Flytt, födelsedag och ännu en Malmöresa

Denna hektiska juni fortsätter. Sedan senast har jag hunnit med att flytta, ännu en Malmöresa och att fylla år.

Det sistnämnda gör jag faktiskt idag, på självaste midsommarafton. Första födelsedagen i egna lägenheten och den började med att jag blev överraskad dubbelt om av älsklingen imorse. Hon skulle bara gå på toa, men kom tillbaka med frukost på sängen åt mig. Hjärtformade grönsaker, chokladpudding och kaffe. Jag blev jätteglad och nästan lite rörd. Älskar sådana överaskningar, jag är nog ganska romantisk av mig, i alla fall i sådana lägen. Hon hade fixat chockladpuddingen samtidigt som vi gjorde gröt igårkväll och skurit grönsakerna lite senare. Trots att det var orimligt mycket mjölk borta ur ett nyöppnat paket och att hon luktade paprika senare på kvällen kunde jag inte koppla ihop det med detta och jag blev så klart jätteglad för det. Hon är en ängel, min alldeles egna ängel <3.

Födelsedagen fortsatte med att hennes föräldrar kom förbi för att titta på lägenheten. De hade med sig bakelser och grejer, så det blev fika ute på balkongen innan de åkte vidare mot sitt midsommarfirande.

Slutligen kom familjen hit på lunch, den traditionella midsommarlunchen med färskpotatis, skinka, sill och sås. Till efterrätt blev det glass med jordgubbar och lite senare blev det tårta, också det ute på balkongen.

I present fick jag balkongmöbler, lite ljus, tändare, en lampa till taket i vardagsrummet, en mopp och trasor. Saker som jag verkligen hade önskat mig. Med andra ord har det varit en riktigt bra födelsedag, även om vädret kanske inte har varit riktigt lika fint som det har varit de senaste dagarna.

Tidigare i veckan hann jag med ytterligare en Malmöresa. Denna gången var det dock inte med landslaget. Jag, Albin och Linda åkte ner för att träna lite extra med Fatmir och Stefan. Eller, rättare sagt, jag och Albin skulle träna och Linda skulle se och lära, anteckna, fota och filma.

Det blev en tidig morgon i tisdags, för tåget gick redan 08:59 från Linköping. Det innebar att jag fick gå upp redan 06:33. Trots det blev det lite stressigt när jag skulle åka, för här i nya lägenheten har mitt vanliga tidsschema hemifrån spruckit litegrann. Dels har jag inte helt koll på var allt i köket finns och dels är spisen jättegammal och långsam. Det tar t.ex. nästan tio minuter att koka upp vatten.

Jag hann i vilket fall och resan ner till Skåneland gick bra. Väl framme väntade först ett styrkepass, där både jag och Albin fick lite nytt att tänka på när det gällde vissa övningar. Att t.ex. ha ena benet i luften när man kör enarms bänkpress och att återigen stå på ett annat sätt när man kör stående sidvrid. Att ha benet i luften när man kör enarms bänkpress gör att man spänner bålen mer än om båda benen är i marken. Jag fick sänka några kilo p.g.a. detta, men ligger ändå relativt högt där. 32,5kg ligger jag på. Utgångsläget i stående sidvrid är nästan identiskt med hur jag stod när jag skadade knät tidiare i vintras. Skillnaden är att man inte ska dra lika långt som jag gjorde då, vilket mycket troligt kan vara anledningen till att knät då vek sig.

Ett bra styrkepass var det hursomhelst och därefter väntade lite mat ute på Emphoria, varefter ett pass goalball stod på schemat.

Där blev det mycket fokus på försvarsspelet, våra positioner i förhållande till varandra och våra ytterkanter. Lite som under vårt landslagsläger för några veckor sedan. Inte så konstigt heller, eftersom att det var Florim som mer eller mindre höll i träningen. Han var dock med och spelade själv också och jag tror nog att Linda blev lite chockad över hur bra han faktiskt är. Jag har sagt att han är bra på goalball, men jag tror inte riktigt hon har förstått hur bra han är.

