Snacka om att falla på mållinjen...

Det var ju så nära med lägenheten. Närmre går inte att vara. Jag var nästan säker på att jag skulle få den där i fredags, då när Lisa skulle kolla på den andra, men icke. Hon fastnade inte för den och budade över mig igen. Jag gav ännu ett bud strax däröver, men sedan var det stopp. Hon budade över igen och där kände jag att min ekonomiska gräns gick, tyvärr. Så det blev inget av med den lägenheten heller...

Jag umgicks ju som sagt en hel del med lisa och hennes bästa vän, Carro, på gymnasiet och Carro är jag fortfarande vän med på Facebook, så jag bad henne gratulera Lisa till lägenheten och så pratade vi lite kring den och andra lägenheter. Det visade sig att Lisa blev helt såld på den där lägenheten och att hennes föräldrar tydligen betalade allt, + akuta renoveringar, som t.ex. köket, som bekant inte var jättefint. Så, där hade vi ju ganska olika förutsättningar. I mitt fall ligger det ju till så att jag själv inte får ta lån eftersom att jag inte har någon fast inkomst i form av arbete, och mamma och pappa får bara låna 150 000kr på huset. Resten måste jag betala själv. Jag har ju en hel del sparat, men jag vill ju inte lägga allt på en kontantinsats i en lägenhet, för de där pengarna kan ju vara bra att ha som en buffert, om något skulle hända. Runt 50 000kr har jag i alla fall satt som ungefärlig gräns för vad jag kan lägga ut och då hamnar det slutgiltiga priset på max runt 200 000kr.

på Hemnet kan man se sålda bostäder och deras slutpris upptäckte jag tidigare idag, så jag satt och tittade runt litegrann och stötte plötsligt på den där ettan i Mjölby som togs bort innan visning tidigare i januari. Det var en exakt likadan etta som den här som Lisa nu fick, t.o.m. i samma hus. Utgångspriset på den var 95 000kr, men jag hann som sagt aldrig åka och titta på den, för då var den redan borttagen. Nu såg jag att den såldes för 150 000kr. Alltså måste någon ha gett 150 000kr för den, redan innan visning, och säljaren måste ha accepterat det. Det är just det faktumet som jag tycker är lite konstigt. Varför gör man så? Accepterar ett bud redan innan visning, när man troligen kan få fler intresenter och ett högre bud efter visningarna? Det är märkligt tycker jag, men köparen som fick den där för 150 000kr gjorde hursomhelst ett grymt kap. Önskar bara att det hade varit jag...

Lägenheten havererade precis innan mållinjen, om man ska ta en racingmetafor, men Leksands väg mot Elitserien fortsätter alltjämt framåt och nu är det väldigt nära. Det blev seger med 4-1 hemma mot Västerås i tisdags, trots att Gurkorna dominerade hela första perioden. Leksand visade dock sin styrka och kom tillbaka, satte de chanser man fick och hade också lite tur med sig, som man har haft genom hela den här kvalserien. Bara ett lag i ren harmoni och positivitet får de marginalerna med sig, något vi blåvita i stort sätt aldrig tidigare haft när det har gällt som mest. Inte förrän nu. Nu studsar plötsligt allt vår väg.

Det är nu fyra matcher kvar av Kvalserien 2013 och Örebro ångar fortfarande på i toppen. 16 poäng har man nu samlat ihop. Leksand hakar på med sina 15 poäng. Därbakom jagar Timrå, som grep det sista halmstrået nere i Ängelholm i tisdags, när man vann med 0-1. Det var skräckslagna ansikten hos många i publiken i Lindab arena innan slutsignalen gick och när Hesa Fredrik ljöd, ja, då såg det uppgivet ut på många håll. Rögle är nu nämligen 9 poäng bakom Leksand. Med 12 poäng kvar att slåss om känns det nästan som en omöjlighet. Timrå är det enda laget som kan stoppa Leksand från att nå Elitserien till nästa säsong. Kvällens match är därför en ren nyckelmatch. Leksand gästar nämligen Timrå i E.on arena. Vid vinst för de blåvita kan vi nästintill fira Elitserieplatsen, för då är Timrå 9 poäng bakom, med just 9 poäng kvar att spela om. Leksand har dock klart bättre målskillnad, så då är Timrås chanser minimala att nå andraplatsen. Vinner Timrå kan det skapa rejält med nerver, men vi kommer ändå att ha allt i egna händer. Då är vi 3 poäng före Timrå. Så, behöver jag säga att kvällens match är oerhört viktig?

Följ slutdramatiken på hockeybloggen!

Träningen har börjat komma igång på allvar nu igen och igår var första dagen efter knäskadan som jag körde dubbelpass. Styrka 3 och ett skott/teknikpass blev det. Styrkan kändes riktigt bra, jag hade massor energi och musklerna kändes starka. Jag klarade inte bara av att hålla mina ordinarie vikter, efter att jag provat mig fram lite under förra veckan jag körde Styrka 3, för första gången efter skadan, jag lyckades också höja till 20kg på statisk mage diagonal, när man ligger på en bänk och har en hantel i ena handen, för ner den bakom huvudet med rak arm och upp igen, samtidigt som man lyfter upp det diagonala benet, därav namnet. Jag var uppe och nosade på 20kg redan i höstas, men när de bytte hantlar på gymmet gick det inte alls. Det kändes jättetungt. Kanske hade de gamla hantlarna slitits ner så mycket att de inte längre var riktigt 20kg, men det gick hursomhelst inte. Inte förrän nu. Äntligen.

I söndags körde jag också ett sådant där intervallpass där benen bara går och det finns hur mycket energi som helst. Jag körde på allt jag kunde och i slutet var det så att pulsen dunkade i tinningarna. Jag tror jag kan ha legat lite för högt i puls där, inte kommit ner riktigt till 120, som vi ska göra mellan varje intervall. Julian har nämligen haft musikaluppspel med skolan den här veckan, så jag fick köra själv i söndags. Jennifer var där, men hon körde styrka, så jag fick mäta pulsen själv. Tyvärr har jag ingen tidtagare som kan mäta på kortare tid än en minut, vilket gör att mitt pulsvärde blir ganska lågt, eftersom att det då redan har gått en minut efter själva intervallen när jag har mätt klart. Bara för att testa mätte jag dock pulsen i tre minuter efter sista intervallen. Efter en minut hade jag 155 i puls. Efter två minuter var det nere i 122 och efter tre minuter 102. Samma sak gjorde jag efter tisdagens pass, men då blev resultatet inte riktigt lika bra. För det första kom jag inte alls upp i de pulsresultaten som jag gjorde under söndagen och för det andra kändes kroppen inte alls lika fräsch då, trots att måndagen var en vilodag. 144 hade jag i puls efter en minut. 118 efter två minuter och även efter tre minuter var det 118. Märks det att jag gillar statistik?

