Mina tankar efter igår...

Direktkvalet mellan Leksand och Mora är i full gång och imorgon spelas match 4. Mora vann första mötet i Leksand med 2-0. Leksand kvitterade matchserien i match 2 i Mora, men så vann Mora som bekant även tredje matchen igår, även den i Leksand, och jag känner bara att jag behöver skriva av mig lite efter den käftsmällen.

Det här är långt ifrån avgjort, det ska vi komma ihåg.
Det är först till fyra som gäller.
Visst, Mora har 2-1 och behöver "bara" vinna två matcher till. Det räcker dessutom om man tar sina hemmamatcher så fixar man det.
Så klart det är fördel Mora, men det är definitivt inte avgjort.

Vi låg under med 2-1 i matcher förra året också.
Skillnaden då var att vi då inte hade något att förlora, bara allt att vinna.
Nu har vi allt att förlora, precis som för två år sedan mot Malmö och då vet vi ju alla hur det gick.

Ja, faktum är att historien definitivt inte talar för Leksand i det här.
Under de senaste sexton åren har vi hamnat i negativt kval fem gånger, inkl. den här gången, och alla de tidigare fyra gångerna har vi åkt ur.
Det handlar om 2001, 2004, 2006 och 2015.

Det är naturligtvis inte bra och jag kan inte låta bli att frustreras över det faktum att just Leksand ska ha så förtvivlat svårt att hålla sig kvar i SHL när man väl har tagit sig upp.

Jag tror inte jag är helt ute och cyklar när jag säger att inget lag i SHL eller Allsvenskan har åkt så mycket upp och ner under hela 2000-talet som Leksand har gjort.

Man har tagit sig upp fyra gånger, men ingen av gångerna har man lyckats hålla sig kvar.

År ett i högstaligan har man klarat två gånger, 2002/03 och 2013/14, men då har man trillat ur år två, 2003/04 och 2014/15.

Jämför man det med andra lag som har gått upp i Elitserien/SHL under de senaste åren så har vi Karlskrona för två år sedan. De fick kvala sig kvar år ett, fixade det med 4-1 i matcher om jag minns rätt och klarade sig undan kval år två. För två år sedan gick också både Malmö och Rögle upp. Malmö har klarat sig undan kval båda åren, Rögle gjorde det år ett, men tvingas nu kvala sig kvar år två. Det ser man ut att fixa. Man har 3-0 i matcher på Karlskoga just nu och kan slå in matchbollen på onsdag.

För tre år sedan gick Djurgården upp. De har inte heller behövt kvala sig kvar en enda gång än så länge.

För fyra år sedan gick både Örebro och Leksand upp. Leksand har sedan dess kvalat tre gånger till, åkt ur en gång, gått upp en gång och nu ser det inte så bra ut igen. Örebro tvingades kvala sig kvar år ett, fixade det och har sedan dess inte behövt kvala sig kvar något mer.

Så ser man till andra lag så har de oftast klarat av att hålla sig kvar i SHL.
Det är bara Leksand som inte har gjort det och då handlar det inte heller om en gång, nej, det är fyra gånger på femton år och som det ser ut nu blir det fem gånger på sexton år som man inte klarar av det.

då är frågan varför det är så?
Varför har just Leksand så förtvivlat svårt att göra det som övriga lag klarar av?

Både för två år sedan och i år, särskilt i år, har målsättningen hela tiden, enda från början, egentligen varit att hålla sig kvar i SHL till nästa säsong, troligtvis via kval. Med den truppen vi hade och har att förfoga över så är det inget annat att vänta.
Trots det var det nära att vi klarade av att hålla oss kvar, utan kval, men nu blev det kval och då ser det ut att gå åt helvete ändå, för jag kan ju inte direkt påstå att man har haft tur med sina motståndare i kvalen heller.

För två år sedan var det ett lag jag absolut inte ville ha och det var Malmö. Ett storsatsande Malmö som hade som uttalat mål att gå upp. Det gjorde man också, för självklart fick Leksand möta just malmö då. Modo, å sin sida, glassade sig igenom kvalet det året, när man vann med 4-0 mot Vita hästen, som redan var übernöjda med den rokiesäsong i Allsvenskan som man gjorde då. Nu ska man kanske inte sparka på de som redan ligger, för Modo fick ju igen det förra året, men då var det istället KHK, tvärjumbon i SHL, som relativt lätt klarade av ett kval mot AIK, som vann Allsvenskan.

I år har Rögle haft tur och kommer med all sannolikhet att fixa en plats i SHL till nästa säsong.

Hade Leksand klarat av att hålla den där trettondeplatsen, som man hade ganska klart där ett tag, typ tio poäng före Rögle, ja, då hade det varit Leksand som hade mött Karlskoga nu och det tror jag man hade fixat. Risken hade så klart varit att man hade fått AIK då, men nu blev det inte så och det blev bingo för Rögle, men inte för Leksand, som nu möter Allsvenskans suveräner och dessutom ärkerivalen, Mora, i det här direktkvalet.

Så båda gångerna som Leksand har tvingats kvala sig kvar via direktkval här under de senaste tre åren så har man i princip ställts mot tuffast möjliga motstånd och inte alls haft någon tur med vilket lag man har fått möta.

Nu är det absolut inget att skylla på, oavsett vilket lag det handlar om så gäller det att ta fyra segrar först. Sedan är det klart att det finns lättare och svårare lag att möta, men nu är det som det är, det är inget att göra något åt, bara att ta tjuren vid hornen och kötta sönder, för nu finns fan inga livlinor längre. Imorgon, i match 4, då är det bara en sak som räknas. Vinst. Få Mora 3-1 i matcher där, då är det nog godnatt. 2-2 i matcher och det är vidöppet igen.