För min del tycker jag att träningen gick helt okej. Jag, Albin och Florim mötte de andra i en match på 2x15min och det var helt okej spel i första halvlek, men i andra var det betydligt bättre. Jag höll en högre nivå generellt sätt i spelet, timade bollarna bättre än i första halvlek och spelade helt enkelt bättre än i första. Jag fick också mycket beröm för mitt försvarsspel i andra halvlek efter matchen, vilket så klart känns kul.

Efter träningen var jag dock rejält trött och det smakade bra med både mat, kaffe och lite viskey hemma hos Fatmir. Viskey är normalt sett bland det äckligaste som finns att dricka, men det här var någon dyr sort, så jag tänkte att jag i alla fall kunde smaka litegrann och klart att den var godare än min gamla Statsment här hemma, men något vidare gott var det ju inte.

Dag två av Malmötrippen innehöll också den två träningspass. Två goalballpass.

Det första var ett spelpass med mig, Albin, Fatmir, Stefan och Florim. Det fortsattes att fokuseras på försvarstekniken, vår positionering i förhållande till de andra spelarna och våra ytterkanter. Trots att det kändes segt i kroppen under uppvärmningen tycker jag det var ett bra pass och särskilt avslutningen är jag nöjd med. Då körde vi nämligen en omgång rena ytterkanter, där Florim stod vid halva plan och sköt på våra ytterkanter, precis som vi brukar göra här hemma. Dock tycker jag det kändes betydligt lättare här och jag tog hela 11/12 skott. Bara det sista skottet gick förbi mig, en jättehög studs som gick säkert en halvmeter över mig. Annars tog jag allt. Här hemma, när vi visserligen brukar stå lite närmre, men där vi inte skjuter lika bra som Florim, brukar jag ta ca 50% av skotten och det känns som att zonen, det område man ska kunna försvara, är mycket större än vad det var här. Bra kändes det i alla fall, liksom i stort sätt hela den övriga träningen. Det är fortfarande lite samma sak som tidigare, jag är för långsam när jag ska möta bollen ibland. Explosiviteten är helt enkelt inte vad den bör vara, så det är något jag får träna vidare på.

Resans sista pass blev ett rent skotteknikpass med Fatmir och både jag och Albin fick en rad detaljer som vi måste slipa på i skottet. Just skottet är något som har klarnat för mig väldigt mycket nu det senaste halvåret. För ett år sedan visste jag att min skotteknik var fel och att jag behövde ändra på den, men jag visste inte vad som behövde ändras och hur jag skulle göra det. Nu har Florim visat mig hur han skjuter och hur han vill att jag ska skjuta, jag har fått känna på hur han gör med både ben, bål och armar, vi har haft skotteknik med Kenneth och nu fick jag känna på hur Fatmir gjorde. Han kom också med en rad detaljer som jag måste slipa på. Jag måste korta ner mitt sista steg. Nedslaget på det sista steget behöver vara betydligt hårdare än vad det är nu, men när steget är så långt som det är nu, då blir det svårt att stampa i ordentligt. Anledningen till att steget kan vara för långt är att armrörelsen går för långsamt och för att vinna tid där och hinna med med armen tar jag ett längre steg där på slutet. Allt hänger ihop. Receptet blir alltså en snabbare armrörelse, ett kortare sistasteg och ett hårdare nedslag i detsamma. Sedan kommer höften och allt annat av sig själv och skottet blir mycket bättre. Bakom detta ligger dock många timmars träning, så nu är det bara att köra på hela sommaren.

Innan denna vecka, närmare bestämt förra helgen, var det dags för mig att flytta hemifrån. Bort från mitt barndomshem, där jag bott i nästan 24 år och där jag har så otroligt många minnen ifrån, en del dåliga, men klart mest bra och positiva minnen. En plats som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Därför kändes det konstigt och lite sorgligt att lämna hemmet där jag bott under alla dessa år, där jag har växt upp till den jag är idag och flytta till min första alldeles egna lägenhet.

