Tiden går snabbt...
Tid: 22:51:04 Datum: 2010-08-26 Kategori: Allmänt
Det är redan 2 veckor sedan. För lite drygt 2 veckor sedan, med några timmars marginal, låg vi och mös på en filt vid en motorväg. För exakt 2 veckor sedan kom jag hem nu ungefär och skulle snart äta gröt, medan tårarna rann nerför kinderna, tårar av ren lycka och kärlek.
Om 2 veckor åker jag, Albin och Pelle ner till Malmö för landslagsläger imorgon.
Om en vecka har jag varit på den 1:a skoldagen på universitetet. Många från gamla klassen har börjat där, lärarprogrammet många av dem. Det har man sett på Fejjan. Faktum är att jag inte har träffat en ända av dem sedan studenten den 4:e juni, inte ens Spike.
Apropå skolan så var jag på möte med mina 2 blivande lärare i tisdags, Niklas och Christel. Mötet började 10:30, men det hade jag missat, för vi sa 10:00 från början, så jag var där strax innan 10 och fick vänta en stund. Själva mötet gick bra och kursen låter kul. Eftersom det är en fristående kurs kan lite alla möjliga läsa den. Det kan vara allt från 19-åringar som just har gått ut gymnasiet till 50-åringar. En rejäl mix med andra ord. Lena Lind, som jag har haft tidigare, både i drama i 1:an på gymnasiet, där jag fick MVG, och i antimobbgrupper på låg och mellanstadiet, var dessutom deras student sa dem. Så troligen kommer det vara vissa saker jag redan har gjort, men det ska bli kul. Det känns riktigt skönt att nästan inte ha några tider att passa heller, bara träningarna och skolan på torsdagar. Annars kan jag läsa när jag vill och känner för det. Det gäller bara att man har disciplin så att man verkligen gör det.
På torsdag ska jag i alla fall vara där 30 minuter innan uppropet börjar, så ska Åsa och jag fixa mitt LiU-kort och min registrering, så det är klart. Mycket mer än upprop är det inte nästa torsdag.
Varit på Ögon har jag också hunnit med den här veckan. Erika och jag var inne i måndags och det gick ruskigt snabbt. 10 skulle jag vara där och vi hann t.o.m. med 10:48-tåget hem. Dyrt var det dock. 300kr kostade det. Jag har inte varit där på över 1,5 år, så det var 1:a gången jag fick betala. Det ända de gjorde var att känna lite på ögonen och kolla i mikroskopet, sedan var det klart. Dessutom sa de att jag inte behövde fortsätta med mina Maxidexdroppar, som jag köpte nya förra veckan. Dyra var de dessutom, 195kr. Menmen, det är väl inget att göra något åt.
Om 20 dagar drar hockeyn igång. Leksand möter Mora i 1:a matchen. Jag funderade på att åka upp redan då, men det är nog bättre att vänta lite så man ser lite hur säsongen utvecklar sig. Utomhusmatchen den 26:e februari tänker jag i vilket fall åka på! 20 000 ståplatser, genomskillnig sarg och rörlig reklam. Det kommer bli grymt! Snart måste jag föresten slänga upp en tabelltippning och lite sådant. :)
Noterbart är också att just i detta nu är Cinderella ute på Östersjön med drygt 2000 leksingar ombord. Leksandskryssningen pågår nämligen. Jag hade tankar på att åka med i år, eftersom det inte blev av förra året på jubileumskryssningen, men så blev det inte. Det hade dock varit kul! :)
1:a träningen med laget skulle vi ha haft igår, men det blev inget. Nyckeltaggen funkade nämligen inte. Det var samma sak förra året 1:a träningen efter sommaren.
Istället åkte vi och köpte muffins, åkte hem till Pelle och fikade. Det var jag, Jennifer, Jakob och Pelle. Vi köpte 2 muffinssorter, ifall vi skulle tappa en. ;)
Någon träning blev det som sagt inte, men vi gick ändå igenom säsongen med matcher och turneringar osv. Det blir 4 gånger upp till Stockholmsserien nu i höst, en i september, en i oktober, en i november och en i december. I vår blir det 3 eller 4 gånger till, beroende på om de kör i april eller inte. I höst är det dessutom Stockholm games sista helgen i oktober och i vår blir det Malmö open i februari, som vanligt, SM i april och så kommer vi förhoppningsvis iväg till Finland i slutet av mars för en liten tävling där. Det blir vår 1:a utanför Sverige i så fall, men tyvärr kan den krocka med Idre. Vi får se. Då blir det ett dilemma vad jag ska välja, årets skidvecka eller en turnering utanför Sverige, men det är ett senare problem.