Klart det kan gå, men tittar man på hur det har sett ut nu, både i match 1 och 3, så har Mora varit klart bätre. Inte bara stundtals, utan nästan hela matcherna. I synnerhet när Leksand har hamnat i underläge. Då förmår man inte att hitta det där lugnet, tugga på, gnugga på för att få in pucken i nät. Istället blir det stirrigt, hafsigt och Mora kontrollerar matchen väldigt bra, Leksand skapar i stort ingenting.

Nu är jag kanske lite hård, lite har man skapat, men man är fortsatt fruktansvärt ineffektiva och sätter inte dit sina chanser, + att jag tycker att Engstrrand i Morakassen har varit bättre än vad engren har varit i Leksandskassen. Engren räddade förvisso kvar Leksand i match 1 och i match 2 gjorde han också några idioträddningar, men generellt känns engstrand tryggare och mer stabil tycker jag, vilket i princip bara speglar den bild jag hade av situationen innan den här matchserien drog igång och som ni kan höra i videon i inlägget under.

Vad ska till för att Leksand ska vinna imorgon nu då?
Ja, nästan allt det här handlar om psykologi. Det är i princip bara mentalt det här och där har Mora ett jätteövertag just nu, för man spelar bara, precis som Leksand gjorde förra året, med allt att vinna, inget att förlora.
Leksand å sin sida är väl medvetna om vad som står på spel och klart som fan att det blir en extra tyngd på spelarnas acxlar, i synnerhet när man hamnar i underläge. då blir allt det där extra tydligt och påtagligt. Därför är det där förstamålet så grymt jävla viktigt imorgon! Får Leksand 0-1, gärna tidigt i matchen, då tror jag man har goda chanser, men får Mora 1-0 istället, då blir det tufft...

Nyckeln är alltså att göra första målet imorgon.
det hade man flera chanser att göra igår med, bl.a. genom inte mindre än tio minuter i powerplay i första perioden, och visst, man hängde en kasse där, men där måste det sitta fler än ett mål.

Så imorgon vill jag se skarpare avslut, sänkta axlar, tidigt ledningsmål och ett växande självförtroende efter detsamma. då kan det gå vägen, för än är det inte slut. Mora har bara 2-1 i matcher, vinst imorgon och vi är med på allvar igen!

Så, vi #knyternäven, för #vadsomänkrävsvigördettillsammans!

Jag snackar upp vad som komma skall...

No words needed...
Om fem dagar smäller det.
Wow!


Landslagsläger, naprapatbesök, stipendium, skidåkning och fika

För två veckor sedan hade vi årets andra landslagsläger i Malmö.

Efter ordentligt manfall p.g.a. sjukdom och studier så blev vi bara fem spelare under lägret, vilket kändes lite speciellt. Det var väldigt länge sedan vi var så få aktiva, men det innebar också att både jag och Albin fick mycket speltid under helgen.

Det blev en del matcher, men främst många olika övningar, bl.a. en övning där vi hade ett ofensivt och ett defensivt lag. Det defensiva laget skulle läsa vad det offensiva laget gjorde och byggde upp. Det offensiva laget skulle ha en plan för vad man skulle bygga upp, vad man skulle göra och hur man skulle öppna en lucka. Första steget med kommunikation, d.v.s. att backarna fick prata med varandra. Steg två var att göra det utan att prata med varandra, alltså att kunna läsa varandra så bra att man ser och observerar vad den andre backen gör, utan att prata med varandra.

Det var väldigt svårt och det var extremt tydligt att det är något som både jag och Albin måste jobba mer på här hemma.

En annan övning vi gjorde var att spela två mot två och där det gällde att hålla emot och inte släppa in något mål på så lång tid som möjligt. Vi körde också samma grej, fast på tid, fyra minuter/omgång.

Vi avslutade båda dagarna med en straffturnering, där alla möter alla. Man skjuter tre straffar var och ser vem som vinner. Vinst ger tre poäng, oavgjort en poäng.

Jag vann mot albin båda dagarna, spelade oavgjort mot åkerberg båda dagarna och förlorade mot Fatmir och Stefan båda dagarna. Väldigt jämnt med andra ord.

När vi ändå är inne på träning så har jag nu äntligen varit hos naprapaten med mina ben och fått en möjlig förklaring till varför det bränner och gör sådär ont när jag springer, som jag har skrivit om flera gånger tidigare.

Jag fick börja med att dra storyn i all korthet och ge lite bakgrund och hur känslan är och vilka symtom jag känner av när jag springer.

Sedan fick jag göra några rörlighetstester, gå upp på tå, luta mig framåt, bakåt och åt sidorna, gå ner i en knäböj osv.

Därefter var det dags för själva behandlingen.

Han klämde längs mina ben och vader, märkte upp punkter där det gjorde ont, varefter han kavlade upp ärmarna och körde hårt, vred, bände och tryckte hit och dit på både rygg, höftböjare/sätesmuskulatur, ben, axlar och hela kittet. Till slut fick jag akupunktur och elbehandling och så ska jag dit om två veckor igen.

Vad smärtan och mina problem beror på är troligtvis att jag är lite sned i ryggen. det blev ganska synbart när jag låg på mage där på behandlingsbänken. När ryggen är sned blir ena sidan mer belastad än den andra och det har troligtvis byggts upp under en längre tid och så har det blivit som något slags inflamation eller liknande i muskelfästena till den inre delen av vadmuskeln på båda benen och det är därför det gör ont när jag springer.

Skönt att iaf få en förklaring på vad det kan bero på och att det inte bara är en mental grej för att jag avskyr löpning, utan att det faktiskt är något som inte är som det ska.

Efteråt gjorde det helvetiskt ont i vaderna, mest p.g.a. linementet som låg över de små nålhålen på benen. Jag blev dessutom alldeles dåsig och gick därför och lade mig för natten redan kl. 17:30 igår. det ni. Somnade inte direkt, men halvsov sådär lite fram och tillbaka till kl. 21 och därefter sov jag som en stock hela natten. Skönt!

