You are all I need...

Den här är ju bara såå bra!


fett och sockerskatt

Det pratas ju om att det ska införas skatt på fett och socker, för att få oss konsumenter och medborgare i vårt avlånga land att äta mindre socker och mindre fett.

Tanken är god, men vi hade en diskussion om just det här i skolan för en tid sedan och efter den är jag inte helt säker på att det är rätt väg att gå. Åtminstone inte enbart att införa skatt på både socker och fett, utan att kompensera på något annat sätt.

Varför ska jag förklara här nedan.

Vilka livsmedel vi konsumerar är ingen fri variabel som är helt frikopplad från allt annat runtomkring som påverkar på hur vi lever våra liv och vilka val vi gör, medvetet eller undermedvetet. Tvärtom. Allt hänger ihop, alla områden samspelar och påverkar varandra.

Vilka livsmedel vi köper påverkas exempelvis till stor del av vår socioekonomiska bakgrund, vilken i sin tur påverkas av vår utbildning och sociala bakgrund.

Att personer med högre utbildning äter mer frukt och grönt jämfört med personer med lägre utbildning är alltså ingen slump, på samma sätt som det inte är någon slump att personer med lägre utbildning äter mer "skräpmat" jämfört med personer med högre utbildning. De flesta vet att de borde äta mer frukt och grönt, men de har inte råd.

Ett exempel.
En ung kvinna utan högskoleexamen är medveten om att hennes kostvanor inte är de bästa. Hon vill äta nyttigt. Hon vill äta frukt, grönsaker och andra nyttigheter, men hon får pussla en hit och en dit för att ens få ekonomin att gå ihop. Trots enbart gymnasieutbildning har hon fått div. ströjobb som hon hankar sig fram på. Lönen räcker precis för att få vardagen att gå ihop, men det finns inte utrymme för några utsvävningar. Inkomsten påverkar även hennes inköp. Hon vet att hon borde äta mer frukt och grönt, men pengarna räcker inte till. "Skräpmaten" är billigare och därför blir det lätt att hon nappar åt sig den i affären istället för frukten och det gröna, trots att hon vet att hon egentligen borde rikta in sig på det senare, men pengarna räcker inte.

Därför tror jag att risken med att införa fett och sockerskatt är att de som redan idag är mest utsatta blir ännu mer utsatta.

Höjs priserna på "skräpmaten", ja, då har man plötsligt kanske inte råd alls att köpa mat, eftersom att ekonomin redan nu går på knäna. Då måste man ha in mer pengar på något sätt, så man söker ännu mer jobb och är det något vi inte behöver i det här landet så är det ännu högre arbetsbelastning än vad vi redan har.

Så blir dock fallet. För att ens ha råd att köpa mat när den blir dyrare, då måste man höja inkomsten, vilket görs med ännu mer jobb. Många går redan på knäna p.g.a. alldeles för hög arbetsbelastning, för lite tid för att hinna med allt som ska hinnas med och risken är då att sjukskrivningarna istället ökar p.g.a. stress och utmattningssyndrom, när arbetsbelastningen ökar ytterligare.

Det behöver vi definitivt inte.

Därför tror jag det är en dum idé att enbart införa skatt på fett och socker, utan att kompensera för det på annat sätt.

Vill vi att folk ska äta mer frukt och grönt, då går det inte att enbart höja priserna på "skräpmaten" så att den inte längre blir billigare än de nyttigare alternativen, för om allt blir dyrare, då kommer det slå tillbaka på andra områden istället.

Så grundidén är bra, men inte enbart att införa skatt. Det tror åtminstone inte jag är en vinnande väg att gå.

Vad tror ni?

Blåvita krigare, med heder som aldrig dör

Det händer inte mycket i mitt liv just nu.
Julian har varit sjuk ett tag nu, så träningen har inte alls gått som jag har velat nu på slutet och stundtals har jag klättrat på väggarna här hemma p.g.a. för mycket energi.
Det är i sådana lägen som jag verkligen ser hur beroende jag faktiskt är av Julian i egenskap av ledsagare. Utan honom blir jag väldigt isolerad.

Leksand stod i vilket fall för en riktig krigarseger över HV71 igår, där HV vann skotten med 22-2 bara i tredje perioden, men där Haukeland i kassen var precis sådär grym som bara han kan vara och Leksand vann matchen med 2-1.
Tåget för att undvika kval kan förvisso redan ha gått, efter att man förlorade med just 2-1 mot Örebro precis inan landslagsuppehållet, men det var tre grymt viktiga poäng och det är kvällar som igår som jag är så stolt över att vara leksing. Vilken moral, vilka krigare!

därför kör vi just den låten här, Blåvita krigare.
Det är så mycket känsla och pasion i den. Går inte annat än att älska de här raderna:

Som en sky efter regn,
och som nyfallen snö,
blåvita krigare,
med heder som aldrig dör.


Björnstad

Gillar ni att läsa?
Om ni gör det så kommer här ett boktips, gör ni inte det så tycker jag att ni ska läsa boken ändå.

Björnstad av Fredrik Backman, ni vet, han som skrev En man som heter Ove, som förövrigt också är väldigt bra.

Björnstad handlar om en liten stad någonstans i norra Sverige, där hockey är allt. Staden är näst intill synonymt med hockeylaget och hockeyn. Klubben, Björnstad hockey, är kort sagt det som svetsar samman alla invånare i den lilla staden, det är den som utgör fundamentet i invånarnas tillvaro. Man skulle kunna säga att hockeyn sitter i väggarna runtom i staden.

kevin är lagets stora stjärna. Sedan han var fem har han varit just det, den stora stjärnan. Han gjorde alla tolv mål i någon match för länge sedan, när Björnstad vann med 12-0, men han missade öppet mål i slutet av matchen och det gjorde honom förkrossad. samma natt hade han släpat ut ett mål på isen nere på sjön, stod och matade skott på skott, ur exakt den vinkel som han hade missat det öppna målet ifrån, bara för att bli bäst.

Sedan dess har han nött och nött, matat skott på skott och är fortfarande, tolv år senare, lagets stora stjärna, samtidigt som hans pappa har oerhörda tillgångar, går in med enorma sponsorpengar i laget, är en stor faktor i att laget ens existerar. Både pappan och mamman jobbar massor, saknar empati och känslor och har en väldigt strikt relation till sin son. Det handlar inte om IFALL han jorde mål, utan HUR MÅNGA mål han gjorde. Familjen bor givetvis i Björnstads finaste kvarter och kontrasten mot Amad är enorm. Han bor med sin mamma i "Sänkan", som är stadens lågklassområde. Hans mamma jobbar som städerska i ishallen och att se sin son träna ensam där nere på isen varje morgon, åka i full fart, vända efter vända, bara låter benen gå, för att bli bäst, det är det bästa och finaste hon vet.

Två vinnarskallar, en individ framburen av pengar och resultat, en annan av kärlek och tro.

Boken målar upp en enormt verklighetstrogen bild av en hockeytokig stad, av drivet och glöden hos ungdomar som gör allt för att bli bäst, men boken är långt ifrån bara hockey. Den väver in samhällsstrukturer, klasstillhörighet, hierarkier, makt och kön i en berättelse där ett fruktansvärt brott begås, där en flickas ord står mot en pojkes, där hierarki, kön och status får en hel stad, bortsätt från nåra enstaka guldkorn, att ställa sig på den ena partens sida. Den beskriver hur ett helt lag ställer upp för sin kapten, står enade tillsammans, just därför att de är ett lag där alla drar åt samma håll. Tills några få bitar faller ur den outtalade men ändå givna ramen. Tills pusslet spricker sönder, allt vänds uppochner och där rättvisa till slut skipas.

