Min musikhistoria

Nu tänkte jag gå igenom hela min musikhistoria från det att jag var en liten knatte tills nu. Vad har jag lyssnat på genom åren? Läs så får ni svaren! :)

När jag var riktigt liten, i dagisåldern, var det Gyllene tider och Nordman som gällde. En av mina 1:a favoritlåtar jag kommer ihåg var Vandraren. Också Nick Borgens gamla hit från Melodifestivalen 1993, We are all the winners, gillade jag. Den brukade spelas på fredagarna på dagis kommer jag ihåg och då slutade jag leka med allting och bara lyssnade. Även Gyllene tider tyckte jag om.Juni, juli, augusti och Sommartider gillade jag speciellt. Den förstnämnda spelades alltid innan vi kleb in på isen på den tiden då jag spelade hockey.

Vissa av de låtarna höll sig kvar även upp i lågstadieåldern. Jag och en dåvarande kompis brukade sjunga på gungorna i lekparken. Vi satt där och solen sken oss i ansiktet. Vi sjöng sång efter sång, allt medan vi gungade högre och högre.

Så fick jag mina 2 första skivor. Aqua och Dr Bombay. Favoritlåtarna var Aqua - My oh my, Aqua - Dr Jones, Dr Bombay - SOS, Dr Bombay - Calcutta.

Så kom blandskivornas tid. Det var Absolute music, Absolute kidz och Hits 4 kids. Favoritlåtarna under den tiden var Blümchen - Heute ist mein Tag, Blümchen - Die Welt gehört mir, Drömhus - Du kan ge, Drömhus - Hålla dig nära och så klart också Cartoons - Witchdoctor, som alla tyckte var bra på den tiden.

Därefter började man ladda ner musik och serien Johans mix tog sin början. 1:an fick jag av min kusin och var en ren kopia av hans mix 3. Detta var i slutet av 2001. Favoritlåtarna där blev Lisa Miskovsky - Driving one of your cars, Kebabrepubliken - Kebab med bröd och Crazy town - Butterfly.

Senare under 2002 kom min mix 2 ut. Då gick det över till mer skämtsam stil då Mora Nisse - Volvo 142, Mora Nisse - Snuslåten och Eddie Meduza - Volvo var de bästa låtarna. Även Lambretta med Creep var bra.

Detta med oseriösa låtar höll i sig under några år. Det var mycket Björn Rosenström, t.ex. Hultsfredsfestivalen, Jag är så het, Muffins, Flourtanten och En gång är ingen gång som var bra. Detta värvades med mycket Blümchen. Nür Geträumt, Bicykle race, SOS Herz in Not, Blaue Augen, Taxi Taxi och Ich bin wieder hier var några av hennes bästa låtar enligt mig.

Detta var främst under 2003-2004. Då var det även en del Da Buzz. Alive var klart bäst tyckte jag och den blev också en av årets stora sommarhits 2003. Dangerous, Tonight is the night, Wannabe with me och Cause I need your love var också bra låtar.

Dock var dessa inte sommarhits, förutom Alive. 2003 var Kate Ryan - Desenchantee en riktig sommarhit och 2004 var det faktiskt Nic and the family - Hej Monika som var den stora sommarhitten, men det tyckte nog de flesta då. Antingen hatade man den, eller så älskade man den.

Da Buzz-perioden avslutades någon gång i början av 2005, då man kan säga att jag började hitta min musikstil. Det var då technon gjorde entre i mitt liv på allvar. De första låtarna jag fastnade för var Groove coverage - 7 years and 50 days, Special D - Come with me och Alice DJ - Will I ever. 3 riktiga klassiker. Groove coverage följde sedan upp med en rad hits under främst 2005. The end, Moonlight shadow, Little June, Poison och God is a girl var några av deras stora hits. Även Special D fick några ytterligare hits, främst med You och Me and my lover. Alice DJ hade en hel del bra låtar tyckte jag, men ingen riktig hit, förutom Better of alone, som nog många känner igen. Alla dessa låtar spelades mycket under våren och sommaren 2005, men den överlägsna sommarhiten det året blev en av Technons mest klassiska och välkända låtar. Italodance är det väl egentligen, men Gigi D'Agostinos låt L'Amour Toujours, eller I'll fly with you, som den också är känd som, har nog de flesta hört. Det är en outtröttlig klassiker som aldrig blir dålig.

Framåt hösten var det Siria - Endless summer, Lady Violet - Inside 2 outside och N-Trance - I'm in heaven som dominerade.

Under hösten fick min dåvarande assistent, Chris, mig att börja lyssna på en del skate. Det var främst Millencolin och NOFX. De förstnämnda gick bäst och E20 norr, Penguins & polar bears, Moosemans jukebox och Cash or clash var de bästa låtarna, enligt mig. Lite nyare material från dem, men även gamla hits som No cigar var bra.

Det var dock inte bara skate. Technon höll i sig, nu främst med 2 Vibez - Always be mine, Tune up - Another day, DJ Aligator - Davaj davaj och Alex Megane - Hurricane. Framåt våren 2006 blev det ännu mer Tune up, nu med Ravers fantasy och Feel fine. Det var också här som en, i efterhand, något dålig period, tog sin början. Jag började lyssna mycket på svensk hiphop. Det var främst Anton & Affe, Fonkey fresh och Sjätte sinnet. De sistnämnda var, och är, om man måste välja någon av dem, bäst. De fick några stora hits med främst Brevet till himlen, Hur blev det så, Resan tillbaks och Norrköpings krigare.

Hiphopperioden höll dock inte i sig så länge. Framåt slutet av sommaren och hösten hade technon återigen tagit över med låtar som Sonic - They call me Sonic Do you wanna be my fjortisboy? DJ Splash - A beautiful day, Plazmatec - Star, Lunaspace - Where's the party och Partystylerz - We are the partystylerz. Höstens stora hit var dock Sommarpojkarna ft. Fröjda - Lilla hjärtat, som blev en riktig långkörare. Även Groove coverage var tillbaka igen, nu med She (Scam remix) och On the radio (Freddy Hawk remix), som tyvärr inte finns på Youtube, men här är originalet.

Under våren kom det ett gäng hits, t.ex. Bass up - Hold me back, DJ Mangoo - Eurodancer, Kassandra - Wake up och Karlskrona clubber - Karlskrona.

Framåt sommaren kom några låtar som skulle visa sig bli riktiga sommarhits. Vinylworxx ft. Linsy Kartella - Stop loving you, Lé Bandmask - Vi sitter här i källarn, Groove Coverage - The summerrain (Rob Mayth remix) och Jan Wayne & Scarlet - I touch myself (Hands up club mix) var några exempel.

Hösten innehöll en våg med svensk Hands up. Både Secondtunez, Sandra Gee, Discocrew och Laser inc debuterade. De förstnämnda med dunderhiten Jag går i säng med min lärare, Sandra Gee med Summertime, Discocrew med Adrenalin, som inte heller finns i original på Youtube, så här är en DJ MIcrro & Pino remix och Laser inc, som hade haft en hit med Det var en gång en fågel under sommaren, Fiske eliten. Inte nog med det, lite senare under hösten och vintern kom Wild strawberrys - Du är den som jag vill ha, Hentz - Propellerpelle, HompoX inc - Akta dig för Åke och Laser inc - När man var liten.

Mycket svensk Hands up alltså, men inte bara. Även en del skate fanns med i bilden. Millencolin var inte så inne nu längre, men däremot hade jag börjat fastna mer och mer för NOFX, som även min dåvarande assistent, Christian, lyssnade på. Don't call me white, Dying degree och Lenolium var några av deras dåvarande hits, enligt mig.