Ett litet utlåtande om Fångarna på fortet kan vi avsluta med. Vanligen brukar det ju bli en rejäl flopp när man försöker göra om ett gammalt klassiskt program eller film eller vad som helst, men jag tycker faktiskt inte det är en så stor flopp ändå. Fader Fora, eller hur han nu stavade, är ju inte kvar och det sänker betyget. Dessutom är det mycket, mycket svårare att hänga med och förstå nu när jag inte ser. När det sändes på 90-talet såg jag ju och kunde då hänga med mycket lättare på vad som hände och vad de gjorde. Nu får mamma och de försöka förklara så gott de kan och det är inte det lättaste heller, speciellt inte när det går så fort.
Jag tycker ändå det är helt okej. Bra mycket bättre än all annan skit som visas på TV numera, t.ex. Mammas pojkar, Lets dance, Stjärnor på is, alla dessa matprogram och Bonde söker fru. Det var annat på gamla hederliga 90-talet *låter gammal* med På rymmen, Fångarna på fortet, Rederiet, Tre kronor, Skillda världar, Nya tider, Vita lögner, Tippen, gamla klassiska Björnes magasin, Tintin, Spindelmannen, batman, Magdalena Forsberg, Pernilla Wiberg, poggs, hockeykort, Disneysakerna i Happymeal och nedervåningen på Donken i stan i Linköping. Det var tider det. :)
Till sist lägger vi upp 2 låtar. En preview av Sandra Gee's nya låt, turn up the volume. Den är riktigt bra och melodin sätter sig på hjärnan direkt.
Dessutom kör vi en helt annan stil, gamla Alice Cooper, med He's the man behind the mask.
Insikt
Tid: 01:02:12 Datum: 2010-08-23 Kategori: Allmänt
I fredags kväll, precis innan jag skulle lägga mig, greps jag av en plötslig insikt. En klarhet som bara slog ner över mig utan förvarning.
Jag är klar här. Jag är redo att "flyga ut" så att säga. Jag är redo att lämna barndomens trygga famn och prova mina egna vingar, stå på mina egna ben.
Att jag "är klar" här är kanske fel ord, men jag vet inte vad man ska använda sig av riktigt. Jag har ju familjen, släkten och laget här, men något mer har jag inte direkt. Familjen kommer finnas kvar här, även om jag flyttar, och laget kommer jag träffa på tävlingar och turneringar.
Jag har kommit underfund med vad jag verkligen vill. Inte vad jag vill göra yrkesmässigt eller så, bara vad jag verkligen vill rent privat sett. Jag vill flytta ihop med och leva mitt liv med en väldigt speciell person. Det kommer inte att ske förrän tidigast om 1 år, eftersom vi måste ta hänsyn till vissa saker, men trots det har jag ändå kommit underfund med och förstått vad jag verkligen vill. Jag har tänkt och funderat på det här ett längre tag nu och varit i princip säker på vad jag vill, men nu är jag helt 110% säker på att jag verkligen, verkligen vill det här. Man ska inte gå för fort fram när det gäller sådana här saker och det kan låta konstigt att jag redan nu vet vad jag vill, efter att bara ha träffats en gång irl, men så är det. Jag känner mig själv och det här är något jag verkligen, verkligen vill. Det är något som redan nu har blommat ut, men som kommer få ligga och dra sig något år till. Då, om 1 år, är vi förhoppningsvis redo för det här, både hon och jag, och jag tror det kommer bli jättebra. <3
Kärleken är enormt stark och för den är jag beredd att lämna allt detta, allting jag har växt upp med under 21 år. Egentligen är det inte mycket jag lämnar, det mesta är redan nu minnen, så det är egentligen bara familjen, tryggheten i hemmiljön och laget jag lämnar, men både familjen och laget finns ju kvar här. Tryggheten måste man som sagt lämna någon gång och prova sina egna vingar. Man kan inte leva hela livet i barndommens trygga famn. Går gör det nog, men jag vill inte göra det. Jag vill ut och stå på mina egna ben och jag vill göra det tillsammans med den jag älskar mest av allt i hela världen. <3
Jag är redo att bygga mitt eget liv, att stå på egna ben. Självklart med stöd och hjälp från familjen i början, men mer och mer klara sig själv. Alla minnen härifrån finns kvar innom mig, men jag har inget speciellt här nu längre, borträknat tidigare nämnda familj och lag, och vem vill inte bo tillsammans med den man älskar? :)
Jag vet att jag är väldigt tidigt ute, men jag tänker väldigt mycket rent generellt sett och eftersom det här är det jag vill helst av allt så är det självklart att en hel del av alla tankar ägnas åt hur fantastiskt och fint det skulle vara. Självklart tror jag inte att det bara skulle bli guld och gröna skogar, små komplikationer blir det alltid.