Det var dock inte bara att flytta. Vi började med att köpa säng och köra hit den till lägenheten förra fredagen. Det visade sig att den inte gick in i hissen, så pappa och jag fick bära upp den hit. Sådan tur var är det bara två trappor upp, men sängen var inte jättelätt och pappa lät nästan som att han skulle få en hjärtinfarkt eller något när vi höll på att baxa upp den för trapporna.

Till slut lyckades vi i alla fall, men sedan tog det hela helgen att flytta lådor och kartonger, soffa och allt annat som skulle flyttas hit. Dessutom hittar man massa skit man har i lådor och skåp där hemma som bara är att slänga och som man inte vet varför man har sparat. En hel del åkte således i soporna och mycket av det som fraktades hit är ännu inte uppackat. Allt är faktiskt inte ens här ännu. Stereon, som inte direkt är någon liten pjäs och som är min materiella ögonsten, min Leksandflagga och Ferrariflagga, + lite annat, är fortfarande kvar där hemma och kommer nog fraktas hit innom den närmsta tiden.

Något som också kommer fraktas hit är min nyinköpta tvättmaskin. I måndags var jag, mamma, pappa och Shep på Elon och tittade på både tvättmaskin, kyl/frys och spis. Tvättmaskin gick dock helt klart i första hand och killen vi pratade med, som var lite bekant med mamma och pappa, rekomenderade genast en Cylinda, som dessutom är på kampanj nu i veckan som kommer. Därför kommer de med den nu på onsdag, samtidigt som elektrikern kommer och fixar elanslutningen till den.

Innan onsdag ska jag dock hinna med en parmiddag med Albin och Louise imorgon, lite ytterligare träning, mer firande av mig och en Malmöresa. Dessutom kommer en fin vän hit på torsdag, vilket ska bli jättekul, för jag har inte träffat henne på över ett år och det är först nu på senaste som vi har kommit varandra såhär nära. Med andra ord är det fortsatt mycket som händer, men jag ser fram emot det, för det är bara roliga saker.

Jag avslutar med att säga som senast, ha det bra tills vi hörs nästa gång!


Dubbla Malmöresor och chill i stugan

Mitt uppe i denna hektiska junimånad hinner vi slänga in ett blogginlägg här.

Sedan senast har jag hunnit med två resor ner till Malmö, lite träning och chill i stugan. När det är sådant underbart sommarväder som det var i slutet av förra veckan, då finns det ingen bättre och finare plats att vara på än i stugan. Det är så underbart att sitta ute på verandan i morgonsolen, lyssna på fåglarnas kvitter och avnjuta en god frukost och kaffe, sola nere på bryggan, lyssna till vattnets kluckande och läsa en bra bok, eller att sitta ute och äta grillat kött tillsammans med den del av släkten som alltid är där om somrarna tillsammans med oss, Liselott och Mats, Mikael och Sofia och självklart mormor. Den dagen mormor inte längre är i Sjösäter, som stugan heter, då kommer det aldrig bli detsamma igen. Mormor ska vara där. Hon är en del av stugan. Min kära fina mormor.

Det tog emot litegrann i fredags att lämna denna underbara sommaredyll för att istället sätta mig på ett tåg i tre timmar ner till Malmö, för att därefter entra helgens landslagsläger.

Lägret innehöll som vanligt mycket matchspel, där det den här gången fokuserades mycket på vårt positionsspel, vår position i förhållande till varandra och våra förflyttningar när bollen rör sig på andra sidan, men även ett pass skotteknik tillsammans med vår fysresurs i landslaget, Kenneth Riggberger, hanns med. Detta skotteknikpass var lite som en uppföljning av det skotteknikpass jag, David och Dzenan hade i februari, men där jag inte kunde vara med särskilt aktivt p.g.a. knäskadan. Nu kunde jag dock vara med, men det blev i stort mycket fokus på David och Dzenan och deras rotationsteknik. Jag skjuter inte alls rotationsskott, men några punkter fick jag i alla fall med mig som jag ska tänka lite extra på. Jag behöver låsa vänstersidan mer än jag gör och jag behöver stoppa hårdare med vänsterfoten i sista steget. Det sistnämnda är nästan lite komiskt, eftersom det var just det hårda nedslaget jag tränade bort för knappt ett år sedan. Jag kände att det inte var riktigt bra för mina svaga benhinnor. En kompromiss, som vi svenskar ofta vill ha, är dock kanske bra. Lite hårdare nedslag än nu, men inte riktigt så hårt som tidigare. Varför jag ska låsa vänstersidan av kroppen är för att jag skjuter med höger hand och när bålens vridning är klar och höften åker fram, då ska vänstersidan vara låst. Svårt att förklara i text...