Det är en enormt gripande bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig, särskilt för mig som är hockeytokig. Jag känner igen väldigt mycket av det som beskrivs i boken relaterat till hockey, men boken är som sagt långt ifrån bara hockey och jag tycker definitivt att ni ska läsa den om ni inte redan har gjort det, oavsett om ni har ett intresse för hockey eller inte, för den är riktigt bra, en av de bästa böcker jag har läst på bra länge och då ska ni veta att jag läser ganska mycket böcker. Tänkvärd, träffsäker och helt enkelt ruggigt bra.

Beslutet om bloggens vara eller icke vara

Det här är ju min huvudsakliga blogg, men för er som inte hade koll på det så driver jag ju två bloggar till, utöver den här. Det handlar om min träningsblogg, där man kan följa min träning och väg mot världseliten i goalball på lite närmre håll, och min hockeyblogg, där jag under ett antal säsonger har följt både Hockeyallsvenskan och SHL på nära håll, men där i synnerhet mitt älskade Leksands IF har stått i fokus.

Det är just den senare bloggen där som det här beslutet gäller.
Och nej, ni som inte gillar hockey kan vara lugna, det här blir inget hockeyinlägg, men det berör ett beslut som i högsta grad rör hockeybloggen.

So, here we go.

"Här kommer något så ovanlit som ett personligt inlägg som inte har något med hockey att göra, men det har med den här bloggen och dess vara/icke vara att göra.

Jag har nu drivit den här bloggen i inte mindre än 7 säsonger. 7 säsonger med Leksands IF, men nu har jag bestämt mig, det här blir den sista säsongen med den här bloggen.

Jag har funderat över det ett längre tag nu, hade det egentligen i bakhuvudet redan för två år sedan. Den gången slutade säsongen i rejält moll när Leksand förlorade game 7 mot Malmö i direktkvalet, och då kände jag att jag inte kunde avsluta så.

Så det blev en säsong till. En säsong fylld av både hopp och förtvivlan och som slutade i eufori den 1 april i våras.

Där och då kunde jag ha avslutat på topp, men då fanns samtidigt viljan och motivationen för att fortsätta min bevakning och hur "laget som aldrig dog" skulle klara av att hävda sig i SHL under kommande säsong.

Så jag fortsatte.

Efter den här säsongen känner jag dock att det får räcka.

Det gäller för alla senarior, utom ett.
Om Leksand, mot alla odds, skulle åka ur igen, då kommer jag att fortsätta att följa vägen tillbaka, men klarar man av ett kval framåt vårkanten och håller sig kvar i SHL även till nästa säsong, då avslutar jag här. Kanske kommer jag då att komma med mer sporadiska inlägg, kanske lite mer krönikeliknande jämfört med nu, men den här bevakningen av match för match, den kommer det inte att bli.

Det har varit 7 säsonger med både toppar och dalar. Jag har under dessa 7 säsonger skrivit mer eller mindre detaljerade redogörelser för Leksands alla tävlingsmatcher. Det har varit grundserier i både Hockeyallsvenskan och SHL, Leksand har mött såväl Troja, Borås och Asplöven som Färjestad, Frölunda och Skellefteå. det har varit kvalserier, direktkval och t.o.m. ett playinspel med blåvitt deltagande.

Laget har spelat 2 kvalserier, 2012 och 2013, gått upp i SHL 2 gånger, 2013 och 2016, åkt ur SHL 1 gång, 2015, spelat 2 Daladerbyn i Globen, 2013 och 2016, spelat ett derby ute på Villa långbers arena, 2011, laget har överpresterat något enormt och slutat 7:a i SHL's grundserie 2013/14 och vi har både gråtit och glädjts med det här laget, både en och fjorton gånger under de här åren.

Vi har set spelare som Jensa Bergenström, Gabbe Karlsson, Matias Timander, Filip Forsberg, Oliver Ekman-Larsson, Pelle Presteberg, Jacke Blomqvist, Michael Raffl, Oscar Alsenfelt, Joonas Rönnberg, Johan Svedberg, Mattias Ritola, Johan Ryno, Patrik Hersley, Tommi Sallinnen, Tobbe Forsberg, Henrik Haukeland, Jonas Frögren, Erik Hanses, Jakob De la rose m.fl. dra på sig den blåvita tröjan och alla matcher med dessa spelare finns dokumenterade här i bloggen. Alla.

Det är ett gansska omfattande arkiv får jag säga. Inte nog med det. Utöver Leksands alla matcher har jag dessutom gjort kortare inlägg om SHL när Leksand spelade i Allsvenskan och om Allsvenskan nu när Leksand spelar i SHL. Det har varit ganska bra bevakning på landets 2 högstaligor får jag ändå säga och det har t.o.m. varit ganska bra uppdatering kring Hockeyettan när det dragit ihop sig mot Allettan, playoff och kvalserier upp till Allsvenskan. Under en period skrev jag t.o.m. tabellinlägg varje vecka, där jag redogjorde för tabellerna i både sHL och Allsvenskan, vilka lag som hade gått bra under den senaste veckan och vilka som inte hade gjort det, lite som en sammanfattning av veckan som gått.

Kort sagt har bevakningen varit ganska så omfattande under de här åren. Det har varit väldigt roligt, men det tar också en hel del tid. Det är tid som jag inte riktigt känner att jag har längre. Jag själv bedriver en elitsatsning och pluggar halvtid, plus att jag driver 2 andra bloggar utöver denna. Jag älskar hockey, det är min stora pasion här i livet, men tiden räcker inte till.

samtidigt är jag lite småsugen på att förnya mig litegrann. Att exempelvis starta en podcast med ungefär samma syfte som bloggen här har funnits i bakhuvudet under en period. En podd där jag exempelvis i all korthet summerar veckans 2 högsta ligor, drar igenom tabeller, trender etc. Vi får se vad det blir av det, men det är iaf en tanke jag har, om tiden räcker till för det, vill säga...

Så, nu vet ni hur det ligger till, så nu avslutar vi den här säsongen tillsammans, kör heela vägen in i kaklet, för, #Vadsomänkrävsvigördettillsammans!"


Hands up is back!

Det är ju trots allt fredag.
So, here we go,
Hands up is back!
Woop woop!


Denon AH-GC20

Det här var väl lite av en julklapp till mig själv skulle man kunna säga, ett par trådlösa Denon AH-GC20 med aktiv brusreducering.
Köpte de på black friday, då de var nedsatta 800kr.

Av vad jag har sett nu verkar de tyvärr ha utgått från HIFI-klubbens sortument, vilket kan förklara varför det var rea på dem, men jag är hursomhelst grymt nöjd med dem!

Jag har ju letat nya lurar nu ett tag och här har jag äntligen hittat min solemate.
Det är gedigen byggkvalitet i stål med skinnbeklädnad på både bygel och kåpor, ingen plast här inte, active noice canceling som väldigt effektivt stänger ute allt buller från motorer, torktumlare och annat, och så är det ett grymt ljud. Jag bara satt och log när jag lyssnade på dem första gången. Wow säger jag bara!
Även om de kostade en slant, trots rean, så är de värda varenda krona!


Jag är med i direktsänd radio

Idag var en produktiv dag. Först var jag med i direktsänd radio och sedan pratade jag inför kommunfullmäktige i Linköping.

Komunfulmäktige ska anta en ny funktionshindersplan och då var jag där och prratade lite om hur det är att leva med en synnedsättning i Linköping idag, samtidigt som de fick prova på att äta något litet och dricka lite saft utan att se något alls.

