Då var det nästan en månad sedan jag skrev, ytterligare en gång. Intervallet där håller sig ganska exakt. Först mellan 19:e oktober och 17:e november och nu mellan 17:e november och 14:e december.

Vad har då hänt sedan senast?
Ja, framför allt, en hel del i träningens tecken. Till att börja med var det en s.k. Paralympic pre-camp i Stockholm för några veckor sedan, på hotell Scandic Ariadne. Det är alltså en camp, ett läger, för alla som är nominerade till London nästa sommar, såväl ledare som aktiva.

Vi var ungefär 140 personer allt som allt under helgen, med representanter från bl.a. goalball, friidrott, simning, judo, rullstolsrugby och bordtennis. Helgen var fullmatad med div. olika föreläsningar om doping, kost och hälsa, mediabemötande, idrottspsykologi m.m. Med andra ord, en riktigt givande och bra helg, som utöver alla föreläsningar bjöd på fotografering för både framtida akreditering och för Sveriges största bildbyrå, Scanpix, genomgång av hälsodeklaration och utprovande av klädkolektioner inför London. Denna kolektion innehåller allt från slimmade tighta löparbyxor, träningsskor, T-shirt och linne, till fleesetröja, hood, träningsoverall, podiumdress, shorts, skor, kavaj, långärmad och kortärmad skjorta, ja, allt man ens kan tänka sig.

När det gäller föreläsningarna så måste jag säga att de flesta gav bra med information och tänkvärda bitar. Att medveten doping kanske inte är så vanligt inom just handikappidrott är kanske ingen nyhet, men att det farliga är s.k. omedveten doping, alltså preparat man stoppar i sig utan att veta om det. Som aktiv har man fullt ansvar för vad man stoppar i sig och därför är det av yttersta vikt att man håller koll på det, särskilt när det gäller proteinpulver, bars och andra träningsrelaterade produkter. Det kan finnas otillåtna preparat i vissa av dem. Ibland står det på förpackningen vad produkten innehåller, ibland inte ens det. Ändå har du som aktiv fullt ansvar. Så det allra bästa är att helt hålla sig ifrån alla dessa pulver, drycker m.m. som sägs binda aminosyror och annat. För faktum är att man egentligen inte behöver dem. Håller man en bra och näringsrik kost räcker det mer än väl för att binda dessa aminosyror eller vad man nu vill. Dessutom finns det tusentals vitaminer och mineraler i t.ex. en apelsin, inte bara C-vitamin. Med andra ord får man i sig bra mycket mer nyttigheter om man äter en apelsin, än om man stoppar i sig ren C-vitamin.

Idrottspsykologi är en oerhört viktig del av idrotten. Det är något man oftast inte tänker på där hemma i soffan. Där ser man bara prestationen ute på planen, i spåret, i backen, eller var det nu är. Ta Helena Ekholm som exempel. I Vancouver floppade hon totalt, trots att hon påstod sig ha bättre form än någonsin. Vad var det som inte stämde där? Jo, psyket hängde inte med. Det blev alldeles för hög press, från hela svenska folket, från media, från sponsorer m.m. Hon klarade inte av det där och då.

Jag ska inte tala för Helena, men troligtvis låg det till så, enligt vår föreläsare. Vad jag vill säga med detta är alltså att den psykiska biten är minst lika viktig som den fysiska. Har du inte psyket med dig, då spelar det ingen roll hur stark och i form du är fysiskt, det går ändå inte hela vägen, och tvärtom. Dessa båda kompleterar varandra och båda måste finnas där för att du ska nå toppen. Man kliver inte bara in på en arena inför ca 80 000 åskådare, som i La liga, och levererar. För att klara av det är det så oerhört många psykologiska faktorer som spelar in, såväl medvetna som omedvetna, och ju mer medveten man är om dessa faktorer, ju lättare har man att styra över dem. Ännu mer påtagligt blir det kanske vid just ett OS eller Paralympics. Det är kanske inte fullt lika mycket publik på plats, men den psykologiska faktorn ökar ändå, eftersom det är där och då, nu eller aldrig, nu eller om fyra år som gäller. Tänk alla tankar som snurrar och ändå vara tvungen att fokusera till 110% på det man ska göra. Det är oerhört tufft, såväl fysiskt som psykiskt.

När det gäller mediabemötande känner jag att jag har väldigt lång väg att vandra, men det är bara att träna och inte göra som Jesper Blomkvist gjorde i ett klipp vi fick se, försöka överlista reportern, och ett första träningstillfälle för detta blir under nästa landslagsläger i början av januari, då vi ska få praktisk mediaträning.

