Kryssning med Celebrity Reflection

Tid: 20:26:54
Datum: 2020-04-25
Kategori: Allmänt

Long time ago, men såhär i Coronatider finns det ju plötsligt hur mycket tid som helst att göra saker på, när allt annat blir inställt. Tävlingar, turneringar och mästerskap inom idrotten ställs in eller flyttas, utbildningar, möten och föreläsningar på jobbet ställs in eller flyttas och livet går allmänt på sparlåga. I vanliga fall är det så många helger jag är borta på tävlingar eller läger, så när det väl blir en helt ledig och oplanerad helg tycker jag det är hur skönt som helst att bara vara hemma utan några planer alls, men nu tycker t.o.m. jag att det är tråkigt när det inte händer någonting. Samtidigt är det inte mycket att göra något åt och det gäller bara att vara kreativ och hitta på annat att göra än det "gamla vanliga".

Då finns det även tid för att blogga.

Därför tänkte jag sent om sider berätta lite om Karibienkryssningen jag och bästa vän gjorde för drygt ett år sedan, som en gemensam trettioårspresent till oss själva och vilken present det blev!

Det här är verkligen minnen för livet och det finns hur mycket som helst att berätta om den här resan. Därför tänkte jag att vi dela upp det i två delar. I det här inlägget berättar och visar jag lite från flygresan och själva fartyget. Sedan tar vi resmålen i nästa inlägg.

så, bered er på mastig läsning, men jag kan glädja er med att det även blir ganska mycket bilder i det här!

Planerandet inför resan började nästan ett år i förväg. Vi tittade från början både på All inclusive-hotell i bl.a. Mexiko, Atlantkryssningar och Karibienkryssningar.

Till slut enades vi om en Karibienkryssning.

Då återstod bara att hitta en lämplig och lockande rutt och vi fastnade till slut för en elvanätterskryssning med Celebrity Reflection, med avgång och ankomst i Fort Lauderdale. Däremellan väntade stopp på Caymanöarna, Colombia, Panama, Costa Rica och Mexico.

Flyg och transfers från flygplatsen skulle bokas, hotell i Fort Lauderdale likaså, ESTA-ansökan för att få komma in i USA skulle fyllas i, skickas in och godkännas, vi skulle titta på och enas om utflykter på de olika stoppen under kryssningen och en rad annat småfix skulle ordnas och fixas med. Jag är glad att Jocke har resor som största intresse och har stenkoll på allt sådant där som ska göras och fyllas i, hur man gör och var/när man ska titta för att få bästa priser på allting. Jag hänger mest bara med, men litar fullständigt på honom i de här lägena, för jag vet att han har koll.

Tidigt på morgonen, eller snarare mitt i natten, den 9 mars 2019, var det hursomhelst äntligen dags. Jag hade självklart åkt upp till Stockholm dagen innan och nu ringde klockan 03:45. Då var det bara att ta sig ut till Arlanda och sedan flög vi smärtfritt till München, där vi skulle byta flight för att flyga över till Miami.

Två saker i det här. Först och främst var det första gången jag skulle flyga utanför Europa, så bara den grejen kändes väldigt stor. Vi skulle dessutom flyga med ett Airbus A380, ett av världens största flygplan med plats för drygt 800 passagerare om man konfigurerar planet med en klass, drygt 500 personer om man har både 1st class, Business class och Ekonomy class. Planet mäter nästan 73 meter på längden, är närmre 80 meter mellan vingspätsarna och väger nästan 280 ton, utan passagerare. Kort sagt, planet är gigantiskt! Det har dessutom två kompletta våningsplan, med 1st och Business class på ovanvåningen och Ekoomy class på undervåningen. Det finns dock några säten i Ekonomy class även på ovanvåningen och det var därför vi också kunde sitta där uppe. Bara den grejen, att sitta på övervåningen i ett flygplan, häftigt!

Vi boardade planet på undervåningen, gick igenom hela kabinen, se bilden nedan, och sedan upp för trappan till övervåningen och våra platser, där ni här nedan också kan se mig innan vi lyfte.

Huvuddäck_på_flygplanet_Airbus_A380

Jag_sitter_på_overvaningen_på_ett_Airbus_A380

Själva flygningen gick förvånansvärt smidigt. Jag lyssnade på musik och halvsov större delen av flygningen och plötsligt var vi framme i Miami, där vi, till skillnad från München, unboardade direkt från övervåningen.

När man har bokat ledsagning utomlands vill de alltid att man ska åka rullstol, trots att det inte är något som helst fel på benen. Jag antar att det dels är det första man tänker på när någon behöver assistans, då är det rullstol, dels kan det kanske vara någon form av försäkringsgrej som inte gäller om man går, för även om man insisterar på att gå så vill de absolut att man ska åka rullstol. På ett sätt känns det lite förminskande, men samtidigt får man välja sina strider litegrann, så jag satte mig vackert i rullstolen och blev skjutsad genom den enorma flygplatsen i Miami.

Killen i säkerhetskontrollen lät precis sådär strikt och hård som man föreställer sig när han frågade i vilket syfte vi skulle in i landet och när han skulle ta fingeravtrycken, "right hand thumb", "right hand three fingers", "left hand thumb", "left hand three fingers" komenderade han.

Vi hade bokat transfer från Miami till Fort Lauderdale och hotellet där vi skulle bo ett par nätter innan själva kryssningen, för att hinna aklimatisera oss lite.

Dagarna i Fort Lauderdale tänker jag dock att vi tar i nästa inlägg. Nu hoppar vi istället till själva kryssningen och fartyget, som ni ser på bilderna nedan. Där ligger det i hamn i Fort Lauderdale och Cozumel, Mexico. I Mexico syns även bjässen Allure of the seas i bakgrunden, ett av Royal caribbeans flaggskepp. Den mäter 360 meter på längden och som bredast 60 meter, har 2704 hytter och tar 6300 passagerare. Den har skridskobana, wolleyboll och basketplaner, sexton! bubbelpooler, fyra simbassänger, två klätterväggar, minigolfbana m.m.

Celebrity_Reflection_i_Fort_Lauderdale

Celebrity_Reflection_i_Cozumel_med_Allure_of_the_seas_i_bakgrunden

Riktigt så stort var inte vårt fartyg, men Celebrity Reflection tar ändå drygt 3000 passagerare och knappt 1300 personal, så totalt nästan 4400 personer. Fartyget har sexton däck (står sjutton på Wikipedia), har ett antal pooler, barer och restauranger, basketplan, löparbanor, gym och spa, teater, butiker och cafféer och en hel del annat. Längst ner i det här inlägget finns en video med en rundvandring på i stort sett hela fartyget. Där kan ni få en ordentlig bild av hur det ser ut "på riktigt". Här nedan ser ni dock löparbanorna runt fartyget och två bilder tagna från däck 15 och ut över pooldäck 14, en bild på morgonen och en på kvällen.

Loparbanorna_runt_fartyget

Utsikt_over_pooldack_pa_morgonen

Utsikt_over_pooldack_på_kvallen

Vi ser även bubbelpoolen vid solariet på däck 14, The relax lounge vid spaavdelningen på däck 11 och den gigantiska teatern på däck 4-5, dit man gick innan varje utflykt.

Poolen_vid_solariet

The_relax_lounge_pa_dack_11

Reflection_theatre_dack_4_5

Man har med andra ord aldrig tråkigt ombord på de här fartygen, det finns alltid något att göra, även de dagar då man enbart är till havs och inte ligger i hamn någonstans. Att det i stort sätt uteslutande var runt 30 grader och sol, ännu varmare och fuktigare i Colombia och Panama, lite mer ostadigt i Costa Rica, gjorde ju inte saken sämre. Solade vi inte på däck 15 åt vi burgare i Mass grill eller drack drinkar i Sunset bar, Sky bar eller någon av de andra barerna ombord, åt trerätters middag i Opus dinning room på däck 4-5 eller lunchbufé på däck 14. Opus dinning room, jag som solar på "Sundeck 15", Sky bar på däck 14 och vår favorit, Sunset bar på däck 15, ser ni på bilderna här nedan.

Opus_dinning_room_dack_4_5

Jag_solar_pa_Sundeck_15

Sky_bar

Sunset_bar

Mat och dryck är, som ni ser och märker, centralt på de här krryssningarna. Det finns frukostbufé i buférestaurangen på däck 14 och flertalet andra frukostställen att äta på om man hällre vill det. Jag åt oftast mackor, rökt lax, olika smootthies, färsk frukt och juice, kaffe och någon kaka till frukost. Någon gång, när vi skulle ut på en tidig utflykt, beställde vi även frukost direkt till hytten. Den frukostbrickan ser ni här nedan.

Frukostbrickan_i_hytten

Hytten ja. Det var inte heller vilken hytt som helst. Ett hyfsat rymligt badrum, säng, soffa med ett litet glasbord, TV, minibar, där vi förvarade vatten och läsk som vi bunkrade upp med, och inte minst, egen balkong med solstolar utanför skjutdörrar i glas. Behöver jag ens säga att jag tillbringade många timmar där ute? Bara smaka på det, egen balkong på kryssning i Karibien!

Hytt_1178_med_balkong



Havet_fran_balkongen_med_en_bit_av_racket

Hoppar vi tillbaka till all mat så ingår trerätters lunch och middag i priset. Då är det ett antal olika alternativ som varierar varje dag. Utöver dessa alternativ finns några stående alternativ som finns hela tiden. Jag åt bl.a. kokossoppa, jordgubbssoppa och en rad andra varma soppor till förrätt, supergott bakat lamm och anka till huvudrätt och cheesecake, chokladmousse och Crème brûlée till efterrätt. Crème brûléen ser ni här nedan.

Creme_brulle_med_chokladpinnar

Vill man inte äta trerätters går det lika bra att äta hur mycket man vill i buférestaurangen på däck 14, samma som frukostbufén. Här finns mat från alla världens hörn, efterrätter och dricka så det räcker och blir över. Det finns även flera olika grillställen där man när som helst kan ta sig en hamburgare, eller så kan man chilla i de äggformade fåtöljerna vid kaffeautomaten, där det också bara är att gå och ta kaffe, på däck 9.

Jag_i_aggfatoljen_med_en_kopp_kaffe

Det bästa kommer vi dock till nu. Har man balkonghytt eller svit ingår nämligen ett dryckespaket, värt 6000kr, där vatten, läsk, juicer, många öl och vinsorter, olika typer av vodka, Gin, Tequila, Rom, Whiskey, likörer och ett gäng olika drinkar ingår. Det går även att uppgradera till ett mer omfattande dryckespaket, där även mer exklusiva sprit och vinsorter ingår.

Det är alltså bara att gå till valfri bar, beställa det man vill ha, lägga sitt sea-pass på bardisken och vänta på att få sin drink serverad. Bättre kan det väl knappast bli och vi hittade snabbt vår favoritbar, som jag nämnde ovan, Sunset bar på däck 15, en utomhusbar med magisk utsikt! Se bara bilden här nedan, från Sunset bar en underbart varm och härlig kväll i solnedgången.

Solnedgang_i_Sunset_bar

I Sunset bar tillbringade vi otaliga timmar, både på dagarna, då vi drack isvatten eller en kall Cola, men framförallt på kvällarna, då vi ofta satt i en soffa i flera timmar, rensade bilder från dagen som gått, njöt av de fantastiskt varma och underbara kvällarna, samtidigt som vi serverades drinkar av vår favorit, Benji.

Servicen är exceptionellt bra på de här kryssningarna, men Benji gjorde det lite utöver det vanliga. De flesta bartenders fixar drinkarna och ställer de framför en på bardisken, tillsammans med sea-passet, men Benji noterade snabbt att jag inte såg något alls, gav tillbaka mitt sea-pass direkt i handen och visade var hon ställde drinken framför mig. Guldstjärna på det!

Det blev med tanke på ovanstående inte helt oväntat en hel del drinkar och här nedan har ni hela min dryckeslista för kryssningen.

Min_dryckeslista

Miami vice blev, som ni ser, min nya favorit. I början av kryssningen var det en amerikan eller kanadensare som sa att det var en drink vi skulle dricka. När vi frågade honom vad det var visste han inte det, men den var god, så jag provade och den var mer än god! Det är alltså en mix av Pina colada och Frozen strawberry daquiri. Här nedan har ni både en bild på bara en Miami vice och på mig i Sunset bar med en Miami vice i handen.

Miami_vice_i_Sunset_bar

Jag_med_vit_keps_och_T-shirt_med_en_Miami_vice

Sky bar nämnde jag också tidigare i inlägget. Det var också en favorit bland barerna, en bar längst fram på däck 14 med lite mer exklusiv lounge-känsla. Här nedan en vanlig Frozen strawberry daquiri i ett vinglas på bardisken i Sky bar.

Strawberry_daquiri_i_Sky_bar

Vin drack jag några glas av också, här nedan ett vinglas på bardisken i en bar på däck 5, där det också underhölls med livemusik.

Ett_glas_rodvin

En av de häftigare barerna var isbaren, också den på däck 5. Här är alltså hela bardisken nerkyld så att det blir som ett tunnt islager på hela disken. Att drickan blir varm är det således ingen risk för här och här nedan ser ni då ett glas Cola på denna isbar.

Cola_pa_isbaren

Avslutningsvis hade jag lite snyggt tänkt bädda in en hel rundvandring på fartyget, men det går inte, så det får bli en länk till Youtube istället. Där är det "Travel agent Mike Lukins" som guidar oss runt hela fartyget på sin Celebrity Reflection full tour. Videon är drygt 26 minuter, men väl värd att tittas på!

Med de orden signar jag ut från 2020 års första blogginlägg, ett väldigt mastigt sådant, och hoppas att ni tar hand om er själva och varandra i dessa Coronatider. Vi hörs när vi hörs nästa gång och då ska jag berätta om stoppen och utflykterna under den här magiska resan!


Sommaren 2k19

Tid: 21:26:57
Datum: 2019-11-04
Kategori: Allmänt

Nu när hösten bara har svischat förbi och vi redan är en bit in i november så passar det väl utmärkt att ta en tillbakablick på sommaren 2019.

Jag_sitter_pa_en_uteservering_med_en_Miami_vice

Vädermässigt var det inte en lika varm och härlig sommar som 2018, men den hade sina toppar, som på bilden ovan, när jag och mina systrar hade en syskondag i stan, drack drinkar på en uteservering mitt på dagen, åt gott, köpte glass och strosade omkring.

På tal om drinkar så gjorde jag även mina egna drinkar här hemma och njöt av dem under varma sommarkvällar på balkongen. Ett exempel var en Brandy Alexander, som på bilden nedan. Visst ser det gott ut?

En_Brandy_Alexander_i_ett_vinglas_pa_balkongbordet

Sommaren hade dock även sina ordentliga dalar. Ena veckan var det 12 grader och regn, nästa vecka var det 30 grader och strålande sol, så kontrastrik var den, minst sagt.

Första veckan på min semester kände jag exempelvis att jag lika gärna kunde ha jobbat, för då var det riktigt dåligt väder och jag var ändå bara hemma i stan och tränade.

Därefter slog vädret om och blev jättefint, men innan dess fyllde jag år och hade min trettioårsfest.

Jag prickade in min trettioårsdag på självaste midsommarafton och för en gångs skull var det faktiskt ganska fint väder då.

