Framme i Spanien

Då är vi framme i Spanien och har så varit i några dagar. Det är inte riktigt lika varmt som det var förra gången vi var här, då det var nästan 40 grader som varmast, inte riktigt lika fuktigt, men drygt 30 grader och strålande sol går ändå inte att klaga på.

Resan började dock med ett försenat flyg p.g.a. flygstrejken i Frankrike, som jag totalt hade missat att den ens existerade innan vi åkte. Det innebar att flyget blev ungefär tre timmar sent och att vi var framme i huset strax efter 03:00 natten till torsdag.

Dagen efter sov jag till 13:30, varefter det blev chill i huset resten av dagen, med sol ute på terassen, musik, ännu mer sol, 250 benböj, ytterligare lite mer sol och så en fin avslutning av dagen med god mat och dricka uppe på takterassen.

Igår blev det stranden. Jag var så klart noga med solkräm, särskillt såhär i början av en resa, men trots det lyckades jag bränna mig litegrann ändå. Annars var allt kanonbra och jag tror dessutom att den där riktiga värmen är på väg nu igen, för idag tyckte jag faktiskt det var varmare än de tidigare dagarna, så jag är inte ett dugg avundssjuk på de 13 grader och ösregn som enligt väderprognosen skulle råda hemma i vårt avlånga land idag. Idag har vi nämligen drygt 30 grader och strålande sol, vilket utnytjades med att gå på marknad tidigare idag, där ett par nya solglasögon införskaffades. Nu blir det snart lunch och sedan mer shopping i eftermiddag, varefter det troligen blir ett strandbesök. Det här är verkligen my cup of tea. Solsemester med strålande sol, timme efter timme på någon av de hundratals finkorniga sandstränderna som finns här nere, med vatten som är varmare än luften där hemma, med god mat, iskall dricka och att bara ha det allmänt chill. så, jag kvarstår vid mitt påstående från förra inlägget, livet är fortsatt ganska bra just nu.

Vi blir stadsbor, på riktigt!

Ja, nu är det klart. Vi blir stadsbor, på riktigt, den 1 september. Då flyttar vi nämligen till linköping och Johannelund, faktiskt väldigt nära mormor.

Det har varit flera lägenhetsvisningar den senaste tiden och nu senast var det fyra olika visningar på samma dag. En av de lägenheterna avstod vi intresse ifrån, eftersom att planlösningen var lite konstig. Faktum var att det inte alls var mycket folk där och att de fortfarande inte har fått något bud på den,

Den andra skenade iväg med +400 000kr. Det var en tvåa i berga och mönstret där upprepade sig alltså från den förra tvåan vi tittade på där, där priset också skenade iväg, kanske beroende på att utgångspriset var så lågt.

då återstod två lägenheter. En tvåa och en trea, båda i Johannelund.

Tvåans budgivning började, och innan helgen, med midsommar och allt vad det innebar, såg vi ut att ha det högsta budet, men precis då höjde en annan budgivare och var därmed högst över helgen.

Med trean, som var vårt fjärde alternativ och den vi helst ville ha, hände det inget med, trots att visningarna var över, så vi ringde mäklaren och hörde oss för kring vad som hände. då visade det sig att de skulle ha en extravisning där, eftersom att det var flera som inte hade kunnat vara med på de ordinarie visningarna, så också Jennifer, som ju inte var hemma då.

Efter avklarad extravisning drog så budgivningen igång även där. Redan från början stod det mellan oss och en till. Vi beslutade oss för att köra fulstilen med att höja 5000 varje gång ett motbud dök upp. så gjorde paret från Stockholm som fick trean vi budade på i Berga för ett tag sedan. Här gav sig dock inte vår motståndare, utan höjde gång på gång, både med 5000, 10 000 och ännu högre höjningar. Vi svarade med en höjning på 5000kr varje gång, men när priset gick upp mot 1 415 000kr, då var gränsen nådd och vi stannade.

samtidigt hade budgivaren med det högsta budet på tvåan dragit tillbaka sitt bud, + att den tredje intressenten av den lägenheten hade valt att stanna, så den var helt enkelt vår, om vi ville. Där och då hade treans budgivning dock inte tagit slut, + att Jennifer inte hade sett den här tvåan, så vi var inte säkra på att vi ville ha den ändå. När jag var där på visning trivdes jag jättebra och lägenheten var superfin, men båda måste ju vara med på det.

