Fotomodell och examensbevis

Vy_over_sjon_i_stugan

I onsdags var jag fotomodell för första gången i mitt liv.

Det var Studentbostäder som skulle ta nya foton för sina kanaler och där ville de fokusera på mångfald, med syfte att visa på att deras miljöer och bostäder är tillgängliga för alla, oavsett kön, etnisk bakgrund, funktionsnedsättning etc.

De annonserade ut det hela via Facebook, men fick inte tag i någon med en funktionsnedsättning, allra helst en synnedsättning, där. Därför kontaktade de LHIF och Agneta på vårt kansli tipsade vidare det till mig. Jag skickade in en intressekoll och kom med.

Klockan ringde 05:33 på morgonen och strax innan klockan 08:00, när det redan var jättevarmt och soligt ute, samlades jag och ett gäng andra studenter utanför byggnaden där vi i huvudsak skulle vara. Vi hade fått ett dagsschema innan dagen och det skulle bli en fullspäckad dag, där varje foto skulle ta ca. trettio minuter.

Alla som var där skulle inte vara med på alla foton, men det blev en väldigt lång och fullspäckad dag, där jag bl.a. var med och fotades när jag satt hemma vid köksbordet i min studentlägenhet med ett glas juice, en kopp kaffe och höll på att packa ner datorn för att dra iväg till skolan, ett foto "på språng", när vi var på väg ner för en trapp, från vårt boende till skolan, ett träningsfoto på innebandy, där jag gör latsdrag och kör crosstrainer i bakgrunden och ett annat foto där jag lyfter en hantel från ett hantelställ, ett foto på en förferre, där vi åt pizza och minglade runt i en studentlägenhet och ett foto när vi spelade sällskapsspel i ett uppehållsrum i anslutning till ett gemensamt kök.

Det var som sagt en lång dag, men kul var det och alla fick träna på sin engelska större delen av dagen, eftersom det var folk från både Indien, Wales och Spanien där. Jag kan säga att jag inte är särskilt bekväm med att prata engelska sådär. Det liksom låser sig. Jag förstår nästan allt, men att prata själv, nej, det gillar jag inte.

Jag åkte sedan hursomhelst direkt därifrån till mamma och pappa, för att fira syster, som också fyllde i onsdas. Det var som sagt kanonväder då, så vi satt ute hela kvällen, åt grillad fläskfilé och kyckling med div. tillbehör och sedan fika med hembakta bullar, Dumlekakor och vanilj/halloncheesecake.

Behöver jag ens säga att jag somnade på två röda när jag till slut kom hem?

Förra veckan fick jag också hem mitt examensbevis och sju års studier är därmed äntligen över!

Det firade vi lite i stugan igår, dit jag åkte med syster och hennes sambo. Mormor, moster, morbror och kusiner var också där och vi skålade i rödvin ute på verandan, för igår var det återigen en helt fantastisk sommarkväl, trots att det "bara" är slutet av maj. vi satt ute i shorts och T-shirt tills klockan var en bra bit över nio och det var knappt ens kallt.

Det var också första gången i år som jag sov över där och det är alltid lika underbart att vakna där på morgonen, särskilt sådana dagar som det har varit idag, strålande sol och över 20 grader redan klockan 9 på morgonen. jag hade t.o.m. satt klockan för att vakna relativt tidigt, bara för att hinna uppleva morgonen där i stugan, för det är verkligen något utöver det vanliga, finns ingen bättre plats att vakna på när det är så fint väder ute, jag bara älskar det!

Under dagen tog jag också årets första dopp. Det var inte varmt i vattnet, men det svalkade och efteråt var det skönt att soltorka på en handduk på bryggan.

nu är jag nästan bara hemma och vänder, för imorgon ska vi dit igen, för då ska vi fira mors dag där.

Jag hoppas att ni har njutit och njuter lika mycket av det här fantastiska vädret som jag har gjort och gör!


Vet att du skiter i hur jag mår, tror jag behöver dig ändå...

Den här spelas flitigt här hemma nuförtiden kan jag lova och de har gjort det igen.
Den kan nog bli en riktig sommarhit, eller vad tror ni?


Landslagsläger med blandat resultat

Det händer mycket nu i maj. Först var det SM i goalball 2017, sedan andra omgången av Sverigeserien 2017 och så hade vi landslagsläger nu i helgen som var. Det var alltså tredje helgen i rad som det var tävling/läger.

lägret hölls som vanligt numera i Malmö och sådan tur var så var det inte lika varmt under helgen som det var dagarna innan, då det plötsligt slog om till värsta högsommarvärmen. Vi hade 26 grader i torsdags och 27 i fredags. Behöver jag ens säga att det blev en hel del tid ute på balkongen då? I torsdags planerade jag t.o.m. hela min dag, jag kokade två extra ägg på morgonen som jag skulle ha i min kycklingsallad senare på dagen, fixade en islatte och ställde in i kylen, åkte och tränade, kom hem, fixade kycklingsalladen med kyckling, pasta, ägg, melon, salladsmix, tomater, paprika och fetaost, åt den ute på balkongen, drack min islatte där ute, solade en stund, åkte och tränade igen och avslutade dagen med att se hockeyn, då kvartsfinal mot Schweiz, där Tre kronor vann med 3-1. Sedan slog man Finland i semin med 4-1 och så gick man hela vägen igår när Kanada besegrades för första gången någonsin i en VM-final, efter att Bäckis och kung Henrik blivit matchhjältar. Tyvärr lyckades jag med att somna inför förlängningen, så jag missade det. Vilken tabbe... ;)

Hursomhelst, lägret i helgen var både upp och ner skulle man kunna säga.

Lördagen var ganska svajig, med både bra och mindre bra prestationer från min sida.

Vi inledde med en miniturnering med tre lag. Där fic jag inte riktigt till det och blev mer träffad än träffade bollen, jag reagerade snarare än agerade.

Innan lunch spelade vi en fullängdsmatch och där är jag betydligt mer nöjd med min insats. Spelade mest center där och tycker det kändes relativt stabilt och bra, även om jag kanske blev räddad av mina backar ibland, men det är ju samtidigt det som är grejen med det här försvarssystemet som vi använder oss av, att backarna ska täcka upp mer för centern så att tvåor och fyror inte blir lika sårbara. Vi försöker med samma system här hemma, men det sitter definitivt inte lika bra där.

Efter lunch blev det en ny miniturnering och det var nog dagens sämsta. Fick inte alls till det och släppte in flera billiga mål på skott som jag absolut inte ska släppa in. Huvuduppgiften var, precis som i förmiddagens miniturnering, att vara bättre än spelaren mittemot och reflektera över vem man har lättast resp. svårast för att ha mittemot och varför det är så. Här kunde jag inte alls fokusera på den biten, utan kände mig alldeles för trött och jag själv blev istället min största fiende, d.v.s. att jag fick kämpa mer med att täcka min zon och ta de bollar jag skulle ta istället för att spela tillsammans med mina lagkamrater och fokusera på uppgiften. det var inte bara jag som kände så ska tilläggas, men bra var det definitivt inte.

Går vi över till söndagen så var det ett helt annat spel från min sida och jag fick mycket beröm när vi hade kortare individuella samtal senare under dagen. Förbundskaptenerna gick t.o.m. så långt som att säga att de nog aldrig har sett mig spela så bra som jag gjorde här.

Vi inledde dagen med ytterligare en miniturnering, vilken vi vann. Det var jag, Nisse och Åkerberg. noterbart är att det var exakt samma lag som i miniturneringen efter lunch på lördagen, där vi istället kom sist och inte alls spelade som ett lag. Det gjorde vi verkligen nu.

Jag försökte mentalt att hitta den där känslan som jag har haft på några träningar här hemma, när jag och Julian har kört defensiv nötning. Det lyckades jag med, samtidigt som jag använde den energi jag fick i början av första matchen i miniturneringen till att boosta mig själv med självförtroende och det syntes verkligen. Vi vann de båda matcherna med 5-1 och 4-2. Jag var visserligen inblandad i alla tre mål, men till skillnad från lördagen kunde hela laget släppa det och gå vidare. Åke drog ett tungt lass där och var hela tiden inne och påpekade att vi fortfarande ledde när vi hade släppt in en boll och att vi inte behövde bomba framåt för att leda med två-tre mål igen, det räcker att leda med en boll, då är det fortfarande motståndarna som måste jaga. vi jobbade dessutom väldigt bra tillsammans, alla tre var närvarande och fokuserade här och nu. Jag och Åke bytte mycket backar, dels för att förvirra motståndarna och förstöra deras taktik, dels för att ha mig mittemot Dzenan eller albin och Åke mittemot Fatmir och Jimmy, just därför att jag har lättare att konttrollera Albin och Dzenan jämfört med Fatmir och Jimmy. De båda sistnämnda är absolut världsklass och där är inte jag riktigt. Jimmy och Fatmir är dessutom offensiva hot, medan både Albin och Dzenan är mer defensivt inriktade, precis som jag är. Jag kommer aldrig bli någon skytt på den nivån. Min uppgift ska vara att stänga min zon och det gjorde jag här. Ett exempel var när Fatmir sköt en perfekt femma ute på min stolpe när jag var back. Under lördagen släppte jag in precis en sådan boll. Här blockade jag ut den, baam rakt ut.