Släkt och familj var bjudna hit på klassisk midsommarlunch med sill, färskpotatis, gräslök, sallad, skinka, snapps och dricka. Vi fikade så klart också, inte en gång, utan två gånger. Fika är en viktig del i min släkt och först bjöds det på kaffe, mormors drömrulltårta och min egen banansockerkaka och efter lunchen blev det traditionell jordgubbstårta, som jag också hade gjort själv, och det obligatoriska kaffet.

Orreforsljusstakarna

Lopsedel_over_Leksands_SHL-avancemanng_2019

En hel del mat blev det alltså och i present fick jag bl.a. Orreforsljusstakarna och den inramade löpsedeln på Leksands SHL-avancemang ovan, satinlakan, en fin vattenkaraff, förstärkning och förstoring av min id-bricka och kedja i guld och inte minst, ett par varv i en Ariel Atom runt Linköpings motorstadion, tillsammans med en proffessionell förare.

En Ariel Atom är en öppen sportbil som utan registreringsskyltar väger 490kg, har en toppfart på 230km/h och gör 0-100 på 2,9 sekunder.

En upplevelse utöver det vanliga och jag måste ju bara berätta om den, när vi ändå är inne på den, för nu för ett par veckor sedan var det äntligen dags för det hela och här nedan ser ni mig med racingoverall, handskar, huva, hjälm och nackkrage bredvid bilen efter att åkturen var färdig.

Jag_star_bredvid_en_orange_och_svart_Ariel_Atom

Det var jag och en annan kille som hade tid samtidigt, så han fick åka först och var ganska nervös innan, men log från öra till öra när han var tillbaka igen. Jag tyckte bara det skulle bli urkul och jag blev inte besviken!

Känslan var ungefär som att åka bergochdalbana, fast utan backar och med hårda inbromssningar och enorm acceleration istället.

Jag hade gärna åkt betydligt längre än vad jag nu gjorde och det kommer definitivt bli fler gånger i framtiden, för även om det kostar en del så är det helt klart värt det!

Det enda jag kan sakna är att visuellt kunna se hur nära kurvorna man faktiskt bromsar och att se accelerationen när man bara swishar förbi andra bilar, för det gjorde vi. Även om toppfarten inte är extremt hög på den här bilen så är accelerationen bland de bättre i världen, så ut ur kurvor är det inte många bilar av den här storleken som kan mäta sig med den.

Det var helt klart bland det roligare jag har gjort och upplevt och med de orden går vi återigen tillbaka till sommaren och min födelsedag, för på kvällen vankades det ju trettioårsfest.

Jag är väldigt glad för de få vänner jag har, men i sådana här lägen hade jag önskat att jag hade ett lite större umgänge, för nu blev vi bara sju personer.

Jag bjöd hursomhelst på välkomstbål, Gin Russchan med jordgubbar och is, riktigt enkelt och gott!

Därefter chillade vi lite innan vi åt rökt fläskfilé med potatissallad och "vanlig sallad". I den hade jag tomat, gurka, salladsmix, melon, paprika och granatäpplekärnor.

Efter maten blev det snax, mer chill, dricka och så hade jag bestämt mig för att röka en cigarr. Jag har aldrig tidigare rökt, inte ens cigaretter och jag måste säga att det inte var så illa som jag trodde att det skulle vara, men gott var det inte. Jag, Louise, Sofie och Thaer delade på den ute på balkongen, mitt i natten, medan musiken strömmade ur högtalarna inne i vardagsrummet.

En lyckad fest måste jag säga och någon vecka senare vankades det då en efterlängtad semester!

Det blev många dagar vid vårt alldeles egna smultronställe, förhållandevis mycket bad och sol på bryggan, långa promenader längs sjön och landsvägen, med musiken som enda sällskap, fina grillkvällar med mängder av tillbehör, vin och nostalgimusik. Det gick inte att sitta ute riktigt så frekvent som förra sommaren, då vi knappt satt inne en enda kväll, men utsikten över sjön en av de fina och varma kvällarna nu i somras kan ni se på bilden här nedan.

Vy_over_en_spegelblank_sjo_fran_verandan_en_kvall_i_juli

Syster hade "bokat" stugan för en helg för att ha fest med sina vänner. Då fick vi andra inte vara där, så jag passade istället på att åka ner till Louise i Kalmar.

Vi hade väldigt tur med vädret även under den helgen, gick långa promenader, solade på en brygga nere vid vattnet, fikade i solen och åt riktigt god mat på Slipkajen, också ett väldigt fint minne från sommaren.

Helgen efter hade min andra syster och hennes sambo inflyttningsfest i deras nybygda hus och även här hade vi extremt tur med vädret! Det var en av de kvällar och nätter i somras som nästan var tropiska och tur var väl det, för vi tillbringade mycket tid utomhus under kvällen och natten.

Kontrasten mot min trettioårsfest var stor, för här var det ca. 40 personer som var där, vänner och bekanta från både Emmas och Matsas sida och vi syskon hade sagt att vi nu skulle bli fulla tillsammans för första gången. Vi har typ aldrig festat tillsammans, jag har inte festat mycket alls under mina dagar, men nu jäklar blev det ordentlig fest!

Vi började med lite mingel för att folk skulle lära känna varandra lite bättre. Man skulle gå runt och hitta någon som passade in på olika påståenden som man hade på ett papper. Lite svårt när man inte ser, men jag och Emma gick runt tillsammans och pratade med folk, samtidigt som vi drack bål och njöt av det fina vädret.

Därefter spelade vi kubb. Jag och Sofie har jobbat fram ett samarbete under de senaste åren där hon hjälper mig att sikta och sedan kastar jag och jo, det brukar gå ganska bra, eller, det går iaf inte sämre än för någon annan.

Jag, Sofie och Emmas kompisar Elin och Karin tog även kort i en uppställd fotoram innan det var dags att äta. Då hade Emma och Matsa ställt upp långbord inne i deras stora garage och strategiskt nog placerade vi oss nära kylarna där all dricka fanns. Jag hade redan druckit några glas bål, en burk Grapetonic och någon shot innan maten och nu blev det några cider, ett par shots till, lite Prosecco och ett stort glas Redbullvodka. Ett tag hade jag fyra eller fem enheter framför mig.

Efter maten blev det musikquiz som Matsa höll i och därefter var det dansgolv. Jag dansade med Elin och Karin, sjöng med i partykungarna, 2 blyga läppars, låtar, drack någon mer cider, öl, jelloshots, klassikern Fantavodka och några andra shots. Vi spelade även mer kubb och nu var jag och Sofie i varsitt lag och visst blev det lite hetsigt, lite som julklappsspelet, vinnarskallarna kommer fram lite sådär extra.

Resten av kvällen/natten är mest en dimma och fragment av minnen, men oj så roligt jag hade!

Dagen efter mådde jag inte bra. Jag har aldrig haft några problem med baksmälla, men herregud så dåligt jag mådde, men det var det värt, för det var helt klart en av sommarens absolut roligaste kvällar/nätter!

En annan höjdpunkt var när hela släkten på mammas sida tog båten över från Västervik till Visby över dagen. Också här hade vi tur med vädret och vi strosade omkring i ett soligt Visby, upplevde Stockholmsveckan med alla feta båtar nere i hamnen på håll, åt fantastisk god vattenmelonssorbet och mat på uteserveringar, drack kaffe på en jättemysig bakgård till ett kafé, drack Aperol Spritz på en uteservering, gick genom Botaniska trädgården, tittade lite i affärer och hade det allmänt bra. En riktigt fin och minnesvärd sommardag och allra roligast var det att mormor orkade och ville följa med oss dit. Här nedan ser ni mig, Sofie, Elin och mormor i ett valv i muren med havet i bakgrunden.

Jag_Sofie_Elin_och_mormor_i_ett_valv_i_Visby_med_havet_i_bakgrunden

Det sista lite extra starka sommarminnet är från i början av augusti, när Emil Assergård kom till Mjölby på sin Leva livet-turné.

Jag lyssnar ganska mycket på Emil och ville gärna se honom. Problemet var att jag inte hade någon att gå med. Jag slängde ut en fråga på Facebook, men utan resultat, så jag hade mer eller mindre ställt in mig på att det inte skulle bli något. Då skrev Emma att hennes plannerade tjejkväll blev inställd, att hon och Matsa skulle se Emil ändå och att jag kunde hänga med dem.

Då var jag helt inställd på att åka till stugan istället och det där med att hastigt ändra planer är inte min starkaste sida, så jag tvekade om jag skulle åka eller inte, men gjorde det till slut och det ångrar jag inte, för det var riktigt roligt och för andra gången den här sommaren fick jag dansa/hoppa på ett dansgolv och skriksjunga med i bra musik. Jag fastnade totalt!

Med de orden avslutar vi den här nostalgitrippen från sommaren 2019 med några ordentliga sommarhits, både officiella sådana och låtar som gick varma hos mig. Först har vi Marez jättehit, Sunnanvind, Veronica Maggios Tillfälligheter och Hov1's Ma Cherie. Därefter har vi Sebastian Ingrossos lillebror, Enzo Ingrosso, Sofie Svensson & Dom där, Armin van buuren's några år gamla låt som spelats mycket på gymmet, och så givetvis ett par av låtarna som Emil Assergård framförde på sin turné i Mjölby, All in och låten som satte titeln på hela turnén, Leva livet.

Med dessa musikbidrag sliter vi blicken från backspegeln och blickar istället framåt, för snart är det faktiskt redan försvarbart att lyssna på julmusik och börja pynta så smått. Den här hösten har bara sprungit förbi och det känns smått absurt att det inte ens är en månad kvar till första advent.

Jag hoppas att ni alla har det bra där ute, att ni tar hand om er själva och varandra och inte sörjer allt för mycket att jag nästan aldrig kikar in här längre!


Så var mitt 2018

Tid: 18:10:00
Datum: 2019-02-01
Kategori: Allmänt

Nu när 2018 har övergått i 2019 för över en månad sedan så är det väl på tiden att sammanfatta året som gått.

2018 blev, precis som jag önskade och hoppades, ett betydligt lugnare år än 2017, som ju var kanske mitt mest händelserika år någonsin sett till grundläggande förändringar. Jennifer och jag flyttade isär och ett 5,5 år långt förhållande var över, jag fick mitt examensbevis efter över sju års studier, var på anställningsintervju och fick jobbet som ombudsman för Synskadades riksförbund Östergötland, och Julian flyttade till Karlstad och våra fem år som team var därmed över. Mitt liv såg kort saght helt och fullständigt annorlunda ut i slutet av 2017 jämfört med början av detsamma.

Sådana grundläggandr förändringar blev det sådan tur var inte under 2018.

Jag hoppades på att 2018 skulle bli ett betydligt lugnare år där jag skulle komma till ro och i ordning med min relativt nya tillvaro med jobb och som singel.

Så blev det också, även om året inte bara blev en lugn tillvaro i en grön oas av lummiga träd och växter.

Ledsagningen var ett sådant smolk i bägaren, förlorade vänner ett ännu större smolk i samma bägare.

Ledsagningen blev kanske inte lika upp och ner som hösten 2017, efter att Julian flyttade, då jag hade tre olika personer som hjälpte till under knappt fyra månader, inkl. Nalin, som också hängde med en bit in på 2018. Sedan tog hon nästa steg i livet och påbörjade en utbildning. Då hanns inte ledsagningen med och rekrytterandet efter nya ledsagare startade på nytt.

Den här gången gick det dock tack och lov relativt snabbt. Jag blev bara utan ledsagare i ett par veckor innan Jonna, Jenny och Maya rekryterades. Plötsligt kunde jag alltså ha flera ledsagare anstälda, vilket min handläggare på kommunen tidigare sagt att jag inte kunde ha, eftersom jag har ledsagning genom SoL, inte genom LSS.

Tre ledsagare var perfekt, men såhär tio månader senare är det bara en kvar och det ska rekryteras nya ledsagare igen. Jonna droppade av innan sommaren p.g.a. studierna och Maya ska sluta nu också, av samma anledning.

Tråkigt för min del, som då måste börja om från början med nya personer en gång till, men så är det tyvärr med ledsagare. Julian, som hängde kvar i fem år, är lite av ett undantag, för annars är det ofta så att man har ledsagningen som en bisyssla till något annat. Det fungerar ett tag, men inte i det långa loppet. Gemene man har i regel tillräckligt med att få ihop sitt eget liv med allt man där vill hinna med och att då lyckas passa in det med någon annans liv som man ska hjälpa för att dennes vardag ska fungera är inte det lättaste. Det är nästan omöjligt och då blir det sådär att man får nya ledsagare lite nu och då och då blir det ju att man får börja om från början med att lära känna varandra igen.

Det andra smolket i bägaren handlar om förlorade vänner. Julian och jag har tyvärr tappat i stort sätt all kontakt under året. Jag har inte hört något alls från honom på över ett halvår och han har inte svarat på mina meddelanden. Tråkigt när det blir så, för jag hade gärna fortsatt hålla kontakten, särskilt som jag inte har så många vänner här i närheten alls. Ännu färre har det blivit nu också, när Linda och jag i stort sätt inte heller har någon kontakt längre. Anledningen till detta är invecklad, så den storryn tänker jag inte ta här, men i grunden handlar det om roller och att hon tog personligt väldigt illa upp när hon i höstas blev åsidosatt som tränare. Sedan dess har vi inte haft någon kontakt privat heller och det är givetvis väldigt tråkigt, för henne som person har jag absolut inget emot, tvärtom, jag saknar henne väldigt mycket...

Utöver dessa båda smolker i bägarna så har år 2018 varit ett bra år med stora framgångar med klubblaget, guld i Malmö open, totalseger i Sverigeserien för tredje året i rad och brons i Stockholm paragames, silver för min del, då jag spelade med Göteborg i elitklassen, en fullständigt magiskt fin och underbar sommar, ett VM på hemmaplan och en skidresa till Idre.

Skidor är alltid lika roligt och den här gången fick jag dessutom åka med riktiga proffs. Jonte, som jag har åkt med tidigare år, kunde inte följa med det här året. Att hitta ledsagare som kan och vågar åka med mig är inte heller det lättaste, eftersom att jag håller relativt hög klass, om jag får säga det själv utan att skryta. Därför fick vi "låna" ledsagare uppe i Idre. Jag fick åka med Molly, Petter och Lisa. Lisa hade praktik där uppe och det blev inte så bra när hon ledsagade. Hon hade aldrig gjort det innan och vi sniglade oss ner för en ganska snäll blå backe. Till hennes försvar ska dock sägas att det var veckans sämsta dag rent vädermässigt den dagen, men hon tyckte det kändes obehagligt och lämnade över ledsagningen till bara Petter och Molly. Molly hade ledsagat tidigare och det fungerade kanon. Vi gav oss utan problem ner för bland systemets brantaste svarta backar. Petter hade jobbat heltid uppe i Idre i nästan tjugo år och hade åkt skidor betydligt längre än så, så han lärde ut en hel del små tekniska detaljer under veckan och efteråt måste jag ju säga att jag blev väldigt sugen på att satsa alpint för att försöka nå paralympics i framtiden. Vägen dit är dock lång. Först och främst handlar det om att hitta någon att åka med, sedan ska det sponsras på något sätt och det blir dessutom väldigt mycket resande, eftersom att det här i närheten inte direkt finns några alpina möjligheter. Dessutom har jag ju goalballen också, så vi får se, men det är helt klart något som lockar för framtiden!