Det är som sagt 1 år kvar innan det alls kan bli aktuellt och var det blir vet varken hon eller jag. Om hon flyttar hit, eller om jag flyttar dit. Det är konstigt hur saker och ting förändras. För 1 år sedan ville jag flytta till Mjölby. Linköping var nästan för stort. Nu, 1 år senare, kan jag tänka mig att flytta ner till Göteborg, Sveriges näst största stad. Det kommer bli ett enormt steg för mig i sådant fall, från lilla Skänninge, med ca 4000 invånare, till en jättestad i jämförelse. Allting kommer bli nytt. Älskling kommer få agera ögon åt mig väldigt mycket, för jag kommer inte hitta någon stans alls, jag kommer få ringa väldigt många samtal, fixa med ledsagare, färdtjänst, ny ögonläkare och div. andra saker, + allting omkring boendet. Adressändra, fixa autogiro på räkningar o.d. och allt annat omkring ett boende. Det kommer dessutom bli väldigt ont om tid, eftersom att man får reda på vad man kommer in på till hösten i juli och därefter har ca 1 månad på sig att fixa allting. Dock bör man ha kollat lite lägenheter och så innan dess, så att man inte står där helt på ruta 1 med en månad kvar att vinka på. Då kan det bli lite tight.
Trots allt detta, alla dessa stora förändringar, allt nytt och allt som måste göras är jag ändå beredd att göra det. Att göra allt detta på helt egen hand skulle jag dock aldrig göra. Att flytta ner till Göteborg helt själv vet jag inte om jag skulle våga, även om jag har börjat vackla lite även på den punkten. Jag gillar Göteborg som stad och dialekten är Sveriges i särklass mysigaste. :)
Vi får se vad som händer, än så länge är det som sagt knappt ett helt år kvar och det är gott om tid att tänka på. Jag har dock tänkt klart. Jag vet att det är det här jag verkligen vill och jag tror det kommer bli jättebra. Bara båda 2 verkligen är med på det. Att flytta ihop med någon är en väldigt stor grej, som båda måste vara med på till 100%, annars kan det bli svårt. Jag vet som sagt vad jag vill. Att flytta ihop med den man älskar, göra allt tillsammans, alla vardagliga småsysslor som att handla och laga mat, ja, dela allting som går att dela, det är helt oslagbart och jag vet att för varje dag som går närmar sig denna underbart fantastiska dag mer och mer och det känns riktigt, riktigt bra. :) <3
Annars var jag på LHIF:s sommarfest igår. Jag hade inte tänkt åka alls, men så tyckte Pelle att det kunde vara bra att samla laget och prata lite inför säsongen. Så jag, Albin, Jennifer, Louis, Oskar och Pelle kom dit, fikade, åt grillad korv och gick en tipspromenad. Vädret höll sig stabilt, trots att det ösregnade när jag åkte och när jag kom dit. Taxin hem hade jag beställt till 17:25, för det var slut 17:00. Dock tänkte jag i samma banor som vid träningarna, att man duschar efter och så och därmed behöver lite mer tid på sig, vilket jag inte hade behövt nu. 17:00 hade även det varit alldeles för sent, så Pelle tyckte jag kunde ändra taxin. Det gjorde jag. 16:00 åkte jag hem istället. Det blev ganska lagom. När jag kom hem fanns det färdigt kaffe och Emma hade köpt vaniljmunkar. Det fattades bara lite vinterkyla ute och julmusik i vardagsrummet. :)
I torsdags var jag och Erika i Linköping för att fixa den där nedladdningstjänsten för min literatur till hösten. Vi gick av en hållplats för tidigt, men hittade till slut ganska smärtfritt och själva tjänsten var inga problen att få. Varför jag var tvungen att komma dit var för att man var tvungen att gå igenom ett avtal. Annars hade jag kunnat göra det själv här hemma.
Efter att vi hade fixat det åkte vi in till stan för att köpa nya skor åt mig till träningen. Mina nuvarande Adidas Special har jag haft i nästan 2 år, så det var mer än dags att köpa nya. Exakt likadana fanns, men inte i min stolek. Istället fick jag prova den nyaste versionen av Special, samma jag provade innan jag köpte de jag har nu. De är lätta, snygga och bra, men de går upp lite under hålfoten. Det är inte bra när man spelar goalball. Så platta sulor som möjligt ska det vara. De går inte upp mycket, men lite. Istället blev det en annan äldre version av Specialen. De har platt sula, men är lite hårdare under hålfoten. Så vi får se hur de är. Är de inte bra är det ingen större katastrof, för de var nedsatta 300kr och kostade bara 319kr. Vi får ju skobidrag från laget på 400kr, så man kan säga att jag får de gratis.