Framåt sommaren kom Discocrew med en dunderhit, Här kommer Rebecca. Andy Lopez - Noché del amor, Sandra Gee - If you want me och Redwing - Rocket var några andra riktigt stora hits.

Sommaren fortsatte med 2 riktiga sommarhits, Valentine - Ingen vet och Straight flush - She's got that light.

Framåt hösten började jag fastna för det man brukar kalla för Frihetsrock. Pluton svea var det främst. Segermarschen och Jocke Karlssons, sångarens,Alonso, var de bästa låtarna.
Även lite tyngre techno började visa sig i form av Coone - Words from the gang (D-Block & S-te-fan remix).

NOFX fick också sin största hit med låten Murder the government

Framåt vintern var Toby & Pino - Happy summer 2008, som faktiskt inte finns på Youtube alls, Secondtunez - Lilla Odie och Master blaster - Everywhere (DJ Splash edit) mest inne. Även lite hardcore i form av Starstylerz feat. Michy - Keep on moving, Breeze vs. Lost Witness - Rise again (Sy & Unknown mix) och Manian feat. Aila - Heaven (Breeze mix). Lite Hands up varvat med Hardcore under hösten alltså.

Under 2009 års 1:a hälft kom en rad superhits. Först ut var Baracuda - Where is the love (Club version edit). Sedan kom 4 elements - I want you to hold me och Baby Alice - Hurricane (Bacardiflavour remix).

De gamla rymmarna Hjalle och Heavy blev återigen populära. Nu främst med Nu är det kört och Det är sant,  som inte finns på Youtube.

Även hardstyle tog ny fart i form av främst Sylenth & Glitch – Music in you och Tatanka - Borderline.

Senare under våren var DJ Mangoo tillbaks igen, nu med Day dream. Classic eurodance tog sina första stapplande steg i min värld i form av Infinity - Take control och Infinity - Naked in the rain. Lite fjortistechno, eller svensk Hands up, som man kanske kan säga istället, var det också. Chaser fick 2 hyfsat stora hits i form av Jag kommer ihåg och Sommarmelodi.

På tal om sommaren så blev det några sommarhits även förra året. Discocrew var återigen på tapeten, nu med låtarna Husvagn och Samba Palelo. Odins änglar kom in med sin låt Gul och blå, som visade sig bli en rejäl hit. Niklas J fick till en rejäl studentsång i form av Studentlåt 09 och Headlinerz - Heat of the night var en annan sommarhit. Störst av alla blev kanske dock Kaida - Ticket 2 heaven, som höll sig kvar i toppen en bra bit in på höstkanten.

Pluton svea fortsatte med några hyfsade hits, Du gamla du sjuka, Internationalen och Fjärde riket var bäst då.

Under hösten kom så en explossion av gammal punk. Det var de gamla punkarna Asta kask som gjorde entre med flera bra låtar. TV:n, Psykiskt instabil, Psykopaten, som bara finns i en sämre version på Youtube, och Det vill jag va var de största hitsen.

Även gamla Offspring gjorde entre med låtar som The kids aren't allright, One fine day, The noose, Dammit, I changed again och Kick him when he's down. Också Nightwish fick en stor hit med den några år gamla låten Amaranth. Detta var samtidigt som det svenska metal-bandet Astral doors kom med sin Hyllning till Leksand, som blev höstens stora hit.

För ett tag såg det alltså ut som att technon, Hands upen och Hardcoren skulle konkureras ut av punken, men icke. Framåt vintern kom det ny Hardcore i form av bl.a. Martijn de Vries - Wipe away my tears och Hypasonic - Your love.

Framåt våren skulle det bli ännu mer, men innan dess gjorde Classic eurodance entre på riktigt. Först ut var Evelyn med låten Funny bunny boy från 1998 och Smile med låten Butterfly. De följdes upp av en rad låtar såsom Alphabase - Heaven help my heart, New system - Let me take your heart, Plazma - Getting married, Luna - Your diamond, Lé click - Tonight is the night och 2 brothers on the 4th floor - Come take my hand.
De senare av de där låtarna lyssnar jag mycket på även nu, tillsammans med en hel del hardcore i form av t.ex. Darren Styles & Manian - Outta my head, Azora - All outta love, Italobrothers - Stamp on the ground (Breeze mix) och Frisco & Alexia - Me & you. Den senare är faktiskt en remix av en gammal Eurodancehit från 90-talet.

Hands upen har tryckts tillbaks rejält om man jämför med de senaste åren, men några hits har det blivit under våren i alla fall. Master blaster - Until the end (Monday 2 Friday radio edit), XTM & DJ Chucky presents Annia - Walk right back och Discocrew - The roxbury (Official russ 2010) är några exempel. Även ¨Blümchen var tillbaka, efter ca 6 års uppehåll, nu med låten Verückte jungs.

Lite Hardstyle har det också blivit, men inte så mycket. Gostosa - Never say never, Brennan heart - Face the enemy och Hardstyle Masterz - Respect har fått representera den biten.

Vid sidan av allt det här, som jag lyssnar mest på, finns det gamla klassiker, främst 80-tal, som aldrig blir dåliga. Det är låtar som Mike Oldfield's megahit från 83, Moonlight shadow, som nog är en av de bästa låtar som har gjorts, Alphaville's Forever young, Dire strait's Walk of life, Phil Colin's Another day in paradise, svenska Magnum bonums Skateboard från 1979, The Police's Every breath you take, Whitney Houston's I wanna dance with somebody och How will I know.

Kärlekssånger, fina låtar som ger en rysningar i hela kroppen, lyssnar jag så klart också på, när jag är på det humöret. Whitney Houston's I will always love you, från filmen The bodyguard, och One moment in time och Celine Dion's My heart will go on, från en av världens bästa filmer, är givna, men även Celine Dion's The power of love, Maria McKee's Show me heaven, Marie Fredrikssons Den bästa dagen och Ännu doftar kärlek, Lisa Nilssons Långsamt farväl och Cecilia Vennerstens Melodifestivalslåt Det vackraste är evigt bra låtar som man kan lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna.

 Sammanfattningsvis så kan man alltså säga att min musikstil har ändrats radikalt under årens gång. Det var först 2005 som jag hittade min egentliga musikstil. Den skulle komma att dominera under flera år, varvat med lite skate och punk. En liten period hiphop klämdes in där också, 1:a halvan av 2006. 2:a halvan och ca 1 år framåt dominerades av Hands up. Sedan kom en våg svensk Hands up och så kom Hardcoren och Classic Eurodancen, som är de 2 mest dominerande musikstilarna just nu. 80-tal och fina kärlekslåtar håller i sig hela tiden, det är outtröttliga låtar som kan spelas hur många gånger som helst utan att bli sämre.

Vad lyssnar ni mest på? Tell me!

Åka skidor som blind?

Fungerar det?
Kan man göra något så utmanande som att kasta sig ner för en brant backe utan att se något alls?
Svaret är: självklart!

Hur går det då till?
Ja, är man synskadad, men har så pass mycket ledsyn kvar att man klarar av att själv se träd, andra åkare i backen etc. är det inte svårare än att man åker efter sin ledsagare. Ledsagaren har en självlysande väst på sig som det står "Ledsagare" på. Den synskadade har en likadan väst som det står "Synskadad" på. Detta för att andra åkare lättare ska uppmärksamma en.

