Lär känna mig i olika situationer...

Här är en lista som jag kopierade och sparade ner för länge sedan, så minns inte ens var jag hittade den, men tänkte att den iaf kan vara lite rolig att läsa, så får ni lära känna mig lite bättre och hur jag är i olika situationer.

Here we go!

Vem är jag...

...vid matbordet?

Hur jag har ätit har förändrats en hel del under åren. När jag var liten kunde jag inte sitta still när jag åt. Jag tog en tugga, gick ett varv i köket och satte mig igen, tog en ny tugga osv.

Sedan kom en lång period där jag istället åt väldigt snabbt, kastade i mig maten. Exempelvis brukade jag gå upp 07:05 under högstadiet, åt frukost bestående av ett glas juice och en tallrik slät yoghurt, utan något i, fixade i ordning mig och lämnade hemet tjugo minuter efter att jag vaknat, 07:25.

nu äter jag istället väldigt långsamt. Jag äter ganska mycket, vilket behövs när man elitidrottar, och det där glaset apelsinjuice och släta tallriken yoghurt har bytts ut mot en dubbel portion havregrynsgröt, två kokta ägg och ett glas mjölk.

Kosten har med andra ord förändrats väldigt mycket sedan mina tonår, men blir jag inte klar sist när man äter, då är det en smärre sensation, vilket är något det skämtas om med jämna mellanrum.

Rekordet jag har suttit med en och samma portion tror jag är 1,5 timmar. Då var det dock inte frukost och till mitt försvar får jag ändå säga att vi då samtidigt pratade och planerade för en kommande lägenhetsförsäljning.

Normalt är annars 20-45min för en måltid och när jag äter är jag oftast ganska tyst. I varje fall om det rör sig om ett större sällskap. Där är jag i stort mer den som iakttar och reflekterar över andra än den som pratar själv, men är man bara två kan jag prata dessto mer, kan sitta i flera timmar vid köksbordet eller ute på balkongen och bara snacka skit, medan man äter och dricker kaffe. är jag dessutom ensam hemma, då sjunger jag inte helt sällan för mig själv, så även vid matbordet, men kanske inte ute på balkongen. Då skulle grannarna nog få hjärtslag, men jag vill alltså gärna ha lite musik på i bakrunden sådär, vilken jag då inte sällan sjunger med i, men jag gillar även att ha P4 på i bakgrunden. Det är hemtrevligt tycker jag, särskilt när man sitter där med en kopp kaffe. Spotify eller radion är med andra ord så gott som alltid igång där hemma.

...På café?

Tar jag alltid en kopp svart kaffe utan mjölk eller socker. Ska jag ha något till så blir det oftast någon form av vaniljbulle eller wienerbröd, älskar vaniljkräm! Chokladboll, bisquier eller katalaner går ju också hem för det mesta. Ja, ni som har hängt med ett tag vet att fikabröd är min svaghet, godis och snax kan jag vara utan, men jag äälskar fikabröd! Det som däremot inte går hem så väl är bakelser och "moderna bakverk", typ macarons eller cupcakes. Nej, jag är nog mer för gamla klassiska bakverk och så som sagt en kopp starkt svart kaffe till det, alltid kaffe!

...På restaurangen?

Här är jag oftast den som beställer pasta bolognaise och ett glas vatten, alternativt någon form av kött och ett glas rödvin, beroende på vilken typ av restaurang det handlar om och vem/vilka jag går ut och äter med. En god plankstek och ett glas rött på en uteservering en varm sommarkväll, eller en lunch på ett träningsläger, båda två är restaurang, men det är två helt olika situationer, så något generellt är svårt att svara här tycker jag...

...på stranden?

Åh, jag älska att vara på stranden! Kan utan problem ligga och sola en hel dag, möjligtvis gå ner och doppa mig lite snabbt om det är riktigt varmt i luften och om vattentemperaturen tillåter det, vilket alltså är ungefär detsamma som 25+. När jag var liten älskade jag att bada, men på senare år har jag blivit världens badkruka och det ska till mycket för att jag ska hoppa i det blå.

Sola kan jag docck som sagt göra i flera timmar utan problem. Har man bara lite bra musik eller en bra bok så håller jag mig lätt sysselsatt hela dagen. Att bara ligga på stranden, gräva ner fötterna i sanden, lyssna på alla strandlljuden runtomkring, samtidigt som man läser en bra bok och solen steker från en klarblå himmel, det är bland det bästa som finns!

...på krogen?

Oj, krogen är verkligen inte min grej. Trots snart trettio fylda, nåja, det är två år kvar, men ändå relativt snart, kan man nog räkna antalet gånger jag har varit ute på krogen sedan jag fyllde arton på båda händernas fingrar. Det händer med andra ord väldigt, väldigt sällan. Tycker oftast inte det är bra musik, drickan är dyr och det är svårt att prata med varandra.

Nej, ska jag gå ut, då väljer jag ett lugnare hak där man kan sitta och prata vid ett bord med en drink eller ett glas vin 99/100 gånger. Nu har jag inte ens varit ute så många gånger under mitt liv, men jag känner ändå mig själv så bra att jag nog kan slå fast att om jag mot alla odds skulle gå ut, då skulle jag mestadels sitta vid ett bord och försöka prata med mitt sällskap och helst skulle vi då välja ett lugnare ställe. Delvis kan det nog hänga ihop med min synnedsättning, för att vara på en traditionell nattklubb med ashög musik, det gör det väldigt svårorienterat när man inte ser, dansa är inte riktigt min grej, det går knappt att prata där inne och man blir helt enkelt ganska lost när både syn och hörsel i princip försvinner. Så nej, jag väljer solklart hemmamys framför krogen, typ alla dagar i veckan, men någon enstaka gång då och då kan det ändå, trots allt, vara kul att komma ut lite sådär, för man vet aldrig vem man träffar där ute i natten. Kanske är det livets stora kärlek, en av de som med tiden blir en av ens närmsta vänner, eller kanske bara en tillfällig bekant.

...På ett flygplan?

Här är nog ungefär samma som på stranden. Ja, jag älskar inte att flyga då, men jag kan utan problem fördriva tiden i några timmar om jag har en bra bok och lite bra musik att tillgå. Då åker lurarna på och sedan kan jag vara i min värld ett bra tag utan att det blir långtråkigt. Vet dock inte hur jag skulle reagera på en riktig långflygning, för det längsta jag har flugit är fyra timmar, så vi lämnar den delen av självreflektionen utanför och låter den vara obesvarad tills jag någon gång har testat det empiriskt, men ska jag ändå ge mig på något slags gissning så skulle jag tro att jag efter sisådär fyra-fem-sex timmar skulle börja bli rastlös, så det där med långflygningar är jag väl kanske lite skeptisk till, men skulle ändå vara kul att testa någon gång.

...i klädaffären?

Är jag den som kan gå runt och känna på och prova tröjor hur länge som helst, iaf om det är jag som ska ha något och om jag får välja butik själv. Annars tycker jag det är ganska tråkigt och sitter mest på en stol eller väntar utanför på att den jag är på stan med ska bli klar. Nu händer det förvisso väldigt sällan att jag ens är i fysiska butiker i stan, vilket iofs är lite konstigt, för jag kan ändå tycka att det är lite mysigt att gå runt i affärer sådär, särskilt på vintern av någon anledning, titta runt lite, klämma och känna på kläderna och sedan ta en fika på något kafé, men ändå blir det inte ofta att jag gör det. Nej, jag brukar handla det mesta på nätet numera, men får jag välja klädbutik så väljer jag Klädhuset i Falerum, där de har märkeskläder till minst 20% rea. Där kan jag gå runt bland tröjor, pikéer, skor och annat ett bra tag innan jag tröttnar.

...I matbutiken?

Har Julian och jag jobbat upp en väldigt bra effektivitet. Det är oftast vi som handlar och han vet ungefär vad jag ska ha och jag har i stort lärt mig i vilken ordning saker och ting kommer i den affär där vi oftast handlar, så allteftersom rabblar jag upp vad som ska handlas och så hämtar vi det, blippar det och går vidare. Vi brukar klara av en storhandling på knappt en timme. Det att jämföra med min f.d. sambo, som jag inte alls handlar lika effektivt med. Där blev det mer hon som handlade och jag som hängde med, om ni förstår skillnaden? När jag och Julian handlar så vet han ungefär vad jag ska ha, jag vet ungefär vilka vägar vi brukar gå i affären och vad som kommer efter varandra när man går så. Det räckte med att sambon gick på något annat sätt i affären för att jag skulle bli helt lost och inte ha någon koll längre, men allt handlar ju om vana. Skulle jag handla mer med någon annan skulle det säkert gå lättare med tiden, men i nuläget handlar jag mest effektivt med Julian, eftersom att det i huvudsak är vi som handlar tillsammans.

...På bussen?

Beror det väldigt mycket på vilken buss det är och hur ofta jag har åkt den. Åker jag en stadsbuss för första gången sitter jag väldigt uppmärksam på hur bussen åker, hur den svänger och lyssnar noga efter utropen, som är superviktiga! Fungerar inte de, då har jag ingen aning om var jag är någonstans och då blir jag väldit osäker.

Har ja å andra sidan åkt en linje flertalet gånger, som exempelvis linje 11 till det område vi bodde i tidigare, eller linje 17 hem hit, då sitter jag gärna med musik i öronen, slappnar av och njuter av några minuters musiklyssnande. Jag har åkt de linjerna så många gånger att jag inte behöver utropen längre. Oftast fungerar de, men skulle de inte göra det gör det inget, för jag har ändå stenkoll på var bussen är och var jag ska gå av, för jag har lärt mig hur och var den svänger.

...hemma hos någon?

Den här är väldigt svår att svara på tycker jag. Det skulle kunna bli världens längsta uppsats om jag tog upp alla aspekter och företeelser som kan inverka på det, det går egentligen inte att generalisera tycker jag. Det beror väldigt mycket på vem jag är hemma hos, hur många som är där, hur mycket jag har varit där osv. men man kan väl säga som så att om jag kommer hem till någon för första gången rör jag mig nog till en början ganska försiktigt, eftersom att jag inte vet hur det ser ut och inte kan se det. är det dessutom mycket folk på plats, födelsedagsfirande eller liknande, då blir jag nog ganska passiv, säger inte så mycket och sitter mest på en stol vid bordet eller i någon soffa och småpratar litegrann med de runtomkring mig. Jag blir alltså ganska statisk, går inte runt särskilt mycket och minglar.

Är det å andra sidan hemma hos någon som jag har varit hos väldigt mycket så rör jag mig helt fritt och tar för mig på ett helt annat sätt. Då vet jag var det kan stå saker i vägen, var man kan välta ner föremål om man inte är försiktig, var hunden brukar ligga eller bara en så enkel sak som hur möblerna står. Hemma eller hos mamma och pappa skulle nog exempelvis de som inte vet inte ens notera att jag inte ser något alls, för jag rör mig så naturligt och obehindrat, och även de som vet glömmer bort det, för det märks helt enkelt inte.

En sak är dock gemensam oavsett. Jag känner av stämningen ganska väl, både hur den är i själva rummet och hur den är hos den jag är där för att hälsa på. Jag kan nog vara ganska avvaktande till en början, särskilt hos nya personer, för att läsa av situatione och alla sociala koder som gäller där, men tar för mig mer och mer, ju oftare jag är där och ju bättre jag känner personen i fråga. Till slut behövs inget inkänande, allt bara går av sig själv, men trots det tycker jag nog att det även då är viktigt att faktiskt ta sig tid, kanske ta ett steg tillbaka och reflektera på nytt, även om man har varit hemma hos personen i fråga hundra gånger, så att man inte bara kör på, för något kan ju trots allt ha förändrats under de där hundra gångerna man har varit där.

...I ett förhållande?

Är jag nog väldigt omtänksam och lyhörd, men har samtidigt ett ganska stort behov av att vara själv. Jag trivs med att vara själv och har inga problem alls att vara själv hemma en hel dag utan att göra något speciellt. Jag är dåli på att ge presenter, men jag är desto bättre på att visa ömhet, trygghet och kärlek genom beröring och ord. Jag är svag för smicker och uppskattar det lilla i vardagen väldigt mycket, både att ge och få, att fixa maten tills sambon har kommit hem, att ha städat lägenheten eller diskat undan all disk. Det är vardagsgrejer, men det kan göra så mycket om man har haft en lång och jobbig dag. då är det guldvärt och sådana små gester är så fint tycker jag.

...I skolan?

Var jag oftast den tysta och tillbakadragna typen. Har aldrig varit den som hörs i klassrummet, alltid observerat och lyssnat mer på vad andra säger och diskuterar än pratat själv, har alltid varit ganska blyg och har sällan räckt upp handen för att svara på frågor. En gång fick jag t.o.m. höra av en lärare att om jag räckte upp handen lite mer skulle jag få VG. Mamma blev lite irriterad på det, för så kan man inte bedöma en elev, alla tar inte för sig i klassrummet, alla har sin roll och alla kan inte ta för sig på samma sätt, för så funkar inte gruppsammansättningar. Hur det slutade? Jag fick VG där ändå, även om jag inte räckte upp handen mer efter det.

...I sängen?

Wow, ja, den som det visste... men frasen går att tolka, så jag sover oftast på sidan eller på rygg, ofta med ena armen under kuden. Jag läser alltid innan jag somnar och tycker det är jätteskönt att gå och lägga mig tidigt på kvällarna. det kunde man inte tro för tio år sedan, när jag, likt de flesta tonåringar, var världens nattuggla, men den tiden är förbi och nu lägger jag mig snarare halv tio än halv ett. Det är så rofyllt att gå och lägga sig och vissa dagar är det t.o.m. något jag ser fram emot. Bra eller dålit, det går väl att diskutera hur länge som helst, men att bara krypa ner i sängen, läsa litegrann och somnar man så somnar man, annars är det inte hela världen, för klockan är ändå inte så mycket. Det mina vänner, det är så jävla skönt tycker jag!

...På morgonen?

Har jag faktiskt gått och blivit ganska morgonpigg nuförtiden. det kunde man inte tro under mina tonår, men så är det väl med de flesta. Jag vaknar ofta runt sex-sju någon gång och har sedan haft lyxen att kunna ligga kvar i sängen under ganska många år nu, i och med mina distansstudier. Det har jag ofta också gjort. Lyssnar ofta på någa poddar innan jag går upp och sedan blir det oftast frukosten ni läste om i början av inlägget. Gillar en lugn start på dagen, där jag kan äta min frukost i fred och dricka mitt kaffe i lugn och ro, men inom kort kommer det bli nya rutiner när jag börjar jobba i september...

...På kvällen?

Har jag å andra sidan gått och blivit ganska kvällstrött och som ni läste innan så kan jag rentav se fram emot att gå och lägga mig vissa dagar. Tycker det är superskönt att gå och lägga mig tidigt, lyssna på några poddar där med och somnar jag så somnar jag. Sitter definitivt inte uppe halva nätterna längre, utan jag prioriterar min sömn, vet att jag behöver sova ganska mycket, gärna åtta-nio timmar, och kan nästan bli lite stressad om jag vet att jag ska upp tidigt dagen efter och inte har kommit i säng vid typ 22:30. Därför brukar ja oftast se till att jag har kommit i säng då och när jag väl har lagt mig brukar jag inte ha några problem att somna. Däremot kan jag ha perioder där jag vaknar mitt i natten, blir klarvaken och kan inte somna om på fyra-fem timmar. Det är lite småjobbigt och hela dagarna blir ju negativt påverkade om man sover dålit. Någon natt då och då kklarar alla, men när det blir flera nätter på rad, då börjar det bli jobbigt...