Killen som hjälpte oss på Stadium var dessutom bland de trevligaste jag har mött i butikssammanhang. Han var jättetrevlig och tyckte det skulle vara kul att prova på goalball någon gång. Han kanske t.o.m. skulle komma förbi på uppvisningen vi har nästa helg i Racketcenter. Jag återkommer med det. :)
Vi avslutar med lite Offspring. Your gonna go far, kid, från albumet Rise and fall, rage and grace, från 2008. :)
Landslagsläger i september!
Tid: 20:52:46 Datum: 2010-08-18 Kategori: Goalball
Pelle ringde mig förra veckan, när vi var i Alingsås. Då hade jag ingen som helst lust att svara, men jag lyssnade av IQ-svar senare och då visade det sig att han hade varit i kontakt med och pratat med Jörgen, som är landslagscoach. De hade pratat om framtida landslagsspelare, spelare som är villiga att satsa på landslaget framöver. De nuvarande landslagsspelarna börjar ju komma uppåt 30, t.o.m. 35 kanske, så det behövs byggas på underifrån. Då nämnde Pelle mig och Albin som villiga för det. Jörgen fick våra nummer och så skulle han höra av sig.
Igår hörde han av sig. Det visade sig att landslaget redan i september, den 10-12 för att vara mer exakt, ska ha ett träningsläger nere i Malmö för att bl.a. prova en ny fysmetod man har tagit fram. Just den helgen har vi synskadeidrottsläger här i Linköping, men det var inget svårt val. Visserligen innebär det att jag inte får träffa folk som jag inte har träffat på ungefär 1 år, men det hoppas jag det är värt. För den här chansen, att få vara med i landslaget, är inte varje dag man får. Dock ska poängteras väldigt starkt att både jag och Albin har en lång bit kvar till landslagsnivå, men det här är som sagt en början, ett 1:a steg där man samlar spelare som är villiga att satsa på landslaget i framtiden. Jag tycker det ska bli skitkul! :)
Annars så har vi försökt träna lite i sommar i alla fall, så man inte lägger av sig helt. Tyvärr har det ändå blivit alldeles för lite, 1 gång i veckan ungefär. Det har varit på tisdagar, hos Terie, som vanligt, men mellan 12-14 istället för 16-18, som vi normalt sätt har.
Deltagandet har också varit lite sådär. Jag och Albin har varit med alla gånger. Louis har varit med någon gång, för hon har äntligen nu flyttat hit. Andreas har varit med några gånger, liksom Jonas och Oskar.
Som minst har vi varit 2 spelare, jag och Albin, men vänder man på det så fick vi rejält med träning då. Vi stod och nötte skott i ca 2 timmar. Det är i och för sig vad vi brukar göra där på tisdagarna, men när vi bara var 2 blev det ännu mer intensivt än vanligt. Mina vanliga skott blir ganska bra numera, men jag måste få bort mitt hårda nedslag med vänsterfoten på 3:e steget, samt korta ner stegen ytterligare en bit. Snurrskotten blir helt okej ibland, men ibland blir de inte bra alls. Kraften i dem måste dock bli mycket bättre och det är både teknik och styrka där. Studsskott har jag försökt börja lite smått med, men det är väldigt svårt. Att få frammåtspinn på bollen och samtidigt ha kraften i skottet, det är inte lätt.
Tyvärr kommer vi nu till hösten att tappa 3 spelare.
Det är Oskar och Andreas, som ska börja plugga på annan ort, och Louis, som hellre vill satsa på judon.
Så nu blir vi 6 spelare, inkluderat Jana.
Rydskolan får vi ju inte heller vara på längre, eftersom att de nu ska bygga om hallen där till klassrum.
Nu har vi i alla fall fått tag i en hall. Det är en hall i Tannefors, där vi får vara i september på söndagar mellan 10-12. Därefter får vi tillgång till en annan hall de håller på att renovera nu och då är det lördagar mellan 11-13 igen. Tisdagarna hos Terie fortsätter och onsdagarna fortsätter vi på Bäckskolan, ev. gym. Vi hoppas på att kunna få gymkort sponsrade på något sätt, för att träna gym är mycket roligare och bättre än vår lilla fysträning på Bäckskolan.
Utöver detta har jag tänkt att gymma privat minst en gång i veckan, nu när jag har ledsagare. Det blir troligen måndagar.
Annars har den senaste veckan varit ganska bra. Tänkt, saknat och längtat som en galning har jag gjort, och kommer att göra tills vi kan träffas igen. <3
I helgen var vi i stugan, kanske för sista gången den här sommaren. I lördags var det väldigt fint väder och jag låg och stekte på bryggan och badade. Datorn var ju med dit också, så en del surfande blev det.