Jag pratade om hur otroligt stor hjälp jag har av Julian och hur enormt viktig hans roll som ledsagare är för att jag ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Jag pratade om att besöka ett gym utan att se något alls, att gå en promenad inne i stan, vilka problem något så enkelt som en snöhög kan bli och det viktigaste av allt, hur samhället kan bli bättre och mer tillgänglit. Där tryckte jag främst på informations och kunskapsspridandet i form av föreläsningar och liknande, särskilt i skolor. Barnen är ju vår framtid och att redan tidigt lära dem att det inte är någon skillnad på folk och folk, att alla är människor oavsett om man sitter i rullstol, har en vit käpp eller inte har någon funktionsnedsättning alls, det tror jag är väldigt viktigt.

Hela föreläsningen, eller vad man ska kalla det, blev ganska improviserad, men bra blev det och alla politiker verkade verkligen lyssna och ta till sig det jag sa. Väldigt positivt!

Dagens stora happening var dock att vara med i direktsänd radio.
En tjej ringde upp mig för ett tag sedan, efter att ha hittat min blog och blivit superinspirerad av mig och alla mina åtaganden. Jag fick nästan en liten wow-upplevelse där och då, att min lilla blogg och mitt liv kan inspirera någon så mycket.

Jag blev i vilket fall väldigt glad och det hela utmynnade till slut i att hon ville göra som ett personportrett av mig i radio, så under dagens första timme av Förmiddagsprogrammet i P4 Östergötland var jag på plats och pratade allt från hockey och goalball, till att förlora synen och vara med att starta en mörkerrestaurang i Norrköping.

Det var väldigt roligt att vara där och mina gamla mediadrömmar som jag hade typ på högstadiet väcktes till liv litegrann.

Här har ni i vilket fall programmet om ni också vill lyssna och bli inspirerade. Det är första timmen av programmet som gäller och om ni inte vill lyssna på råmaterialet som det lät i radio så finns en hopklippt intervju utan musik och grejer. Lyssna och inspireras!


Ända sen jag var ett litet barn har jag stått där vid kanten...

Den här är riktigt bra tycker jag.
En svensk version av Broder daniels Shoreline.
Hörde den på Fredagspodden med Hannah och Amanda första gången och den har verkligen satt sig. Lyssna!


Årets första landslagsläger

Förra helgen hade vi årets första landslagsläger, det första för min del på över ett år och det första efter Rio i somras.

Det var lite av ett nystartsläger, några spelare har lagt skorna på hyllan efter Rio och andra har kommit in i laget, både spelare från utvecklingslandslaget och spelare som likt mig själv har haft ett litet uppehåll.

Med tanke på detta blev det mycket matchspel i syfte att mest se var alla individer står och var vi står som lag.

Vi är alla väl medvetna om att nivån vi startar på nu är lägre än vanligt och delvis var det nog därför jag kände att jag hängde med så bra som jag faktiskt gjorde, men jag blev ändå positivt överraskad. Särskilt under lördagen. Under söndagen kom Jimmy in och sparrade lite och Fatmir var tillbaka efter sjukdom. Jimmy och Fatmir var två av våra främsta skyttar i Rio och när de kom in blev skotten betydlit snabbare och hårdare och då blev det återigen tydligt att det är tempot jag har problem med. När det går fort, då hinner jag helt enkelt inte med.

Vi jobbade dock en del med min utgångsposiion genom hela helgen. Var i din zon du sitter i ready posision, alltså där du är beredd att explodera ut åt sidorna när bollen kommer, avgör ju dels hur långt du kommer och dels hur mycket kraft du måste lägga i sidled för att nå ut dit du ska nå. Någon decimeters förflyttning i utgångsposiion kan göra markant skillnad i hur mycket kraft du måste lägga i din rörelse ut åt sidan.

Vi jobbade också en del med defensiva nötningsövningar och feedback under matchspel, att jag som center exempelvis ger feedback till var mina backar träffar i offensiven i förhållande till den offensiva plan vi har sagt att vi ska bygga upp, men även att kunna läsa spelet på andra sidan, vad de gör, vad deras offensiva tanke mot oss är, var bollen är på andra sidan, hur de rör sig och var de tänker skjuta.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var ett väldigt bra läger och med nytankad energi och motivaion så ser jag väldit mycket fram emot den här resan vi har framför oss nu fram till EM i Finland i höst.

Jag blev dock inte uttagen till årets första tävling, den årliga tävlingen i Pajulahti som avgörs nu i helgen som kommer och där Finland ställer upp med två lag, Litauen med två lag, Tyskland, Belgien och England om jag minns rätt. Det var nära att jag blev uttagen, i lördags såg det väldigt positivt ut, men som sagt, när Jimmy och Fatmir kom in under söndagen och hastigheten i skotten gick upp en del, då fick jag problem och då kändes det bättre att låta tempot mogna innan jag får chansen så. jag hänger dock inte med huvudet för det, det är nya tävlingar både i april, maj och juni, så jag fortsätter kämpa med gott mod.

Fortsättningen på år 2016...

Nu när jag är hemma, är sjuk och ändå inte kan träna eller något så passar det bra att vi går igenom andra halvan av förra året. Jag lovar att det här inlägget inte kommer bli lika långt som det förra, för andra halvan av år 2016 var betydligt mer händelselöst än första halvan.

Vi startar där vi avslutade förra gången. Det var efter midsommar och i början av juli åkte hela familjen, plus mormor, ner mot västkusten för att hälsa på shep och Schulle i Lysekil/Fiskebäckskil, där de jobbade över sommaren.

det blev några fina dagar med kortspelande, promenerande längs kajen i Lysekil, där vi bodde, allsong i folketspark med bl.a. Jack Vreeswijk, roadtrips till både Grebbestad, Fjällbacka och Strömstad, där vi gick längs vattnet och bryggorna, tittade i de små butikerna och åt riktigt god fisk, grillad lax med smörslungad färskpotatis. Samma kväll åt vi på Norra hamnen i Lysekil, satt i en glasdel av restaurangen med enorm utsikt över havet. Synd bara att det just den kvällen inte var så fint väder. Maten var i vilket fall riktigt god, kungsflundra med div. tillbehör, rödvin och en supergod chokladmousse till efterrätt. Det var dock inte den godaste maten på resan, för det var under sista kvällen, när vi åkte över till Fiskebäckskil, strosade lite längs gatorna där och åt på Brygghuset nere i hamnen, där Schulle jobbade. Jag åt veckans fongst och det var bland det godaste jag någonsin har ätit! Halstrad röding, potatispuré med citrus och morot på tre vis, morotspuré, smörstekta morötter och friterad morot.

Tur med vädret hade vi också under resan, för innan vi åkte ner dit hade det regnat en hel del, men när vi kom ner sken det upp och sedan regnade det inte mer under tiden vi var där, även om det blåste en del. Sista kvällen, när vi var i Fiskebäckskil, var t.o.m. en sådan där magiskt fin sommarkväll, helt vindstilla och varmt så att man utan problem kunde gå med bara armar och ben. Vi tog därför en kvällspromenad i den idylliska sommarkvällen innan vi åkte tillbaka till Lysekil.

Kort sagt en väldigt fin minisemester tillsammans med världens finaste familj.

Jag stannade sedan kvar på västkusten i ytterligare någon vecka, närmare bestämt i Kungsbacka, där Louise jobbade över sommaren. Nu var det dock sämre väder och regnade en hel del, men vi hade det trevligt ändå.