Vi avslutade helgen med ännu en fullängdsmatch, där jag fick göra ett inhopp och stängde även där min zon helt och hållet. Det är precis så jag måste spela för att kunna bli uttagen på fem-sex spelare i truppen. Tyvärr är min nivå fortfarande alldeles för ojämn. Jag kan göra gryma inhopp, som här i sista matchen, men jag kan blanda det med dåliga insatser där jag släpper rena skitmål, som under lördagen. Det gör att det blir en liten gambling från Florims håll, han vet inte om jag kommer göra en sådan där toppinsats eller en flopp om han skulle byta in mig i skarpt läge. Därför blev jag inte uttagen till men intercup, som spelas i Malmö nu i helgen, eller Traikai, där det är träningsturnering helgen efter.

uttagningen till Intercup baserades mycket på vad Florim observerade under SM och där höll jag inte riktigt på den nivån. Hade jag spelat som jag gjorde iigår där under SM, då hade uttagningen blivit betydlit svårare än vad den blev nu.

Traikaiuttagingen byggde på det här lägret och kanske hade jag haft en chans dit, en ganska god chans, men jag ska på anställningsintervju en av de dagarna, så jag hade ändå inte kunat vara med där, tyvärr.

I stort är jag dock riktigt nöjd med helgen och jag tar verkligen med mig känslan från igår och fortsätter att jobba vidare på den, för kan jag få upp min lägstanivå och spela så som jag gjorde igår, då kommer jag snart att bli uttagen, det är jag säker på!

Andra omgången av Sverigeserien 2017

I helgen var det tävling igen, för andra helgen i rad. Förra helgen var det ju SM, som ni kan läsa om i inlägget under, och nu i helgen var det andra omgången av Sverigeserien 2017.

Tävlingen spelades på hemmaplan här i Linköping och vi toppade tabellen på samma poäng, femton, som FSBU göteborg efter den första omgången.

här blev det fyra vinster och två förluster, samtidigt som FSBU Göteborg inte hade någon lyckad helg och bara vann en match, mot oss, vilket gör att vi nu leder serien med nio poäng efter tolv spelade matcher, alltså halvvägs in i serien.

Det var en helg med lite av två ansikten.

Först var vi fyra spelare under lördagens tre matcher. Där blev det en klar seger mot IFAS, 10-3, en tiht vinst mot FIFH Malmö, 6-5, och en klar seger till med 8-1 över FSBU Göteborg.

På de tre matcherna tog vi alltså 9 poäng, gjorde 24 mål och släppte in 9.

Under söndagen kunde inte Christer, som spelade SM med oss förra helgen också, vara med, så vi var bara tre spelare under dagens tre matcher. Det blev väldigt tydligt. Vi vann först en tight match mot IFAS med 4-3, efter att jag gjort 4-3 någonstans i mitten av andra halvlek, men sedan blev det förlust mot FSBU Göteborg med 5-3 och en klar förlust mot FIFH Malmö med 7-1.

På de avslutande tre matcherna tog vi alltså 3 poäng, gjorde 8 mål och släppte in 15.

Kontrasten mot lördagens tre matcher är enorm. Vi orkar helt enkelt inte på tre spelare, utan avbytare, det blev jättetydligt. Jag spelade varrenda minut under helgen, 144 minuter efektiv tid, och även jag kände av tröttheten lite där mot slutet av sista matchen, men utifrån var det tydligt att det var andra i laget som blev mest trötta, spelare som inte är vana att spela så mycket och hela tiden.

Själv är jag inte heller särskilt nöjd med min insats under helgen. Förra helgens SM var en betydligt bättre insats för min del, även om vi där förlorade alla matcher. Anledningen tror jag ligger mycke i att jag blir för bekväm på den här nivån, när det går såpass mycke långsammare än på SM förra helgen. det är jättedumt, men jag hade stora problem med den tekniska biten nu under helgen, särskilt med överkroppen, där jag slarvade något kopiöst och gick på armbågen mer eller mindre hela tiden. Jag hade för det mesta stenkoll på bollarna ändå och tog de flesta, men flera av de bollar jag faktiskt släppte in berodde på att jag slarvade i tekniken. Hade jag slängt mig som jag ska, då hade jag tagit flera av dem.

Varför jag slarvar så i tekniken tror jag som sagt är för att jag undermedvetet blir för loj, för bekväm i mitt spel. Jag uplever inte att jag måste vara på tå lika mycket som på SM-nivå, eftersom det inte går lika fort. Det är förvisso sant, men du måste vara på tå ändå, för annars släpper du uppenbart in bollar oavsett tempo, så skalar man ner det ytterligare så ligger det nog mest i anspäningsnivån. Den blir lite för låg här och då slarvas det i tekniken. Det är som sagt jättedumt och något jag måste jobba aktivt med, även om jag i första hand ska satsa på det högre tempot, eftersom det är den nivån jag vill spela på. Så det är lite delat, men självklart ska jag kunna spela på båda nivåerna, oavsett tempo.

Så nja, lagmässigt var det en okej helg, tolv nya poäng in på kontot och totalt en målskillnad på 32-24, vilket ger i snitt 5,3 mål framåt/match och 4 mål bakåt/match. Helt okej, men vi kan bättre. Huvudsaken är dock att vi toppar tabellen, så nu gäller det bara att studsa tillbaka när tredje omgången spelas i september, då i Göteborg.

SM i goalball 2017

I helgen som var avgjordes SM i goalball 2017.

Platsen var den här gången Stockholm och Gubbängshallen.

Vi spelade tre gruppspelsmatcher under lördagen och slutspel under söndagen.

Det var första gången sedan 2015 som Linköping deltog i SM. Då var vi tre spelare, Tobbe skadade sig i första matchen och resten av helgen fick vi spela utom tävlan med mig, Albin och Jennifer. Det var sådär får jag säga. Förra året fick vi inte ihop något lag, så då spelade jag istället med FSBU Göteborg, men i år fick vi ihop ett lag med hjälp av inlåningar utifrån. Det är knepigare än vanligt på SM, eftersom det är en licensierad tävling, vilket innebär att spelarna bara får se 10% eller mindre. Det gör urvalet betydligt mindre än för öppna tävlingar, plus att det är en del pappersarbete kring licenserna, det är inte bara att spela för vilken klubb som helst, men vi lyckades ändå få ihop ett lag.

Vi förlorade dock alla gruppspelsmatcher, 0-10 mot FIFH Malmö, 7-11 mot FSBU Göteborg och 5-12 mot IFAS Stockholm.

Det gjorde att vi slutade fyra i gruppspelet och fick möta FIFH Malmö i semifinal. Där blev det återigen förlust med 0-10.

Slutligen ställdes vi mot FSBU Göteborg i bronsmatchen, vilken vi förlorade med 7-2.

Det blev alltså en fjärdeplats i år igen för vår del och trots deltagande på sju SM står vi fortfarande utan SM-medalj.

Resultatmässigt var det kanske alltså ingen höjdare och klart att det är tråkigt att förlora alla matcher, men på den här nivån kan vi inte ha några resultatmål alls. Det av fyra anledningar:

1, Vi har inte spelat mot sådant här bra motstånd på ca. 1,5 år, då vi senast var med på SM 2015. Linköping är i huvudsak ett breddlag och egentligen är det bara jag som spelar på den här höga nivån.
2, vi får inte alls det här tuffa och hårda motståndet på våra hemmaträningar och då blir det svårt att hävda sig på match. Vi försöker att simulera ett högre tempo genom att exempelvis förminska planen och skjuta från betydligt kortare avstånd än vanligt. Det är bättre än inget alls, men blir givetvis inte helt realistiskt.
3, det är egentligen bara jag som har tränat kontinuerligt här hemma den senaste tiden. Deltagandet här hemma är fortsatt lågt och det har blivit mycket defensiv nötning.
4, i det här SM-laget är det bara jag och Albin som tränar tillsammans. Vi har inte spelat med Claudio på den här nivån sedan 2014 och vi har aldrig tidigare spelat med Christer.