Backar vi bandet någon dag bakåt så var jag på parasport Östergötlands årsmöte i tisdags, där jag mottog ett stipendium på 1 500kr ur Felix minnesfond, ett bidrag som är mer än välkommet och som jag tackar ödmjukast för!

Backar vi bandet ytterligare en vecka så var det skidåkning i yxbacken utanför Norrköping förra tisdagen. Eftersom det inte blir någon skidresa till Idre för min del i år så fick jag passa på när tillfälle gavs. tyvärr var det typ sex-sju grader och småregnigt ute, så backarna blev väldigt smöriga. Dessutom var stora backen avstängd, så vi fick nöja oss med familjebacken. Det var väl sådär. den var väldigt kort, smal och det var mycket stakning fram tills det började luta på, men det var iaf kul att få åka litegrann!

Hoppar vi fram en dag så var jag och fikade med en vän förra onsdagen. Det var första gången på hur länge som helst som jag var ute och fikade. Förr hände det ganska ofta, men numera fikar jag oftast hemma. Omväxling förgyller dock och det var väldigt trevligt får jag säga.

Hoppar vi slutligen fram drygt en vecka så körde jag ett galet intervallpass på cykel idag. Man cyklar med medelmåttigt motstånd i 30 sekunder. Därefter ökar man både motstånd och intensitet i 20 sekunder, ökar sedan ytterligare och maxar i 10 sekunder. Det gör man om fem gånger. Sedan är det aktiv vila i en minut och sedan kör man samma sak igen. Man kör fem block kan man säga, så det blir som 5x5. Testa gärna! Det var blodsmak i munnen efter det idag kan jag lova...

Såhär ser det ut i mars...

Det har ekat tomt här på bloggen i en dryg vecka nu, men här sitter jag nu mitt i natten och skriver ihop det här, så ni vet att jag lever, typ.

Det kommer nog att eka tomt här framöver också, för i mars är det väldigt mycket att göra.

Årets två första månader har varit väldigt lugna. Det har varit en del i skolan, men i övrigt har det varit väldigt lugnt och jag har varit hemma en hel del, men nu drar det igång, titta bara på det här, från helgen som var och framöver...

Fredag 24 februari: Ner till Malmö för landslagsläger
Lördag 25 februari: Landslagsläger i Malmö
söndag 26 februari: Landslagsläger i Malmö

Måndag 27 februari: Träning
Tisdag 28 februari: Skidåkning i Yxbacken
Onsdag 1 mars: träning + fika med en vän
Torsdag 2 mars: Träning + deadline för en uppgift i skolan + jobb på restaurangen
Fredag 3 mars: Träning + LHIF's årsmöte där jag är nominerad till årets LHIF'are
Lördag 4 mars: Födelsedagsfirande
Söndag 5 mars: Träff med 18-30-gruppen SRF där vi ska chilla och äta pizza

Måndag 6 mars: Träning 2 pass
Tisdag 7 mars: Parasport Östergötlands årsmöte, där jag ska ta emot ett stipendium
Onsdag 8 mars: Träning, ev. 2 pass + besök hos naprapaten med mina ben
Torsdag 9 mars: Träning 2 pass
Fredag 10 mars: Till Stockholm för Sverigeserien
Lördag 11 mars: Sverigeserien i Stockholm
söndag 12 mars: Sverigeserien i Stockholm

Måndag 13 mars: Träning 2 pass + en kompis kommer hit i några dagar
Tisdag 14 mars: Möte om Sverigeserien i Linköping
Onsdag 15 mars: träning, ev. 2 pass
Torsdag 16 mars: Träning 2 pass + kompis åker hem
Fredag 17 mars: Träning
Lördag 18 mars: LEDIGT
Söndag 19 mars: Träning

Måndag 20 mars: Träning 2 pass + en annan kompis kommer hit i några dagar
Tisdag 21 mars: LEDIG
Onsdag 22 mars: Träning, ev. 2 pass + kompis åker hem + deadline för slutuppgift i skolan
Torsdag 23 mars: Träning 2 pass + möte på socialkontoret + middag hos mamma och pappa innan de åker till Alperna
Fredag 24 mars: Till Malmö för landslagsläger
Lördag 25 mars: Landslagsläger i Malmö
Söndag 26 mars: Landslagsläger i Malmö

Måndag 27 mars: Ev. träning 2 pass
Tisdag 28 mars: LEDIG
Onsdag 29 mars: Träning, ev. 2 pass
Torsdag 30 mars: Träning 2 pass
Fredag 31 mars: Träning + ev. jobb på restaurangen
Lördag 1 april: Äta på restaurang
Söndag 2 april: Träning

Så ser det ut, just nu. Sedan kan det ev. tillkomma någon hockeyresa i kvalet och lite fika med vänner och så, men minst såhär kommer det se ut i mars, så räkna med att jag kommer fortsätta vara lite frånvarande här...

Jag hoppas iaf att ni har det bra, tar hand om varandra och som Daniel richter på Styrkelabbet säger, "träna hårt, ät bra, dö ändå".

You are all I need...

Den här är ju bara såå bra!


fett och sockerskatt

Det pratas ju om att det ska införas skatt på fett och socker, för att få oss konsumenter och medborgare i vårt avlånga land att äta mindre socker och mindre fett.

Tanken är god, men vi hade en diskussion om just det här i skolan för en tid sedan och efter den är jag inte helt säker på att det är rätt väg att gå. Åtminstone inte enbart att införa skatt på både socker och fett, utan att kompensera på något annat sätt.

Varför ska jag förklara här nedan.