Där har ni mig!
Hoppas att ni har orkat läsa hela vägen hit, trots att det visst blev ganska långt.
Ta hand om er så hörs vi någon annan gång!

It's not you and me anymore...

Klockan är bara drygt åtta och jag är redan uppe. Det är näst sista dagen här i stugan, imorgon åker jag hem för några dagars träning och sedan åker jag tillbaka hit på fredag igen. Det har varit en fin och väldigt lugn vecka här, en hel del sol, inte lika varmt och skönt som det var förra året när jag var här min semestervecka, men helt okej ändå. Vi har varit i Falerum och jag har köpt ett par jensshorts. Vi har ätit, fikat och fikat ännu mer, spelat kort och bara umgåtts tillsammans, precis som det ska vara. Det enda negativa är att jag har sovit dåligt nästan varje natt. Först var det fullmåne och då kunde jag inte somna förrän 03:30-05:00. Sedan har jag kunnat somna, men ändå vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om. Det är av den anledningen jag sitter uppe såhär dags. Jag vaknade 03:30 och har inte kunnat sova mer efter det. Visserligen somnade jag redan 22:00 igår, var jättetrött och allt gick som i en dimma större delen av dagen, så nog var jag trött alltid, särskilt med tanke på att jag i snitt har sovit ungefär fem timmar, vilket är alldeles för lite för att vara jag och det är dessutom anmärkningsvärt med tanke på att jag alltid brukar sova väldigt bra här ute.

Nu var det dock inte det som det här inlägget i huvudsak skulle handla om. Nej, jag tänkte berätta om anledningen till varför jag nyligen har flyttat.

Jag och Jennifer är inte tillsammans längre.

Det är ett gemensamt beslut och därför en förhållandevis mild separation, eller vad vi ska kalla det. Båda två är inne på samma linje och det här blir nog bäst för alla parter ur ett längre perspektiv, det är vi helt överrens om.

Jag har tänkt på det från och till under en tid, men har väl inte velat dra upp det till ytan, kanske lite av bekvämlighetsskäl, ni vet, man bara lever vidare i samma gamla vanliga mönster, för att det är mest bekvämt och för att det tar för mycket kraft, tid och energi att förändra någonting, men när vi började prata om det tillsammans så stod det ganska klart att vi inte gör så mycket saker tillsammans längre, vi har inte samma intressen, bortsätt från goalballen, och vi har inte samma långsiktiga mål i livet. Hon älskar barn, vill gärna bli mamma och bo i villa eller radhus. Jag har lite svårt för barn, vet inte om jag någonsin vill bli pappa, inte som det känns nu iaf, och jag är definitivten lägenhetsmänniska och vill gärna bo högt upp.

Man skulle väl kunna säga att vi väl helt enkelt har levt under samma tak, men med två olika liv nu på slutet.

Den främsta anledningen till varför vi väljer att gå åt varsitt håll nu är dock att känslorna inte finns där längre. Allt det andra går kanske att rätta till om båda verkligen vill det och ger sig fan på det, men finns inte känslorna och en eller båda inte vill ordna det, då kommer det inte att funka.

Ibland kan det dock vara svårt att avgöra vilka känslor som är kärlek och vilka som är trygghet när man har varit tillsammans så länge som vi ändå har varit, men återigen, när vi började prata om det på riktigt så stod det ganska klart, från bådas håll, att det mest har handlat om vänskaplia känslor och trygghet i att ha varandra där, inte så mycket kärlek här mot slutet, vilket på sätt och vis känns skönt, att båda är inne på samma spår och att det inte bara är en av oss som känner så. Det har gjort att allt ändå har gått relativt smärtfritt.

Med tanke på alla parametrar här ovan så skulle man kort sagt kunna säga att vi har glidit ifrån varandra och utvecklats åt olika håll. Jag var 22 när vi blev tillsammans, Jennifer var 17. Båda två var alltså ganska unga och mycket kan hännda i livet efter det. Självklart finns det de som håller ihop hela livet även om de träffas så unga, men att man inte gör det är egentligen inte så konstigt. Allra minst i dagens samhälle, där typ 50% av alla hushåll är ensamhushåll.

Nu låter det väldigt kantigt och hårt här märker jag, som att jag ser på det helt objektivt och inte har några känslor alls i relation till det här. Så är det givetvis inte, det känns väldigt konstigt att det inte är vi längre, efter 5,5 år. Det kändes väldigt konstigt när jag och Julian packade det sista och lämnade lägenheten för drygt en vecka sedan, konstigt att jag inte kommer bo där mer, konstigt att vi inte kommer bo tillsammans mer, konstigt och vemodigt att göra allt för sista gången där i lägenheten, minnas tillbaka och tänka på allt vi gjort och varit med om innanför de där fyra väggarna, konstigt att helt enkelt avsluta ett kapitel i livet och börja på ett nytt.

Jag tänker tillbaka på alla fina och fantastiska minnen vi har haft tillsammans. Jag tänker på de båda semestrarna i Spanien med långa och många dagar på stranden, besök vid saltsjön, promenader, restaurangbesök, shoppingrundor och midagar och kortspelande på takterassen i hennes mormors hus. Jag tänker på när vi åkte långfärdsskridskor en kall januaridag 2016. Det var första gången i mitt liv och det var väldigt svårt till en början, helt annorlunda jämfört med hockeyrör, men till slut fick jag ordning på det också och det gick riktigt bra och isen var jättefin. Jag tänker på paddlingsutflykten ett nästan tropiskt varmt dygn där somaren 2014, där vi paddlade, grillade och badade från några klippor. Jag tänker på skidresorna till Idre, som alltid är lika roliga. Jag tänker på hennes student en regnig junidag för fyra år sedan. Jag tänker på när jag blev bjuden på trerätters på en uteservering i stan och hur vi sedan gick hela vägen hem i vad som blev en av den sommarens absolut finaste och varmaste kvällar. Jag tänker på alla helger ute hos henes föräldrar, både varma sommardagar och kalla vinterdagar, då brasan ofta var tänd i köket och där jag alltid, från första början, har varit välkommen, där det har bjuditss på god mat och kaffe, både i köket, framför TV'n och på altanen. jag tänker på alla promenader, nyårsafnar, födlsedagar, parmiddagar och inte minst köpet av vår allra första gemensamma lägenhet, som vi sedan har byggt upp och inrett tillsammans.

Det jag framförallt tänker på är dock den trygghet och tillit till varandra som vi succesivt har bygt upp genom åren, från den där jobbiga perioden hon hade innan vi blev ett par och nästan ett år framåt i tiden, inan det till slut blev vi, och alla år efter det, när vi har lärt känna varandras styrkor och svagheter, hur den andre reagerar och agerar i olika situationer, hur den andre tänker, ja, hur vi kort sagt har lärt känna varandra på djupet. Det är väldigt fint och bland det mest värdefulla man kan ha, trygheten i att veta att den andre hela tiden finns där, det finns alltid någon att luta sig mot, man är aldrig ensam. Det är mer värdefullt än man ofta tror och tänker på, förrän det inte finns där längre. Då först blir det påtagligt hur tomt det känns och hur mycket den där trygheten faktiskt betyder. Därför tror jag att jag kommer känna en tomhet då och då nu framöver, saknaden kommer slå till då och då, men samtidigt så skiljs vi som vänner nu och det betyder enormt mycket.

Det är något som är och känns viktigt för båda två, att vi fortfarande kan vara vänner. Med tanke på det så känns det också helt rätt att vi går åt varsitt håll nu och inte senare, när vi kanske, högst troligt eftersom vi inte har samma mål i livet eller samma intressen, har gått varandra på nerverna och kanske inte kan vara vänner heller. det vill ingen av oss, så därför blir det här nog bäst för alla i längden, men allt vi har upplevt och varit med om tillsammans, det kommer jag aldrig att glömma och det kommer alltid bevaras långt in i mitt hjärtta. Det är 5,5 väldigt fina år vi har haft tillsammans och det är inte utan att jag nästan fäller några tårar här nu när jag tänker på alla minnen och allt fint vi har haft tillsammans. Jag hoppas dock som sagt att vi kommer ha många och långa fina vänskapsår framför oss. Bara det känns faktiskt som en seger, för det är långt ifrån alla som kan vara vänner efter en separation, men att vi kan det, det känns väldigt bra, om än lite sorgligt just nu. det kommer dock att lägga sig och då kommer jag mest bara vara glad för att vi fortfarande har varandra.

Flytten

I helgen var jag en sväng i stugan, innan jag på kvällen packade och fixade det sista innan själva flytten i måndags. Jag tyckte inte att jag hade så mycket kvar, men det är mer än man tror att fixa sådär innan man ska flytta, så 00:30 var jag till slut klar med allt, utom städningen, för dammsugarmunstycket gick sönder när jag höll på att dammsuga, så det blev inget av med det.

i måndags vankades det då som sagt flytt för hela slanten.

Jag kände mig lite förkyld och jävlig på morgonkvisten, så Julian och jag tränade ingenting då. Vi hämtade bara nycklarna till lägenheten och sedan fick mormor dem när jag var på väg hem, för hon skulle dit lite innan oss och börja diska lite osv.

Mamma och pappa kom förbi med bilen och så körde vi några kartonger, så att mormor och mamma skulle ha något att göra när jag, pappa och Shep åkte till Ikea och köpte säng och soffa.

Jag hade tre presentkort där som jag fick när jag fyllde, plus att jag fick 20% på bäddmadrassen om jag var Ikea familymedlem, så det blev lite billigare än vad jag hade räknat med och det är ju alltid positivt.

Sedan drog vi tillbaka till nya lägenheten, mötte upp Julian och sedan fick han och jag kämpa och slita med att få upp både sängen och soffan för alla trappor, men efter mycket blod, svett och tårar var dem äntligen uppe och då åkte vi tillbaka till gamla lägenheten för att bära flyttlådor. Hela vardagsrummet var typ fullt med lådor, väskor och möbler som skulle flyttas med. Ett rent kaos var det, men till slut var allt instuvat och klart i kärran och sedan var det bara en etapp kvar, att bära upp allt till nya lägenheten.

Det var inga problem, men nu började dock folk bli hungriga, så när pappa åkte och lämnade tillbaka kärran köpte han med sig pizza. Vi tog alltså ett litet matbreak innan vi fortsatte skruva säng, soffa och hylla. Sängen och soffan gick bra, men hyllan ville inte sammarbeta, så när klockan närmade sig 22:30 gav vi upp för dagen. En väldigt lång, men bra dag och jag blir så glad över att jag har den släkt och familj som jag har. De ställer upp, hjälper till, finns där och är bara allmänt bäst. Alla hjälper till och gör vad de kan på sitt sätt och det är så fint. Jag blir alldeles varm i kroppen.

Igår mådde jag ännu sämre än i måndags. Den långa flyttdagen tog nog ordentligt på min redan inte helt friska kropp. Egentligen skulle jag ha åkt till Norrköping och pratat goalball och parasport, men jag kände mig inte alls bra där på morgonen, så det blev inget. Istället sov jag till nästan 11:30 och efter det kändes det lite bättre, men jag var fortfarande väldigt låg och var på dåligt humör. Lite mat och kaffe fick dock skutan på rätt körl igen, med andra ord kändes det lite bättre efteråt och jag, mamma, pappa och Emma tog ytterligare en vända till nya lägenheten, där vi packade upp lite mer, satte ihop det sista på hyllan, satte upp lampor och gardiner och så fikade vi så klart i solen på balkongen.

Jag tror det kommer bli skitbra på lite längre sikt, men just nu känns det mest konstigt. Vi har ju ändå nästan bott här i tre år, men nu är det över. Jagg ska dock vara kvar här den här veckan också, för att vara kattvakt när Jennifer är i Spanien. Sedan ska jag vara i stugan hela nästa vecka och då får Linda vara kattvakt tills Jennifer kommer hem och sedan är jag done i den här lägenheten, vilket som sagt känns väldigt konstigt, men jag tror ändå att det kommer bli skitbra och det är nog det bästa för alla parter ur ett längre perspektiv, även om det just nu känns väldigt vemodigt. Det känns liksom inte verkligt, det har inte sjunkit in än, att jag faktiskt inte kommer bo här mer, det här är inte mitt hem längre, även om jag så klart kommer vara välkommen att hälsa på. Well, jag tror som sagt att det kommer bli jättebra på sikt, nya lägenheten känns bra och jag tror att jag kommer trivas bra där!

Jag avslutar med att bli lite centimental och nostalgisk, för det här var nog det sista inlägget skrivet i den här lägenheten. Det första inlägget minns jag också. Det var ganska tidig morgon, vi hade inte hunnit packa upp allt, TV-hyllan låg i delar på vardagsrumsgolvet, jag satt i soffan och tittade ut i köket och funderade på hur vi skulle ha soffan och TV-hyllan, om det skulle stå som det gjorde då, eller om vi skulle vända på det. Det blev som det stod då kan jag nu avslöja, såhär nästan tre år senare. Det är många minnen härifrån och jag kommer att sakna den här lägenheten, men nu vänder vi sida i livets bok och ett nytt kapitel ska precis ta sin början... häng med mig på det!

Hektiska dagar och hisnande glasspriser!

Som jag skrev för några inlägg sedan så var jag och Julian i Mjölby hela förra veckan. Det var återigen dags för Sportis camp, där barn i mellanstadieåldern får prova på massa olika idrotter under fyra dagar, däribland goalball. Det var femte året i rad vi var med och flera av kidzen sa att det var en av höjdpunkterna på hela veckan. Det är naturligtvis väldigt kul att höra. Barnen uppskattar det väldigt mycket, de får testa något annorlunda, använda sinnena på andra sätt än vad de är vana vid, de fascineras, imponeras och har väldigt kloka tankar och reflektioner efteråt.

Hela veckan flöt på, med ett undantag. Tisdagen. Där blev det lite smått panik en stund på morgonen. Julian hade nämligen sovit dåligt både natten till måndagen och tisdagen, hade fått tilltagande huvudvärk under måndagen och svimmade nästan när han gick upp på tisdagen. Han var rädd att det skulle vara något kopplat till den hjärnhinneinflamation som han hade i vintras, så han åkte in till US där på morgonen. Det innebar samtidigt att jag stod där utan hjälp för dagen och att jag skulle ta hand om ett gäng mellanstadiebarn helt själv. Det kan vara lättare sagt än gjort när man inte ser och jag ska inte förneka att jag var väldigt nära på att ställa in dagen och meddela att vi inte kunde komma den dagen, men Jennifer sa att det skulle gå ändå, att ledarna i de olika barngrupperna kan hjälpa till att dömma osv. så jag bokade färdtjänst så jag ö.h.t. skulle komma dit i tid inan första gruppen, varefter jag letade efter telefonnummer till hon som är ansvarig för hela arrangemanget, utan att hitta något, så jag mailade henne och hoppades att hon skulle se det under dagen och det gjorde hon. Hon kom förbi efter första gruppen, där barnen hjälpte till en del och där ledarna fick agera domare och bollkallar.

Vi pratade kring resten av dagen och jag konstaterade att lunchen var mitt största problem. Innan lunch hade jag en håltimme, så jag kunde inte haka på gruppen innan lunch till maten heller, men det löste vi också och hela dagen flöt sedan på, plus att jag fick in ett eget träningspass där under håltimmen också. När jag kom hem var jag dock svintrött och slocknade innan kl. 21 den kvällen.

