För tredje gången den här månaden var det dags att styra ner mot Göteborg, den här gången för SM i goalball 2015.

Precis som förra året var det fyra lag anmälda på herrsidan, FIFH Malmö, IFAS, FSBU och så vi då.

Helgen blev inte riktigt som vi hade tänkt.

Det började redan innan helgen med att Claudio blev sjuk och inte kunde följa med. Då var vi hastigt och lustigt bara tre spelare, där Albin hade en halvt stukad fot och där Tobbe hade känt av en gammal sträckning i vaden.

Det var alltså minst sagt ett skadeskjutet lag vi ställde upp med i helgens första match, där IFAS stod för motståndet, men vi inledde matchen riktigt stabilt och hade 0-0 efter tre minuter, men sedan rann det iväg och vi blev knockade med 0-10 ungefär två minuter från halvtid.

De flesta målen berodde på bristande speluppfattning, bollmöte och teknikslarv. Personligen var jag dock ganska nöjd med min insats. Av de tio mål vi släppte in var jag orsak till ett av dem, en boll som jag missbedömde och gick åt fel håll på. Jag hade dock ändå tagit den, om jag inte hade slarvat med tekniken på benen, för nu gick bollen mellan fötterna och in i mål. 1/10 mål är ett för mycket, men det är ändå okej. Enligt Jennifer och Lindas statistik var jag dock inblandad i ytterligare tre mål och då blir det genast sämre. 4/10 mål är inte särskilt bra. Nu blir man visserligen mer utsatt för vinklar och liknande som center, men ändå. Den statistiken är dock inte helt tillförlitlig, då det går så fort på den här nivån att Jennifer ibland har svårt att hänga med på vad som händer. så ja, jag är trots allt relativt nöjd med min insats.

Tråkigt nog drog tobbe dock upp sin vad igen och kunde inte spela mer under helgen.

Är man bara tre spelare i laget blir man väldigt sårbara och nu tvingades vi därför att dra oss ur tävlingen. Givetvis väldigt tråkigt, men helt rätt beslut tycker jag. Särskilt med tanke på att vi är så få som tränar här hemma och då vore det extra dumt om tobbe spelat vidare och dragit upp skadan ännu mer, så att han blir borta ännu längre, för en sådan sak märks tyvärr direkt på våra träningar, om det är någon som saknas.

Efter ett möte med tävlingsledningen och övriga coacher bestämdes det ändå att vi skulle få spela resterande två matcher på lördagen, utom tävlan, med Jennifer med i laget istället för Tobbe.

Mot FSBU, med David, Nils, Olof och Oliver, var vi inte alls med från start och de ledde med 9-2 i halvtid. Det är riktigt dåligt, för dessa spelare är spelare som visserligen har gått framåt väldigt mycket de senaste åren, men som vi ändå har mött under Sverigeserien osv. Nisse och David får ju dock inte vara med där längre, eftersom att de har deltagit i mästerskap på landslagsnivå och då får man inte vara med i Sverigeserien. Olof och Oliver är två spelare som inte har spelat särskilt länge, men som har tagit jättekliv framåt och som var med ungdomslandslaget och tog VM-silver i Colorado tidigare i somras.

Vi gjorde dock en betydligt bättre andra halvlek, där vi vann med 3-2, men FSBU vann alltså matchen med 11-5.

Personligen var det nog sämsta matchen för dagen. Tycker inte riktigt jag kom upp i min högstanivå här, kanske delvis p.g.a. det faktum att vi spelade utom tävlan och egentligen inte spelade för någonting mer än att just få spela.

Dagens sista match spelades mot FIFH och här gavs de yngre spelarna chansen att få mycket speltid. Det var ingen toppning från deras håll direkt, men Peter, Fatmir och Stefan spelade en hel del de med, så det var inga dåliga skyttar vi ställdes mot. Peter vann senare hela skytteligan och han gjorde även mål på mig. En rak stolpe som jag såg skulle komma, det var jättetydligt, ändå var jag för långsam ut när skottet väl kom. Ett likadant skott släppte vi in mellan mig och Albin. Till slut skrevs resultatet till 6-3 till FIFH. Visst att de inte toppade laget och lät Emil och Dzenan spela en del, men 6-3 är ändå ganska okej. Ett steg framåt jämfört med förra året, när vi spelade 8-2 mot dem i semifinalen och blev knockade i gruppspelet.