Vilka livsmedel vi konsumerar är ingen fri variabel som är helt frikopplad från allt annat runtomkring som påverkar på hur vi lever våra liv och vilka val vi gör, medvetet eller undermedvetet. Tvärtom. Allt hänger ihop, alla områden samspelar och påverkar varandra.

Vilka livsmedel vi köper påverkas exempelvis till stor del av vår socioekonomiska bakgrund, vilken i sin tur påverkas av vår utbildning och sociala bakgrund.

Att personer med högre utbildning äter mer frukt och grönt jämfört med personer med lägre utbildning är alltså ingen slump, på samma sätt som det inte är någon slump att personer med lägre utbildning äter mer "skräpmat" jämfört med personer med högre utbildning. De flesta vet att de borde äta mer frukt och grönt, men de har inte råd.

Ett exempel.
En ung kvinna utan högskoleexamen är medveten om att hennes kostvanor inte är de bästa. Hon vill äta nyttigt. Hon vill äta frukt, grönsaker och andra nyttigheter, men hon får pussla en hit och en dit för att ens få ekonomin att gå ihop. Trots enbart gymnasieutbildning har hon fått div. ströjobb som hon hankar sig fram på. Lönen räcker precis för att få vardagen att gå ihop, men det finns inte utrymme för några utsvävningar. Inkomsten påverkar även hennes inköp. Hon vet att hon borde äta mer frukt och grönt, men pengarna räcker inte till. "Skräpmaten" är billigare och därför blir det lätt att hon nappar åt sig den i affären istället för frukten och det gröna, trots att hon vet att hon egentligen borde rikta in sig på det senare, men pengarna räcker inte.

Därför tror jag att risken med att införa fett och sockerskatt är att de som redan idag är mest utsatta blir ännu mer utsatta.

Höjs priserna på "skräpmaten", ja, då har man plötsligt kanske inte råd alls att köpa mat, eftersom att ekonomin redan nu går på knäna. Då måste man ha in mer pengar på något sätt, så man söker ännu mer jobb och är det något vi inte behöver i det här landet så är det ännu högre arbetsbelastning än vad vi redan har.

Så blir dock fallet. För att ens ha råd att köpa mat när den blir dyrare, då måste man höja inkomsten, vilket görs med ännu mer jobb. Många går redan på knäna p.g.a. alldeles för hög arbetsbelastning, för lite tid för att hinna med allt som ska hinnas med och risken är då att sjukskrivningarna istället ökar p.g.a. stress och utmattningssyndrom, när arbetsbelastningen ökar ytterligare.

Det behöver vi definitivt inte.

Därför tror jag det är en dum idé att enbart införa skatt på fett och socker, utan att kompensera för det på annat sätt.

Vill vi att folk ska äta mer frukt och grönt, då går det inte att enbart höja priserna på "skräpmaten" så att den inte längre blir billigare än de nyttigare alternativen, för om allt blir dyrare, då kommer det slå tillbaka på andra områden istället.

Så grundidén är bra, men inte enbart att införa skatt. Det tror åtminstone inte jag är en vinnande väg att gå.

Vad tror ni?

Blåvita krigare, med heder som aldrig dör

Det händer inte mycket i mitt liv just nu.
Julian har varit sjuk ett tag nu, så träningen har inte alls gått som jag har velat nu på slutet och stundtals har jag klättrat på väggarna här hemma p.g.a. för mycket energi.
Det är i sådana lägen som jag verkligen ser hur beroende jag faktiskt är av Julian i egenskap av ledsagare. Utan honom blir jag väldigt isolerad.

Leksand stod i vilket fall för en riktig krigarseger över HV71 igår, där HV vann skotten med 22-2 bara i tredje perioden, men där Haukeland i kassen var precis sådär grym som bara han kan vara och Leksand vann matchen med 2-1.
Tåget för att undvika kval kan förvisso redan ha gått, efter att man förlorade med just 2-1 mot Örebro precis inan landslagsuppehållet, men det var tre grymt viktiga poäng och det är kvällar som igår som jag är så stolt över att vara leksing. Vilken moral, vilka krigare!

därför kör vi just den låten här, Blåvita krigare.
Det är så mycket känsla och pasion i den. Går inte annat än att älska de här raderna:

Som en sky efter regn,
och som nyfallen snö,
blåvita krigare,
med heder som aldrig dör.


Björnstad

Gillar ni att läsa?
Om ni gör det så kommer här ett boktips, gör ni inte det så tycker jag att ni ska läsa boken ändå.

Björnstad av Fredrik Backman, ni vet, han som skrev En man som heter Ove, som förövrigt också är väldigt bra.

Björnstad handlar om en liten stad någonstans i norra Sverige, där hockey är allt. Staden är näst intill synonymt med hockeylaget och hockeyn. Klubben, Björnstad hockey, är kort sagt det som svetsar samman alla invånare i den lilla staden, det är den som utgör fundamentet i invånarnas tillvaro. Man skulle kunna säga att hockeyn sitter i väggarna runtom i staden.

kevin är lagets stora stjärna. Sedan han var fem har han varit just det, den stora stjärnan. Han gjorde alla tolv mål i någon match för länge sedan, när Björnstad vann med 12-0, men han missade öppet mål i slutet av matchen och det gjorde honom förkrossad. samma natt hade han släpat ut ett mål på isen nere på sjön, stod och matade skott på skott, ur exakt den vinkel som han hade missat det öppna målet ifrån, bara för att bli bäst.

Sedan dess har han nött och nött, matat skott på skott och är fortfarande, tolv år senare, lagets stora stjärna, samtidigt som hans pappa har oerhörda tillgångar, går in med enorma sponsorpengar i laget, är en stor faktor i att laget ens existerar. Både pappan och mamman jobbar massor, saknar empati och känslor och har en väldigt strikt relation till sin son. Det handlar inte om IFALL han jorde mål, utan HUR MÅNGA mål han gjorde. Familjen bor givetvis i Björnstads finaste kvarter och kontrasten mot Amad är enorm. Han bor med sin mamma i "Sänkan", som är stadens lågklassområde. Hans mamma jobbar som städerska i ishallen och att se sin son träna ensam där nere på isen varje morgon, åka i full fart, vända efter vända, bara låter benen gå, för att bli bäst, det är det bästa och finaste hon vet.