Julian var imponerad av mig och sådan tur var så var det inget kopplat till hjärnhinneinflamationen, så resten av veckan flöt på som den skulle.

Fyllde år gjorde jag förra veckan också. Min födelsedag tillbringade jag alltså i en idrottshall med ett gäng kidz i Mjölby, men jag fick iaf kafe, chokladpuddingtårta och paket på sängen på morgonen och efter dagen i Mjölby firade vi mig hos mamma och pappa med grillat kött med div. tillbehör, kakor, tårtor, presenter och framförallt, min fina släkt och familj. En fin och lyckad dag måste jag säga.

Sedan vankades det midsommar framåt helgen och det blev en extremt lugn historia det här året. Jag hade inget att göra, så jag åkte med mamma och pappa till faster och farbrors stuga, första gången jag var där, och åt midsommarlunch med hela deras gamla gäng. Det var faktiskt uppehåll och vi kunde sitta ute hela tiden.

Jag var sedan hemma runt kl. 16 och resten av dagen och helgen var väldigt lugn. Jag var ensam hemma och gjorde inte så mycket mer än att flyttpacka. Det går framåt, det är inte överdrivet mycket kvar att packa och på måndag går flyttlasset, så nu är det nära.

Med tanke på flytten så har jag och Julian varit i Berga och tränat vägar nu under de senaste dagarna. Jag känner att jag vill känna mig trygg i både den busslinjen och vägen från bussen till lägenheten och tillbaka igen redan när jag flyttar och det tror jag att jag kommer att göra, för redann nu sitter både busslinjen och vägen relativt bra, så ge det några gånger till så lär det inte vara några problem.

Vi har också bytt ett par shorts jag fick när jag fyllde, men som var för stora, varit på Ikea och kollat soffa och säng och jag har dessutom fyllt min machokvot för ett bra tag framöver. Jag har väldigt svårt för hela machokulturen i stort, det är nästan så långt ifrån mig man kan komma, men på gymmet i onsdags var jag bara tvungen att testa maxvikten på bensparken, 115kg, bara för att se om jag kunde. Det kunde jag. Fyra reps blev det, men nu är som sagt min machokvot fylld för ett bra tag framöver.

Ytterligare en sväng till Ikea har jag också hunnit med. Jag, pappa och Shep var där i onsdags, kollade status för både säng och soffa inför på måndag, då jag ska köpa båda två i samband med flytten. Soffan hade jag redan bestämt mig för innan vi åkte dit, det blir en likadan som mamma och pappa har, en tidafors, såå jäkla skön! Säng hade jag betydligt mer bekymmer med. Det stod mellan framförallt två olika madrasser, en likadan som jag har haft nu, eller en lite lyxigare med memoryskum. Det blev den senare, efter att jag provat och provat i nästan en timme och pappa och Shep nästan blivit lite irriterade för att jag tog så lång tid på mig, men nu ska det förhoppningsvis bli bra.

Slutligen måste jag bara nämna det här med glasspriserna. Jävlar vad dyrt det har blivit!
Julian och jag tog en promme från Berga till Johannelund igår, efter att vi tränat vägar i Berga, och på vägen köpte vi varsin glass som vi åt i solen. En Magnum Double Coconut blev det för mig. 25kr kostade den! För en glass!

Ja, jag vet att det numera är normala priser för en glass, men någonstans lever jag kvar i min barndom när en Magnum kostade 14kr, en Daimstrut var dyrast med 15kr och Nogger, 88:an och alla de där kunde du få för 8kr. pigelin var billigast med 6kr. Idag kostar en Nogger 18kr, alltså 4kr mer än en Magnum kostade back in the days, och magnumen idag, ja, den är 11kr dyrare än förr om åren. Jag vet inte om det är jag som börjar bli gammal eller om jag helt enkelt inte har hängt med i prisutvecklingen, men 25 jävla kronor för en glass, det är det inte värt känner jag. då köper jag hellre en mjukglass för 5kr på Ikea. Kanske är jag snål och ibland får man unna sig glass ändå, oavsett vad det kostar, men även om jag unnar mig så svider det lite att lägga så mycket pengar på en enda glass. Kanske är jag som sagt snål, but that's how I am...

Det går bra nu!

Den här veckan är jag i Mjölby och visar goalball för kidzen på Sportis camp igen, men mer om det i ett annat inlägg.

Nej, nu ska det istället handla om mig själv och mitt liv.

För några veckor sedan skrev jag ju om att ni gärna fick hålla en tumme eller två för mig. Jag hade då varit på anställningsintervju, var en av tre sökande till tjänsten och hade goda feelings efteråt. Dessutom hade jag vågat språnget, jag hoppade, tackade ja till en lägenhet, trots att min ekonomiska status inte var säkrad. I sämsta fall hade jag alltså kunnat stå där med en lägenhet som jag inte hade kunnat betala annat än med mina sparade pengar och med en ännu större press att få en inkomst fortare än kvickt.

Nu blev det inte så, för vet ni???
Jag fick jobbet!!!

Efter intervjun sa de att det kunde ta upp till två veckor att få besked, men bara två arbetsdagar senare ringde ordföranden från distriktet, som jag också känner sedan många år tillbaka, och gratulerade mig till tjänsten. Alla i styrelsen var helt eniga och wow, alltså, den lättnaden jag kände då, det var verkligen som att en sten lätade från hjärtat. Jag blev så glad, bitarna föll på plats, min magkänsla efter intervjun var rätt, det var rätt att chansa på att tacka ja till lägenheten och jag blev helt enkelt så upprymd att jag inte kunde sova. Det här var nämligen precis innan läggdags, men nej, jag kunde inte somna förrän runt 04:30 den natten.

Själva samtalet var också en historia för sig.
Hon ringde först till mig, men jag svarade inte, för jag hade inte numret inlagt och fick ingen träff när jag googlade på det, så jag trodde det var någon försäljare eller något.
Till slut ringde hon Jennifer också och hon fick träff på numret, så då ringde jag tillbaka. Då hade det gått nästan två timmar från det att hon hade försökt få tag på mig från början...

I vilket fall, kan ni förstå min lycka?
Det här blir min första "riktiga" anställning och den tryggar dessutom min ekonomi nu när jag kommer flytta och bo själv framöver. Tjänsten är dessutom på halvtid, vilket jag tycker är perfekt, eftersom den då går att kombinera med idrottssatsningen, så det här mina damer och herrar, det här kommer bli skitbra!

Lägenheten var jag och Julian inne och signade tidigare i veckan, så där är allt klart och jag får tillgång till den om drygt en vecka. Vi kommer då att flytta mina grejer, men själv kommer jag att bo kvar här i någon vecka till, eftersom att Jennifer är i Spanien just då och jag är kattvakt. Så jag och Samson blir hemma då och veckan efter ska jag vara helt ledig och bara ta det lugnt i stugan tillsammans med släkt och familj. Därefter flyttar jag "på riktigt".

Så ja, sammanfattningsvis kan man väl säga att det går ganska bra nu. Jobb och lägenhet inom loppet av några veckor, det är inte illa!


#Varfemtekvinna

Bloggerskorna och poddtjejerna Matilda och Andrea har nyligen gjort en poddserie i sex avsnitt som heter #Varfemtekvinna.

Syftet med serien är att belysa, ta upp och prata om alla sexuella trakaserier och ofredanden som sker överallt och hela tiden ute i samhället,på jobbet, i skolan, på bussen, på krogen, i mataffären, ja, u name it.

Det handlar inte bara om det som de flesta först och främst tänker på och som man vet menas med "våldtäckt", det handlar om en klapp på rumpan, små kommentarer om utseende eller kläder, visslingar, anspelningar av olika slag, sjargånger, skämt, ja, patriarkala strukturer och förfördelade områden i stort.

Jag tycker hela grejen är klockren och det är såå viktigt att ta upp och prata om detta!
Det handlar inte om att alla män är svin eller att dra alla män över en kant, jag är själv man, men tycker det är minst lika viktigt att ta upp för det, för det handlar om samhällsstrukturer, kulturer, beteenden och sätt att vara. Det handlar om skuld och skam, om att förminska och bagatelisera, om så djupt rotade mönster, värderingar och beteennden som vi automatiskt lärs in i utan att vi ens tänker på det, för att det ligger så djupt, men som vi först och främst måste medvetandegöra och belysa och därefter få bort. Det handlar om jämställdhet och att vi i Sverige på ytan kanske har kommit långt på den fronten jämfört med många andra länder, men där det fortfarande är oerhört långt kvar.

Under seriens gång gästas tjejerna bl.a. av handbollsprofilen Linnea Claeson, som har blivit väldigt stor genom sitt engagemang och offentliggörande av sexistiska kommentarer och anspelningar som hon har fått riktade till sig genom sitt Instagramkonto Assholes online. Katarina Wennstam, som både skriver böcker, debaterar och föreläser om det här gästar också tjejerna och jag tycker verkligen att ni ska lyssna igenom den här serien om ni inte redan har gjort det. Den finns där poddar finns och är såå jäkla viktig och bra!

Basväst

Jag är lite sugen måste jag säga.

Vad är det då jag pratar om?
En basväst, va är det för något?

det är alltså som en väst,eller rygsäck, som du sätter på dig när du lyssnar på musik i dina lurar.
Syftet är att du ska känna basen i hela kroppen, ungefär som om du är mitt på dansgolvet ute på krogen.

Nisse hade köpt en sådan på förra lanslagslägret vi hade. Jag skulle ha testat då, men hann inte, så det får bli en annan gång.

Jag kan dock inte förneka att jag är väldigt sugen.
Dansgolvet på krogen är kanske inte direkt min hemmaarena, men jag älskar bas och "musik ska kännas" är lite av mitt måtto, och jag blir inte mindre sugen när jag ser videon nedan.

Flossy Carter är precis som jag när det gäller preferenser för musik och jag har kollat en hel del på hans kanal, både när jag skulle köpa mina lurar och min trådlösa högtalare. han testar all möjlig ny teknik, men mycket hörlurar och högtalare. här har han så klart också gett sig på basvästen.

Så, vad säger ni, är det något för er?


Håll en tumme eller två!

Nu vill jag att ni håller en tumme eller två för mig.

Som jag har berättat tidigare så fick jag hem mitt examensbevis för några veckor sedan. Nu har jag också varit på anställningsintervju. Det är SRF (Synskadades riksförbund) Östergötland som söker en ombudsman. Jag var på intervju i torsdags och känslan är god. Flera inkörda inom SRF sa redan innan jag skickade in ansökan att jag skulle passa bra till tjänsten. Nu är jag en av tre sökande och jag hoppas hoppas hoppas att jag kan få det där jobbet!

Dels tror jag att det skulle vara ett jobb som passar mig väldigt bra, jag skulle tycka att det var roligt, dels skulle det vara av stor vikt för min framtida ekonomi. Det är nämligen så att jag letar ny lägenhet för tillfället. Varför tänkte jag gå in på mer i ett annat inlägg, men i vilket fall tackar jag gud för att jag ställde mig i bostadskö relativt tidigt. Mina poäng räcker nämligen ganska långt just nu och jag blev erbjuden en tvåa för ungefär en månad sedan. Jag och Julian var där och tittade, fastnade där och pratade med tjejen som höll i visningen i över en timme, men efter mycket övervägande bestämde jag mig ändå för att tacka nej till den. Min ekonomiska situation kändes för osäker. Jag har ingen större inkomst i nuläget och kan inte få varken bostadsbidrag eller socialbidrag, eftersom att jag har "för mycket" medel på banken, pengar jag naturligtvis helst inte vill ta av för att betala hyran. De vill jag investera i något, inte använda dem till något jag aldrig får tillbaka något för.

Nu dök det upp en likadan tvåa någon vecka senare, i samma upgång som den förra, en tvåa som de dessutom skulle fräscha upp ganska ordentligt innan inflytt. Jag stod som etta i kön på den och återigen, efter noggrannt övervägande, bestämde jag mig den här gången för att hoppa. Jag tackade ja till den, trots att jag inte vet hur det blir med jobbet. Det känns lite som att hoppa utför ett stup, att blunda och bara göra det, lita på magkänslan och att det blir bra. Jag tror det är nyttigt att göra så, att komma ur sin comfort zone ibland, och man brukar ju dessutom säga att man måste våga för att vinna. Nu vågadr jag, så jag hoppas att jag vinner, men det går inte att komma ifrån att det känns lite läskigt...

Till slut måste jag bara rosa Facebookgruppen Fredagspoddens vänner, grundad av Hannah och Amanda, som de flesta vet producerar Fredagspodden. Det är så mycket kärlek, stöttning, fina ord och pep i den där gruppen, aldrig någon tråkig stämning, inga påhopp eller annat tråkigt. Alla stöttar varandra och ger värmande ord och kommentarer. Folk vill ha tips på allt från mer lättsamma saker som resmål, restauranger och smink till mer tunga saker som livskriser av olika slag, ångest och stress. Gemensamt för allting är dock att alla håller en god ton och alla är så snälla och vänliga, tipsar varandra och ger en bit av sig själv för att hjälpa någon annan.

jag outade min situation i all korthet just i denna grupp, kände att jag behövde lite stöttning och en hållen tumme eller två, för det är mycket tankar som snurrar kring allt det här. Viss respons hade jag hoppats på, men det jag fick, det hade jag aldrig vågat hoppas på. I nuläget är det 152 reaktioner och 45 kommentarer. Alltså wow, det är så häftigt tycker jag! Att helt främmande personer ger så mycket pepning och stöttning till varandra, till någon man inte ens känner. Det är så stort, så fint och jag blir alldeles varm och lyrisk. Tänk att vi människor har så mycket kärlek att sprida och ge till varandra, bara vi vågar blotta oss litegrann, öppna oss och inte hålla ett stoneface hela tiden för att vi är rädda att falla eller visa oss svaga, det är så fint!

Fotomodell och examensbevis

Vy_over_sjon_i_stugan

I onsdags var jag fotomodell för första gången i mitt liv.

Det var Studentbostäder som skulle ta nya foton för sina kanaler och där ville de fokusera på mångfald, med syfte att visa på att deras miljöer och bostäder är tillgängliga för alla, oavsett kön, etnisk bakgrund, funktionsnedsättning etc.

De annonserade ut det hela via Facebook, men fick inte tag i någon med en funktionsnedsättning, allra helst en synnedsättning, där. Därför kontaktade de LHIF och Agneta på vårt kansli tipsade vidare det till mig. Jag skickade in en intressekoll och kom med.

Klockan ringde 05:33 på morgonen och strax innan klockan 08:00, när det redan var jättevarmt och soligt ute, samlades jag och ett gäng andra studenter utanför byggnaden där vi i huvudsak skulle vara. Vi hade fått ett dagsschema innan dagen och det skulle bli en fullspäckad dag, där varje foto skulle ta ca. trettio minuter.

Alla som var där skulle inte vara med på alla foton, men det blev en väldigt lång och fullspäckad dag, där jag bl.a. var med och fotades när jag satt hemma vid köksbordet i min studentlägenhet med ett glas juice, en kopp kaffe och höll på att packa ner datorn för att dra iväg till skolan, ett foto "på språng", när vi var på väg ner för en trapp, från vårt boende till skolan, ett träningsfoto på innebandy, där jag gör latsdrag och kör crosstrainer i bakgrunden och ett annat foto där jag lyfter en hantel från ett hantelställ, ett foto på en förferre, där vi åt pizza och minglade runt i en studentlägenhet och ett foto när vi spelade sällskapsspel i ett uppehållsrum i anslutning till ett gemensamt kök.