Kanske är våren äntligen på väg nu. Det var ganska skönt i början av mars, men sedan har vintern kommit tillbaka och det har inte alls varit skönt, fram till den här veckan. I måndags satt mamma och jag ute på altanen och drack kaffe och i tisdags gjorde jag detsamma med kurslitteraturen. När huset skyddar från blåsten och solen ligger på, ja, då blir det faktiskt ganska skönt där ute, även om man än så länge inte kan sitta jättelänge där. Förhoppningsvis kan man dock snart göra det.

Nu ska jag dricka lite kaffe och äta en negerboll. Lite torsdagslyx sådär. Jag öppnade ett nytt paket kaffe förut och det luktar ju så gudomligt gott. Det finns inte många dofter som slår den av kaffe. Kanske möjligen doften av katt och kärlek. "Känn en doft av kärleken." Ja, varför inte? Vi kör på det. Från en av de bästa Disneyfilmerna någonsin, det här är nostalgi från min barndom, den är faktiskt grymt bra den här filmen, här är Lejonkungen!

 

 

En mycket bra vecka!

Trots att min lilla sötnos inte har varit hemma i veckan har det varit en väldigt bra vecka måste jag säga.

Älsklingen har ju varit i Idre och åkt skidor den här veckan, något jag också skulle ha gjort, men av rena säkerhetsskäl ställde jag in den resan och var istället hemma. När hon kom hem igår tänkte jag dock överraska henne litegrann, så det gjorde jag. Jag åkte dit, utan att säga något, och väntade på henne när hon kom hem. Då blev hon glatt överraskad av att jag var där och senare på kvällen fick hon också lite Lintschoklad, som den chokladälskare hon är.

Det var så fint att träffa henne igen, få hålla om henne, krama och bara vara nära. Jag märker verkligen hur bortskämd jag har blivit med den saken nu under våra snart 1,5 år tillsammans. Båda mina två tidigare förhållanden har, som ni som har läst min blogg länge vet, varit distansförhållanden. Där kunde det gå flera veckor mellan gångerna vi träffades och däremellan var det timmeslånga telefonsamtal, hundratals sms, en enorm längtan och saknad efter varandra. Nu har Jennifer varit borta i en vecka och jag har redan längtat och saknat ihjäl mig efter henne. Ta det dock lugnt, jag är inte död, då hade det varit ett väldigt mysterium att jag just i detta nu skriver detta, eller hur?

Min lilla överraskning blev hursomhelst väldigt uppskattad och det är sådana små gester som förgyller vardagen, att man visar uppskattning för varandra och visar att den andre verkligen betyder mer än alla ord i världen kan beskriva, för så är det. Kärleken är det finaste och mest dyrbara vi har här på jorden och den ska vi vara väldigt rädda om och vårda väl, förvara den i det djupaste av våra hjärtan.

Veckan har också bestått av fler lägenhetsvisningar, eller ja, det var förra helgen, men vi kan räkna in dem i den gångna veckan ändå. Först var det en liten etta på 26 kvm, som jag redan har nämnt i ett annat inlägg. Utgångspriset var 75 000kr, vilket, i mina ögon, var i överkant. Den var nämligen inte alls särskilt renoverad, men rummet var faktiskt större än jag trodde. Däremot var kokvrån minimal. Stod jag med båda armarna utsträckta nådde jag lätt till vardera sida av den. Det var dessutom jättesmalt, så om någon stod där inne kunde man inte gå förbi. Kylen och frysen stod dessutom i hallen, så ja, det var ganska litet. Jag hade dock tänkt buda under, kanske ge 50 000kr, men då var det redan någon som hade gett 70 000kr, så min plan sprack litegrann. Därför sa jag att jag inte var intresserad av den. Slutligen tror jag att den gick för 125 000kr. Det låter nästan gratis för er som bor i större städer, men i lilla Mjölby är det inte jätebilligt.

Nej, det blev inget av där, men i söndags var jag och tittade på en likadan etta som vi först var och tittade på då innan jul och även som vi var och tittade på i januari. En stor etta på 42 kvm med ett rejält kök, ett rymligt vardagsrum och badrum med plats för tvättmaskin. Den vi var och tittade på i januari var ganska renoverad och fin, nya ytskikt överallt och tvättmaskin. Den stannade slutligen på 260 000kr. Den här som vi var och tittade på nu var inte alls lika fräsch. Det var ett gammalt fult plastgolv från 70-talet i köket, gamla skjutluckor till köksskåpen och ingen tvättmaskin. Den var dock lika stor, 42 kvm. Det var jag och två till som var där och tittade och som senare också skulle vara med i budgivningen. Det lite roliga var att den ena av de två andra var en tjej, Lisa, som jag och Spike umgicks ganska mycket med i ettan på gymnasiet och som dessutom är kusin till en av mina bästa barndomsvänner. Jag har inte träffat henne sedan studenten, men nu träffades vi alltså här, på samma lägenhetsvisning.

Budgivningen startade i början av denna veckan och nu är läget så att person A stannade ganska tidigt och därmed var det bara jag och person B, Lisa, kvar i budgivningen. Person B ska nu titta på en annan lägenhet och väljer hon att gå över och buda på den, ja, då får jag den här lägenheten. Så nu är det nära. Håll alla tummar som går för mig nu!

En annan grej som är väldigt nära nu är Elitserien för Leksand. Som vi har ångat på under denna kvalserien! Det är visserligen halva serien kvar, men på dessa fem inledande matcherna har vi tagit 12/15 poäng och bara förlorat borta mot Örebro med 5-2. Annars har vi slagit Södertälje med 3-1, Rögle med 4-0 nere i Ängelholm, Timrå med 6-2 hemma i Tegera arena och Västerås med 3-1 i ABB arena. Vi har fullständigt spelat ut de andra lagen stundtals och ägt matcherna till stor del. Enda plumpen hittills är Örebro borta i Behrn arena, men fortsätter vi såhär, då är det Elitserien nästa! Sju år av kamp för att ta oss tillbaka, sju år av, till stora delar, dominans i Hockeyallsvenskan, men där det sedan har knutit sig när det verkligen gäller, i kvalserien, men nu går vi som tåget, krossar allt och alla och är förnärvarande sex poäng före Timrå, som är trea i serien. Mycket kan ännu hända, men såhär bra har Leksand inte varit på tio år, inte sedan kvalserien 2002, då vi tog oss tillbaka igen, efter den första vändan i Hockeyallsvenskan 2001/2002. Nu är vi verkligen på gång och det kommer bli superintressant att följa dessa sista matcher av säsongen 2012/13 och dramatiken kan ni så klart följa på hockeybloggen.

Jag har också, förutom att följa hockeyn slaviskt, kolla på lägenheter, tränat och ägnat mig åt gruppdiskussioner i skolan, varit i Södertälje och hälsat på en vän som jag lärde känna under året jag gick i Stockholm. Hon gick den kursen året innan mig, tillsammans med bl.a. Albin, och gick en allmänn linje året när jag gick där. Efter att vi slutade där har vi träffats tre gånger, men nu var det över två år sedan senast och detta var första gången jag var hemma hos henne, men det var jättekul att träffas igen. Vi pratade en massa, hade det trevligt, såg på film, pratade ännu mer, åt, gick ut och gick och pratade ännu lite mer. Supertrevligt måste jag säga!