Alla var ju nyfikna på älskling så klart, så alla ville se kort och grejer. Mormor, Liselotte, Sofia, Emma och Shep tyckte hon var söt och mormor var väldigt entusiastisk och ville att jag skulle hälsa och önska henne välkommen till Linköping hela tiden. :)
I måndags hjälpte Erika mig att hämta ut ögondroppar. Riktigt dyra var de! Jag vet inte varför. Mamma sa att hon nästan inte brukar betala något alls för 3 flaskor, inte ens när högkostnadsskyddet har gått ut, men nu kostade 3 flaskor 195 spänn!
Efter att ha hämtat ut dem gick vi och fikade på ett kafé intill kyrkan, som jag inte ens visste fanns. Jag har bott här i 21 år och visste inte ens att det låg ett kafé där. Goda mackor hade de i alla fall och bakom disken stod Vivi, som tydligen bodde någon stans vid farmor och farfar sa pappa senare när vi kom hem. När vi kom hem ja. Då spelade vi Jin rummy igen och jag förlorade den här veckan också, precis som förra veckan.
Imorgon ska jag och Erika åka in till Linköping och besöka universitetsbiblioteket. Jag måste tydligen registrera mig för TPB:s nedladdningstjänst, så att jag kan ladda ner min literatur. Om jag förstår det hela rätt då kommer jag kunna ladda ner alla böcker därifrån, istället för att beställa dem via mitt hembibliotek. Så då slipper jag helt alla skivor och får böckerna direkt i datorn istället. Smidigt! :)
Jag har också kommit underfund med att jag aldrig ska göra kålpudding. Dels är det inte ens gott, dels tar det en jävla tid att göra och att skära ett kålhuvud är inte det lättaste. Jag hjälpte mamma med detta förut och det resulterade i ett hack i höger pekfingernagel...
Vi avslutar med en låt jag hörde på Playdio, som jag har börjat lyssna lite smått på igen. Det var länge sedan nu. Jag tycker de har börjat spela alldeles för mycket Club/House numera och det är ju inte bra alls.
Dagens låt är i alla fall Clubbazz med låten Loveletter!
Det bästa och finaste dygnet i mitt liv
Tid: 21:10:30 Datum: 2010-08-15 Kategori: Allmänt
Utanför fönstret drar molnen förbi och på taket hörs regnets smatter.
Vi sitter där på sängkanten, tätt tillsammans, jag till vänster, och du till höger. Vi lägger armarna om varandra, du lutar dig mot min axel och jag lägger näsan i ditt hår, drar in din doft. Det luktar nytvättat och jag drar in andetag efter andetag, kan inte få nog av din doft. Den är du, och jag älskar den, älskar allt som är du.
Jag stryker dig sakta över håret och vidare ner över ryggen med ena handen, söker din hand med den andra, finner den och kramar den mjukt. Dina händer är så mjuka. Så underbart mjuka, likt slät barnhud. Jag pussar dig försiktigt i pannan, där ditt huvud vilar mot min axel, och viskar att vi kan lägga oss ner istället.
Det gör vi. Vi lägger oss tätt, tätt tillsammans i den nybäddade sängen. Ovanpå täcket, med dina lakan du har haft med dig, som även de luktar speciellt.
Allt känns fortfarande en aning overkligt, precis som det gjorde hela tågresan, där vi mest satt tysta, i våra egna tankar och log av lycka över att äntligen få vara tillsammans, och den 3km långa promenaden till campingen. En promenad där vi, mitt på gatan, bara var tvungna att krama om varandra, länge och mjukt. Det gick bara inte att vänta tills vi kom fram och vi struntade blankt i om folk tittade.
Nu ligger vi här, tätt tillsammans i den ganska breda sängen. Du fortfarande till höger och jag till vänster. Du vilar huvudet mot min högerarm och vi kramar om varandra. Hårt, så hårt, men samtidigt så mjukt och försiktigt. Vi låter lyckan och kärleken av att bara vara nära varandra strömma ut i hela våra kroppar. Från det djupaste av våra hjärtan och ut i varje liten mm av kroppens alla vrår. Vi fylls av en värme så underbart varm och fin.
Jag lägger huvudet i gropen mellan din axel och din hals, pussar dig försiktigt och mjukt över hela halsen och det går rysningar genom hela kroppen. Rysningar av den renaste och finaste av kärlek och lycka. Känslan jag har i hela kroppen, med centrum i hjärtat, går inte att beskriva i ord, för oj så vi har längtat efter det här. Alldeles för länge, men nu är vi äntligen, äntligen här och inget kan någonsin skilja oss åt. Kärleken binder samman oss, ett osynligt band knyter oss samman, du och jag, bara du och jag.