Två vinnarskallar, en individ framburen av pengar och resultat, en annan av kärlek och tro.

Boken målar upp en enormt verklighetstrogen bild av en hockeytokig stad, av drivet och glöden hos ungdomar som gör allt för att bli bäst, men boken är långt ifrån bara hockey. Den väver in samhällsstrukturer, klasstillhörighet, hierarkier, makt och kön i en berättelse där ett fruktansvärt brott begås, där en flickas ord står mot en pojkes, där hierarki, kön och status får en hel stad, bortsätt från nåra enstaka guldkorn, att ställa sig på den ena partens sida. Den beskriver hur ett helt lag ställer upp för sin kapten, står enade tillsammans, just därför att de är ett lag där alla drar åt samma håll. Tills några få bitar faller ur den outtalade men ändå givna ramen. Tills pusslet spricker sönder, allt vänds uppochner och där rättvisa till slut skipas.

Det är en enormt gripande bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig, särskilt för mig som är hockeytokig. Jag känner igen väldigt mycket av det som beskrivs i boken relaterat till hockey, men boken är som sagt långt ifrån bara hockey och jag tycker definitivt att ni ska läsa den om ni inte redan har gjort det, oavsett om ni har ett intresse för hockey eller inte, för den är riktigt bra, en av de bästa böcker jag har läst på bra länge och då ska ni veta att jag läser ganska mycket böcker. Tänkvärd, träffsäker och helt enkelt ruggigt bra.

Beslutet om bloggens vara eller icke vara

Det här är ju min huvudsakliga blogg, men för er som inte hade koll på det så driver jag ju två bloggar till, utöver den här. Det handlar om min träningsblogg, där man kan följa min träning och väg mot världseliten i goalball på lite närmre håll, och min hockeyblogg, där jag under ett antal säsonger har följt både Hockeyallsvenskan och SHL på nära håll, men där i synnerhet mitt älskade Leksands IF har stått i fokus.

Det är just den senare bloggen där som det här beslutet gäller.
Och nej, ni som inte gillar hockey kan vara lugna, det här blir inget hockeyinlägg, men det berör ett beslut som i högsta grad rör hockeybloggen.

So, here we go.

"Här kommer något så ovanlit som ett personligt inlägg som inte har något med hockey att göra, men det har med den här bloggen och dess vara/icke vara att göra.

Jag har nu drivit den här bloggen i inte mindre än 7 säsonger. 7 säsonger med Leksands IF, men nu har jag bestämt mig, det här blir den sista säsongen med den här bloggen.

Jag har funderat över det ett längre tag nu, hade det egentligen i bakhuvudet redan för två år sedan. Den gången slutade säsongen i rejält moll när Leksand förlorade game 7 mot Malmö i direktkvalet, och då kände jag att jag inte kunde avsluta så.

Så det blev en säsong till. En säsong fylld av både hopp och förtvivlan och som slutade i eufori den 1 april i våras.

Där och då kunde jag ha avslutat på topp, men då fanns samtidigt viljan och motivationen för att fortsätta min bevakning och hur "laget som aldrig dog" skulle klara av att hävda sig i SHL under kommande säsong.

Så jag fortsatte.

Efter den här säsongen känner jag dock att det får räcka.

Det gäller för alla senarior, utom ett.
Om Leksand, mot alla odds, skulle åka ur igen, då kommer jag att fortsätta att följa vägen tillbaka, men klarar man av ett kval framåt vårkanten och håller sig kvar i SHL även till nästa säsong, då avslutar jag här. Kanske kommer jag då att komma med mer sporadiska inlägg, kanske lite mer krönikeliknande jämfört med nu, men den här bevakningen av match för match, den kommer det inte att bli.

Det har varit 7 säsonger med både toppar och dalar. Jag har under dessa 7 säsonger skrivit mer eller mindre detaljerade redogörelser för Leksands alla tävlingsmatcher. Det har varit grundserier i både Hockeyallsvenskan och SHL, Leksand har mött såväl Troja, Borås och Asplöven som Färjestad, Frölunda och Skellefteå. det har varit kvalserier, direktkval och t.o.m. ett playinspel med blåvitt deltagande.

Laget har spelat 2 kvalserier, 2012 och 2013, gått upp i SHL 2 gånger, 2013 och 2016, åkt ur SHL 1 gång, 2015, spelat 2 Daladerbyn i Globen, 2013 och 2016, spelat ett derby ute på Villa långbers arena, 2011, laget har överpresterat något enormt och slutat 7:a i SHL's grundserie 2013/14 och vi har både gråtit och glädjts med det här laget, både en och fjorton gånger under de här åren.

Vi har set spelare som Jensa Bergenström, Gabbe Karlsson, Matias Timander, Filip Forsberg, Oliver Ekman-Larsson, Pelle Presteberg, Jacke Blomqvist, Michael Raffl, Oscar Alsenfelt, Joonas Rönnberg, Johan Svedberg, Mattias Ritola, Johan Ryno, Patrik Hersley, Tommi Sallinnen, Tobbe Forsberg, Henrik Haukeland, Jonas Frögren, Erik Hanses, Jakob De la rose m.fl. dra på sig den blåvita tröjan och alla matcher med dessa spelare finns dokumenterade här i bloggen. Alla.