Vi avslutar det här inlägget med en låt. det var väldigt länge sedan nu, om man bortser från mina inlägg helt inriktade på mysik, som det har blivit en hel del av nu efter nyår. Den här låten har varit min favorit i över två månader nu och den är fortfarande lika bra. En kanonlåt helt enkelt. Alex Saidac - Stay in this moment.

 

 

E-Rotic - Fred come to bed

Det här är 90-tal när det är som bäst, det här är Classic eurodance, det här är E-Rotic!

"Oh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet, ooh Oh Fred

Well, I'm Max, I'm Max, baby, don't be blue
Don't you worry, don't be sorry, I'll come back to you
Just one more night with my poor old ex
She's only lonely, we don't have sex

I'm Max, Max, Max
Baby, please stay cool and just relax
I'll soon be back but if you feel sad
Just go and talk to my friend Fred

Ooh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet
Ooh Fred, come to bed
Baby, you will get a love you never had
So Fred, come to bed
Or my fantasy will drive me mad, oohOh Fred

I'm Max, I'm Max and I trust in Fred
Baby, he's the best friend I ever had
It's Fred, it's Fred, baby, just call Fred
And anything you ever wanted you will get
Call Fred, Fred, Fred
And you will find it's not so bad
It's just one night, baby, you'll get through
Tomorrow I'll be back with you

Ooh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet
Ooh Fred, come to bed
Baby you will get a love you never had
So Fred, come to bed
Or my fantasy will drive me mad, ooh

Ooh Fred, no, no, come to bed

Oh, my Max had sex with his ex last night
'Cos he loves her ass and tits
So I tell you Fred, come into my bed
If you don't I will call up Fritz

Oh Fred, come to bed
Oh Fred, oh, Fred

Ooh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh, Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet, ooh

Oh Fred, no, no, come to bed

Oh, my Max had sex with his ex last night
'Cos he loves her ass and tits
So I tell you Fred, come into my bed
If you don't I will call up Fritz
Ah, ah, oh Fred"

Texten är hittad på Metrolyrics.com. Det roliga med denna låt är att flera karaktärer från andra låtar är med i texten, både Max och Fritz förekommer i två andra av e-Roticc's gamla klassiker.
Här nedan kan ni som vanligt också lyssna på låten.

 

 

Det här är 90-tal när det är som bäst, det här är Classic eurodance, det här är E-Rotic!

"Oh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet, ooh Oh Fred

Well, I'm Max, I'm Max, baby, don't be blue
Don't you worry, don't be sorry, I'll come back to you
Just one more night with my poor old ex
She's only lonely, we don't have sex

I'm Max, Max, Max
Baby, please stay cool and just relax
I'll soon be back but if you feel sad
Just go and talk to my friend Fred

Ooh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet
Ooh Fred, come to bed
Baby, you will get a love you never had
So Fred, come to bed
Or my fantasy will drive me mad, oohOh Fred

I'm Max, I'm Max and I trust in Fred
Baby, he's the best friend I ever had
It's Fred, it's Fred, baby, just call Fred
And anything you ever wanted you will get
Call Fred, Fred, Fred
And you will find it's not so bad
It's just one night, baby, you'll get through
Tomorrow I'll be back with you

Ooh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet
Ooh Fred, come to bed
Baby you will get a love you never had
So Fred, come to bed
Or my fantasy will drive me mad, ooh

Ooh Fred, no, no, come to bed

Oh, my Max had sex with his ex last night
'Cos he loves her ass and tits
So I tell you Fred, come into my bed
If you don't I will call up Fritz

Oh Fred, come to bed
Oh Fred, oh, Fred

Ooh Fred, come to bed
'Cos my Max had sex with his sexy ex
Oh, Fred, come to bed
Baby, I won't let your dreams get wet, ooh

Oh Fred, no, no, come to bed

Oh, my Max had sex with his ex last night
'Cos he loves her ass and tits
So I tell you Fred, come into my bed
If you don't I will call up Fritz
Ah, ah, oh Fred"

Texten är hittad på Metrolyrics.com och här nedan kan ni som vanligt lyssna på låten.

 

 

Rehabträning

Sedan jag skadade knät för drygt en månad sedan har det varit rehabträning för hela slanten. Jag har inte spelat goalball på över en månad, inte fått ett enda skott mot mig. Det känns givetvis tråkigt att inte ha kunnat vara med på varken landslagsläger eller lagträningar, men nu är knät äntligen på bättringsvägen, även om det inte är helt bra ännu. Det är fortfarande lite svullet, men man ser att det är ett knä, vilket man inte gjorde till en början, och det gör inte längre ont. Dock är vänsterbenet ganska mycket snabbare än högerbenet när det gäller reaktion och snabbhet märker jag, men det är sådant som kommer med tiden. Det är nu den svåra perioden infinner sig, när man tror att det är bra, för det känns bra och det gör inte ont, men så är det ändå inte helt bra och många gånger drar man upp skadan igen. Det ska jag akta mig för.

Som en extra säkerhetsåtgärd för detta fick jag bl.a. hoppa över tävlingen i Stockholm under helgen som var. Det var första omgången av Sverigeserien 2013 och min allra första tävling någonsin som jag inte var med på med laget. Det kändes givetvis lite konstigt, både för mig själv, men också för Linda och de andra i laget. Hur det gick för oss? Det var ingen av våra bättre helger och det blev två vinster och fyra förluster. Egentligen var det bara Tobbe, som är relativt ny i laget och bara har spelat sedan i höstas, som var bra och nådde upp till ett godkänt. Alla andra underpresterade och det läckte som ett såll bakåt. 75 mål släppte vi in på sex matcher. Det var drygt 20 fler än i Malmö senast i december, då vi tyckte det gick dåligt, och 30 mål mer än i september, då vi nästan gjorde vår bästa tävling någonsin. Framåt var det dock också mycket mål. 48st. Det är fortsatt mest Albin som producerar framåt, men nej, det var kort sagt ingen bra tävling.

En annan säkerhetsåtgärd är att jag tvingas stanna hemma från årets skidresa. Bussen rullar upp mot Idre nu på lördag och det blir första säsongen sedan 2007/08 som jag inte åker skidor alls. Till en början tänkte jag åka med, men både jag, Linda och Fredrik kom fram till att det nog är bättre att stanna hemma och inte riskera något. Jag skulle nog kunna åka, men vid utförsåkning påfrestas ju knäna ganska mycket och skulle det hända något, som det har gjort de två senaste åren, förra året körde jag in i en liftstolpe i en av Idres mindre branta svarta backar och för två år sedan var det en dam som stod i vägen, mitt i branten i en av Idres absolut brantaste svarta backar. Hade det hänt något sådant nu, ja, då hade jag kunnat bli borta i flera månader och det är inte värt att riskera. Så, på lördag åker älsklingen upp till Idre, medan jag sitter hemma med en knäskada. Det kommer kännas jättetomt utan henne i en hel vecka...