Det var som sagt en lång dag, men kul var det och alla fick träna på sin engelska större delen av dagen, eftersom det var folk från både Indien, Wales och Spanien där. Jag kan säga att jag inte är särskilt bekväm med att prata engelska sådär. Det liksom låser sig. Jag förstår nästan allt, men att prata själv, nej, det gillar jag inte.

Jag åkte sedan hursomhelst direkt därifrån till mamma och pappa, för att fira syster, som också fyllde i onsdas. Det var som sagt kanonväder då, så vi satt ute hela kvällen, åt grillad fläskfilé och kyckling med div. tillbehör och sedan fika med hembakta bullar, Dumlekakor och vanilj/halloncheesecake.

Behöver jag ens säga att jag somnade på två röda när jag till slut kom hem?

Förra veckan fick jag också hem mitt examensbevis och sju års studier är därmed äntligen över!

Det firade vi lite i stugan igår, dit jag åkte med syster och hennes sambo. Mormor, moster, morbror och kusiner var också där och vi skålade i rödvin ute på verandan, för igår var det återigen en helt fantastisk sommarkväl, trots att det "bara" är slutet av maj. vi satt ute i shorts och T-shirt tills klockan var en bra bit över nio och det var knappt ens kallt.

Det var också första gången i år som jag sov över där och det är alltid lika underbart att vakna där på morgonen, särskilt sådana dagar som det har varit idag, strålande sol och över 20 grader redan klockan 9 på morgonen. jag hade t.o.m. satt klockan för att vakna relativt tidigt, bara för att hinna uppleva morgonen där i stugan, för det är verkligen något utöver det vanliga, finns ingen bättre plats att vakna på när det är så fint väder ute, jag bara älskar det!

Under dagen tog jag också årets första dopp. Det var inte varmt i vattnet, men det svalkade och efteråt var det skönt att soltorka på en handduk på bryggan.

nu är jag nästan bara hemma och vänder, för imorgon ska vi dit igen, för då ska vi fira mors dag där.

Jag hoppas att ni har njutit och njuter lika mycket av det här fantastiska vädret som jag har gjort och gör!


Staden som försvann

I ett avsnitt av Creepypodden pratar Jack Werner om Ashley, staden som försvann.

Det handlar helt enkelt om en liten stad med 679 invånare, som upphörde att existera natten mot den 17 augusti 1952. Den natten, närmare bestämt kl. 03:28, rapporterades en kraftig jordbävning med 7,9 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades ligga rakt under staden Ashley och när myndigheterna kom dit återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat. Staden var alltså borta.

Det stannade dock inte där, för tretton dygn senare och efter tolv dagars sökande efter överlevande, utan resultat, noterades en ny jordbävning, som uppmätte 7,5 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades också vara precis där Ashley tidigare hade legat. När myndiheterna återigen kom dit hade klyftan i marken slutit sig och där fanns nu ingenting kvar.

Det är skrämmande bara det att en hel stad upphör att existera p.g.a. en jordbävning, men det blir ännu mer skrämmande när man tittar på händelserna som rapporterades innan den första jordbävningen, när staden försvann i klyftan.

Det började redan åtta dagar innan, alltså den 8 augusti kl. 19:13, då en man rapporterade märkliga fenomen på himlen över Ashley. det beskrevs som en mindre svart öppning i himlen och efter det första samtalet till polisstationen i grannstaden Hays blev de mer eller mindre nedringda från folk i Ashley som såg samma sak. I städer runtomkring märkte man dock ingenting. Hays beslutade då att skicka dit en polis för att undersöka saken morgonen efter.

Sagt och gjort, man skickade dit en polis, men kl. 07:54 fick polisstationen i Hays ett samtal från sin utskickade polis om att han hade kört vilse, trots att han bara följt den raka vägen som ledde till Ashley. På något sätt hade han dock bara kört och kört, utan att komma fram till ashley och istället kommit tillbaka till Hays, utan att han svängt av eller vänt om. Detta var mycket märkligt tyckte man, så två timmar senare skickade man ut sju av stadens nio polisbilar för att undersöka saken. Alla tog den enda vägen till Ashley, men alla kom till samma slutsats. Vägen som var den enda väg som ledde till Ashley hade slutat leda dit och ledde istället tillbaka till Hays igen.

Under tiden hade polisstationen i Hays fortsatt att bli nedringda från invånare i Ashley, vilka rapporterade att den svarta öppningen i himlen hade växt sig större.

Senare på kvällen fick polisstationen i Hays ett samtal från en kvinna i Ashley som rapporterade sina grannar som försvunna. De hade tidigare under dagen försökt lämna staden i sin bil, utan att komma tillbaka. Ingen i Hays hade heller noterat bilen längs den enda väg som ledde från Ashley, alltså samma väg som poliserna tidigare hade försökt ta utan att lyckas.

Mysterierna i Ashley fortsatte, för kl. 07:38 den 10 augusti fick polisen i Hays rapporter från ashley om att staden var försänkt i mörker. Solen hade helt enkelt inte gått upp. En helikopter från Topeka flög då på begäran av polisen i Hays över Ashley för att försöka få fram vad som var fel i staden, men Ashley kunde då inte observeras från luften.

Dagen efter, den 11 augusti kl. 12:43, fick polisen i Hays ett samtal från en mor som menade att hennes dotter hade börjat konversera med sin far. Fadern hade dött i en bilolycka tre år tidigare, men dottern ville nu ut i mörkret för att "göra dem sällskap". Därefter mottog man 329 ytterligare samtal med liknande innebörd, där stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar.

Natten mot den 12 aaugusti försvann sedan alla 217 barn i Ashley. Hays ringdes ner med inte mindre än 421 samtal om detta, men i brist på bättre råd sa man bara åt de som ringde att stanna inne och inte gå ut för att leta efter de försvunna barnen.

På eftermiddagen den 13 augusti fick hays ett nytt telefonsamtal från Ashley. Nu rapporterades en avlägsen men tilltagande eld i syd. Den rapporterades som ett ”ljusstarkt rött och orange sken som tycktes fortsätta långt upp i himmeln". Kom då ihåg att mörkret hade lagt sig över Ashley, eftersom att solen inte gick upp, att alla stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar och därefter försvunnit. Förstå då att paniken nog började bli ganska stor i den lilla staden, samtidigt som ingenting kunde observeras utifrån, nej, staden syntes inte ens utifrån och vägen dit leedde inte längre dit.

Resten av dagen den 13 augusti fortsattes det att rapporteras om elden i syd, vilken tycktes spridas norrut och dessutom komma direkt ur den svarta himlen.

Kl. 00:09 natten mot den 14 augusti kom det sista samtalet om elden från Ashley. Då rapporterades det att elden hade växt sig så stor att hela samhället tycktes bada i dagsljus från den.

Samtalet avbröts abrubt och nästa samtal till Hays kom inte förrän över ett dygn senare. Då rapporterade en april Foster att hennes son, som dog året innan, och alla de andra som hade dött eller försvunit, hade kommit tillbaka natten innan. De kom tillbaka och de letade efter alla levande som fanns kvar i Ashley. Vissa öppnade sina dörrar för dem, menade Foster, och sedan hördes bara skrik innan husen började brinna och föll samman. Foster själv gömde sig i sitt hem, men mitt under telefonsamtalet till Hays hördes krossat glas, dämpade fotsteg och en röst som frågade efter mamma och var hon gömde sig. Sedan ett skratt och "mamma, jag hittade dig".

Samma natt uppmättes den första jordbävningen och morgonen efter återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat.

Min sammanfattning är inspirerad av Jack Werners återgivande av storyn på creepypasta.se och hela fenomenet finns återgivet på Youtube, om ni hellre vill lyssna på det. Här nedan har ni det.


Nostalgitrip med barnprogram

De senaste dagarna har inte varit roliga. Känner mig fortfarande tom efter i lördags och har typ inte lust att göra någonting.

jag vet ju att det kommer bli bättre, för, som jag skrev i förra inlägget, glöden och pasionen för det här laget kommer aldrig att dö, men just nu är det jobbigt. Det får det dock vara och som leksing är man van, hur ont det än gör att säga det.

Nåväl, nu ska jag inte tråka ut er med mina hockeytankar och känslor. Nej, nu tänkte jag istället att vi ska ta en trip till barnprogrammens värld.

Jag bara älskar ju nostalgi och igår satt jag därför och tittade igenom massa gamla themes till olika barnprogram från min barndom på 90-talet, för att komma på andra tankar och ha något att le åt.

Därför tänkte jag att vi kan köra en liten tävling, ni mot mig.
Jag slänger upp ett par klipp med olika barnprogram, så får vi se om ni känner igen alla. Jag klipper de flesta och här nedan listar jag dem i den ordning de kommer i klippen och så får ni också, som lite bonusmaterial, en liten kommentar om min relaion till programmet.

Sedan får ni gärna kommentera med hur många ni känner igen och om ni tar några av de jag inte kan. Kom också ihåg att jag enbart har gjort det här på ljudet, eftersom att jag inte ser själva klippet. Kanske står det vad vissa program heter och då har ni en enorm fördel mot mig, men den bjuder jag på!

Är ni redo?
Då kör vi!

1, Disneydags - Åh det var en klassiker på fredagkvällarna! Jag satt alltid i min saccosäck framme vid TV'n och alltid hade vi chips eller ostbågar.
2, Nalle Puh - Tittade aldrig särskilt mycket på det, men minns jag rätt så hade en granne en Nalle Puh-film som vi lånade ibland.
3, Bumbibjörnarna - Samma sak här, tittade inte jättemycket på det, men här är jag säker på att grannen hade en film som vi lånade. Gramse och Ulrik minns jag särskilt, men fråga mig inte varför.
4, Pif oc Puff/Räddningspatrullen - Förknippar det med Disneydags. Minns inte om det var huvudinslag i programmet någon gång, eller om det bara var korta snuttar mellan de båda huvudprogrammen i programmet, om ni hänger med, men tror det var med som huvudprogram under en period.
5, darkwing duck - Såg faktiskt nu att det hette "Darkwing", jag har alltid sagt "Daquin". Minns inte exakt vad som utmärkte just Darkwing duck, alla de där, Darkwing duck, Ducktales, Quack pack och alla de där flyter liksom ihop...
6, Ducktales/Ankliv - Det här är iaf den klassiska med Joakim von Anka, knattarna och Kalle. Tyckte det var riktigt bra och förknippar det också ganska mycket med Disneydags.
7, Luftens hjältar - Tittade inte så mycket på det på TV, men minns att jag hade ett kassettband med Luftens jältar och det var bra tyckte jag. Minns att jag lyssnade på det ett år när vi åkte och skulle fira midsommar och det handlade om "Baron von Brumwald".
8, Långbens galna gäng - Det här är också nästan synonymt med Disneydags. Det var riktigt bra tyckte jag. Långben och Max bodde grannar med Petter och PJ, Max och PJ umgicks och kom bra överrens, men deras pappor gick inte alls ihop. Riktigt bra!
9, Bolibompa - Den gamla klassiska Bolibompasignaturen, så som den ska vara!
10, Björnes magasin - Ett av mina favoritprogram. Bolibompa kl. 18:00 på vardagarna och mina favoritgäster var "Eva", "Robban" och "Anders med saxar". Minns ni?
11, Trasdockorna - Tyckte faktiskt det var ganska dåligt när det begav sig, men visst är det en klassiker och jag minns särskilt "Påsen", ni vet, han den tjocka med potatisnäsa och svart hår, om jag minns rätt.
12, ?
13, Bo-ko - Minns knappt ens vad det handlade om, men signaturen kommer jag ihåg!
14, Dr. Snuggles - Det tittade jag typ aldrig på, tror det kom när jag började bli lite gammal för barnprogram, så tyckte det var ganska dåligt.
15, De vilda djurens färd - Tror det hette något sådant. Var riktigt bra tyckte jag. Räv var ledare för gruppen och så minns jag Mulle, som alltid hängde på Grävling, och Grävling, han var den gamle och kloka i gruppen. I något avsnitt blev Grodan överkörd kommer jag ihåg.
16, Mumin - En till favorit. Sändes på lördagsmorgnarna om jag minns rätt. Då fick vi träffa Mumin, Hemulen, Lilla My, Snusmumriken, Stinky och alla de andra. Åh vilken klassiker!
17, tintin - Älskar Tintin! Sändes antingen efter Mumin på lördagarna, eller på söndagar, minns inte riktigt, men tror det var lördagar. Tintin kan jag fortfarande sitta och titta på om jag ska vara ärlig. Mina favoritavsnitt är Tintin i amerika, De sju kristallkulorna, Solens tempel, Kox i lasten och Tintin i Tibet.
18, ?
19, ?
20, ?
21, Kommisarie Gadget - Också en klassiker! Gadget hade allt han behövde i sin hatt och hans armar och ben hade fjädrar i, så de kunde bli hur långa som helst. Han hade sin Gadgetbil, vad den nu hette, och han hade en tjej som medhjälpare, men vad hon hette har jag faktiskt glömt. De var i vilket fall ute på olika uppddrag och det var lite action i det hela.
22, ?
23, Spindelmannen - På tal om action ja... Spindelmannen sändes i TV4 på söndagarna och var nog mitt favoritprogram som liten. Jag hade de flesta gubbarna i serien som actionfigurer, Kingpin, Rino, Schocker, Dr. Octepus, Venom, Kameljonten, Lizard, Hobgoblin, Mystereo och alla de andra, och det fanns allt från gubbar till Spindelmannenhus och Spindelmannenbil. Jag hade även en Spindelmannenmask i plast och en Spindelmannenhand som kunde skjuta iväg en plastbricka som skulle föreställa nät. Ja, Spindelmannen var kort sagt megastort på 90-talet. Är det det fortfarande? Någon som vet?
24, Sailor moon - Det var också riktigt bra tyckte jag. Japanskt från början, men översattes till svenska. Sailor moon och alla de andra Sailorhjältinnorna slogs mot universums onda makter och de där klassiska fontäntårarna när man gråter i tecknade serier var ett stående inslag.
25, Thunder cats - Tror det här gick på cartoon Network. Är inte säker på att det är det programmet jag tänker på, men om det är det så var det riktigt bra tyckte jag. Katterna var ett slags superhjältar och hade bl.a. ett häftigt flygplan tyckte jag.
26, ?
27, Denver, the last dinosaor - Det här kommer jag knappt ihåg och vet knappt vad det handlade om... Någon som minns bättre?
28, Saber riders - Det här minns jag inte heller. Introt låter som något actionliknande och skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka, men bara genom introt kan jag inte placera det...
29, ?
30, Cartoons barnklubb - Någon reklamgrej som gissningsvis ick på Cartoon Network.
31, Zelda - Visste knappt att det fanns som serie. Jag har bara spelat TV-spelen, särskilt det första till NES, men faktiskt aldrig sett det på TV.
32, Turtles - Grannen hade flera turtlesfilmer som vi lånade. En kompis hade också några filmer, men jag hade inga egna. Turtles var dock riktigt häftiga tyckte jag och hade några Turtlesfigurer också.
33, ?
34, ? - Känner så väl igen det här, men kan inte placera det. Vet att vi höll på med det där en del när vi lekte, både med gubbar och på rasterna i skolan, "jag har styrkan!"...
35, ?
36,, dino riders - Det här verkar också vara lite actioninspirerat, men jag kan inte påminna mig att jag har sett det. Samma sak här som med Saber riders, skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka...
37, min lilla ponny - Grannen hade flera My little pony-filmer också, haha, vi lånade många filmer av grannen, och mina systrar älskade de här. De hade flera hästar som leksaker också och även jag tyckte att programmet var ganska bra. Vad alla hästar hette minns jag dock inte. Någon annan som minns?
38, Vår Önskeskog - Ingen aning om vad det är för program, men namnet tog jag på introt iaf.
39, Familjen Flinta - En riktig Cartoon Network-klassiker! Vi hade inte Cartoon network hemma, så vi fick se det här när vi var hos farmor eller hos moster och morbror. Det var inget av mina favoritprogram på CN, men det är ju en riktig klassiker!
40, Stoppa duvan - Det gick också på CN. Minns inte vad det egentligen handlade om, men introt minns jag och minns även att avsnitten var ganska korta.