När vi då är inne och snuddar vid goalballen och landslaget så blev jag till slut inte uttagen till att spela själva VM i sommras heller, vilket hade varit grymt häftigt och få förunnat att få göra under sin idrottskarriär, men numera är jag van vid att inte nå hela vägen fram och bli uttagen till mästerskap och liknande, det här var åttonde mästerskapet i rad som jag inte blev uttagen till sedan jag kom in i landslaget för snart nii år sedan.

Bara att ha fått vara med på vägen fram till VM var dock häftigt och den sammanhållningen vi hade i gruppen innan VM, en så stark gemenskap och sammanhållning har iaf jag inte kännt i landslaget tidigare. Vi jobbade väldigt mycket med teambuilding av olika slag och det tyckte jag gav stora resultat. Att Sverige sedan slutade åtta i VM är också en stor framgång, särskilt med tanke på vilka förutsättningar vi har jämfört med de flesta andra stora nationer, där spelarna är heltidsproffs. Det är vi inte i Sverige. Här har vi vanliga jobb eller studier vid sidan av all träning och all tid som vi över huvudtaget lägger ner på elitsatsningen.

Trots att jag själv då inte blev uttagen till VM-truppen var jag, Albin och Louise nere i Malmö under finaldagen och såg både semifinalerna, bronsmatcherna och finalerna för både damer och herrar. En väldigt häftig upplevelse! Varmt var det också när vi var där nere och dagen efter hängde vi i Mallmö, solade och köpte den godaste hallonsorbeten jag någonsin har ätit, på Lilla glassfabriken. Kan varmt rekomendera den om ni hänger i Malmö i sommar!

Sommaren ja, den var ju heelt insane! 25-35 grader i tre månader, från i början av maj till början av augusti. Det blev knappt ens någon vår, för det var snö här i början av april, tre veckor senare var det 20 grader och sedan fortsatte det bara, så hela maj och juni innehöll mängder av soltimmar på balkongen efter jobbet och på jobbet satt vi ute och åt lunch nästan varje dag.

I juli och mitt livs första "riktiga" semester blev det mestadels tid i stugan, vilket måste vara bland de finaste minnena från året. Kanonfint väder varje dag, kaffe och frukost på verandan, långa promenader för mig själv, lyssnandes på musik, och därefter ett dopp i sjön, där termometern till slut visade 30 grader! Till och med jag, som i vuxen ålder har blivit världens badkruka, kunde bada i över en timme. Det var varmt som i Medelhavet och vi simmade runt ön ett antal gånger

Sommaren innehöll också ett besök i Västervik med mamma och pappa, räkmackor på Valö, syskon och kusinbio i stan och middag tillsamans med mormor och alla syskon och kusiner, så ja, sommaren var fullständigt awesome!

På jobbet har jag under året kommit in mer och mer i mitt arbete, breddat kontaktnätet med både politiker, skolor och annat folk, fortsatt jobba för att införa fler syninstruktörer i kommunerna runtom i länet, hållt i en politisk paneldebatt med samtliga åtta riksdagspartier, plus ett ytterligare parti, där fysisk och digital tillgänglighet, färdtjänst och kollektivtrafik, ögonvård och syncentraler, habilitering/rehabilitering och arbetsmarknad diskuterades, skrev ihop och skickade ut en enkät till riksdagspartierna innan valet, åkte runt och undersökte tillgängligheten i valstugorna innan valet, ordnade träffar med politiker i frågan kring handikappersättningen, vilken var en väldigt stor fråga för hela organisationen i början av året, var på en rad olika utbildningar för ombudsmän från hela Sverige, både fysiska och webbaserade, fortsatt jobba med vår Facebooksida, föreläst i skolor, haft möten med både ledningen för ögonkliniken och med syncentralen, läst in mig på olika rapporter och undersökningar och en mängd annat.

Ja, ni ser, mitt jobb är väldigt brett, men jag trivs kanon och hoppas jag blir kvar i många år fframöver, för det är väldigt roligt!

Kärlekslivet är dock tvärdött, men det är inget jag lider över i nuläget. Jag trivs oftast med att vara singel och att bo själv, även om det ibland känns lite tomt och ensamt. Min lägenhet börjar dessutom bli väldigt hemtrevlig nu om jag får säga det själv. Emma och jag var ju på Ikea i höstas och införskaffade både blommor och blomkrukor, en pidestal att ha dem på, en tavla till vardagsrummet, kuddar och kuddfodral till soffan, en lampa till sideboardet, nya gardiner till sovrummet och lite annat, så nu jäklar börjar det bli riktigt nice!

Julen blev precis lika mysig och underbar som den brukar vara, tillsammans med mammas sida av släkten hemma hos mormor, precis som det "ska vara". Nästa år kan det dock bli så att vi är hos Emma och Matsa istället, för nu är det nära inflytt i deras nya hus. Det blir häftigt, att flytta in i ett hus som man själv varit med och bestämt materialval, färger och ytskikt, det måste vara stort, men är inget jag direkt saknar, för jag är en lägenhetsmänniska och längtar inte alls efter att bo i hus i framtiden.

På tal om hus så har mamma och pappa också flyttat under året som gått och därmed är mitt barndomshem ett minne blott. De bodde där i 31 år och det var mitt hem under mina 24 första år av mitt liv. Lite konstigt känns det att aldrig mer komma tillbaka dit, alla minnen och allt vi gjort innanför det husets fyra väggar, men mamma och pappa trivs bra i nya lägenheten och de har fått det väldigt fint, mysigt och hemtrevligt där också.

De orden får avsluta årets första inlägg och det inlägg som också får sätta punkt för år 2018.

Hoppas ni alla hade ett bra och lugnt nyårsfirande och att ni har haft en bra start på 2019, för det får jag nog säga att jag har haft!

Älskade fina juletid!

Tid: 15:10:45
Datum: 2018-12-25
Kategori: Allmänt

Kanske firar majoriteten av alla läsare jul även idag, men inte jag, inte i år.

 

Förr brukade vi variera mellan att fira med mammas sida av släkten på julafton, pappas sida på juldagen och tvärtom. Vi var hos oss ibland, hos mormor ibland, hos kusinerna ibland och hos farmor och farfar någon gång ibland.

 

Så är det inte längre. Sedan farmor gick bort för snart nio år sedan har vi sakta men säkert firat mindre och mindre med pappas sida av släkten. Mamma och pappa träffas och umgås med pappas bror och hans fru ganska ofta, men själv har jag nästan ingen kontakt med dem längre och kusinerna på den sidan är dessutom väldigt utspridda i landet, så kontakten har blivit mindre och mindre. Som barn lekte vi väldigt mycket, men i vuxen ålder har vi växt åt olika håll och där finns inte så mycket gemensamt längre.

 

Därför är det mer eller mindre uteslutande mammas sida av släkten som jag numera träffar och har kontakt med, men den kontakten är å andra sidan betydligt tätare och starkare.

 

Sjösäter, stugan som vi har tillsammans, har nog bidragit mycket till den starka sammanhållningen, men det finns fler aspekter i det och jag är i vilket fall helt säker på att även när mormor inte finns längre kommer vi fortsätta ha lika tät och nära kontakt som vi har nu.

 

Tillbaka till julen, denna underbara tid med värme och gemenskap i fokus.

 

De senaste åren har jag firat med mammas sida av släkten på julafton och med Jennifers familj på juldagen, men eftersom det inte är hon och jag längre så är det givetvis inte så längre och därför blir det väldigt, väldigt lugnt idag.

 

Julafton firades dock, precis som de typ tio senaste åren, hos mormor med mammas sida av släkten.

 

Julen för mig är att släppa vardagen med alla krav och måsten, att bara umgås med nära och kära, att bara vara här och nu och njuta av värme, kärlek och gemenskap. Jag älskar verkligen min släkt och julafton är helig. Jag vet att en dag kommer det inte vara som det är nu och som det brukar vara alla år, men det vill jag inte tänka på nu, inte i dessa underbart härliga juletider, där vi äter, pratar, umgås, äter ännu mer och äter ytterligare ännu lite mer.

 

Igår inledde jag då dagen med en riktig julfrukost, risgrynsgröt, ett glas mjölk, ett par ägg, en clementin, kaffe och pepparkakor, varefter jag fixade mig, lyssnade på julmusik och improviserade en monolog om "julhockey", med grund i julmusiken. Det var Tomteluvorna som mötte Granarna i Iffehallen i Kalmar. Det var fullsatta läktare och Tommy Körberg vaktade kassen i Tomteluvorna. Han storspelade och höll nollan efter första perioden, då han dessvärre skadade sig när han, efter en intervju i den mixade zonen, halkade i omklädningsrummet när han sjöng "Jul, jul, strålande jul". Det föranledde att den lilla killen i Busungarna fick kliva in mellan stolparna i andra perioden. Han hade det tufft och Granarna vände från 0-2 till 7-2, vilket även fick Tomteluvornas stora stjärna, Peter Jöback, att ilskna till. Frustrationen lyste om honom, ingenting stämde längre och istället kunde Carola, Ariana Grande, Bin Crosby och de andra vända på steken. I tredje perioden var dock Tommy Körberg mirakulöst nog tillbaka i kassen, klev upp som en matchhjälte när han räddade Granarnas samtliga skott, medan Peter Jöback släppte loss allt och utklassade alla andra. Särskilt snyggt var det när pucken gick som på ett snöre. Tommy Körberg räddade ett skott från Carola, passade direkt ut pucken till Loa Falkman, som drog den direkt vidare till Sten Nilssom, som i sin tur friställde Peter Jöback, som kom fri från halva plan med målvakten i Granarna, Jan Malmsjö, gjorde inga misstag när han hängde pucken i nät bakom Malmsjö, som inte hade något att sätta emot Peter Jöbacks enorma skills och Iffehallen exploderade i ett ordentligt måljubel. Tomteluvorna vände till slut också matchen och vann med 8-7.

 

Om ni inte redan har förstått det gillar jag att sjunga och hitta på monologer när jag är hemma i min ensamhet. Det liksom bara rullar på, men jag måste vara i mode för det, annars går det inte. Hade dock varit kul om jag hade spelat in det där, för det var riktigt kul att göra kan jag lova!

 

Hursomhelst kom mamma, pappa och Sofie och hämtade mig runt 11 igår. Jag fick en julklapp direkt där och då, eftersom att den var så tung att släpa på till mormor. Det var ett vitt nattduksbord.

 

Efter att ha lastat ur bilen, släpat in allt i hissen, tryckt upp allt till mormors våning och lastat in allt i hallen fikade vi först, helt enligt traditionen, med kaffe, lussebullar, pepparkakor och andra kakor, innan vi började förbereda julmaten och lägga upp alla paket i vardagsrummet under granen.

 

Julbord blev det, tyvärr utan elins eftertraktade räkbakelser och den rökta laxen. Elin ville variera sig och hade gjort räkcocktail istället, också den riktigt god. Utöver den blev det ägghalvor, grönkålssallad, Jansson, köttbullar, prinskorv, julkorv och en del annat. Fortfarande är det en del jag inte äter på julbordet, sill, gravad lax och rödkål är några exempel på det, men mätt blev jag utan problem ändå.

 

Efter maten vankades det Kalle, alla sjöng med i Tomteverkstan och påpekade hur häftigt det vore att ha den rutiga färgen, hur ofattbart stark matadoren måste vara som bryter sönder sitt svärd så enkelt, hur Kalles badkar kan vara fullt med vatten, att vi när vi var små lånade majoriteten av alla klassiska Disneyfilmer av våra grannar och hur vi i skolan varje fredag kl. 10:10 sjöng "Var nöjd med, allt som livet ger, och allting som du kring dig ser", för då hade hela skolan "Träffen". Då samlades alla klasser, både låg och mellanstadie, i "lekhallen" och så höll rektorn i trådarna, spelade gitarr och sjöng. Minns inte helt vad vi mer pratade om, men det var en gemenskap för hela skolan och ett återkommande inslag varje vecka. Freddy hette rektorn på den tiden.

 

Efter Kalle fikade vi igen, nu med kaffe och biskvier, medan vi väntade på Emma och Matsa, som hade varit och firakt med Matsas sida av släkten tidigare på dagen.

 

När de kom vankades det paketutdelning och precis som vanligt så var det Elin och Sofie som var tomtar och delade ut julklapparna.

 

När allt var utdelat gick vi varvet runt i fallande åldersordning, d.v.s. att mormor började med att öppna ett paket, därefter pappa osv. Då blir allas uppmärksamhet riktad mot en person och det blir inte bara att alla river upp allting. Det blir det dock efter det där varvet, för om vi skulle gå varvet runt hela vägen tills alla hade öppnat allting, då hade det tagit flera timmar. Så, ett paket i fallande åldersordning, därefter fri öppning är det som gäller.

 

Jag blev väldigt nöjd med mina klappar i år. Tror jag fick allt jag hade skrivit upp innan, en sittpuff, en stavmixer, för min har gått sönder, en ryggsäck, necesär, nattduksbordet, brandsläckare, brandfilt, Levis-T-shirtar, presentkort på hela innerstaden, bananlikör, fotset med fotkräm, fil och fotsalt och en deo.

 

Själv gav jag, Emma och Sofie mamma och pappa både vanliga dricksglas och vinglas, mamma fick en lite finare lotion, pappa fick Hjort och Rosenfeldts nya bok, Emma fick en ansiktsmask, Sofie en presentask med Armani Si och Stora löparboken för kvinnor och mormor fick biljetter till Peter, Bruno och Matilda nästa höst.

 

Väldigt nöjda började det sedan förberedas för "Det stora slaget", nämligen julklappsspelet, då det brukar bli väldigt hetsigt i vår släkt, men där det faktiskt blev förhållandevis lugnt i år måste jag säga.

 

Vi har tre paket var, något nytt, något ätbart och något begagnat, alltså något hemifrån som man själv kanske inte använder eller vill ha. Allt som allt blir det inte mindre än 39 paket och de ska delas ut genom att man slår två tärningar och ska få två lika.

 

När alla paket är tagna öppnas det och sedan går vi en runda där alla får berätta vad de har framför sig, bra för alla, men i synnerhet för mig, så att jag ska ha koll på vad som finns, vad jag kan fokusera på och vad jag kan sortera bort, typ böcker eller annat som jag inte har någon nytta av.

 

Sedan är det dags. Någon sätter en timer och så fortsätter man att slå tärningarna. Får man två lika får man ta något från någon annan. Tiden är ställd på ca. 20min. När den timern ringer sätter man en kortare timer och det är nu det brukar bli hetsigt på riktigt. Alla vet att det inte är lång tid kvar och alla vill ha två lika för att riva åt sig det de verkligen vill ha.

 

För egen del var jag relativt nöjd. Jag hade en påse Twist, en flaska vin, en trätomte och ett par ljuslyktor med tulpaner på. Vinet var det väldigt riv efter och när jag slog tärningarna för vad som skulle bli sista gången hade jag vinet och påsen med Twist. Två personer till vänster om mig satt Mikael. Han slog två lika och tog påsen med Twist. Sex personer senare ringde timern och tiden var slut. Precis då hade Sofia slagit två lika, men hade inte hunnit ta något. Vi bestämde att hon fick ta något då och vad tog hon då tror ni? Vinet så klart! Så på sista halva varvet blev jag av med både vinet och påsen med Twist.

 

Resultatet av det hela blev alltså en trätomte och ljuslyktor med tulpaner, som jag hade hela vägen från början till slut...

 

När röken hade lagt sig efter "Det stora slaget" åt vi risgrynsgröt och rester från julbordet, ännu mer julkorv, prinskorv, köttbullar, Jansson, mormors ostpaj, grönkålssallad, Emmas laxtårta som hon hade med sig och så då risgrynsgröt.