Hemma från västkusten var jag nästan bara hemma och vände innan det bar iväg till stugan för en veckas semester och helledigt från träningen. Återigen hade jag tur med vädret, för nu kom den där riktiga värmeböljan och det var nog sol och över 25 grader varje dag jag var där. Det inebar att det blev frukostar i solen ute på verandan med utsikt ner mot sjön varje dag, många härliga dopp i vattnet, som hann bli ganska varmt under de där dagarna, många timmars pressande i solen, några somriga promenader, fika, fika och ännu mer fika, ett måste när man är i stugan. Det fikas minst två gånger om dagen där. ett besök på klädhuset Falerum hann vi också med och därifrån fick jag med min nya favorittröja som jag hade spanat in redan året innan, men som jag då inte köpte för att den var för dyr, men som jag nu slog till på, eftersom jag ångrade mig så gruvligt efteråt förra sommaren.

Juli övergick i augusti och där tillbringade jag till en början ännu mer tid i stugan, men sedan gjorde hösten ett alldeles för tidit intåg och större delen av augusti var inget vidare rent vädermässigt.

jennifer började jobba på nytt jobb och det var först då som vi träffades igen. Under större delen av hennes ledighet sedan midsommar hade vi mer eller mindre sprungit om varandra hela tiden och knappt ens träffats, trots att vi är sambos. Lite tråkigt, men så blir det ibland och jag njöt ändå.

Jag och Jocke åkte på en kryssning till Tallinn precis innan höstterminen drog igång. En hösttermin där jag hade tänkt att prova på att plugga 75% och se hur det skulle gå att kombinera med träningen. Jag tänkte dock fel, så istället för 75% blev det studier på 100% kombinerat med en elitsatsning under september och oktober. Det blev inget bra. Träningen blev lidande, jag fick skippa en hel del pass för att hinna med skolan, jag var dessutom sjuk vid något tillfälle, julian var sjuk och träningen blev helt enkelt väldigt hackig.

Sommaren gjorde ett sista desperat återbesök och det var över 25 grader en helg när vi var i stugen, sista gången för min del för året. Det var nästan tropiskt där under den där helgen och jag minns att jag satt ute i mörkret, lyssnade på gräshopporna och frös inte alls, trots att klockan blev mycket.

I september var det också dags för premiär av SHL 2016/17. Leksand mot Djurgården. Givetvis var jag på plats uppe i Tegera och även om Djurgården vann klart med 5-2 så var det en magisk stämning där inne i arenan, precis som alltid och här nedan har ni det.

Vi hann också med att spela tredje omgången av Sverigeserien 2016 i Göteborg, vi tog 15/18 poäng, vilket gjorde att vi ledde serien med nitton poäng före tvåan och med arton poäng kvar att spela om var saken redan klar, vi hade vunnit Sverigeserien för första gången någonsin. Jag var dessutom på träningsläger i England tillsammans med utvecklingslandslaget, där vi sparrade mot just England inför deras stora mål för året, B-EM. där slutade de senare också tvåa och gick upp i A-EM, vilket innebär att vi, Sverige, kommer att möta dem i EM nu i höst. Lägret i England var i vilket fall väldigt bra, väldigt nyttigt att få den typen av matchspel för min egen del och jag blev nästan lite förvånad över att jag hängde med såpass bra som jag ändå gjorde, med tanke på att jag typ bara hade fyra pass goalball i kroppen sedan juni.

Oktober kom och där var det i princip plugg för hela slanten. Det var väldigt mycket i skolan och jag hann typ inte med något annat kändes det som, men jag klarade det. Första veckan i november var den sista i den ena kursen och därefter fortsatte jag att plugga 50% under resten av terminen. Det blev med andra ord betydligt lugnare, men huvudsaken var att jag hade klarat att plugga 100%, även om det bara var för en halv termin. Det räcker dock så. En gång, aldrig mer, ungefär. Det går ett tag, men inte i längden och jag kände som sagt verkligen att andra saker fick prioriteras bort p.g.a. studierna och så vill jag inte ha det.

Lagbild_efter_guldet_i_Stockholm_paragames_2016

I början av november tog vi guld i Stockholm paragames 2016 och i mitten av månaden började julkänslorna komma på riktigt. Nu när det var lite lugnare i skolan hann jag också med att fika med några vänner, umgås mer och göra mer saker som jag mår bra av. Hockey i Saab arena blev det också, både i oktober och november. Tyvärr vann LHC båda matcherna, men i stort vände Leksand skutan, efter att ha inlett säsongen väldigt svagt med fem poäng på tretton matcher. Nu började man plötsligt hitta rätt och få marginalerna med sig och i dagsläget är man inte ens sist. Faktum är att man för första gången den här säsongen kan gå upp över det nedre kvalsträcket om man slår örebro ikväll. Snacka om att vända skutan och perra har återigen fått det här laget på rätt kurs och få dem att prestera.

Diplom_fran_Elitidrottsskolan

I slutet av november var det avslutning med Elitidrottskolan och tre fantastiskt bra och givande år är därmed över. Jag har lärt mig massor där, men framförallt har utbildningen bidragit till att lära känna och umgås mer över idrottsgränserna. Annars blir det lätt att man håller sig på sin kant och är helt uppe i sin egen prestation, vilket så klart är en nödvändighet när det väl är skarpt läge, men i och med utbildningen så känner man till de andra idrottarna bättre och har dessutom lärt sig en hel del om hur andra idrotter går till och vad som är viktigt i just de idrotterna.

Lagbild_efter_guldet_i_Sverigeserien_2016

Första helgen i december var det dags för fjärde och sista omgången av Sverigeserien 2016 och även om det var vår sämsta omgång under året rent poängmässigt så räckte det ändå till att ta hem och vinna hela serien.

Efter segern kontaktade vi, eller jag, en del media och fick till en stor artikel i corren och en lite mindre artikel i Östgötatidningen. Kul med mediauppmärksamhet tycker jag och läs gärna artiklarna!

Julkänslorna mattades av en del in i december, det var ingen snö, men Lucia blev det och lite glöggmingel hos mammas kusin, mer fika och lunchande med vänner, julklappsinslagning, en himla massa julmusik och så vankades det då jul. En jul som blev precis sådär fin och mysig som man vill att den ska vara, med släkt och familj, kärlek, värme och gemenskap i fokus.

Vi avslutade året hemma hos svärföräldrarna, med trerätters middag, kortspelande och så skålade vi in det nya året under bar himmel, medan regnet strilade ner i den varma och härliga badtunnan där vi satt.

Där har ni mitt år 2016 och nu hoppas jag att 2017 blir ett riktigt bra år med mycket lycka, kärlek och utmaningar!


Såhär var mitt 2016

Nytt år med nya utmaningar och möjliheter. 2017 är här och som traditionen är så tänkte jag därför börja året med en liten sammanfattning av förra året. Vi kör först ett kort svep över årets främsta händelser och minnen och sedan går vi in lite mer i detalj på de olika punkterna. Det blir mycket text, men jag bryter av det med lite Youtubevideos här och där.

2016 var i stort ett bättre och mer händelserikt år än vad 2015 var. Minns att jag inte tyckte att det hade hänt så mycket under 2015 när jag skrev en resumé av året för ganska exakt ett år sedan nu, men när jag började ransaka mig själv lite mer insåg jag att det visst hade hänt en hel del.