1, Walt isney home video - Visades innan varje Disneyfilm på VHS. Minnen!
2, Lucky Luke - Såg aldrig Lucky Luke, men det var reklam för det på nästan alla Disneyfilmer vi hade minns jag.
3, Tazmania - Åh, det var så bra tyckte jag. "Taz" kallade vi det, för han det i huvudsak handlade om hette ju Taz. Han var en tazmansk jävul och kunde inte prata. Han gav bara massa ljud ifrån sig och kunde virvla iväg som en virvelvind. Hans pappa kallade hans mamma "min lilla sockertopp" minns jag. Varför jag minns det vet jag inte, men jag minns också ett avsnitt där Taz hade ätit för mycket socker och skulle dra ut en tand. Varför jag minns just det vet jag inte heller, men det gör jag.
4, ? - Känner igen det, men kan inte placera det...
5, Bonkers - Minns knappt vad det handlade om, men att det hette Bonkers minns jag.
6, ?
7, Johnny Bravo - Åh, han är kung! Såå bra! Hade det gjorts idag hade det dock aldrig fått sändas, inte en chans! Så sexistiskt och macho som det är, nej, inte en chans, men bra är det, riktigt bra! Johnny, med sitt stylade gula hår, solglasögon, asbiffiga överkropp och skitsmala ben, försöker imponera på alla tjejer, raggar järnet och är en riktig machosnubbe. Egentligen vet jag inte varför jag tycker det är så bra, men det är det.
8, ?
9, ?
10, Scooby-doo - Gick också på CN. Det var, precis som Familjen Flinta, helt okej, men ingen superfavorit där. En klassiker är det ju dock definitivt!
11, ?
12, Ghost busters - Har egentligen aldrig sett det, men det måste väl ha ett av de mest välkända introna som någonsin har gjorts? Alla känner ju igen Ghost busters!
13, rugrats - Eller "Tommy" som vi kallade det. De små bebisarna, Tommy, Chucky, som var rädd för allt, tvillingarna Phill och Lill och i viss mån deras "stora" kusin, Angelica, typ fyra bast, hittade på massa saker som ledde till äventyr av olika slag, oftast hemma i det egna huset, där pappa Stu och mamma Didi mestadels var ovetandes om vad bebisarna försökte företa sig. Ofta var det bebisarna mot Angelica, för hon och hennes katt, Fluffy, var "dumma".
14, Super Mario - Tittade egentligen aldrig på det på TV eller film, men introt tar alla ändå, jag lovar.
15, ?
16, Familjen Adams - Gick också på CN, men såg det inte jättemånga gånger vad jag kan påminna mig och det var väl inte heller direkt någon favorit där...
17, Transformers - Har aldrig sett det, men tog det på introt ändå. Minns dock att Transformers var väldigt stora där runt millennieskiftet, många höll på med det och det fanns väl som gubbar eller lego också om jag inte minns fel.
18, Asterix - Nej, har typ aldrig sett det heller, men tog introt ändå.
19, ? - Känner igen det här också, men kan inte placera det. Åh vad irriterande!
20, Danger mouse - Kan inte riktigt placera det här heller... Kan det vara det där med typ råttor som var ett slags superhjältar? Såg det aldrig, men hade några actionfigurer. Skulle kunna vara det, men är inte säker...
21, Richard scary's äventyrsvärld - Åh, det var så bra tyckte jag! Dagge, masken, var min favorit. Det är ju också han som är berättare i programmen. Nej, det var riktigt bra tyckte jag! Minns ett avsnitt där det blev översvämning i hela staden. Vad som hände sen vet jag inte, men att det var översvämning minns jag.
22, Smurfarna - Det gick på TV3 och det hade vi inte, så såg inte Smurfarna särskilt mycket, bara någon enstaka gång hemma hos mormor, för hon hade TV3. Små gummismurfar och svamphus och grejer hade vi dock. Vem hade inte det liksom?
23, ?
24, ?
25, ?
26, Bamse - Bamse är en klassiker, vad man än tycker om det. Jag gillar berättaren och minns att jag hade ett kassettband med Bamse, Bamse i trollskogen var det. Tyckte Bamse var helt okej och vi hade ett Bamsespel, alltså ett sällskapsspel, där man skulle bygga en bana med gula pusselbitar och så kunde man hamna på antingen Bamse, Vargen, Skalman eller Lille skutt. Då hände det olika saker som man fick läsa på ett kort.
27, Cartoon (Lejonet som ryter) - Den här grejen var väl lite som Walt Disney home video, att det var innan en himla massa olika program, eller minns jag fel?
28, Pingu - Åh, Pingu! Tyckte det var skitbra och roligt, tills synen försvann och då är Pingu helt värdelöst kan jag meddela, man fattar absolut ingenting, men som liten tyckte jag Pingu var bra! Det gick ofta som ett program i programmet så att säga, ofta att Björne och hans gäst såg på en film och då kunde det vara Pingu.

1, Bert - En klassiker. Bert, alltså, huur bra?!? Bert, Åke och Lill-Erik på ena sidan och så Klimpen som "den dumma" på den andra, utom i ett avsnitt, där Bert och de andra börjar sjuan och är livrädda för Dödgrävarn i nian. Då ber Bert Klimpen om hjälp, men den gode Klimpen har inte en chans mot dödgrävarn...
2, Trasdockorna - Se ovan.
3, Doug Funny - Det här var också riktigt bra tyckte jag! Ett program som många nog har glömt bort, men jag minns det. Det var typ Dougs dagbok och så fick man följa honom, hans hund Porkshop/Kotletten, Roger, som var "den dumma", med sin katt, Dougs bästa vän, vad han nu hete, han som är grön i hyn, och så Patty, som var Dougs stora kärlek.
4, Super-Ted - Egentligen ingen aning om vad det är för program, tror aldrig jag har sett det, men tog introt ändå.
5, ?
6, Tintin - Se ovan.
7, Sailor Moon - Se ovan.
8, Dino riders - Se ovan.
9, Noaks ö - Det gick på SVT och Bolibompa och var en av mina favoriter där. Noak var en isbjörn och chef över sin ö, där det levde massa olika djur, mamutar och lite allt möjligt.
10, Anki och Pytte - Usch, såå dåligt! Ett av mina absolut sämsta barnprogram. Förlåt Pytte, men alltså, nej, det var inte bra...
11, ?
12, jungelboken/Lilla djungelboken - Kan vara introt till Lilla djungelboken, som också gick på fredagar och Disneydags. Det var som "vanliga Djungelboken", fast alla karaktärer var barn/små. Minns ni det?
13, Alfons Åberg - Alfons är kung. Det räcker så. Gillar Alfons :D
14, ?
15, Quack pack - Ännu en Darkwing duck/Ankliv/annan Joakim von Anka/Knattarna/Kalle-version. Vet inte riktigt vad som utmärkte just Quack pack, för tycker som sagt att alla de där flyter ihop litegrann, men nog var det äventyr inblandat alltid, det kan jag nog skriva under på.

1, Abrakadabra - Också ett sådant där riktigt dåligt barnprogram. Uch, vad jag inte tyckte det var bra. "doris och Gösta" sa vi oftast till det, Doris var en ko och Gösta en grävling.
2, Björnes magasin - Se ovan.
3, Bröderna fluff - Jag säger bara, vilka minnen! Jerry och Perry, med likadana kläder och enormt stort fluffigt hår. De satt på sitt kontor, som man såg rakt framifrån. De hade varsin likadan telefon, en hårtork som vapen och pratade ofta i kör. Hela programmet gick ut på att Flintkalle var avundsjuk på bröderna fluff, för han ville också ha sådär fint och fluffigt hår. Därför försökte han sno hårprodukter och annat och då fick Bröderna fluff rycka ut, ofta i sin skitfula bil, där båda två, exakt samtidigt, slog huvudet i vindrutan när de stannade, varje gång. Ja, det var riktigt bra helt enkelt!
4, Bumbibjörnarna - Se ovan.
5, De tre vännerna och Jerry - Också sådär riktigt bra och precis som med Johnny Bravo så är det högst tveksamt om det hade visats idag. Frank Erik och Thomas gör allt för att försöka imponera på klassens tre statustjejer, Linda, Mimmi och Tess. linda är självklar ledare i tjejgänget och Frank leder killarna. Imponerandet går väl milt sagt sådär och till råga på allt så har vi Jerry, som hela tiden försöker komma med i killarnas gäng, men som hela tiden är lite utanför. Killarna, särskilt Frank, är inte jättesnälla mot honom, men ofta slår det tillbaka på dem själva, självklart hhårdast för Frank, när tjejerna dissar dem stenhårt, varje gång.
6, Dr. Kosmos - Programmet utspelades i hans farkost som han hade kraschat med på jorden. farkosten var ett uppochnervänt hus och minns jag rätt hade han en tjej som sidekick i programmet, men vad hon hette har jag glömt. Någon annan som minns?
7, Ducktales/Ankliv - Se ovan.
8, ?
9, Fem myror är fler än fyra elefanter - Tyckte aldrig det var någon jättehit, men nog är det en klassiker alltid och det introt är väl också ett sådant där som alla kan, oavsett om man gillade det eller inte.
10, Nalle Puh - Se ovan.
11, Richard Scary's äventyrsvärld - Se ovan.
12, Mumin - Se ovan.
13, Vintergatan 5A - Bästa sommarlovsmorgon ever! 2000 och 2001 alternativt 2001 och 2002 gick det som sommarlovsmorgon. Vintergatan 5A och 5B hette det. Ungdomarna Mira, Henrik och Glen slussades upp i ett rymdskepp på väg till ett sommarläger/kollo, tillsammans med taxichauffören som de åkte med, Peo. Peo var väldigt tvär och sur till en början, men han genomgick en ordentlig förändring genom programmet. Hela grejen gick ut på att de skulle styra rymdskeppet till olika planeter och där göra olika uppdrag. Mira hade en blå dräckt, Henrik en gul och Glen en röd. Glen var också min favorit och hans "shit, oh shit!" är en klassiker.

Några klassiker saknar jag i de här fyra klippen. Brum, Batman, Timon och Pumba, Johnny Quest, Loney tunes, Freakyzoid, Eva & Adam, Sunes värld, Kalles klätterträd, Farbrorn som inte ville bli stor, Hjärnkontoret, Tippen, Sofffipropp och Rallyplaneten. Minns ni dem också?


Såhär ser det ut i mars...

Det har ekat tomt här på bloggen i en dryg vecka nu, men här sitter jag nu mitt i natten och skriver ihop det här, så ni vet att jag lever, typ.

Det kommer nog att eka tomt här framöver också, för i mars är det väldigt mycket att göra.

Årets två första månader har varit väldigt lugna. Det har varit en del i skolan, men i övrigt har det varit väldigt lugnt och jag har varit hemma en hel del, men nu drar det igång, titta bara på det här, från helgen som var och framöver...

Fredag 24 februari: Ner till Malmö för landslagsläger
Lördag 25 februari: Landslagsläger i Malmö
söndag 26 februari: Landslagsläger i Malmö

Måndag 27 februari: Träning
Tisdag 28 februari: Skidåkning i Yxbacken
Onsdag 1 mars: träning + fika med en vän
Torsdag 2 mars: Träning + deadline för en uppgift i skolan + jobb på restaurangen
Fredag 3 mars: Träning + LHIF's årsmöte där jag är nominerad till årets LHIF'are
Lördag 4 mars: Födelsedagsfirande
Söndag 5 mars: Träff med 18-30-gruppen SRF där vi ska chilla och äta pizza

Måndag 6 mars: Träning 2 pass
Tisdag 7 mars: Parasport Östergötlands årsmöte, där jag ska ta emot ett stipendium
Onsdag 8 mars: Träning, ev. 2 pass + besök hos naprapaten med mina ben
Torsdag 9 mars: Träning 2 pass
Fredag 10 mars: Till Stockholm för Sverigeserien
Lördag 11 mars: Sverigeserien i Stockholm
söndag 12 mars: Sverigeserien i Stockholm

Måndag 13 mars: Träning 2 pass + en kompis kommer hit i några dagar
Tisdag 14 mars: Möte om Sverigeserien i Linköping
Onsdag 15 mars: träning, ev. 2 pass
Torsdag 16 mars: Träning 2 pass + kompis åker hem
Fredag 17 mars: Träning
Lördag 18 mars: LEDIGT
Söndag 19 mars: Träning

Måndag 20 mars: Träning 2 pass + en annan kompis kommer hit i några dagar
Tisdag 21 mars: LEDIG
Onsdag 22 mars: Träning, ev. 2 pass + kompis åker hem + deadline för slutuppgift i skolan
Torsdag 23 mars: Träning 2 pass + möte på socialkontoret + middag hos mamma och pappa innan de åker till Alperna
Fredag 24 mars: Till Malmö för landslagsläger
Lördag 25 mars: Landslagsläger i Malmö
Söndag 26 mars: Landslagsläger i Malmö

Måndag 27 mars: Ev. träning 2 pass
Tisdag 28 mars: LEDIG
Onsdag 29 mars: Träning, ev. 2 pass
Torsdag 30 mars: Träning 2 pass
Fredag 31 mars: Träning + ev. jobb på restaurangen
Lördag 1 april: Äta på restaurang
Söndag 2 april: Träning

Så ser det ut, just nu. Sedan kan det ev. tillkomma någon hockeyresa i kvalet och lite fika med vänner och så, men minst såhär kommer det se ut i mars, så räkna med att jag kommer fortsätta vara lite frånvarande här...

Jag hoppas iaf att ni har det bra, tar hand om varandra och som Daniel richter på Styrkelabbet säger, "träna hårt, ät bra, dö ändå".

fett och sockerskatt

Det pratas ju om att det ska införas skatt på fett och socker, för att få oss konsumenter och medborgare i vårt avlånga land att äta mindre socker och mindre fett.

Tanken är god, men vi hade en diskussion om just det här i skolan för en tid sedan och efter den är jag inte helt säker på att det är rätt väg att gå. Åtminstone inte enbart att införa skatt på både socker och fett, utan att kompensera på något annat sätt.

Varför ska jag förklara här nedan.

Vilka livsmedel vi konsumerar är ingen fri variabel som är helt frikopplad från allt annat runtomkring som påverkar på hur vi lever våra liv och vilka val vi gör, medvetet eller undermedvetet. Tvärtom. Allt hänger ihop, alla områden samspelar och påverkar varandra.

Vilka livsmedel vi köper påverkas exempelvis till stor del av vår socioekonomiska bakgrund, vilken i sin tur påverkas av vår utbildning och sociala bakgrund.

Att personer med högre utbildning äter mer frukt och grönt jämfört med personer med lägre utbildning är alltså ingen slump, på samma sätt som det inte är någon slump att personer med lägre utbildning äter mer "skräpmat" jämfört med personer med högre utbildning. De flesta vet att de borde äta mer frukt och grönt, men de har inte råd.

