Bland det finaste jag har läst

Blev alldeles tårögd när jag läste det här. Så magiskt fint så det finns inte ord för det. Kort, men så otroligt mitt i prick. läs!

"Mitt älskade lilla hjärta
som ger blodet liv, ger själen hopp
Så tydligt jag känner din puls i min kropp.
Din rytm, ger min kärlek en ny dimenssion
nu när mitt liv blivit fyllt av passion

Från hjärta till hjärta det löper ett band
som spunnits utav en Kärlekens hand
Nu mitt blir ditt och ditt blir mitt
vi till varandra ger
symbolen för kärlek - förtroligt det sker."

Kan det bli vackrare och finare än sådär?

Jag blir alldeles varm, ögonen fylls av tårar och hjärtat skriker att det här måste bli bra, för detta är min eviga kärlek. Mitt livs kärlek, min allra dyraste gåva. Det vet jag, för jag känner mig själv. Den får inte försvinna från mig, då är jag inte hel.
Jag ska göra allt som står i min makt för att detta ska bli bra, för det är kärleken mitt hjärta slår för, hur jobbigt och svårt allting än känns just nu. Är det någonting i livet jag är säker på så är det detta.

Det kommer en dag, en dag då våra hjärtan ska leda oss dit vi vill, till en gemensam framtid, ett gemensamt liv. Det hoppas, tror och lever jag för. Jag lever för framtiden, för tron, hoppet och kärleken.

Mitt underbara fina hjärta, det bästa och finaste som någonsin har hänt mig. <3

 


Advent

Ja, så var det då återigen Advent. 1:a advent idag och julen närmar sig. Hela året har gått ruskigt fort och det har varit ett år som har innefattat hela spektrat, från helt obeskrivligt fantastiskt, till det värsta jag har varit med om.

Mycket skit har det varit med bl.a. en farmor som fick träfrack och kilade vidare, slutet med världens finaste kisse, nyligen en rejält stukad handled och just nu, någon slags depressionsliknande fas.

Å andra sidan har det varit det mest fantastiska år jag har varit med om. Skidresa, studenten, konsert med Whitney Houston, lyxkryssning med Royal Caribien, en kanonsommar, men framför allt, jag har träffat och lärt känna den vackraste och finaste tjejen i hela världen, hon jag älskar mer och mer för varje dag som går, hon jag aldrig kan få nog av, hon jag vet att jag vill dela hela mitt liv tillsammans med. Det är, hur fel det än låter, en orsak till mitt nuvarande mindre bra tillstånd om man säger så.

Kärlek är det absolut vackraste och finaste som finns. Det är helt otroligt så underbart, men under de stunder då ett förhållande har sina dippar av en eller annan orsak, då allt inte känns så bra och fint, då är det inte alls kul.

Jag ska inte säga att det är olycklig kärlek, absolut inte, men eftersom det är som det är just nu och jag vet mer än någonsin vad jag vill, mitt hjärta vet precis var det vill, och jag hoppas, tror och lever för att våra hjärtan ska leda oss dit vi vill, till en gemensam framtid, ett gemensamt liv, där vi kan vara precis så lyckliga som vi vill vara, så känns det jobbigt just nu.

Om hjärtats väg kanske inte når fram, när det ända i mitt liv jag är helt säker på kanske inte blir av, när allt, hela framtiden, är osäker och blank, då känner jag mig mer ensam än någonsin. Det slog mig, med en glasklarhet likt inget annat, helt plötsligt för ca 3 månader sedan, vad jag verkligen vill. Det är det ända jag vet att jag verkligen vill när det gäller framtiden, det är det jag lever och kämpar för. Dock handlar det inte bara om mig. När det gäller en gemensam framtid, att dela sitt liv tillsammans med någon annan, då måste båda 2 verkligen vara med på det, annars går det inte. Detta kommer nog i ett senare skede just nu, för just nu ska förhållandet bli bra i 1:a hand, vilket även det får ta den tid det tar, men likväl är det det ända jag är helt säker på när det gäller framtiden.

Att jag inte har några speciella vänner är inget nytt, det visste man sedan tidigare, men att jag ska vara såhär ensam, det är fruktansvärt. Jag har bara A, "min livs stora dröm", och Jocke. Båda 2 25-30 mil härifrån. När man mår såhär behöver man någon att prata med, närhet, kramar, ja, allt det som en människa behöver för att må bra. Det kan jag inte få här. Därför är jag ensam.

Familjen har jag så klart och den har alltid en speciell plats i mitt hjärta, men inte ens den får mig på bra humör just nu.
Igår hade vi en ganska trevlig familjedag med lussekattsbak, blanda ihop en pepparkaksdeg, julmusik, julfika 2 gånger, film, Mysteriet på Greveholm, på kvällen och framplockande av julsaker. Trots det kände jag mig inte alls glad. Mest bara ledsen.

Livet är förbannat jävla hårt och orättvist, ett helvete just nu. Den värsta tiden efter vad som hände har sakta gått över i någon slags mer långsiktig deppressionsliknande fas där inget är speciellt kul. Just nu lever jag för framtiden, för det jag hoppas, vill och tror på, för kärleken, för mitt hjärtas kamp mot all skit, för dig och mig, för det jag verkligen vet att jag vill, från det djupaste av mitt hjärta och ut i varje liten mm av kroppen. Det är det jag lever för just nu. Mycket mer finns inte att leva för i nuläget och jag kan bara säga som så att, hade jag inte haft träningen i vanliga fall, Jocke och A, då vet jag inte vad jag hade gjort. Denna helgen har visserligen varit trevlig och bra sett ur familjesynvinkeln, men hela tiden känns det som något fattas. Det viktigaste och mest dyrbara i en människas liv, som jag skrev ovan, någon att prata med, närhet och kärlek. Jag har min dröm, mitt hjärta, ja, mitt livs kärlek helt enkelt, men eftersom att saker och ting är som de är just nu så känns det ändå fruktansvärt tomt och ensamt, även om det faktiskt känns som att vi är på rätt väg. Det känns lite bättre än vad det gjorde när det blev såhär. Allt känns lite bättre än då, men långt ifrån så bra som det var och som jag vill och kämpar för att det ska bli. För är det något jag vet, då är det att jag älskar dig, mer än allt annat på hela jorden. <3

Vi avslutar med temat från tidernas bästa julkalender, utan tvekan, Mysteriet på Greveholm.


Att använda dator som synskadad

Hur använder man datorn som gravt synskadad?

Begreppet "gravt synskadad" kan tolkas lite olika, men enligt Världshelsoorganisationsnämnden finns 3 steg av grav synskada:
Grav synskada med små synrester, då man ser mellan 2-5%
Grav synskada med mycket små synrester, då man ser mindre än 2%
Grav synskada utan synrester, då man inte ser något alls.

Detta med procenttal går också att diskutera. Min åsikt är att det inte går att mäta procentuellt hur och vad man ser. Rent medicinskt är det naturligtvis möjligt, men i vardagen, när man ska förklara hur mycket man ser, är det inte pålitligt. Det varierar nämligen väldigt mycket beroende på ögonsjukdom, var den sitter etc. Så en person som ser 3% kan se mer än en som ser 5%, beroende på vad det är för ögonsjukdom man har.

Nåväl, hur använder man då en dator som gravt synskadad?
Det finns 2 sätt att använda datorn när man inte ser.

Antingen kopplar man en punktdisplay, en rad med punktskrift, via USB eller trådlöst till datorn. Så pluppar allting som står på skärmen upp på displayen i form av punkter, så att man kan läsa alla menyer, ikoner, dokument etc. på displayen.

Det andra alternativet är syntetiskt tal. Istället för att ha en punktdisplay som man kopplar till datorn använder man sig av en talsyntes, som läser upp allting, alla menyer, ikoner, dokument etc.

Hur kan då det gå till?
Det handlar om en skärmläsare, ett program, som är programerat att avläsa all information på skärmen och överföra den till antingen punktskrift eller tal.
Den vanligaste skärmläsaren man använder som gravt synskadad är Jaws. I Jaws finns förprogrammerat en mindre bra talsyntes, Eloquence. Eloquence är ganska lågkvalitativ, men har istället syftet att ha många olika språk att välja mellan, dock utan någon högre kvalitet. Denna kompletterar man därför ofta med talsynteser från Infovox eller Sapi som är betydligt bättre. Idag finns talsynteser som låter i det närmaste som en mänsklig röst. Alla dessa talsynteser har olika namn, exempelvis Ingmar, Erik, Elin, Emma och Alva.
Ingmar är den jag använder. Inte den allra nyaste talsyntesen och inte heller en av de mest verklighetstrogna, men absolut en av de populäraste och bästa. Självklart handlar det mycket om att vänja sig vid de olika rösterna, men jag vet många som föredrar Ingmar framför t.ex. Erik, trots att Erik låter betydligt mer verklighetstrogen. Det är för att Ingmar har ett bättre flow i läsningen. Erik låter visserligen mer mänsklig, men låter lite hackig eller vad man ska säga.