Så behöver jag inte säga i år, för under 2016 hände det en hel del. Utan inbördes kronologisk ordning så hann jag med att skriva min C-uppsats, prova på att plugga 100% parallellt med en elitsatsning, åka långfärdskridskor, köra skoter, åka till Kläppen med mammas sida av släkten för att hälsa på Shep och Schulle, en skidresa till Idre, ta hem totalsegern i Sverigeserien 2016, tävla internationellt med utvecklingslandslaget i Berlin, vara på träningsläger i England, supporterresor till Leksand, både i direktkvalet i våras och i premiären nu i höstas, vara på semester i Lysekil med familjen, ta guld i Stockholm paragames 2016, bli kattägare till världens finaste katt, vara med när kusin tog studenten, tillbringa många och långa sommardagar i vårt alldeles egna sommarparadis och sist men inte minst fick vi bevittna ett miracle on ice när Leksand tog steget upp i SHL igen. Det kan nog förövrigt mycket väl kunna vara årets absolut lyckligaste dag, jävlar vad glad jag var då, bara skrek rakt ut!

Tar vi allt i kronologisk ordning så inleddes året mer intensivt än vad år brukar göra. Januari brukar vara en månad som det inte händer särskilt mycket i, en månad som går på tomgång skulle man kunna säga, men här blev jag först sjuk och missade ett landslagsläger första helgen på året. Sedan blev jag frisk och åkte långfärdsskridskor för första gången i mitt liv tillsammans med svärföräldrarna och sambon. En kall och härlig vinterdag var det och vi hade tur med vädret, minst sagt, för helgen efter var det plusgrader och det låg ett lager vatten uppepå isen och tror t.o.m. att det var ett par som gick igenom isen då. När vi åkte var det dock superfin is och på sina ställen såg man t.o.m. hela vägen ner till botten. En underbar dag, men svårt att åka var det, i synnerhet som mina skenor inte ville fästa ordentligt i kängorna, så fötterna vek sig gång på gång. till slut fick vi ändå ordning på det och mot slutet av den några timmar långa färden, inkl. fika och korvgrillning över öppen eld, gick det faktiskt ganska bra.

Sista helgen i januari åkte vi upp till kläppen för att hälsa på Shep och Schulle, som jobbade där över vintern. Natten innan vi åkte sov jag hemma hos mamma och pappa för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Det var lite nostalgiskt får jag faktiskt säga, att sova i mitt gamla rum, äta frukost, duscha och göra alla kvällsrutiner som jag gjorde på den tiden.

I Kläppen åkte de flesta skidor, utom jag och mormor, men de hade otur med vädret, för alla dagar vi var där var det ganska milt och regnade t.o.m. litegrann.

Trevligt var det i vilket fall, med god mat, sällskapsspel, promenader och så drog vi alla syskon och kusiner till harrys i Sälen för att se Icona pop, vilket tyvärr blev en stor besvikelse och var absolut intte värt pengarna.

Ungefär i samma veva som vi var i Kläppen meddelade jag coacherna i landslaget att jag ämnade ta ett uppehåll tills efter paralympics i Rio. Ett väldigt tufftt beslut, i synnerhet som Rio hade varit mitt stora mål sedan jag kom in i landslaget för sex år sedan, men mer om det beslutet och varför tänkte jag skriva i ett annat inlägg, för det har jag faktiskt ännu inte gjort här i bloggen.

Februari blev därför väldigt lugn. Man kan nästan säga att januari och februari switchade plats, för i februari hände inte mycket alls. Studierna fortsatte, men hela vårterminen var tillägnad C-uppsatsen. Det var dock gott om tid tyckte jag, så jag var ledig hela januari och större delen av februari också, för uppsatsen skulle ändå inte vara inne förrän i slutet av maj.

Mot slutet av månaden började jag dock så smått läsa lite kurslitteratur till uppsatsen och sista helgen i februari åkte jag till Södertälje och en kompis där. Det blev filmtittande större delen av helgen och på måndagen åkte jag vidare därifrån till en annan kompis i Stockholm. Vi åkte på en kryssning till Tallinn, samtidigt som Slutspelsserien i Hockeyallsvenskan tog sin början, dit leksand till slut hade tagit sig, efter att man låg sist i serien i slutet av november. Då kom Perra in i båset och laget började vinna, för att slutligen bli fyra i grundserien, vilket, med tanke på hur säsongen såg ut, var klart godkänt, men det skulle som bekant inte stanna där.

I slutspelsserien gäller det att vinna serien för att ha fortsatt chans till avancemang mot SHL och när det handlar om så få matcher, fem till antalet, är varje match och varje poäng oerhört viktig. När Leksand då förlorade första matchen med 4-2 mot Oskarshamn såg det därför inte särskilt ljust ut, men man vann andra matchen mot Bofors med 5-1, samtidigt som Oskarshamn förlorade och vips så var man med i racet igen.

Hoppet levde, men grusades ordentligt när Timrå vann tredje matchen med 4-1, efter Leksands kanske sämsta period för säsongen i första perioden där. I efterhand gjorde det därför inte så mycket att det inte blev någon resa upp till Leksand i den matchen, som det var tänkt att det skulle bli. Det blev strul med transport dit och därför blev resan inställd och besvikelsen var stor den där söndagen.

Tisdagen efter var det match igen och det var bara en sak som gällde. Seger. Det blev också seger, 4-2 mot Almtuna, samtidigt som Oskarshamn förlorade klart mot Bofors och Mora vann i sudden mot Timrå. Det gjorde att vi stod inför faktumet att sista omgången i serien skulle bli helt avgörande. Då möttes nämligen Leksand och mora. Mora låg etta, Leksand tvåa. Mora var tre poäng och sju mål före Leksand, vilket alltså gjorde att Leksand var tvunget att vinna i ordinarie matchtid och man var tvunget att göra det med minst fyra mål för att passera mora på målskillnad. Mora kunde alltså t.o.m. förlora matchen med typ 3-1 eller 5-2 och ändå gå vidare, men vad händer då??? Jo, det smått osannolika i att Leksand gick in och krossade Mora med 6-0 och där tror jag mycket av vad som sedan hände grundlades, för efter den bragden, som ingen trodde var möjlig, kunde man sedan rida vidare på den vågen av adrenalin och självförtroende.

Leksand vann alltså smått osannolikt Slutspelsserien och nu skulle man spela bäst av tre mot Tingsryd, som med minsta möjliga marginal hade förlorat den Allsvenska finalen mot AIK med 3-2 i matcher, efter att Robin Kovacs hade avgjort i förlängningen i match 5.

Första matchen mot Tingsryd spelades samma dag som vi åkte upp mot Idre för en veckas skidåkning. Bussresan var helt okej och matchen vann Leksand med 3-2, efter att man vände 1-2 till 3-2.

Glad efter segern anlände vi till idre, där vi släpade runt våra väskor en stund innan vi hittade rätt stuga och resten av veckan innehöll mycket skidåkning, främst på förmiddagarna, då det blev för varmt och smörigt i backarna framåt eftermiddagarna och då är det inget vidare kul att åka.

Roligast under hela veckan var dock skoteråkningen, där Idres skoterklubb bjöd in oss alla för att vi skulle få testa på att både åka och köra skoter själva. Ni vet, när man inte ser och aldrig har haft körkort eller liknande, då är det grymt häftigt att dra iväg över sjön i 90km/h när det är jag själv som kör, wow, vilken frihetskänsla det var! Att göra ett accelerationstest med en av ledarna, från 0-100 på fyra sekunder, där skotern stegrade, det var inte heller fel och den där förmiddagen med skoteråkning, det var utan tvekan veckans höjdpunkt och inte nog med det så vann leksand också andra mötet med Tingsryd och var plötsligt klara för direktkval i bäst av 7 mot Modo.

Där såg resan ut att ta slut när Modo enkelt vann match 1 och 2 med 5-0 och 4-0, men sedan lyckades Leksand på något sätt reducera till 2-1 i matcher när Martin Grönberg avgjorde i sudden i match 3, efter att Alexander Ytterell till slut fått hål på Adam Reideborn någonstans i mitten av matchen.