Rehabträningen har dock flutit på bra. Till en början var det bara lätt rehabcykel för att känna hur knät kändes. Det högg till ganska kraftigt då och då, så jag fick ta det försiktigt. Det gick dock framåt och nu de senaste två veckorna har jag kunnat köra cykelintervaller precis som vanligt. Till en början provade jag att köra två intervaller efter att ha rehabcyklat i ca 45 minuter och det fungerade bra. Passet efter provade jag att köra intervaller direkt efter uppvärmningen, för att se om knät höll för det med, eller om det bara hade gått så bra senast för att jag hade cyklat i 45 minuter innan. Det visade sig dock hålla och nu kör jag på som vanligt.

Styrkan har, tills den här veckan, bestått i specialstyrkepass, där jag har byggt ihop mitt eget pass av övningar från alla våra fyra olika pass. Jag har tagit övningar som enbart rör överkropp, för att inte belasta knät och benen alls. Till en början bestod passen av enarms bänkpress, statisk mage med hantel över huvudet, omvänt bänkdrag och statisk mage diagonal. Senare lade jag även till drag fram, axellyft i sidled och enbens vader. Det fungerade bra och jag har även lyckats höja på några av övningarna, trots det ökade antalet reps och varv vi har på det nya schemat vi har, så det känns bra.

Denna veckan provade jag dock ett "vanligt styrkepass" och det gick bra, även om vikterna inte alls var i närheten av de vikter jag brukar ha. Jag hade 50kg på enbens marklyft, istället för 75, som jag brukar ha, 47-57kg på enbens benböj, mot 87-92 som jag brukar ha, 10kg på baksida lår, där jag brukar ha 22,5kg och så 27kg på stående sidvrid, där jag hade 68kg när knät vek sig, vilket också var upphovet till skadan. Den rejäla viktminskningen på sista övningen beror mycket på att jag numera kör "rätt" på den övningen. Det gjorde jag inte tidigare. Förut vred jag hela höften och tog även kraft från benen när jag vred. Nu är det enbart bålen som jobbar, benen står helt still. Jag kan nog höja lite till där när knät är helt återställt, men inte så mycket som upp till 68kg.

Lägenhetsvisningarna rullar vidare. I måndags var jag och tittade på ännu en lägenhet nära station i Mjölby. En liten etta på 26 kvm. Den var inte jättefräsch, men rummet var faktiskt större än jag trodde. Kokvrån var dock minimal. Det var två plattor på spisen och jag kunde lätt nå från vägg till vägg där inne om jag sträckte ut armarna. För att gå till toan var man också tvungen att gå igenom den lilla kokvrån, men stod någon annan där gick det inte att gå förbi, så smalt var det. Priset var 75 000kr, vilket säkert låter som nästan gratis för er som bor i större städer, och ja, det är ganska billigt även här, men ändå knappt värt pengarna. Det var som sagt inte alls renoverat och jag tror inte ens jag skulle få plats med alla mina köksateraljer som jag har samlat på mig genom åren där i den lilla kokvrån, så nej, jag tackade nej till den, även om läget var bra. Jag hade tänkt att buda under utgångspriset, men då hade någon redan gett 70 000kr för den och det är där den står nu. jag blir inte förvånad om den faktiskt går för 70 000, för på visningen vi var på hade det bara varit tre intresserade och igår vet jag inte hur många som var, men intresset verkar inte jätestort.

På söndag är det visning igen, på en sådan där större etta i samma förening, sådana som jag har varit och tittat på tidigare. De ligger på 42 kvm och den första hade ett utgångspris på 100 000kr och den andra ett utgångspris på 115 000kr. Den sistnämnda gick för 260 000kr, men den var riktigt fin, nytt kök, laminatgolv och nya tapeter. Den här är nu inte alls renoverad, men har ändå ett utgångspris på 125 000kr. Så jag tror inte alls den kommer gå upp så högt som de andra och har jag tur är det inte så många intrresserade där heller. Dock så tror jag att en sådan här liten etta på 26 kvm är betydligt mer svårsåld än de större. Så vi får väl se hur det går.

Ikväll drar äntligen, äntligen kvalserien igång och det är Södertälje som gästar Tegera arena. Det kommer bli en tuff match, men jag är laddad till tusen. Det är det här man väntar på hela hockeysäsongen och nu är vi här igen, vid kvalserien upp till Hockeyallsvenskan, kvalserien upp till Elitserien och SM-slutspelet.

LG Jansson, Radiosportens expert, tror på Timrå och Leksand i år och jag tror han kan ha rrätt. Jag hoppas åtminstone på det. Så, nu kööör vi alla leksingar där ute! Stå upp för skölden på bröstet och heja fram de blåvita, laget i våra hjärtan, till seger ikväll och till en av de två första platserna i kvalserien, till Elitserien 2013/14, det vi har kämpat och krigat för sedan säsongen 2006/07. En gång leksing, alltid leksing!

 

Leksands kommun vs Leksands IF

I torsdags granskade SVT:s Uppdrag granskning Leksands kommun och relationen till Leksands IF, klubben i mitt blåvita hjärta, klubben som har fler supportrar än något annat lag på så spridda håll i Sverige, klubben som drar publik var man än spelar, klubben som man antingen har kommit att älska eller att ogilla skarpt under den senaste tiden.

I programmet granskas Leksands kommun i huvudsak, inte Leksands IF. Leksands IF har dock haft ekonomiska problem vid ett flertal tillfällen efter att man senast åkte ur Elitserien, efter kvalserien 2006. Man har sedan dess satsat på att ta sig tillbaka och satsade till en början på en rad dyra transatlantspelare och andra storstjärnor. Under de två nästkommande säsongerna kan bl.a. jättemålvakten Ed Belfour, en annan målvakt i Jere Myllyniemi, Michal Grosek, Libor Prochazka, Tomi Pettinen, Robert Petrovicky, Ric Jackman, Roman Vopat, Anti-Jussi Niemi, Mattias Johansson och Eric Johansson nämnas. Det var spelare som gjorde att man hade utgifter som en Elitserieklubb under dessa säsonger, men man spelade i Hockeyallsvenskan. Under senare säsonger har man ändrat inriktning i klubben och satsar nu mer än någonsin på egna juniorer, spelare som inte har i närheten av samma löner som killarna ovan, men som ändå brinner för klubben, som är uppväxta i byn och som med andra ord har ett, vad man brukar kalla, "Leksandshjärta". Det är helt rätt väg att gå tycker jag. Att satsa långsiktigt på spelare som verkligen brinner för skölden på bröstet, på spelare som är villiga att offra det där lilla extra för att vinna en tät kvalseriematch, som kan innebära avancemang till högsta serien, en detalj som många av dessa dyra världsspelare har saknat.

Åsikterna kring vad och hur mycket Leksands IF betyder för byggden är delade i kommunen, men många, inkl. de som jobbar innom kommunen, har ett hjärta som bankar för de blåvita och är berädda att offra bra mycket för att få upp Leksands IF i högsta serien igen. Alla dessa dyra spelarna man värvade för 5-6 år sedan blev dock en väldigt dyr utgift och man lyckades ändå inte ta steget upp i Elitserien. Ekonomin blev sämre, men då kom Leksands kommun in i bilden.