Vissa avskyr dock alla talsynteser, hur verklighetstrogna de än är. Då använder man hellre punktdisplayen, där man själv får läsa vad som står på skärmen och inte behöver störa sig på irriterande röster, för även det är en vanesak. En seende som skulle testa en talsyntes utan att se skärmen skulle troligen inte fatta någonting, knappt höra vad den sa och inte kunna navigera någon stans alls.

Hur fungerar då själva navigeringsbiten?
Det fungerar som för vilken seende som helst, med den skillnaden att man lyssnar/läser med fingrarna istället för läser och registrerar med ögonen. Talsyntesen, som jag från och med nu kommer utgå från eftersom att det är den jag själv använder, läser alla menyer etc. + att man, som vilken seende som helst, lär sig var allt ligger till slut. Då behöver man knappt lyssna på vad talsyntesen säger, man vet ändå var man ska gå in för att komma dit man vill.

Det är samma sak på nätet, men aningen mer avancerat.
I Jaws finns nämligen kortkommandon för att göra i stort sätt allting. Det finns kortkommandon för Windows, t.ex. läsa upp datum och tid/klocka, så att man slipper gå ner till systemfältet nere till höger. Det räcker med att trycka Insert+F12 så får man klockan uppläst för sig.
På nätet finns olika kortkommandon för att lättare kunna navigera mellan olika element på en webbsida. Det är t.ex. T för nästa tabell, L för nästa lista, H för nästa rubrik, F för nästa skrivfält, U för nästa obesökta länk och V för nästa besökta länk.
Alla dessa kortkommandon gör det mycket enklare att navigera på en sida. Vet man t.ex. att länken man ska till ligger i 3:e listan uppifrån trycker man 3 gånger på L och pilar sedan ner i den listan för att hitta länken man ska till, istället för att pila ner steg för steg ända uppifrån toppen av en sida tills man hittar rätt, för det är det man gör, pilar upp och ner, tabbar och shifttabbar. Man använder aldrig musen.

Pila uppifrån och ner, tabba sig runt, får man dock ofta göra 1:a gången man är inne på en sida. Som synskadad får du aldrig en likvärdig översikt över en hemsida som en seende får med ögats hjälp. Direkt när en seende går in på en hemsida ser man t.ex. att "aha, där ligger "logga in" till höger om den bilden och under bilden ligger lite reklam."
Som synskadad kan det ta några minuter innan man hittar den där logga in-knappen.
Man får helt enkelt pila runt på sidan och upptäcka den allt eftersom. När man har varit inne en stund lär man sig hur sidan är uppbyggd, vilka element som finns osv. Man skapar sig helt enkelt navigeringspunkter på sidan för att lättare hitta och det är det som kan ställa till det om en seende som inte är insatt i hur Jaws fungerar ska hjälpa en gravt synskadad med något på nätet. Jag har själv varit med om det många gånger.

En seende kan säga att någonting ligger till höger/vänster om något annat. Det går inte för en Jawsanvändare. Ingenting ligger till höger eller vänster om något annat, för Jaws läser inte en hemsida på samma sätt som ett par ögon. Detta kan ställa till vissa kommunikationsproblem. Jaws läser nämligen en hemsida uppifrån och ner. Först vänstersidan, uppifrån och ner, så upp igen, till nästa spalt, eller vad man ska säga, läser den uppifrån och ner osv.

Så fungerar det rent grafiskt, men för den synskadade är det omöjligt att veta när man är längst ner längst till vänster, och när man hoppar upp och börjar läsa nästa spalt. för Jaws läser allting som att det ligger på varandra kan man säga. 

Ta Blogg.se's grunddesigner som exempel. För mig ser min blogg ut ungefär såhär:
Överst är rubriken på det översta inlägget. Så kommer texten i det och så datum och tid. "Permalink", kategori och kommentarer. Under inlägget är det lite reklam. Så kommer nästa rubrik på nästa inlägg, texten där, datum och tid osv. tills alla 15 inlägg på startsidan är genomgångna.
Sedan kommer sökrutan. Därefter har vi en lista med de 20 senaste inläggen, en lista med alla 7 kategorier, lista med alla månader och en lista med alla länkar. Under länklistan har jag lagt in besöksräknare och under dem kommer ännu en grej jag själv har lagt in i form av en funktion där man ser var alla besökare kommer ifrån. Inte helt pålitlig, men lite kul ändå. Under den är det några länkar tillhörande funktionen och slutligen en ram där Nicole, som har gjort min design, har länkat sig själv i en bild och allra längst ner har vi RSS-ikonen.

Så som ni ser, ingenting ligger till höger eller vänster om något annat, allting ligger staplat på varandra.

I motsatt kommunikation, från den synskadade till den seende kan det även där bli problem, när den synskadade ställer sig högst upp på sidan med jaws, men visuellt sätt är man inte alls högst upp på sidan.

Slutsatsen är alltså att det är ganska svårt för en seende, helt utan kunskaper om Jaws, att hjälpa en Jawsanvändare på nätet, men även för en Jawsanvändare att hjälpa en seende, även om detta troligen är lättare.
Det lättaste sättet att hjälpa en Jawsanvändare, tycker jag, är att säga vad det står och inte var på sidan det ligger. Om den seende t.ex. vill att man ska gå till startsidan, då säger man det. Startsidan brukar oftast finnas i den översta listan på en sida, så då går man bara högst upp på sidan, trycker L för nästa lista och så är man där.
Lite svårare blir det om den seende vill att man ska gå till t.ex. vitvaror. Oftast är det då bara att trycka på L och gå igenom lista efter lista, tills man hittar det man söker.

Tyvärr är det inte alla sidor som har listor, rubriker, tabeller etc. och dessa sidor blir genast mycket svårare att navigera på. Ännu ett minus blir det om det ligger massa flasher och animeringar överallt.
Bildobjekt, flasher och animeringar är nämligen element Jaws inte klarar av att läsa upp, så klart. Det är ju ingen text, det är bilder, och bilder klarar den inte av. Vanliga bilder hoppas bara över. Det blir som ett blanksteg eller en tom rad, förutom bildlänkar. Vid en vanlig länk säger Jaws "länk kommentarer" t.ex. Är det en bildlänk till kommentarerna skulle den då istället säga "Länk grafik kommentarer". I övrigt skippas bilder helt.
Flasher och animeringar kan få Jaws att spåra ur totalt. Markören kan hoppa hit och dit på en sida, det går knappt att läsa.

Detta blir väldigt mycket. Det finns mycket mer, men ni får fråga om ni har frågor, så ska jag försöka svara så gott jag kan.
I övrigt börjar jag bli trött på att inte kunna träna. Känns som jag har smått träningsabstinens nu efter snart en vecka utan träning. Känner dessutom att den här dagen inte är någon större hitt. Har inte pluggat något på hela veckan, måste skärpa mig där, men har verkligen inte haft någon lust alls. Dessutom har jag absolut ingenting att göra. Blir nog en riktigt tidig fredagskväll skulle jag tippa på. Redan när jag vaknade kände jag att jag inte hade lust med något alls. Kände mig ganska tom. Ville inte plugga, inte sitta vid datorn, inte lyssna på musik, inte prata, kände inte för att skratta, ingenting i princip. Bara en sak. En ända sak. En sak jag alltid kommer vilja, hur jag än mår. En sak och en person som finns längst in, i det allra djupaste av mitt hjärta. En person som är finare än allt fint på jorden. En person jag faktiskt träffade här på bloggen. Satt och kollade igenom de allra första kommentarerna oss emellan, vilka känslor. Inte då, men inte alls långt därefter, började jag redan känna väldigt starka känslor för henne. De känslorna har bara blivit starkare och starkare och jag älskar henne bara mer och mer för varje dag som går, min eviga vackra dröm, min ängel, mitt hjärta. <3

Återigen till datorn. Här nedan har ni i alla fall ett lite kul klipp, Jaws Eloquence vs en annan talsyntes. Ganska dåliga talsynteser, men Eloquence är som sagt ingen högkvalitativ talsyntes.


Joharifönstret

Joharifönstret är ett kognitivt psykologiskt verktyg som hjälper människor att lättare förstå sin interpersonella kommunikation, d.v.s. kommunikationen med andra.

Fönstret uppfanns i USA 1955 av de 2 männen Joseph Luft och Harry Ingham, därav namnet, "Johari".

Vid proffesionellt utövande av metoden får personen i fråga en lista med 56 olika adjektiv. Han/hon väljer 5-6 av dessa adjektiv, som han/hon tycker beskriver en själv bäst. Sedan ges samma lista till ett gäng andra människor i personens närhet. Även de får välja 5-6 adjektiv som de tycker passar in på personen i fråga. Sedan jämförs de olika valen och plaseras in i de olika fönstren, eller som Charles Handy kallade det, rummen.

Detta måste så klart inte göras på ett proffesionellt sätt, utan kan göras för skojs skull också. Man tänker helt enkelt över sin personlighet och plaserar in olika egenskaper etc i de olika fönstren.

Metoden är som sagt indelad i 4 fönster.

Det öppna fönstret, där all information är synlig både för dig själv och för de runtomkring dig. Det kan vara t.ex. att du gillar kaffe, eller att laga mat. Saker som både du och de runtomkring vet om dig och som du inte har någon anledning att dölja.