 

Väldigt mätta avslutade den yngre generationen sedan dagen med att se på Tomten är far till alla barnen, där vi återigen blev mörkrädda av vilken jargong det är mellan karlarna där, medelålders män i grupp, ni vet, medan den äldre generationen satt och pratade i vardagsrummet.

 

Jag har inte haft några vidare julkänslor i år, året i stort har gått så fort, i synnerhet hösten, och plötsligt var det advent och juletider. Trots massor pepparkakor, glögg, lussebullar och julmusik under de senaste veckorna, trots att vi hade "julmys" med 18-30 gruppen på jobbet, alltså för medlemmar som är mellan 18-30 år, här hemma hos mig där vi åt ännu mer lussebullar, pepparkakor, skumtomtar och drack glögg och kaffe, lyssnade på julmusik och bara umgicks, har det liksom inte infunnit sig någon större julkänsla på djupet, men trots det blev det en precis lika varm, underbar och lyckad jul som det alltid brukar vara. Jag älskar julen och känner verkligen hur lyckligt lottad jag är som har den släkt jag har, att vi har den gemenskap som vi har och att jag får uppleva de här jularna år efter år. Jag kan inte tänka mig en jul som toppar de här jularna. Jag försöker att vara mer öppen för att testa nya saker i livet i stort, men just när det gäller julen, då är jag väldigt konservativ och vill "ha det som det alltid brukar vara".

 

Tack min älskade släkt och familj för att ni finns, tack för att jag har er och för att vi alla tillsammans bidrar till jul efter jul med en otrolig värme, gemenskap och kärlek!

 

Med de orden signar jag ut för idag och för vad som kan vara sista gången för i år och önskar er alla därmed en riktigt god jul och ett gott nytt 2019, ta hand om varandra, släpp vardagen och bara var här och nu under de här dagarna, det är ni alla värda!


Nocco Hallon/citron vs Nocco Persika och en stekhet sommar!

Tid: 21:18:03
Datum: 2018-08-01
Kategori: Allmänt

Nu var det återigen länge sedan jag skrev och det böjar bli tjatigt att jag börjar nästan varje inlägg med de orden, men nu är snart mitt livs första "riktiga" semester över och vilken semester det har varit!

Jag var ju orolig för att sommaren skulle ha passerat när det var så extremt varmt redan i maj, men så blev det inte. Istället har värmen bara fortsatt och med undantag för några dagar där runt midsommar så har det varit 25-30 grader i nästan tre månader, vissa dagar t.o.m. ännu varmare än så, för någon vecka sedan hade vi flera dagar i rad när termometern visade 32-33 grader. Någon dag var det helt galna 36! Det är helt sanslöst, men jag tror bara det här är början på hur det kommer bli i framtiden. Varje sommar kanske inte kommer bli såhär varm, men jag tror definitivt att det kommer bli vanligare och då ligger Sverige inte så bra till. Vi är inte rustade för detta och alla bränder som härgar runtom i landet är väldigt otäcka, samtidigt som regn behövs för både bönderna och deras jordbruk, men även för alla stackars djur som går ute i den här hettan.

I stugan har vi som ni vet egen brygga och i den sjön brukar det kunna bli upp mot 25 grader om det är en varm sommar. Nu är det 30 grader, alltså rena Medelhavet! Jag har nog aldrig badat såhär mycket som jag har gjort nu i sommar, det går att ligga i hur länge som helst och det är bara skönt. Då ska ni dessutom veta att jag normalt sett är en riktig badkruka nuförtiden, så att jag säger det är verkligen något utöver det vanliga.

Så även om jag är en ren soldyrkare, älskar sol och värme, så tycker t.o.m. jag att det kan få regna ordentligt nu och även bli lite svalare. Det är nästan outhärdligt när man inte har någon ac inomhus och det varken finns någon svalka utomhus eller inomhus, det är liksom lika varmt oavsett var man befinner sig och temperaturen går ju knappt ens under 20 grader någon gång på hela dygnet. Har sovit med öppen balkongdörr flera nätter nu på slutet, men det gör ju knapt någon skillnad. Så läs noga nu, jag ber till vädergudarna om rejäla mängder regn nu snart!

På måndag börjar jag jobba efter fem veckors ledighet och på jobbet har vi åtminstone väldigt svalt inomhus, så det ska bli skönt och det ska faktiskt också bli kul att komma tillbaka till jobbet. Den här semestern lär jag dock aldrig glömma, den varmaste sommaren någonsin och nu till helgen läste jag att det kunde bli upp mot livsfarliga 50 grader i södra Europa. Då smälter nästan asfalten, klimatanläggningar slås ut, infrastrukturen slutar fungera och människor kommer att dö. Tänk er bara om det här är början på någon slags dystopi, där värmen inte försvinner, utan bara fortsätter och fortsätter. Då kommer vi alla gå under förr eller senare, för Sverige är inte byggt för de här höga temperaturerna...

Nu tror jag kanske inte att det kommer bli så den här gången, vi kommer nog att behålla våra årstider, det kommer bli kallt även denna vintern, men jag tror som sagt inte det är någon omöjlighet att det här blir normalt i framtiden...

När det är såhär varmt är det ju hursomhelst väldigt gott att ha något riktigt kallt att dricka, allra helst isvatten eller liknande. Det är dock inte det jag tänkte presentera nedan, utan något som visserligen kan vara kallt och väldigt gott ibland, men som absolut inte ersätter vatten på något sätt! Jag ger er nämligen en liten jämförelse av de båda Noccosorterna Hallon/citron och Persika som jag spelade in för ett tag sedan.

Gymgrossisten hade "bars mania" med upp till 50% på vissa sorrter, så det blev en rejäl beställning därifrån med flera olika sorters bars, Propud shakes, Gainomax och Nocco.

Jag var väldigt glad att mamma och pappa hjälpte mig att hämta ut paketen när de kom, så att jag slapp konka hem dem hela vägen från affären, för att det skulle bli tungt kunde jag gissa, men 19 resp. 12kg var mer än jag trodde att de skulle väga!

Nåväl, se videon nedan och berätta gärna vad ni tycker om de båda Noccosmakerna om ni har testat dem!


Semester!

Tid: 05:46:00
Datum: 2018-07-05
Kategori: Allmänt

Nu var det återigen nästan en månad sedan jag bloggade igen, men det är nog lika bra att konstatera att det är såhär mitt bloggande ser ut just nu. Det är inte särskilt frekvent, inte särskilt glammoröst eller särskilt tilldragande, but that's how I am. Vill ni stanna kvar och läsa så gör ni det, annars gör ni det inte. Bloggen kommer iaf garanterat att finnas kvar, men vill ni av någon outgrundlig anledning ha ett mer frekvent flöde av mitt liv så rekomenderar jag Facebook.

Hursomhelst, det har hänt en hel del sedan jag skrev senast, jag har fylt år, varit på mörklagd promenad med politiker i stan, varit ute och ätit med mormor, ett VM har avslutats och ett annat VM har tagit sin början, midsommar har firats, jag har badat, tillbringat massa tid både i stugan och ute på balkongen, just nu har jag mitt livs första "riktiga" semester och sommaren har fortsatt att leverera.

Först måste vi ju dock bara nämna den helt ofattbart fina och underbara maj som vi hade i år! Det var 25-30 grader i nästan en hel månad, sol mer eller mindre varje dag, vi satt ute på jobbet, drack kaffe och åt lunch, för att inte tala om den eftermiddagen när vi tyckte att vi behövde lite personalvård, så vi gick helt enkelt till Bosses glassbar och satte oss där och åt glass i solen, jag schtekte timme efter timme på balkongen, drack islatte eller iste , badade i 25-gradigt vatten här i stugan och gick många fina och långa promenader med Maya. Bättre promenadväder går inte att få!

Hela månaden förflöt i något slags högsommar-mood och det gick knappt att förstå. Normalt sätt har vi kanske två-tre sådana dagar varje sommar, om ens det. Nu var det så i nästan en hel månad och dessutom redan i maj. Inte ens kvällarna blev kalla. Det gick utan problem att sitta ute tills runt midnatt. Det var som utlandet och jag är inte alls avundssjuk på de som åkte utomlands där och då, för när Sverige visar sig från den sidan, då finns det inget som slår vårt magiskt vackra och fina avlånga land!

Nåväl, nedräkningen på jobbet inför semestern började så smått ta fart, alt började saktas ner redan i början av juni, så sista månaden på jobbet kan jag inte direkt säga var särskilt hektisk, men det var skönt och nu är den då här, mitt livs första "riktiga" semester. Jag började ju jobba i höstas och aldrig tidigare har jag haft ett jobb som har gjort att jag har haft regelrätt semester. Visst har jag varit ledig, men då har det varit sommarlov från studierna. Så även om det inte blir lika lång ledighet nu, så är det ändå betald ledighet och det känns stort på något sätt.

Jag kommer tillbringa två av mina fem veckor här i stugan och sedan har jag inte så mycket mer planerat. Vi får se vad som händer, men troligtvis händer det inte så mycket alls, eftersom att jag inte har så många vänner i närheten att göra spontana saker med. Det är något jag saknar och ibland känns det t.o.m. lite ensamt, som när syster messade till en kompis på kusins student tidigare i juni och frågade om de skulle ut och ta ett glas vin efteråt. Bara sådär. Sådant vill jag också kunna göra, men det har jag ingen att göra med. Mer om det tar vi dock i ett annat inlägg.

Här vill jag ha en mer positiv känsla, för det är ju trots allt sommar och vilken sommar vi har! Det var ett par veckor där runt midsommar, så klart, då det var lite sämre väder, men nu har värmen återvänt och den kommande veckan ska det bli mycket sol och runt 25 grader. Perfekt för att vara i stugan, så räkna med mycket tid på bryggan och kanske ett och annat dopp för att svalka kroppren litegrann!

Midsommar ja. Den firades i år nere i Skåne hos en av mina bästa vänner. Ett väldigt lugnt firande tillsammans med hennes familj och grannar, men tågresan ner dit blev desto mer händelserik. Utanför Hesleholm blev vi nämligen stående i nästan två timmar. Det var bara ett spår öppet där och ett annat tåg skulle passera norrut. Det tåget fick dock problem, så där stod vi. Till slut bestämdes det att vårt tåg inte skulle rulla vidare och att det blev ersättningsbussar från Hesleholm och vidare söderut, men när resten av passagerarna fick reda på det hade jag redan fått VIP-information av en väldigt snäll tågvärd, som fixade taxi åt mig och sedan följde mig dit. Ingen av oss hade tidigare varit i Hesleholm, så det var spännande, men ibland ska man ha fördel av att ha ledsagning.

Strax innan midsommar fyllde jag också år och det firades hemma hos mamma och pappa. Egentligen skulle vi ha varit här i stugan då också, ,men nu ska mamma och pappa flytta till hösten och därför ville jag ha ett sista födelsedagsfirande i mitt barndomshem. Det kändes nästan lite sorgligt, men det blev ett bra och fint firande med god mat, grillat kött och majs, bönsallad, några kalla såser och andra tillbehör. Väldigt fräscht och gott. Sedan blev det så klart också hederlig klassisk jordgubstårta och kaffe. Ett väldigt fint och lyckat firande och jag vill bara tacka min underbara familj och släkt som delar dessa fina minnen med mig. Tack för att ni finns!

min_mat_nar_vi_var_ute_och_at_med_mormor

Veckan efter midsommar, min sista arbetsvecka innan semestern, innehöll både grillning med gamla poddgänget hemma hos Ida, grillning med tillhörande kubbspelande och bubbelpool med delar av laget hos Jennifers föräldrar och restaurangbesök tillsammans med mormor, alla syskon och kusiner. Hon fick det i födelsedagspresent av oss, mormor, och hon uppskattade det. God mat, som ni ser på bilden ovan, gott vin och efteråt blev det glass på Bosses igen. Deras legendariska och omtalade marängswissglass är ju nämligen helt fantastisk!

Den blir dock slagen på fingrarna av den glass jag åt i Malmö när jag, Albin och Louise var där för att se finaldagen av goalball-VM i början av juni, jäklar vilken god glass det var!

Jag är inte mycket för sorbeter annars, men här tog jag hallonsorbet, för det var ju så hiskeligt varmt ute, 29 grader den dagen, och jävlar så god den var! Godaste sorbeten jag har ätit och t.o.m. godaste glassen jag har ätit i sverige. Den avnjöt vi utanför den lilla glassboden, på en bänk i skuggan. Lilla glassfabriken heter stället om ni har vägarna förbi och det rekomenderas å det varmaste!

Goalball-VM nämde jag också. Det var ju egentligen därför vi var i Malmö. Vi hade alltså ett VM på hemmaplan, i Sverige, och nu när fotbolls-VM är i full gång kan jag inte låta bli att jämföra de båda idrotterna. Det är orättvist och går egentligen inte att göra, men jag gör det ändå. Det Janne Andersons mannar är på väg att göra borta i Ryssland är ofantligt stort, häftigt och mäktigt, det förtjänar all uppmärksamhet som det får, men ett annat VM, som t.o.m. gick på hemmaplan, fick knappt någon uppmärksamhet alls. Jag gissar att ingen av er som läser, bortsät från er i Skåneregionen, ens visste att vi hade ett VM i Sverige för knappt en månad sedan?

I Skåne uppmärksammades det relativt mycket och vår lagkapten, Fatmir Seremeti, stod t.o.m. som ansikte utåt för mästerskapet och sågs både på affischer och på medaljerna som senare delades ut, det fanns flertalet artiklar i lokala media, SVT gjorde någott reportage och Radiosporten hade ett par inslag, men det var ju inte ens i närheten av fotbolls-VM just nu och det är som sagt inte alls konstigt. Vi håller nämligen på att få ett nytt historiskt idrottsinslag i Sverige, likt VM-bronset 94. Sverige har alltså, om någon nu skulle ha missat det, vunnit sin grupp före Mexiko, de regerande världsmästarna, Tyskland, är utslagna och bara det är en sensation. Vem hade trott att Sverige skulle vinna gruppen och att Tyskland skulle bli utslaget? Inte jag åtminstone!

Sedan får Sverige Schweiz i åttondelsfinal, vinner med 1-0 och nu är man i kvartsfinal mot England på lördag. Ett England som tog sig vidare på straffar mot Colombia. Det är många straffavgöranden vi har haft och det är många skrällar vi har sett. Holland och Italien missade t.o.m. VM, Tyskland försvann i gruppen och såväl Argentina och Portugal som Spanien försvann nu i åttondelen. Stornation efter stornation försvinner och det råder fotbollsfeber i hela landet. Det är så kul att se. Dagen då Sverige slog Mexiko med 3-0 var samma dag som vi var ute och åt med mormor och det var fotboll och gula tröjor överallt. Folk hälsade på varandra, pratade om matchen med allt och alla, log mot varandra och liksom öppnade upp sig. Det var en så varm och härlig stämning och känsla över hela stan. Idrotten skapade en gemenskap och det är faktiskt både häftigt och kul att se och ta del av den här fotbolllsfesten här på hemmaplan. Utan att jinksa så tror jag dessutom att det finns goda chanser till att det räcker ännu längre än till kvartsfinal...

Vid kvartsfinal tog det dock stopp för Sverige i goalball-VM, om vi återgår till det, så vi fick inte se Sverige när vi var nere för att se matcherna under finaldagen, då semifinaler och medaljmatcher spelades.