Med tanke på ovanstående punkter skulle jag därför snarare säga att ovan nämnda resultat var över förväntan, för under tidigare SM har vi i princip blivit knockade i alla matcher. Nu klarade vi att spela 3/5 matcher till full tid, vi gjorde det stundtals väldigt bra och hade exempelvis både 2-0 mot FSBU Göteborg, vi hämtade upp 4-8 till 7-8 och var nära på att gå ikapp i samma match.

Mot IFAS hade vi 1-0, 3-2 och 4-4 i halvtid, varefter det länge stod 5-5 i andra halvlek innan de kunde dra ifrån mot slutet av matchen. Då ska tilläggas att IFAS är ett lag med i princip bara nuvarande eller gamla landslagsspelare och som vi har blivit knockade av alla tidigare matcher, inte minst i semifinalen 2013, då det tog tre minuter innan matchen var över och de hade vunit med 10-0. Därför är det stort att vi klarar hela matchen och dessutom spelar såpass jämnt med dem under långa stunder av matchen.

Dessutom stod det bara 1-2 i bronsmatchen i halvtid, så egentligen var det bara mot FIFH Malmö som det rann iväg ganska mycket. Där blev vi knockade strax innan paus i gruppspelsmatchen och en bit in i andra halvlek i semifinalen.

För egen del är jag nöjd med helgen. Tycker framförallt att jag hänger med bättre i tempot än vad jag brukar göra. Eftersom vi inte får det här motståndet mot oss på hemmaplan så brukar det tyvärr ta ett tag innan jag kommer in i det högre tempot på t.ex. landslagsläger, men här tyckte jag att jag var med mer redan från början. Det jag har störst problem med är tysta och snabba rörelser på andra sidan, när bollen transporteras tyst från ena sidan till den andra. Där läser jag spelet för sent och hinner inte med i förflytningarna. Utöver det är jag dock som sagt nöjd med mitt eget spel under helgen och skulle jag ge ett betyg på min egen insats så skulle det nog bli fyra bollar av fem möjliga. En spelare kan inte göra ett helt lag och jag känner att jag inte kan göra mycket mer än vad jag gjorde i helgen, samtidigt som det inte går att kräva av de andra spelarna i laget att de ska hålla till 100% på den här nivån, eftersom att de inte tränar på samma sätt och med samma mål som jag har, så jag tycker definitivt att alla spelare förtjänar ett godkänt betyg under den här tävlingen.

Staden som försvann

I ett avsnitt av Creepypodden pratar Jack Werner om Ashley, staden som försvann.

Det handlar helt enkelt om en liten stad med 679 invånare, som upphörde att existera natten mot den 17 augusti 1952. Den natten, närmare bestämt kl. 03:28, rapporterades en kraftig jordbävning med 7,9 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades ligga rakt under staden Ashley och när myndigheterna kom dit återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat. Staden var alltså borta.

Det stannade dock inte där, för tretton dygn senare och efter tolv dagars sökande efter överlevande, utan resultat, noterades en ny jordbävning, som uppmätte 7,5 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades också vara precis där Ashley tidigare hade legat. När myndiheterna återigen kom dit hade klyftan i marken slutit sig och där fanns nu ingenting kvar.

Det är skrämmande bara det att en hel stad upphör att existera p.g.a. en jordbävning, men det blir ännu mer skrämmande när man tittar på händelserna som rapporterades innan den första jordbävningen, när staden försvann i klyftan.

Det började redan åtta dagar innan, alltså den 8 augusti kl. 19:13, då en man rapporterade märkliga fenomen på himlen över Ashley. det beskrevs som en mindre svart öppning i himlen och efter det första samtalet till polisstationen i grannstaden Hays blev de mer eller mindre nedringda från folk i Ashley som såg samma sak. I städer runtomkring märkte man dock ingenting. Hays beslutade då att skicka dit en polis för att undersöka saken morgonen efter.

Sagt och gjort, man skickade dit en polis, men kl. 07:54 fick polisstationen i Hays ett samtal från sin utskickade polis om att han hade kört vilse, trots att han bara följt den raka vägen som ledde till Ashley. På något sätt hade han dock bara kört och kört, utan att komma fram till ashley och istället kommit tillbaka till Hays, utan att han svängt av eller vänt om. Detta var mycket märkligt tyckte man, så två timmar senare skickade man ut sju av stadens nio polisbilar för att undersöka saken. Alla tog den enda vägen till Ashley, men alla kom till samma slutsats. Vägen som var den enda väg som ledde till Ashley hade slutat leda dit och ledde istället tillbaka till Hays igen.

Under tiden hade polisstationen i Hays fortsatt att bli nedringda från invånare i Ashley, vilka rapporterade att den svarta öppningen i himlen hade växt sig större.

Senare på kvällen fick polisstationen i Hays ett samtal från en kvinna i Ashley som rapporterade sina grannar som försvunna. De hade tidigare under dagen försökt lämna staden i sin bil, utan att komma tillbaka. Ingen i Hays hade heller noterat bilen längs den enda väg som ledde från Ashley, alltså samma väg som poliserna tidigare hade försökt ta utan att lyckas.

Mysterierna i Ashley fortsatte, för kl. 07:38 den 10 augusti fick polisen i Hays rapporter från ashley om att staden var försänkt i mörker. Solen hade helt enkelt inte gått upp. En helikopter från Topeka flög då på begäran av polisen i Hays över Ashley för att försöka få fram vad som var fel i staden, men Ashley kunde då inte observeras från luften.

Dagen efter, den 11 augusti kl. 12:43, fick polisen i Hays ett samtal från en mor som menade att hennes dotter hade börjat konversera med sin far. Fadern hade dött i en bilolycka tre år tidigare, men dottern ville nu ut i mörkret för att "göra dem sällskap". Därefter mottog man 329 ytterligare samtal med liknande innebörd, där stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar.

Natten mot den 12 aaugusti försvann sedan alla 217 barn i Ashley. Hays ringdes ner med inte mindre än 421 samtal om detta, men i brist på bättre råd sa man bara åt de som ringde att stanna inne och inte gå ut för att leta efter de försvunna barnen.

På eftermiddagen den 13 augusti fick hays ett nytt telefonsamtal från Ashley. Nu rapporterades en avlägsen men tilltagande eld i syd. Den rapporterades som ett ”ljusstarkt rött och orange sken som tycktes fortsätta långt upp i himmeln". Kom då ihåg att mörkret hade lagt sig över Ashley, eftersom att solen inte gick upp, att alla stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar och därefter försvunnit. Förstå då att paniken nog började bli ganska stor i den lilla staden, samtidigt som ingenting kunde observeras utifrån, nej, staden syntes inte ens utifrån och vägen dit leedde inte längre dit.

Resten av dagen den 13 augusti fortsattes det att rapporteras om elden i syd, vilken tycktes spridas norrut och dessutom komma direkt ur den svarta himlen.

Kl. 00:09 natten mot den 14 augusti kom det sista samtalet om elden från Ashley. Då rapporterades det att elden hade växt sig så stor att hela samhället tycktes bada i dagsljus från den.

Samtalet avbröts abrubt och nästa samtal till Hays kom inte förrän över ett dygn senare. Då rapporterade en april Foster att hennes son, som dog året innan, och alla de andra som hade dött eller försvunit, hade kommit tillbaka natten innan. De kom tillbaka och de letade efter alla levande som fanns kvar i Ashley. Vissa öppnade sina dörrar för dem, menade Foster, och sedan hördes bara skrik innan husen började brinna och föll samman. Foster själv gömde sig i sitt hem, men mitt under telefonsamtalet till Hays hördes krossat glas, dämpade fotsteg och en röst som frågade efter mamma och var hon gömde sig. Sedan ett skratt och "mamma, jag hittade dig".

Samma natt uppmättes den första jordbävningen och morgonen efter återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat.

Min sammanfattning är inspirerad av Jack Werners återgivande av storyn på creepypasta.se och hela fenomenet finns återgivet på Youtube, om ni hellre vill lyssna på det. Här nedan har ni det.


Kom alla bröder och systrar på läktare och krog!

Härlig låt som lanserades i sambannd med kvalet mellan Leksand och Mora tidigare i vår.
Synd bara att det gick som det gjorde, men låten är grym med ett härligt drag. Den bjuder verkligen in till att sjunga med, så kom igen nu och sjung med i refrängen!

Ursäkta om det stör, att jag är leksing tills jag dör,
kom alla bröder och systrar, på läktare och krog,
vi är de som aldrig tvekat, vi är de som aldrig dog,
här kommer, Siljans stolthet,
hjältar av idag, akta er för världens bästa lag,
akta er för oss, nu blir det drag!