Under söndagen spelades bara placerings och medaljmatcher, så där blev det inget spel för vår del och vi slutade därmed fyra även i år.

Jag hade inga förväntningar innan helgen, det roligaste tyckte jag skulle bli att se ungefär var jag själv låg i nivå jämfört med de andra i landslaget, främst David, Nils och Dzenan, där jag har en bit fram till Nisse, men där jag har en bättre defensiv än david. david skjuter dock betydligt bättre än vad jag gör. Dzenan och jag håller ungefär samma defensiva nivå, men han har lite mer rutin och även han en bättre offensiv, så det är bara att jobba på för min del.

Lagmässigt har vi egentligen inte på den nivån att göra. Vi är ett breddlag och ingen, förutom jag, har spelat mot så bra motstånd sedan SM förra året, vilket är ungefär 1,5 år sedan. Så att vi blir knockade och inte hinner med i tempot då är inte alls konstigt. Även om vi skulle vilja sikta mot att bli ett elitlag skulle det tyvärr nästan vara omöjligt med de spelare och den kunskap vi har här hemma. Spelarna håller för lå kvalitet och kunnandet från tränarhåll är också det för lågt. Dessutom krävs det ganska mycket mer om ,man ska spela elit jämfört med bredd och inte ens alla spelare i vårt lag är villiga att lägga ner den tid och energi som krävs för det och då skulle vi istället bli ännu färre spelare, så tyvärr finns det ingen möjlighet till att bedriva elitverksamhet i Linköping som det ser ut just nu. Det är därför vi från landslagshåll ständigt håller en dialog om hur jag ska få bästa tänkbara förutsättningar, för det är inte optimalt här hemma, men man får göra det bästa av situationen och förnärvarande är nog den bästa goalballträningen jag får den defensiva nötningen som jag oftast kör med Julian.

I helgen var det dags för månadens andra trip ner till Göteborg, den här gången för "utmanarläger" med landslaget. Det var jag, Nisse, David och Dzenan, alltså de yngre från A-landslaget, + alla från juniorlandslaget, som var i Colorado och tog VM-silver i somras. Lägret var dels en aktivitet för att se hur vi står oss mot varandra och dels för att de yngre skulle få en inblick i vad som krävs för att nå den nivå vi ligger på och för att nå ännu längre än det, + att det är vi som är svensk goalballs framtid efter Rio nästa år, då det kan vara så att flera av de äldre spelarna i landslaget lägger skorna på hyllan.

Det var hursonhelst en bra helg tycker jag. Mycket matchspel, miniturneringar och annat, men även en del defensiv och offensiv nötning, där den defensiva nötningen gick riktigt bra tycker jag och det är ju den som jag har lagt mest energi och fokus på här hemma också, men där den offensiva nötningen väl lite mer gjorde mig konfunderad och där jag fick ännu mer att fundera och slipa på. Har man nött in någonting felaktigt under flera år är det svårt att få bort det sedan. Som i mitt fall. Jag har alltid skjutit med armen, men för att få så mycket kraft som möjligt i skottet och samtidigt spara så mycket energi som möjligt kommer all kraft från ben och bål. Armen ska egentligen bara hänga med och komma av sig själv. Det gör den inte hos mig och för att få bort det är det nötning, nötning och åter nötning som gäller och då givetvis att nöta rätt detaljer. Flertalet gånger har vi försökt bryta ner mitt skott och börja om från början, men det har ändå inte gått, så nu gör vi ännu ett försök, så får vi se var det landar...

Jag kommer aldrig bli en skytt av rang på elitnivå och det är inte heller min ambition, det är defensivt jag ska vara en klippa och det är där mitt huvudsakliga fokus ligger, men det är ändå viktigt att jag kan skjuta ett vanligt skott.

Spelmässigt kändes det och såg det bra ut. Några smådetaljer är det att slipa på, där det största väl var min förflyttning i sidled, där jag flyttar lite för lite, men efter att ha justerat det blev bollmötet betydligt bättre, eftersom jag då inte behöver gå lika långt i sidled och möta bollen i sidled, vilket jag gör ibland. Bollen studsar då istället framåt, om den studsar alls, men jag vill fortfarande gärna gå för långt i sidled, vilket jag ju inte behöver när jag flyttar längre, men det är också en nötningsfråga.