Ett exempel.
En ung kvinna utan högskoleexamen är medveten om att hennes kostvanor inte är de bästa. Hon vill äta nyttigt. Hon vill äta frukt, grönsaker och andra nyttigheter, men hon får pussla en hit och en dit för att ens få ekonomin att gå ihop. Trots enbart gymnasieutbildning har hon fått div. ströjobb som hon hankar sig fram på. Lönen räcker precis för att få vardagen att gå ihop, men det finns inte utrymme för några utsvävningar. Inkomsten påverkar även hennes inköp. Hon vet att hon borde äta mer frukt och grönt, men pengarna räcker inte till. "Skräpmaten" är billigare och därför blir det lätt att hon nappar åt sig den i affären istället för frukten och det gröna, trots att hon vet att hon egentligen borde rikta in sig på det senare, men pengarna räcker inte.

Därför tror jag att risken med att införa fett och sockerskatt är att de som redan idag är mest utsatta blir ännu mer utsatta.

Höjs priserna på "skräpmaten", ja, då har man plötsligt kanske inte råd alls att köpa mat, eftersom att ekonomin redan nu går på knäna. Då måste man ha in mer pengar på något sätt, så man söker ännu mer jobb och är det något vi inte behöver i det här landet så är det ännu högre arbetsbelastning än vad vi redan har.

Så blir dock fallet. För att ens ha råd att köpa mat när den blir dyrare, då måste man höja inkomsten, vilket görs med ännu mer jobb. Många går redan på knäna p.g.a. alldeles för hög arbetsbelastning, för lite tid för att hinna med allt som ska hinnas med och risken är då att sjukskrivningarna istället ökar p.g.a. stress och utmattningssyndrom, när arbetsbelastningen ökar ytterligare.

Det behöver vi definitivt inte.

Därför tror jag det är en dum idé att enbart införa skatt på fett och socker, utan att kompensera för det på annat sätt.

Vill vi att folk ska äta mer frukt och grönt, då går det inte att enbart höja priserna på "skräpmaten" så att den inte längre blir billigare än de nyttigare alternativen, för om allt blir dyrare, då kommer det slå tillbaka på andra områden istället.

Så grundidén är bra, men inte enbart att införa skatt. Det tror åtminstone inte jag är en vinnande väg att gå.

Vad tror ni?

Björnstad

Gillar ni att läsa?
Om ni gör det så kommer här ett boktips, gör ni inte det så tycker jag att ni ska läsa boken ändå.

Björnstad av Fredrik Backman, ni vet, han som skrev En man som heter Ove, som förövrigt också är väldigt bra.

Björnstad handlar om en liten stad någonstans i norra Sverige, där hockey är allt. Staden är näst intill synonymt med hockeylaget och hockeyn. Klubben, Björnstad hockey, är kort sagt det som svetsar samman alla invånare i den lilla staden, det är den som utgör fundamentet i invånarnas tillvaro. Man skulle kunna säga att hockeyn sitter i väggarna runtom i staden.

kevin är lagets stora stjärna. Sedan han var fem har han varit just det, den stora stjärnan. Han gjorde alla tolv mål i någon match för länge sedan, när Björnstad vann med 12-0, men han missade öppet mål i slutet av matchen och det gjorde honom förkrossad. samma natt hade han släpat ut ett mål på isen nere på sjön, stod och matade skott på skott, ur exakt den vinkel som han hade missat det öppna målet ifrån, bara för att bli bäst.

Sedan dess har han nött och nött, matat skott på skott och är fortfarande, tolv år senare, lagets stora stjärna, samtidigt som hans pappa har oerhörda tillgångar, går in med enorma sponsorpengar i laget, är en stor faktor i att laget ens existerar. Både pappan och mamman jobbar massor, saknar empati och känslor och har en väldigt strikt relation till sin son. Det handlar inte om IFALL han jorde mål, utan HUR MÅNGA mål han gjorde. Familjen bor givetvis i Björnstads finaste kvarter och kontrasten mot Amad är enorm. Han bor med sin mamma i "Sänkan", som är stadens lågklassområde. Hans mamma jobbar som städerska i ishallen och att se sin son träna ensam där nere på isen varje morgon, åka i full fart, vända efter vända, bara låter benen gå, för att bli bäst, det är det bästa och finaste hon vet.

Två vinnarskallar, en individ framburen av pengar och resultat, en annan av kärlek och tro.

Boken målar upp en enormt verklighetstrogen bild av en hockeytokig stad, av drivet och glöden hos ungdomar som gör allt för att bli bäst, men boken är långt ifrån bara hockey. Den väver in samhällsstrukturer, klasstillhörighet, hierarkier, makt och kön i en berättelse där ett fruktansvärt brott begås, där en flickas ord står mot en pojkes, där hierarki, kön och status får en hel stad, bortsätt från nåra enstaka guldkorn, att ställa sig på den ena partens sida. Den beskriver hur ett helt lag ställer upp för sin kapten, står enade tillsammans, just därför att de är ett lag där alla drar åt samma håll. Tills några få bitar faller ur den outtalade men ändå givna ramen. Tills pusslet spricker sönder, allt vänds uppochner och där rättvisa till slut skipas.

Det är en enormt gripande bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig, särskilt för mig som är hockeytokig. Jag känner igen väldigt mycket av det som beskrivs i boken relaterat till hockey, men boken är som sagt långt ifrån bara hockey och jag tycker definitivt att ni ska läsa den om ni inte redan har gjort det, oavsett om ni har ett intresse för hockey eller inte, för den är riktigt bra, en av de bästa böcker jag har läst på bra länge och då ska ni veta att jag läser ganska mycket böcker. Tänkvärd, träffsäker och helt enkelt ruggigt bra.

Denon AH-GC20

Det här var väl lite av en julklapp till mig själv skulle man kunna säga, ett par trådlösa Denon AH-GC20 med aktiv brusreducering.
Köpte de på black friday, då de var nedsatta 800kr.

Av vad jag har sett nu verkar de tyvärr ha utgått från HIFI-klubbens sortument, vilket kan förklara varför det var rea på dem, men jag är hursomhelst grymt nöjd med dem!

Jag har ju letat nya lurar nu ett tag och här har jag äntligen hittat min solemate.
Det är gedigen byggkvalitet i stål med skinnbeklädnad på både bygel och kåpor, ingen plast här inte, active noice canceling som väldigt effektivt stänger ute allt buller från motorer, torktumlare och annat, och så är det ett grymt ljud. Jag bara satt och log när jag lyssnade på dem första gången. Wow säger jag bara!
Även om de kostade en slant, trots rean, så är de värda varenda krona!


Fortsättningen på år 2016...

Nu när jag är hemma, är sjuk och ändå inte kan träna eller något så passar det bra att vi går igenom andra halvan av förra året. Jag lovar att det här inlägget inte kommer bli lika långt som det förra, för andra halvan av år 2016 var betydligt mer händelselöst än första halvan.

Vi startar där vi avslutade förra gången. Det var efter midsommar och i början av juli åkte hela familjen, plus mormor, ner mot västkusten för att hälsa på shep och Schulle i Lysekil/Fiskebäckskil, där de jobbade över sommaren.

det blev några fina dagar med kortspelande, promenerande längs kajen i Lysekil, där vi bodde, allsong i folketspark med bl.a. Jack Vreeswijk, roadtrips till både Grebbestad, Fjällbacka och Strömstad, där vi gick längs vattnet och bryggorna, tittade i de små butikerna och åt riktigt god fisk, grillad lax med smörslungad färskpotatis. Samma kväll åt vi på Norra hamnen i Lysekil, satt i en glasdel av restaurangen med enorm utsikt över havet. Synd bara att det just den kvällen inte var så fint väder. Maten var i vilket fall riktigt god, kungsflundra med div. tillbehör, rödvin och en supergod chokladmousse till efterrätt. Det var dock inte den godaste maten på resan, för det var under sista kvällen, när vi åkte över till Fiskebäckskil, strosade lite längs gatorna där och åt på Brygghuset nere i hamnen, där Schulle jobbade. Jag åt veckans fongst och det var bland det godaste jag någonsin har ätit! Halstrad röding, potatispuré med citrus och morot på tre vis, morotspuré, smörstekta morötter och friterad morot.

Tur med vädret hade vi också under resan, för innan vi åkte ner dit hade det regnat en hel del, men när vi kom ner sken det upp och sedan regnade det inte mer under tiden vi var där, även om det blåste en del. Sista kvällen, när vi var i Fiskebäckskil, var t.o.m. en sådan där magiskt fin sommarkväll, helt vindstilla och varmt så att man utan problem kunde gå med bara armar och ben. Vi tog därför en kvällspromenad i den idylliska sommarkvällen innan vi åkte tillbaka till Lysekil.

Kort sagt en väldigt fin minisemester tillsammans med världens finaste familj.

Jag stannade sedan kvar på västkusten i ytterligare någon vecka, närmare bestämt i Kungsbacka, där Louise jobbade över sommaren. Nu var det dock sämre väder och regnade en hel del, men vi hade det trevligt ändå.

Hemma från västkusten var jag nästan bara hemma och vände innan det bar iväg till stugan för en veckas semester och helledigt från träningen. Återigen hade jag tur med vädret, för nu kom den där riktiga värmeböljan och det var nog sol och över 25 grader varje dag jag var där. Det inebar att det blev frukostar i solen ute på verandan med utsikt ner mot sjön varje dag, många härliga dopp i vattnet, som hann bli ganska varmt under de där dagarna, många timmars pressande i solen, några somriga promenader, fika, fika och ännu mer fika, ett måste när man är i stugan. Det fikas minst två gånger om dagen där. ett besök på klädhuset Falerum hann vi också med och därifrån fick jag med min nya favorittröja som jag hade spanat in redan året innan, men som jag då inte köpte för att den var för dyr, men som jag nu slog till på, eftersom jag ångrade mig så gruvligt efteråt förra sommaren.

Juli övergick i augusti och där tillbringade jag till en början ännu mer tid i stugan, men sedan gjorde hösten ett alldeles för tidit intåg och större delen av augusti var inget vidare rent vädermässigt.

jennifer började jobba på nytt jobb och det var först då som vi träffades igen. Under större delen av hennes ledighet sedan midsommar hade vi mer eller mindre sprungit om varandra hela tiden och knappt ens träffats, trots att vi är sambos. Lite tråkigt, men så blir det ibland och jag njöt ändå.

Jag och Jocke åkte på en kryssning till Tallinn precis innan höstterminen drog igång. En hösttermin där jag hade tänkt att prova på att plugga 75% och se hur det skulle gå att kombinera med träningen. Jag tänkte dock fel, så istället för 75% blev det studier på 100% kombinerat med en elitsatsning under september och oktober. Det blev inget bra. Träningen blev lidande, jag fick skippa en hel del pass för att hinna med skolan, jag var dessutom sjuk vid något tillfälle, julian var sjuk och träningen blev helt enkelt väldigt hackig.

Sommaren gjorde ett sista desperat återbesök och det var över 25 grader en helg när vi var i stugen, sista gången för min del för året. Det var nästan tropiskt där under den där helgen och jag minns att jag satt ute i mörkret, lyssnade på gräshopporna och frös inte alls, trots att klockan blev mycket.

I september var det också dags för premiär av SHL 2016/17. Leksand mot Djurgården. Givetvis var jag på plats uppe i Tegera och även om Djurgården vann klart med 5-2 så var det en magisk stämning där inne i arenan, precis som alltid och här nedan har ni det.

Vi hann också med att spela tredje omgången av Sverigeserien 2016 i Göteborg, vi tog 15/18 poäng, vilket gjorde att vi ledde serien med nitton poäng före tvåan och med arton poäng kvar att spela om var saken redan klar, vi hade vunnit Sverigeserien för första gången någonsin. Jag var dessutom på träningsläger i England tillsammans med utvecklingslandslaget, där vi sparrade mot just England inför deras stora mål för året, B-EM. där slutade de senare också tvåa och gick upp i A-EM, vilket innebär att vi, Sverige, kommer att möta dem i EM nu i höst. Lägret i England var i vilket fall väldigt bra, väldigt nyttigt att få den typen av matchspel för min egen del och jag blev nästan lite förvånad över att jag hängde med såpass bra som jag ändå gjorde, med tanke på att jag typ bara hade fyra pass goalball i kroppen sedan juni.

Oktober kom och där var det i princip plugg för hela slanten. Det var väldigt mycket i skolan och jag hann typ inte med något annat kändes det som, men jag klarade det. Första veckan i november var den sista i den ena kursen och därefter fortsatte jag att plugga 50% under resten av terminen. Det blev med andra ord betydligt lugnare, men huvudsaken var att jag hade klarat att plugga 100%, även om det bara var för en halv termin. Det räcker dock så. En gång, aldrig mer, ungefär. Det går ett tag, men inte i längden och jag kände som sagt verkligen att andra saker fick prioriteras bort p.g.a. studierna och så vill jag inte ha det.

Lagbild_efter_guldet_i_Stockholm_paragames_2016

I början av november tog vi guld i Stockholm paragames 2016 och i mitten av månaden började julkänslorna komma på riktigt. Nu när det var lite lugnare i skolan hann jag också med att fika med några vänner, umgås mer och göra mer saker som jag mår bra av. Hockey i Saab arena blev det också, både i oktober och november. Tyvärr vann LHC båda matcherna, men i stort vände Leksand skutan, efter att ha inlett säsongen väldigt svagt med fem poäng på tretton matcher. Nu började man plötsligt hitta rätt och få marginalerna med sig och i dagsläget är man inte ens sist. Faktum är att man för första gången den här säsongen kan gå upp över det nedre kvalsträcket om man slår örebro ikväll. Snacka om att vända skutan och perra har återigen fått det här laget på rätt kurs och få dem att prestera.

Diplom_fran_Elitidrottsskolan

I slutet av november var det avslutning med Elitidrottskolan och tre fantastiskt bra och givande år är därmed över. Jag har lärt mig massor där, men framförallt har utbildningen bidragit till att lära känna och umgås mer över idrottsgränserna. Annars blir det lätt att man håller sig på sin kant och är helt uppe i sin egen prestation, vilket så klart är en nödvändighet när det väl är skarpt läge, men i och med utbildningen så känner man till de andra idrottarna bättre och har dessutom lärt sig en hel del om hur andra idrotter går till och vad som är viktigt i just de idrotterna.

Lagbild_efter_guldet_i_Sverigeserien_2016

Första helgen i december var det dags för fjärde och sista omgången av Sverigeserien 2016 och även om det var vår sämsta omgång under året rent poängmässigt så räckte det ändå till att ta hem och vinna hela serien.

Efter segern kontaktade vi, eller jag, en del media och fick till en stor artikel i corren och en lite mindre artikel i Östgötatidningen. Kul med mediauppmärksamhet tycker jag och läs gärna artiklarna!

Julkänslorna mattades av en del in i december, det var ingen snö, men Lucia blev det och lite glöggmingel hos mammas kusin, mer fika och lunchande med vänner, julklappsinslagning, en himla massa julmusik och så vankades det då jul. En jul som blev precis sådär fin och mysig som man vill att den ska vara, med släkt och familj, kärlek, värme och gemenskap i fokus.

Vi avslutade året hemma hos svärföräldrarna, med trerätters middag, kortspelande och så skålade vi in det nya året under bar himmel, medan regnet strilade ner i den varma och härliga badtunnan där vi satt.