Vi stänger säsongen med det här...

Som ett avslut på den här säsongen, som ju inte slutade något vidare bra, ger jag er här mina tankar, reflekioner och känslor efter att kvalet mot Mora avslutats.


Boom! Där satt den!

Det var länge sedan jag skrev om min träning nu. Lite inlägg från olika tävlingar har ni fått, men just om själva skitjobbet på hemmaplan, dag efter dag, vecka efter vecka, det var länge sedan jag skrev om, but here we go!

I förra veckan inledde jag en ny maxstyrkefas och den gav resultat direkt. Hypertrofifasen som jag har haft innan har kanske varit lite i längsta laget, men nu var det iaf dags för maxstyrka och det gav som sagt resultat direkt.

Jag persade både i benpress och bänkpress.
Första gången över 200kg i benpress och första gången över 80kg i bänkpress.
208 resp. 82kg.

Ben är min svaga sida, men att komma över 200kg känns bra. Jag får dock erkänna att det var lite fusk där, för Julian hjälpte till att trycka ut plattan första gången, men när jag väl var igång med själva setet var det inga problem. Motsvarande på bänkpressen hade varit om jag hade fått hjälp upp med stången första gången, men det behövdes inte där. Den klarade jag helt på egen hand och det kändes också riktigt bra. Ett av de roligaste styrkepassen på länge får jag säga!

Också konditionsträningen går bra just nu tycker jag, även om jag fortfarande inte har börjat springa igen. all konditionsträning görs alltså fortfarande på cykel och så sent som idag körde jag ett galet tufft intervallpass på 15x40s, d.v.s. att du trampar järnet i 40 sekunder och sedan aktiv vila i 20 sekunder och så upprepar man det 15 gånger.

Jag och Julian pratade så sent som i torsdags om att det är svårt att bli trött på samma sätt på cykel som när man springer, ni vet, sådär så det bränner i halsen och syret knappt ändå räcker till, trots att lungorna jobbar för högtryck. Den känslan är svår att nå på cykel, för där blir du oftast trött på ett annat sätt, men idag blev det precis sådär brännande i halsen, för jävlar vad trött jag blev!

Goalballmässigt har det blivit väldigt mycket nötning på senaste. Vi har efter mycket slit och sökande med både ljus och lykta lyckats snappa upp en kille, Fredrik, som har börjat träna med oss, men de senaste veckorna har det mest varit han, jag och Julian som har kört och då har det blivit mycket defensiv nötning. Förvisso väldigt bra och nyttigt, men det kan ju vara kul med lite variation ibland, kanske lite matchspel etc. i synnerhet när man kommer in som ny i laget. Då är kanske inte det roligaste att nöta i pass efter pass. Det är inte det mest optimala för att behålla nya spelare om vi säger så.

Jag tycker dock ändå att nötningen har gått relativt bra, både för egen del och för Fredrik. Han utvecklas under varje pass och det är kul att se!

I torsdags testade vi mina mentala gränser litegrann. Det hade gått sådär tidigare under passet, jag hade släppt några bollar som jag kanske borde ha tagit, men här simulerade vi ett byte, jag byttes in med ca. två minuter kvar av matchen, vi ledde med 2-1 och jag skulle bara stänga igen där mot slutet. Fredrik och Julian matade skott på mig och plötsligt tog jag alla. Det var säkert 25-30 skott på rad.

man taggar till lite extra sådär när det finns något konkret att jobba för. Det är samma sak på landslagslägren när vi spelar match och det vinnande laget blir bjudna på glass. Då är det en djävulsk kamp där ute kan jag lova, ingen vill ge sig och alla ger allt. Nu var det ingen glass i potten, men det är lite samma grej och jag tror det är bra och nyttigt att träna så ibland, för du får upp fightingspiriten på ett annat sätt då, ett sätt som annars kanske kan vara svårt att locka fram en sen torsdagskväll mitt i april, en torsdagskväll som dessutom var skärtorsdag.

Apropå skärtorsdag så innebar det påskfirande för Linda, som därmed prioriterade bort en träning för det. Jag tycker inte det är okej. Hon är tränare för elitspelare som satsar mot paralympics. Då är det inte en godtagbar ursäkt att utebli från en träning för att man ska på påskfirande. då får man fira påsk senare under helgen, svårare än så är det inte, för som elitspelare och tränare för en sådan så får man offra en del. Man hinner inte vara med på allas födelsedagsfiranden, meetings och annat.

Linda har sagt svart på vitt att hon kan vara med på två träningstillfällen i veckan, men fler än så blir svårt. Två har hon dock lovat.

Nu har det kommit en hel del jobbrelaterat emellan som har gjort att hon inte har kunnat vara med då och då, plus att hon har varit en hel del sjuk. det är sådant som är svårt att göra något åt, men något där vi egentligen kanske borde ha en mer utarbetad plan B för...

Däremot att fira påsk... nej, det är inte okej. Tänk bara om typ Dan Tagnes i LHC eller någon annan tränare för ett hockeylag, fotbollslag, handbollslag eller vad som helst skulle säga att han uteblev från en träning för att han skulle fira påsk. Det händer ju liksom inte. Det sänder signaler och det är en ren prioriteringsfråga. Väljer man att prioritera påskfirande framför en träning, i synnerhet när hon vet hur mycket hennes ögon gör för kvaliteten och effektiviteten på träningarna, då ska man kanske inte vara tränare för elitspelare...

Nåväl, jag ska inte gnälla mer. I stort tycker jag att träningen har gått bra på senaste och nu närmar sig maj, där det både kommer bli SM, Sverigeserien här i linköping, landslagsläger och ev. landslagstävling i Malmö, Men intercup.

Hoppas ni alla har det bra och att ni har haft en fin påsk, trots kylan!

If this would be the last dance, we'll ever dance together you and I

Linda spelade den här för mig för några veckor sedan och nu spelas den flitigt här hemma kan jag lova! Klart en av de bästa just nu, riktigt bra!


Nostalgitrip med barnprogram

De senaste dagarna har inte varit roliga. Känner mig fortfarande tom efter i lördags och har typ inte lust att göra någonting.

jag vet ju att det kommer bli bättre, för, som jag skrev i förra inlägget, glöden och pasionen för det här laget kommer aldrig att dö, men just nu är det jobbigt. Det får det dock vara och som leksing är man van, hur ont det än gör att säga det.

Nåväl, nu ska jag inte tråka ut er med mina hockeytankar och känslor. Nej, nu tänkte jag istället att vi ska ta en trip till barnprogrammens värld.

Jag bara älskar ju nostalgi och igår satt jag därför och tittade igenom massa gamla themes till olika barnprogram från min barndom på 90-talet, för att komma på andra tankar och ha något att le åt.

Därför tänkte jag att vi kan köra en liten tävling, ni mot mig.
Jag slänger upp ett par klipp med olika barnprogram, så får vi se om ni känner igen alla. Jag klipper de flesta och här nedan listar jag dem i den ordning de kommer i klippen och så får ni också, som lite bonusmaterial, en liten kommentar om min relaion till programmet.

Sedan får ni gärna kommentera med hur många ni känner igen och om ni tar några av de jag inte kan. Kom också ihåg att jag enbart har gjort det här på ljudet, eftersom att jag inte ser själva klippet. Kanske står det vad vissa program heter och då har ni en enorm fördel mot mig, men den bjuder jag på!

Är ni redo?
Då kör vi!