Det stängda fönstret, där du håller informationen för dig själv, saker som du själv vet, men som du inte vill att andra ska veta, t.ex. att du gillar att äta rått kött eller att du krossar benbitar i handfatet, för att ta några drastiska exempel. Det är kanske inget man berättar för de runtomkring, men du själv vet om att du gör det.

Det dolda fönstret, där det motsatta för det stängda fönstret gäller. Här finns egenskaper etc. som andra vet om dig,  men som du själv kanske inte har noterat eller vet om, t.ex. alkoholism, för att ta ett drastiskt exempel. Du själv ser inte problemen, men andra ser det hos dig.

Till sist, det okända och mystiska fönstret. Här är all information dold, både för dig och för andra. Dock kan det finnas information där, som varken du eller någon annan känner till. Denna information kan plockas fram med hjälp av kreativa lekar och övningar, övningar som får dig att upptäcka dig själv på ett nytt sätt, att lära känna dig själv och din kropp på ett nytt sätt.

Där har ni den grejen, tycker det är ganska intressant faktiskt. :)

I övrigt, satan vad bloggen går framåt nu! Nya inlägg var och varannan dag, massvis av kommentarer och plötsligt är det kul att blogga igen! :)

Igår var jag ute och gick ner till stan med mamma, men det var ingen hitt. Det blåste och snöade. Jag kunde inte gå med käppen, så fick hålla i mamma och svepa i mig 3 koppar glögg när jag kom hem! :)

Idag vaknade jag redan vid 4. Somnade runt 1:30, så ca 2,5h sömn blev det. Jag låg och läste en stund innan jag gick ner, strax innan 6, pimplade lite te med honung och svarade på kommentarer. Sedan gick jag och lade mig igen, läste en stund och fastnade sedan återigen vid datorn. Det har blivit mycket av den varan de senaste dagarna. I måndags var det ända jag gjorde att sitta vid datorn och äta. Inte bra, men så blir det när man har ont i handleden och inte kan träna. Det gjorde jag dock idag. Kondition, igen. Denna gången blev det 3x4 minuter och 6x1 minut. Jobbigt som satan, men bra är det!

På väg hem blev vi stående mellan Mantorp och Skänninge i nästan 1h. En långtradare hade kört av vägen och skulle bärgas...

Handleden ja. Den är mycket bättre. Igår kunde jag lyfta en kastrull och perkulatorn, med vissa besvär, och idag kunde jag lyfta en halvfull kastrull och en full perkulator, för kaffe måste man ju ha när det är sådant här väder ute! Kaffe, peppisar, lussekatter och lite annat. Onyttigt, ja, men gott ibland! Dessutom behövs det för att överleva denna årstiden. Usch. Jag vill inte alls ha vinter i år. Känner att jag behöver sol och värme, inte mörker och kyla...

Saknar världens finaste så jag dör lite varje dag, min skatt :) <3

 


Asta kask - TV:n

Gammal 80-tals punk, närmare bestämt från 84, från det svenska bandet Asta kask! Riktigt bra och texten är faktiskt lite kul, men samtidigt tragisk. Läs så får ni se!

"Nils-Bertil, han lärde sig allt av sin far
Han lärde sig att TV:n var allt för en karl
Han satt där och tittade från sex till tolv
Han satt där så ensam på sitt dammiga golv

Han lärde sig döda, han lärde sig be
Han lärde sig älska, "Vad är det med det?"
Han såg hur dom rika vältrade i bröd
Medan Afrikas folk svalt i nöd

Han blev så passiv mot allt omkring
Hans TV var det enda som betydde någonting
HANs känslor blev kalla, han tittade på allt
Ja, Även nazismen tyckte han va ballt

JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR

Efter 40 år var Nils-Bertil nu stor
Nu var han utan både far och mor
Han satt framför TV:n vareviga kväll
Han satt där för att slippa sin frus jävla gnäll

Nils-Bertil blev gammal, han led ej någon nöd
Han kände ingen sorg fast hans fru nu var död
TV:n sa "plopp", det var proppen som gick
Förlamad satt Nils-Bertil med en iskall blick

Nu ligger han på kyrkogården två meter ner
Och TV:n har han med sig, dom skiljs aldrig mer
Istället för en gravsten, har han en antenn
På den står det ristat: "TV:n var min enda vän"

JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR
JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR ÅÅÅÅÅHÅ"

Texten är hittad här och nu kan ni även lyssna på låten här nedan :)


Skadad...

Då var jag återigen hemma efter ett landslagsläger.

Vi åkte upp till Stockholm i fredags. Albin var ju nominerad till Östergötlands handikappidrottare, så han var på en gala i fredags kväll, tillsammans med massa annat folk och div. kändisar. Piraternas tränare och Lotta Sjelin var bl.a. där.

Jag fick alltså åka själv från Linköping, men det var inga problem. Florim och Jörgen ropade på mig när jag gick på tåget så att jag visste var jag skulle.

Framme i huvudstaden åt vi på Donken en snabbis innan jag skulle sova. Jag var jättetrött, för hade sovit urdåligt natten innan, somnat runt 5 och vaknat 7.
Somnade jag då? Icke. Jag var nära på att somna, men så vaknade jag och kunde inte somna om. Kallt var det också i rummet och jag ville bara att världens finaste skulle hålla om mig...

Till slut somnade jag i alla fall, runt 4. 7:20 var det upp igen för att äta frukost, varpå vi gick från hotellet, Ta in i Sköndal, till hallen. Där värmde vi upp, sprang 7 minuter och mjukade upp alla leder och muskler. Inskjutningen gick sedan riktigt dåligt och jag fick knappt till några skott alls.

1:a matchen, som vi spelade 2x15 minuter, gick inte heller så bra. Jag släppte några bollar mellan kroppen och armen när jag slängde mig, och även några som studsade över armen när jag slängde mig åt vänster. Jag körde fortsatt med min gamla försvarsteknik, d.v.s. jag sitter på högerknät och har vänsterfoten i marken. Då får jag alldeles för hög tyngdpunkt. När jag slänger mig åt vänster, med huvudet först, trycker jag ifrån uppåt med vänsterfoten innan jag skjuter ut åt vänster. Samma sak åt höger när benen kommer ut först.

Så efter 1:a matchen visade Florim mig hur han menade, det som han visade förra lägret, som han har mailat om, men som jag inte har haft tillfälle att öva på.

Där sitter jag med vänsterknät i golvet och högerbenet snett ut åt höger, för att kunna skjuta ifrån när jag slänger mig ut åt vänster med huvudet först. Tyngdpunkten blir då lägre och jag trycker inte uppåt, utan mer åt sidan, när jag slänger mig, vilket får till följd att bollarna som tidigare hann gå mellan kroppen och armen, inte hinner det. Tekniken känns ganska ovan, men jag provade i 2:a matchen och det gick faktiskt ganska bra. Det är bara att träna, så sitter det mer och mer.

Innan lunch körde vi ytterligare en match och jag tycker det gick bättre och bättre ju längre dagen gick.

Till lunch blev det pasta och köttfärssås på G-star innan det återigen var dags för uppvärmning. De 7 minuterna vi joggade då kändes mycket längre än på förmiddagen, men det gick.

Matchsspelet fortsatte att gå hyfsat, tills olyckan var framme. Minns jag inte fel var det jag och Magnus som var backar och Fatmir i mitten. Jag och Magnus bytte plats och jag fick spela högerback en stund. Jag gillar det inte alls och är inte så van vid det, så troligen slängde jag mig lite för långt fram, vilket gjorde att Fatmir landade på min vänstra handled, som vek sig och där var mitt spel för helgen över.

Jörgen sprayade först kylspray på handleden och så fick jag ha kylbandage med ispåse en stund, innan vi satte på ett vanligt bandage.

Handen var i princip obrukbar. Jag kunde inte lyfta något, kunde knappt gripa eller räta ut fingrarna helt. Det gick dock att röra på dem och känseln var kvar. Så inget var brutet, för det vet jag minst sagt hur det känns. Det var lite samma känsla som då, men betydligt mildare.
Att duscha och ta på sig tog dock väldigt lång tid efteråt. Jag kunde inte använda handen till att dra upp blixtlåset i jackan, inte till att dra igen väskan, inte till att dra av mig skydden, inte till att trycka ut duschkräm, ingenting i princip, så jag fick göra allting med en hand och Albin, som hade kommit upp till Stockholm under förmiddagen, fick hjälpa mig att dra igen väskan, för det gick inte. Att få av sig armbågsskydden och tröjan var inte heller det lättaste.

På kvällen åt vi på en restaurang i vilket fall. Där åt jag en god pizza, som sådan tur är inte är så svårt att äta med en hand.

På kvällen var både jag och Albin väldigt trötta, så vi lade oss redan runt 9, låg och pratade ca 1h och somnade sedan, men icke. Några timmar senare vaknade jag igen och kunde inte somna om. Jag låg och läste i några timmar, messade lite med min skatt och somnade till slut runt 5.

2h senare skulle vi upp igen.
Handen gjorde lika ont och jag hade problem med att hålla skeden när jag åt frukost, men det gick. Jag kunde dock inte vinkla den mot munnen, så jag fick böja ner huvudet istället.

