rasa ner till fjärde eller femte plats. Det är ju nämligen de tre första lagen i Hockeyallsvenskan som gör elvan och tolvan i Elitserien sällskap i kvalserien, + ett playofflag. Det handlar om lag 4-7 i Hockeyallsvenskan, som spelar en intern playoffserie om vilket lag som ska ta den sista platsen till kvalserien. Just nu innehas de platserna av Västerås, Djurgården, Örebro och Oskarshamn. Västerås har legat där uppe i stort sätt hela säsongen, men Djurgården började väldigt svagt och låg länge utanför playoff, men nu har man krånglat sig upp där och är det något lag som ska peta ner Karlskoga från den sista direktplatsen, ja, då är det Djurgården. Örebro var topptippade innan säsongen och man låg mycket riktigt och fightades om direktplatserna, men så fick man en rejäl dipp, förlorade i princip allting, halkade ner en bra bit under sträcket och såg ut att vara på väg rakt ner i skiten, men man har vänt tränden och har nu hämtat upp en stor del av det man tappade under svackan. Mora, som befinner sig precis under sträcket, och Oskarshamn har en rejäl fight om den sista playoffplatsen.

I botten har nykomlingen Karlskrona haft en väldigt tung säsong. Det är ett kul lag att ha med i serien och redan i Div. 1 drog man väldigt mycket folk. Det gör man nu med. Man har långt ifrån serien sämsta publiksnitt. Tyvärr har man inte alls fått det att fungera den här säsongen och man är ganska lugnt sist och kommer få inrikta sig på att kvala sig kvar senare i vår. Den andra kvalserieplatsen neråt innehas just nu av Almtuna. Det är en fight mellan Uppsalalaget, Tingsryd och Asplöven, som dock är på god väg att klara sig kvar i Hockeyallsvenskan en säsong till. Man har sju poäng ner till Almtuna där under sträcket. Asplöven, som egentligen inte ens skulle ha spelat i Hockeyallsvenskan, men när Borås fick ekonomiska problem och degraderades ner till Div. 1 fick man ta deras plats, eftersom att man slutade trea i kvalserien upp till Allsvenskan förra våren. Borås har fortsatt haft bekymmer och är på väg rakt ner i Div. 2...

Där fick ni lite hockey också. Det går så klart att läsa mer om vad som händer och sker i hockeysverige på min hockeyblogg, dalarnasstolthet.blogg.se.