Spelmässigt var det väldigt varierat från mitt håll under helgen. Det började inte alls bra i lördags. Som vanligt var det tempot som var problemet. Jag har som sagt inte reflekterat så mycket över det tidigare, men nu de senaste månaderna har jag gjort det och märker verkligen ett mönster. Har jag inte spelat med det här tempot på ett tag, som nu, drygt en månad sedan sist, ja, då tar det ett tag innan jag kommer in i rätt mode så att säga. Det resulterade i en riktigt dålig förmiddag i lördags, där jag släppte in många mål och inte alls kom upp i den nivå jag vet att jag kan hålla. Det beror just på det där med tempot. Här går det så otroligt mycket snabbare än hemma på våra träningar, vilket gör att det blir ett helt annat spel, man måste vara snabbare i allting och samtidigt lyckas tima bollmötet etc. Det gäller således att varken vara för snabb eller för långsam, för då blir det ofta mål. Det var just vad som hände där under lördagförmiddagen. Jag timade inte bollen rätt och den studsade, styrdes och gud vet allt.

Eftermiddagen gick i alla fall lite bättre. Här fick jag spela mycket back och jag märker stor skillnad i uthållighet när det gäller back vs center. Jag orkar mycket längre som center än som back, orkar hålla en betydligt högre nivå som center än som back, även om Florim tyckte jag spelade bra som back här, bättre än som center. Som back följer jag med bollbanan mer och möter bollen på ett annat sätt än jag gör som center. Där lever jag mycket på min längd och slänger mig ofta rakt ner och möter därför inte bollen på samma sätt.

ett riktigt jobbigt eftermiddagspass var det där under lördagen, men inte helgens bästa, för det var det avslutande spelpasset under söndag eftermiddag, där vi höll riktigt bra kvalitet rent spelmässigt. Även sista matchen under lördagen var riktigt bra. 15 minuter rullande tid där det vinnande laget skulle få efterrätt på kvällen, då vi satt ute och åt på Wagabonds uteservering i solnedgången. Matchen vann mitt lag med 11-2, men båda lagwn höll i stort en hög nivå. Det var bara där under de sista minuterna som det andra laget föll ihop litegrann.

Kort sagt var det ett läger som blandade och gav, men som blev bättre rent spelmässigt ju längre helgen gick.

Tåget hem var i tid, men det var rena tågkaoset uppåt till, efter att en blixt slagit ner någonstans i Södertälje och förstört någonting. När jag skulle av i Linköping kom därför ingen tågpersonal och hjälpte mig av, så killen som satt bredvid mig fick hjälpa mig av istället. Väl av tåget ropades försening efter försening ut och det var inga dåliga förseningar heller. Ett tåg som skulle ha gått 18:40 hade fått en ny beräknad avgångstid till 21:30. Leddsagaren som hjälpte mig på centralen sa att hon hade pratat med några som hade suttit och väntat där i fyra timmar. Så det var inget litet fel det där blixtnedslaget orsakade.

Hem kom jag i alla fall, men nästan bara för att vända. igår bar det nämligen av ner mot Malmö igen, denna gången för kortläger med landslaget.

Jag och David möttes upp på centralen, köpte med oss Subway, första gången i hela mitt liv som jag testade det, och åkte till FIFH, där vi åt och pratade innan det var dags att byta om för träning.

Det blev en bra träning även detta måste jag säga. Eller, rättare sagt, känslan var bra under i stort sätt hela passet, men när jag räknade ihop och sumerade mina insläppta mål under passet kom jag fram till att jag hade släppt in hela åtta mål. Åtta mål under en hel träning låter kanske inte jättemycket, men det är för många. Det var bl.a. en boll där jag inte hann ut ordentligt med benen och bollen studsade på mina knän och in i mål, en boll styrdes på mina händer och in i mål, en boll släppte jag in på straff och en boll gick mellan mina smalben. Som sagt, alldeles för många misstag, skärper jag bara till detaljerna i min defensiv så har jag de där bollarna.