Har man som sagt ledsyn tar man helt enkelt rygg på sin ledsagare och åker efter denne på ett avstånd som känns bra och som man själv känner att man klarar.

Om man inte ser något alls då, hur gör man då?
Då fungerar det som så att man har radiokommunikation med varandra. Den synskadade åker före ledsagaren. Man har varsin walkey talkey, ledsagaren med en mikrofon och den synskadade med en hörsnäcka, som lättast tejpas fast på hjälmen.
Ledsagaren blir sedan som den synskadades ögon. Han/hon kan inte åka själv på något sätt, utan måste hela tiden fokusera på den synskadade som åker framför. Egentligen är det svårare för ledsagaren än för den synskadade. Det låter kanske konstigt, men ledsagaren måste hela tiden hålla koll på sina egna skidor, den synskadades skidor, var andra åkare runtomkring befinner sig och vilken linje de kan tänkas åka och även på snövallar, staket etc. runtomkring. Den synskadade behöver bara åka.

Det kanske inte låter så "bara att åka" när man inte ser ett smack, men det är det. Som synskadad lär man säg att koppla bort synen helt och fokusera på andra sinnen. För en seende blir det mycket värre och den seende som tar på sig ett par förtejpade skidglasögon, eller ännu bättre, en sådan bindel goalballspelare har, som är helguten i plast, och kastar sig ner för en röd eller svart backe ska ha en stor eloge!

Hur går det då till?
Jo, för att den synskadade ska veta var han/hon är har man vissa kommandon man använder sig av.
Ledsagaren säger "Bra bra bra" när man åker i rätt riktning.
Ska man göra en vänstersväng säger ledsagaren "Vänster - väntar någon sekund så att backen blir fri och så att den synskadade kan förbereda sig på svängen - nu". samma sak med högersvängar, "Höger... nu."

Det låter alltså i princip såhär hela vägen ner:
"vänster... nu! Bra bra bra bra, höger... nu! Bra bra bra bra, vänster... nu!"

Självklart kan det gå snabbare och vara tätare svängar. Då blir det bara 1 eller 2 bra mellan varje sväng, t.ex.:
"Vänster... nu! bra bra, höger... nu! bra, vänster... nu!"

Det kan gå snabbt och det gäller att vara med på noterna och ha full kontroll på skidorna och ha rätt ställning när man åker.

Säger ledsagaren "Stanna" ska man stanna på normalt sätt. "Stopp" betyder omedelbar tvärnit, släng dig om det behövs. Det kan vara ett stup, ett träd eller ett staket som är i vägen och som ledsagaren inte bedömmer att man kommer klara av att veja för.

Det finns också något som kallas friåkning. Då får den synskadade själv åka efter backens lutning och svänga efter den. Jag har bara testat det en gång, men jag gillade det inte. Svårt var det också, för jag testade i en grön backe som var väldigt flack. Det var alltså svårt att känna lutningen. Ledsagaren åker hela tiden bakom och korrigerar om det skulle behövas. Ibland säger man dock fel. Efter många åk en dag och efter många svängar, lifttransporter och annat blir man trött. Därför korrigerade min ledsagare mig åt vänster när det egentligen var höger. Det fick till följd att jag åkte in i ett staket med träd på andra sidan. Sådan tur var åkte jag inte så snabbt, så det var ingen fara.
 
Jag har nu åkt utan att se något alls i 2 år. Det är självklart lite ovant i början och man får börja i lätta gröna backar, men numera åker jag mest rött, någon svart och några blå. Jag tycker utförsåkning är bland det roligaste som finns och folk jag har åkt med har sagt att jag borde satsa för vinter OS 2014 eller 2018. Tyvärr, i det här fallet, har jag ju även goalballen jag satsar på och den tar mycket tid, + att jag bor lite för långt söderut för att kunna träna utförsåkning på ett bra sätt. Dock går det. Pernilla Wiberg tränade i Yxbacken utanför Norrköping, så det finns absolut möjlighet till träning på vintrarna.

Jag tycker alla ni seende borde testa på det här någon gång, för det är en grym upplevelse, jag lovar er!

Sommar, sommar, sommar!

Sommaren fortsätter. En så fin och varm sommar som i år kan jag inte minnas att vi någonsin har haft. Haha, nu lät jag gammal, men faktum är dock att det här faktiskt är en av de varmaste somrarna sedan man började mäta, någon gång på 1800-talet. Man ska inte klaga. Det är såhär en riktig sommar ska vara. Alla som gnäller på värmen tycker jag bara ska vara tysta och njuta av det här otroligt vackra vädret istället, för det är helt otroligt. När det är sådant här väder, då finns det inget som slår den svenska sommaren och för en gångs skull vill man faktiskt inte ens utomlands.

Vad har jag då haft för mig sedan senast?

"Senast" var när jag och Jocke kom hem från kryssningen. Det är numera drygt 2 veckor sedan.
Efter det har ni kunnat läsa lite hockeynytt och sektinformation här på bloggen, men jag själv då? Vad har jag gjort?

Egentligen inte alls mycket.
Veckan efter att Jocke och jag kom hem tillbringades till stor del ute på altanen. Jag, mamma och pappa var även i Varamon en kväll. Trots att det var ganska sent, runt 7, så var det jätteskönt ute och alla 3 badade, t.o.m. mamma. Vattnet var riktigt skönt och vi åkte inte hem förrän det började bli lite kyligare runt 9.

Jag hade även flera långa och mysiga samtal med världens finaste. Lika fina, om inte finare, än det 1:a vi hade precis när Jocke och jag kom hem. Numera har det blivit som ett beroende att höra hennes röst, men ett väldigt bra och fint beroende. Vi pratar nästan så gott som dagligen nu och jag förstår inte hur vi inte kunde prata på flera månader innan det 1:a samtalet kom. På det här avståndet är det det finaste man kan uppleva, att höra den finaste rösten i hela världen. Bara några ord kan värma och ge så otroligt mycket. Jag blir helt varm i hela kroppen, en varm känsla av kärlek som har sitt centrum i djupet av mitt hjärta. Det är så fint och jag älskar det! <3

På fredagen kom hursomhelst mormor hit, för att åka med oss till Öland under lördagen, då vi skulle till Sheps konfirmation.
Under fredagskvällen lyckades jag slå sönder ett glas i mitt rum när jag skulle ta ut min flaska Gin. Det blev glassplitter över hela golvet, så det var bara att dammsuga, men det behövdes å andra sidan, för hela golvet var sandigt efter kvällen i Varamon. Pappa och jag fick i alla fall våra Grapetonics och satt ute med dem på altanen vid 22-tiden. Det var jätteskönt och man behövde knappt T-shirt.

Bilresan till Öland gick bra, men vi kunde inte få våran stuga förrän 15:00. Då hade redan konfirmationen börjat, så vi fick äta kycklingsallad vid receptionen på campingen och så var det dags för konfirmandernas uppspel. Det var 4:e gången vi var där, 1:a gången med någon i våran familj, för både jag och Emma konfirmerade oss hemma. Ute var det jättevarmt och det var knappast svalare inne i kyrkan, eller Oasen, som det heter. 2 timmar tog det hela och det blev väldigt varmt. Mycket vatten gick det åt, men Shep och de andra var duktiga och det gick jättebra. Shep spelade ett litet barn i deras pjäs.

Efter pjäserna fortsatte konfirmanderna att umgås tillsammans och vi andra i släkten gick ner till havet för att bada. Även det var varmt, men det var ganska mycket folk där, så det blev bara ett dopp och så upp igen, men det var välbehövligt efter timmarna i kyrkan.