Så framtiden ser ljus ut och näst på tur står SM nu i helgen, också det i Göteborg. Det blir alltså tredje gången i september som jag är i Göteborg. Innan september var det över ett år sedan jag var där senast. så, har du inget för dig i helgen och befinner dig i närheten, kom ut till Kviberg och titta på Sverigeeliten i goalball.

När helt random personer visar uppriktig nyfikenhet och intresse för hur t.ex. teknik fungerar för oss som inte ser.

Som på bussen hem från gymmet igår.
Jag satt som vanligt och kollade mailen, smsade litegrann och kollade Facebook.
En tjej bredvid mig undrade då nyfiket vad jag gjorde för någonting och när jag berättade vad jag gjorde blev hon jätteintresserad och ville veta hur jag gjorde, hur det fungerade osv.

Vi hann inte prata jättelänge, för hon skulle gå av, men sådant värmer verkligen i hjärtat. När helt random personer vågar fråga och visar ett uppriktigt intresse för hur saker och ting fungerar och ja, ni ser, det är inte farligt att fråga, tvärtom, det uppskattas verkligen!

När vi ändå är inne på random personer så var det en annan tjej, också det igår, men när jag var på väg från bussen till gymmet, som ropade några meter bort och där konversationen lät ungefär såhär:

Hon: Ser du ingenting?
Jag (inte helt säker på att hon ens pratade med mig): Nej.
hon: Är det medfött?
Jag: Nja, jo, det kan man väl säga att det är.

Sedan gick hon vidare utan ett ord...
Ibland undrar man alltså, men klart är i vilket fall att det finns guldkorn där ute i vårt samhälle och sådana människor ska verkligen lyftas fram, för det kan betyda så oerhört mycket för någon annan. Det är ungefär som det där evenemanget som finns på Facebook nu, "Säg hej till någon" eller liknande, där målet är att hälsa på någon människa varje dag och där bara ett enda litet "hej" kan betyda så otroligt mycket mer än bara ett "hej". Det kan innebära ett ljus i mörkret för någon, vara en detalj som vänder den andres dag till något positivt, eller så kan det rentav vara starten på en ny vänskap, vem vet. Så att gå ur sin egobubbla, sluta vara så stereotypiskt svensk och visa lite medmänsklighet, bara genom en nyfiken fråga eller ett "hej", det har ingen dött av och det är nog bara bra tror jag. För, återigen, så lite kan betyda och göra så mycket för någon annan.

Helgens tävling, tredje omgången av Sverigeserien 2015, sumeras med tre knockvinster och två förluster, vilket är något sämre än andra omgången av serien, här i Linköping tidigare i våras, där vi vann fyra matcher och spelade oavgjort i en. Vi tog 13/15 poäng och hade en målskillnad på 38-14 (+24), där tolv av målen bakåt var spelmål. Att släppa tolv mål bakåt på fem matcher är riktigt bra för att vara vi. Det ger ett snitt på 2,4 mål bakåt/match. Det att jämföra med den här helgen, där vi gjorde hela 56 mål, men släppte in 33, vilket ger ett snitt på 6,6 mål bakåt/match, alltså betydligt sämre än senast i linköping. Till stor del berodde det dock på två matcher, för helgen innehöll som sagt tre knockvinster och två förluster...

...Vi inledde dock helgen i en seriefinal mot Hammarby/Brukarhuset, som låg tvåa i tabellen på samma poäng, men med sämre målskillnad än oss inför helgen och som vi slog senast med 7-4, men förlorade mot i första omgången i Stockholm, då med 5-2. Nu blev det en övertygande 11-1-seger dryga minuten in i andra halvlek.

Ett mycket stabilt och bra försvarsspel, vilket upprepades mot FIFH malmö i nästa match., där det också blev en knockvinst, nu med 13-3, drygt tre minuter in i andra halvlek.

Det var således en väldigt bra start på helgen, sex poäng och en målskillnad på 24-4, men vi skulle komma att avsluta dagen med en förlust när Göteborg stod för motståndet.