Där har ni mitt år 2016 och nu hoppas jag att 2017 blir ett riktigt bra år med mycket lycka, kärlek och utmaningar!


Såhär var mitt 2016

Nytt år med nya utmaningar och möjliheter. 2017 är här och som traditionen är så tänkte jag därför börja året med en liten sammanfattning av förra året. Vi kör först ett kort svep över årets främsta händelser och minnen och sedan går vi in lite mer i detalj på de olika punkterna. Det blir mycket text, men jag bryter av det med lite Youtubevideos här och där.

2016 var i stort ett bättre och mer händelserikt år än vad 2015 var. Minns att jag inte tyckte att det hade hänt så mycket under 2015 när jag skrev en resumé av året för ganska exakt ett år sedan nu, men när jag började ransaka mig själv lite mer insåg jag att det visst hade hänt en hel del.

Så behöver jag inte säga i år, för under 2016 hände det en hel del. Utan inbördes kronologisk ordning så hann jag med att skriva min C-uppsats, prova på att plugga 100% parallellt med en elitsatsning, åka långfärdskridskor, köra skoter, åka till Kläppen med mammas sida av släkten för att hälsa på Shep och Schulle, en skidresa till Idre, ta hem totalsegern i Sverigeserien 2016, tävla internationellt med utvecklingslandslaget i Berlin, vara på träningsläger i England, supporterresor till Leksand, både i direktkvalet i våras och i premiären nu i höstas, vara på semester i Lysekil med familjen, ta guld i Stockholm paragames 2016, bli kattägare till världens finaste katt, vara med när kusin tog studenten, tillbringa många och långa sommardagar i vårt alldeles egna sommarparadis och sist men inte minst fick vi bevittna ett miracle on ice när Leksand tog steget upp i SHL igen. Det kan nog förövrigt mycket väl kunna vara årets absolut lyckligaste dag, jävlar vad glad jag var då, bara skrek rakt ut!

Tar vi allt i kronologisk ordning så inleddes året mer intensivt än vad år brukar göra. Januari brukar vara en månad som det inte händer särskilt mycket i, en månad som går på tomgång skulle man kunna säga, men här blev jag först sjuk och missade ett landslagsläger första helgen på året. Sedan blev jag frisk och åkte långfärdsskridskor för första gången i mitt liv tillsammans med svärföräldrarna och sambon. En kall och härlig vinterdag var det och vi hade tur med vädret, minst sagt, för helgen efter var det plusgrader och det låg ett lager vatten uppepå isen och tror t.o.m. att det var ett par som gick igenom isen då. När vi åkte var det dock superfin is och på sina ställen såg man t.o.m. hela vägen ner till botten. En underbar dag, men svårt att åka var det, i synnerhet som mina skenor inte ville fästa ordentligt i kängorna, så fötterna vek sig gång på gång. till slut fick vi ändå ordning på det och mot slutet av den några timmar långa färden, inkl. fika och korvgrillning över öppen eld, gick det faktiskt ganska bra.

Sista helgen i januari åkte vi upp till kläppen för att hälsa på Shep och Schulle, som jobbade där över vintern. Natten innan vi åkte sov jag hemma hos mamma och pappa för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Det var lite nostalgiskt får jag faktiskt säga, att sova i mitt gamla rum, äta frukost, duscha och göra alla kvällsrutiner som jag gjorde på den tiden.

I Kläppen åkte de flesta skidor, utom jag och mormor, men de hade otur med vädret, för alla dagar vi var där var det ganska milt och regnade t.o.m. litegrann.

Trevligt var det i vilket fall, med god mat, sällskapsspel, promenader och så drog vi alla syskon och kusiner till harrys i Sälen för att se Icona pop, vilket tyvärr blev en stor besvikelse och var absolut intte värt pengarna.

Ungefär i samma veva som vi var i Kläppen meddelade jag coacherna i landslaget att jag ämnade ta ett uppehåll tills efter paralympics i Rio. Ett väldigt tufftt beslut, i synnerhet som Rio hade varit mitt stora mål sedan jag kom in i landslaget för sex år sedan, men mer om det beslutet och varför tänkte jag skriva i ett annat inlägg, för det har jag faktiskt ännu inte gjort här i bloggen.

Februari blev därför väldigt lugn. Man kan nästan säga att januari och februari switchade plats, för i februari hände inte mycket alls. Studierna fortsatte, men hela vårterminen var tillägnad C-uppsatsen. Det var dock gott om tid tyckte jag, så jag var ledig hela januari och större delen av februari också, för uppsatsen skulle ändå inte vara inne förrän i slutet av maj.

Mot slutet av månaden började jag dock så smått läsa lite kurslitteratur till uppsatsen och sista helgen i februari åkte jag till Södertälje och en kompis där. Det blev filmtittande större delen av helgen och på måndagen åkte jag vidare därifrån till en annan kompis i Stockholm. Vi åkte på en kryssning till Tallinn, samtidigt som Slutspelsserien i Hockeyallsvenskan tog sin början, dit leksand till slut hade tagit sig, efter att man låg sist i serien i slutet av november. Då kom Perra in i båset och laget började vinna, för att slutligen bli fyra i grundserien, vilket, med tanke på hur säsongen såg ut, var klart godkänt, men det skulle som bekant inte stanna där.

I slutspelsserien gäller det att vinna serien för att ha fortsatt chans till avancemang mot SHL och när det handlar om så få matcher, fem till antalet, är varje match och varje poäng oerhört viktig. När Leksand då förlorade första matchen med 4-2 mot Oskarshamn såg det därför inte särskilt ljust ut, men man vann andra matchen mot Bofors med 5-1, samtidigt som Oskarshamn förlorade och vips så var man med i racet igen.

Hoppet levde, men grusades ordentligt när Timrå vann tredje matchen med 4-1, efter Leksands kanske sämsta period för säsongen i första perioden där. I efterhand gjorde det därför inte så mycket att det inte blev någon resa upp till Leksand i den matchen, som det var tänkt att det skulle bli. Det blev strul med transport dit och därför blev resan inställd och besvikelsen var stor den där söndagen.

Tisdagen efter var det match igen och det var bara en sak som gällde. Seger. Det blev också seger, 4-2 mot Almtuna, samtidigt som Oskarshamn förlorade klart mot Bofors och Mora vann i sudden mot Timrå. Det gjorde att vi stod inför faktumet att sista omgången i serien skulle bli helt avgörande. Då möttes nämligen Leksand och mora. Mora låg etta, Leksand tvåa. Mora var tre poäng och sju mål före Leksand, vilket alltså gjorde att Leksand var tvunget att vinna i ordinarie matchtid och man var tvunget att göra det med minst fyra mål för att passera mora på målskillnad. Mora kunde alltså t.o.m. förlora matchen med typ 3-1 eller 5-2 och ändå gå vidare, men vad händer då??? Jo, det smått osannolika i att Leksand gick in och krossade Mora med 6-0 och där tror jag mycket av vad som sedan hände grundlades, för efter den bragden, som ingen trodde var möjlig, kunde man sedan rida vidare på den vågen av adrenalin och självförtroende.

Leksand vann alltså smått osannolikt Slutspelsserien och nu skulle man spela bäst av tre mot Tingsryd, som med minsta möjliga marginal hade förlorat den Allsvenska finalen mot AIK med 3-2 i matcher, efter att Robin Kovacs hade avgjort i förlängningen i match 5.

Första matchen mot Tingsryd spelades samma dag som vi åkte upp mot Idre för en veckas skidåkning. Bussresan var helt okej och matchen vann Leksand med 3-2, efter att man vände 1-2 till 3-2.

Glad efter segern anlände vi till idre, där vi släpade runt våra väskor en stund innan vi hittade rätt stuga och resten av veckan innehöll mycket skidåkning, främst på förmiddagarna, då det blev för varmt och smörigt i backarna framåt eftermiddagarna och då är det inget vidare kul att åka.

Roligast under hela veckan var dock skoteråkningen, där Idres skoterklubb bjöd in oss alla för att vi skulle få testa på att både åka och köra skoter själva. Ni vet, när man inte ser och aldrig har haft körkort eller liknande, då är det grymt häftigt att dra iväg över sjön i 90km/h när det är jag själv som kör, wow, vilken frihetskänsla det var! Att göra ett accelerationstest med en av ledarna, från 0-100 på fyra sekunder, där skotern stegrade, det var inte heller fel och den där förmiddagen med skoteråkning, det var utan tvekan veckans höjdpunkt och inte nog med det så vann leksand också andra mötet med Tingsryd och var plötsligt klara för direktkval i bäst av 7 mot Modo.

Där såg resan ut att ta slut när Modo enkelt vann match 1 och 2 med 5-0 och 4-0, men sedan lyckades Leksand på något sätt reducera till 2-1 i matcher när Martin Grönberg avgjorde i sudden i match 3, efter att Alexander Ytterell till slut fått hål på Adam Reideborn någonstans i mitten av matchen.

Då väntade supporterresa upp till Leksand i match 4 och det var bland det roligaste och häftigaste jag har gjort. Vi åkte minibussar upp och väl på plats var det ett galet tryck där inne i arenan, wow säger jag bara och såhär lät det då.

Trycket blev inte mindre av att Leksand tog ledningen efter bara 59 sekunders spel och att Jon Knuts sedan ökade på till 2-0 i tredje perioden, trots att Modo dominerade spelet stort och bara öste på med skott mot Haukeland i kassen. I andra perioden var det bara spel mot ett mål och därför kändes det där 2-0-målet så skönt, vilken lättnad det blev! Modo reducerade till slut och de sista tio minuterna av matchen var en ren pärs och man ville bara att det skulle ta slut. Det gjorde det också till slut och då stod det fortfarande 2-1 på tavlan, vilket innebar att Leksand hade vunnit och nu hade 2-2 i matcher.

Modo mosade sedan Leksand i match 5, vann med 7-1, och återigen kändes det som att resan var på väg att ta slut, men återigen reste de sig, vann sjätte matchen med 5-4 och plötsligt hade allt kokats ner till en enda match, där allt skulle avgöras och där Modo hade en enorm press på sig och där Leksand hade allt att vinna. Modo dominerade och ägde matchen fullständigt och hade 3-1 på tavlan. Man vann skotten med 19-4 i andra perioden, samma sak i tredje. Ändå lyckades Leksand reducera med halva tredje kvar och mot slutet plockade Perra Haukeland, spelade sex mot fem och då vet vi alla hur det brukar gå, mål i öppen kasse för motståndarlaget, men inte den här gången. Istället gjorde Alexander Ytterell 3-3 och förlängning väntade och jag minns hur nervös jag var. Hjärtat slog så hårt att det nästan tog sig ut ur bröstet på mig. Jag minns att jag drack lite vatten i pausen inför förlängningen och sa till mig själv att "nu jävlar går vi ut och tar det här". Det gjorde vi också. rantakari tappade pucken på blå, Broc Montpetit snodde åt sig den, kom fri med Reideborn och halvt liggande i luften slog han in 4-3 för Leksand! Glädjen visste inga gränser och jag bara skrek rakt ut, men gladast av de alla var nog Kenneth Karlsson, som har blivit lite känd efter sitt glädjefnatt i direktsänd TV, här har ni det, ni bara måste se det här, det är lycka i dess renaste form.

Jag kunde knappt tro det var sant. Sagan var fullbordad och den fick ett lyckligt slut. Jag grät av lycka morgonen efter när jag vaknade och läste artiklar och såg en video från när laget landade i Borlänge och där hundratals fans hade samlats för att ta emot sina hjältar. Det var en ren saga och jag kommer alddrig att glömma den 1 april 2016 kl. 22:13. Det var då avgörandet kom och jag... nej, det finns inga ord som räcker till för att beskriva känslorna där och då. Det går inte att beskriva den resa som laget gjorde, från att ha legat sist i Allsvenskan, till SHL, på fyra månader. Wow, alltså, jag får gåshud bara jag tänker på det!

Vi var nu alltså inne i april, som återigen blev en ganska lugn månad, där jag nu hade kommit igång ordentligt med uppsatsen och där jag så smått kom igång med goalballen mot slutet av månaden, efter att helt ha tagit en paus från den i drygt en månad.

Maj kom och där flög jag till Berlin tillsammans med utvecklingslandslaget. Det var mitt andra internationella framträdande någonsin och vi spelade åtta matcher under helgen, mot Ungern, Qatar, Tyskland 1 och Tyskland 2. En väldigt bra och givande helg för min del, för det är precis sådant spel som jag behöver för att utvecklas. Varmt var det också i Tyskland då, men det var också varmt hemma och det blev flera soliga dagar ute på balkongen under månadens gång, mer och mer intensivt skrivande, fixande och slipande på uppsatsen, som till slut blev klar och skickades in och som jag tillhandahöll ett VG för, blev riktigt nöjd med deen.

Jag, Emma och Shep träffades på stan och fikade på en uteservering en solig dag, planerade för vår meeting i stugan tillsammans med kusinerna på mammas sida när maj övergick i juni. Mitt sommarlov hade börjat och meetingen i stugan blev väldigt lyckad. Vi spelade kubb, grillade och bara umgicks, innan Shep och Schulle skulle ut och åka igen, den här gången för att jobba i Fiskebäckskil över sommaren.

Jag och Julian var ledare under Sportis camp i Mjölby och visade goalball i en veckas tid och precis som vanligt tyckte barnen att det var superkul.

Det var ungefär samtidigt som vi hastigt och lustigt blev kattägare igen. Det var inget vi hade planerat, men Lindas sambo hade två katter med sitt ex och nu ville exet göra sig av med den kvarvarande katten, eftersom att han hade börjat kissa inne. Lindas sambo ville inte ta bort honom, men Linda är alergisk och vägrade ha katten hemma hos sig. Därför frågade hon om inte vi kunde ta hand om honom och det kunde vi. Stackarn kände sig nog inte så glad när han först kom hit, jamade konstant till kl. 04:00 första natten han var här. Jag skulle upp sex dagen efter och var inte jätteimponerad av honom där och då, men han anpassade sig ganska snabbt och nu är han världens mest sociala katt som kan ligga i knät i flera timmar och som jamar missnöjt om ingen har kelat med honom på fem minuter. Han ska alltid vara med och älskar att ligga under täcket eller uppepå benen/magen när man ska sova. Ett riktigt charmtroll är han.

Kusin tog också studenten i samma veva, jag konstaterade att det var sex år sedan min egen student, jag fyllde år, vi åt glass i Bergs slussar och det var midsommar.

Där tror jag nog att vi bryter för nu. Det här blev längre än jag trodde och har ni orkat läsa hela vägen hit så ska ni ha en stor eloge!
Vi tar resten av året i nästa inlägg istället...
Tills dess hoppas jag att ert 2017 har börjat bra!


Ännu en perfekt jul är över

Tiden går fort, både från förra julen, men även månaden/månadena innan jul. De har bara sprungit förbi och vips så är ännu en jul över. Ännu en perfekt jul, med släkt och familj, värme och kärlek. Det enda som saknades var snön och kylan, men det var åtminstone inte lika varmt som det var förra året. då var det ju elva grader, två grader kallare än vad det var på midsommar det året.

Vi var precis som vanligt hos mormor med mammas sida av släkten på julafton, var borta i ganska exakt tolv timmar och gjorde inte mycket annat än att äta kändes det som, precis som vanligt och precis som det ska vara.

Först när vi kom dit blev det fika med kaffe, peppisar och saffranskaka.

Sedan förbereddes julmaten, som intogs innan Kalle började. Köttbullar, prinskorv, julkorv, Jansson och grönkålspaj blandades med rökt lax, Elins supergoda räkbakelser, mormors laxkrantz som blev en riktig hit, ägghalvor och mycket annat.