På kvällen grillade vi korv och jag slog nytt rekord igen. 6st. Det gamla låg på 5. Det tog jag i Stockholm när jag, Jocke och Linus grillade för 1:a gången det året, i slutet av mars. Nu blev det 6 korvar och 2 glas Cola, som jag faktiskt drack igen, trots all Cola jag och Jocke drack på kryssningen.

Senare på kvällen vann jag överlägset i Chicago. Jag fick fyrtal 2 gånger under samma spel och gick ut med ca 53 poäng mot pappas och mormors ca 5. :) Fyrtal innebär ju att man nollställer motspelarna och själv får 8 poäng, för er som inte vet. 1:a fyrtalet fick jag när mormor ledde med 33 poäng. Dessutom fick jag kåk under samma omgång, 6 poäng. Både pappa och jag satt med triss. Jag slängde 2 kort för att försöka få fyrtal. Då var han tvungen att göra samma sak. Det fick han inte. Inte jag heller, men jag fick 2 likadana istället och så hade man en kåk.

Söndagen var ännu varmare. Det var nära det svenska rekordet. När vi senare under dagen åkte hem visade termometern 35 grader. Jag tror det svenska rekordet ligger på 36 eller 38 grader.

I vilket fall så var det en vanlig gudstjänst, vilken inte var så kul, speciellt inte i den värmen som var, innan det var lunch. Där hade de gjort ett fruktansvärt dåligt system med köerna. Förr om åren har man kunnat hämta en back med all mat till sitt eget bord och så har man bara kunnat plocka från backen det man har velat ha. Nu hade de dukat upp allt inne. För att komma dit fick man stå i en jättelång kö. Samma kö var det för att ta mer mat och även för efterrätten. Jag orkade inte stå i kö för att ta mer mat, så det fick bli efterätt direkt. Shep och de andra konfirmanderna åt tillsammans innan de bildade kramring och kramade varandra ännu mer. Alla grät, som det ska vara. Shep som var så nervös och knappt ville åka innan. Nu, efter 3 veckor på Öland, ville hon inte åka hem. Hon sa att det här är den bästa sommaren i hennes liv och hon ångrar inte för 5 öre att hon åkte dit.

Hemma igen blev det några lugna dagar med middag ute på baksidan bl.a. Riktigt skönt där i skuggan. Dessutom grejade Emma sitt körkort. Teorin på måndagen och uppkörningen på tisdagen. Så grattis syster till körkortet!
Vi firade det med lite fika, kladdkaka och kaffe, inne i vardagsrummet. Då blåste det förbi en tromb eller något i den stilen. Plötsligt började det blåsa som f*n och vi fick stänga alla dörrar och fönster. En husvagn kom rullande på baksidan och trädgårdsstolarna blåste iväg en bit. Snart lugnade det dock ner sig, men det var rena tropikerna. Fuktig varm luft och naturfenomen som inte är allt för vanliga här i Sverige.

Under torsdagen följde jag med Emma och Alle och 2 av Alles kompisar till Vinberga för att bada. Jag hade aldrig badat där tidigare, men vattnet var jättevarmt. Det är ett gammalt grustag, så det blir djupt väldigt fort, men skönt var det. Dock var vägen dit från bilen inget vidare. Man fick gå genom en skog med träd, grenar och annat bråte på marken.

Vi fick ge oss iväg efter ett tag då det såg ut att komma in moln från söder. Världens finaste, som var på väg hem då, sa att det ösregnade i Jönköping. Några timmar senare gjorde det det här också. Det fullkomligt vräkte ner. Det var säkert 1dm vatten på gången in från garaget till dörren. Det var som ett vattenfall utanför dörren när stuprännan inte klarade av att ta bort allt vatten. Jag blev jätteblöt av att bara gå in från taxin till dörren. Jag hade nämligen varit i Mjölby för att träffa en potentiell ledsagare. Erika heter hon. En tjej från Bokens äldreboende ringde mig någon gång tidigare under veckan och frågade om jag var intresserad. Helst hade jag ju velat ha en kille, med tanke på smidigheten när man ska gymma, simma etc. men egentligen spelar det ingen roll. Vi träffades i alla fall och hon var trevlig. 4 år äldre än mig och verkade ha någorlunda liknande intressen, i alla fall på vissa punkter. Vi bestämde att vi skulle prova på en tryout nu i ca 2 månader och sedan bestämma lite mer. Det är ju svårt att säga nu såhär direkt bara om det funkar eller inte. Personkemin är ju det absolut viktigaste när det gäller ledsagare, så vi får väl se hur det blir.

Mamma och pappa hade åkt till stugan under onsdagen och på fredagen åkte Shep och jag också dit. Det blev buss härifrån till Mjölby, tåg till Linköping och buss till Åtvidaberg, där pappa hämtade upp oss. Biljettsystemen på tågen var trasiga, så vi fick åka gratis. Det hade inte gjort något annars heller, eftersom att jag har månadskort, men värt att notera i alla fall. Shep åkte också gratis, som min ledsagare. Det är en fördel man har. Den som åker med mig åker alltid gratis.

I stugan blev det naturligtvis sämre väder, vad annars?
Så mycket sola blev det tyvärr inte, inte de första dagarna i alla fall. Istället blev det mycket läsande, lite kortspel och några långa, fina telefonsamtal. På söndagen hade jag t.ex. inget att göra efter att vi hade pratat i telefon i ca 2 timmar. Mamma och pappa hade lagt sig och Emma och Alle såg på en engelsk film. Shep hade åkt hem med Mats och Liselotte, för hon skulle med dem till Liseberg, dit de skulle på måndagen. Jag fixade mig för natten och gick och lade mig 22:45. Jag lyssnade på musik och messade och messade. Runt 4 somnade jag till slut. Det är så det ska vara. Långa samtal, antingen riktiga samtal eller text.

På måndagen däremot, då blev det sola av. Vi fikade nere på bryggan och därefter låg jag kvar och solade ryggen, som jag knappt har solat alls i sommar. Jag låg där i ca 1,5h och badade lite och solade. Det märktes skulle det visa sig. Senare på kvällen när Emma, Alle och jag åkte hem var jag illröd. Det sved som eld. Baksida lår och ryggen uppåt axlarna var värst. Trots det gick det faktiskt bättre än jag trodde att sova på natten. Efter ett långt och mysigt samtal, igen, somnade jag, med ett leende på läpparna, runt 4. Dagen efter hade jag ingen tröja alls. Jag satt vid datorn större delen av dagen, men gjorde faktiskt lite nytta genom att ta bort några stående överföringar jag har haft varje månad, pengar som har gått till mitt sparkonto och pengar till mamma och pappa för hyran här hemma. Dessutom betalade jag en faktura till Landstinget för mitt senaste besök på Vårdcentralen i juni. Det var tur att jag kom på den, för förfallodatumet var den 23 juli. Jag lyckades även göra sås när Emma och jag lagade mat. Dock skar den sig lite, för jag blandade i redningen lite för tidigt sa Emma, men det gick att äta. Det där med matlagning är inte riktigt my cup of tea. :)

Inte nog med det, midnattskaffe blev det också. Jag hade inte varit sugen på kaffe tidigare under dagen, men på kvällen blev jag sugen och runt midnatt fick det bli en kopp. :)

Under onsdagen blev jag påprackad några hälsokostgrejer från Atlas, tyvärr. Jag sa aldrig riktigt ja ens. Han sa bara att det "aldrig skadar att prova", nej, svarade jag och då sa han att han skulle skicka hem några prover, som "var gratis", förutom portot på 58kr. Han sa inte rent ut att det var en prenumeration, men det är det, så jag ska ringa och avbryta det där så fort jag får proverna. Jag läste lite senare om företaget på nätet. Enligt Eniro tillhör numret ett telemarketföretag på Malaga. Jag kom även in på en sida där man kunde skriva vem som hade ringt och en kommentar till det. Ingen var nöjd med samtalen. De ringde och störde på jobbet, blev otrevliga när man avböjde erbjudandena osv. De flesta svarade inte ens, några hade mötts av en tystnad och någon hade t.o.m. mötts av ett skratt när han/hon svarade. De har tydligen fått anmälningar mot sig också, men jag hoppas verkligen att det går bra och säga upp den där skiten.