1, Disneydags - Åh det var en klassiker på fredagkvällarna! Jag satt alltid i min saccosäck framme vid TV'n och alltid hade vi chips eller ostbågar.
2, Nalle Puh - Tittade aldrig särskilt mycket på det, men minns jag rätt så hade en granne en Nalle Puh-film som vi lånade ibland.
3, Bumbibjörnarna - Samma sak här, tittade inte jättemycket på det, men här är jag säker på att grannen hade en film som vi lånade. Gramse och Ulrik minns jag särskilt, men fråga mig inte varför.
4, Pif oc Puff/Räddningspatrullen - Förknippar det med Disneydags. Minns inte om det var huvudinslag i programmet någon gång, eller om det bara var korta snuttar mellan de båda huvudprogrammen i programmet, om ni hänger med, men tror det var med som huvudprogram under en period.
5, darkwing duck - Såg faktiskt nu att det hette "Darkwing", jag har alltid sagt "Daquin". Minns inte exakt vad som utmärkte just Darkwing duck, alla de där, Darkwing duck, Ducktales, Quack pack och alla de där flyter liksom ihop...
6, Ducktales/Ankliv - Det här är iaf den klassiska med Joakim von Anka, knattarna och Kalle. Tyckte det var riktigt bra och förknippar det också ganska mycket med Disneydags.
7, Luftens hjältar - Tittade inte så mycket på det på TV, men minns att jag hade ett kassettband med Luftens jältar och det var bra tyckte jag. Minns att jag lyssnade på det ett år när vi åkte och skulle fira midsommar och det handlade om "Baron von Brumwald".
8, Långbens galna gäng - Det här är också nästan synonymt med Disneydags. Det var riktigt bra tyckte jag. Långben och Max bodde grannar med Petter och PJ, Max och PJ umgicks och kom bra överrens, men deras pappor gick inte alls ihop. Riktigt bra!
9, Bolibompa - Den gamla klassiska Bolibompasignaturen, så som den ska vara!
10, Björnes magasin - Ett av mina favoritprogram. Bolibompa kl. 18:00 på vardagarna och mina favoritgäster var "Eva", "Robban" och "Anders med saxar". Minns ni?
11, Trasdockorna - Tyckte faktiskt det var ganska dåligt när det begav sig, men visst är det en klassiker och jag minns särskilt "Påsen", ni vet, han den tjocka med potatisnäsa och svart hår, om jag minns rätt.
12, ?
13, Bo-ko - Minns knappt ens vad det handlade om, men signaturen kommer jag ihåg!
14, Dr. Snuggles - Det tittade jag typ aldrig på, tror det kom när jag började bli lite gammal för barnprogram, så tyckte det var ganska dåligt.
15, De vilda djurens färd - Tror det hette något sådant. Var riktigt bra tyckte jag. Räv var ledare för gruppen och så minns jag Mulle, som alltid hängde på Grävling, och Grävling, han var den gamle och kloka i gruppen. I något avsnitt blev Grodan överkörd kommer jag ihåg.
16, Mumin - En till favorit. Sändes på lördagsmorgnarna om jag minns rätt. Då fick vi träffa Mumin, Hemulen, Lilla My, Snusmumriken, Stinky och alla de andra. Åh vilken klassiker!
17, tintin - Älskar Tintin! Sändes antingen efter Mumin på lördagarna, eller på söndagar, minns inte riktigt, men tror det var lördagar. Tintin kan jag fortfarande sitta och titta på om jag ska vara ärlig. Mina favoritavsnitt är Tintin i amerika, De sju kristallkulorna, Solens tempel, Kox i lasten och Tintin i Tibet.
18, ?
19, ?
20, ?
21, Kommisarie Gadget - Också en klassiker! Gadget hade allt han behövde i sin hatt och hans armar och ben hade fjädrar i, så de kunde bli hur långa som helst. Han hade sin Gadgetbil, vad den nu hette, och han hade en tjej som medhjälpare, men vad hon hette har jag faktiskt glömt. De var i vilket fall ute på olika uppddrag och det var lite action i det hela.
22, ?
23, Spindelmannen - På tal om action ja... Spindelmannen sändes i TV4 på söndagarna och var nog mitt favoritprogram som liten. Jag hade de flesta gubbarna i serien som actionfigurer, Kingpin, Rino, Schocker, Dr. Octepus, Venom, Kameljonten, Lizard, Hobgoblin, Mystereo och alla de andra, och det fanns allt från gubbar till Spindelmannenhus och Spindelmannenbil. Jag hade även en Spindelmannenmask i plast och en Spindelmannenhand som kunde skjuta iväg en plastbricka som skulle föreställa nät. Ja, Spindelmannen var kort sagt megastort på 90-talet. Är det det fortfarande? Någon som vet?
24, Sailor moon - Det var också riktigt bra tyckte jag. Japanskt från början, men översattes till svenska. Sailor moon och alla de andra Sailorhjältinnorna slogs mot universums onda makter och de där klassiska fontäntårarna när man gråter i tecknade serier var ett stående inslag.
25, Thunder cats - Tror det här gick på cartoon Network. Är inte säker på att det är det programmet jag tänker på, men om det är det så var det riktigt bra tyckte jag. Katterna var ett slags superhjältar och hade bl.a. ett häftigt flygplan tyckte jag.
26, ?
27, Denver, the last dinosaor - Det här kommer jag knappt ihåg och vet knappt vad det handlade om... Någon som minns bättre?
28, Saber riders - Det här minns jag inte heller. Introt låter som något actionliknande och skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka, men bara genom introt kan jag inte placera det...
29, ?
30, Cartoons barnklubb - Någon reklamgrej som gissningsvis ick på Cartoon Network.
31, Zelda - Visste knappt att det fanns som serie. Jag har bara spelat TV-spelen, särskilt det första till NES, men faktiskt aldrig sett det på TV.
32, Turtles - Grannen hade flera turtlesfilmer som vi lånade. En kompis hade också några filmer, men jag hade inga egna. Turtles var dock riktigt häftiga tyckte jag och hade några Turtlesfigurer också.
33, ?
34, ? - Känner så väl igen det här, men kan inte placera det. Vet att vi höll på med det där en del när vi lekte, både med gubbar och på rasterna i skolan, "jag har styrkan!"...
35, ?
36,, dino riders - Det här verkar också vara lite actioninspirerat, men jag kan inte påminna mig att jag har sett det. Samma sak här som med Saber riders, skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka...
37, min lilla ponny - Grannen hade flera My little pony-filmer också, haha, vi lånade många filmer av grannen, och mina systrar älskade de här. De hade flera hästar som leksaker också och även jag tyckte att programmet var ganska bra. Vad alla hästar hette minns jag dock inte. Någon annan som minns?
38, Vår Önskeskog - Ingen aning om vad det är för program, men namnet tog jag på introt iaf.
39, Familjen Flinta - En riktig Cartoon Network-klassiker! Vi hade inte Cartoon network hemma, så vi fick se det här när vi var hos farmor eller hos moster och morbror. Det var inget av mina favoritprogram på CN, men det är ju en riktig klassiker!
40, Stoppa duvan - Det gick också på CN. Minns inte vad det egentligen handlade om, men introt minns jag och minns även att avsnitten var ganska korta.

1, Walt isney home video - Visades innan varje Disneyfilm på VHS. Minnen!
2, Lucky Luke - Såg aldrig Lucky Luke, men det var reklam för det på nästan alla Disneyfilmer vi hade minns jag.
3, Tazmania - Åh, det var så bra tyckte jag. "Taz" kallade vi det, för han det i huvudsak handlade om hette ju Taz. Han var en tazmansk jävul och kunde inte prata. Han gav bara massa ljud ifrån sig och kunde virvla iväg som en virvelvind. Hans pappa kallade hans mamma "min lilla sockertopp" minns jag. Varför jag minns det vet jag inte, men jag minns också ett avsnitt där Taz hade ätit för mycket socker och skulle dra ut en tand. Varför jag minns just det vet jag inte heller, men det gör jag.
4, ? - Känner igen det, men kan inte placera det...
5, Bonkers - Minns knappt vad det handlade om, men att det hette Bonkers minns jag.
6, ?
7, Johnny Bravo - Åh, han är kung! Såå bra! Hade det gjorts idag hade det dock aldrig fått sändas, inte en chans! Så sexistiskt och macho som det är, nej, inte en chans, men bra är det, riktigt bra! Johnny, med sitt stylade gula hår, solglasögon, asbiffiga överkropp och skitsmala ben, försöker imponera på alla tjejer, raggar järnet och är en riktig machosnubbe. Egentligen vet jag inte varför jag tycker det är så bra, men det är det.
8, ?
9, ?
10, Scooby-doo - Gick också på CN. Det var, precis som Familjen Flinta, helt okej, men ingen superfavorit där. En klassiker är det ju dock definitivt!
11, ?
12, Ghost busters - Har egentligen aldrig sett det, men det måste väl ha ett av de mest välkända introna som någonsin har gjorts? Alla känner ju igen Ghost busters!
13, rugrats - Eller "Tommy" som vi kallade det. De små bebisarna, Tommy, Chucky, som var rädd för allt, tvillingarna Phill och Lill och i viss mån deras "stora" kusin, Angelica, typ fyra bast, hittade på massa saker som ledde till äventyr av olika slag, oftast hemma i det egna huset, där pappa Stu och mamma Didi mestadels var ovetandes om vad bebisarna försökte företa sig. Ofta var det bebisarna mot Angelica, för hon och hennes katt, Fluffy, var "dumma".
14, Super Mario - Tittade egentligen aldrig på det på TV eller film, men introt tar alla ändå, jag lovar.
15, ?
16, Familjen Adams - Gick också på CN, men såg det inte jättemånga gånger vad jag kan påminna mig och det var väl inte heller direkt någon favorit där...
17, Transformers - Har aldrig sett det, men tog det på introt ändå. Minns dock att Transformers var väldigt stora där runt millennieskiftet, många höll på med det och det fanns väl som gubbar eller lego också om jag inte minns fel.
18, Asterix - Nej, har typ aldrig sett det heller, men tog introt ändå.
19, ? - Känner igen det här också, men kan inte placera det. Åh vad irriterande!
20, Danger mouse - Kan inte riktigt placera det här heller... Kan det vara det där med typ råttor som var ett slags superhjältar? Såg det aldrig, men hade några actionfigurer. Skulle kunna vara det, men är inte säker...
21, Richard scary's äventyrsvärld - Åh, det var så bra tyckte jag! Dagge, masken, var min favorit. Det är ju också han som är berättare i programmen. Nej, det var riktigt bra tyckte jag! Minns ett avsnitt där det blev översvämning i hela staden. Vad som hände sen vet jag inte, men att det var översvämning minns jag.
22, Smurfarna - Det gick på TV3 och det hade vi inte, så såg inte Smurfarna särskilt mycket, bara någon enstaka gång hemma hos mormor, för hon hade TV3. Små gummismurfar och svamphus och grejer hade vi dock. Vem hade inte det liksom?
23, ?
24, ?
25, ?
26, Bamse - Bamse är en klassiker, vad man än tycker om det. Jag gillar berättaren och minns att jag hade ett kassettband med Bamse, Bamse i trollskogen var det. Tyckte Bamse var helt okej och vi hade ett Bamsespel, alltså ett sällskapsspel, där man skulle bygga en bana med gula pusselbitar och så kunde man hamna på antingen Bamse, Vargen, Skalman eller Lille skutt. Då hände det olika saker som man fick läsa på ett kort.
27, Cartoon (Lejonet som ryter) - Den här grejen var väl lite som Walt Disney home video, att det var innan en himla massa olika program, eller minns jag fel?
28, Pingu - Åh, Pingu! Tyckte det var skitbra och roligt, tills synen försvann och då är Pingu helt värdelöst kan jag meddela, man fattar absolut ingenting, men som liten tyckte jag Pingu var bra! Det gick ofta som ett program i programmet så att säga, ofta att Björne och hans gäst såg på en film och då kunde det vara Pingu.