Vi hade goda förhoppningar om att få se Sverige, men efter att vi spelat 8-8 mot Argentina, slagit Australien med 13-5, Turkiet med 4-2, Algeriet med 9-1 och förlorat 9-2 mot Belgien, 15-6 mot Litauen och 5-6 i den avslutande gruppspelsmatchen mot Kina, så slutade vi trea i gruppen och fick möta de regerande världsmästarna, Brasilien, i kvartsfinal.

En kvartsfinal som vi tyvärr förlorade med 9-3. Det var dock jämnt väldigt länge och rann inte iväg förrän under de sista minuterna. Så vi pressade dem väldigt bra och Brasilien gick sedan och vann hela mästerskapet, efter en rysare mot Litauen i semin, som Brasilien vann med 7-6 efter förlängning, vilket ni kan se i videon längst ner i inlägget, och sedan övertygande 8-3 mot Tyskland i finalen.

Det var väldigt kul att se goalball på så hög nivå på så nära håll, för det kommer vi troligtvis aldrig få göra igen. T.o.m. mamma och pappa var nere en dag för att titta, trots att jag inte blev uttagen att spela, för det här var lite av en once in a lifetime-chans.

En väldigt fin och minnesvärd resa till Malmö var det hursomhelst och vädret gick som sagt inte att klaga på!

jag_och_centerpartisten_julie_Tran_utanfor_rece

det gjorde det inte heller den dag då jag var ute och gick en mörklagd promenad i stan med en ledamot från Centerpartiet, Julie Tran. Hon var med under paneldebatten vi hade i maj och var väldigt entusiastisk och positiv efteråt, så jag tänkte att det var bäst att smida medan järnet var varmt. Det ledde till att hon kom upp till vårt kansli en av mina sista dagar innan semestern och vi begav oss ut i stan för att både åka buss och försöka orientera oss nere på resecentrum, båda två med vit käpp och hon med en svart ögonbindel, som ni ser på bilden.

Syftet med det hela var att hon skulle få en större inblick i och förståelse för vad det innebär att orientera sig utomhus när man inte ser, vilka svårigheter man dagligen stöter på och vad som är viktigt att tänka på när man bygger om eller bygger nytt. Hur extremt viktiga hållplatsutropen är på bussarna, hur fantastiskt mycket det skulle underlätta om vi fick in linjeutrop på bussarna också, att sinusplattor, ni vet, de refflade plattorna som finns på tågstationer eller i andra utomhusmiljöer och som man ska kunna orientera sig efter med hjälp av käppen, kan utgöra ett komplement, men absolut inte är en fullgod tillgänglighetsanpassning, hur svårt det är att veta var man ska gå när bussarna inte alltid stannar på samma ställe, hur svåra sinusplattorna är att känna även under optimala förhållanden, d.v.s. när det inte är snö, fallna löv, grus eller annat som täcker dem, hur viktiga ticksignalerna är vid övergångsställen och varför s.k. gångfartsområden, där alla typer av trafik ska samspela med varandra, är en så dålig lösning.

Julie var nöjd med dagen och fick många aha-upplevelser och min förhoppning är också att hon tog med sig både ny kunskap och erfarenhet från vår lilla promenad, som avslutades med kaffe och lite tankar och reflektioner på vårt kansli.

Avslutningsvis har ni här nedan alltså videon från semifinalen i VM mellan Brasilien och Litauen. Det var en häftig match att se och det här är i förllängningen och när Brasilien avgör. Njut av goalball på riktigt hög nivå!


Bloggen firar tio år!

Tid: 12:24:00
Datum: 2018-05-18
Kategori: Allmänt

Nu var det återigen ganska länge sedan jag skrev, men det är nog helt enkelt något ni får stå ut med nuförtiden, för även om det har varit mindre att göra på jobbet nu jämfört med i mars, så har jag ändå jobbat och känt mig aningen stressad över den politiska paneldebatt för regionala riksdagspartier som vi ska ha nu på torsdag och som jag har huvudansvaret för och som jag kommer att styra och vara lite moderator under.

Det är mycket som ligger bakom kullisserna sådär, saker som man kanske inte tänker på när man är på en aktivitet, men som tar tid. Det ska letas mailadresser till politiker, det ska skrivas inbjudningar, både till politikerna och våra medlemmar, det ska skrivas och skickas påminnelser till de som inte anmält sig, det ska struktureras ramar och formuleras frågeställningar för själva debatten, som ska bollas med den intressepolitiska grupp som vi har skapat, lokal ska bokas, anmälningar ska tas emot och skrivas upp, frågeställningarna ska skriivas ut, både på svartskrift (vanlig tryckt text) och punktskrift, letas ledsagare/funktionärer som kan hjälpa till att servera fika, springa med mikrofoner etc. till dem som har begärt ordet osv. Så det är många småsaker sådär som tar tid och det har det varit väldigt mycket med under de senaste veckorna, samtidigt som det har varit mycket ledigt.

Först var det Valborgshelgen, där jag var ledig sex dagar i rad, eftersom att jag hade jobbat lördagen innan, då vi hade distriktets årsmöte, och då bytte jag plats med torsdagen, så att jag blev ledig torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag.

Det blev väldigt lugna dagar, nästan lite för lugna, så att jag ville att det skulle hända mer än vad det faktiskt gjorde, men jag var iaf en sväng hos mamma och pappa och vi i poddgänget var en kväll hos Albin och Louise.

Sedan jobbade jag onsdag och torsdag den veckan, var ledig fredag, lördag och söndag, då vi hade landslagsläger, jobbade måndag, tisdag och halva onsdag innan Kristi himmelsfärd, då jag var ledig torsdag, fredag, lördag och söndag.

Då var jag i stugan för första gången i år och det var en helt perfekt helg! Eon har hjälpt oss att såga ner träd som stod lite i vägen, så lördagen tillbringade vi med att släpa, dra och bära grenar som vi elldade upp, men söndagen blev väldigt chill. Strålande sol och 26 grader. Helt perfekt och det blev frukost på verandan, mat och fika ute i solen och så diskade jag så klart lite också, för det är ju lite min lott i stugan. Övervägde t.o.m. om jag skulle premiärbada, men så blev det inte.

Sedan hade vi möte hela måndagen kring arbetsmiljö och arbetsfördelning med vår personalchef från Stockholm, och så var jag själv i Stockholm på fortbilldning för alla oss ombudsmän i onsdags och igår.

Så nog har det varit mycket att göra alltid, samtidigt som det har varit mycket ledigt och perfekt högsommarväder med 27 grader som varmast och mestadels strålande sol i över en vecka. Wow! Jag bara älskar det och det har blivit mycket tid ute på balkongen, luncher utomhus och så har jag och maya varit ute och gått, hamnade på en klipphäll någonstans och satt där och pratade i över två timmar. Underbart och det är fachinerande hur lätt det är att prata med och umgås med den tjejen!

Nu var det dock egentligen inte det som det här inlägget skulle handla om, för nu är det ju så att den här bloggen har firat tio år för några veckor sedan! Tio år, fattar ni!

Det var en dag i början av maj 2008 som jag blev inspirerad av en tjej i skolan, en av våra treor som alltså skulle ta studenten då om någon månad, som hade sin bloggadress uppskriven på msn, åh, gamla underbara msn!

Jag klickade mig hursomhelst in hos henne och efter att ha läst lite där så blev jag inspirerad till att starta en egen blogg, så det gjorde jag.

I början var det mest vardagliga och tråkiga inlägg utan något egentligt innehåll, korta och täta inlägg var det, men med tiden blev det mer genomtänkta inlägg med långa målande texter om känslor och händelser.

Den här bloggen har fått vara med om både det ena och det andra under alla de 121 månaderna som den har sett dagens ljus. Jag har skrivit 905 inlägg, det här blir det 906:e, och går man tillbaka i arkivet, som jag kan göra ibland och begrava mig i gamla minnen, så kan man läsa om mitt livs första förhållande, min student och allt studentfirande innan den, när jag träffade mitt ex just här via bloggen, målande och euforiska beskrivningar av de känslor som där och då fanns inom mig, det totala mörkret och förvirringen när det sedan tog slut med henne, lite som en blixt från klar himmel, hela min goalballkarriär, alla tävlingar och turneringar, när Jennifer kom in på allvar i mitt liv, när vi knappt ett år senare blev ett par som sedan höll i 5,5 år, semestrar i Spanien och lyxkryssningar med Royal Caribbean, när jag började kolla lägenheter och slutligen flyttade till Mjölby, när jag och jennifer drygt ett år senare flyttade till Linköping, alla jular och nyårsfiranden under ett helt decennium, när Tissen kom hem till mig och sedan gick bort drygt ett år senare, när jag och Jennifer tog hand om Samson, när vi efter 5,5 år beslutade att gå skilda vägar, när Julian efter 5 år som min ledsagare flyttade till Karlstad, alla mina studier, både gymnasie, alla träffar med Elitidrottsskolan och universitetsstudier med allt från dramakommunikation och handikappvetenskap till sociologi och folkhälsovetenskap, min examen och hur jag sedan vågade hoppa för att få lägenheten jag nu befinner mig i innan jobbet och således min ekonomiska status var säkrad, men där jag gjorde rätt, för jag fick jobbet och trivs kanonbra!

Som ni ser, det har hänt enormt myckert på tio år, men jag är oerhört glad över att ha den här bloggen och det här arkivet att kunna gå tillbaka och återuppleva gamla minnen och händelser genom, det är bl.a. därför jag har stannat kvar på samma ställe under alla de här åren, för att allt då finns samlat på ett och samma ställe. Visst, det går att flytta över inlägg till nya bloggar osv. men det här har ändå på något sätt blivit "hemma" på den virtuella scenen för mig och som det ser ut nu har jag heller inga planer på att sluta blogga, även om inläggen kanske inte kommer lika frekvänt nuförtiden jämfört med tidigare.
 
För tio år sedan bodde jag i vilket fall hemma hos mamma och pappa, skulle snart fylla 19 och gick fortfarande på gymnasiet, var liten och tanig, hade knappt startat upp min goalballkarriär, hade aldrig stått på Norra stå, hade inte börjat äta gröt till frukost, hade aldrig haft ett förhållande och var egentligen en helt annan människa än vad jag är nu.

Nu fyller jag snart 29, har pluggat klart och har både ett jobb och en egen lägenhet som jag trivs väldigt bra i, har varit kandidat till två paralympics och har varit med i det svenska landslaget i snart åtta år, har biffat på mig rejält jämfört med back in the days, älskar att stå på Norra stå, har samlat på mig enormt med kunskap och erfarenheter,  är som sagt egentligen en helt annan person nu jämfört med när jag startade bloggen för tio år sedan och inte minst, tänk så många nya kontakter man knyter till sig, både djupa vänskapsrelationer och mer ytliga kontaktnät, under tio års tid, det är nästan hissnande när man tänker efter.

Drar man det ett steg längre så blir det ju väldigt intressant att se var jag står om tio år till, vad som har hänt då, var jag bor, om jag bor själv eller tillsammans med någon, vad jag sysslar med, om jag fortfarande har kvar blogggen då och vilka kunskaper och erfarenheter jag då kommer att ha samlat på mig som snart 40-åring. 40! Alltså, det låter heelt orimligt känner jag, känns märkligt att jag blir 30 nästa år också måste jag säga, för så "gammal" känner jag mig inte alls...

Så, med det sagt riktar vi ett stort grattis till min ständiga följeslagare under alla de här åren, min plattform där jag alltid har kunnat skriva av mig och där det snarare är kvalitet som går före kvantitet när det gäller inlägg, 905 inlägg på tio år är kanske inte så imponerande, men kvaliteten på iaf de flesta av inläggen är väldigt hög, tycker jag.

Grattis bloggen!

Lista - Såhär är jag

Tid: 10:33:00
Datum: 2018-03-08
Kategori: Allmänt

Äntligen är jag frisk från min förkylning igen och på lördag åker vi till Idre för en veckas skidåkning.

Innan dess har Motalas lokalförening sitt årsmöte idag, det tredje årsmötet den här veckan, och så ska vi träffa en kvinna från Vänsterpartiet imorgon för att prata kring handikappersättningen och regeringens förslag till att ersätta denna med en merkostnadsersättning. Hon var sjuk när vi hade vår egentliga träff kring ämnet, men ville gärna träffa oss ändå och självklart försöker vi ordna det då, för ju mer intresse politiker själva visar, desto bättre.

Det händer väldigt mycket just nu känner jag och återigen har bloggen blivit lite lidande. Nu fick jag ett oväntat hål idag, eftersom att min och Nalins träning blev insställd, så då passar jag på att slänga upp ett inlägg och vad passar då bättre än en hederlig klassisk lista!

Den här saxade jag från Nicole för snart ett år sedan, men den kan ändå vara kul att läsa, för listor är alltid uppskattat. Det tycker iaf jag och jag hoppas att ni håller med mig!

Har du något smeknamn?

I landslaget är jag "Jonny" för typ alla.
Det var Fatmir som myntade det, när vi satt och väntade på tåget hem från ett landslagsläger i Stockholm för flera år sedan, då började han sjunga på Kal P. dals gamla låt "Jonny vad gör du?". Efter det spred det sig och nu är jag "Jonny" för nästan alla i landslaget, framförallt för göteborgarna och Malmöfolket, flera andra goalballrelaterade människor och även ett fåtal utanför goalballen.

Annars har jag inga särskilda smeknamn, men när jag var mindre kallades jag allt från "Knot-Johan" till "Tofflan" och "Blinn-Anders", plus att jag och en kompis kallade varandra allt möjligt konstigt när vi var jättesmå, typ lågstadiet.

Har du något konstigt du alltid måste göra?

Allt är väl relativt, så det beror på vad som definieras som "konstigt", men jag räknar ofta saker och ting, exempelvis kör jag mixerhandtaget 120 gånger upp och ner när jag gör smoothie, håller knappen intryckt på lökdelaren i 20 sekunder innan jag kollar så allt har delats och vill gärna röra lika många varv medsols som motsols när jag rör eller vispar något. Dessutom räknar jag alltid antalet varv jag snurrar armar, handleder, fotleder och annat när det handlar om att värma upp inför match eller träning, men det är kanske inte lika "konstigt", för så gör ju många idrottare, som en psykologisk grej för att man tror att det ska ge tur eller gå bättre då.

Några lyxvanor?

Beror också på vad som definieras som "lyxvanor", men jag är i högsta grad en livsnjutare, så att dricka kaffe ute på balkongen en solig dag, det är definitivt lyx i vardagslyxtermer för min del, eller att unna sig en kaka till det där kaffet, smörja in fötter och händer med fot/handkräm, eller att ta ett extra långt bad med tända doftljus och det obligatoriska kaffet, alltid kaffe, en kall vinterdag, ja, listan kan göras lång när det gäller vardagslyx...

När ingen ser, vad gör du då?

haha, då sjunger eller låter jag väldigt mycket. Ofta när jag är ensam hemma sjunger jag med i låtarna jag lyssnar på,eller så kan jag göra improviserade sketcher/pjäser utifrån vad som helst i princip. Häromdagen snubblade jag exempelvis in på Titanic när jag höll på att diska. det var i havet, efter att fartyget har sjunkit och rose är på den där dörren och räddningsbåten kommer tillbaka och söker efter överlevande. Rose märker då att Jack är död. Det var han här med, men sedan blev Rose galen och det slutade med att hon dränkte sig själv, att Jack blev något slags mutant där nere i djupet och skulle ta med Rose till djävulen, men så framkom det att Rose var svensk. Jack hatade svenskar och vägrade då att ta med Rose ner till djävulen. Allt det var helt improviserat. Sådant kan jag roa mig med medan jag exempelvis diskar eller lagar mat.