Efter frukost gick vi återigen iväg till hallen och det var tur att jag inte skulle spela kände jag. Jag var väldigt seg. Så hela förmiddagen satt jag vid sidan av och kollade på de andra och rörde på handen och handleden så gott det gick.

Lunchen åts återigen på G-star och vi avslutade lägret med att gå igenom hur planeringen ser ut innan IBSA World games i Turkiet i april. Det är en del som händer innan dess kan jag säga, men jag vet som sagt inte hur många tävlingar Albin och jag får vara med på. Kanske får vi följa med för att se hur det går till och titta på, men spela lär vi inte få göra. Dock blir det inget Idre i vår, tyvärr. Det är den 26 mars till 1 april. Helgen 26-27 mars är det träningsläger innan Turkiet, så det blir inga skidor i vår tyvärr. Slaget om Siljan, Leksands utematch den 26 februari, får jag också skippa, för då är det också landslagsläger...

Under tiden vi väntade på Centralen innan tåget gick satt jag näst intill och sov, vilket jag även gjorde på tåget. Så igårkväll blev det tidigt. Redan vid 11 lade jag mig och somnade, sov till 12, vaknade, somnade igen och sov till 4. Sedan var jag vaken till 6, somnade igen och sov till 11. Idag har jag i princip inte gjort något alls, men handleden är bättre. Jag tog av bandaget för att kolla om det var svullet. Det var det inte, men jag hade skavsår på hela handleden efter bandaget. Nu kan jag i alla fall lyfta en tom temugg, hålla i skeden som jag ska, vrida armen hyfsat mycket och gripa lite halvt. Någon träning lär det dock inte bli på några dagar...

Varför känner jag mig så ensam?
En människa behöver närhet, kramar, beröring och kärlek för att må bra, både från vänner och den man älskar. Inget av det kan jag få här, för jag har inga direkta vänner i närheten, förutom Albin, och den jag älskar bor 30 mil härifrån. Jag vill bara vara där, i Sveriges näst största stad, hela tiden. Jag trivs där och kan mycket väl tänka mig att bo där. Faktum är att det är det jag vill. Bo där, tillsammans med den jag älskar mest av allt i hela världen. Det är det mitt hjärta säger, det är det ända jag vet om min framtid. Skulle det visa sig att det inte blir så, vad gör jag då? Var tar jag vägen? Vad ska jag göra? Jag har ingen aning, allt är totalt blankt. Jag vet ingenting om min framtid, ingenting förutom det jag nyss nämnde.

Alla har sina drömmar och mål i livet. Man lever för att förverkliga dem så att man blir lycklig och når dit man vill. Jag har 2 drömmar. En privat och en sportslig. Den sportsliga ska jag uppnå, den kan jag helt styra över själv, men den privata är det inte bara jag som styr. Hur mycket mitt hjärta än skriker efter det och hur mycket jag än vill, så går det inte om den andra parten inte vill. Vad ska jag då leva för? Då har jag inga mål att kämpa för, jag vet inte vad jag vill, vet inte vad jag vill göra, vet inte ens var jag vill bo. Kanske flytta ner till Göteborg i alla fall? Vågar jag det? Jag vet inte. I vilket fall som helst så skulle det bara kännas fel att flytta i nuläget, för den ända jag vill flytta ihop med är Henne, med stort H. Flyttar jag själv kommer det bara kännas fel och tomt. Blir det inte som jag hoppas, tror och lever för, då är risken nog stor att jag fastnar här i närheten ett bra tag framöver, utan några direkta vänner och med träningen som ända drift. Jag hoppas så innerligt att jag slipper vara med om det, att det kommer bli bra, att framtiden blir precis så som jag/vi vill, att våra hjärtan leder oss dit, till en gemensam framtid, till ett lyckligt liv tillsammans. Det är min största och vackraste dröm här i livet.

Vi avslutar i alla fall med en låt, DJ Splash's gamla hit från 06 eller 07, med titeln som passar mycket väl in på hur jag vill att det ska vara nu, A beautiful day! Ca 30 sekunder in i låten och knappa minuten framåt är det bästa, emligt mig :)


Värdelöst vetande - tillbaks igen!

Det var minst sagt ett bra tag sedan jag presenterade lite värdelösa fakta. Därför tycker jag det är hög tid att göra det nu. Det är över 2 år sedan jag publicerade det senaste inlägget i kategorin och det kan ni läsa här. Vill ni läsa resten av inläggen kan ni gå in på värdelöst vetande-kategorin.
Nu kör vi!

Man förlorar ca 600 000 hudparticklar i timmen, vilket ger ca 1kg på 1 år. Lever man i 70 år har man alltså tappat så mycket hud att det räcker till en ny människa. Fint va?
Askan efter en kremerad människa väger ca 5kg
Man andas in ca 20kg damm under sin livstid
En kvinna säger i snitt 7000 ord om dagen, medan en man bara säger 2000
50% av Jordens befolkning har aldrig ringt eller tagit emot ett samtal via telefon, har dock inget årtal på det
Om alla människor i Kina skulle gå förbi dig på en lång rad skulle raden aldrig ta slut p.g.a. fortplantningen
När man nyser upphör all kroppslig aktivitet, inkl. hjärtat. Nyser man för kraftigt kan man skada ett revben, men försöker man istället kväva den kan ett blodkärl i huvudet/nacken brista, med följden att du dör.
Det tar i snitt 7 minuter att somna och man sover ca 1/3 av sitt liv.
En genomsnittlig persons vänsterhand gör 56% av arbetet när man skriver på ett tangentbord
Strax innan man fryser ihjäl slås temperatursinnet i kroppen ut, vilket gör att det känns som man blir stekt
Vår hjärna utför under en dag 200 gånger så många kopplingar som alla världens telefonstationer gör under samma tid
Bara 1 person av 2 miljoner har chansen att bli 116 år eller äldre
Ett människohjärta utvecklar ca 0,003Hk och det utvecklar tillräcklig kraft för att spruta blod 15m
40% av alla svenskar läser tidningen i sängen, 11% äter i densamma och 25% sover nakna.

99,9% av alla världens djur hade dött ut innan människan blev till
Hajen är den ända fisken som kan blinka med båda ögonen
Myror som förgiftas ramlar alltid över på höger sida
En blåvals hjärta slår bara 9 slag i minuten och en fullvuxen blåval kan väga 150 ton.
Kamelen har 3 ögonlock som skydd mot sanden
En normal strutshals är 130cm lång
En fluga flyger i 8km/h
Clostridiumbakterien utvecklar ett gift som är så farligt att mindre än 1g skulle räcka till att döda hela jordens befolkning
En ko mjölkar ca 200 000 glas mjölk under sitt liv
En krokodil blir aldrig större än poolen den är i, d.v.s. om man förvarar den i ett litet akvarium blir den inte större än det
En tråd i ett spindelnät är lika stark som en stålvajer i samma tjocklek
Lammgamens magsyra kan lösa upp en spik på några timmar

Winston Churchill föddes på en damtoalett
Leonardo Da Vinci uppfann saxen
Marilyn Monroe hade sex tår på ena foten

I den kaliforniska staden Chico är det olagligt att spränga en atombomb, straffet är $500
I Kentucky fick inte kvinnor ha baddrekt på sig nära en motorväg förr i tiden, eftersom detta ansågs kunna orsaka trafikolyckor, antagligen för att männen skulle titta på dem istället för vägen

Vår galax är 75 000km i diameter
solen ligger 26 100 ljusår från centrum
Kiruna har världens största underjordiska gruva med ca 40 mil asfalterad väg
Skulle man vrida Sverige 180 grader skulle nordspetsen hamna nere i mellersta Italien
Greklands nationalsång har 158 verser
I Sydafrika har man 11 huvudspråk, vilket kan leda till långa vägskyltar då alla språk måste finnas med
Kunde man köra bil med en konstant hastighet av 100km/h, skulle det ta 176år att komma fram till solen, utan vilopauser
I Apollo11, som förde de första människorna till Månen, var inte styrsystemet lika avancerat som dagens miniräknare
Om Jorden hade varit som ett helt slett klot, hade vattnet täckt den med ett djup på 2,7km
I Kiev, Ukraina, införde man år 1931 Örfilning som en sport
På kinesiska heter McDonald's Maidanglao och på en BigMac finns det 178 Sesamfrön
I Saudiarabien har en kvinna rätt till skilsmässa om hennes man inte ger henne kaffe

En genomsnittlig chokladkaka innehåller 8 insektsben
En äkta pizza är 35cm bred
Ananas är en buske

Lägger man ihop alla tal mellan 1-100 blir det 5050
En typisk blixt är mellan 5-10cm bred
Den 18 februari 1979 snöade det i Sahara
En av de första datorerna bestod av 18 000 radiorör och upptog större delen av ett stort rum. Varje gång den sattes på märktes det på resten av all elektricitet i staden.
Rulltrapporna i Stockholms tunnelbanesystem utgör ca 20% av Sveriges alla rulltrappor, har inget årtal på det heller
En målbur i hockey ska vara 122cm hög
För att fylla en tesked med dimma krävs ca 7 biljoner dimmparticklar
Ikonen för spara i Word har sedan starten varit felvänd. Kolla på en diskett får du se
Om man fyller ett konformat snapsglas till hälften är det bara fyllt till 12-13%
Det finns en internationell förening i världen, vars syfte är att upplysa världen om att alla vetenskapliga fakta inte stämmer. Man hävdar t.ex. att Jorden är platt.
Världens längsta tidsperiod är Hinduernas Kalpa. En Kalpa är 4,32 miljarder år och är den tid det tar att nöta ner Himalaya med en cilkestråd
Världens första bilkrock inträffade år 1896
I Amsterdam är trappan utanför huset en statussymbol. Betalar man inte skatt rivs trappan för att visa att man är en dålig människa.