Det är ett gansska omfattande arkiv får jag säga. Inte nog med det. Utöver Leksands alla matcher har jag dessutom gjort kortare inlägg om SHL när Leksand spelade i Allsvenskan och om Allsvenskan nu när Leksand spelar i SHL. Det har varit ganska bra bevakning på landets 2 högstaligor får jag ändå säga och det har t.o.m. varit ganska bra uppdatering kring Hockeyettan när det dragit ihop sig mot Allettan, playoff och kvalserier upp till Allsvenskan. Under en period skrev jag t.o.m. tabellinlägg varje vecka, där jag redogjorde för tabellerna i både sHL och Allsvenskan, vilka lag som hade gått bra under den senaste veckan och vilka som inte hade gjort det, lite som en sammanfattning av veckan som gått.

Kort sagt har bevakningen varit ganska så omfattande under de här åren. Det har varit väldigt roligt, men det tar också en hel del tid. Det är tid som jag inte riktigt känner att jag har längre. Jag själv bedriver en elitsatsning och pluggar halvtid, plus att jag driver 2 andra bloggar utöver denna. Jag älskar hockey, det är min stora pasion här i livet, men tiden räcker inte till.

samtidigt är jag lite småsugen på att förnya mig litegrann. Att exempelvis starta en podcast med ungefär samma syfte som bloggen här har funnits i bakhuvudet under en period. En podd där jag exempelvis i all korthet summerar veckans 2 högsta ligor, drar igenom tabeller, trender etc. Vi får se vad det blir av det, men det är iaf en tanke jag har, om tiden räcker till för det, vill säga...

Så, nu vet ni hur det ligger till, så nu avslutar vi den här säsongen tillsammans, kör heela vägen in i kaklet, för, #Vadsomänkrävsvigördettillsammans!"


Hands up is back!

Det är ju trots allt fredag.
So, here we go,
Hands up is back!
Woop woop!


Denon AH-GC20

Det här var väl lite av en julklapp till mig själv skulle man kunna säga, ett par trådlösa Denon AH-GC20 med aktiv brusreducering.
Köpte de på black friday, då de var nedsatta 800kr.

Av vad jag har sett nu verkar de tyvärr ha utgått från HIFI-klubbens sortument, vilket kan förklara varför det var rea på dem, men jag är hursomhelst grymt nöjd med dem!

Jag har ju letat nya lurar nu ett tag och här har jag äntligen hittat min solemate.
Det är gedigen byggkvalitet i stål med skinnbeklädnad på både bygel och kåpor, ingen plast här inte, active noice canceling som väldigt effektivt stänger ute allt buller från motorer, torktumlare och annat, och så är det ett grymt ljud. Jag bara satt och log när jag lyssnade på dem första gången. Wow säger jag bara!
Även om de kostade en slant, trots rean, så är de värda varenda krona!


Jag är med i direktsänd radio

Idag var en produktiv dag. Först var jag med i direktsänd radio och sedan pratade jag inför kommunfullmäktige i Linköping.

Komunfulmäktige ska anta en ny funktionshindersplan och då var jag där och prratade lite om hur det är att leva med en synnedsättning i Linköping idag, samtidigt som de fick prova på att äta något litet och dricka lite saft utan att se något alls.

Jag pratade om hur otroligt stor hjälp jag har av Julian och hur enormt viktig hans roll som ledsagare är för att jag ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Jag pratade om att besöka ett gym utan att se något alls, att gå en promenad inne i stan, vilka problem något så enkelt som en snöhög kan bli och det viktigaste av allt, hur samhället kan bli bättre och mer tillgänglit. Där tryckte jag främst på informations och kunskapsspridandet i form av föreläsningar och liknande, särskilt i skolor. Barnen är ju vår framtid och att redan tidigt lära dem att det inte är någon skillnad på folk och folk, att alla är människor oavsett om man sitter i rullstol, har en vit käpp eller inte har någon funktionsnedsättning alls, det tror jag är väldigt viktigt.

Hela föreläsningen, eller vad man ska kalla det, blev ganska improviserad, men bra blev det och alla politiker verkade verkligen lyssna och ta till sig det jag sa. Väldigt positivt!

Dagens stora happening var dock att vara med i direktsänd radio.
En tjej ringde upp mig för ett tag sedan, efter att ha hittat min blog och blivit superinspirerad av mig och alla mina åtaganden. Jag fick nästan en liten wow-upplevelse där och då, att min lilla blogg och mitt liv kan inspirera någon så mycket.

Jag blev i vilket fall väldigt glad och det hela utmynnade till slut i att hon ville göra som ett personportrett av mig i radio, så under dagens första timme av Förmiddagsprogrammet i P4 Östergötland var jag på plats och pratade allt från hockey och goalball, till att förlora synen och vara med att starta en mörkerrestaurang i Norrköping.

Det var väldigt roligt att vara där och mina gamla mediadrömmar som jag hade typ på högstadiet väcktes till liv litegrann.

Här har ni i vilket fall programmet om ni också vill lyssna och bli inspirerade. Det är första timmen av programmet som gäller och om ni inte vill lyssna på råmaterialet som det lät i radio så finns en hopklippt intervju utan musik och grejer. Lyssna och inspireras!


Ända sen jag var ett litet barn har jag stått där vid kanten...

Den här är riktigt bra tycker jag.
En svensk version av Broder daniels Shoreline.
Hörde den på Fredagspodden med Hannah och Amanda första gången och den har verkligen satt sig. Lyssna!


Årets första landslagsläger

Förra helgen hade vi årets första landslagsläger, det första för min del på över ett år och det första efter Rio i somras.

Det var lite av ett nystartsläger, några spelare har lagt skorna på hyllan efter Rio och andra har kommit in i laget, både spelare från utvecklingslandslaget och spelare som likt mig själv har haft ett litet uppehåll.

Med tanke på detta blev det mycket matchspel i syfte att mest se var alla individer står och var vi står som lag.