Vad stör du dig på hos andra?

Folk som bara tänker på sig själva och som vägrar att se möjligheterna istället för hindren, som är trångsynta och liksom bara vill se den bild av en företeelse/problem som de själva har, men självklart också folk som ser ner på andra, sänker deras prestationer och tycker att de själva skulle kunnat göra det minst lika bra eller som menar att det de själva har gjort/gör, det slår allt.
Jag kan också irritera mig på folk som säger att de ska höra av sig eller lovar något, men sedan inte hör av sig eller där det "kommer något i vägen" så att det där utlovade inte blir av. Visst, självklart kan det hända någon gång, vi är inte mer än människor, men när det alltid "kommer något i vägen", då handlar det i min värld om en prioriteringsfråga. Så ja, det finns nog en del jag irriterar mig på hos andra :P haha

Vad är din sämsta sida?

Hm, den är svår, men jag skulle nog säga att det är att jag ibland har väldigt svårt att tänka utanför ramarna, att jag ofta tänker och gör saker enlit mina mönster och rutiner. Ett exempel var för ett tag sedan, när jag skulle göra något jättesimpelt, men lyckades inte. Då blev jag som handfallen, men när jag konsulterade Jennifer fixade hon det på två sekunder. det var superlätt, men jag såg inte hur jag skulle göra, så det är nog en av mina svagaste sidor iaf.

Vilken sida av sängen sover du på?

Nuförtiden har jag ju bara en 120-säng för mig själv, så jag sover nog lite här och var över hela sängen, men nattduksbordet står till vänster, så oftast börjar jag iaf med att ligga på den sidan.

Vad gillar du för filmer?

Jag tittar väldigt sällan på filmer, men måste jag välja så är det svenska filmer som gäller. Det är lättare att hänga med i dem och det får gärna vara deckare/thrillers/komedier, men som sagt, det blir väldigt lite film här.

Gråter du ofta?

Nej det skulle jag nog inte säga att jag gör, men jag tycker det är jätteviktigt att våga visa känslor och inte vara något stoneface som knyter näven och klarar av allting utan att visa några känslor alls. Nej, det är viktigt att visa hur man mår,, att våga gråta, våga visa sig svag, för det är oftast då vi stärks som allra mest. Kort sagt är den som gråter och visar känslor starkare än den som biter ihop och aldrig visar någonting i min värld.
Jag vet att det kan vara svårt för många att faktiskt våga visa hur man känner, det kan bero på uppväxt, uppfostran, tidigare erfarenheter, samhällets förväntningar etc. men det är isf viktigt att jobba med tycker jag, för det är en viktig del. Sedan har vissa närmre till känsloyttringar än vad andra har och som sagt, jag gråter inte särskilt ofta, men skulle jag känna att jag behöver det skulle jag inte bita ihop och hålla det inne, så kan vi sammanfatta det.

Vilken maträtt är din favorit?

Förr hade jag sagt pizza alla dagar i veckan, men numera är jag en sucker för någon form av kött, typ fläskfilé eller liknande, pressad/klyftpotatis och ädelostsås, åh, det är såå gott!

Finns det något du säger åt andra att göra, men inte gör själv?

Det finns det garanterat. Kommer inte på något konkret just nu, men jag tror det är väldigt få som lever exakt så som de lär.

Vad sjunger du när du står i duschen?

Haha, allt möjligt! Det beror lite på vilken låt jag har på hjärnan för tillfället, men olika typer av Leksandlåtar eller supporterramsor brukar ofta funka bra. Ibland har jag med min trådlösa högtalare in i badrummet och då sjunger jag med i det som spelas från min playlist.

Vad önskar du mest just nu?

Att snön smälter bort snart, att våren börjar visa sig, att det blir en varm och härlig sommar, att jag hade fler vänner att göra spontana saker med här i närheten och att Leksand går hela vägen upp i SHL nu när det drar ihop sig och allt ska avgöras. Först ska man slå Timrå i den Allsvenska finalen i bäst av fem och därefter väntar direktkval mot Karlskrona, som av allt att dömma blir sist i SHL.


2017, part 2

Tid: 19:59:00
Datum: 2018-01-11
Kategori: Allmänt

Då kör vi andra halvan av år 2017.

I juni hade det flyttpackats för fullt, hela vardagsrummet var fullt med kartonger, väskor och möbler som jag skulle ha med mig och den 1 juli fick jag officiellt tillgång till min nya lägenhet, men eftersom att det var en lördag så blev det i realiteten inte flytt förrän 3 juli.

Det blev en lång flyttdag, där mamma, pappa, mormor, systrar och Julian hjälpte till. Mormor och mamma diskade porslin och packade upp några kartonger vi först hade varit och hämtat, pappa, Shep och jag åkte till Ikea och köpte både säng och soffa, Julian och jag bar upp det till tredje våningen och sedan skruvades det både säng, soffa och vitrinskåp som jag fick av mamma och pappa när jag fyllde.

Så klart blev det också den klassiska flyttpizzan mitt i allting, men när klockan närmade sig 22:30 gav vi upp för dagen, men oj så otroligt glad och lycklig jag är över att ha den familj och släkt omkring mig som jag ändå har, alla hjälper till på sitt sätt och de är så fina!

Dagen efter fortsatte mamma, pappa och jag att fixa och dona lite i nya lägenheten, men själv bodde jag kvar i min och Jennifers lägenhet ett tag till, eftersom att hon var i Spanien och jjag var kattvakt åt Samson.

När Jennifer kom hem från Spanien tillbringade jag istället tio dagar i stugan, tio helt fantastiska ddagar, som även om de inte var fullt så varma som året innan, ändå var fylda med slappa dagar på bryggan eller i hammocken, lyssnades på poddar eller spelande kort med alla andra. Det är så fint att vara där och jag älskar det verkligen. Det är på riktigt vårt alldeles egna smultronställe.

Så även om jag hade fått tillgång till nya lägenheten i början av juli, så flyttade jag inte in "på riktigt" förrän i slutet av juli.

Sedan blev det augusti och den månaden började allt annat än bra. Jag var på nytt kattvakt åt Samson och plötsligt när jag var där hos honom kom alla minnen över mig, allt fint vi hade haft tillsammans och allt vi hade upplevt och gjort tillsammans. Ja, inte jag och Samson då, utan jag och Jennifer. Det blev väldigt sentimentalt och mitt i det fick jag också sms:et från Julian där han berättade att han hade blivit reservantagen till en designutbildning i Karlstad. Vi hade många gånger pratat om att han ville vidare, börja plugga och göra annat, men det hade ändå alltid slutat med att vi fortsatte hänga med varandra och han hade t.o.m. tackat nej till utbildningar bara för min skull, för att han visste hur mycket det skulle ställa till det för mig om han försvann.

Nu var det dock ändå dags kände han och det var då jag skrev ett av mina bästa inlägg jag någonsin har skrivit, där jag förklarar vår relation till varandra och hur speciell den är/var. Mi minns kanske inlägget, men har ni inte läst det eller glömt bort det, klicka på länken och läs det, för det är riktigt bra om jag får säga det själv.

Julian och jag träffades dagen efter, bara fikade och pratade igenom allt. Det kändes fortfarande overkligt och jag kunde knappt förstå att han snart skulle flytta. Vi bestämde ändå att under de avslutande veckorna skulle vi fortsätta att träna på som vanligt och inte göra någon stor grej av det, men när det ändå var dags för honom att flytta så var det ändå separationsångest deluxe. Det kändes så konstigt, att fem år tillsammans där vi hade träffats i snitt kanske fyra dagar/veckan och gjort allt från att träna tillsammans till att visa goalball för kidsen i Mjölby, åka på supporteresa till Jönköping, besöka naprapaten, ta nytt id-kort och pass, handla hundratals gånger, vara med i radio, föreläsa och inte minst flytta. Både när jag flyttade från Skänninge till Mjölby, från Mjölby till Linköping och här då, bara en månad tidigare, hade han hjälpt till, men nu var det alltså över.

Ungefär samtidigt skulle jag också börjat jobba, men arbetsförmedlingen gjorde inte vad de skulle när det gällde mitt lönebidrag, så jag kunde inte bli anställd 1 september som det var tänkt, utan tidigast 1 oktober.

Det var så klart en stor missräkning för mig, eftersom att jag hade räknat med att leva på sparpengar i ett par månader när jag flyttade, men inte mycket mer än så. Nu blev det en månad till och det var givetvis inte bra för min ekonomi och allt bara för att arbetsförmedlingen inte hade gjort sitt jobb.

Det var därför nära att jag inte skulle få någon inkomst alls under september heller, men chefen i Stockholm kan det där med att trycka på rätt knappar, så det ordnades så att jag åtminstone kunde börja arbetsträna på mitt nya jobb. Dock hade jag varken någon dator, telefon eller hjälpmedel, så jag kunde i princip inte göra någonting, men dator fixade vi under september, jag var dessutom på utbildning för nyanstälda ombudsmän, plus att jag var med på några ytterligare möten, så nog var det mycket intryck och erfarenheter ändå.

På riktigt kom jag dock inte igång med jobbet förrän någon gång i mitten av oktober. Då hade jag, efter att vi jagat och tryckt på arbetsförmedlingen en hel del, blivit anställd på riktigt och tro det eller ej så hade mina hjälpmedel också kommit. Det kan annars ta flera månader ibland, men nu gick det relativt fort.

Jobbet som ombudsman är dock ganska stort och fritt, så det var svårt för mig att riktigt veta vad jag skulle ta tag i och göra. Någon tyckte jag skulle göra det, någon annan att jag skulle göra något annat, så till slut hade chefen och jag ett möte där vi strukturerade upp mitt arbete litegrann med vad jag skulle ta tag i först osv.

Under tiden som jobbet tog väldigt mycket tid och energi så hade jag återigen missat att bli uttagen till ett mästerskap, den här gången EM i Finland, som avgjordes i september. Jag hade höjt både min högsta och lägstanivå i spelet ganska ordentligt jämfört med tidigare och gjort kanske tre av mina bästa läger någonsin innan uttagningen, men det räckte ändå inte och nu har jag varit med i landslaget i sju år och fortfarande inte spelat ett enda mästerskap och bara blivit uttagen till en träningsturnering. Utdelningen för allt mitt slit har alltså varit väldigt skral, men förhoppningsvis kommer den snart, om jag bara orkar fortsätta kämpa och slita...

Julian hade som sagt flyttat och det hade inte löst sig med någon ny ledsagare. Faktum var att det inte var förrän nu i december som det löste sig. Innan dess hade Julians syster hjälpt mig i ungefär två månader. Sedan fick hon ett heltidsjobb, men hon hade en kompis som precis kom hem från England och behövde ett jobb, så hon hjälpte mig i ett par veckor, innan hon också fick ett heltidsjobb. Efter det var jag utan ledsagare i drygt en månad och fick sköta träningen så gott jag kunde.

Konditionsträningen har jag kunnat sköta någorlunda under hösten, men styrkan har nästan varit obefintlig och jag märker att jag har tappat en hel del styrka nu när jag har börjat komma igång med den igen.

Tiden har gått oerhört fort under hösten tycker jag, jobbet är roligt och jag kommer in mer och mer i det, även om det fortfarande kan vara lite svårt att veta hur och vad jag ska prioritera. Vissa arbetsdagar är roligare än andra, som exempelvis när vi tre från kansliet var med på Motalaföreningens luciafirande nu innan jul, eller när vi överraskade Linköpingsföreningen på deras luciafirande. Sådana dagar går det sannerligen inte att klaga på mitt jobb.

Året avslutades med en precis lika fin jul som alltid, hemma hos mormor med mammas sida av släkten, massa mat, värme, kärlek och ännu mer mat, precis som det brukar vara.

Jag hade dessutom ett långt "jullov", 2,5 veckor var jag ledig och då hann jag både åka ner till en kommpis i Skåne och fira nyår tillsammans med en annan kompis från Stockholm. Däremellan hann jag dygna för första gången på säkert tio år, handla lite på mellandagsrean, fira mamma som fyllde år och äta kalkon och spela spel hos mamma och pappa, tillsammans med mormor och syster. Dessutom fick Samson till slut ett nytt hem.

Han bodde kvar hos Jennifer ett par månader efter att jag hade fllyttat, men hon tyckte inte att det kändes bra när han fick vara själv så mycket när hon jobbar långa dagar, så han fick komma till mig, egentligen bara som ett test för att se hur han trivdes här och hur jag tyckte att det kändes nu när jag hade börjat jobba och allt, men han blev kvar hos mig och mysigare och mer social katt får man verkligen leta efter. Han ska alltid vara nära, ligga i knät, kommer och hälsar när man kommer hem, ligger på en när man ska sova och klättrar gärna upp på axlarna och kelar. Dock tyckte jag, precis som Jennifer, att det inte kändes särskilt bra när han fick vara hemma själv så mycket. Visst, de klarar det, men det kändes inte bra och därför tjatade jag på Anders, som egentligen har Samson tillsammans med sitt ex, Maria, men där hon av olika anledningar inte ville ha kvar honom då för 1,5 år sedan, varför han fick flytta till oss, eftersom att Linda är allergisk, så att hon och Anders inte kunde ta honom. Nu fick han dock flytta tillbaka till Maria strax innan nyår, men bara några dagar senare fick jag sms från henne att hon hade varit hos veterinären med Samson. Då hade han haft svårt att tugga torrfodret och njurarna såg inte så bra ut, så de beslutade att han skulle få somna. Så nu är han i himlen, lilla Tamton...

Totalt sett har det varit ett väldigt händelserikt år. Jag tror nog aldrig att jag har haft ett år där så många grundläggande faktorer har ändrats. Jag avslutade mina studier efter sju år, sökte jobb och fick tjänsten, blev singel efter 5,5 år och flyttade till egen lägenhet och så flyttade Julian till Karlstad efter fem år som bästa teamet ever.

Så nog har det hänt saker alltid.
Mitt liv ser helt annorlunda ut nu jämfört med för ett år sedan och därför hoppas jag på ett lite lugnare 2018 där allt får falla på plats och där jag känner att jag kommer ännu mer till ro i min tillvaro. Jag trivs helt klart med mitt liv så som det är nu, trivs kanon på jobbet, nya lägenheten är super och träningen har börjat komma igång på riktigt nu igen, så det känns bra, men allt måste liksom få landa ordentligt och det hoppas jag verkligen att det kommer att göra under år 2018.


2017, part 1

Tid: 14:10:00
Datum: 2018-01-06
Kategori: Allmänt

Då är det dags igen. Ett år har passerat och det är dags att göra en sammanfattning av år 2017.

Det var ett år där väldigt många grundläggande pelare och faktorer ändrades i mitt liv. För ett år sedan bodde jag och sambon tillsammans i vår egna lägenhet och jag var inte klar med mina studier. Nu, ett år senare, har sambon, som numera är mitt ex, och jag gått skilda vägar, jag har flyttat till egen lägenhet, äntligen fått mitt examensbevis efter sju års studier, varit på anställningsintervju och fått jobb som ombudsman för Synskadades riksförbund i Östergötland, plus att min högra hand under ganska exakt fem år, Julian, har flyttat till Karlstad för att börja plugga.

Det har alltså varit ett år med både toppar och dalar och där mitt liv ser helt annorlunda ut nu jämfört med när vi stod här för ett år sedan och blickade framåt mot 2017.