Där ni! Där har ni lite att fundera över! :)

Imorgon åker jag återigen upp till huvudstaden. Det var ju bara 2 veckor sedan jag var där senast, men nu är det landslagsläger igen.

De senaste dagarna har innehållit träning och kursliteratur.
I måndags körde vi skotträning hos Terie och i tisdags blev det gym i Mjölby. Faktiskt sista gången jag gymmade där. Nästa vecka blir det Aktic. Hursomhelst gjorde den omkastningen av dagar att det kändes som onsdag i tisdags, ja, faktiskt nästan fredag, av någon skum anledning.
Igår körde Albin och jag kondition. Vi har bestämt att vi kör det på onsdagar istället, för då får vi det i alla fall gjort. Det är ju så fruktansvärt tråkigt, men desto viktigare. Ett intervallpass på 3x3 minuter och 3x2 minuter blev det igår. Låter inte så jobbigt, men det var det.

Kursliteraturen ja. Jag hann faktiskt läsa 240 sidor av bokens totalt 310 tills idag, då vi hade seminarium om den. Vi fick ett ämne av läraren, varifrån vi skulle göra en eller två fiktiva scener som behandlade ämnet vi fick innan. Dessa scener ska spelas upp nästa vecka och så ska en av de andra grupperna analysera våra scener och vi gör samma sak med någon av de andra grupperna. Vårat tema var transaktionsanalys. Faktiskt ett ganska intressant ämne och en väldigt stor del av all vår kommunikation och agerande. Förstår man transaktionsanalysen förstår man ofta varför en människa gör eller beter sig på ett visst sätt. I boken vi har läst går man inte in så djupt på det hela, men det går att gräva ner sig riktigt djupt i det där.

Hoppas alla får en bra helg, det ska jag ha och hoppas att min arm inte besvärar mig under helgen, vilket den gjorde i måndags när jag gymmade.

Marco van Basken - Please don't go

Hand's up för hela slanten!
Denna låten är riktigt bra och texten stämmer så exakt. Läs den och lyssna på låten nedan så får ni se vad ni tycker!

Honestly, so honestly
Honestly, so honestly
I would never leave

I will keep my problems

Things have changed since yesterday
I will never never go forever I will stay
'Cause you are the one for me

Honestly, so honestly
I would never leave

I will keep my problems

Things have changed since yesterday
I will never never go forever I will stay
'Cause you are the one for me

Baby, baby, baby I love you so
Baby, baby please don't go
Baby, baby, baby I love you so
Baby, baby please don't go

Honestly, so honestly
I would never leave

I will keep my problems

Things have changed since yesterday
I will never never go forever I will stay
'Cause you are the one for me

Baby, baby, baby I love you so
Baby, baby please don't go
Baby, baby, baby I love you so
Baby, baby please don't go.

Texten är hittad här.
Så kan ni så klart också lyssna på låten här nedan!


Svaren på frågorna!

Nu, efter drygt en veckas väntan, tänkte jag svara på de frågor jag fick in under min frågestund, som nu alltså kan ses som avslutad.
Jag fick in fler frågor nu än då för 2 år sedan, men med frågorna från er som är inne på bloggen utan att kommentera var det sämre. Skärpning till nästa gång, om det blir någon "nästa gång".

I alla fall, var är du ifrån?
Jag är fullblodad östgöte, så långt tillbaka som jag vet i alla fall. Pappa är uppväxt här i denna lilla stad, såväl farmor och farfar. Dessförinnan vet jag inte riktigt. Mamma är ursprungligen från Västervik, men flyttade hit när hon träffade pappa. Var är då "hit"? Jo, det är en liten stad som heter Skänninge. Det säger nog inte så mycket för de flesta, en liten stad på ca 4-5000 invånare några mil utanför Linköping, som garanterat desto fler känner igen. Här har jag då bott under alla mina 21,5 år, men vi får se hur det blir med den saken i framtiden. Går det som jag hoppas flyttar jag härifrån, till en betydligt större stad, annars lär jag sannolikt bo kvar här i närheten de närmsta åren i alla fall.

Hur länge har du spelat hockey?
Ja, det är nog lätt att tro att jag spelar hockey med tanke på bloggens utseende, men så är faktiskt inte fallet. Dock spelade jag faktiskt hockey när jag var yngre, i HC Vätterns Björnligan.
Numera är det goalball som gäller. Många av er vet troligen inte vad det är, men läs den här beskrivningen om själva sporten, och den här beskrivningen av regler etc. som jag har gjort, så tror jag många av er känner igen det.

Hur har det gått med träningen?
Under hösten har det varit en hel del strul med sjukdom, personliga skäl, byte av ledsagare etc. så träningen har störts en hel del, + att vi i laget har fått byta hall 2 gånger, men nu är vi i den hall där vi ska vara, ledsagaren är bra och jag är frisk. Så nu rullar träningen på med 2 fyspass i veckan, ett konditionspass, ett lagpass och ett skottpass. Totalt alltså ca 5-6 träningar i veckan.

Har du läst någon bra bok på senaste?
Ja, det har jag faktiskt. Läste Jag är wanted av David Larsson, efter tips av Tess, och den var riktigt bra måste jag säga. Handlar om en tungt kriminell bråttsling i Sverige, författaren själv. Det är alltså en psedonym. Den är riktigt bra och detaljerad. Man får följa ett värdetransportrån, både planering, genomförande och efteråt, fängelsevistelser, uppgörelser osv.
Annars håller jag nu på att läsa Bränd av Lee Child, min favoritförfattare. Jag har läst den boken innan, men den är riktigt bra. Även Dollar, som jag läste nu innan jag påbörjade Bränd, har jag läst innan, men de är som sagt riktigt bra. Handlar om den f.d. militärpolisen Jack Reacher. Det är thrillers med högt tempo, det händer mycket hela tiden. De äldre böckerna, som just Dollar och Bränd, är faktiskt bättre än de lite nyare måste jag säga. De nyare är mer psykologiska och har inte lika högt tempo i sig.

Sommar eller vinter?
Väldigt enkel fråga, sommar, helt klart! Är det en varm och fin sommar, som det var nu i somras, då är det inget som slår den svenska sommaren! Långa varma dagar på stranden, med glass, fika och en bra bok, ljumma sommarkvällar med den man tycker mest om och alla somriga dofter. Helt outstanding!

Tips på bloggar du tycker är bra?
Svår fråga måste jag säga. Från början är det givetvis något med bloggen som gör att man börjar läsa någons blogg, men det är snarare personen bakom bloggen jag gillar i så fall. Detta tar ju dock ett tag att upptäcka, så självklart är det en viktig del i hur denne skriver, men även hur responsen är på det jag själv skriver. De som enbart svarar med "SV: blablabla" är inte kul. Jag gillar att läsa de bloggar vars bloggare även läser det jag skriver, exempelvis, så klart, Alex, men även Malin, ovan nämnda Tess, Natalie, hockeytokiga Matilda, cykeltokiga och OS-satsande Matilda, Karolin och Anna, bara för att nämna några. Den sistnämnda där, Anna, är ganska modeinriktad, mycket bilder etc. men hon är ett bra exempel på att det just är bloggaren bakom bloggen och inte bloggen i sig som är det viktiga. Mode och bilder är ju inte direkt mina starka sidor. ;)

Vad gjorde du i helgen?
Ja, det beror på vilken helg. Förra helgen var jag ju i Stockholm för årets upplaga av Stockholm games.
Nu i helgen har det hittills blivit träning igår, en träning där jag tyvärr var ensam att träna, med Albin och Louis, som lite halvt tränade. Därefter åkte jag med dem hem ett tag och satt här vid datorn hela kvällen.

Vad ska du göra nästa helg?
Nästa helg är det återigen dags för landslagsläger, denna gången i Stockholm, närmare bestämt i Gubbängshallen.

Vad tror du att du gör om 10 år?
Svår fråga, men jag hoppas av hela mitt hjärta att jag bor tillsammans med den jag tycker om mest av allt i hela världen, kanske i en lägenhet i Göteborg, eller Linköping. Jag jobbar med människor på ett eller annat sätt, har ingen aning om hur, och är ordinarie i svenska landslaget i goalball, har varit med i paralympics tidigare i somras.