Sagt och gjort, det ordnades en extravisning för Jennifer tidigare idag och därefter konstaterades det att vi tackade ja till den, trots att huvudspåret har varit en trea hela tiden. Ju mer vi pratade och diskuterade saken igår kändes det dock mer och mer rätt med tvåan tyckte jag, + att vi där kommer ha betydligt större marginaler rent ekonomiskt än vad vi skulle ha på en trea. Så, även om en trea vore drömmen får man ibland inse sina ekonomiska begränsningar. Treor finns det ju om fyra-fem år också och kanske har vi då en ännu bättre och mer stabil inkomst än vad vi har nu.

saker och ting skulle dock ställas på sin spets igen, trots att allt såg klart ut, för precis samtidigt som Jennifer var och tittade på tvåan ringde en annan mäklare från samma fastighetsbyrå som hade haft trean vi stannade på och sa att det fanns en ny trea, där säljarna ville göra en snabb affär. De hade nämligen köpt hus och där blev det snabbt tillträde. Bostadsmarknaden är gansska död just nu, så mäklarens råd till de var att vänta tills i augusti-september någon gång med att sälja den, men det ville de inte, för då skulle det bli rejäla dubbelkostnader för dem. Därför ville de göra en snabb affär.

Så där stod vi igen. Velande mellan tvåan, som var vår om vi ville, och trean, som var 20 kvm större och dessutom hade en bra hyra.

En trea var ju det vi hela tiden hade siktat in oss på och vi hade ju faktiskt inte skrivit på några papper för tvåan än, även om Jennifer ungefär samtidigt sa till mäklaren på tvåan att vi ville ha den.

Till slut blev det också så. Efter dividerande fram och tillbaka kom vi slutligen fram till ett beslut som vi nu hoppas är det rätta. det känns åtminstone så, särskilt med tanke på det blytunga argumentet om att vi dessutom kommer ha någorlunda bra marginaler varje månad på tvåan, vilket vi inte hade haft på trean.

Lägenheten är som sagt jättefin med helkaklat badrum, där det enda vi behöver göra är att köpa tvättmaskin, topprenoverat kök med kyl/frys i rostfritt, integrerad micro och ugn, induktionshäll, klinkergolv och ekluckor. Vardagsrummet är stort och fint och i hallen finns två skjutdörrsgarderober. Den är verkligen jättefin och jag tror som sagt detta kommer bli kanonbra!

Det var egentligen bara det jag ville säga lite kort nu innan vi åker till Spanien imorgon, eller senare idag, om man ska vara sådan. Det kommer bli väldigt skönt vill jag lova och jag måste ju säga att livet är ganska bra just nu!

Halvvägs till 50

Då var jag halvvägs till 50. Som jag skrev i senaste inlägget lär det bli lite åldersnoja nu. 25 år. 5 år kvar tills jag är 30. Jag börjar bli gammal alltså...

Det var hursomhelst en bra födelsedag, även om det var lite kallt. Vi hade från början tänkt vara i stugan, men när väderappen visade 15 grader och regn, då ändrades de planerna. Nu visade det sig att vi trots allt hade kunnat vara där, för vädret blev inte riktigt så illa.

Nu var vi i vilket fall hemma hos mamma och pappa och det bjöds på god mat och minst lika god tårta. Numera är det ingen mer än jag som vill ha "vanlig tårta", ni vet, sådan med sockerkaksbotten, sylt och vaniljkräm emellan, grädde och i det här fallet jordgubbar uppepå, helt enkelt en klassisk tårta, i vår familj. Jättegott tycker jag, men alla andra föredrar andra typer av tårtor, så man får passa på när jag fyller, för då är det garanterat att det blir åtminstone en "vanlig tårta".

Fina presenter fick jag också, en hel del kläder, men även en del annat. En ny RCA-telekabel till datorn, eftersom att min är väldigt glapp, en trådlös mottagare för att streama musiken mellan förstärkaren och datorn, så nu kanske jag inte behöver den där RCA-kabeln ändå, en parfym jag ville ha, Lanvin Avantgarde, + en del kläder som sagt, bl.a. röda shorts, en vit piké, som jag ville ha i Lacoste från början, men de var så tunna tyckte mamma och pappa, så det blev en annan, men den var lika bra den. 2 tröjor, en t-shirt, en skjorta och jeansshorts fick jag också.