1, Bert - En klassiker. Bert, alltså, huur bra?!? Bert, Åke och Lill-Erik på ena sidan och så Klimpen som "den dumma" på den andra, utom i ett avsnitt, där Bert och de andra börjar sjuan och är livrädda för Dödgrävarn i nian. Då ber Bert Klimpen om hjälp, men den gode Klimpen har inte en chans mot dödgrävarn...
2, Trasdockorna - Se ovan.
3, Doug Funny - Det här var också riktigt bra tyckte jag! Ett program som många nog har glömt bort, men jag minns det. Det var typ Dougs dagbok och så fick man följa honom, hans hund Porkshop/Kotletten, Roger, som var "den dumma", med sin katt, Dougs bästa vän, vad han nu hete, han som är grön i hyn, och så Patty, som var Dougs stora kärlek.
4, Super-Ted - Egentligen ingen aning om vad det är för program, tror aldrig jag har sett det, men tog introt ändå.
5, ?
6, Tintin - Se ovan.
7, Sailor Moon - Se ovan.
8, Dino riders - Se ovan.
9, Noaks ö - Det gick på SVT och Bolibompa och var en av mina favoriter där. Noak var en isbjörn och chef över sin ö, där det levde massa olika djur, mamutar och lite allt möjligt.
10, Anki och Pytte - Usch, såå dåligt! Ett av mina absolut sämsta barnprogram. Förlåt Pytte, men alltså, nej, det var inte bra...
11, ?
12, jungelboken/Lilla djungelboken - Kan vara introt till Lilla djungelboken, som också gick på fredagar och Disneydags. Det var som "vanliga Djungelboken", fast alla karaktärer var barn/små. Minns ni det?
13, Alfons Åberg - Alfons är kung. Det räcker så. Gillar Alfons :D
14, ?
15, Quack pack - Ännu en Darkwing duck/Ankliv/annan Joakim von Anka/Knattarna/Kalle-version. Vet inte riktigt vad som utmärkte just Quack pack, för tycker som sagt att alla de där flyter ihop litegrann, men nog var det äventyr inblandat alltid, det kan jag nog skriva under på.

1, Abrakadabra - Också ett sådant där riktigt dåligt barnprogram. Uch, vad jag inte tyckte det var bra. "doris och Gösta" sa vi oftast till det, Doris var en ko och Gösta en grävling.
2, Björnes magasin - Se ovan.
3, Bröderna fluff - Jag säger bara, vilka minnen! Jerry och Perry, med likadana kläder och enormt stort fluffigt hår. De satt på sitt kontor, som man såg rakt framifrån. De hade varsin likadan telefon, en hårtork som vapen och pratade ofta i kör. Hela programmet gick ut på att Flintkalle var avundsjuk på bröderna fluff, för han ville också ha sådär fint och fluffigt hår. Därför försökte han sno hårprodukter och annat och då fick Bröderna fluff rycka ut, ofta i sin skitfula bil, där båda två, exakt samtidigt, slog huvudet i vindrutan när de stannade, varje gång. Ja, det var riktigt bra helt enkelt!
4, Bumbibjörnarna - Se ovan.
5, De tre vännerna och Jerry - Också sådär riktigt bra och precis som med Johnny Bravo så är det högst tveksamt om det hade visats idag. Frank Erik och Thomas gör allt för att försöka imponera på klassens tre statustjejer, Linda, Mimmi och Tess. linda är självklar ledare i tjejgänget och Frank leder killarna. Imponerandet går väl milt sagt sådär och till råga på allt så har vi Jerry, som hela tiden försöker komma med i killarnas gäng, men som hela tiden är lite utanför. Killarna, särskilt Frank, är inte jättesnälla mot honom, men ofta slår det tillbaka på dem själva, självklart hhårdast för Frank, när tjejerna dissar dem stenhårt, varje gång.
6, Dr. Kosmos - Programmet utspelades i hans farkost som han hade kraschat med på jorden. farkosten var ett uppochnervänt hus och minns jag rätt hade han en tjej som sidekick i programmet, men vad hon hette har jag glömt. Någon annan som minns?
7, Ducktales/Ankliv - Se ovan.
8, ?
9, Fem myror är fler än fyra elefanter - Tyckte aldrig det var någon jättehit, men nog är det en klassiker alltid och det introt är väl också ett sådant där som alla kan, oavsett om man gillade det eller inte.
10, Nalle Puh - Se ovan.
11, Richard Scary's äventyrsvärld - Se ovan.
12, Mumin - Se ovan.
13, Vintergatan 5A - Bästa sommarlovsmorgon ever! 2000 och 2001 alternativt 2001 och 2002 gick det som sommarlovsmorgon. Vintergatan 5A och 5B hette det. Ungdomarna Mira, Henrik och Glen slussades upp i ett rymdskepp på väg till ett sommarläger/kollo, tillsammans med taxichauffören som de åkte med, Peo. Peo var väldigt tvär och sur till en början, men han genomgick en ordentlig förändring genom programmet. Hela grejen gick ut på att de skulle styra rymdskeppet till olika planeter och där göra olika uppdrag. Mira hade en blå dräckt, Henrik en gul och Glen en röd. Glen var också min favorit och hans "shit, oh shit!" är en klassiker.

Några klassiker saknar jag i de här fyra klippen. Brum, Batman, Timon och Pumba, Johnny Quest, Loney tunes, Freakyzoid, Eva & Adam, Sunes värld, Kalles klätterträd, Farbrorn som inte ville bli stor, Hjärnkontoret, Tippen, Sofffipropp och Rallyplaneten. Minns ni dem också?


Det tar aldrig slut...

Just nu är jag mest bara tom.
Leksand ramlar alltså ur SHL, igen, för femte gången på sexton år.

Det tar aldrig slut och frågan som snurrar konstant i mitt huvud är varför just Leksand?
Varför ska just Leksand ha så förtvivlat svårt att etablera sig i SHL? Andra lag, typ Växjö, Djurgården och Malmö, har klarat det utan att ens behöva kvala sig kvar en enda gång, och lag som Rögle, Örebro och Karlskrona är också på god väg att etablera sig genom avklarade kval på ett eller annat sätt, men inte Leksand.

Den här direktkvalserirn mot ärkerivalen Mora utvecklade sig precis så som jag var rädd för att den kunde göra.