Hur och varför började du blogga?
Det var faktiskt en tjej i 3:an på gymnasiet, när jag började 1:an, en av de som var våra faddrar under främst nollningsperioden, som jag lärde känna lite. Hon bloggade och så tyckte jag det skulle vara kul att prova på, så det gjorde jag. I maj 2008 kom det 1:a inlägget och det kan ni läsa här. här kan ni läsa alla inlägg från maj 2008, då jag började blogga. :)

Vad är det bästa med att blogga?
Att skriva och att lära känna människor. Jag gillar att skriva, vilket också syns på mina långa inlägg, men detta är faktiskt det främsta sätt som jag träffar nytt folk på. Gå ut på krogen är inte alls min grej och jag har i princip inga vänner här i närheten. Så bloggen är ett bra sätt att lära känna nya människor på. Man ska vara försiktig, det är klart, men det gäller också att våga lita på folk. Det var också såhär, via bloggen, jag hittade mitt livs stora kärlek, vilket jag inte trodde gick innan, men det är en teori jag starkt har fått revidera, för det går absolut!

Kan du känna att det finns något positivt med det funktionshinder du har?
Absolut! Det finns mycket positivt. Hade jag sett hade jag för det 1:a aldrig börjat med goalballen. Jag hade aldrig träffat alla de människor jag har träffat och lärt känna via sporten, men även via läger, aktiviteter etc. Antagligen hade jag haft andra vänner då, men kanske hade jag inte ens börjat blogga, för anledningen till att jag började gymnasiet när jag gjorde var att jag gick på en folkhögskola i Stockholm ett år direkt efter 9:an. Hade jag inte gjort det hade jag kanske aldrig träffat den tjejen som inspirerade mig till att börja blogga och då hade jag inte lärt känna er som jag har lärt känna här på bloggen.  En annan positiv sak är att man inte fastnar vid utseendet alls. Man går mer på en persons insida när man träffar någon, vilket ju också är det viktigaste.
Så det finns mycket positivt med att inte se, även om det så klart finns mycket negativt också.

Favoritminne?
Jag har många minnen från min barndom, men inget sådär klockrent direkt. Den 11 augusti tidigare i år, när jag träffade världens finaste för 1:a gången irl, var det vackraste och bästa som har hänt mig, men det svaret passar mer in på en fråga längre ner, så jag vet inte riktigt. Kanske en perfekt sommardag med familjen i Varamon? Man åker tidigt på morgonen, ligger på stranden hela dagen, har med sig fika, mat, köper glass och spelar kort. Eller när hela familjen bilade ner till Italien för 4 år sedan? Den bästa semestern i mitt liv och en oförglömlig resa! Eller när Jocke och jag åkte lyxkryssning i somras med Royal Caribien? Eller kanske när jag och pappa var och såg Leksand - Luleå i mellandagarna 2005? Eller när jag fick känna på och provsitta en Ferrari F430 på Mantorp park? Eller när jag och min kusin och dåvarande bästa kompis slutade lekis och åt prinsesstårta hemma hos dem på deras altan? Eller när han och jag körde krockrace med cyklar i lekparken? Eller när pappa grillar kött en varm sommarkväll och vi äter ute på altanen? Eller den 6:e juni 2003, då Ford kom till oss, hoppade upp på altanräcket bakom mamma, just när vi satt och åt på altanen? Jag vet inte, det finns många bra minnen att välja på. :)

Hur skulle du beskriva dig själv?
Hm, svår fråga faktiskt. Det är alltid svårt att beskriva sig själv, men jag skulle nog säga att jag är väldigt bra på att lyssna, folk kan prata med mig och lita på mig. Jag är ganska tystlåten, speciellt med nya människor, men lär man känna mig kan jag prata desto mer. Är väldigt snäll och omtänksam, försöker förstå människor, även om det är något som inte alls går ihop med min egen uppfattning. Är nog ganska djup generellt sätt.
Mina svagare sidor är väl som sagt att jag är ganska tystlåten, är inte direkt den som börjar prata med folk, jag är ganska blyg, även om det har blivit mycket bättre mot vad det var förut, och jag har inte alltid världens bästa disciplin på mig själv, främst då när det gäller att ta tag i skolarbeten osv.

Vilken dag är den lyckligaste/olyckligaste dagen du varit med om?
Här kommer det jag skrev ovan in i bilden. Den lyckligaste dagen i mitt liv, av alla drygt 7800 dagar, är utan tvekan 11 augusti i år. Att träffa den jag älskar för 1:a gången, det går helt enkelt inte att beskriva. Den 1:a kramen, all närhet, trygghet och kärlek, varje minut, så underbart fint och vackert. Det går helt enkelt inte att beskriva. Den dagen/natten finns längst in, i det djupaste av mitt hjärta, förevigt omlindad med så mycket kärlek det någonsin går.
Den olyckligaste dagen måste nog faktiskt vara något så nytt som den 26 oktober i år. Då blev det som det blev, saker och ting vändes upp och ner och tiden därefter var den värsta i mitt liv. Tror aldrig jag har mått så dåligt, det var hemskt. Även idag mår jag inte helt bra, men det är bättre och det känns verkligen som att saker och ting kommer ordna sig och bli bra igen. Så nu känns det mycket bättre.

Har du något annat stort intresse förutom hockeyn och goalballen?
Ja, det skulle väl vara datorn i så fall då. :)
Hockeyn, goalballen, datorn och så klart de få, men så obeskrivligt viktiga personerna i mitt liv, är mina stora intressen.

Hur fungerar det då du t.ex. skriver inlägg här på bloggen?
Som synskadad finns det 2 sätt att använda en dator. Antingen använder man en punktdisplay, som man kopplar via USB, eller trådlöst, till datorn. Sedan ploppar allt som en seende kan läsa med ögat på skärmen upp på en punktskriftsrad på displayen, alla menyer, ikoner, skriven text etc.
Annars gör man som jag och använder syntetiskt tal. Det är samma grej, men istället för att det som står på skärmen ploppar upp på punktdisplayen är det en syntetisk röst som säger allting.
Det hela bygger på en skärmläsare som heter Jaws. Det finns självklart flera olika, men som gravt synskadad är det vanligast att man använder Jaws. I Jaws finns mängder av kommandon, både för Windows, t.ex. läsa upp klockan etc. men även för Internet. Där är dessa kommandon främst till hjälp för att navigera snabbare. Det är t.ex. T för nästa tabell på en hemsida, L för nästa lista, F för nästa skrivfält osv. Sedan navigerar man till stor del med hjälp av dessa kortkommandon, för man får ju aldrig en helhet direkt när man går in på en sida och man kan aldrig säga att något ligger till vänster/höger om något annat, för Jaws läser inte en hemsida på samma sätt som ett öga.
Detta är väldigt invecklat, men om ni vill kan jag skriva ett inlägg om hur man använder datorn som gravt synskadad?

Vi måste ju så klart slå ett slag för fars dag som var idag. Jag, Emma och Shep gjorde mat åt mamma och pappa när de kom hem från stugan, där de var och bl.a. drog upp båten idag. Det blev svampsoppa till förrätt, dock utan svamp för min del, antrikout, hur det nu stavas, sås och potatisgratäng till huvudrätt och apelsin/nejlikopannakotta till efterrätt. :)

Nu ikväll har jag även sett på upplösningen av årets F1-drama, som jag i princip inte har följt alls i år. Det är bra att de har satsat på en renodlad kanal med bara motorsport, liksom en renodlad hockeykanal med bara hockey, men då vill man ju kunna se dem också! I år har det således bara blivit några kval och några sammanfattningar i TV6 efter racen.
Idag skulle det hursomhelst avgöras. Alonso i sin Ferrari ledde VM inför sista racet. Det var han, Vettel och Webber i Red Bull och Hamilton i Mclaren, som hade chansen till VM.
Det hela slutade med att Sebastian Vettel vann VM, några poäng före Alonso, som bara slutade 7:a i racet, vilket inte räckte. Vettel, som, bara för 2 säsonger sedan, vann sitt 1:a Grand Prix, på Monza, och nu är han världsmästare. Stort!

 


SÅ nära brons!

Så var då årets upplaga av Stockholm games över.
Det var jag, Albin, Jennifer, Jakob och Jonas som åkte upp som spelare, med både Pelle och Linda som tränare och Louis som åskådare. Dock började det hela en aning kritiskt redan när jag skulle åka in till Linköping i fredags. 15:00 skulle vi vara på stationen. Jag hade ju inte dispanns på färdtjänsten, så jag fick åka redan vid 13:25. Då tyckte jag det var lika bra att åka till Albin, så slapp jag vänta på station i ca 1h. Problemet var bara att jag glömde att det var dispanns och att det då är byten och grejer på vägen. Så jag fick först åka till Mjölby, byta där, åka någon stans utanför Linköping, byta där och åka till Albin. 14:15 var jag framme. Bussen från Malmslätt till stan gick 14:20, så vi hann precis.