Då väntade supporterresa upp till Leksand i match 4 och det var bland det roligaste och häftigaste jag har gjort. Vi åkte minibussar upp och väl på plats var det ett galet tryck där inne i arenan, wow säger jag bara och såhär lät det då.

Trycket blev inte mindre av att Leksand tog ledningen efter bara 59 sekunders spel och att Jon Knuts sedan ökade på till 2-0 i tredje perioden, trots att Modo dominerade spelet stort och bara öste på med skott mot Haukeland i kassen. I andra perioden var det bara spel mot ett mål och därför kändes det där 2-0-målet så skönt, vilken lättnad det blev! Modo reducerade till slut och de sista tio minuterna av matchen var en ren pärs och man ville bara att det skulle ta slut. Det gjorde det också till slut och då stod det fortfarande 2-1 på tavlan, vilket innebar att Leksand hade vunnit och nu hade 2-2 i matcher.

Modo mosade sedan Leksand i match 5, vann med 7-1, och återigen kändes det som att resan var på väg att ta slut, men återigen reste de sig, vann sjätte matchen med 5-4 och plötsligt hade allt kokats ner till en enda match, där allt skulle avgöras och där Modo hade en enorm press på sig och där Leksand hade allt att vinna. Modo dominerade och ägde matchen fullständigt och hade 3-1 på tavlan. Man vann skotten med 19-4 i andra perioden, samma sak i tredje. Ändå lyckades Leksand reducera med halva tredje kvar och mot slutet plockade Perra Haukeland, spelade sex mot fem och då vet vi alla hur det brukar gå, mål i öppen kasse för motståndarlaget, men inte den här gången. Istället gjorde Alexander Ytterell 3-3 och förlängning väntade och jag minns hur nervös jag var. Hjärtat slog så hårt att det nästan tog sig ut ur bröstet på mig. Jag minns att jag drack lite vatten i pausen inför förlängningen och sa till mig själv att "nu jävlar går vi ut och tar det här". Det gjorde vi också. rantakari tappade pucken på blå, Broc Montpetit snodde åt sig den, kom fri med Reideborn och halvt liggande i luften slog han in 4-3 för Leksand! Glädjen visste inga gränser och jag bara skrek rakt ut, men gladast av de alla var nog Kenneth Karlsson, som har blivit lite känd efter sitt glädjefnatt i direktsänd TV, här har ni det, ni bara måste se det här, det är lycka i dess renaste form.

Jag kunde knappt tro det var sant. Sagan var fullbordad och den fick ett lyckligt slut. Jag grät av lycka morgonen efter när jag vaknade och läste artiklar och såg en video från när laget landade i Borlänge och där hundratals fans hade samlats för att ta emot sina hjältar. Det var en ren saga och jag kommer alddrig att glömma den 1 april 2016 kl. 22:13. Det var då avgörandet kom och jag... nej, det finns inga ord som räcker till för att beskriva känslorna där och då. Det går inte att beskriva den resa som laget gjorde, från att ha legat sist i Allsvenskan, till SHL, på fyra månader. Wow, alltså, jag får gåshud bara jag tänker på det!

Vi var nu alltså inne i april, som återigen blev en ganska lugn månad, där jag nu hade kommit igång ordentligt med uppsatsen och där jag så smått kom igång med goalballen mot slutet av månaden, efter att helt ha tagit en paus från den i drygt en månad.

Maj kom och där flög jag till Berlin tillsammans med utvecklingslandslaget. Det var mitt andra internationella framträdande någonsin och vi spelade åtta matcher under helgen, mot Ungern, Qatar, Tyskland 1 och Tyskland 2. En väldigt bra och givande helg för min del, för det är precis sådant spel som jag behöver för att utvecklas. Varmt var det också i Tyskland då, men det var också varmt hemma och det blev flera soliga dagar ute på balkongen under månadens gång, mer och mer intensivt skrivande, fixande och slipande på uppsatsen, som till slut blev klar och skickades in och som jag tillhandahöll ett VG för, blev riktigt nöjd med deen.

Jag, Emma och Shep träffades på stan och fikade på en uteservering en solig dag, planerade för vår meeting i stugan tillsammans med kusinerna på mammas sida när maj övergick i juni. Mitt sommarlov hade börjat och meetingen i stugan blev väldigt lyckad. Vi spelade kubb, grillade och bara umgicks, innan Shep och Schulle skulle ut och åka igen, den här gången för att jobba i Fiskebäckskil över sommaren.

Jag och Julian var ledare under Sportis camp i Mjölby och visade goalball i en veckas tid och precis som vanligt tyckte barnen att det var superkul.

Det var ungefär samtidigt som vi hastigt och lustigt blev kattägare igen. Det var inget vi hade planerat, men Lindas sambo hade två katter med sitt ex och nu ville exet göra sig av med den kvarvarande katten, eftersom att han hade börjat kissa inne. Lindas sambo ville inte ta bort honom, men Linda är alergisk och vägrade ha katten hemma hos sig. Därför frågade hon om inte vi kunde ta hand om honom och det kunde vi. Stackarn kände sig nog inte så glad när han först kom hit, jamade konstant till kl. 04:00 första natten han var här. Jag skulle upp sex dagen efter och var inte jätteimponerad av honom där och då, men han anpassade sig ganska snabbt och nu är han världens mest sociala katt som kan ligga i knät i flera timmar och som jamar missnöjt om ingen har kelat med honom på fem minuter. Han ska alltid vara med och älskar att ligga under täcket eller uppepå benen/magen när man ska sova. Ett riktigt charmtroll är han.

Kusin tog också studenten i samma veva, jag konstaterade att det var sex år sedan min egen student, jag fyllde år, vi åt glass i Bergs slussar och det var midsommar.

Där tror jag nog att vi bryter för nu. Det här blev längre än jag trodde och har ni orkat läsa hela vägen hit så ska ni ha en stor eloge!
Vi tar resten av året i nästa inlägg istället...
Tills dess hoppas jag att ert 2017 har börjat bra!


Ännu en perfekt jul är över

Tiden går fort, både från förra julen, men även månaden/månadena innan jul. De har bara sprungit förbi och vips så är ännu en jul över. Ännu en perfekt jul, med släkt och familj, värme och kärlek. Det enda som saknades var snön och kylan, men det var åtminstone inte lika varmt som det var förra året. då var det ju elva grader, två grader kallare än vad det var på midsommar det året.

Vi var precis som vanligt hos mormor med mammas sida av släkten på julafton, var borta i ganska exakt tolv timmar och gjorde inte mycket annat än att äta kändes det som, precis som vanligt och precis som det ska vara.

Först när vi kom dit blev det fika med kaffe, peppisar och saffranskaka.

Sedan förbereddes julmaten, som intogs innan Kalle började. Köttbullar, prinskorv, julkorv, Jansson och grönkålspaj blandades med rökt lax, Elins supergoda räkbakelser, mormors laxkrantz som blev en riktig hit, ägghalvor och mycket annat.

Alla väntade sedan på den chackrutiga färgen i Tomteverkstaden, sjöng/mummlade med i mössens sång i Askungen, droppade replikerna innan de uttalades i Färdinand, sjöng för full hals när Balo tog ton och skrålade "var nöjd med, allt som livet ger och allting som du kring dig ser", förundrades över hur djupt Kalles badkar är och lät ironin drypa när husvagnen voltar ner för berget och landar perfekt för att kopplas på Långbens bil, för, det är ju självklart att det är så.