Leksand ägde isen de första tio minuterna iförsta matchen, men fick ingen utdelning. Istället gjorde Mora 0-1 och efter det var Mora klart bättre genom hela den matchen. Leksingarna såg virriga, stirriga och ängsliga ut, det knöt sig liksom och man skapade i stort ingenting.

Mora vann den matchen med 0-2.
Sedan lyckades Leksand vinna match 2 i Mora med 4-2 och tog därmed tillbaka hemmaplansfördeelen som man hade haft från början.

då trodde jag det skulle släppa, men det gjorde det inte. Mora fick första målet i match 3 och körde till slut över Leksand och vann med klara 6-1. Man vann även match 4 och vips så satt Leksand i ett måsteläge. Mora ledde nu med 3-1 i matcher och att vända 1-3 till 4-3 i matcher, det har typ bara hänt fyra-fem gånger sedan 1987. så det är inget som händer varje år direkt.

Leksand gav det iaf ett försök och i match 5 fick vi plötsligt se ett helt annat Leksand än i de fyra inledande matcherna. Här släppte man alla tankar, stress och press och bara körde. Då vann man också med 4-2 och det var Mora som såg stirriga och ängsliga ut.

Därför kände jag mig ganska lugn inför matchen tidigare idag, eller ja, igår är det ju nu, för om Leksand skulle spelat så, då hade man vunnit och skakat fram en game 7 även i år, för i match 5 var man klart bättre än mora.

Tyvärr blev det inte så. Mora fick en kanonstart och hade 2-0 efter knappt fem minuters spel och även om Leksand reducerade så spelade man på den ledningen hela matchen och vann till slut med 5-1.

Mora är därmed klart för SHL, Leksand åker ur samma serie, igen, för femte gången på sexton år. Man åkte först ur 2001, gick upp direkt igen 2002, tog sig till klubbens senaste SM-slutspel 2003, åkte ur dåvarande Elitserien 2004, gick upp direkt igen 2005, bara för att åka ur igen år 2006. Sedan väntade sju säsonger i Allsvenskan, innan man till slut gick upp igen 2013. Man gjorde en bragdartad säsong 2014, tog sig till playin, där man föll med 2-1 i matcher mot HV71. Sedan åkte man ur 2015, tog sig som sagt tillbaka igen, mot alla ods, 2016 och nu ramlar man alltså ur igen år 2017, dessutom mot Mora av alla lag...

inte nog med det, det är precis på dagen ett år efter den där magiska game 7 uppe i Övik, där Leksand, mot alla odds, trots att man var helt utspelade under stora delar av både matchen och hela matchserien i stort, kunde vända både matchen och matchserien och vinna båda två med 4-3.

Jag bara skrek rakt ut,firade med en kall öl och leendet sträckte sig på riktigt från öra till öra.

Där och då var jag så lycklig, det var nog förra årets absolut lyckligaste dag, och morgonen efter grät jag t.o.m. litegrann när jag tittade på klipp från natten, då laget landade i Borlänge och togs emot av tusentals fanns, för att inte tala om när de rullade in i Leksand. Det var stort, det var hähftigt och jag var så förbannat jävla stolt över att vara leksing.

Lika glad, lycklig och stolt som jag var då, lika ledsen, tom och bedrövad är jag nu, exakt på dagen ett år senare, som om det vore något dåligt jävla aprilskämt eller något...

Glöden och pasionen för det här laget kommer att komma tillbaka, den kommer aldrig dö så länge jag lever, men just nu är det fan inte kul. Inte alls kul och en kram eller två hade varit på sin plats...

Jag kommer slänga upp en video med lite mer och fler tankar efter det här om några dagar, men just nu orkar jag inte med det här längre och ska försöka sova och hoppas på att tankarna kan sluta snurra litegrann, efter att jag skrivit av mig lite här. Tills nästa gång får ni se det här underbara klippet på Montpetits avgörande förra året och intervjun med Perra precis efteråt. Det är hockeyhistoria och en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma, synd bara att det inte spelar någon roll, rent sportsligt, nu längre...


Mina tankar efter igår...

Direktkvalet mellan Leksand och Mora är i full gång och imorgon spelas match 4. Mora vann första mötet i Leksand med 2-0. Leksand kvitterade matchserien i match 2 i Mora, men så vann Mora som bekant även tredje matchen igår, även den i Leksand, och jag känner bara att jag behöver skriva av mig lite efter den käftsmällen.

Det här är långt ifrån avgjort, det ska vi komma ihåg.
Det är först till fyra som gäller.
Visst, Mora har 2-1 och behöver "bara" vinna två matcher till. Det räcker dessutom om man tar sina hemmamatcher så fixar man det.
Så klart det är fördel Mora, men det är definitivt inte avgjort.

Vi låg under med 2-1 i matcher förra året också.
Skillnaden då var att vi då inte hade något att förlora, bara allt att vinna.
Nu har vi allt att förlora, precis som för två år sedan mot Malmö och då vet vi ju alla hur det gick.

Ja, faktum är att historien definitivt inte talar för Leksand i det här.
Under de senaste sexton åren har vi hamnat i negativt kval fem gånger, inkl. den här gången, och alla de tidigare fyra gångerna har vi åkt ur.
Det handlar om 2001, 2004, 2006 och 2015.

Det är naturligtvis inte bra och jag kan inte låta bli att frustreras över det faktum att just Leksand ska ha så förtvivlat svårt att hålla sig kvar i SHL när man väl har tagit sig upp.

Jag tror inte jag är helt ute och cyklar när jag säger att inget lag i SHL eller Allsvenskan har åkt så mycket upp och ner under hela 2000-talet som Leksand har gjort.

Man har tagit sig upp fyra gånger, men ingen av gångerna har man lyckats hålla sig kvar.

År ett i högstaligan har man klarat två gånger, 2002/03 och 2013/14, men då har man trillat ur år två, 2003/04 och 2014/15.

Jämför man det med andra lag som har gått upp i Elitserien/SHL under de senaste åren så har vi Karlskrona för två år sedan. De fick kvala sig kvar år ett, fixade det med 4-1 i matcher om jag minns rätt och klarade sig undan kval år två. För två år sedan gick också både Malmö och Rögle upp. Malmö har klarat sig undan kval båda åren, Rögle gjorde det år ett, men tvingas nu kvala sig kvar år två. Det ser man ut att fixa. Man har 3-0 i matcher på Karlskoga just nu och kan slå in matchbollen på onsdag.

För tre år sedan gick Djurgården upp. De har inte heller behövt kvala sig kvar en enda gång än så länge.

För fyra år sedan gick både Örebro och Leksand upp. Leksand har sedan dess kvalat tre gånger till, åkt ur en gång, gått upp en gång och nu ser det inte så bra ut igen. Örebro tvingades kvala sig kvar år ett, fixade det och har sedan dess inte behövt kvala sig kvar något mer.

Så ser man till andra lag så har de oftast klarat av att hålla sig kvar i SHL.
Det är bara Leksand som inte har gjort det och då handlar det inte heller om en gång, nej, det är fyra gånger på femton år och som det ser ut nu blir det fem gånger på sexton år som man inte klarar av det.

då är frågan varför det är så?
Varför har just Leksand så förtvivlat svårt att göra det som övriga lag klarar av?

Både för två år sedan och i år, särskilt i år, har målsättningen hela tiden, enda från början, egentligen varit att hålla sig kvar i SHL till nästa säsong, troligtvis via kval. Med den truppen vi hade och har att förfoga över så är det inget annat att vänta.
Trots det var det nära att vi klarade av att hålla oss kvar, utan kval, men nu blev det kval och då ser det ut att gå åt helvete ändå, för jag kan ju inte direkt påstå att man har haft tur med sina motståndare i kvalen heller.

För två år sedan var det ett lag jag absolut inte ville ha och det var Malmö. Ett storsatsande Malmö som hade som uttalat mål att gå upp. Det gjorde man också, för självklart fick Leksand möta just malmö då. Modo, å sin sida, glassade sig igenom kvalet det året, när man vann med 4-0 mot Vita hästen, som redan var übernöjda med den rokiesäsong i Allsvenskan som man gjorde då. Nu ska man kanske inte sparka på de som redan ligger, för Modo fick ju igen det förra året, men då var det istället KHK, tvärjumbon i SHL, som relativt lätt klarade av ett kval mot AIK, som vann Allsvenskan.

I år har Rögle haft tur och kommer med all sannolikhet att fixa en plats i SHL till nästa säsong.

Hade Leksand klarat av att hålla den där trettondeplatsen, som man hade ganska klart där ett tag, typ tio poäng före Rögle, ja, då hade det varit Leksand som hade mött Karlskoga nu och det tror jag man hade fixat. Risken hade så klart varit att man hade fått AIK då, men nu blev det inte så och det blev bingo för Rögle, men inte för Leksand, som nu möter Allsvenskans suveräner och dessutom ärkerivalen, Mora, i det här direktkvalet.