Jag och David sov hos Fatmir, men vi var inte hemma förrän strax innan 23:00. Då åt vi först, varefter vi drack kaffe och såg på en standupgrej med Özz. Sedan var klockan plötsligt 01:30. Jag kan knappt minnas när jag var uppe så länge senast. Det var väldigt länge sedan...

Idag var det så upp strax innan 8, äta frukost och därefter sitta tre timmar på ett tåg igen, en tågresa som gick bra och när jag var framme väntade ett styrkepass, som skulle bli riktigt bra även det. Det blev också höjningar på enbens rygglyft, från 25 till 27,5kg och på marklyft, från 75 till 80kg.

Efter styrkepasset åkte jag hem, packade upp, åt litegrann, packade om väskan, passade på att flyttpacka lite till och sedan åkte jag iväg till älsklingen, där jag är nu. Hon tar nämligen studenten imorgon och sitter jiust i detta nu och dekorerar morgondagens tårtor i köket. Det är inte direkt vad jag hade gjort kvällen innan studenten...

Linda var hursomhelst snäll och satte upp hennes hår med en inbakad fläta och grejer tidigare ikväll, + mängder av hårspray, vilket hon i "normala fall" inte gillar, men det är ju trots allt studenten.

Så, imorgon blir det studentfirande, på fredag ska jag och pappa till banken och få nyckeln till lägenheten, på lördag flyttar jag och sedan flyttar jag nog lite till på söndag.

Så, vi hörs när vi hörs, kanske då i nya lägenheten

 

Tillbakablick på studenten och en hektisk juni

Blogglusten har varit minst sagt bristfällig den senaste veckan, men nu är jag tillbaka igen och vi skriver juni i kalendern. Tiden har gått oerhört fort det senaste året. känns som det var sommar nyss, med Spanien i två veckor och allt vad det innebar, men det är nästan ett år sedan nu.

Tiden har inte bara gått fort i år, även sedan studenten har tiden bara sprungit iväg. Imorgon är det exakt tre år sedan vi sprang ut. Tre år! Det känns fortfarande som om det vore igår. Mycket, väldigt mycket, har dock hänt på de här tre åren, men här tänkte jag ta er tillbaka tre år i tiden, när vi rewindar bandet till studenttiderna som då rådde.

I Mjölby hade vi väldigt långt studentfirande. Två veckor höll vi på och först ut var ölbränbollen den 25 maj. Vädret var inte helt perfekt, inte jättevarmt och lite småregnigt, men ölbrännboll blev det i alla fall, även om det inte blev så mycket brännboll för min del. Spike ville nämligen inte springa, så han och jag satt och "skåpssöp", drack öl och cider, vid sidan av planen istället och det blev trots allt en trevlig och lyckad kväll.

Kvällen efter var det laserdome, men det skippade jag. Jag kände att jag inte hade fått ut så mycket av det ändå, så istället var jag hemma och väntade tills dagen efter, då vi skulle sova över i skolan, tillsammans med niklas, en av de bästa lärarna vi hade. Vi fick ju inte sova i skolan helt själva, en lärare var tvungen att vara med och därför fick han vara med. Under kvällen blev det lite tipspromenad som en av våra tre Linn i klassen höll i, pizza och en del snack. Någon övernattning blev det dock inte för min del, för flera med mig valde att istället åka hem, men några stycken sov faktiskt kvar i skolan.

På fredagen, en vecka innan studenten, var det dags för mösspåtagningsfest i Parken i Mjölby och det blev den roligaste kvällen under hela studentfirandet tyckte jag. Jag hade laddat upp hemma med lite Xanté (päronkonjak), Amarula, öl och cider. Under kvällen blev det lite mer öl och en kille från fordon på Dacke, den revaliserande gymnasieskolan i Mjölby, som jag aldrig hade träffat och pratat med tidigare, var på mig under kvällen och tyckte att det var hemskt att jag snusade Göteborgs rapé. Det smakade bara tallbarr tyckte han och ville istället bjuda mig på en Scruff. En kväll med musik, prat med halvfulla studenter och lite alkohol, så klart.