Under kvällen fortsatte det kritiska. Vi hade ätit tillsammans på hotellets restaurang. Fläskfilé, klyftpotatis och riktigt tjock bearnaisesås åt jag.
Efter maten spelade vi spelare kort. Albin verkade lite borta, ganska trött, men vi fäste ingen större uppmärksamhet vid det. Vi skojade med honom, som vanligt, att han var så seg osv. Så plötsligt, när alla skulle gå, fick han ett epilepsianfall. Det var jätteläskigt. Först började han upprepa samma sak, som ett mantra. Sedan samma sak, fast sluddrigare. Så började han yra om att han ville ha något att skriva på.

Jag och Louis var själva där med honom. Vi visste inte vad vi skulle göra, så vi ringde Pelle. Han visste inte heller vad man skulle göra.

Efter en stund började Albin vakna till, men var jätteyr och mådde illa. Vi bestämde att Louis skulle sova inne hos honom istället för mig, så fick jag sova inne i Pelles rum. Dock blev det inte mycket sömn för någon av oss, allra minst för Albin och Louis, för Albin fick nämligen 3 kraftiga anfall till, så Pelle ringde 112.

Ambulansen kom och hämtade Albin. Han och Louis var kvar på akuten till 4:30 på morgonen. DÅ åkte Pelle och hämtade dem. Albin frågade om det var okej att han hoppade över 1:a matchen. Pelle sa att han inte skulle spela alls under lördagen. Senare berättade Albin att han nästan bröt ihop på sjukhuset, när han förstod att han inte skulle kunna spela. Han är en riktig tävlingsmänniska och att sitta på läktaren är väldigt frustrerande. Jag förstår honom. Man vill så gärna in och spela, bidra med något, hjälpa till liksom. Det känner man bara av att sitta på bänken. Sitta på läktaren är ju ännu värre.

Hursomhelst så skulle vi spela 1:a matchen 9:10 på lördagen, så det var bara att gå upp strax innan 7 och äta frukost. Det blev det vanliga som jag alltid äter ute på tävlingar, en tallrik yoghurt med müsli, russin och torkad banan, några grövre mackor med skinka, tomat, gurka och paprika, ett glas juice och en kopp kaffe.
Därefter var det bara att bege sig mot hallen där vi värmde upp nästan direkt.

1:a matchen spelades mot Brukarhuset. Det var jag, Jennifer, som nu skulle få en mycket tuff uppgift när Albin var borta, och Jonas som började matchen. Jennifer och Albin är våra ända centrar, så Jennifer skulle få spela alla matcher om hon orkade.

Matchen i sig gick lite sådär. Den spelades i B-hallen, där det var bra trägolv, till skillnad från A-hallen skulle det visa sig.
Brukarhuset gick ifrån ganska snabbt och ledde med 6-1 eller liknande i halvlek.
2:a halvlek blev mycket jämnare, men Brukarhuset avgick ändå med segern med 12-5.
Det var lite mycket misstag under matchen, men det var trots allt 1:a matchen för dagen.

2:a matchen spelades mot Hammarby. Ett Hammarby som var exakt samma lag som Albin, Jennifer och Jonas hade mött i Stockholmsserien förra tisdagen, då jag inte var med upp. Då gjorde de en riktigt bra match, även om Hammarby till slut vann. Nu öppnade vi också mycket bra och jag gjorde 1-0. Sedan började vi göra misstag igen. Jennifer passade bl.a. fel när hon sprang ut och hämtade bollen, så det blev självmål. Jag släppte något billigt mål på min stolpe också, men i det stora hela gick det ändå okej och matchen slutade 7-2 till Hammarby, som har ett ruskigt bra försvar. De skjuter inte alls hårt, vissa skjuter t.o.m. sämre än oss, men deras försvar är fenomenalt.

Efter matchen blev det lite hämtmat från en restaurang i närheten, pasta, så klart, innan det var dags för dagens sista match, mot FIFH Crocodiles. Deras lag var lite förändrat jämnt mot tidigare. Deras center som hela tiden säger "jajjamen" och "fina fisken", på bred skonska, var nu med i FIFH Ladys i damklassen. Så nu bestod Crocodiles av Dzenan, David från Göteborg, han den där lilla Robin som var med på Canon förra hösten, och en till kille som sköt ganska bra.
Matchen spelades i A-hallen och det var nog det sämsta golv jag har spelat på. Det var trägolv, men det kändes som det var olackat. Senare fick vi reda på att det var handbollsklister, för de brukade tydligen spela handboll där inne.
I vilket fall så innebar det att man i princip inte gled något alls.

Matchen i sig var inte alls bra. Robin, den lilla killen, sköt massa "high ball", säkert 7-8 gånger. Av alla de straffarna satte vi kanske 2. Fruktansvärt dåligt och alldeles för snälla straffar, rakt på centern. Det var inte bara straffarna som gick rakt på, alla skott gick nästan rakt på. Vi försökte variera skotten, men det hjälpte inte. Samtidigt var vårt försvar inte heller på topp. Jag släppte bl.a. ett mål under armen och ett som studsade på mina ben och bort till Jakob, som spelade högerback, och in i mål. Ingen bra match alls och Albin på läktaren sa att det såg fruktansvärt dåligt ut. Han, och alla vi andra också, vet att vi kan så mycket bättre. FIFH vann till slut med 12-5.

Besvikna efter sista matchen återvände vi till hotellet för att duscha, varpå vi gick iväg för att äta. Det blev pizza på en pizzeria där de var väldigt snälla och trevliga. Dessförinnan hade Pelle berättat en väldigt tråkig och chockartad grej, men det går vi inte in på här och det kommer förmodligen att lösa sig.

På kvällen pratade vi just om denna chockartade nyhet, både vi spelare för oss själva och med Pelle. Lite av ett krismöte kan man säga att det var, men därefter sov vi gott hela natten.

Söndagen innebar semifinal och antingen match om guldet eller om bronset. 2 matcher skulle det i vilket fall bli.

Semifinalen spelades mot Hammarby, som hade vunnit gruppen. 2:an och 3:an möttes i den andra semin, alltså FIFH och Brukarhuset.

Oroväckande nog började jag känna av min arm redan under uppvärmningen. Det var vänsterarmen, samma jag fick ont i under senaste landslagslägret. Pelle trodde det kunde vara en nerv som låg i kläm och det kan det vara. I vilket fall så tyckte jag inte alls jag fick till skotten och under matchen gick det inte mycket bättre. Jag kände av armen hela 1:a halvlek, vilket så klart påverkade hela insatsen, tog fokus från spelet och hindrade mig från att skjuta och försvara på topp.

I halvlek bytte jag ut och Jonas kom in. Jag kunde knappt röra armen och satt och hade ont på bänken. Tyvärr hade Jonas också ont inne på planen. Han hade problem med höften, som han har haft tidigare, och kunde knappt slänga sig de sista minuterna. Till slut gick det inte och Pelle tvingades byta ut honom med. Då hade han så ont att han nästan grät. Jag tyckte inte vi kunde spela de sista 2 minuterna med bara 2 spelare, så jag sa åt Pelle att byta in mig igen, trots att jag hade ont i armen. Det gick bra. Jag körde på adrenalin de 2 minuterna och var också nära på att göra mål, men Hammarby avgick med segern med hela 9-1 och fick möta FIFH i finalen.

För vår del väntade alltså Brukarhuset i match om bronset.
Jonas kunde inte spela mer och Albin fick inte spela den här dagen heller. Så spelarläget var minst sagt kritiskt. Jakob och Jennifer var de ända helt friska spelarna. Jag var halvskadad, men hade smörjt rejält med Tigerbalsam innan match och kände faktiskt ingenting under uppvärmningen. Jag kände i hela kroppen hur adrenalinet började tillta och jag fokuserade till 100% på vad som komma skulle.

Matchen började kanon. Jag sköt 1-0 ganska tidigt. Så 2-0 på straff. Därefter var det Jennifers tur att göra mål, 3-0, och så 4-0, även det på straff.
En kanoninsats och självförtroendet växte. Vårt försvar var bättre än någonsin, vi tog allt.

4-1 stod det i paus, efter att jag släppt ännu ett skott under armen, men 3 måls ledning och ett mycket stabilt försvar kändes bra. Vi försökte att inte tänka på bronset, inte tänka på tiden, bara fokusera på varje skott, varje boll och försvara lika bra som tidigare. Jag gjorde några riktigt svettiga räddningar, när 2 skott studsade över Jennifer. Jag, som spelade vänsterback och befann mig till vänster om henne, snodde blixtsnabbt runt åt höger och slängde mig efter bollen. Vid 1:a räddningen kände jag mållinjen med baksidan av handen när jag fick tag i bollen. Ena domaren var t.o.m. på väg att blåsa för "goal", men icke. 2:a räddningen var liknande. Även ett 3:e studsande skott var jag nära på att ta. Jag snodde runt åt höger igen, men nu studsade bollen snett bakåt åt vänster istället, mot min vänsterstolpe. Jag var nära på att hinna upp bollen ändå, men lyckades inte.

Med några minuter kvar lyckades de också göra 4-4. Då kändes det tungt, men jag bet ihop, fast besluten att kämpa vidare. ÄN var det inte kört, men med dryga minuten kvar fick de in 5-4 och så 6-4 i absolut sista sekunden. Samtidigt som bollen gick in ljöd slutsignalen. Vi hade förlorat.