Idag är det faktiskt ganska kallt om man jämför med hur det har varit under de senaste veckorna. Så inget solande här och mycket annat händer inte heller innom den närmsta framtiden. Jag har inget alls planerat, men hoppas verkligen på att få träffa världens finaste väldigt snart. <3

Vi avslutar med en lite kul sång som bevisar hur fruktansvärt ful östgötskan är. Jag är den 1:a att hålla med om det och jag hoppas verkligen inte jag själv låter som han som sjunger... Lyssna så får ni se, en av Sveriges fulaste dialekter! :)


Folkets tempel

Nu tänkte jag publicera en redovisning jag hade i religionen i våras, en redovisning som gick riktigt bra.

Det handlade om sekter och jag valde att presentera Folkets tempel, eller ”Peoples tempel”, som de också är kända som. De är kanske mest kända för sitt kollektiva självmord den 18 november 1978.

25 år tidigare, 1953, sägs det att Jim Jones grundade hela rörelsen. 2 år senare öppnade han sin 1:a kyrka, Wings of Deliverance, i Indiana, som senare skulle byta namn till just Peoples tempel.

Från början var det en vanlig frikyrka, men med den stora skillnaden att både svarta och vita tilläts vara med, vilket var högst ovanligt vid den här tiden.
Hela rörelsen hade huvudbudskapet att socialismen var Guds väg. Många såg den som en rörelse som siktade mot social jämlikhet.

I mitten av 60-talet predikade Jones ofta om en ”nuclear holocaust”, eller någon slags  atomförintelse där hela Jordens civilisation skulle upphöra. Detta skulle ske den 15 juli 1967 förutspådde han. Några få utvalda skulle dock klara sig och de skulle tillsammans skapa ett nytt paradis på Jorden. För att underlätta överlevnaden ansåg han att kyrkan skulle flytta till Redwood valley i Kalifornien.
Detta genomfördes, samtidigt som rörelsens medlemmar ökade från ca 700 medlemmar till drygt 2200 2 år senare.

Myndigheterna stödde till en början hela rörelsen, men när pressen mot dem ökade och avhoppare började vittna om att det förekom hjärntvätt inom rörelsen tvingades man flytta till Guyana, där man byggde upp Jonestown djupt inne i djungeln. Målet med Jonestown var att skapa ett perfekt socialistiskt samhälle där Jones skulle få predika ifred och där man skulle slippa alla påtryckningar från utomstående.
Området var dessutom lätt att övervaka eftersom att det låg djupt inne i djungeln. Vägarna till och från stället var ständigt under bevakning från vakter.

Leo Ryan, som var en politiker i USA, hade blivit intresserad av Peoples tempel efter artiklar han hade läst, men även av oroliga släktingar till sektmedlemmar han hade varit i kontakt med. Han bestämde sig för att åka till Jonestown tillsammans med ett gäng journalister och ta reda på vad som egentligen pågick där. Hölls verkligen sektmedlemmar kvar i staden mot sin vilja?

Ryan fick tillträde till staden efter vissa förutsättningar.
Han fick bara ha med sig ett visst antal journalister och ingen av dem fick ha några förutfattade meningar om staden.

Väl inne i staden kontaktades Ryan av 15 personer som alla ville därifrån. 2 flygplan kom dit för att transportera bort dem, men det var då allt bröt loss.

På det 1:a planet öppnade en man eld och sköt vilt omkring sig. När Ryan själv sedan skulle gå ombord på det 2:a planet kom en jeep körande, med några män i, som öppnade eld mot planet. Ryan och 3 ytterligare personer omkom.

Jones själv hade under hela sin tid i Jonestown hävdat att det fanns hot utifrån, och då speciellt från USA. Han hävdade nu att Ryan, eller hans medhjälpare som överlevde, skulle kontakta den Amerikanska armén, som skulle komma och döda dem alla. Då tyckte han det var bättre att man tog kollektivt självmord, så totalt 913 personer beräknas ha druckit ett gift som innehöll bl.a. Valium, eller Apozepam/Diazepam Desitin,, som är ett ångestdämpande och lugnande preparat, och Cyanid, som  är salt från vätecyanid och är mycket giftigt, i.
alla ville dock inte dricka det, men de tvingades. Andra sköts.

Totalt beräknar man att 918 personer dog den 18 november 1978. det är ett av modern tids största massjälvmord.

Vad anser ni om det här?


Hockeynytt 2

Hockey-VM avgjordes tidigare i maj. Det var ett VM som bjöd på många skrällar. Danmark började med att slå Finland med 4-1. En riktig rejäl skräll. Man fortsatte lika bra när man slog USA i sudden. Där avgjorde ingen mindre än Stefan Lassen, som vi alla blåvita fans känner igen.

En annan leksing som öppnade bra var Oliver Ekman-Larsson, som fick en plats i Tre kronor även till VM. Han blev utsedd till matchens bästa spelare i Sveriges 1:a match mot Norge. En match som Sverige till slut vann med 5-2, men utan att övertyga alls. Inte heller i 2:a matchen mot Frankrike övertygade man när man "bara" vann med 3-2. I 3:e matchen blev det stryk mot Tjeckien med 2-1, men trots det vann man sin grupp. Norge övertygade däremot riktigt rejält när man skrällvann med 3-2 mot just Tjeckien. Därmed gick Sverige, Tjeckien och Norge vidare från Sveriges grupp.

Finland var nära en riktig bragdflopp, men istället blev det USA som fick ta den titeln. Finland och USA möttes nämligen i en direkt avgörande match om vilket lag som skulle gå vidare och vilket lag som skulle få spela kvalspel för att hålla sig kvar i A-VM. USA ledde med 0-1, men Finland vände och kramade ur all energi som fanns och vann med 4-2. Därmed fick silvermedaljörerna från OS tidigare i vinter, USA, spela kval för att över huvud taget hålla sig kvar i A-VM.

I mellangruppen började Sverige med att slå Lettland med 3-2. Inte speciellt övertygande det heller. Ryssland övertygade inte heller, men slog ändå Tyskland med 3-2. Samma siffror som Schweiz slog Tjeckien med. Tjeckien hade, trots segern över Sverige, inte övertygat alls under VM. Det hade inte Kanada heller, inte på den nivån som man kunde vänta sig, men 1:a matchen i mellangruppen för deras del slutade med 12-1 mot Norge. En ruskigt tung förlust för våra grannar. Däremot fortsatte Danmark att gå fram som en ångvält, när man slog Slovakien med 6-0!