Vi ligger där, sekund efter sekund, minut efter minut, timme efter timme. Trots att tiden går känns det ändå som att den står still, för här finns bara du och jag. Du och jag, förevigt förenade i en bubbla av trygghet, kärlek, lycka och värme. En bubbla ingenting någonsin kan spräcka.
Utanför fönsttret mörknar det långsamt och vi kryper ner under täcket, fortfarande tätt tillsammans. Att det blir varmt där under täcket rör oss inte alls, för det är bara mysigt. Mysigt, tryggt och kärleksfullt. Bara att ligga där, tätt intill dig, ger en så enorm känsla av lycka och trygghet, men så dina armar runt mig, dina händer i mitt hår och längs min rygg och dina sammetsmjuka läppar mot mina, gör den känslan tusen gånger mer påtaglig och fin. Din beröring är som smekningar mot mitt hjärta, som så otroligt ömma och kärleksfulla smekningar. Du smeker både min kropp, mitt hjärta och min själ. Allt som är du är så underbart fint och vi njuter av varje liten sekund tillsammans.
Kramar blandas med fina ord, smekningar över ryggar, armar, hår och kinder, pussar som täcker hela våra kroppar och gör dem alldeles blöta, och kyssar så mjuka och fylda av kärlek att inga ord någonsin kan beskriva dem. En helt igenom magisk natt och vi somnar till slut, efter många timmars mys och när mörkret sakta flyr utanför fönsteret och dagen långsamt tar sin början, tätt, tätt intill varandra, i varandras armar, med huvudena så nära, så nära varandra.
Nästa dag kommer innehålla ännu mer mys, både i stugan, men även på en filt, några meter från en motorväg. Du kommer vila huvudet i mitt knä, jag kommer värma dig, bilar kommer tuta på oss och vi kommer föreviga allting med kort och videos. Allt detta vet vi ännu inte om, för nu ligger vi tätt tillsammans, så lyckliga som vi aldrig någonsin har varit och sover , med varsitt lyckligt leende på läpparna. Vi vet att vi kommer tillbringa många, många minst lika fina nätter tillsammans genom våra liv, men det här är ändå den 1:a natten tillsammans och den är speciell på sitt sätt.
Bara du och jag hjärtat, bara du och jag, nu och föralltid. <3
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mycket, mycket mer, min eviga dröm. <3
The past and the future
Tid: 23:21:52 Datum: 2010-08-09 Kategori: Allmänt
Till slut går jag upp i alla fall, tar den översta T-shirten i garderoben, bryr mig inte så noga om vilken det är. Väljer en tröja, oftast den svarta Niken med dragkedja eller Leksandtröjan, om de är rena. Drar på mig kläderna och går ner för trappen. Ut i köket och öppnar kylskåpet. Plockar ut yoghurten från dörren och juicen längst ner. Ordning är viktigt när man inte ser. Jag häller upp yoghurt och juice, ställer tillbaks paketen i kylen igen, plockar fram cornflakesen från skåpet till vänster om kylen, tar en stor näve och en mindre. Ställer in dem igen och sätter mig på min plats. Den plats som har varit min sedan jag bröt armen för 7 år sedan, den högra stolen på långsidan av bordet, med ansiktet mot väggen. Kylskåpet till höger, fönstret till vänster och diskbänken bakom mig.
Jag äter, inte lika snabbt som förr, men det går på några minuter. Reser mig, sköljer av tallriken och ghår in i badrummet. Borstar tänderna, går ut, tar på mig skorna och jackan, hänger datorväskan över axeln och går ut till taxin.
Ibland har den kommit, ibland inte. Då får jag stå och vänta ett tag. Ibland är det bitande kallt och kolsvart, man börjar frysa direkt, ibland är det strålande sol och man står och njuter på garageuppfarten.
Vägen till skolan går på ca 10 minuter och jag pratar lite smått med taxichauffören, mer eller mindre, beroende på vem det är.
Framme vid skolan kör taxin ända fram till dörren, över fartguppet, förbi 1:a dörren och stannar vid den 2:a.
Jag plockar fram färdtjänstkortet, taxichauffören drar det och jag kliver ur taxin. Jag öppnar, först den ena och så den andra, dörren och kliver in i skolan. Går ca 18 steg rakt fram och svänger till höger. Där är mitt skåp. Stegen har jag räknat ut för att slippa gå direkt snett till höger innanför dörrarna och följa skåpraden hela vägen, ifall det skulle vara folk i vägen. Det är det dock inte ofta såhär tidigt på morgonen. 7:40 är klockan. Jag lägger dataväskan på golvet, drar fram nycklarna ur fickan, låser upp skåpet och hänger in jackan. Stänger skåpet och går till vänster, fram till bänken vid fönstren. Jag sätter mig där, plockar fram mobilen, sätter på lite musik och väntar på Spike. Han lär sig aldrig att passa tiden, kommer alltid precis när vi börjar. Han brukar inte säga något när han kommer, mest för att reta mig. Men jag hör att det är han. Det känns på lukten från hans sköljmedel och hörs på nycklarna han har i byxorna när han sätter sig bredvid mig.