Vi är alla väl medvetna om att nivån vi startar på nu är lägre än vanligt och delvis var det nog därför jag kände att jag hängde med så bra som jag faktiskt gjorde, men jag blev ändå positivt överraskad. Särskilt under lördagen. Under söndagen kom Jimmy in och sparrade lite och Fatmir var tillbaka efter sjukdom. Jimmy och Fatmir var två av våra främsta skyttar i Rio och när de kom in blev skotten betydlit snabbare och hårdare och då blev det återigen tydligt att det är tempot jag har problem med. När det går fort, då hinner jag helt enkelt inte med.

Vi jobbade dock en del med min utgångsposiion genom hela helgen. Var i din zon du sitter i ready posision, alltså där du är beredd att explodera ut åt sidorna när bollen kommer, avgör ju dels hur långt du kommer och dels hur mycket kraft du måste lägga i sidled för att nå ut dit du ska nå. Någon decimeters förflyttning i utgångsposiion kan göra markant skillnad i hur mycket kraft du måste lägga i din rörelse ut åt sidan.

Vi jobbade också en del med defensiva nötningsövningar och feedback under matchspel, att jag som center exempelvis ger feedback till var mina backar träffar i offensiven i förhållande till den offensiva plan vi har sagt att vi ska bygga upp, men även att kunna läsa spelet på andra sidan, vad de gör, vad deras offensiva tanke mot oss är, var bollen är på andra sidan, hur de rör sig och var de tänker skjuta.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var ett väldigt bra läger och med nytankad energi och motivaion så ser jag väldit mycket fram emot den här resan vi har framför oss nu fram till EM i Finland i höst.

Jag blev dock inte uttagen till årets första tävling, den årliga tävlingen i Pajulahti som avgörs nu i helgen som kommer och där Finland ställer upp med två lag, Litauen med två lag, Tyskland, Belgien och England om jag minns rätt. Det var nära att jag blev uttagen, i lördags såg det väldigt positivt ut, men som sagt, när Jimmy och Fatmir kom in under söndagen och hastigheten i skotten gick upp en del, då fick jag problem och då kändes det bättre att låta tempot mogna innan jag får chansen så. jag hänger dock inte med huvudet för det, det är nya tävlingar både i april, maj och juni, så jag fortsätter kämpa med gott mod.

Fortsättningen på år 2016...

Nu när jag är hemma, är sjuk och ändå inte kan träna eller något så passar det bra att vi går igenom andra halvan av förra året. Jag lovar att det här inlägget inte kommer bli lika långt som det förra, för andra halvan av år 2016 var betydligt mer händelselöst än första halvan.

Vi startar där vi avslutade förra gången. Det var efter midsommar och i början av juli åkte hela familjen, plus mormor, ner mot västkusten för att hälsa på shep och Schulle i Lysekil/Fiskebäckskil, där de jobbade över sommaren.

det blev några fina dagar med kortspelande, promenerande längs kajen i Lysekil, där vi bodde, allsong i folketspark med bl.a. Jack Vreeswijk, roadtrips till både Grebbestad, Fjällbacka och Strömstad, där vi gick längs vattnet och bryggorna, tittade i de små butikerna och åt riktigt god fisk, grillad lax med smörslungad färskpotatis. Samma kväll åt vi på Norra hamnen i Lysekil, satt i en glasdel av restaurangen med enorm utsikt över havet. Synd bara att det just den kvällen inte var så fint väder. Maten var i vilket fall riktigt god, kungsflundra med div. tillbehör, rödvin och en supergod chokladmousse till efterrätt. Det var dock inte den godaste maten på resan, för det var under sista kvällen, när vi åkte över till Fiskebäckskil, strosade lite längs gatorna där och åt på Brygghuset nere i hamnen, där Schulle jobbade. Jag åt veckans fongst och det var bland det godaste jag någonsin har ätit! Halstrad röding, potatispuré med citrus och morot på tre vis, morotspuré, smörstekta morötter och friterad morot.

Tur med vädret hade vi också under resan, för innan vi åkte ner dit hade det regnat en hel del, men när vi kom ner sken det upp och sedan regnade det inte mer under tiden vi var där, även om det blåste en del. Sista kvällen, när vi var i Fiskebäckskil, var t.o.m. en sådan där magiskt fin sommarkväll, helt vindstilla och varmt så att man utan problem kunde gå med bara armar och ben. Vi tog därför en kvällspromenad i den idylliska sommarkvällen innan vi åkte tillbaka till Lysekil.

Kort sagt en väldigt fin minisemester tillsammans med världens finaste familj.

Jag stannade sedan kvar på västkusten i ytterligare någon vecka, närmare bestämt i Kungsbacka, där Louise jobbade över sommaren. Nu var det dock sämre väder och regnade en hel del, men vi hade det trevligt ändå.

Hemma från västkusten var jag nästan bara hemma och vände innan det bar iväg till stugan för en veckas semester och helledigt från träningen. Återigen hade jag tur med vädret, för nu kom den där riktiga värmeböljan och det var nog sol och över 25 grader varje dag jag var där. Det inebar att det blev frukostar i solen ute på verandan med utsikt ner mot sjön varje dag, många härliga dopp i vattnet, som hann bli ganska varmt under de där dagarna, många timmars pressande i solen, några somriga promenader, fika, fika och ännu mer fika, ett måste när man är i stugan. Det fikas minst två gånger om dagen där. ett besök på klädhuset Falerum hann vi också med och därifrån fick jag med min nya favorittröja som jag hade spanat in redan året innan, men som jag då inte köpte för att den var för dyr, men som jag nu slog till på, eftersom jag ångrade mig så gruvligt efteråt förra sommaren.