Med andra ord är jag jättenöjd med dagen!

Midsommar var ännu kallare än min födelsedag. rena höstvädret. Blåst och kyla, inte alls skönt. Vi var hos Jennifers mormor och morfar i Blåvik, åt traditionell midsommarmat, drack vin, pratade, badade badtunna och faktiskt så badade jag utomhus, trots vädret. det är värt att notera, jag som har blivit en sådan badkruka på senare år. När jag var liten kunde jag bada massor, men numera solar jag hellre. Sedan är det skönt att gå i och doppa sig, svalka av sig litegrann då och då, men det är solen som numera är det primära. Nu hade vi dock badat badtunna innan, så jag var rejält varm och trots att det bara var 16 grader i vattnet kändes det inte jättekallt. I skrivande stund skulle jag dock inte vilja göra om det...

Hoppas att ni alla har haft en fin midsommar! För egen del har det som sagt varit en fin helg och nu är det plötsligt bara några dagar kvar, sedan åker vi till Spanien i 12 dagar. Det ska bli underbart! Dock känns även det lite overkligt, för tiden har gått så fort. Nyss var det flera månader kvar dit, nu är det bara 3 dagar. Datorn kommer hursomhelst att följa med dit, så helt updateslösa kommer ni inte att bli, jag lovar.

Första trippen till Malmö

Nu är jag hemma efter några dagar i Malmö, med lite extraträning. LHIF har ju sökt pengar någonstans ifrån och i den ansökningen har vi bakat in ungefär sex resor ner till Malmö för min del, för att jag ska kunna få mer kvalitativ och direkt nödvändig träning för att kunna utvecklas till den nivå jag vill nå.

Jag kom ner i måndags, varefter det blev lite kaffe på FIFH innan det var dags för elitträning.

Det var zonefeel/kontrollfreak som stod på schemat. Zonefeel är en övning där det handlar om att hitta sin zon, hur mycket/lite man behöver ta i för att täcka den åt såväl höger som vänster. Kontrollfreak är en annan övning, där det handlar om att limma bollen, för att ge sina lagkamrater maximal tid för att de ska kunna göra vad de vill göra offensivt. I goalball är det ju nämligen så att man bara har tio sekunder på sig, från det att bollen tar på någon i det egna laget, tills den är över mittlinjen igen. Det går alltså inte att fumla med bollen, för då blir det straff. i kontrollfreak skjuter man tio-femton skott på händer och armar och lika många på benen, med syfte att limma bollen, alltså att den inte studsar iväg.

Det hela gick sådär för min del. Det är mycket att träna på där. Jag behöver dels bli snabbare. i vissa skott hinner jag knappt reagera innan bollen är förbi mig. Sedan behöver jag träna ytterligare på att gå rakt ut med armarna. Här hade jag en tendens att gå på armbågen, vilket gör att det tar längre tid för armarna att nå ut och längre tid i allmänhet för kroppen att nå ut. Risken är att bollen går under en, i armhålan, eller förbi en, där armarna hade varit om de hade varit helt utsträckta. På bensidan måste jag ligga mer framåtlutad. Jag tycker inte att jag har haft problem med det hemma, men nu hade jag det. Totalt sett behöver jag också bli mer avslappnad i min utgångsposition. nu är jag för spänd, vilket gör att jag hindrar mig själv litegrann. En muskel som är spänd kan ju aldrig spännas ännu mer. Däremot om den är avslappnad går det att spänna den i explosivitet, vilket är det som behövs när bollen kommer.

Jag var inte särskilt nöjd med min insats där och då, men träningen avslutades med en match, där jag bildade lag med Fatmir och Florim och efter en lite tveksam första halvlek, där motståndarna ledde med 3-1, ryckte vi upp oss och var faktiskt närmre en seger än vad dem var. 5-5 slutade matchen, men bröderna Seremeti pressade motståndarna riktigt hårt mot slutet med sin offensiv. En sådan rörelse i det offensiva spelet har jag nog aldrig spelat med. Ena stunden var fatmir vänsterback, i nästa stund var Florim där.

5-5 slutade det som sagt och jag får, trots min tveksamma inledning på träningen, säga att jag är nöjd med den.