Året började dock relativt lugnt. Under januari hade vi årets första landslagsläger, vilket var det första på över ett år för min del, efter mitt uppehåll där innan Rio, men månadens största händelse var nog att jag var med i direktsänd radio, där vi pratade allt från hockey och goalball, till att förlora synen och vara med och starta upp en mörkerrestaurang i Norrköping. Programmet så som det lät i radio går inte att lyssna på nu längre, men versionen utan musik finns i arkivet och den kan ni lyssna på här.

I februari hände inte så mycket alls, men i mars började det ta fart på allvar. Jag var och åkte skidor i Yxbacken en kväll, firade födelsedagar, var hos naprapaten för första gången med mina ben, stannade hemma från en skidresa till Idre för att vi hade landslagsläger den ena av helgerna, ett läger där jag till slut ändå inte deltog, vilket så klart kändes väldigt surt med tanke på att det var enbart därför som jag inte hade åkt med till Idre, tog emot ett stipendium ur Felix minnesfond, var nominerad till årets LHIF'are, spelade första omgången av Sverigeserien 2017 och skrev inte minst min allra sista uppgift på universitetet.

I april slutade ännu en hockeysäsong i moll, ironiskt nog exakt på dagen ett år efter Leksands miracle on ice uppe i Övik, när Mora nu istället vann direktkvalet med 4-2 i matcher. Det var glödhett i hockeysverige, allas blickar var riktade mot Dalarna, som mer eller mindre stod still under de här veckorna när kvalet avgjordes. Jag läste t.o.m. att familjer tillfälligt hade delat på sig, eftersom att vissa var leksingar, andra moringar. Det låter kanske töntigt, men det går nog inte riktigt att förstå det där om man inte bor i antingen Leksand eller Mora, det är något alldeles speciellt och en hetare drabbning får du leta efter. Det skulle möjligtvis vara Djurgården mot AIK eller Luleå mot Skellefteå i ett liknande kval, men inte ens möten i SM-slutspelet mellan dessa lag kommer i närheten av det här, för ett direktkval i stort, och mellan Leksand och Mora i synnerhet, handlar om så ofantligt mycket mer än en kvartsfinal eller semifinalserie i SM-slutspelet. Det handlar om miljontals kronor, sponsorer, supportrar, invånare och två bygder där hockey är allt och då menar jag verkligen allt.

Tyvärr gick det åt helvete den här gången. Var 1 april 2016 det årets kanske lyckligaste dag, så var 1 april 2017 en av årets sämsta...

Jag var väldigt nere dagarna efter avgörandet, vilket t.o.m. hörs i min Youtubevideo som jag spelade in någon vecka efter att allt avgjorts och där jag sammanfattade det hela. Videon har i skrivande stund nästan 3000 visningar och är överlägsen bland mina videos. Självklart är det många skadeglada moringar som har lämnat avtryck och glädjts åt vårt nederlag, men jag hoppas att det inte bara är moringar som har tittat och jag lovar att de kommer få äta upp det där någon gång i framtiden, för så är det mellan Leksand och Mora. Rivaliteten är enorm. Ni ser skadeglädjen bara i kommentarsfältet på videon, men jag säger inget om det, för jag förstår dem fullt ut. Som leksing finns det inget bättre än ett misslyckande för Mora, särskilt om det är vi som har sett till att det blev ett misslyckande. Samma sak är det för dem. Så jag förstår deras reaktioner.

Min egen träning gick åtminstone bra under april och jag persade både i benpress och bänkpress när jag inledde en ny maxstyrkefas.

Annars var april lugnare än vad mars var, men i maj hände det grejer. Väldigt mycket grejer.

Vi spelade både SM och andra omgången i Sverigeserien 2017, den senare en tävlingh som vi i sedvanlig ordning anordnade här på hemmaplan, jag var för första gången i mitt liv fotomodell, när Studentbostäder skulle ta nya fotografier för sina mediekanaler, vi hade ett landslagsläger där jag presterade på en defensiv nivå som jag aldrig har gjort tidigare, men frammförallt hade jag och Jennifer slutligen bestämt att vi skulle gå skilda vägar.

Det var ett gemensamt beslut, så det var en förhållandevis mild separation, båda två var inne på samma linje. Vi levde under samma tak, men två separata liv. Vi hade inte samma långsiktiga mål i livet, hade inte så många gemensamma intressen och när vi väl började prata om det så stod det ganska klart att de där riktiga kärlekskänslorna inte heller fanns där längre. Det var mer vänskap, men klart att det ändå kändes konstigt att efter 5,5 år tillsammans inte vara just tillsammans längre och jag ska inte neka till att jag fortfarande kan sakna allt fint vi hade och alla minnen, för det var 5,5 väldigt fina år vi hade tillsammans.

Med anledning av detta började jag även kolla lägenheter och tackade gud för att jag ställde mig i bostadskö när jag gjorde, för mina poäng räckte för att ganska snabbt få tag i en lägenhet här i stan. Den valde jag docck, efter mycket funderande och flera nätters orolig/obefintlig sömn, att tacka nej till, eftersom att jag inte visste hur det skulle bli med min ekonomi. Studierna var klara, men jag hade inget jobb.

Passande nog hade jag dock hört ryktas om att Synskadades riksföebund i Östergötland skulle söka en ombudsman och nu i maj kom annonsen ut. Jag sökte tjänsten och fick komma på intervju i månadsskiftet maj/juni.

Intervjun gick väldigt bra och trots att det var sagt att det kunde ta upp till två veckor innan besked skulle lämnas så tog det bara någon dag innan chefen ringde upp mig och berättade att jag hade fått tjänsten.

Den glädjen och lättnaden var enorm, för plötsligt skulle jag ha en inkomst och en stor börda lättade från mina axlar, inte minst som jag bara några dagar tidigare hade tackat ja till en annan lägenhet, i samma uppgång som den första jag var och tittade på, men som jag tackade nej till p.g.a. min ekonomiska status. Den statusen var förvisso samma när jag blundade och tryckte på "ja" för den här lägenheten, men jag hade varit på intervjun och magkänslan sa att jag skulle ta lägenheten och det var rätt beslut och ett beslut som bidrog till att lättnadskänslorna när jag också fick jobbet blev ännu större. Bitarna föll liksom på plats och plötsligt hade jag både fixat jobb, således också en inkomst och en egen lägenhet, allt detta inom loppet av bara några dagar.

Med vetskapen om att jag skulle börja jobba i september var Julian och jag inne och signade lägenhetskontrakt i juni, han och jag var även en vecka i Mjölby och visade goalball för kidsen på Sportis camp för typ femte året i rad, jag fyllde år, en födelsedag som tillbringades i en idrottshall i Mjölby, midsommar var extremt lugn och bortsätt från att jag var med mamma och pappa en sväng till deras kompisar och åt midsommarlunch så satt jag själv här hemma.

Julian och jag var även ute i området där jag bor nu och tränade vägar, så att jag skulle hitta från bussen till lägenheten och omvänt redan från början när jag flyttade. Då passade vi även på att köpa varsin glass och ta en promenad tillbaka till Johannelund, där jag bodde tidigare.

Där klipper vi, mina damer och herrar. Andra halvan av året får ni i ett annat inlägg, håll tillgodo tills dess och sist men inte minst, gott nytt år på er alla!


En jul med värme och kärlek

Tid: 22:24:00
Datum: 2017-12-28
Kategori: Allmänt

2017 går mot sitt slut. Det har nog varit mitt mest händelserika år någonsin när det gäller stora förändringar, men det tänkte jag sammanfatta i ett senare inlägg.

Jag har i vilket fall redan varit ledig i över en vecka och julen är också den förbi.

Det blev precis som vanligt en väldigt fin och mysig julafton hos mormor, tillsammans med mammas sida av släkten. Det har blivit lite av en tradition de senaste åren, att vi ska vara hos mormor på julafton. Detsamma gäller hur dagen "ska" se ut.

Såhär brukar det se ut:

  • Vi kommer dit runt 11:00-11:30, fikar med lite lussekatter och pepparkakor och dricker glögg.
  • Sedan förbereds maten och så äter vi julbord innan Kalle.
  • Under eller efter Kalle äts det efterrätt, som sig bör ska vara appelsinfromage, för den orkar man inte direkt efter julbordet.
  • Efter Kalle delas det ut julklappar och när alla klappar är utdelade går vi varvet runt i sjunkande åldersordning och låter alla öppna varsin klapp innan det är fri öppning.
  • När alla klappar är öppnade och allt skräp undanplockat i stora säckar så ska det fikas igen och därefter är det dags för julklappsspelet.
  • När krutröken har lagt sig efter julklappsspelet, som kan bli ganska hetsigt, särskilt under de sista minuterna när alla vet att tiden är knapp och man vill ha något speciellt, då ska det ätas igen, den här gången gröt och rester från julbordet, och så avslutar vi dagen med att sjunka ner i soffan och se på Tomten är far till alla barnen. Det sistnämnda är kanske inte så traditionsstyrt, men vi ungdomar brukar iaf göra det.

Precis så som jag beskrev ovan var julafton även i år och jag bara älskar min fina och fantastiska släkt, det är sådan värme och kärlek över allt och alla, alla hjälper till och det är aldrig något tjafs eller åsiktsskiljaktigheter, åtminstone inte på ett sådant plan att det blir bråk om det. Lite småtjafs är det så klart, men det hör till och det är aldrig på blodigt allvar.

Juldagen blev däremot väldigt lugn i år.

Tidigare år har vi ofta firat med pappas sida av släkten då, men alla kusiner på den sidan är så utspridda nuförtiden och varken farmor eller farfar finns kvar i livet, så det har liksom inte blivit så under de senaste åren. Då har jag istället varit med Jennifers familj, men så blev det ju inte heller nu i år, så jag sov bort större delen av dagen och därefter ägnades kvällen och natten åt mellandagsrean.

Jag kunde inte somna när jag kom hem från mormor på julafton, så somnade inte förrän 02:00, vaknade 06:20 igen och somnade inte om förrän 09:00. Därefter sov jag till 13:30, somnade om igen, vaknade 15:30 och gick upp 16:30. Så sent har jag nog aldrig gått upp, men nu gjorde jag det och sedan bestämde jag mig för att dygna natten till annandagen, så att jag skulle vara riktigt trött då.

Jag har säkert inte dygnat på tio år eller något, men nu gjorde jag det och var faktiskt inte alls särskilt trött under natten. Jag och Samson satt t.o.m. en stund på balkongen, iklädd dunjacka, lyssnade på några poddar, filosoferade över livet och drack kaffe. Ja, Samson hade varken dunjacka eller drack kaffe då, men ni fattar grejen.

På annandagen skulle jag, mormor och Emma sedan hem till mamma och pappa, äta kalkon och spela spel. Det blev också en väldigt trevlig dag, men såhär i efterhand känner jag att den gick lite som i en dimma eftersom att jag var så trött.

Jag behöver väl knappast ens säga att jag tvärsomnade när jag kom hem därifrån senare på kvällen och igår var jag en sväng på stan med Shep och pappa. Pappa bjöd oss på både lunch och fika, men hittade något att köpa gjorde jag inte, bortsätt från nässpray, för jodå, nu är jag förkyld igen... Hoppas bara inte att det håller i sig lika länge som det gjorde då i september, när jag var förkyld i tre veckor...

Utöver nässprayen provade jag bara ut vilken storlek på ring jag har, för jag funderar på att beställa en särskild ring från nätet, som ni kanske kan få se om jag nu klickar hem den...

Igår la jag mig redan 19:30, lyssnade på Allsvenskt hockeyextra på webben, somnade från och till under sändningen, somnade sedan "på riktigt" och sov till 01:00. Sedan sov jag inte mer inatt, utan gick upp runt 06:30 och tog ett varmt bad. Kände mig lätt frustrerad över att inte kunna somna om igen, men det gjorde jag istället nu på eftermuddagen, då jag la mig en stund och tittade på alpint, men så somnade jag och sov i nästan fyra timmar, så särskilt mycket produktivitet har det ju inte varit idag, men då är det tur att alla dagar inte behöver vara särskilt produktiva heller, ibland är det skönt att bara inte göra någonting, men nu känner jag att jag vill träna igen och att den där förkylningen gärna får försvinna...

Hade ni en fin jul och hur ska ni fira nyår?
För min del blir det väldigt lugnt, en kompis från Stockholm kommer hit och vi ska väl mest bara chilla, äta gott och snacka skit. Nyårsfest har aldrig varit aktuellt för mig, tror faktiskt aldrig ens att jag har festat på nyår, inte en enda gång under mitt tjugoåttaåriga liv, men å andra sidan är det inget jag saknar, så det gör inte så mycket.

Det här är nog hursonhelst det sista ni hör från mig på den här sidan nyåret och därför vill jag passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år! Ta hand om er själva och varandra, drick måttligt och så givetvis en stoor kram till er alla!


Julen nalkas

Tid: 21:16:00
Datum: 2017-12-23
Kategori: Allmänt

Julen nalkas, imorgon är det redan julafton. Det känns det inte alls som tycker jag, hela hösten, även december, har bara rusat förbi och julfeelingsen lyser med sin frånvaro. Vädret bidrar ju inte heller direkt till ökad julkänsla. Grått, blåsigt och åtta grader varmt var det idag...

Normalt sätt tycker jag att tiden innan jul, typ hela december, brukar vara ganska lugnt, det händer inte så mycket och hela maskineriet liksom avstannar dag för dag. Det blir helt enkelt tid till att bara ta in allting, men så tycker jag inte riktigt att det har varit i år. Visst, det har varit ganska lugnt på jobbet i stort sätt hela december, men jag har ju ändå jobbat, det har varit saker varje dag, har det inte varit träning så har det varit jobb eller någon form av möte.

Det har förvisso varit roliga saker, vi har haft årets sista styrelsemöte med tillhörande middag, vi har haft kanslimöte med chefen, där det mest blev massa julfika och sedan gick vi ut och åt tillsammans, vi har varit och lussat både i Motala och Linköping och vi har haft glöggmys inne på mitt kontor, jag, Peter och Maria.

Jag, Peter och Maria överraskade också Linköpingsföreningen när de hade Luciafirande. De hade först ett riktigt Luciatåg, men efter att de var klara och hade tågat ut så entrade vi tre scenen och rev av något slags medley som vi hade tränat på i typ tio minuter. Vackert var det inte, men folket tyckte det var väldigt roligt och det upskattades verkligen!

Även Luciafirandet i Motala var uppskattat. Det var lite mer planerat, men inte mindre uppskattat för det. Jag fick äran att röra i gröten och vi deltog i deras Luciatåg, så där var vi åtminstone inte själva.

Så det har ju varit roliga saker som har hänt, men det har ändå liksom inte varit tomt i kalendern och därför känns det lite som att julen bara kom sådär pang på, helt plötsligt är det liksom julledigt och julafton är redan imorgon!

Apropå julledigt så är jag nu ledig enda fram till 8 januari. Det ska bli väldigt skönt kan jag lova!

När man börjar jobba för SRF får man ett antal gratisdagar kan man säga och de flesta av dem kommer jag att ta ut nu innan och efter jul, så jag jobbade min sista dag i tisdags, i onsdags åkte jag ner till en kompis i Skåne, kom hem igår och idag har vi traditionssenligt varit hos mamma och pappa och klätt granen, som vi alltid brukar gjöra den 23:e.