That was the past, and it will never be like that again.
Så såg många av mina tidiga morgnar ut under de 2,5 år som Spike var min assistent på gymnasiet. En gymnasietid som nu är över och som aldrig kommer igen.
Jag har alltid ogillat tidiga morgnar och det känns skönt att slippa dem det här kommande året.
Det kommande året kommer nämligen att innehålla stor frihet, även om jag tyckte att gymnasiet många gånger var fritt. Det kommer bli lektioner en gång i veckan, mellan 17-20 på torsdagkvällarna. Resten är literatur att läsa själv. Det sista jag kommer göra då är att gå upp tidigt. Jag kan läsa det jag ska läsa när jag vill, var jag vill, bara det blir läst. Åtminstone tror jag det är så. Det tillhör ju framtiden och den kan vi aldrig vara helt säkra på. Inte helt 100%, men i det närmaste säker kan man vara. För vissa handlar det om vad man ska välja för utbilldning, för andra om känslor. Det kan vara vad som helst. Vissa saker vet man bara. Jag har en sådan sak. Det handlar om känslor, det handlar om den finaste av alla känslor, kärleken. Den vet jag precis vad jag vill med och jag hoppas och tror att det kommer bli så. <3
Annars har de senaste dagarna, ja, nästan veckorna, varit väldigt händelselösa. Vädret har blivit sämre, om någon kan ha undgått det, och jag har mest legat och läst. Just nu läser jag en riktig klassiker, Törnfåglarna. Det är nog den längsta bok jag har läst. 31h är den. Det är t.o.m. längre än Sagan om ringen-triologin, som jag läste när jag egentligen var alldeles för ung, 15. Det var på den tiden då det var kassettband. Inte daisy och inte minneskort. Det låter länge sedan, men faktum är att det bara är knappt 4 år sedan jag lånade min sista bok som var band. Nu, 4 år senare, har jag inte ens skivor. Nu lagras den digitala median på ett minneskort. Flera böcker på ett ända litet SD-kort och det upptar inte ens 10% av vad alla band gjorde.
Vidare så skulle Shep och jag göra stuvade makaroner idag. Det gick inte helt smärtfritt om man säger så. Först brände vi mjölken, så det var bara att kasta ut 5dl mjölk och 2,5dl makaroner, för det gick inte att äta. Därefter skar jag mig när jag skulle rengöra spisen. Dessutom blev köksdörren helt blöt. Vi tyckte det var lite varmt i köket, så vi öppnade den. Tyvärr började det regna, men det märkte vi inte först. När vi väl märkte det var dörren redan blöt.
Maten gick i alla fall att äta till slut och fingret är det ingen fara med. Det är bara ett litet sår.
Hockeyn närmar sig med stormsteg och på onsdag spelar Leksand sin 1:a träningsmatch för säsongen, hemma i Tegera arena, som Ejendals arena numera heter, mot norska Lillehammer. Det ska bli spännande att följa, men det får jag göra i efterhand, för på onsdag, då åker jag äntligen, äntligen, ner till Göteborg. 7:40 går bussen från Mjölby.
Jag och världens finaste har hyrt en campingstuga i Alingsås över en natt. För att återrgå till det jag skrev högre upp i inlägget, så tillhör ju det också framtiden än så länge, men jag kan trots det säga att det kommer bli en av de bästa, om inte den allra bästa, natten i mitt liv. Av alla drygt 8000 nätter i mitt liv så kommer det här bli helt otroligt så underbart. Bara hon och jag, i en egen liten campingstuga. Mys, mys, mys, hela onsdagen, hela natten och hela torsdagen. Det kommer bli helt sagolikt vackert och som vi har längtat. Det kan inte bli annat än magiskt, tillsammans med dig. Hjärtat, du är bara bäst. Den vackraste och finaste som finns i hela världen. <3
Vi avslutar med en jättefin låt, Sång till friheten, med Björn Afzelius, men här med Sandra Gee, när hon sjunger på sin systersons eller brorsons dop.
Apropå hockeysäsongen som snart drar igång så har jag funderat på att starta en ny blogg. En blogg där all hockey hamnar. Jag vet att många av er som läser bara skummar igenom, eller helt skippar, allt om hockey. Så jag tänkte öppna en ny blogg där matcher och annat kommer kunna läsas om. Vad tycker ni om det? :)
Astral doors - Hyllning till Leksand!