Tanken var att sedan ha tre pass under tisdagen, men vi kom hem ganska sent efter träningen och med mina mått sett blev det riktigt sent innan vi lade oss, 23:45. Nej, jag är ingen nattmänniska längre. För några år sedan var jag det, men det är jag definitivt inte längre. Jag börjar nog bli gammal...

Hursomhelst ändrades planerna litegrann, så efter att vi sovit ganska länge blev det lite kaffe ute i solen hos Fatmirs föräldrar, innan vi åkte till FIFH, tog lite mer kaffe innan det var dags för goalball. Det blev ett kombinerat skott/försvarspass, där jag fick med mig en hel del bra tips och smådetaljer hem att träna på.

Vi värmde först och främst upp barfota, sprang på framdelen av foten, precis som man gör när man springer på stranden, detta för att träna alla de småmuskler som finns framme vid tårna, eftersom att man jobbar mycket på tå i ett goalballskott. Sedan gjorde vi några yogaövningar, mycket för att träna kroppskontroll och balans, men även lite styrka. "Krigaren", "Hunden" och "Ormen" var några av de övningar vi tog oss igenom. Därefter blev det lite box. när man slår hämtar man ju kraft från ben och bål, du slår aldrig bara rakt fram med armen. Det är samma sak i ett goalballskott. Man hämtar kraft från ben och bål, för att helt enkelt få mer kraft och tryck i skottet. Det har jag haft problem med innan. Huvudorsaken till det, till att mitt skott inte blir så bra i stort, kom vi fram till kan bero på att jag är för spänd. Jag måste slappna av. Inte förrän i sista avstampssteget ska kroppen spännas. Jag har varit medveten om att jag måste slappna av mer innan, dock kanske inte i vilken utsträckning det spelar roll. Här blev det så tydligt. så fort jag var för spänd var Fatmir och Stefan där och påpekade det. Hela tiden. Det behöver jag/vi ha här hemma också. Tyvär är det inte riktigt så alla gånger, så det är något jag får vara på Linda mer om. Man kan vara medveten om någonting, men att hela tiden ha någon som påpekar det, gång efter gång, med stor risk för att bli tjatig, tills det blir rätt, kan hjälpa väldigt mycket.

Det var som sagt ett mycket bra och givande pass och efter detsamma åkte vi och åt kebab chichi. Riktigt gott. Jag är inte mycket för kebab och liknande annars, men det här var riktigt gott.

Senare på kvällen blev det chill ute i parken med ännu mer kaffe, varefter soffan entrades för lite fotbolls-VM och ja, just det, lite mer kaffe.

Det blev ganska sent även den här kvällen, så dagen efter, igår, sov vi länge, varefter det blev en rejäl frukost innan jag tackade fför mig och åkte hemåt igen.

När jag kom hem mötte Julian upp mig och vi drog till gymmet för ett riktigt bra styrkepass. Julians bror var också med. Han har börjat träna nu och såhär i början tar det ju lite längre tid, när man ska förklara övningar, gå igenom smådetaljer som hur man ska ha fötterna, att ryggen alltid ska vara rak osv. Ändå har han relativt bra vikter, iaf om man jämför med vilka flugvikter jag hade när vi började träna. Det är en enorm skillnad mot nu. Jag minns att jag hade 15kg på överstötarna. Nu har jag 47-49kg. Jag hade 8kg i enarms bänkpres. Nu har jag 25kg. Jag minns att det kändes jättestort när jag nådde upp till 10kg i hantelryck med rotation. Nu har jag 22,5kg där. I vissa övningar hade jag t.o.m. bara ett kvastskaft, för att hitta rätt hållning och balans. En sådan övning som marklyft har jag t.ex. haft jättesvårt för. Att lyfta stången med benen, få rätt svank på ryggen osv. det har varit svårare än det låter för min del. Jag har gärna velat lyfta med överkroppen och har tyckt att ryggen har varit rak, fastän att den har sett ut som en ostbåge. Det tar tid att lära in, men nu sitter det. Julians bror var dock totalt slutkörd efter passet och jag gissar att han har ganska bra träningsvärk idag. Det har inte jag, så senare idag blir det intervaller, för imorgon är det midsommar och på lördag fyller jag, halvvägs till femtio. Oh my, tiden bara försvinner. Det är redan sju år sedan jag fyllde arton. Om sju år fyller jag trettioett. Lite åldersnoja kanske? Ja, det lär ju onekligen komma...