Tre kronor fortsatte med att slå Kanada och var klara för kvartsfinal. En kvartsfinal där man ställdes mot Danmark. Danskarna som därmed gjorde sin 1:a kvartsfinal någonsin. Före matchen sa t.o.m. en dansk journalist att han skulle springa naken över Öresundsbron om Danmark vann. Det gjorde de inte. Det var ingen bra match på något sätt från Sveriges del, men man vann ändå med 4-2. Även Tjeckien tog sig vidare till semifinal när man slog Finland efter sudden. Ryssland, som hade kommit igång rejält nu, fortsatte att ånga på och krossade Kanada med 5-2 . Den stora skrällen var annars Tyskland som slog ut Schweiz i kvarten och fick möta Ryssland i semin.

En semi där man fick stryk, men inte med så mycket. Ryssarna vann till slut med 2-1, ett resultat som även Sverige hade i sin semifinal mot Tjeckien. Med 15 sekunder kvar slog man dock en icing så att tjeckerna fick tekning nere hos Gustafsson i målet. Mål blev det också och det var kviterat till 2-2. Tjeckerna kunde sedan vinna med 2-3 efter straffar.

Det blev alltså Ryssland - Tjeckien i finalen och Sverige - Tyskland i match om bronset.
Sverige ledde med 1-0, men Tyskland kunde, i kraft av hemmapubliken och dess stöd, kvitera till 1-1. Svenskarna återtog dock ledningen och kunde avgöra i öppen kasse. Bronset till Sverige alltså. Ett mycket bra resultat med tanke på laget och Bengan fick avsluta sin tid i Tre kronor med en VM-medalj.

I finalen var det Tjeckien som styrde från start. 1-0 efter 20 sekunder. Den ledningen höll man till 2:a perioden, då man utökade till 2-0. Ryssarna, som var tunga favoriter till guldet, fick inte till det och spelade alldeles för egoistiskt, spelare för spelare, ingen laginsats. Därför höll det inte hela vägen och Tjeckien vann, trots den knackiga starten med förlust mot bl.a. Norge.

Ännu en tid har nu också gått av cilly season och vi är nu inne i juli, den tråkigaste hockeymånaden på hela året.

I Leksands fall har man värvat Johan Alcén, 22 år, från Rögle, även han på 2+1 år. En annan Johan är också klar, nämligen Johan Svedberg från Björklöven. Samtliga nyförvärv har alltså skrivit på 2+1. Alla utom norrmannen Ken Andre Olimb, som är klar på 1+1 år, och Erik Hanses, som nu har skrivit på 1 år för A-laget. Han lyfts alltså upp från J20 och kommer troligen att agera andrakeeper i höst. Förstakeeper i höst blir just den danske landslagsmålvakten, som spelade i Björklöven förra säsongen, Patrik Gailbrait, som har skrivit på 2 år.
Andra spelare från J20 som har skrivit på är stortalangen Patrik Norén och den kanske ännu större talangen Victor Rask . Man kan också konstatera att Hempa stannar en säsong till. En viktig bit i pusslet skulle jag tro.
Man kommer ha ett utvecklingsbart lag nästa säsong, men knappast vara favoriter, för en gångs skull. Inga stjärnvärvningar än så länge och många som lämnar. Stefan Lassen var näste man att utnytja en klausul och bryta kontraktet. Han är klar för Djurgården. Det tyngsta tappet är dock helt klart Pelle Prestberg, som lämnar efter 2 år i klubben. Färjestad blir nästa klubbadress för honom, igen. 2 säsonger blir det där och sedan får vi väl se. Ett ruskigt tungt tapp för Leksand.

En stor grej är annars att Björklöven slipper konkurs. Man har samlat in de pengar som behövs och klarar sig nu från konkurs, trots att det såg så mörkt ut för någon/några månader sedan. Dock blir det inte Allsvenskan. Trots att man har slitit så mycket för att klara det här flyttas man ner en divition och får spela i Div. 1. Daniel Wälitalo är 3:e spelaren att bli klar för klubben. Sundsvall, som inte heller de ens har  ett helt lag , får alltså spela vidare i Hockeyallsvenskan till hösten. Stefan Espeland och Daniel Wågström är de 2 senaste nyförvärven i klubben.

Malmö har fått behålla både Anton Blomkvist, som nu har bestämt sig för att stanna 1 år till, och Thomas Larsson. Däremot är Teemu Kesä klar för finska Ilves. OcksåRichard Demén-Willaume, som inte gjorde någon vidare succé i Malmö är klar för ny klubb. Det blir Borås. Även Daniel Casselståhl är klar för ny klubb. Valbo, i Div. 1. Ett skapligt nyförvärv för dem. Ett skapligt nyförvärv åt andra hållet är att Mikael "Sälen" Wahlberg är klar för Redhawks. Ännu ett ruskigt tungt nyförvärv.

En tragisk grej gällande Malmö är dock att en före detta junior, Sebastian Pålsson, föll 15m, rakt ner i betång, från en byggställning för ett tag sedan och har nu avlidit. Han var 89:a. Lika gammal som mig. Det är hemskt.

Mora har det varit väldigt tyst om denna cilly season, men nu har man i alla fall värvat Marco Tuokko. Välbehövligt för dem när man tappar både Greger Artursson och David Ekholm.

Växjö, som sedan tidigare har förlorat stortalangen Viktor Fasth till AIK, blev blåsta på Sundsvalls målvakt, Joakim Lundström. Han ville helst till Elitserien och då snodde Frölunda åt sig honom mitt framför ögonen på Växjö. Frölunda har med stor sannolikhet tänkt honom som backup till Honken. Frölunda tappar dock både Fredrik Pettersson och Mathis Olimb.

Gurkorna har värvat målvakten Johan Gustavsson, från Färjestad, men som har spelat i Skåre den senaste säsongen, Emil Flodqvist från Arboga och Viktor Mårtensson från Borlänge. Totalt 5 Div. 1-spelare har man värvat in där. Dessutom har Dennis Rasmussen, som var med i J-VM i vintras, förlängt sitt kontrakt. De 2 EU-platserna är nu också fyllda i form av Jason Walters och Mike Wirll.

Troja har fått låna 2 av HV:s spelare, Jesper Williamsson och Johan Linnander, som båda spelade i Oskarshamn under slutet av förra säsongen. HV som i sin tur har värvat in 3 tunga namn, Mikko Louma, som återvänder till klubben, Juuso Hietanen och Kamil Piros. Även en rejäl skräll har man fått upp i form av ingen mindre än Fredrik "Linkan" Bremberg.
Troja har även värvat målvakten, Sebastian Idoff.

Almtuna har fått lite nytt folk i form av förra säsongens poängkung från Div. 1, Mark Hurtubise. Även Andreas Jungbeck från AIK är klar.

Rögle fortsätter att tappa spelare. Mathias Porseland har nu gått till finska ligan och HPK. Däremot har man värvat in dansken Jesper Jensen. Även en kanadensare har man fått in i form av Victor Bartley, som har spelat i AHL. Målvakten Jonas Fransson är också klar för Ängelholmarna.

Bofors har värvat igen, nu är det Daniel Wessner som återvänder igen. Därmed har man i stort sätt ersatt Patrik Lund och Blomqvist. Även Alexander Wiklund, från WHL, är klar.

Tingsryd, som inte såg nämnvärt starka ut för ett tag sedan, har värvat in Jari Kauppila, som nog blir ett hyfsat nyförvärv där. Även Teemu Elomo lär bli skapligt bra där, för han är nämligen också klar för klubben, liksom Erik Hjalmarsson, som är bror till Simon, som numera återfinns i Luleå. Även Tom Koivisto, som var i Frölunda för några säsonger sedan är klar för klubben. Tingsryd ska nog inte nederlagstippas allt för snabbt här, även om man kommer få det tufft.