Lördagen bjöd på middag med klassen i Linköping. Afrodite var restaurangen och maten var grymt god. Majoriteten av klassen gick sedan ut på stadens dansgolv, men jag och några till åkte hemåt. Vi åkte med Torbjörn i hans Volvo och på motorvägen försökte vi raca med en Porsche som blåste förbi oss. Det gick inte så bra, men en bra bit över tillåten hastighet kom vi i alla fall upp i.

Söndagen var lugn, likaså måndagen, där det var Måndagsklubben som jag också skippade. Det där med krogen har aldrig riktigt varit min grej som ni kanske märker. Tycker oftast det är dålig musik och det är så högt att man inte kan prata med varandra. När man inte ser blir det då mest bara tråkigt och man känner sig helt utlämnad åt omgivningen, för där är det nästan omöjligt att klara sig själv. Åtminstone känner jag så. Musiken har dock blivit bättre nu på senare tid, så kanske skulle jag bege mig ut på krogen snart igen. det var trots allt några år sedan senast...

Studentveckans tisdag innebar grillning vid Skogssjön. Det var en solig och fin kväll, vilket tyvärr många andra också hade uppmärksammat. Det fanns inga grillplatser lediga när vi kom dit, men efter någon timme lyckades vi få tag i en plats i alla fall och då blev det lite gitarrspel, mys vid elden och ännu mer öl och cider.

Onsdagen var lugn och på torsdagen skulle vagnen kläs. Detta skedde ute hos Klara, mitt ute på landet någonstans. Spike hade någon ursäkt att inte komma dit och jag hade ingen aning om var på landet Klara bodde, + att jag kände att jag inte hade bidragit så mycket även om jag hade varit där, så jag stannade hemma istället och inväntade den stora dagen, studentdagen.

Den kom och jag gick upp lite tidigare än vanligt, för att hinna fixa mig lite extra. Outfiten för dagen var svart kostym, pappas finskor, vit skjorta, grå slips och mössan på huvudet, så klart.

Jag skulle dock ha gått upp ännu tidigare, för nu jag missade hela champagnefrukosten. Egentligen skulle den ha varit efter fotograferingen, men då skulle tydligen Josef, som vi skulle vara hos, träna i kyrkan, där han skulle sjunga senare under dagen, så champagnefrukosten blev innan fotograferingen istället. Jag förstår inte hur folk hann få reda på det, men så var det. Jag hade visserligen inga riktiga vänner i klassen och hängde mest med där, som en vindsurfare efter en båt, men Spike ringde till mig 07:00 och sa att champagnefrukosten visst var 07:15 hemma hos Josef. Då hade jag inte ens fixat mig klart och min taxi kom 07:25, som vanligt.

Så champagnefrukosten missade jag, vilket så klart var en miss, men därefter blev det fotografering, frukost i kaffis, promenad till kyrkan, sjungandes studentramsor för full hals, en jättefin ceremoni i kyrkan, kortege tillbaka till skolan, den sista lunchen i matsalen, utdelande av betyg i klassrummet tillsammans med våra mentorer, ulla och Elisabet, och sedan var det dags för utspringet. Josef hade lyckats komma över en stor virveltrumma som han gick och spelade på längst fram i vårt led. Vi väntade på vår tur i den bortre skåpshallen, medan klass efter klass sprang ut och så var det äntligen vår tur. Visselpipor och tutor utgjorde ett öronbedövande ljud och därefter tog vår sång över, när vi hade kommit utanför dörrarna och upp på den lilla gräskullen utanför skolan, där alla klasser först stannade innan man letade upp sit plakat bland havet av föräldrar och släkt. "När SP3, när SP3, när SP3 studenten tar, då hörs det jubel i från folket, när SP3 studenten tar hurra hurra!" och den klassiska "Vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeenten, fy fan vad vi är bra!" ekade från kullen innan jag och Spike begav oss in i folkmassorna för att leta upp min familj. Vi hittade dem inte, så pappa fick leta upp oss istället.