Tid: 14:00:00 Datum: 2010-08-07 Kategori: Musik
Lagen har precis börjat sin isträning och innom kort väntar både Claes Olsson-kupp och div. träningsmatcher, innan så säsongen 10/11 drar igång, den 16:e september, med ett Daladerby mot ärkerivalen från övre Siljan, Mora. Innan dess passar det dock bra med en riktig kanonlåt. Inte alls min typ av musik egentligen, men den här låten är riktigt bra, adrenalinet strömmar till och man längtar efter att stå där på Norra! Ladys and gentlemen, I presents for you, Astral doors - Hyllning till Leksand!
"Siljans hjältar,
vi blir bara fler och fler,
det finns inget annat lag.
Alla masar,
sluter upp med kropp och själ,
för nu är det match igen.
och Vi sjunger
åååååh
Det finns inget som,
kan stoppa oss,
vi är Leeksand.
Det är en för alla,
och alla för en,
för L. I. F.
Hjärtan brinner,
bultar och försvinner när,
Leksand spelar upp till dans.
Isens kungar,
er vill vi besjunga nu,
vi sviker aldrig er.
vi vrålar,
åååååh
Det finns inget som,
kan stoppa oss,
vi är Leeksand.
Det är en för alla,
och alla för en,
för L. I. F.
Vi blir bara fler och fler,
det finns inget annat lag,
vi är L. I. F.
Det är upp till kamp igen,
vi ska ta full poäng,
med ett mod,
och en vilja,
av stål.
Innan vi ska stå, vi ska aldrig falla,
när matchen är slut, ropet skalla,
segern är vår, vi har tagit full poäng.
Ett Dalauppror över hela Sverige,
och våran sång ända in i märjen,
vårt Leksand, vi älskar er.
Det finns inget som,
kan stoppa oss,
vi är Leeksand.
Det är en för alla,
och alla för en,
för L I F.
Det är en för alla,
och alla för en,
vi är Leeksand."
Någon source till texten har jag inte. Jag hittade ingen lyric till den, så vill ni använda den får ni ange mig som källa. Jag reserverar mig även för eventuella fel i texten. :)
Lyssna och njut!
Så enormt fint och vackert
Tid: 17:20:01 Datum: 2010-08-03 Kategori: Allmänt
Det här har i huvudsak inte jag skrivit. Jag hittade det på en blogg för några månader sedan och tyckte det var så fantastiskt fint. Det här stämmer verkligen och det är det finaste som någonsin finns!
"Det handlar om att prata sönder nätter,
om att sätta på en film igen och igen, eftersom storyn tappas bort
bland kyssar och smekningar..
Om att gå upp klockan 03:21 och äta rostade mackor med marmelad
och låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet.
Det handlar om att älska smaken av någons fingertoppar,
och om mjuka läppar och att skriva ett namn
med snirkliga bokstäver på varenda parkbänk.
Om att brottas bland kuddar och älska att förlora,
bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen..
Det handlar om att läka, kyssa bort sårigheten
och skriva poesi över ärren.
Om att viska & du är vacker tusen gånger varje natt
och mena det lika mycket varje gång..
Det handlar om att plötsligt finna ljusglimtar
i den gråaktiga världen..
Om att ständigt ha en miljon fjärilar i magen,
och att blåsa ögonfransar från varandras kinder.
Det handlar om att tappa bort sig i någons famn
och aldrig vilja hitta vägen ut..
Om händer genom hår och tungspetsar längs ryggraden.
Timmeslånga telefonsamtal och att önska sig närmare.
Om kladdkaka och grädde med massor av socker i,
att skratta tills det gör alldeles jätteont i magmusklerna
och ligga på hårda parkettgolv fast det finns en säng precis intill
Det handlar om att ge någon sig själv utan att tveka en sekund..
och att andas genom varandras munnar.
Det är så enormt fint. Så obeskrivligt vackert och fint.
Det finns en tjej, en tjej i hela världen, en tjej av alla miljoner tjejer som finns runtom i världen, som det här stämmer in så otroligt bra på och du vet precis vem du är. Du är det vackraste och finaste som finns och jag älskar dig, av hela mitt hjärta och mycket, mycket mer. Du har bosatt dig där ine, i den djupaste av vrår i mitt hjärta och därifrån strömmar kärleken och lyckan, ja, allt som är du, ut och fyller hela mitt hjärta, min själ och hela min kropp med en värme och kärlek så obeskrivligt vacker och fin. Det finns ingen som du och du betyder allt och lite till för mig. Du är jag, jag är du och vi kommer alltid höra samman. <3
Älskling, jag älskar dig! <3