Örebro har värvat amerikanen Ryan Gunderson och Christoffer Norgren från Skellefteå. Ett nyförvärv jag tror kan bli riktigt bra för dem. Skellefteå som även tappar talangen David Rundblad, som har signat för St. Louis i NHL. Dock kommer han troligen lånas ut till Skellefteå den här säsongen.

Rickard Wallin är nu klar för Färjestad.

Martin Chabada, från Luleå, är klar för Södertälje. Däremot tappar man Stefan Gråhns, som går till Allsvenska Oskarshamn. Det gör även Johan Ryno från AIK och finländaren Tero Konttinen. Oskarshamn satsar på att undvika kval neråt i höst, något man möjligen kan klara.

Ena finallaget från i våras, Djurgården, tappar ännu en viktig spelare. Kyle Klubertanz går över till Montreal, samma klubb som klubbkamraten i Djurgården, Andreas Engqvist, går till.
Däremot har man plockat hem en gammal bekant i form av Nils Ekman, som återvänder till klubben för 3 år. Även Josef Boumedienne är klar för 1+1. 2 riktigt bra värvningar där.

Brynäs är ett annat lag som tappar tungt. Alla 3 målvakter drar över till Amerika. Markström är klar för Florida, Modig har skrivit på för Pitsburgh och Läck är klar för Manitoba Moose i AHL. En klubb jag aldrig ens har hört talas om. Istället blir det Björn Bjurling som får vakta kassen i Gävlelaget.

En lite kul grej är att Sebastian Nilsson är klar för Mjölby i Div. 1 till hösten.
Vad är det då för kul med det?
Jo, för det 1:a bor han granne med mig. Han gick natur på samma skola som jag och tog studenten nu i våras, samtidigt som jag. Dessutom gick jag i samma klass med honom i mellanstadiet.

Nästa hockeyinlägg skulle jag tro blir i augusti någon gång. Då blir det lite tabelltippning och jämförande med förra säsongens tabell. Håll tillgodo tills dess!

Lyxkryssning med Royal Caribien!

Vision of the seas för att vara mer exakt. Det var den jag och Jocke åkte med. Visserligen en av de minsta båtarna av Royal caribien-båtarna, men inte desto mindre för det. Det var viss skillnad mot Finlandsfärjorna om man säger så. :)

Jag åkte då upp till Jocke för en vecka sedan idag, förra onsdagen. Bussresan gick bra, jag lyssnade på musik och messade med en viss person.

Väl hemma hos Jocke hann vi inte göra så mycket innan vi skulle sova. Dagen efter skulle vi nämligen upp 8:30 för att börja fixa lite. Det var lite väl tidigt märkte vi senare, vi hade inte behövt så lång tid på oss.

11:30 skulle vi vara i hamnen för incheckning. På de där båtarna går det ju till så att man checkar in sin väska, som när man flyger ungefär, och så levereras den till hytten när man har lämnat hamnen.

Incheckningen gick bra och därefter anslöt vi våra kontokort till Seacardsen, som fungerade både som hyttnyckel, betalkort och legitimation ombord. Därefter fick vi vänta ett tag och tog då lite kaffe och kakor.

Väl ombord luktade det även där nybakade kakor. Vi fick inte tillträde till våran hytt direkt, för de var inte riktigt klara än, så vi strosade runt lite och kollade runt. Vilken båt säger jag bara! Det var heltäckningsmattor nästan överallt, talande hissar, stora lyxiga skinnfåtöljer både i barer och lite varstans, ett stort centrum där man såg genom alla våningar, ända uppifrån våning 9 ner till våning 4. Där var det även lite livemusik ibland och en fontän/vattenfall. Det bästa var ändå våning 9. Det var som ett annat land. Ett söderhavsställe. Ett utedäck med pooler, bubbelpool, solstolar, livemusik eller musik ur högtalare, utebar etc.

Där uppe, på våning 9, åt vi också bufélunch innan vi intog hytten. Den var inte dålig! Egen balkong, soffa, TV, telefon, kaffebryggare, garderober, en stor säng och badrum med badkar. Inget man är van vid direkt. Dessutom hade man roomservice mellan 06:00-00:00 och egen housekeeper som städade 3 gånger om dagen. Aurora hette hon.

Servisen ja. Vilken service! Det var nog det mest överväldigande av allt. Inget man är van vid direkt. Alla var jättetrevliga och eftersom att Jocke och jag sticker ut lite lärde de sig att känna igen oss ganska snabbt. Alla i personalen, som förövrigt kom från 52 olika länder, hälsade och frågade hur det var, hela tiden. Vissa, Aurora bl.a. hälsade t.o.m. med våra namn. "Hello, Joachim and Johan, how are you?" kunde det låta.

När vi åt hade vi också en egen servitör och en annan tjej som drog ut och sköt in stolen, lade servetten i knät och fyllde på våra drickor. Vi hade ju köpt dryckespaket innan för ca 150kr. Då fick man en speciell flaska, inget skit där inte, en rejäl sak, som man kunde gå och fylla på överallt där man kunde fylla på dricka. I alla barer och restauranger. Jag vet inte hur många liter Cola det blev under resan. För det var det som ingick, Cola, Sprite och vatten. Konstigt nog inte Fanta. Vi vet inte varför. I början smakade drickan lite kemikalier från flaskan, men allt eftersom försvann den smaken mer och mer.

1:a dagen hann vi inte göra så mycket. Vi lämnade hamnen 17:00 och 18:00 skulle vi äta. Det blev fläskfilémedaljonger, potatismos och Cola. Till efterrätt tog Jocke glass med chokladsås, som jag till slut aldrig fick chansen att smaka, och jag tog chokladkräm som var ruskigt god. Det var inte så mycket, men desto mer mättande. Allt ingick. Förrätt, varmrätt och efterrätt, varje dag.

De vi satt med i restaurangen, man hade ju ett speciellt bord, så vi satt med samma varje dag, var jätteimponerade av Jocke och mig. Speciellt en gubbe. Han frågade hur det fungerar med datorer och så när man inte ser, hur det går att resa och var allmänt imponerad av oss och att vi klarar så mycket trots att vi är synskadade. Jocke ser visserligen en del, men det är starkt gjort ändå. Sådant är alltid kul, när folk visar engagemang och tycker man är stark som klarar så mycket. Tyvärr är folk i allmänhet för fördomsfulla när det gäller sådant. Många tror att bara för att man t.ex. har en synskada är man dum i huvudet. Det är bara ren okunskap. Man vet inte bättre, även om man kan tycka att man kan tänka lite själv ibland. Allmänheten behöver mycket mer information om funktionshinder och funktionshindrade.