Så båda gångerna som Leksand har tvingats kvala sig kvar via direktkval här under de senaste tre åren så har man i princip ställts mot tuffast möjliga motstånd och inte alls haft någon tur med vilket lag man har fått möta.

Nu är det absolut inget att skylla på, oavsett vilket lag det handlar om så gäller det att ta fyra segrar först. Sedan är det klart att det finns lättare och svårare lag att möta, men nu är det som det är, det är inget att göra något åt, bara att ta tjuren vid hornen och kötta sönder, för nu finns fan inga livlinor längre. Imorgon, i match 4, då är det bara en sak som räknas. Vinst. Få Mora 3-1 i matcher där, då är det nog godnatt. 2-2 i matcher och det är vidöppet igen.

Klart det kan gå, men tittar man på hur det har sett ut nu, både i match 1 och 3, så har Mora varit klart bätre. Inte bara stundtals, utan nästan hela matcherna. I synnerhet när Leksand har hamnat i underläge. Då förmår man inte att hitta det där lugnet, tugga på, gnugga på för att få in pucken i nät. Istället blir det stirrigt, hafsigt och Mora kontrollerar matchen väldigt bra, Leksand skapar i stort ingenting.

Nu är jag kanske lite hård, lite har man skapat, men man är fortsatt fruktansvärt ineffektiva och sätter inte dit sina chanser, + att jag tycker att Engstrrand i Morakassen har varit bättre än vad engren har varit i Leksandskassen. Engren räddade förvisso kvar Leksand i match 1 och i match 2 gjorde han också några idioträddningar, men generellt känns engstrand tryggare och mer stabil tycker jag, vilket i princip bara speglar den bild jag hade av situationen innan den här matchserien drog igång och som ni kan höra i videon i inlägget under.

Vad ska till för att Leksand ska vinna imorgon nu då?
Ja, nästan allt det här handlar om psykologi. Det är i princip bara mentalt det här och där har Mora ett jätteövertag just nu, för man spelar bara, precis som Leksand gjorde förra året, med allt att vinna, inget att förlora.
Leksand å sin sida är väl medvetna om vad som står på spel och klart som fan att det blir en extra tyngd på spelarnas acxlar, i synnerhet när man hamnar i underläge. då blir allt det där extra tydligt och påtagligt. Därför är det där förstamålet så grymt jävla viktigt imorgon! Får Leksand 0-1, gärna tidigt i matchen, då tror jag man har goda chanser, men får Mora 1-0 istället, då blir det tufft...

Nyckeln är alltså att göra första målet imorgon.
det hade man flera chanser att göra igår med, bl.a. genom inte mindre än tio minuter i powerplay i första perioden, och visst, man hängde en kasse där, men där måste det sitta fler än ett mål.

Så imorgon vill jag se skarpare avslut, sänkta axlar, tidigt ledningsmål och ett växande självförtroende efter detsamma. då kan det gå vägen, för än är det inte slut. Mora har bara 2-1 i matcher, vinst imorgon och vi är med på allvar igen!

Så, vi #knyternäven, för #vadsomänkrävsvigördettillsammans!

Jag snackar upp vad som komma skall...

No words needed...
Om fem dagar smäller det.
Wow!


Landslagsläger, naprapatbesök, stipendium, skidåkning och fika

För två veckor sedan hade vi årets andra landslagsläger i Malmö.

Efter ordentligt manfall p.g.a. sjukdom och studier så blev vi bara fem spelare under lägret, vilket kändes lite speciellt. Det var väldigt länge sedan vi var så få aktiva, men det innebar också att både jag och Albin fick mycket speltid under helgen.

Det blev en del matcher, men främst många olika övningar, bl.a. en övning där vi hade ett ofensivt och ett defensivt lag. Det defensiva laget skulle läsa vad det offensiva laget gjorde och byggde upp. Det offensiva laget skulle ha en plan för vad man skulle bygga upp, vad man skulle göra och hur man skulle öppna en lucka. Första steget med kommunikation, d.v.s. att backarna fick prata med varandra. Steg två var att göra det utan att prata med varandra, alltså att kunna läsa varandra så bra att man ser och observerar vad den andre backen gör, utan att prata med varandra.

Det var väldigt svårt och det var extremt tydligt att det är något som både jag och Albin måste jobba mer på här hemma.

En annan övning vi gjorde var att spela två mot två och där det gällde att hålla emot och inte släppa in något mål på så lång tid som möjligt. Vi körde också samma grej, fast på tid, fyra minuter/omgång.

Vi avslutade båda dagarna med en straffturnering, där alla möter alla. Man skjuter tre straffar var och ser vem som vinner. Vinst ger tre poäng, oavgjort en poäng.

Jag vann mot albin båda dagarna, spelade oavgjort mot åkerberg båda dagarna och förlorade mot Fatmir och Stefan båda dagarna. Väldigt jämnt med andra ord.

När vi ändå är inne på träning så har jag nu äntligen varit hos naprapaten med mina ben och fått en möjlig förklaring till varför det bränner och gör sådär ont när jag springer, som jag har skrivit om flera gånger tidigare.

Jag fick börja med att dra storyn i all korthet och ge lite bakgrund och hur känslan är och vilka symtom jag känner av när jag springer.

Sedan fick jag göra några rörlighetstester, gå upp på tå, luta mig framåt, bakåt och åt sidorna, gå ner i en knäböj osv.

Därefter var det dags för själva behandlingen.

Han klämde längs mina ben och vader, märkte upp punkter där det gjorde ont, varefter han kavlade upp ärmarna och körde hårt, vred, bände och tryckte hit och dit på både rygg, höftböjare/sätesmuskulatur, ben, axlar och hela kittet. Till slut fick jag akupunktur och elbehandling och så ska jag dit om två veckor igen.

Vad smärtan och mina problem beror på är troligtvis att jag är lite sned i ryggen. det blev ganska synbart när jag låg på mage där på behandlingsbänken. När ryggen är sned blir ena sidan mer belastad än den andra och det har troligtvis byggts upp under en längre tid och så har det blivit som något slags inflamation eller liknande i muskelfästena till den inre delen av vadmuskeln på båda benen och det är därför det gör ont när jag springer.

Skönt att iaf få en förklaring på vad det kan bero på och att det inte bara är en mental grej för att jag avskyr löpning, utan att det faktiskt är något som inte är som det ska.

Efteråt gjorde det helvetiskt ont i vaderna, mest p.g.a. linementet som låg över de små nålhålen på benen. Jag blev dessutom alldeles dåsig och gick därför och lade mig för natten redan kl. 17:30 igår. det ni. Somnade inte direkt, men halvsov sådär lite fram och tillbaka till kl. 21 och därefter sov jag som en stock hela natten. Skönt!

Backar vi bandet någon dag bakåt så var jag på parasport Östergötlands årsmöte i tisdags, där jag mottog ett stipendium på 1 500kr ur Felix minnesfond, ett bidrag som är mer än välkommet och som jag tackar ödmjukast för!

Backar vi bandet ytterligare en vecka så var det skidåkning i yxbacken utanför Norrköping förra tisdagen. Eftersom det inte blir någon skidresa till Idre för min del i år så fick jag passa på när tillfälle gavs. tyvärr var det typ sex-sju grader och småregnigt ute, så backarna blev väldigt smöriga. Dessutom var stora backen avstängd, så vi fick nöja oss med familjebacken. Det var väl sådär. den var väldigt kort, smal och det var mycket stakning fram tills det började luta på, men det var iaf kul att få åka litegrann!

Hoppar vi fram en dag så var jag och fikade med en vän förra onsdagen. Det var första gången på hur länge som helst som jag var ute och fikade. Förr hände det ganska ofta, men numera fikar jag oftast hemma. Omväxling förgyller dock och det var väldigt trevligt får jag säga.

Hoppar vi slutligen fram drygt en vecka så körde jag ett galet intervallpass på cykel idag. Man cyklar med medelmåttigt motstånd i 30 sekunder. Därefter ökar man både motstånd och intensitet i 20 sekunder, ökar sedan ytterligare och maxar i 10 sekunder. Det gör man om fem gånger. Sedan är det aktiv vila i en minut och sedan kör man samma sak igen. Man kör fem block kan man säga, så det blir som 5x5. Testa gärna! Det var blodsmak i munnen efter det idag kan jag lova...

Om

Min profilbild


Besökare online:
Besökare idag:
Totalt antal besökare från och med 4/5 09:



Design av xoxonicole
RSS 2.0