Äta bör man, annars dör man

Äta bör man, annars dör man. Det gäller alla människor här på jorden.

Som elitidrottare gäller det dock att ha lite extra koll på vad man stoppar i sig. Det handlar inte bara om att äta för att bli mätt, det handlar om att äta för att kunna prestera på topp, samtidigt som man själv alltid är ansvarig för vad man stoppar i sig, om det skulle komma en dopingkontroll eller liknande.

Jag ska inte säga att jag är någon expert på området, det finns dagar då jag failar ganska hårt jag med, men det viktiga är att man håller det så upprätt som möjligt och att man äter i relation till träningen, planerar sina måltider i förhållande till när man ska träna och inte minst vad man ska träna.

Äta för att bli mätt kan nog alla. Mätt ska man givetvis vara även som elitidrottare, men att dra i sig en stor köttbit, klyftpotatis och bearnaisesås en timme innan ett intervallpass funkar aldrig. Det är dömt att misslyckas och du kommer aldrig kunna prestera på topp. Det kan jag säga redan innan du har testat.

Varför?
Svaret är enkelt. Maten är helt enkelt för tung och plockas inte upp av kroppen tillräckligt fort för att kunna göra någon nytta under träningspasset. Tvärton kommer proteinet och det feta snarare att göra mer onytta än nytta när du ska springa.

Både fett och protein är tungt och det tar ett tag för kroppen att plocka upp det. Tre-fyra timmar är det för protein om jag inte minns helt fel. Med andra ord är varken en massa fett eller en stor köttbit något bra alternativ innan ett intervallpass, men vad är då ett "bra alternativ"?

Allt är personligt, men i grunden fungerar människan på samma sätt. Med andra ord gäller detta för alla, även om det kan vara något man inte gillar. då får man helt enkelt byta ut det mot en likvärdig produkt. Ett ord räcker egentligen. Kolhydrater. En smoothie gjord på en banan, en kiwi och några deciliter vaniljyoghurt, + en skiva vitt bröd. Det brukar fungera väldigt bra för mig och ger mig väldigt bra energi under passet. Allt detta ger relativt snabb energi, men kommer inte hålla i sig överdrivet länge. Därför gäller det att äta i rätt tid innan passet, så att dippen inte kommer i början eller mitt under passet. Bättre då att den kommer mot slutet, för då är du ändå helt slut och om det absolut skulle behövas kan det räcka med lite druvsocker för att tillfälligt avbryta dippen. Annars går du på adrenalin och vilja den sista delen av passet.

Hur gör jag då detta? Hur vet jag när jag ska äta?
Ja, som sagt så fungerar alla på olika sätt. Man får helt enkelt testa sig fram, både när det gäller produkter och tid för intaget av dessa. Själv har jag kommit fram till att ovan nämnda smoothie och brödskiva bör intas ungefär två-tre timmar innan passet. Sedan kan man fylla på lite extra med en banan eller liknande en halvtimme innan passet. Sedan är det bara att kötta.

Direkt efter passet är det dock viktigt att få i sig något så fort som möjligt. När det handlar om konditionsträning är det i första hand påfyllnad av kolhydrater man behöver. med andra ord, ytterligare en banan eller liknande är utmärkt. Efter styrka behövs både kolhydrater, men först och främst protein. Tidigare körde jag med antingen ett kokt ägg, ett paket kidneybönor och senare en burk kvarg. Ägget ger ungefär sju gram protein. bönorna vet jag faktiskt inte exakt, men en vanlig burk kvarg ger ungefär elva gram protein. På senare tid har jag börjat kombinera en burk kvarg med en Goodlifebar. De finns hos Gymgrossisten och är riktigt bra. Lätta att ta med, ger väldigt bra energi och är samtidigt både goda och nyttiga. En sådan bar innehåller sexton gram protein, vilket alltså innebär att jag får i mig ungefär tjugosju gram protein direkt efter ett styrkepass. Det är en väldigt bra början. det räcker dock inte. Sedan gäller det att få i sig en rejäl måltid med kött, fisk eller kyckling, så snabbt som möjligt, allt för att kroppen ska bygga upp det man brutit ner under styrketräningen och dessutom bygga det nedbrutna lite större än innan. Går man riktigt långt, som Julian har börjat göra, han har blivit värsta träningsfreaket sedan han började träna med mig, går man in och kör med både proteinpulver och BCAA, för att bygga musklerna snabbare. Jag är dock väldigt försiktig med sådant, för någonstans har jag inpräntat i mig att naturliga produkter är det klart bästa. De som använder BCAA, proteinpulver och kreatin menar att de naturliga produkterna och det dagliga intaget av dessa inte räcker och att detta ska ge lite extra skjuts på vägen.