Först sålde Leksands kommun sin ishall och den nya LRF-hallen till Leksands IF, för 1kr. Man ville dock fortfarande ha istid för skolor och allmänhet, så man betalade en hyra till Leksands IF för att få sina istider. Den hyran låg på 4,5 miljoner/år och skulle betalas in i 25 år. Det skulle alltså ge Leksands IF 112,5 miljoner under de 25 åren.

Det stannade dock inte där, för sedan köpte Leksands IF Leksands camping, för att göra det billigare för hockeyskolans logi och andra arrangemang. Priset var 30 miljoner. Det var det bästa pris kommunen fick för anläggningen, enligt kommunen själva, och man sålde alltså bara till den köpare som gav det högsta budet. Problemet var bara att samtidigt sålde kommunnen en liten trotoarbit till campingen, som då ägdes till 90% av Leksands IF och till 10% av Leksands kommun. Priset på trotoarbiten var 1kr. Trotoarbiten anmäldes då som basfastighet och campingen som tilläggsfastighet. Stämpelskatten bestäms sedan av basfastighetens köpsumma, alltså 1kr, vilket gjorde att köparen, Leksands camping, som ägdes av Leksands IF till 90%, inte behövde skatta för den. Man behövde inte heller skatta för campingen och de 30 miljoner man investerade i den, eftersom att den bara var en tilläggsfastighet på trotoarbiten. Därmed hade Leksands kommun, enligt Uppdrag granskning, hjälpt Leksands IF att slippa betala skatt på 1 miljon. Leksands kommun menar dock att det framgick klart och tydligt att det var Leksands kommun som var både köpare och säljare av campingen och att man gjorde manövern med trotoarbiten för att man själv och skattebetalarna skulle slippa betala 1 miljon i skatt.

Hursomhelst pantsatte kommunen sina kvarvarande aktier i campingen under 2010, något som är olagligt enligt kommunallagen, då kommuner inte får pantsätta egen egendom för att gynna ett aktiebolag. Man hade dock kollat med sin jurist innan pantsättningen och denne hade godkänt att man kunde göra så. När Uppdrag granskning senare kom i kontakt med denne jurist kunde han inte påminna sig någon sådan fråga från kommunen över huvud taget. Minns jag inte fel tror jag också att kommunen efter programmet gjorde en pudel, d.v.s. lade sig platt ner och erkände att man gjort fel, i det fallet.

Det stannar dock inte där, för år 2011 beslutades det att kommunen skulle sjänka 1 miljon/år till Leksands IF i fem år, så länge man inte går upp i Elitserien. Året efter, i höstas, under rekonstruktionen, ville Leksands IF att kommunen skulle gå i borgen för företaget, men kommunen valde istället att självmant höja sina hallhyror för istid med drygt 50%, 2,5 miljoner/år. För det fick man egentligen ingenting, men man hjälpte, enligt de själva, företaget att inte gå i konkurs, vilket hade inneburit en betydligt större kostnad även för kommunen, eftersom att de hyrde och hade andel i företaget. Uppdrag granskning menade då att det inte var någon riktig hallhyra, utan mer ett förtäckt bidrag för att hjälpa Leksands IF ur en kris så att de inte skulle gå i konkurs. Den nya hyran innebär att kommunen nu betalar ca 7 miljoner om året för sin istid i ishallarna, som ägs av Leksands IF. Det sägs även att kommunen hjälpte Leksands IF med 120 miljoner vid bygget av den nya Ejendals arena, numera Tegera arena, men kommunen har efter Uppdrag granskning anmält programmet för just detta. Det som inte framkommer i programmet är att 70 av de där 120 miljonerna är pengar som kommunen har investerat i sin egen idrottsanläggning, Siljansvallen, med nya omklädningsrum, en konstgräsfotbollsplan och parkeringar.

Allt detta är väldigt invecklat och rörigt kan jag känna. Man kan dock konstatera att Leksands kommun har trasslat in sig rejält i detta, men jag är bara supporter och lägger mig helst inte i allt bakom det som sker på isen. det är det jag brinner för, för ett fullsatt Tegera arena i en kvalserie, i ett SM-slutspel, för spelarna med den blåvita skölden på bröstet som krigar i 60 minuter för att forsera in den lilla gummitrissan i nätmaskorna bakom motståndarnas burväktare, för att höra 7650 åskådare explodera i ett enormt jubel, för att stötta laget i såväl medgång som motgång. Som man brukar säga inom Leksands IF, "pasion oavsett division". Det stämmer verkligen. Klart att det är lite speciellt när ärkerivalen Mora kommer på besök, när arenan fylls till sista stol inför en kvalserie eller liknande, men vägen dit består av långa bussresor för laget, matcher mot Troja och Tingsryd, mitt i mörkaste Småland, mitt i november. Det är matcher man också måste vinna för att nå det slutgiltiga målet. Det är inte målet som räknas, det är vägen dit. För mig finns inget annat än Leksands IF, jag kommer stå där, oavsett division, oavsett motstånd, vid varje match, vid alla tillfällen. För, "en gång leksing, alltid leksing"!

 

Observationsstudie

I kursen jag började läsa nu efter jul, två av de fyra delkurser som ingår i Sociologi 1, har vi nu lämnat datorskärmarna och gett oss ut irl, efter några veckor med kurslitteratur och diskussionsforum på nätet. Målet med vårt besök ute i den riktiga världen var att vi skulle göra en observationsstudie av någonting och sedan omvandla det till en sociologisk text.

En observationsstudie kan göras på flera olika sätt. Ofta är observatören med som en deltagare i gruppen man studerar, som när man t.ex. besöker en primitiv stam i Afrika. Då lär man sig leva som dem medan man studerar dem, lär känna dem och kort sagt lever som dem.

Mitt val av observation är dock en mer positivistisk metod, skulle jag säga, en metod där man samlar in ren data och får fram ett resultat av att "såhär är det". Genomför man observationen vid ett flertal tillfällen, kanske med, om möjligt, olika typer av personer, med olika religion, social situation etc. skulle jag också säga att det är en ganska pålitlig metod när det gäller att få fram ren fakta om någonting.

Metoden kallas "One way mirror" och genomförs ofta på så vis att observatören observerar objekten genom en glasruta, där observatören ser ut, men där objekten inte ser in. Ett annat alternativ är med hjälp av kameror, som filmar objekten, medan observatören befinner sig i ett annat rum och studerar objekten och deras beteende. Varför man vill vara osynlig som observatör vid denna typ av studie är för att få fram ett så naturligt beteende som möjligt hos objekten. Ser/vet objekten att de är iaktagna ändrar man mer eller mindre sitt beteende. Det behöver inte vara några stora förändringar, men faktum kvarstår dock. Vet man att någon tittar på en så gör man kanske inte samma ickeverbala rörelser etc. som när man är ensam.