Det var nog den tyngsta förlusten jag har varit med om än så länge. Det var en kanonmatch, attack på varje boll, vi jagade boll på varje skott vi fick emot oss, satsade fullt på varje skott vi sköt och hade ett så gott som felfritt försvar. Trots det kändes det riktigt, riktigt surt. Vi hade ju ändå 4-1 i halvlek och så förlorar vi med 4-6.

På väg hem stannade vi och åt och väl hemma packade jag upp och åt lite. Bäst som jag stod där och packade upp tyckte jag att jag hörde ett jamande utanför dörren. Jag öppnade, men hörde ingenting. Pappa kom ut i hallen och frågade vad jag gjorde. Jag sa att det lät som det var en katt utanför och precis då fick pappa se en liten gråspräcklig kattunge komma ut från TV-rummet. Han lyfte upp den och gav till mig. Den jamade och spann. Den hade inget halsband, men vi var tvungna att släppa ut den i alla fall. Tankarna snurrade i huvudet, skulle det komma ännu en katt som ville bo hos oss, precis som Ford en gång gjorde? Jag fastnade direkt för den lille kissen, men tyvärr, om man får säga så, fick mamma reda på idag att det är en längre bort på gatan som äger den. Dock har jag nu verkligen fått upp längtan efter en mysig liten katt igen. Det här var 1:a gången jag över huvud taget klappade en katt efter Ford, men det kändes bra och de är ju så söta. Apropå Ford så skulle han ha fyllt 8 nu nästa måndag, min lilla Ford.

I övrigt blev det ingen träning idag. Jag lyckades nämligen skära mig i fingret igår när jag skalade potatis, ett ganska rejält sår, så jag kunde inte alls skjuta idag. Jag testade här hemma med bollen innan jag ringde Albin, men det gick inte alls. Höger pekfinger är det som är drabbat, men imorgon hoppas jag kunna träna igen. I värsta fall får jag väl köra kondition istället...

Läsa måste jag också göra. Vi ska nämligen ha läst kapitel 1-4 i boken Oss emellan till på torsdag. Det motsvarar ca 10h i daisyboken. Idag har jag läst kapitel 1. Det var 66 sidor och ca 3h. Vi får väl se hur långt jag hinner. Boken är, precis som Spela roll, som jag läste i början, väldigt matig och informationsrik. Ett tips Niklas har gett oss är att inte läsa den sista kvällen eller liknande. Man behöver tid för att läsa den. Läsa lite, stanna upp och reflektera, läsa lite till osv.

Den 1:a snön är här måste vi självklart nämna. Dock har jag inte alls lust med snö i år. Vill mest bara att det ska bli vår, varmare, ljusare och bättre. Man skulle gärna få hoppa fram 5 månader för min del, det hade inte skadat alls...

Notera också att det fortfarande går att ställa frågor till min frågestund. Svaren på frågorna kommer separat i nästa inlägg. Jag funderade på att ha dem i samma inlägg som det här, men det blir för mycket, så håll till godo några dagar till och fortsätt ställ frågor! :)

Vi avslutar med 2 låtar. Dream dance alliance med låten Summer dream och så faktiskt också Topmodelz med en cover på den gamla låten I think we are alone now, som jag faktiskt inte vet vem som har gjort originalet på. Är det någon som vet så får ni gärna meddela det :)

bject width="480" height="385">


Frågestund!

Nu ni! Det här är exklusivt, det här är stort, det här är bara för er. En frågestund!

Bara en gång tidigare har jag haft frågestund under dessa drygt 2,5 åren jag har haft bloggen, men då fick jag inte en ända fråga. Det var för kanske 2 år sedan, men nu kör vi igen.

Detta är er chans. Fråga vad ni vill, precis vad ni vill. Jag har ju t.ex. ett funktionshinder som man kan fråga väldigt mycket runt. Kom ihåg att det inte finns några dumma frågor, bara dumma svar! :)
Jag tycker även ni som är inne på bloggen, men inte kommenterar, kan dra iväg en eller ett par frågor.
Jag har mina aningar om vem vissa av er är, men lämna gärna ett avtryck också!

Då har ni något att sysselsätta er med under helgen och jag själv har något att sysselsätta mig med när jag kommer hem på söndag. Bra lösning va? :)
Jag själv tänkte nämligen åka bort i helgen. Närmare bestämt upp till vår huvudstad, för helgens tävlingar i Stockholm games, som jag nämnde i tidigare inlägg.
Jag har haft lite ont i vänsterarmen den senaste veckan, men efter 2 dagars vila och lite tigerbalsam ska det nog gå bra!

Inlägg om helgen kommer efter densamma.

Nu måste jag packa, äta och greja lite, för om drygt en timme ska jag åka in till Linköping, till Albin. Jag fick komma dit istället för att vänta på stationen ca 1h, som jag hade fått göra annars. Jag har ingen dispanns på fredagar, så jag var tvungen att åka linje. Då fick jag åka 13:25 och skulle då vara framme vid stationen runt 14. Inte så kul att sitta där en timme...

Vi avslutar med tyskarnas val 1932, framfört av Robert Gustafsson och Johan Wahlström. :)


*Noteras kan också göra att det här är mitt 2:a inlägg på 3 dagar. Det var väldigt länge sedan det var så tät uppdatering. Kanske är blogglusten på väg tillbaka?


Känner mig lugn

Förra veckan var hemsk. Jag tror aldrig jag har mått så dåligt i hela mitt liv.
Helst av allt skulle jag bara vilja klippa ut hela veckan, utom måndagen så klart, knöla ihop den och kasta i en brunn. Det hela kryddades med att jag var nära på att starta en brand när en bakduk låg under en kastrull jag skulle värma vatten i, att jag klämde armen mellan mig själv och dörrposten och att jag i söndags gick rakt in i en dörrkarm och fick ett ganska rejält jack över högerögat. Dock gjorde jag inte bara dåliga saker, jag gjorde faktiskt lite nytta också. Knäskurade badrummet, vek lakan och rengjorde toan.

Just nu känner jag ett egendomligt lugn. Kände så hela dagen igår, även om jag kände mig lite ledsen, och större delen av i måndags.

Det är ett lugn som säger att detta kommer bli bra. Just nu är det väldigt jobbigt, men det kommer bli bra, jag känner det på mig.
Det får ta den tid det tar. Ett förhållande är inte alltid guld och gröna skogar, just nu är vi nere i ett mörkt hål, men det kommer vi ta oss upp ur. Tillsammans ska vi klara det.

Jag kan inte göra mer än jag gör nu. Känner du att du behöver tid, då ska du ha tid. Det kommer bli bra. Jag står här med dig föralltid, oavsett vilket väder som råder. Regn och kyla, sol och värme. Mörk novemberkväll, ljus julikväll. Dag som natt, morgon som kväll. Alltid, när som helst. Jag ska aldrig släppa din hand, vad som än händer, det lovar jag.

Detta kommer bli bra. Det gäller bara att ha tålamod, orka vänta, vänta för kärleken. Det är jag fullt beredd att göra om det är det som krävs. Jag ska vänta på dig, kämpa för vår gemensamma framtid, till den dag det inte går att kämpa längre, då allt hopp är borta, en dag jag aldrig någonsin vill uppleva. För jag vet att du är min största dröm, min mest dyrbara gåva här i livet, mitt livs stora kärlek. Jag känner mig själv och vet att det är så. För alla är det inte lika självklart att man har funnit den rätta på samma tydliga och säkra sätt som för mig, men då får det ta den tid det tar. Man ska inte vara för ivrig, det leder bara till negativa konsekvenser. Ha tålamod och att aldrig ge upp. Det är det som är grejen.

Kärleken är det dyraste och finaste vi har här i livet. Jag vet att jag älskar dig, från det djupaste av mitt hjärta, nu och föralltid. Jag ska kämpa och stå upp för kärleken, för det som är rätt, för det jag tror på. Kärleken. Ett liv tillsammans med dig. Det är min största dröm. Det här kommer bli bra, det känner jag. <3

I övrigt är det Stockholm games nu i helgen. Vi hade anmält 2 lag, men en aning sent, tycker jag, meddelade Kihlgrabbarna att de drar sig ur. Igår, 4 dagar innan avresa. Så nu blir vi bara 5 spelare och får alltså ställa upp med 1 lag istället, men det ska nog gå bra. I Stockholmsserien förra tisdagen, då jag inte var med, gjorde Albin, Jonas och Jennifer, som var med, 2 riktigt bra matcher och en katastrofmatch där det blev game mot Brukarhuset. En vinst blev det dock, 10-6 mot IFAS. Riktigt bra, så önska oss lycka till i helgen så kanske vi även lyckas vinna några matcher då!

Vi avslutar med 2 låtar och en lite kul grej. Först är det en låt som absolut inte är min stil egentligen, men den här låten är riktigt bra och melodin sätter sig direkt. Amaranthe - Leave everything behind!
Sedan kör vi en låt som är lite mer min stil. Lite UK Hardcore i form av DJ Punch feat. Deanne - Suddenly!
Till sist en lite kul grej med Eddie Meduza, Rattens riddare, ganska kul faktiskt :)






RSS 2.0