Så blev det fotografering med mormor, moster, syskon och familj, blommor och mjukisdjur runt halsen och ännu mer fotografering innan det var dags att åka flak. Min tuta åkte fram, liksom den lilla flaskan med mouserande vin som jag hade fått av mamma. Josef hade fortfarande med sig trumman och det blev ett rejält firande medan vi åkte runt i stan, tutade, visslade, trummade och sjöng för full hals. Allt under en klarblå himmel och en strålande sol.

Efter flakåkningen kom Emma och Alle och hämtade mig i Alles Volvo 740 och vi åkte hem för att där äta en medelhavsbufé med mängder av mat, innan det var dags att öppna mina presenter, i solgasset ute på altanen. Tyvärr råkade jag nog titta in i solen lite för mycket under eftermiddagen, för framåt kvällen fick jag ont i huvudet, vilket innebar två Ipren och ingen alkohol. Studentkvällen blev därmed inte jätterolig. Jag satt mest vid ett och samma bord hela kvällen och pratade med de som kom dit.

Allt detta härliga yttre samtidigt som jag var nyförälskad i mitt ex och där insidan bokstavligen speglade utsidan. En så total lycka är svår att uppleva, allt var verkligen perfekt och även om jag som sagt inte hade så många vänner i klassen eller i skolan över huvud taget så var det ändå en magiskt fin tid av mitt liv och något jag aldrig någonsin kommer att glömma, precis som en student ska vara.

Jag hoppas nu att Jennifer kommer få samma fina student som jag hade. Deras studentfirande skiljer sig docck ganska mycket från hur vårt firande var. De springer ut nästa torsdag och firar bara de tre dagarna innan utspringet. Det är middag med lärarna, mösspåtagning och en vagn som ska kläs. Det är i princip allt. Kanske var det vi som hade väldigt mycket grejer och ett ovanligt långt studentfirande, vi var inte i skolan alls de två sista veckorna, inte mer än för att "härja". Alla kurser och annat var redan slut, även om det låg lektioner utlagda i schemat. Lärarna räknade inte med att vi skulle vara där och jag tror inte att någon var det heller. Jag var åtminstone inte det. Dock tycker jag ändå att tre dagars studentfirande låter väldigt lite. Hur såg mina läsares studentfirande ut?

Back to reality. Nu är det som sagt juni och det kommer bli en väldigt intensiv månad med många saker som kommer hända. Såhär ser det ut:

3/6 - slutuppsatsen för studierna lämnas in
8-9/6 - landslagsläger i Malmö
11/6 - kortläger med landslaget i Malmö
13/6 - Jennifer tar studenten
14/6 - möte på banken och jag får nyckel till nya lägenheten
15/6 - jag flyttar
18-19/6 - Albin och jag åker ner till Malmö för att träna med Fatmir och Stefan
21/6 - jag fyller år och det är midsommarafton
22/6 - Jag och Jennifer ska ev. grilla och ha en trevlig kväll med Albin och Louise
23/6 - släkten firar mig
24/6 - kortläger med landslaget i Malmö
26/6 - avslutning med mat/fika med laget
27/6 - Sofie kommer hit

Som ni ser är det bra mycket som kommer hända nu i juni. Fyra resor ner till Malmö, mycket goalball, en student, jag flyttar och fyller år, midsommar och lite annat smått och gott. Därför får ni räkna med att bloggen kanske inte kommer vara up to date hela tiden nu framöver, men jag ska göra så gott jag kan och hinner. Uppsatsen är i alla fall inlämnad och klar, så nu har jag sommarlov!

Tills vi hörs nästa gång tycker jag att ni kan kolla in mina annonser på Tradera. Jag har börjat rensa ut lite här hemma nu innan flytten och försöker sälja lite allt möjligt nu innan jag "flyger ut härifrån". Det som jag inte lyckas sälja går till Myrorna eller liknande. Så, in och kolla nu!

 

RSS 2.0