Efter Kalle åt vi efterrätt, för det var det ingen som orkade direkt efter julbordet. apelsinfromage blev det, precis som vanligt. Det är en efterrätt som jag inte alls gillade när jag var mindre, men numera tycker jag att det är supergott!

Sedan var det dags för julklapparna att delas ut. Elin var tomte, precis som vanligt, och alla öpppnade varsitt paket i sjunkande åldersordning efter att allt var utdelat, varefter alla gick in i sin bubbla och öppnade sina egna julklappar.

Sedan var det dags att äta igen. Nu åt vi rester från julbordet och risgrynsgröt, varefter vi spelade julklappsspelet, där det som vanligt blev väldigt livat och hetsigt. Alla utstöter glädjerop eller rop av besvikelse eller panik över att någon annan just tog den sak som man själv hade och som man gärna ville ha, samtidigt som tiden tickar ner mot noll. För min del blev det faktiskt en liten besvikelse. När tärningarna hade gått runt och alla paket först var dragna och öppnade hade jag fem saker. Tre av dem blev jag av med i slutänden och givetvis var det de tre som jag helst ville ha av de fem jag hade, samtidigt som jag inte lyckades få varken kafet, den lilla vinflaskan eller mirakelsvamparna som jag ville ha.

Till sist avslutade vi dagen med ännu mer fika med kaffe och bisquier.

En riktigt lyckad och bra dag med närhet, värme, släkt och familj i fokus och jag är så innerlit glad och tacksam för att jag, eller vi, fick ännu en underbar jul tillsammans, jag och min älskade fina släkt. Extra kul var det att träffa syster, som är i Kläppen och säsongsjobbar för tredje året i rad och som jag nu inte kommer att träffa förrän i april, och kusin, som är hemma från USA nu över jul och nyår och som jag heller inte kommer att träffa förrän i slutet av april, när han kommer hem för sommaren.

Att vi har ett så starkt band mellan oss, alla vi på mammas sida av släkten, att vi alla umgås och träffas tillsammans, inte bara som hastigast, utan i flera timmar varje gång, det är jag väldigt glad över, för det är inte alla som har det så. Stämningen kan vara lite hetsig och speciell ibland och kanske är den lite skrämmande när man kommer in som ny i gruppen, för det är ganska högljutt och jag slås nästan varje gång av kontrasten mot sambons släkt, där det, tvärtemot hos oss, går väldigt lugnt och stilla till, man sitter och äter, pratar lågmält med varandra, medan vi har en betydligt högre ljudvolym och där flera samtal ofta pågår parallellt med varandra, kanske mycket beroende på att vi är fler än vad de är, men det är så vi är, har alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är en underbar släkt jag har, men man vet aldrig vad som händer under de kommande 364 dagarna, varje år kan vara det sista julfirandet vi får på det här sättet som vi alla vill ha, men som vi alla samtidigt vet att det inte alltid kommer att vara så. Det är en hemsk tanke som hugger till i hjärttat varje gång den tillåts komma fram, men som jag därför väljer att skjuta undan och istället fokusera på det som är här och nu, för nu är det precis sådär som vi alla vill ha det och då ska vi njuta av det medan vi ännu kan, för man vet som sagt aldrig. I synnerhet mormor börjar bli gammal och i den åldern kan det gå snabbt, så det gäller att ta tillvara på varje tillfälle att umgås. därför försöker jag att vara där så ofta som jag bara kan, nu när det ändå är så nära till henne.

Juldagen bjöd sedan på ett något lugnare firande med ännu mer julmat och bad i badtunna hemma hos svärföräldrarna och annandagen tillbringades hemma. Jag har sovit dåligt under de senaste nätterna, så jag sov till 12:30 och sedan var det sport för hela slanten. Först den klassiska annandagsbandyn, sedan hockey och sist men inte minst JVM.

Jag hoppas att ert julfirande har varit precis lika fint och underbart som mitt har varit!

God jul alla där ute!

Okej, bloggen har inte varit superprioriterad under de senaste dagarna heller. Jag har lunchat och fikat med en vän, tränat, träffat podgruppen med lite julfika och gröt, slagit in mer paket, sovit länge, tvättat, städat och fixat här hemma, skrivit diskussionsinlägg, skickat in en uppgift i skolan och bakat julgodis.

Där har ni mina senaste dagar i all korthet.

Imorgon ska både jag och syster traditionsenligt hem till mamma och pappa för att klä granen och även träffa andra syster, som är uppe och jobbar i Kläppen för tredje året i rad, men som är hemma nu över jul. Jag kommer nog mest att sitta i soffan, lyssna på julmusik och äta Aladdinchoklad, så får de andra sköta kläendet av granen.

Julafton tillbringas hos mormor med mammas sida av släkten, också det en tradition numera. Det lär bli fika, julbord, Kalle, paketöppning, julklappsspelet och så lite gröt, men det kommer ett inläg om julen efter densamma.
Hur ska ni fira denna fantastiska högtid i år?

Mycket mer har jag inte att dela med mig av i nuläget, men för att det här inlägget inte ska bli allt för tråkigt och för att det troligen är det sista inlägget innan jul, så ger jag er här hela min julplaylist på spotify, exklusivt bara för er! Lyssna och njut av riktig julmusik och varför inte passa på att gå in och följa samtidigt?

God jul önskar jag er alla, ta hand om varandra, ät gott, undvik alkohol och sjänk gärna en extra tanke till de som inte har någon familj eller släkt att dela julen med, till dem som kanske inte ens har ett varmt hem att vara i, några tända ljus på bordet, någon julmat eller choklad, eller för dem som bävar inför julen, för de vet att den kommer innebära bråk, gråt och en tung sten i bröstet. Jag älskar jul, men alla gör inte det och det är viktigt att komma ihåg tycker jag, att även om julen är den mest underbara tid på året för min del, med släkt och familj, massa mat, godis, värme och kärlek, så är den inte det för alla. Tvärtom. Jag har tjatat om det tidigare år ocksså, men det kan inte nog poängteras. Så, njut av julen, men glöm inte bort de vars jul inte alls är sådär glamorös som allas jul egentligen borde vara!


Podtips!

Nu när jag har varit borta här från bloggen i drygt en vecka och när julen närmar sig med stormsteg så tänkte jag att det skule passa bra att ge er lite podtips.

Först och främst, stavar ni pod med ett eller två D? Jag är av åsikten att "podcast" är ett ord från engelskan och därför ska det vara med ett D, även om man förkortar det till "pod". Har dock sett att många podar, de flesta här nedan, titulerar sig med två d, som ett slags försvenskning. Det får man göra om man vill, men isf kan man skriva om "mail" till "mejl" också, eller varför inte "like" till "lajk"?

Hursomhelst, här ger jag er mina tio favoritpodar, plus några bubblare och så kan jag även nämna ett par podar som jag inte riktigt har fastnat för.

Here we go!