Landslagsläger ja. Det var det i helgen som var, återigen i Stockholm och Gubbängshallen. Det blev, precis som vanligt, mycket matchspel och jag tycker det gick riktigt bra. Jag fick inte spela så mycket under söndagen, men i lördags fick jag spela betydligt mer och fick återigen massa beröm för mitt försvarsspel. Flera påpekade dessutom att det syns på mig att jag har tränat och blivit lite större. Kul! Det var dessutom första gången jag provade på den nya bollen, som är lite mindre och lite hårdare än den gamla och som kommer användas på Paralympics i London, men även under SM och nu först i Pajulahti games i januari, dit jag dock inte är uttagen. Det gör dock inget, för det är samma helg som mamma ska ha sin 50-årsfest.

Bollen var hursomhelst riktigt bra, enligt mig, och jag tror att de flesta är positiva till den nu, trots all negativitet i början. Får man till tekniken och allt stämmer, då blir skotten riktigt bra!

Utöver allt matchspel hade vi även ett goalballrelaterat beeptest. Det är Peter Björkstrand från FIFH Malmö som har tagit fram det, för länge sedan, men nu var första gången vi testade det i landslaget.
Det går till så att man startar vid ena backlinjen. Man sätter sig i försvarsposition. På given signal slänger man sig, som när man räddar en boll. Man tar sig snabbt upp, tar sig fram till sexmeterslinjen, tillbaka igen och ner i utgångsposition. Man startar på 12 sekunder, vilket är väldigt lång tid. Sedan går det neråt, med ca 5 pip på varje sekundantal. Det ser inte så jobbigt ut, men det är betydligt jobbigare än vad det ser ut som kan jag lova. Jag klarade ner till 6:3 eller liknande, vilket jag tycker är ganska okej. Fatmir och Stefan har dock varit nere på 3, men det är de det. Dit har jag en bit kvar, men jag har gett som förslag till Linda att vi ska införa detta även på våra träningar och stämma av med då och då, för jag tror att det kan sporra en del av oss, + att intervallträningen blir mer konkret, eftersom man har något att sträva efter, att förbättra sig.

Studierna går fortsatt trögt, men nu är vi inne på delkurs 3/5, så det är ju bra. På förra kursen fick jag ju, som jag skrev i förra inlägget, G på den första individuella uppgiften. På uppgift 2 och 3 fick jag VG. Trots de fina resultaten har jag nog max lagt ner 30h på dem tillsammans. Vi har 2 veckor på oss för varje uppgift, vilket alltså ger en arbetsinsats på ca 12,5%. Ändå går det så bra. Så klaga ska man väl inte göra, även om det inte är något vidare kul. Nu ska nästa uppgift inte vara inne förrän 13:e januari, men därefter ska de efterföljande båda uppgifterna, + examinationen, vara klara innan 10:e februari. Så där blir det tight. Det gäller alltså, egentligen, att inte slappa för länge och ta tag i den där första uppgiften, så att den är klar i god tid innan 13:e. Känner jag mig själv rätt kommer det dock inte bli så...

Annars fortsätter det att rulla på. Känns som att veckorna är ganska snarlika numera. Tittar man på de senaste inläggen är det träning, studier och privatliv och det är väl i princip så det ser ut. Bloggen prioriteras fortfarande inte så högt, för privatlivet och kärleken är mycket, mycket viktigare. Varje helg tillbringas hos världens finaste och mest underbara tjej och det är så otroligt sagolikt mysigt att bara vara tillsammans, ligga tätt tillsammans och bara mysa, hålla om varandra, känna den andres värme, dra in dennes doft, känna hjärtat slå, pussas litegrann och bara vara allmännt lycklig. Kärleken är det finaste och mest dyrbara vi har och jag hoppas för allt i världen att jag aldrig förlorar mitt älskade fina hjärta, för då är jag inte längre hel. Allt är så underbart tillsammans med henne, allting känns så mycket lättare och bättre och ingen av oss förstår hur vi tidigare kunde klara oss utan varandra. Vi har känt varandra i flera år, men knappt pratat med varandra, förutom på tävlingar och träningar. Det är smått obegripligt nu, det går liksom inte. Hon är mitt allt och jag vill föralltid vara nära henne, min vackra, fina, underbara ängel. <3

Över till något annat fint, men inte alls på samma sätt som kärleken, nämligen julen. Snart är det jul. Tiden har gått oerhört fort, tycker det var sommar nyss. Jämför man hösten i år med hösten förra året är det som natt och dag. Förra året var allt ett enda mörkt, becksvart kaos av förvirring, ett krossat hjärta och sorg vid den här tidpunkten. Nu är det raka motsatsen. Tillsammans med världens finaste har denna hösten bara flugit förbi. Framtiden är ljus, jag är lycklig och den tjejen har läkt mitt hjärta, på ett sätt som ingen annan någonsin kan göra.