Det är också där den mest tydliga etiska frågan kring en sådan här typ av observation kommer in i bilden. Är det etiskt försvarbart att observera personer som inte är medvetna om att de är observerade? Parallellen går att dra till huruvida det är okej att spela in ett samtal där båda parter inte är medvetna om att det spelas in. Här hade nog de flesta svarat att det inte är okej, kanske också vid det förstnämnda fallet. Jag tycker dock det faktum att för att kunna göra så naturliga iaktagelser som möjligt kring hur människor beter sig, vad man gör för ickeverbala gester etc. måste objekten vara omedvetna om att de studeras väger ganska tungt. Samtidigt beror det på vad observationen går ut på. Vissa syften är kanske mer okej än andra att vara omedveten om det faktum att man studeras.

Min observation fokuserade mest på huruvida vi svenskar hälsar på någon vi möter i en entré, eller om vi är så inbundna och i behov av en stor privat sfär omkring oss som generaliseringen av typsvensken säger att vi har, samt huruvida man håller upp dörren när man går ut/in för någon annan som kommer bakom en eller inte.

Platsen för observationen var entrén till Actic, där vi vanligen tränar. Gymmet ligger i källaren, medan det är lägenheter och liknande högre upp i huset. Det finns också en ingång till Swedbanks kontor, som ligger i samma hus, men oavsett var man ska i huset går man förbi platsen där jag satt. Det faktum att jag satt helt synlig påverkade säkerligen objektens beteende litegrann, men jag tror inte det påverkade observationens fokus nämnvärt. Jag tror inte folk hälsar mindre på varandra för att jag sitter där, eller håller upp dörren mer/mindre för att jag sitter där. Jag brukar dessutom sitta där ganska ofta och vänta på Julian/Jennifer/taxin och många som gymmar där på Actic känner igen mig, så det är inget konstigt med att jag sitter där. Hade studien däremot fokuserat på ickeverbala beteenden e.d. då hade det inte varit så bra att jag satt där, helt synlig.

Resultatet av studien då?
Ja, där och då hade jag inte helt klart för mig vad jag skulle studera, så jag noterade och skrev ner allt som hände. Det var bl.a. hur många ensamma killar/tjejer som gick in/ut från gymmet/övriga huset, hur många killar/tjejer som kom i grupp som gick in/ut från gymet/övriga huset, hur många killar/tjejer som gick in/ut och pratade i mobil, hur många som mötte någon och hälsade/mötte någon och inte hälsade, hur många killar/tjejer som höll upp dörren åt någon annan/inte höll upp dörren åt någon annan, hur många killar/tjejer som gick in/ut från banken etc.

När jag sedan skrev min observationstext/analys hade jag först delat upp observationen i fem delar med 15 minuter i varje del. Sedan hade jag sammanställt all data kring vad som hade hänt under den aktuella kvarten. När texten sedan skrevs ner valde jag ut vad jag skulle ta med, vad som var intressant och vad observationens syfte skulle vara. Med andra ord behöver man inte alltid veta det innan man genomför själva observationen.

Resultatet visade hursomhelst att vi svenskar faktiskt tycks vara så inbundna och i behov av en privat sfär som typsvensken många gånger anses ha. Av totalt 22 möten i entrén hälsade man bara på varandra två gånger. Vid 91% av tillfällena hälsade man alltså inte, medan bara 9% hälsade. Det går givetvis inte att dra några jättestora slutsatser av detta, eftersom att studien bara genomfördes vid ett tillfälle, men jag tror inte andelen procent som hälsar skulle öka jättemycket, även om man genomförde studien vid ett flertal tillfällen.

När det gäller att hålla upp dörren åt någon annan blev resultatet däremot mer positivt. Totalt fyra tjejer och fyra killar höll upp dörren åt någon bakom, medan tre tjejer och tre killar inte gjorde det. Jag skulle tro att det faktum att hålla upp dörren för någon annan ter sig mer naturligt än att hälsa på någon vilt främmande människa sådär. Vad tror ni? Tror ni att observationens resultat speglar verkligheten, eller är det helt fel?

I övrigt kan noteras att jag varken fick lägenheten jag var och tittade på för några veckor sedan eller jobbet på LHIF. Jobbet föll tydligen på att kvinnan som nu fick tjänsten hade mer erfarenhet än mig. Linda hade pratat med Christer, som hade sagt att det stod mellan henne och mig bland de sökande. Så det var nära, men nära skjuter ingen hare, så jag får snällt plugga vidare eller vad jag nu ska företa mig. Jag skulle ju bra gärna vilja ha ett jobb och en egen lägenhet...

Våren är också på väg. I fredags stod jag ute på altanen och drack kaffe i solen. Det var riktigt skönt, för huset skyddade från blåsten och i solen var det riktigt skönt. Igår var det ännu skönare. Tyvärr märkte jag inte det förrän jag åkte och tränade. Hade jag vetat det innan hade jag kunnat vara ute ett tag, för igår var en riktig tråkdag. Jag hade ingenting att göra. Jag vet, dagarna blir vad man gör de till, men där och då hade jag verkligen inget att göra och när jag kom hem från träningen, som gick riktigt bra, hade det blivit kallt. Knät är på bättringsvägen och igår höll det för ett helt intervallpass på cykel, vilket kändes oerhört skönt. T.o.m. mjölksyrekänslan var härlig. Det är dock fortfarande lite svullet, så det dröjer nog ett tag till innan jag kan börja med styrkan och goalballen igen.

 

Mellony - Sluta blogga

Mannen bakom artistnamnet Mellony har gjort en del lite halvroliga låtar. Den här kom för tre år sedan och är lite småkul tycker jag. Genren är Hands up, en genre jag lyssnar väldigt mycket på och som jag gillar starkt. Den karaktäriseras av den tunga basen och de melodiska syntslingorna.

Här har ni texten:

"Det är nästan pinsamt att höra på er,
Tja Tja bloggen vad är det som sker?
Beben, Kissie och Kenza,
va håller ni på med?
(Dags o rensa)

Väx upp, skaffa ett liv,
fixa ett annat tidsfördriv.
Känn ingen press,
men alla är less,
(dom kommer besöka din adress).

Sluta blogga, lägg ner för fan.
Ni är inte bättre än någon annan.
Ingen vill höra på erat tjafs.
(Gå och dränk er ut till hafs)

La La La La La La La La x4

(Instrumental)

Ingen vill vara som er,
Det är ganska sjukt att ingen av er ser,
Tja Tja bloggen vad händer idag?
De men,
(nu får det faan va bra)

Väx upp, skaffa ett liv,
Fixa ett annat tidsfördriv,
Känn ingen press,
men alla är less,
(dom kommer besöka din adress).

La La La La La La La x4

Sluta blogga, lägg ner för fan.
Ni är inte bättre än någon annan.
Ingen vill höra på erat tjafs.
(Gå och dränk er ut till hafs)

(Instrumental)"

Texten är hittad på Artists.letssingit.com och här nedan kan ni lyssna på låten.

 

 

Hockeynörderi

Elitserien och Hockeyallsvenskan i all ära, men här går vi ner ännu djupare i seriesystemet och tittar på hur det har gått i Div. 1 nu i vår. Kalla det hockeynörderi om ni vill, men här kör vi!