Förra gången, här i Linköping, spelade vi 1-1 mot dem och första omgången, i Stockholm, knockade vi dem med 14-4. Här var det dock en jämn historia där de gjorde 1-0, men där vi vände till 1-2. Sedan följdes vi åt upp till 5-5. Där ryckte de åt sig en tvåmålsledning, men vi kom tillbaka på nytt och det var jämnt enda upp till 8-8. Då tappade vi och Göteborg kunde till slut vinna med 12-9.

Väldigt mycket mål, både framåt och bakåt. Claudio fortsätter att sätta press på motståndarna med sitt skytte, men Göteborg hade den här gången med både Åsa och Malin, vilka har tjugo års landslagserfarenhet och rutin. De har således en helt annan kunskap än vad spelarna i de två första lagen har och när vi inte kan skjuta "rakt igenom" motståndarna, som vi kunde göra mot Hammarby/Brukarhuset och FIFH malmö, då har vi svårt att bygga upp något offensivt. Samtidigt är målen vi släpper in bakåt mestadels skitmål som beror på tekniskt slarv och bristande speluppfattning. Bollarna studsar över p.g.a. dåligt bollmöte och timing, eller så går man åt fel håll. Detta är till stor del en följd av Åsa och Malins rutin och kunskap. Deras skott och framförallt taktik är betydligt mer vässad än vad de båda första lagens taktik och skott är, varför de också kan pressa oss på ett helt annat sätt.

Söndagen inleddes sedan med en ny match med stora siffror, nu mot FSBU, som vi knockade senast med 12-2. Nu hade de dock med Boris Samuelsson, som också han är gammal landslagsspelare och det gjorde skillnad. Första halvlek var riktigt dålig från vårt håll. De hade 7-2 i halvlek och vann till slut med 14-10. Vi vann således andra halvlek med 8-7, men det är fortsatt väldigt mycket mål bakåt och precis som mot Göteborg är det enkla mål som går in. Det är bollar som studsar över eller där vi går åt fel håll.

Till slut studsade vi dock tillbaka när IFAS stod för motståndet i helgens sista match. ÅTerigen fic vi matchen dit vi ville, vi hittade deras svagheter litegrann och de hade inte kraften att pressa oss bakåt när Claudio och Albin tryckte på framåt. Vi hade 10-1 i halvtid och vann till slut med 13-3.

Nio poäng och en målskillnad på hela 56-33 (+23) är alltså summan av helgen. Det ger i snitt 11,2 mål framåt/match och 6,6 mål bakåt/match. 11,2 mål framåt är riktigt bra, men 6,6 mål bakåt är lite mycket. Det beror dock till väldigt stor del på matcherna mot Göteborg och FSBU. Mot dessa har vi en målskillnad på 19-26 (-7) och mot de andra tre lagen 37-7 (+30). Det ger i snitt 9,5 mål framåt och 13 mål bakåt mot Göteborg och FSBU och 12,3 mål framåt och 2,3 mål bakåt mot de andra tre lagen.

Vi öser alltså in mål och gör man nitton mål på två matcher, som mot Göteborg och FSBU, då ska man vinna. Gör man nio mål i en match, då ska man vinna. Gör man tio mål i en match, då ska man vinna. Visst att Åsa och Malin i Göteborg och Boris i FSBU gör skillnad. De tre har mängder med landslagsrutin och troligtvis är det det faktum att de har ett helt annat taktiskt tänkande än vad de andra lagen har som gör att de kan pressa oss på ett helt annat sätt än vad de andra lagen klarar av. Faktum kvarstår dock. Att snitta tretton mål bakåt mot båda dessa lagen är absolut inte godkänt. Snittet mot de andra tre lagen är faktiskt ännu bättre här jämfört med förra omgången, 2,3 mål mot 2,4mål. Hade vi hållt det snittet även mot Göteborg och FSBU, då hade vi garanterat vunnit, men, som sagt, vissa spelare i båda dessa lagen har mer rutin och mer kunskap och klart att det gör skillnad...