samma sak som efter ett styrkepass gäller hursomhelst egentligen efter ett intervallpass också. Då vill man ha energi. Mycket energi. En banan räcker en stund, men så snabbt som möjligt gäller det att få i sig "riktig mat".

Just det här jag nyss nämnde, att äta ordentligt efter ett tungt pass är nog något som de flesta är medvetna om att man ska göra, men egentligen är det lika viktigt vad man stoppar i sig innan och kanske t.o.m. under passet, allt beroende på vad man ska göra och när man ska göra det. Poängen är alltså att planera sin kost utifrån VAD man ska träna och NÄR man ska träna.

Jag tycker dock det är väldigt viktigt att poängtera att det är okej att unna sig ibland. Jag tycker inte man strikt ska hålla sig till vad och när man äter, dygnet runt, året om. Ibland är det okej att äta lite godis, ta en pizza, dra några iskalla öl en varm sommardag eller äta lite extra kakor och tårta. Så länge det inte blir för mycket och påverkar din träning, särskilt inte på en sådan här hög nivå, när det hela tiden gäller att prestera. Efter ett tungt styrkepass, efter att man ätit sin bar och sitt kvarg, åkt hem och ätit en rejäl måltid, då är det helt okej att ta en tårtbit som mormor bjuder på, det tycker jag absolut.

sammanfattningsvis kan man alltså säga att huvudpoängen med det här inlägget var att medvetandegöra vikten av att planera sin kost i förhållande till träningen, VAD man ska träna, NÄR man ska träna, för att kunna prestera på en så hög nivå som möjligt. Det underliggande budskapet var att var noga med din kost och vad du stoppar i dig, men hindra inte dig själv från att unna dig lite onyttigheter då och då.

Med de orden signar jag ut för nu. Imorgon är det inte mindre än fyra lägenhetsvisningar och på måndag åker jag ner till Malmö för några dagars extraträning.


Syster sol ft. Aki, dani M, GK - Kärleksrevolt

fEn låt jag hörde förra sommaren och som fortfarande repeatas här hemma. Jag lyssnar inte på reggae i vanliga fall, men här har Syster sol och co. fått till en riktigt bra låt, med en bra och tänkvärd text, som sätter sig på hjärnan utan några problem. Läs och lyssna!

"Ey vilken kombination
Aki, Dani M, General och Syster Sol, ey
Från en sensurerad generation

Det här är en kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om

En kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om

För dom kan aldrig tysta ner oss med nån löjligt badman censur,
För sanningen kan aldrig stängas in i nån bur
Den kommer höras högt i all ghettokidsens lur,
pumpas ut i etern genom facebook och youtube
Och vi är trötta på deras översittarstil
när vi steppar upp på micken och berättar vad vi vill
Vi för folkets talan till ett fett reggaebeat,
med onedrop och bas så krossar vi den myt som säger:
"politiker ska va folkrepresentanter"
men i rikstan gäckar bara massa grå moraltanter
som glömt vad det innebär att leva ett liv,
där hjärtats väg är ditt enda alternativ

Här är en kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om

En kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om

Jag vet dom känner hat för dom vet att det vi säger är sant
och att folk kan börja finna det intressant
Dom känner hat för dom vill inte att sanningen ska fram
så dom satsar allt på att haffa våra gram
Vi tvingas trampa pampa trampa oss fram
oavsett du sippar som oss eller bara ibland
Doar den fet och slänger upp texten som sätter staten i brand,
Babylon dom skriker sänk vi höjer basen som fan
Vi garvar hårt åt att ni blir lacka
Tänk vad en liten låt kan få munnar att snacka
När vi ser er grina e vi ba stackars
om ni sen ger oss reklam vore tacksamt