Julafton kommer att firas hos mormor med mammas sida av släkten, också det precis som det brukar vara. Det lär bli mängder med mat, för först när man kommer dit ska det fikas, sedan äter vi julbord och blir klara lagom till Kalle. Därefter äter vi efterrätt, delar ut julklapparna, fikar, spelar julklappsspelet, äter gröt och avslutar med lite mer fika. Något i den stilen kan jag tänka mig att det blir imorgon också.

Hur firar ni?

God jul alla fina där ute i vårt avlånga land, ta hand om varandra, njut av ledigheten, men glöm för den sakens skull inte bort alla de som fruktar julen snarare än älskar den. Det är tyvärr alldeles för många som gör det av olika anledningar. Ensamhet, alkohol och infekterade relationer är bara några av anledningarna till varför julen kanske inte är vad den borde vara för alla. Så glöm inte bort dessa personer, ge varandra lite extra mycket kärlek och ha en riktigt god jul!

JonnyJuice in dah house

Tid: 20:48:00
Datum: 2017-11-07
Kategori: Allmänt

Det här är ett inlägg som jag har tänkt skriva länge och nu är det dags.

Här tänkte jag ge er alla mina Youtubevideos sorterade efter flest antal visningar.

Varje video är klickbar och då kommer ni direkt till klippet.

Vi har ett helt överlägset klipp jämfört med alla övriga och det är min sammanfattning efter direktkvalet mellan Leksand och Mora nu i våras. Att det var stekhett syns med andra ord även på min Youtubekanal, men det är även en hel del annan hockey högt upp i listan. Många klipp från norra stå och andra arenor runtom i landet återfinns där uppe, men utöver hockeyn så går recentioner av hörlurar ganska bra, liksom min livshistoria "När synen försvinner mitt i tonåren".

Det som inte går lika bra är styrkeövningar och klipp med rullstolar. De hittar vi i botten av listan.

Här finns nog kort sagt något för alla. Gillar ni inte hockey, vilket jag vet att många av er inte gör, så finns massor annat att kolla in. Gillar ni hockey så finns det ännu mer.

  1. Efter direktkvalet mellan Leksand och Mora 2017 2 558 visningar, publicerat 10 april 2017
  2. Direktkval 4:7 2016: Leksand - Modo 2-1 660 visningar, publicerat 27 mars 2016
  3. Inför direktkvalet mellan Leksand och Mora 588 visningar, publicerat 10 mars 2017
  4. Denon AH-GC20 unboxing and review - swedish! 523 visningar, publicerat 2 januari 2017
  5. Läktarkamp White lions vs Superstars - 2016-11-15 418 visningar, publicerat 16 november 2016
  6. Djurgården - Leksand 4-1 Globen 2014-09-17 387 visningar, publicerat 19 september 2014
  7. Leksand - Brynäs 15-01-24 - Tegera kokar! 365 visningar, publicerat 25 januari 2015
  8. Premiär av SHL 16/17 - Leksand - Djurgården 2-5 316 visningar, publicerat 23 september 2016
  9. Direktkval 4:7 2016: Leksand - Modo 303 visningar, publicerat 27 mars 2016
  10. Djurgården - Leksand 4-1 Globen 2014-09-17 291 visningar, publicerat 19 september 2014
  11. Siri på svenska 273 visningar, publicerat 27 oktober 2015
  12. Efter Leksands bragd mot Mora 234 visningar, publicerat 11 mars 2016
  13. När synen fförsvinner mitt i tonåren 216 visningar, publicerat 4 november 2016
  14. Leksand - Brynäs 3-2 15-01-24 - Slutsignalen 216 visningar, publicerat 25 januari 2015
  15. Leksand - Brynäs 3-2 15-01-24 192 visningar, publicerat 25 januari 2015
  16. Kan leksand undvika kval till våren? 181 visningar, publicerat 9 december 2016
  17. Psykisk ohäls i Sverige idag 127 visningar, publicerat 15 december 2015
  18. Hästen - Leksand 2015-11-10 1-2 126 visningar, publicerat 11 november 2015
  19. Efter Leksands makalösa saga 2015/16 113 visningar, publiceraat 2 april 2016
  20. Att orientera sig ute i samhället med hjälp av ekolokalicering 109 visningar, publicerat 23 maj 2014
  21. Publiksiffror i premiären av Hockeyallsvenskan 2015/16 98 visningar, publicerat 22 september 2015
  22. Hästn - Leksand 2015-11-10 1-2 LTJD! 87 visningar, publicerat 11 november 2015
  23. Prata om stress i skolan 74 visningar, publicerat 25 augusti 2016
  24. Första gången över 100kg! 58 visningar, publicerat 17 juli 2016
  25. Beats Wireless vs Beats Solo2 wireless 50 visningar, publicerat 4 oktober 2016
  26. Wheelchair racing 37 visningar, publicerat 4 maj 2015
  27. Hantelryck med två hantlar 28 visningar, publicerat 1 juli 2016
  28. Tandembowling 27 visninggar, publicerat 4 maj 2015
  29. Inför säsongen 2017/18 27 visningar, publicerat 19 september 2017
  30. Wheelchair bowling 21 visningar, publicerat 4 maj 2015

Hissritualen

Tid: 08:25:21
Datum: 2017-10-25
Kategori: Allmänt

År 2010 började det cirkulera en koreansk sägen/historia på nätet om att man kan ta sig till en annan värld bara genom att åka hiss på ett speciellt sätt.

Jag lyssnade på Creepypoden och där tog de upp just detta, med anledning av ett mystiskt dödsfall på ett hotell i USA, där en ung kvinna, Elisa Lam, plötsligt försvann, men senare hittades i en av vattentankarna på taket. På övervakningsbilder från hissen ser man att hon är där inne i nästan två minuter, åker upp och ner, innan hon till slut försvinner ut ur hissen, för att aldrig synas till i livet igen. Polisen genomsökte hotellet med hundar, utan att hitta någonting, inte förrän man hittade henne i en av vattentankarna. Det avskrevs senare som en drunkningsolycka, men hur hon tog sig i tanken, som var drygt två meter hög, på egen hand, hur hon ens tog sig förbi de låsta dörrarna upp till taket och hur hon fick locket till tanken på plats, det kan man inte förklara.

Kanske genomförde hon något slags hissritual, kanske inte. Ritualen går i vilket fall till enligt följande:

Byggnaden måste ha minst tio våningar och du kan bara genomföra ritualen ensam.

Ta dig till byggnaden och gå in i hissen, ensam.
Tryck på fjärde våningen.
På fjärde våningen, stanna kvar i hissen och tryck på knappen till andra våningen.
På andra våningen, stanna kvar i hissen och tryck på knappen till sjätte våningen.
På sjätte våningen, stanna kvar i hissen och tryck på knappen till andra våningen.
På andra våningen, stanna kvar i hissen och tryck på knappen till tionde våningen.
På tionde våningen, stanna kvar i hissen och tryck på knappen till femte våningen.

Har du lyckats kommer en ung kvinna där att gå in i hissen. Titta inte på henne, tala inte med henne.
Tryck istället på knappen till första våningen. Åker hissen ner till första våningen, lämna hissen så snart dörrarna öppnas, vänd dig inte om och skynda därifrån. Om hissen istället börjar åka uppåt, mot tionde våningen, kan du tryggt åka vidare.

När du kommer upp till tionde våningen kan du välja på att gå ur hissen och inträda i "den andra världen", eller att stå kvar i hissen och bli kvar i den "vanliga världen".

Väljer du att kliva ur hissen kommer den unga kvinnan att fråga dig var du ska gå. Svara henne inte, gå bara ur hissen och se dig inte om.

Har du lyckats med ritualen kan du nu ha inträtt i den "andra världen". Det enda säkra tecknet på det är att den enda levande varelsen där är du själv. våningsplanet kommer att se nästan likadant ut som alla andra, med två undantag. Alla lampor är släkta och det enda som syns utanför fönstren är ett rött självlysande kors långt bort.

Vissa säger att tekniska prylar inte fungerar i den "andra världen", medan andra säger att de visst gör det. Svimmar du eller på annat sätt tappar medvetandet i den "andra världen" kommer du troligen att vakna upp i ditt eget hem. gå då grundligt igenom hemet, för det är möjligt att det inte är samma plats som du lämnade när du gav dig av för att utöva ritualen.

För att ta dig tillbaka från den "andra världen" kan du som sagt antingen stanna kvar i hissen uppe på våning tio, trycka på första våningen, åka ner igen, kliva ut så fort dörrarna öppnas, snabbt gå därifrån utan att vända dig om eller säga ett ord.

Gick du ur hissen på tionde våningen kan du bara ta dig tillbaka genom samma hiss som du kom dit i.

Det kan kännas svårt att komma ihåg vilken hiss det var du använde för att komma dit, men när du hittat rätt kommer det att kännas som att hissen kommer längre och längre bort från dig, ju närmre den du kommer. Väl inne i hissen måste du trycka på våningsplanen i samma följd som du gjorde för att komma till den "andra världen", alltså fyra, två, sex, två, tio och fem.

När du kommer till femte våningen trycker du på första våningen. då kommer hissen börja röra sig uppåt igen, mot tionde våningen. Då måste du trycka på vilken annan våning som helst som avbryter hissens resa till tionde våningen innan den har nått fram dit.

När du avbrutit resan upp till tionde våningen trycker du på första våningen igen. När du är nere tittar du noggrant så att allt ser ut som vanligt utanför hissen. Gör det inte det, gå absolut inte ut ur hissen. Stanna istället kvar och gör om samma resa igen.

Så, vad tror ni om det här? Fungerar det?
Jag är kluven får jag faktiskt erkänna. En del av mig säger att det ju inte kan funka, varför skulle det göra det liksom, men en annan del av mig fascineras väldigt mycket av sådant här, det finns så mycket vi inte vet och som vi inte har någon kontroll över, så egentligen, varför inte?

Vågar ni testa?
Jag tror nog inte att jag gör det. Kanske funkar d, kanske inte, men jag kan ju inte se hur det ser ut utanför hissen, så nja, jag är tveksam och lite skrämd måste jag erkänna att jag blir...

Dags för kongress

Tid: 05:47:14
Datum: 2017-10-21
Kategori: Allmänt

Om knappt en vecka är det dags för kongress.

Kongressen hålls vart tredje år och det är alltså det högsta beslutande organet inom Synskadades riksförbund, som är en treplansorganisation, där vi har lokalföreningarna längst ner, sedan distrikten och så rikset i toppen.

Nu ska alltså förbundsstyrelse, ordförande och allt annat sådant väljas, det ska beslutas i olika motioner, hur verksamhetsplanen för den kommande kongressperioden, alltså de kommande tre åren, ska se ut och vad vi som organisation ska jobba med, såväl på riks, distrikt och lokalnivå.

Det har varit galet mycket att läsa inför kongressen, som alltså äger rum i Malmö torsdag-söndag i veckan som kommer. Jag har inte ens läst igenom allt än, men sådan tu är, eller vad man ska säga, så kommer jag inte att ha någon beslutande roll för Östergötland, utan vi som klassas som "nyanstälda ombudsmän" kommer istället att ha ett slags fortbildning under kongressens gång, där vi ska iakta och reflektera öve själva förhandlingarna osv.

Det kommer bli fyra väldigt långa dagar och jag kommer med all säkerhet vara svintrött när jag kommer hem på söndag kväll. därför är det skönt att jag är ledig både nu på onsdag innan vi åker och måndag-tisdag när vi kommer hem.

Det är dock inte bara kongressen som händer nästa vecka. Nej, innan den ska jag dels på möte om arbetsmarknaden, där lars Oly, som numera är ordförande, eller vad han är, för Handikappföreningarna, kommer och föreläser. Dessutom har vi styrelsemöte på måndag och på tisdag ska jag med på en bussutflykt som vi kallar Östergötland runt, där jag ska presentera mig själv för de medlemar som följer med och visa att jag finns och vad jag jobbar med. Vi ska besöka Flygvapenmuseum i Malmslätt och Gunnes väskor i Mantorp under dagen.

Så nu börjar det hända saker på riktigt på jobbet. Det har det gjort under veckan som var också.

Vi hade möte med intressepolitiska gruppen i måndags, i tisdags var jag först själv på kontoret, eftersom att Maria jobbar i Norrköping på tisdagar och Peter var i Motala, och sedan var jag med på Norrköpings styrelsemöte på kvällen, också det för att visa att jag finns och lite sådär. I onsdags var Peter och jag sedan och köpte nya telefoner, varsin Iphone 8 blev det, och sedan kom några tjejer och intervjuade mig om hur kollektivtrafiken fungerar, vad som fungerar bra och vad som kan göras bättre. De håller på med någon form av examensarbete och det är skitkul och jätteviktigt att de fokuserar på en sådan grej. Där vill vi givetvis hjälpa till så mycket som möjligt.

Utanför jobbet så händer det nu plötsligt massor på ledsagarfronten. Sedan Julian flyttade så har ju avalon temporärt hjälpt till, men på måndag börjar hon jobba heltid, så då kommer hon inte heller att ha tid att hjälpa till längre. Dock så hade hon en gammal klasskamrat som nyligen kom hem från England som var intresserad och kunde tänka sig att bli min ledsagare. Så vi träffade henne igår, men inte nog med det. Hon på kommunen som var Julians chef tidigare har också, efter stort besvär, fiskat rätt på en annan tjej som jag också ska träffa, plus att emma lade ut en förfrågan på socionomernas forum på universitetet om att jag söker ny ledsagare och då hade en tredje tjej mailat mig häromdagen, så henne ska jag kanske också träffa. Så nu händer det verkligen grejer på den fronten...

Min förkylning är också borta och jag har äntligen kommit igång med träningen igen, efter typ tre veckors frånvaro.

Behöver jag ens säga att det känns ganska dålit just nu?
Jag känner mig i sämsta formen på jag vet inte hur länge...

Förra veckan var jag exempelvis inne och nötte lite ofensivt på egen hand. Det kändes väldigt kantigt, stelt och som att över och underkroppen inte alls synkade med varandra. Tror dessutom att jag sköt väldigt många höga bollar. Det bekräftades också av Linda dagen efter, då vi hade lagträning, jag, albin och Linda. 7/10 bollar jag sköt var höga sa Linda och mitt rörelsemönster såg väldigt stelt och kantigt ut igen. Det blev visserligen lite bättre när jag och Albin spelade centermatch mot varandra, då var det inte lika många höga bollar längre och defensiven satt ganska bra, men jag blev trött. Väldigt trött. Då spelade vi bara typ 2x7min eller något, men jag var helt slut efteråt.

Därför låter det nästan lite motsägelsefullt när jag ändå säger att det konditionsmässigt har gått helt okej efter att jag kommit tillbaka, men någon toppform är det ju definitivt inte tal om.

Styrkemässigt har jag också tappat en hel del. Jag har fått sänka vikter vid en del övningar och har inte alls samma ork och flow som vanlit, plus att jag har haft grym träningsvärk efter ett par styrkepass och det brukar jag inte heller ha

Så nu väntar en lång väg tillbaka känner jag, först och främst till min "vanliga nivå".

Det är väl i stort det som har hänt sedan jag senast uppdaterade er om vad som händer i mitt liv. Datorn och bloggen fortsätter att prioriteras ganska lågt, därav den svaga aktiviteten här inne, men jag lovar, jag har inte glömt bort er alla. Hoppas att ni har det bra och som vanligt, kom ihåg att ta hand om både er själva och om varandra tills vi hörs nästa gång!