Nåväl, 2:a dagen tillbringade vi ute till havs. Det var i fredags. Vi tillbringade dagen med att äta frukost uppe i bufén på däck 9, äta lunch i restaurangen där vi åt middag, åt formell middag med kostym och grejer just i restaurangen, körde kort ute på våran balkong, gick runt på båten och tog in alla intryck, allt nytt och all vänlighet. Naturligtvis pratade vi en hel del också. Både jag och Jocke är nog ganska kvinliga av oss när det gäller samtal. Vi pratar mycket känslor och annat djupt. Annat också så klart, men det största samtalsämnet under resan var kärlek. Att vara ifrån den man älskar är varken lätt eller kul. Även om det bara var 4 dagar så blev det ändå påtagligt och både Jocke och jag tyckte att det var det ända som saknades, "våra respektive". Vi gjorde även upp en del planer gällande detta, bl.a. för nyår och nästa sommar. Det kommer bli riktigt riktigt bra om det går vägen. Först och främst är det nyår som vi ska fixa och det verkar positivt än så länge. En finare nyår går inte att få! :)

Dag 3 tillbringade vi i st.Petersburg. 4:30 svensk tid gick vi upp, 6:30 rysk tid, för våran 1:a utflykt började kl 8 lokal tid. Innan dess åt vi frukost som vi bestälde till hytten. Det var inte som på Finlandsfärjorna, där man bara får en vagn med frukost. Här fick vi bestämma själva vad vi ville ha. Det blev mackor, juice, kaffe och lite wienerbröd. :)

Man fick inte lämna båten själv i Ryssland, utan man samlades i en lokal med scen och stora vräkiga fåtöljer. Man gick i samlad grupp ut och gick genom passkontrollen och fick en stämpel. Pass, Seacard och visumpapper var man tvungen att ha med sig. Det var tydligen ganska mycket vakter och poliser och så som man hade föreställt sig, men ändå inte så farligt.

På bussen, som vi skulle åka med, fick man en mottagare och ett par jätteosköna hörlurar. Vi åkte förbi div. kyrkor och katedraler, torg och monument och åkte över floderna som rinner genom stan. Vi stannade på några ställen för att kunna ta mer och bättre kort. Hela utflykten var väl sådär för min del, det mest påtagliga var de höga trottoarkanterna. De var ännu högre än i Tallin och där är de ändå höga. De var säkert 3dm höga! Inget man cyklar upp för där inte. Cyklar var förövrigt väldigt ovanligt i staden. Jocke såg 2 motorcyklar under hela dagen, inget mer.

Tillbaka på båten åt vi lunch uppe i bufén, för att sedan bege oss ut på nästa utflykt, den här gången på en kanaltur. Liksom bussresan tycker jag inte jag fick ut så jättemycket av det, men det var skönt att sitta på båten i 2h och njuta av solen. En sol som de har i snitt 46 dagar om året, så vi hade rejält tur med vädret. Dessutom var det varmt. Det mest påtagliga under den här turen var de låga broarna. Jag vet inte exakt hur låga de var, men när man åkte under dem kändes de väldigt nära.

Efter kanalturen stannade vi i en lite affär där man fick smaka äkta rysk vodka och te gratis. Tyvärr var allt i affären svindyrt. Det var typ bara souvenirer, ryska dockor och ägg för det mesta. På väg tillbaka till båten fick man i alla fall en liten rysk docka i en nyckelring gratis.

På båten blev det middag igen, kyckling med bakad potatis, som de envisades med att ha till både i fredags, lördags och söndags. Det var inget vidare. För det 1:a är det inte så gott och för det 2:a är det omöjligt att äta det så att det ser bra ut. Så tallriken såg ju ut som den gjorde efteråt. Precis som under fredagen fick vi en specialefterrätt. "I have a special dessert for you" sa servitören varje dag. Jocke hade sagt att han var laktosintolerant, så på fredagen fick vi varma äpplen med kanel och lite annat, på lördagen fick vi en kaka med jordgubbsås och på söndagen fick vi likadan jordgubbssås, men med persikohalvor och blåbär. På lördagen hade jag dock gärna velat ha pannakottan som fanns då, för det är ju bland det godaste som finns, men det fick jag inte.

Senare på kvällen passade jag på att bada badkar. Man får passa på när tillfälle ges. Vårt badkar här hemma fungerar ju inte riktigt, men satan vad skönt det var att bada! Det finns nog inget så muskelavslappnande som att ta ett riktigt varmt bad. :)

På dag 4 hade vi återigen fått ställa om klockorna. +1h i fredags, +1h i lördags, -1h i söndags och ytterligare -1h i måndags.

Nu befann vi oss i Tallin. Eftersom att Jocke och jag redan har varit där några gånger bestämde vi oss för att inte gå av båten då. Istället tänkte vi passa på och bada i poolerna när mycket av folket var i land. 30 grader skulle det vara i poolen, men det kändes inte riktigt, eftersom att det var så varmt i luften också. Bubbelpoolen var däremot riktigt skön. Där satt vi en bra stund innan vi gick och åt lunch i bufén igen. Efter lunchen gick vi ändå av båten för att ta lite kort på densamma. Vi hann även med att köra kort vid ett äkta spelbord med grön matta och grejer, innan båten återigen lämnade land och styrde hemåt mot Sverige.

Jag tog det lite lugnt i hytten medan Jocke provade på och klättra klättervägg, som fanns längst bak på båten. Dagen innan hade man fått klättra med förbundna ögon om man ville.

Sista kvällen tillbringade vi med att köra ännu mer kort ute på balkongen, prata, handla det vi hade tänkt handla och filma lite till. Vi gjorde en rundvandring med videokameran på däck 9, 10, 11 och 6. På våning 10 fanns ett löpspår och ett gym och högst upp, på däck 11 låg en bar med vida vyer ut över både båten och havet. Där uppe var det även disco på kvällarna, men där var vi aldrig. Det är inget för oss. Dessutom var det bara 70-tals disco...

En lite kul grej var att när vi ställde ut våra väskor utanför hytten på kvällen, för att de skulle kunna hämta dem, sa en tjej åt oss att vänta och inte gå någon stans. Hon sprang iväg och kom tillbaka med lite presenter åt oss. Vi blev lite överraskade av det. Varsin musmatta med skeppet på och varsin kalkylator fick vi. Det var en tjej främst Jocke hade pratat med tidigare under resan om nästa års resor, hytter, priser osv. Att få gåvor av personalen är inget man är van vid direkt. :)
Dessutom hade Jocke och jag vunnit varsin plånbok i en musiktävling tidigare under dagen. Man skulle gissa låt och artist. 2 poäng/låt kunde man alltså få och det var 20 låtar. Vi fick 21 poäng och vann ganska överlägset före tanten som var med och spelade. Hon hade 8 rätt tror jag det var, men även hon fick ett pris. Så lite souvenirer fick man med sig i alla fall. Både jag och Jocke köpte varsin modell av fartyget, en rejäl modell som var ganska tung. Dessutom köpte Jocke en keps och en sådan där väskettikett man sätter på väskan när man ska resa, + den där lilla ryska dockan vi fick och flaskan vi fyllde på dricka i. Så trots allt fick vi med oss en del hem. :)

Så var vi återigen i Sverige under måndagsmorgonen och en oförglömlig resa tog sitt slut. Dock hade vi mycket saker och kolla upp när vi kom hem till Jocke. Först och främst var det Tallin och nyår som vi har för avsikt att boka så snart det går, men även STCC-finalen på Mantorp, som vi planerar att gå och se i oktober. Det var drygt 8 år sedan jag var på STCC senast. Det var då jag fortfarande såg, så vi får se hur det blir nu. Motorljuden lär man ju höra i alla fall :)

Bussresan hem från Jocke gick också bra, även om jag fick lite ont i nacken och benen. Senare på kvällen förgylldes densamma i och med att jag fick prata med världens finaste i telefon. Vi pratade i säkert 3-4h och la inte på förrän 3:20. Det är så det ska vara. Så fint, så underbart fint. <3

Vi avslutar här med 2 låtar, en gammal klassiker från 2007, Vinylworxx ft. Linsy Cartella - Stop loving you och Darren Styles & Manian - Outta my head. Listen and enjoy! :)




RSS 2.0