Nu var det dock julen vi skulle prata om. Förra året hade jag inga som helst julkänslor, trots mängder med snö vid den här tidpunkten. I år har jag faktiskt haft julkänslor sedan i mitten av november. Det har fikats med glögg och peppisar, inhandlats julklappar som jag avskyr att slå in, men som jag ändå har lyckats med, efter mycket trassel, julmusiken har dånat fram ur högtalarna och stämningen har varit allmännt julig, bortsett från snön, som alltjämt lyser med sin frånvaro. Risken för en grön jul känns överhängande. det ser mer ut som oktober utanför fönstret, men vad gör det? Klart att det gör lite, man vill ju ha en vit jul, men familj och släkt finns ändå där och det kommer bli en minst lika bra och trevlig jul som vanligt.

Hockeysäsongen har passerat halvvägs och Örebro fortsätter att ånga på. Helt otroligt hur man har fått ihop det laget i år. Man har 16 poäng ner till fjärdeplatsen, där Leksand nu ligger och det tappar man knappast på dessa omgångar som är kvar. Med andra ord kan vi nästan redan nu hälsa Örebro välkomna till kvalserien i vår. Även Bofors har ett gyllene läge. Karlskogagänget, som jag hade tippat runt 12:e plats i tabellen innan serien drog igång. Nu ligger man 2:a och det dessutom ganska klart. Västerås och Leksand har en kamp om den sista direktplatsen, en plats som Leksand kan ta över ikväll, om man slår Tingsryd, som hittills inte har gjort ett enda mål på de blåvita under den här säsongen. Risken för ett bottennapp finns dock, för Leksand har spelat väldigt ojämt på senaste. Först förlust med 4-2 i Sundsvall, vilket blev droppen för högre instanser, som gav NECO, Niklas Eriksson och Christer Olsson, foten. Istället tog ass. tränare, Andreas Appelgren, över som headcoach, med sportchefen, Tommy salo, vid sin sida. Det resulterade först i en stark insats hemma mot serieledande Örebro, som dock ändå kunde vinna med 5-4, en derbyseger över Mora, vilket innebär att Dalarna och Siljan alltjämt är blåvitt, och så ett nytt bottennapp hemma mot Borås, 1-4, och nu senast en skön seger mot just Västerås, i ABB arena. Västerås spelade igår, mot Oskarshamn, och förlorade på nytt, nu med 3-2. Därmed har Leksand en gyllene chans ikväll. Oskarshamn börjar nu dock, återigen, blanda sig i det där. Rögle har fått upp farten rejält, efter en minst sagt knackig inledning, och har seglat upp på 5:e plats i tabellen. Just Oskarshamn är nu 6:a i och med gårdagens seger och Malmö är nu 7:a. I Malmö har man också gjort ledarförändringar. Leif "Strumpan" Strömberg har fått lämna sin post som headcoach, vilken roll nu har övertagits av ass. coach, Ulf Taavola. Det resulterade dock i en förlust med 1-2 mot kvällens motstånd för Leksand, Tingsryd. Malmös säsong har, ännu en gång, floppat. Ännu finns det dock tid att reda ut det. Direktplatserna kanske blir svåra att nå, men man ska aldrig säga aldrig, men i dagsläget ser det tufft ut. En playoffplats ska dock inte vara omöjligt. Det är dock flera klubbar som vill vara med och ta hand om de 4 åtrovärda platserna. Utanför playoff ligger just nu Mora, Södertälje och Troja, så inga lag där över sträcket kan känna sig säkra på sin plats. Detta blir spännande!

Risken finns att det här blir det sista blogginlägget för i år, om blogglusten fortsätter att ligga på den nivå den har gjort under i stort sätt hela hösten, men vi får se. I vilket fall avslutar vi här med lite julmusik från Summercrew, en jullåt från 2007, Julen är här! Detta är Hands up och jag gillar inte att den genren knappt finns längre. Det är inte mycket ny Hands up längre känner jag. Nu är det mest Club/House, eller som jag kallar det, Modern club. Därför tar vi ännu en jullåt med inga mindre än Mange Makers med Jul hos Mange! Faktiskt ganska kul låt. Listen and enjoy, and I wish all of you a merry christmas and a happy new year!