Juli övergick i augusti och där tillbringade jag till en början ännu mer tid i stugan, men sedan gjorde hösten ett alldeles för tidit intåg och större delen av augusti var inget vidare rent vädermässigt.

jennifer började jobba på nytt jobb och det var först då som vi träffades igen. Under större delen av hennes ledighet sedan midsommar hade vi mer eller mindre sprungit om varandra hela tiden och knappt ens träffats, trots att vi är sambos. Lite tråkigt, men så blir det ibland och jag njöt ändå.

Jag och Jocke åkte på en kryssning till Tallinn precis innan höstterminen drog igång. En hösttermin där jag hade tänkt att prova på att plugga 75% och se hur det skulle gå att kombinera med träningen. Jag tänkte dock fel, så istället för 75% blev det studier på 100% kombinerat med en elitsatsning under september och oktober. Det blev inget bra. Träningen blev lidande, jag fick skippa en hel del pass för att hinna med skolan, jag var dessutom sjuk vid något tillfälle, julian var sjuk och träningen blev helt enkelt väldigt hackig.

Sommaren gjorde ett sista desperat återbesök och det var över 25 grader en helg när vi var i stugen, sista gången för min del för året. Det var nästan tropiskt där under den där helgen och jag minns att jag satt ute i mörkret, lyssnade på gräshopporna och frös inte alls, trots att klockan blev mycket.

I september var det också dags för premiär av SHL 2016/17. Leksand mot Djurgården. Givetvis var jag på plats uppe i Tegera och även om Djurgården vann klart med 5-2 så var det en magisk stämning där inne i arenan, precis som alltid och här nedan har ni det.

Vi hann också med att spela tredje omgången av Sverigeserien 2016 i Göteborg, vi tog 15/18 poäng, vilket gjorde att vi ledde serien med nitton poäng före tvåan och med arton poäng kvar att spela om var saken redan klar, vi hade vunnit Sverigeserien för första gången någonsin. Jag var dessutom på träningsläger i England tillsammans med utvecklingslandslaget, där vi sparrade mot just England inför deras stora mål för året, B-EM. där slutade de senare också tvåa och gick upp i A-EM, vilket innebär att vi, Sverige, kommer att möta dem i EM nu i höst. Lägret i England var i vilket fall väldigt bra, väldigt nyttigt att få den typen av matchspel för min egen del och jag blev nästan lite förvånad över att jag hängde med såpass bra som jag ändå gjorde, med tanke på att jag typ bara hade fyra pass goalball i kroppen sedan juni.

Oktober kom och där var det i princip plugg för hela slanten. Det var väldigt mycket i skolan och jag hann typ inte med något annat kändes det som, men jag klarade det. Första veckan i november var den sista i den ena kursen och därefter fortsatte jag att plugga 50% under resten av terminen. Det blev med andra ord betydligt lugnare, men huvudsaken var att jag hade klarat att plugga 100%, även om det bara var för en halv termin. Det räcker dock så. En gång, aldrig mer, ungefär. Det går ett tag, men inte i längden och jag kände som sagt verkligen att andra saker fick prioriteras bort p.g.a. studierna och så vill jag inte ha det.

Lagbild_efter_guldet_i_Stockholm_paragames_2016

I början av november tog vi guld i Stockholm paragames 2016 och i mitten av månaden började julkänslorna komma på riktigt. Nu när det var lite lugnare i skolan hann jag också med att fika med några vänner, umgås mer och göra mer saker som jag mår bra av. Hockey i Saab arena blev det också, både i oktober och november. Tyvärr vann LHC båda matcherna, men i stort vände Leksand skutan, efter att ha inlett säsongen väldigt svagt med fem poäng på tretton matcher. Nu började man plötsligt hitta rätt och få marginalerna med sig och i dagsläget är man inte ens sist. Faktum är att man för första gången den här säsongen kan gå upp över det nedre kvalsträcket om man slår örebro ikväll. Snacka om att vända skutan och perra har återigen fått det här laget på rätt kurs och få dem att prestera.

Diplom_fran_Elitidrottsskolan

I slutet av november var det avslutning med Elitidrottskolan och tre fantastiskt bra och givande år är därmed över. Jag har lärt mig massor där, men framförallt har utbildningen bidragit till att lära känna och umgås mer över idrottsgränserna. Annars blir det lätt att man håller sig på sin kant och är helt uppe i sin egen prestation, vilket så klart är en nödvändighet när det väl är skarpt läge, men i och med utbildningen så känner man till de andra idrottarna bättre och har dessutom lärt sig en hel del om hur andra idrotter går till och vad som är viktigt i just de idrotterna.

Lagbild_efter_guldet_i_Sverigeserien_2016

Första helgen i december var det dags för fjärde och sista omgången av Sverigeserien 2016 och även om det var vår sämsta omgång under året rent poängmässigt så räckte det ändå till att ta hem och vinna hela serien.

Efter segern kontaktade vi, eller jag, en del media och fick till en stor artikel i corren och en lite mindre artikel i Östgötatidningen. Kul med mediauppmärksamhet tycker jag och läs gärna artiklarna!

Julkänslorna mattades av en del in i december, det var ingen snö, men Lucia blev det och lite glöggmingel hos mammas kusin, mer fika och lunchande med vänner, julklappsinslagning, en himla massa julmusik och så vankades det då jul. En jul som blev precis sådär fin och mysig som man vill att den ska vara, med släkt och familj, kärlek, värme och gemenskap i fokus.

Vi avslutade året hemma hos svärföräldrarna, med trerätters middag, kortspelande och så skålade vi in det nya året under bar himmel, medan regnet strilade ner i den varma och härliga badtunnan där vi satt.

Där har ni mitt år 2016 och nu hoppas jag att 2017 blir ett riktigt bra år med mycket lycka, kärlek och utmaningar!


Om

Min profilbild


Besökare online:
Besökare idag:
Totalt antal besökare från och med 4/5 09:



Design av xoxonicole
RSS 2.0