  1. Creepypodden med Jack Werner Produceras av Sverigesradio och är ohotad etta på min lista. Det är den enda poden jag verkligen längtar efter och bruka alltid starta veckan med ett avsnitt Creepypodden. Jack Werner guidar oss här genom div. olika creepypastor, spökhistorier och vandringssägner från internet, bl.a. Getmannen, som sägs ta över folks kroppar, butiksbiträdet Jeff som gör konstiga saker med övervakningskamerorna, eller några av mina favoriter, hissritualen/fallet elisa Lam eller "Duscharna". Grymt bra och stundtals t.o.m. lite otäck.
  2. Istid, Radiosportens hockeypodd Klart bästa hockeypoden, enligt mig. Programledare är Martin Sundélius och tillsammans med Radiosportens eminenta kommentator Magnus Wahlman och expertkommentator Lars-Gunnar "LG" Jansson går de igenom det senaste inom främst SHL, men även lite SDHL och Hockeyallsvenskan får plats. Det pratas och diskuteras domare, laginsatser, tränarinsatser, fans, regler, rekrytering, svensk hockey i stort osv osv. Kort sagt, riktigt bra pod!
  3. Mordpodden Journaliststudenterna Amanda Karlsson och Linnea Bohlin tar oss med på mordfall runtom i Sverige. Avsnitten är indelade i två delar, som varvas med varandra, där man dels får höra hur mordet gick till, vad som föranledde det och vad som hände efteråt, dels diskuterar Amanda och Linnea själva olika aspekter av fallet i studion.
  4. 22 kvadrat i P3 Återigen en podcast producerad av Sverigesradio. Här får jag faktiskt erkänna att det tog några avsnitt innan jag fastnade, men nu är jag helt fast. Ungdomarna William, Hampus och Linda bor tillsammans i en lägenhet på 22 kvadrat. Där går ingen säker för de andras påhitt och kreativitet. Man får också lära känna grannarna "Rök-Anita", som bolmar på cigarett efter cigarett, gör typ inget annat än att röka och låter också därefter, ocå "Sofia två trappor", som lever i självömkan över att kronofogden är efter henne, hon har inga möbler, ingen värme och inget att äta, men har kommit på idén att gå in hos de andra i trapphuset, "låna" deras toalett, äta lite ur deras kyl osv. Det är humor på hög nivå, så vill man ha något att skratta åt så är det här ett bra alternativ.
  5. Wahlgren och Wistam Jag trodde inte att jag skulle fastna så mycket som jag gjorde för den här poden. pernilla Wahlgren och Sofia Wistam pratar om allt mellan himmel och jord, mycket om sina liv och erfarenheter, men de har även med en "lista" i varje avsnitt och även en "aha" som ett stående inslag. Tjejerna levererar mycket humor och även det här är en pod att skratta till, samtidigt som den ger en varm och hemtrevlig känsla tycker jag.
  6. Pira och Bråding i P3 Vi går över till betydligt allvarligare tongångar. Här träffar Linda Pira och Sanna Bråding både kända och okända personer som berättar om sina liv och vad som förändrade deras liv. Det kan vara en ridolycka, en våldtäckt av sin egen pojkvän, en mördad syster eller att hitta sin egen pappa död i köket. Det är en ganska tung pod, men väldigt, väldigt intressant och givande. Man får höra hur olika personer tar sig vidare i livet efter något svårt och jobbigt och får helt enkelt ta del av hur grymt livet kan vara, men hur man samtidigt går vidare efteråt.
  7. Peppodden Produceras av Topphälsa. Sandra och Pam pratar om allt möjligt, de testar olika livsmedel, bär och annat som sägs vara nyttigt, pratar hälsa, träning, livsstil, hälsotrender och mycket mer. tjejerna är väldigt glada och sprider verkligen glädje och inbjuder till mycket skratt. gillar den skarpt!
  8. SHL-podden Av NordicBet Sverige. Mårthen Bergman och sidekicken och f.d. hockeyspelaren Andrée Brendheden pratar om allt mellan himmel och jord rörande högstaligan i svensk hockey, SHL. Likt Istid pratar de serien, den senaste veckans matcher, flippar, floppar, lagen, tacklingar, mål, domare, fans osv osv. Varannan vecka kommer även ett specialavsnitt, där Mårthen Bergman träffar en svensk hockeyprofil och går på djupet med denne.
  9. Ångestpodden Ida och Sofie pratar om psykisk ohälsa, men även om annat som främst ungdomar ofta funderar över, men som ingen riktigt har pratat om tidiare. En isbrytande podcast skulle man kunna säga. Stämningen är, trots det tunga ämnet, ganska glad och uppslupen. Tjejerrna tar bort det skämmiga och pinsamma i att prata om psykisk ohälsa, samtidigt som de diskuterar ämnet, ibland tillsammans med gäster eller experter, på en ganska lättsam nivå. En väldigt bra och inte minst nyttig och viktig pod!
  10. Holmgren möter, Niklas Holmgren Av Sportljud.se. En av Sveriges bästa och mest inlevelsefulla kommentatorer, Niklas Holmgren, träffar här en svensk idrottsprofil eller sportjournalist, går igenom dennes liv med alla dess vändningar, höjdpunkter och bottennapp. Avsnitten är ganska långa, men intressanta, i synnerhet när det är en hockeyprofil i fokus. Kan nog också ha den jingeln som lättast sätter sig på hjärnan.

Utanför topp tio har vi sedan en hel rad bubblare. Först och främst är det tre hockeypodar, Puckat av C-More, där Björn Oldén och Mike Helber pratar både SHL och Hockeyallsvenskan, tar ut veckans lag i båda serierna och pratar med Sveriges enda hockeyprofessor, Tobias Stark.

Sedan har vi Johan Svensson a.k.a. MrMadhawk, som driver sin hockeypod Hockey extra allt, där han träfar sportcheferna i SHL, ligachefer och andra profiler inom svensk hockey.

Sist men inte minst, tvärtom den av de här tre som jag tror har störst chans att ta sig in på topp tio, nämligen Hockeystudion, där Aftonbladets tomas Roos och Hans Abrahamsson träffar svenska hockeyprofiler. Upplägget är ungefär likadant som Holmgren möter, med den skillnaden att här är det bara hockeygäster. Just därför tror jag att den poden har bra chans att ta sig upp på topp tio, men än så länge är den inte där.

Fortsätter vi så har vi Träningspodden med Jessica och Lofsan, som egentligen främst riktar sig till kvinnor, men jag tycker de är härliga att lyssna på, man blir inspirerad och det ger faktiskt en del matnyttigt även för mig, trots att jag inte är tjej.

I samma kategori har vi också Styrkelabbet med Daniel Richter och Philip Wildenstam. De båda herrarna pratar om träningsupplägg, hur man ska träna för att nå ett specifikt mål, tekniker och olika övningar för att träna samma muskelgrupper m.m. men deras stora fokus är basövningarna bänkpress, knäböj och marklyft. Jämfört med Träningspodden kan man säga att det här är mer avskalat och inriktat på styrketräning och hur kroppen fungerar och reagerar.

Viasat motors F1-podd är en podcast där Janne Blomqvist och Erik Stenborg pratar om allt rörande Formel 1. Lite kul att lyssna på får jag faktiskt säga, eftersom att motorsport och Formel 1 var mitt stora intresse när jag var mindre, men som jag inte alls har haft koll på under de senaste åren. Därför är det lite kul att så att säga komma in i gamet igen.

Spöktimmen är en pod där Jenny och Linn pratar övernaturliga fenomen och händelser. Den håller inte Creepypoddenstandard, än så länge, men den är fortfarande kul och lite obehaglig att lyssna på. Har inte jättelånga avsnitt heller, så den passar bra om man inte har så mycket tid över eller vill ha något att lyssna på innan man ska ssova.

till sist har vi några podar som jag inte riktigt har fastnat för. Det handlar främst om Seriemördarpodden med Dan Hörning och Alex och Sigges podcast. sedan har vi två podar som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Det handlar om Fredagspodden med Hannah och Amanda och Matilda och Andrea blogpodd. De pendlar lite från avsnitt till avsnitt.

Har ni några bra podtips såhär inför jul eller tycker ni att det här gav några bra tips?


Om

Min profilbild


Besökare online:
Besökare idag:
Totalt antal besökare från och med 4/5 09:



Design av xoxonicole
RSS 2.0