För egen del är jag ganska nöjd med min insats. Jag hade inte så mycket att göra i de två inledande matcherna, men jag är ändå nöjd. Det som drar ner betyget och som gör att det för egen del inte är en riktigt godkänd tävling är det faktum att jag gjorde fyra-fem high balls och släppte in två av dem, + två spelmål, båda mot Göteborg, båda när Malin sköt, samt några mål där jag var delaktig, men där det är oklart om det till största delen var jag eller min back som hade det största ansvaret där. Så nja, en helt okej tävling från mitt håll, men jag ska inte släppa in någonting på den här nivån och därför kan jag inte ge mig själv helt godkänt.

Nu återstår det en deltävling av Sverigeserien 2015, i Malmö första helgen i december, och efter det vet vi om det är vi eller Göteborg som tar hem serien i år. Jag tror det är oss båda det står emellan, för Hammarby/Brukarhuset hade ingen lyckad tävling i helgen och kan nog ligga för långt efter nu. Göteborg har redan vunnit serien två år i rad, medan vi aldrig har legat såhär bra till som vi gör nu...

Regnar det hos er? Då kan ni ta en titt på nedanstående kluringar och roa er en stund. Även om det inte regnar kan ni titta på dem och roa er en stund... ;)

Vi var på 50-årsfest i fredags, morbror fyllde 50 och det var precis sådär lyckat som det ska vara. God mat, mycket folk och trevligt sällskap. Tipspromenad och just de här kluringarna roade vi oss också med så klart.
De flesta av svaren satte jag direkt och vår grupp vann också hela tävlingen, men några frågor fick vi fundera lite extra på. Fråga sju och tretton hade vi störst problem med.
Vad tycker ni? Lämna gärna era svar i kommentarsfältet, kanske kan det t.o.m. delas ut ett pris till vinnaren, vi får se...

1, Ta två äpplen från en skål med fem äpplen.
Hur många äpplen har du då?

2, Om niotusen, niohundra och nio kronor skrivs 9909,
hur skulle då tolvtusen, tolvhundra och tolv kronor skrivas?

3, Om du bara har en tändsticka och går in i ett mörkt rum där det endast finns en oljelampa, en tidning och brasved.
Vad skulle du tända först?

4, Hur många av varje djurart tog Moses med sig på Arken?

5, Om herr Erikssons höna lägger ägg i herr Carlssons trädgård.
Vems är då ägget?

6, Du kör en buss med 42 passagerare mellan Malmö och Stockholm. Tre personer går av längs vägen under de sex stoppen du gör, Ytterligare fyra personer kliver på vid hälften av stoppen. Du kommer till Stockholm efter åtta timmars körning.
Vad heter busschauffören?

7, Vad är det du sitter på, sover i och borstar tänderna med?

8, Johan är ett populärt namn i Sverige, John i USA och Jose i Spanien, men vad heter en pojke i Frankrke?

9, Du har två sedlar i din plånbok på tillsammans 120 kr, den ena är inte en tjugokrOnOrssedel.
Hur mycket är de på?

10, En pappatjur dricker 50 liter, en kalvtjur dricker 20 liter.
Hur mycket dricker en mammatjur?

11, En del månader har 31 dagar och en del månader har 30 dagar.
Hur många månader har- 28 dagar?

12, Bonden _Jöns har tre svarta grisar, två bruna grisar och en rosa gris.
Hur många av Jöns grisar skulle Kunna säga att de har samma färg som någon annan av hans grisar?

13, Vilken fisk blir större om man lägger till två bokstäver till namnet?

14, Är det lagligt att gifta sig med sin änkas syster?

15, På en båtstege finns tolv pinnar med 25 cm mellanrum. Tidvattnet stiger med 35 cm per timme.
Hur många pinnar syns efter sju timmar?

16, Två män står och bevakaren väg, en man står vänd mot norr och en man står vänd mot söder. Den ene mannen frågar den andre vad han ler åt?
Hur Kunde han se att han log?

17, det påstås att det finns stearinljus som kan brinna två dagar i sträck.
Kan det vara möjligt?

18, Barnet var doktorns ende son, men doktorn var märkvärdigt nog inte far till barnet.
Hur i all världen kunde det hänga ihop?

19, Säger du att fem plus sju är tretton, eller säger du att fem adderat med sju är tretton?