Div. 1 är serien under Hockeyallsvenskan, alltså Sveriges tredje högsta serie. Serien spelas i sex grupper, A-F, under hösten, varifrån de fyra bästa lagen sedan gör sällskap i Allettan Norra, Mellan och Södra under våren. Lagen som inte kom bland de fyra främsta under hösten får spela fortsättningsserier under våren. Det lite snedvridna är dock att om man vinner sin fortsättningsserie får man spela playoff för att försöka nå kvalserien upp till Allsvenskan. Det får man göra tillsammans med de fyra främsta lagen i resp. Alletta. De fyra nedersta lagen i Allettan har spelat klart för säsongen. Med andra ord kan ett lag tjäna på att sluta femma i höstens serie, för att då få spela fortsättningsserie under våren, vinna den och gå till playoff. Slutar ett lag fyra under hösten och får spela Allettan, men sedan missar de fyra första platserna där, ja, då har man spelat klart för säsongen.

Allettanserierna är hursomhelst färdigspelade nu och såhär slutade de:

Allettan Norra:

1, Björklöven 39p +47
2, Sundsvall 33p +36
3, Piteå 28p +22
4, Kiruna 24p +8
5, Östersund 24p +8
6, Teg 10p -28
7, Örnsköldsvik 5p -45
8, Kovland 5p -48

Björklöven var tämligen överlägsna, precis som man var i Grupp A i höstas. Man öste här in hela 66 mål, på 14 matcher, alltså ett snitt på 4,7 mål/match. Ändå slog man bara Piteå med 1-0 i sista matchen, men tror nog inte man gick all in där. Det gjorde nog å andra sidan inte Piteå heller, eftersom att båda lagen redan innan var klara för playoff.

Det intressanta var striden kring fjärdeplatsen, som Östersund hade inför den sista omgången. Nu kunde dock Kiruna segdra sin match hemma mot Teg, så man fick se hur det slutade nere i Östersund, där Sundsvall vann med 3-2. Då var det bara att trampa gasen i botten och köra all in för Kiruna, som visste vad som behövdes göra och man gjorde precis vad som behövdes. När Emil Jakobsson skickade in 6-1 i nät, 4:14 från slutet, innebar det att man hamnade på exakt samma poäng och målskillnad som Östersund, men i kraft av fler gjorda mål, 48 mot 40, kunde man passera och sno åt sig den där fjärdeplatsen.

Det innebär att Björklöven, Sundsvall, Piteå och Kiruna går till playoff och Östersund, Teg, Örnsköldsvik och Kovland har spelat klart för säsongen.

Allettan Mellan:

1, Visby 33p +15
2, Huddinge 31p +27
3, Enköping 26p +18
4, Åker/Strängnäs 25p -5
5, Nyköping 24p +21
6, Hudiksvall 15p -6
7, Falu IF 8p -29
8, Lindlöven 6p -41

Något överraskande, tycker jag, ser vi alltså att Visby slutligen vinner serien, två poäng före Huddinge, som hade serieledningen inför sista omgången. Då föll man dock borta mot ett vilt kämpande Nyköping, som gjorde allt man kunde och vann med 3-0. Vad hjälpte dock det när Åker/Strängnäs höll undan för Hudiksvall och vann med 4-3. De tre poängen gjorde att man, oavsett hur det gick i Nyköping, var klara för playoff. Samtidigt innebär det att en av storfavoriterna, Nyköping, som slutade tvåa i Grupp D i höstas, en poäng bakom Visby, 15 poäng före Huddinge och hela 25 poäng före Åker/Strängnäs. Båda de 2 sistnämnda är nu dock vidare till playoff, medan Nyköping, tillsammans med Hudiksvall, Falu IF och Lindlöven har spelat klart för säsongen.

Allettan Södra:

1, Vita hästen 31p +14
2, Olofström 28p +18
3, Kallinge 26p +11
4, Vimmerby 21p +4
5, Mariestad 21p -7
6, Skövde 16p -8
7, Kristianstad 13p -15
8, Mörrum 12p -17

Inför sista omgången hade Vita hästen 28 poäng och Kallinge 26. En ren seriefinal med andra ord. Som ni ser av tabellen här ovan så vann Vita hästen matchen, med 1-2. Detta samtidigt som Olofström körde över Kristianstad med 8-2 gjorde att Kallinge bara slutade trea i serien.

Inte nog med det. Mariestad på sina 20 poäng hade den sista playoffplatsen inför den sista omgången, men där föll man hemma i Katrinhallen, när jumbon Mörrum vann med 4-3 efter sudden. Jag kan tänka mig att man drabbades av stundens allvar eller liknande, för man hade 2-0 och det ska man inte tappa i ett sådant läge. Nu gjorde man det och förlorade dessutom i förlängningen. Hade man inte gjort det, om man hade tagit bonuspoängen, ja, då hade det räckt för att ta sig till playoff. Nu stannade man på samma poäng som Vimmerby, som slog Skövde med 2-1, men tyvärr för Mariestad så hade man betydligt sämre målskillnad än Vimmerby, vilket innebar att Vimmerby gick till playoff och Mariestad hade spelat klart för säsongen, tillsammans med Skövde, Kristianstad och Mörrum. Ibland är det oerhört små marginaler...

Playoff spelas i tre steg i Div. 1. I Playoff 1 går segrarna från resp. fortsättningsserie in och möter någon av treorna och fyrorna i någon av Allettorna. Man spelar bäst av tre matcher och vinnarna går till Playofff 2, som är det andra steget. Där går tvåan från Allettan Mellan och Södra in i gamet. Också här spelar man bäst av tre matcher och vinnarna går vidare till Playoff 3, som är det tredje och sista steget innan kvalserien. Här går segrarna i resp. Alletta, + den bäst seedade tvåan, i det här fallet Sundsvall från Allettan Norra, in i gamet. Man spelar också här bäst av tre matcher och segrarna går till kvalseriern. Det innebär att Björklöven, Visby, Vita hästen och Sundsvall går in i playoff 3. Vinner man där är man i kvalserien.

Med andra ord kan det ha varit en oerhört kostsam förlust i Nyköping där för Huddinge, som i och med sin andraplats går in redan i playoff 2 och måste således vinna två playoffserier för att nå kvalserien.

I Playoff 1 gick alltså Kiruna, Piteå, Enköping, Åker/Strängnäs, Kallinge och Vimmerby in i gamet. De ställdes mot vinnarna i resp. fortsättningsserie, vilka var som följer:

Grupp A:s fortsättningserie vann Vännäs ganska enkelt före Kalix. Man var 6 poäng före Kalix. I höstens grundtabell var Vännäs dock 13 poäng bakom Teg, som då slutade fyra. Nu är Teg utslaget och Vännäs får spela playoff. Ibland är det alltså som sagt en fördel att inte komma bland de 4 främsta under hösten.

I Grupp B:s fortsättningsserie vann Sollefteå, 5 poäng före Brunflo, som ändå har gjort en strårlande rokiesäsong i Div. 1. Sollefteå slutade sexa i Grupp B i höstas, 9 poäng bakom Kovland, som nu har spelat klart för säsongen, medan Sollefteå är i playoff.