Alla väntade sedan på den chackrutiga färgen i Tomteverkstaden, sjöng/mummlade med i mössens sång i Askungen, droppade replikerna innan de uttalades i Färdinand, sjöng för full hals när Balo tog ton och skrålade "var nöjd med, allt som livet ger och allting som du kring dig ser", förundrades över hur djupt Kalles badkar är och lät ironin drypa när husvagnen voltar ner för berget och landar perfekt för att kopplas på Långbens bil, för, det är ju självklart att det är så.

Efter Kalle åt vi efterrätt, för det var det ingen som orkade direkt efter julbordet. apelsinfromage blev det, precis som vanligt. Det är en efterrätt som jag inte alls gillade när jag var mindre, men numera tycker jag att det är supergott!

Sedan var det dags för julklapparna att delas ut. Elin var tomte, precis som vanligt, och alla öpppnade varsitt paket i sjunkande åldersordning efter att allt var utdelat, varefter alla gick in i sin bubbla och öppnade sina egna julklappar.

Sedan var det dags att äta igen. Nu åt vi rester från julbordet och risgrynsgröt, varefter vi spelade julklappsspelet, där det som vanligt blev väldigt livat och hetsigt. Alla utstöter glädjerop eller rop av besvikelse eller panik över att någon annan just tog den sak som man själv hade och som man gärna ville ha, samtidigt som tiden tickar ner mot noll. För min del blev det faktiskt en liten besvikelse. När tärningarna hade gått runt och alla paket först var dragna och öppnade hade jag fem saker. Tre av dem blev jag av med i slutänden och givetvis var det de tre som jag helst ville ha av de fem jag hade, samtidigt som jag inte lyckades få varken kafet, den lilla vinflaskan eller mirakelsvamparna som jag ville ha.

Till sist avslutade vi dagen med ännu mer fika med kaffe och bisquier.

En riktigt lyckad och bra dag med närhet, värme, släkt och familj i fokus och jag är så innerlit glad och tacksam för att jag, eller vi, fick ännu en underbar jul tillsammans, jag och min älskade fina släkt. Extra kul var det att träffa syster, som är i Kläppen och säsongsjobbar för tredje året i rad och som jag nu inte kommer att träffa förrän i april, och kusin, som är hemma från USA nu över jul och nyår och som jag heller inte kommer att träffa förrän i slutet av april, när han kommer hem för sommaren.

Att vi har ett så starkt band mellan oss, alla vi på mammas sida av släkten, att vi alla umgås och träffas tillsammans, inte bara som hastigast, utan i flera timmar varje gång, det är jag väldigt glad över, för det är inte alla som har det så. Stämningen kan vara lite hetsig och speciell ibland och kanske är den lite skrämmande när man kommer in som ny i gruppen, för det är ganska högljutt och jag slås nästan varje gång av kontrasten mot sambons släkt, där det, tvärtemot hos oss, går väldigt lugnt och stilla till, man sitter och äter, pratar lågmält med varandra, medan vi har en betydligt högre ljudvolym och där flera samtal ofta pågår parallellt med varandra, kanske mycket beroende på att vi är fler än vad de är, men det är så vi är, har alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är en underbar släkt jag har, men man vet aldrig vad som händer under de kommande 364 dagarna, varje år kan vara det sista julfirandet vi får på det här sättet som vi alla vill ha, men som vi alla samtidigt vet att det inte alltid kommer att vara så. Det är en hemsk tanke som hugger till i hjärttat varje gång den tillåts komma fram, men som jag därför väljer att skjuta undan och istället fokusera på det som är här och nu, för nu är det precis sådär som vi alla vill ha det och då ska vi njuta av det medan vi ännu kan, för man vet som sagt aldrig. I synnerhet mormor börjar bli gammal och i den åldern kan det gå snabbt, så det gäller att ta tillvara på varje tillfälle att umgås. därför försöker jag att vara där så ofta som jag bara kan, nu när det ändå är så nära till henne.

Juldagen bjöd sedan på ett något lugnare firande med ännu mer julmat och bad i badtunna hemma hos svärföräldrarna och annandagen tillbringades hemma. Jag har sovit dåligt under de senaste nätterna, så jag sov till 12:30 och sedan var det sport för hela slanten. Först den klassiska annandagsbandyn, sedan hockey och sist men inte minst JVM.

Jag hoppas att ert julfirande har varit precis lika fint och underbart som mitt har varit!

God jul alla där ute!

Okej, bloggen har inte varit superprioriterad under de senaste dagarna heller. Jag har lunchat och fikat med en vän, tränat, träffat podgruppen med lite julfika och gröt, slagit in mer paket, sovit länge, tvättat, städat och fixat här hemma, skrivit diskussionsinlägg, skickat in en uppgift i skolan och bakat julgodis.

Där har ni mina senaste dagar i all korthet.

Imorgon ska både jag och syster traditionsenligt hem till mamma och pappa för att klä granen och även träffa andra syster, som är uppe och jobbar i Kläppen för tredje året i rad, men som är hemma nu över jul. Jag kommer nog mest att sitta i soffan, lyssna på julmusik och äta Aladdinchoklad, så får de andra sköta kläendet av granen.

Julafton tillbringas hos mormor med mammas sida av släkten, också det en tradition numera. Det lär bli fika, julbord, Kalle, paketöppning, julklappsspelet och så lite gröt, men det kommer ett inläg om julen efter densamma.
Hur ska ni fira denna fantastiska högtid i år?

Mycket mer har jag inte att dela med mig av i nuläget, men för att det här inlägget inte ska bli allt för tråkigt och för att det troligen är det sista inlägget innan jul, så ger jag er här hela min julplaylist på spotify, exklusivt bara för er! Lyssna och njut av riktig julmusik och varför inte passa på att gå in och följa samtidigt?

God jul önskar jag er alla, ta hand om varandra, ät gott, undvik alkohol och sjänk gärna en extra tanke till de som inte har någon familj eller släkt att dela julen med, till dem som kanske inte ens har ett varmt hem att vara i, några tända ljus på bordet, någon julmat eller choklad, eller för dem som bävar inför julen, för de vet att den kommer innebära bråk, gråt och en tung sten i bröstet. Jag älskar jul, men alla gör inte det och det är viktigt att komma ihåg tycker jag, att även om julen är den mest underbara tid på året för min del, med släkt och familj, massa mat, godis, värme och kärlek, så är den inte det för alla. Tvärtom. Jag har tjatat om det tidigare år ocksså, men det kan inte nog poängteras. Så, njut av julen, men glöm inte bort de vars jul inte alls är sådär glamorös som allas jul egentligen borde vara!


Podtips!

Nu när jag har varit borta här från bloggen i drygt en vecka och när julen närmar sig med stormsteg så tänkte jag att det skule passa bra att ge er lite podtips.

Först och främst, stavar ni pod med ett eller två D? Jag är av åsikten att "podcast" är ett ord från engelskan och därför ska det vara med ett D, även om man förkortar det till "pod". Har dock sett att många podar, de flesta här nedan, titulerar sig med två d, som ett slags försvenskning. Det får man göra om man vill, men isf kan man skriva om "mail" till "mejl" också, eller varför inte "like" till "lajk"?

Hursomhelst, här ger jag er mina tio favoritpodar, plus några bubblare och så kan jag även nämna ett par podar som jag inte riktigt har fastnat för.

Here we go!

  1. Creepypodden med Jack Werner Produceras av Sverigesradio och är ohotad etta på min lista. Det är den enda poden jag verkligen längtar efter och bruka alltid starta veckan med ett avsnitt Creepypodden. Jack Werner guidar oss här genom div. olika creepypastor, spökhistorier och vandringssägner från internet, bl.a. Getmannen, som sägs ta över folks kroppar, butiksbiträdet Jeff som gör konstiga saker med övervakningskamerorna, eller några av mina favoriter, hissritualen/fallet elisa Lam eller "Duscharna". Grymt bra och stundtals t.o.m. lite otäck.
  2. Istid, Radiosportens hockeypodd Klart bästa hockeypoden, enligt mig. Programledare är Martin Sundélius och tillsammans med Radiosportens eminenta kommentator Magnus Wahlman och expertkommentator Lars-Gunnar "LG" Jansson går de igenom det senaste inom främst SHL, men även lite SDHL och Hockeyallsvenskan får plats. Det pratas och diskuteras domare, laginsatser, tränarinsatser, fans, regler, rekrytering, svensk hockey i stort osv osv. Kort sagt, riktigt bra pod!
  3. Mordpodden Journaliststudenterna Amanda Karlsson och Linnea Bohlin tar oss med på mordfall runtom i Sverige. Avsnitten är indelade i två delar, som varvas med varandra, där man dels får höra hur mordet gick till, vad som föranledde det och vad som hände efteråt, dels diskuterar Amanda och Linnea själva olika aspekter av fallet i studion.
  4. 22 kvadrat i P3 Återigen en podcast producerad av Sverigesradio. Här får jag faktiskt erkänna att det tog några avsnitt innan jag fastnade, men nu är jag helt fast. Ungdomarna William, Hampus och Linda bor tillsammans i en lägenhet på 22 kvadrat. Där går ingen säker för de andras påhitt och kreativitet. Man får också lära känna grannarna "Rök-Anita", som bolmar på cigarett efter cigarett, gör typ inget annat än att röka och låter också därefter, ocå "Sofia två trappor", som lever i självömkan över att kronofogden är efter henne, hon har inga möbler, ingen värme och inget att äta, men har kommit på idén att gå in hos de andra i trapphuset, "låna" deras toalett, äta lite ur deras kyl osv. Det är humor på hög nivå, så vill man ha något att skratta åt så är det här ett bra alternativ.
  5. Wahlgren och Wistam Jag trodde inte att jag skulle fastna så mycket som jag gjorde för den här poden. pernilla Wahlgren och Sofia Wistam pratar om allt mellan himmel och jord, mycket om sina liv och erfarenheter, men de har även med en "lista" i varje avsnitt och även en "aha" som ett stående inslag. Tjejerna levererar mycket humor och även det här är en pod att skratta till, samtidigt som den ger en varm och hemtrevlig känsla tycker jag.
  6. Pira och Bråding i P3 Vi går över till betydligt allvarligare tongångar. Här träffar Linda Pira och Sanna Bråding både kända och okända personer som berättar om sina liv och vad som förändrade deras liv. Det kan vara en ridolycka, en våldtäckt av sin egen pojkvän, en mördad syster eller att hitta sin egen pappa död i köket. Det är en ganska tung pod, men väldigt, väldigt intressant och givande. Man får höra hur olika personer tar sig vidare i livet efter något svårt och jobbigt och får helt enkelt ta del av hur grymt livet kan vara, men hur man samtidigt går vidare efteråt.
  7. Peppodden Produceras av Topphälsa. Sandra och Pam pratar om allt möjligt, de testar olika livsmedel, bär och annat som sägs vara nyttigt, pratar hälsa, träning, livsstil, hälsotrender och mycket mer. tjejerna är väldigt glada och sprider verkligen glädje och inbjuder till mycket skratt. gillar den skarpt!
  8. SHL-podden Av NordicBet Sverige. Mårthen Bergman och sidekicken och f.d. hockeyspelaren Andrée Brendheden pratar om allt mellan himmel och jord rörande högstaligan i svensk hockey, SHL. Likt Istid pratar de serien, den senaste veckans matcher, flippar, floppar, lagen, tacklingar, mål, domare, fans osv osv. Varannan vecka kommer även ett specialavsnitt, där Mårthen Bergman träffar en svensk hockeyprofil och går på djupet med denne.
  9. Ångestpodden Ida och Sofie pratar om psykisk ohälsa, men även om annat som främst ungdomar ofta funderar över, men som ingen riktigt har pratat om tidiare. En isbrytande podcast skulle man kunna säga. Stämningen är, trots det tunga ämnet, ganska glad och uppslupen. Tjejerrna tar bort det skämmiga och pinsamma i att prata om psykisk ohälsa, samtidigt som de diskuterar ämnet, ibland tillsammans med gäster eller experter, på en ganska lättsam nivå. En väldigt bra och inte minst nyttig och viktig pod!
  10. Holmgren möter, Niklas Holmgren Av Sportljud.se. En av Sveriges bästa och mest inlevelsefulla kommentatorer, Niklas Holmgren, träffar här en svensk idrottsprofil eller sportjournalist, går igenom dennes liv med alla dess vändningar, höjdpunkter och bottennapp. Avsnitten är ganska långa, men intressanta, i synnerhet när det är en hockeyprofil i fokus. Kan nog också ha den jingeln som lättast sätter sig på hjärnan.

Utanför topp tio har vi sedan en hel rad bubblare. Först och främst är det tre hockeypodar, Puckat av C-More, där Björn Oldén och Mike Helber pratar både SHL och Hockeyallsvenskan, tar ut veckans lag i båda serierna och pratar med Sveriges enda hockeyprofessor, Tobias Stark.

Sedan har vi Johan Svensson a.k.a. MrMadhawk, som driver sin hockeypod Hockey extra allt, där han träfar sportcheferna i SHL, ligachefer och andra profiler inom svensk hockey.

Sist men inte minst, tvärtom den av de här tre som jag tror har störst chans att ta sig in på topp tio, nämligen Hockeystudion, där Aftonbladets tomas Roos och Hans Abrahamsson träffar svenska hockeyprofiler. Upplägget är ungefär likadant som Holmgren möter, med den skillnaden att här är det bara hockeygäster. Just därför tror jag att den poden har bra chans att ta sig upp på topp tio, men än så länge är den inte där.

Fortsätter vi så har vi Träningspodden med Jessica och Lofsan, som egentligen främst riktar sig till kvinnor, men jag tycker de är härliga att lyssna på, man blir inspirerad och det ger faktiskt en del matnyttigt även för mig, trots att jag inte är tjej.

I samma kategori har vi också Styrkelabbet med Daniel Richter och Philip Wildenstam. De båda herrarna pratar om träningsupplägg, hur man ska träna för att nå ett specifikt mål, tekniker och olika övningar för att träna samma muskelgrupper m.m. men deras stora fokus är basövningarna bänkpress, knäböj och marklyft. Jämfört med Träningspodden kan man säga att det här är mer avskalat och inriktat på styrketräning och hur kroppen fungerar och reagerar.

Viasat motors F1-podd är en podcast där Janne Blomqvist och Erik Stenborg pratar om allt rörande Formel 1. Lite kul att lyssna på får jag faktiskt säga, eftersom att motorsport och Formel 1 var mitt stora intresse när jag var mindre, men som jag inte alls har haft koll på under de senaste åren. Därför är det lite kul att så att säga komma in i gamet igen.

Spöktimmen är en pod där Jenny och Linn pratar övernaturliga fenomen och händelser. Den håller inte Creepypoddenstandard, än så länge, men den är fortfarande kul och lite obehaglig att lyssna på. Har inte jättelånga avsnitt heller, så den passar bra om man inte har så mycket tid över eller vill ha något att lyssna på innan man ska ssova.

till sist har vi några podar som jag inte riktigt har fastnat för. Det handlar främst om Seriemördarpodden med Dan Hörning och Alex och Sigges podcast. sedan har vi två podar som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Det handlar om Fredagspodden med Hannah och Amanda och Matilda och Andrea blogpodd. De pendlar lite från avsnitt till avsnitt.

Har ni några bra podtips såhär inför jul eller tycker ni att det här gav några bra tips?


Tidigare inlägg
RSS 2.0