I Grupp C:s fortsättningsserie vann Borlänge, 2 poäng före Surahammar. Surahammar, som slutade femma i höstens Grupp C, 2 poäng bakom Lindlöven, som tog den där fjärdeplatsen. Borlänge slutade bara sjua i tabellen, 7 poäng bakom Lindlöven, men nu är man i playoff och faktum är att det bara är de och trean från i höstas, Enköping, som är kvar i gamet. Både Falu IF, som vann höstens serie, och Hudiksvall, som slutade tvåa, är utslagna.

I Grupp D:s fortsättningsserie går Wings vidare till playoff, 2 poäng före Väsby, som föll just mot Wings i den sista matchen. Alltså hade väsby den där förstaplatsen innan sista omgången, men det räckte inte hela vägen.

I Grupp E:s fortsättningsserie tog Tranås slutligen hand om segern, 3 poäng före Västervik. Tranås, som likt Vännäs och Sollefteå, slutade sexa i höstens serie. Här kan vi också konstatera att det forna Allsvenska laget Arboga, nu tvingas kvala för att hålla sig kvar i Div. 1. Tråkigt.

I Grupp F:s fortsättningsserie var det Halmstad som tog sig vidare till playoff, bara en ynka poäng före Helsingborg. Var Arbogas situation tragisk så är det dock inget mot vad Borås situation är. Man får nämligen också kvala för att hålla sig kvar i Div. 1. Snacka om att man har gått rakt ner i källaren. Från Allsvenskan förra säsongen till att nu tvingas kvala sig kvar i Div. 1...

Hursomhelst så innebar det alltså att Vännäs, Sollefteå, Borlänge, Wings, Tranås och Halmstad var klara för playoff 1.

Där ställdes Vännäs mot Kiruna, Sollefteå mot Piteå, Borlänge mot Åker/Strängnäs, Wings mot Enköping, Tranås mot Vimmerby och Halmstad mot Kallinge.

Det blev jämnare bataljer än vad jag trodde på förhand, i alla fall till en början. första omgången slutade nämligen med att Kiruna slutligen slog Vännäs med 4-3. Vännäs gjorde dock en bra hemmatch och krigade hela vägen in i mål, men det räckte inte hela vägen. Piteå hade en lite lättare resa mot Sollefteå, som inte hade mycket att säga till om när Piteå vann med 5-2. Borlänge pressade dock ÅKer/Strängnäs riktigt rejält. Åker hade 1-0 efter första perioden, men Borlänge vände till 2-1 i andra. Sedan orkade man dock inte riktigt hålla hela vägen och f.d. Södertäljespelaren, Christofer Blid, kunde göra det matchvinnande 3-2 till Åker/Strängnäs, i boxplay, med knappt åtta minuter kvar att spela. Också Wings gjorde en mycket bra hemmamatch och kvitterade Enköpings ledning fram till 2-2 redan efter 44 sekunder av sista perioden. Inga fler mål föll och det blev övertid. Där tog det bara 14 sekunder innan Enköping avgjorde. Vimmerby rasade totalt i sista perioden. Inför densamma hade man 2-3 på tavlan. Med knappt 13 minuter kvar av matchen kom Tranås kvittering. Bara minuter senare kom också ledningsmålet och sedan satte man två puckar i tom kasse. Det enda av lagen från fortsättningsserierna som lyckades vinna. Slutligen vann Kallinge med 2-1 borta mot Halmstad.

Det innebar att Kiruna, Piteå, Åker/Strängnäs, Enköping, Tranås och Kallinge hade chansen att avgöra i andra matchen.

I Kiruna var det här aldrig något snack om saken. Kiruna hade 6-0 redan efter den första perioden och resten av matchen spelades i princip bara av. Kiruna alltså vidare till playoff 2, med 2-0 i matcher och 10-3 på tavlan när slutsignalen gick. Också Piteå gjorde vad man skulle. Man hade 2-0 efter första perioden och spelade sedan 4-1 i både andra och tredje perioden, vilket gav slutresultatet 10-2. Det var nog lite när Piteå gjorde 3-0 efter 28 sekunder och 4-0 efter 48 sekunder i andra perioden som luften gick ur Sollefteå. Piteå vidare till playoff 2 med 2-0 i matcher. Borlänge orkade sedan inte stå emot Åker/Strängnäs i ytterligare en match och Åker vann ganska enkelt med 6-1 och var därmed vidare till Playoff 2 med 2-0 i matcher. Enköping gjorde alla sina tre mål i första perioden, men Wings kröt närmre och när 3-2 kom, med knappt halva sista perioden kvar, ja, då blev det rejäl press mot Enköpingskassen. Wings fick dessutom chansen att spela 6 mot 4, då Enköping dragit på sig en utvisning, men hemmalaget gjorde det bra och stod emot och vann med 3-2. Enköping därmed vidare till playoff 2 med 2-0 i matcher. Vimmerby studsade tillbaka efter förlusten i första matchen och vann ganska enkelt med 5-2. Därmed var det 1-1 i matcher där. Halmstad stod upp bra även i andra matchen, mot en av storfavoriterna, och man hade 2-2 efter full tid. I sudden var det dock Kallinge som kunde avgå med segern och därmed avancera vidare till playoff 2, med 2-0 i matcher.

Kiruna, Piteå, Åker/Strängnäs, Enköping och Kallinge alltså vidare till Playoff 2, men Vimmerby och Tranås var tvungna att spela en tredje och avgörande match. Där hade Vimmerby 2-1 inför sista perioden, men med dryga fem minuter kvar av matchen kunde Tranås kvittera och minuten senare satt också ledningspucken i nät. Sedan satte man 4-2 i öppen kasse och Tranås är alltså vidare till Playoff 2.

Playoff 2 inleddes igår och där ställdes Kiruna mot Enköping, Piteå mot ÅKer/Strängnäs, Kallinge mot Huddinge och Tranås mot Olofström. Den sistnämnda matchen var aldrig något snack om saken. tranås hängde med bra till en början, men så drog Olofström ifrån till 5-1 och det repade man sig aldrig ifrån. Olofström vann med 6-2 och har nu läge att avgöra i andra matchen, som spelas imorgon. Det har också Kiruna, som hade 4-0 redan efter första perioden, men Enköping åt sig närmre, enda upp till 4-3, men närmre än så kom man inte och Kiruna kunde vinna med 6-3. Också Piteå har chans att avgöra imorgon. Man slog nämligen Åker/Strängnäs med 3-2. Det matchvinnande målet kom med knappt fyra minuter kvar att spela. Kallinge kunde också de vinna, även om det satt långt in. Man hade 3-1 efter första perioden, men Huddinge gick upp till 3-3. Kallinge kunde dock sätta 4-3 i nät med knappt halva sista perioden kvar att spela och det blev också det matchvinnande målet.

Kiruna, Piteå, Kallinge och Olofström kan alltså avgöra och gå till Playoff 3 imorgon.

 

RSS 2.0