Babylon hatar reggae och hiphopkultur
Dom vill tysta ner oss men dom vet inte hur
När spliffen puffas på då ropas det censur
Gör som jag vill för sån är min natur
Mördar dom i moll man jag mördar dom i dur
Mina ord e som kulor man nu kommer det en skur
Sanningen kommer alltid komma ut
Babylon är rädda nu

Det här är en kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om

En kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om

Försöker stoppa vår rörelse, yo dom skyller på droger,
vill brotta ner oss efter spelning, gör razzia i logen,
vi står utanför och röker upp det sista i påsen,
skrattar bäst skrattar sist med en spliff tungt shit från garderoben,
kritiken vi levererar är stickande,
mer än texter om växter som blir kickade,
verkligheten vi speglar den enade kan inte splittra det,
lite stenade, censurerade, aina googlar oss men det är smickrande,
vapnet jag drömt om hämnden är ljuv,
jag ba skrattar åt debatten och tänder en ny,
vem kunde tro den har blatten skulle bli känd det e sjukt
språkrör för mitt folk som vill ändra på nåt nu, på plats
Ingen tid för rast, bara om du ska trixa mixa weed och hasch,
musiken och lyriken vi skriver sprids snabbt
så vem bryr sig om smutsiga bängen,
närsomhelst kommer hela Sverige sjunga refrängen!

Det här är en kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om

En kärleksrevolt, från alla vi som synat dom
Som försöker tysta våran sång
En baddah baddah bong i huvet på Babylon
Får dom tänka om om om"

Texten är hittad på Artists.letssingit.com och här nedan kan ni som vanligt lyssna på låten och jag hoppas att ni gillar den!

 


Äntligen tillbaks!

Då är jag äntligen tillbaka igen, efter nästan två veckors frånvaro.

Under de gångna två veckorna har det hänt en del. Först och främst, lägenheterna jag jämförde för några inlägg sedan blev det inget med. Vi var och tittade på alla tre och djurgårdsgatan hade varit rena drömmen. Topprenoverat och kanonfint med allt man kan drömma om. Dock visade det sig att Jennifers morbror skulle låna till en lägenhet, inte köpa den kontant, som vi trodde på förhand. Han räknade med att vi därefter skulle betala ränta och hyra. det gjorde plötsligt att saken kom i ett helt nytt ljus, några tusen extra i månaden och plötsligt var Djurgårdsgatan inget alternativ längre. månadskostnaden skulle bli alldeles för dyr. Tyvärr visade det sig bli samma sak med båda de andra lägenheterna också, för båda två gick upp mot två miljoner.

Vi tittade med andra ord vidare och har därefter varit på två visningar till. En tvåa och en trea, båda två i berga, ett område som inte ligger jättelångt ut, men som ändå inte är så dyrt. Tvåan hade ett utgångspris på 675 000kr. lägenheten var inte jättefräsch, men inte heller sunkig på något sätt. Vi trodde att det med ganska enkla medel, nya laminatgolv, diskmaskin, nya skåpsluckor i köket osv. skulle gå att få den väldigt fräsch. Mäklaren trodde trots det inte att den skulle gå över 800 000kr. Jag tyckte det lät väldigt lite och trodde inte alls som mäklaren. i detta nu är den uppe i 1 050 000kr.

Trean vi var och tittade på var betydligt fräschare än tvåan. det enda som egentligen behövdes göras där var att köpa en tvättmaskin. annars var det nytt kök, nya ytskikt och helt enkelt en fräsch lägenhet. självklart var den några hundra dyrare i månaden, men faktum är att priset inte är jättemycket högre än för tvåan. 1 160 000kr står den på i detta nu, så vi får se vad som händer och sker på den fronten nu framöver.

Sommarlov har jag också fått. Detta efter en tenta som vi visserligen har haft ganska lång tid på oss att färdigställa, nästan tre veckor, men passande nog gick min dator sönder precis då, så jag kunde inte göra något förrän för knappt en vecka sedan. Därför har det därefter blivit råplugg och nästan enbart fokusering på tentan under den senaste veckan, men klar i tid blev jag och nu känns det väldigt skönt, men samtidigt lite tomt, för plötsligt är det inte så mycket att göra.

datorn då, vad hände med den?
Ja, det var ju inte själva datorn som gick sönder, utan det var Jaws, skärmläsaren, som slutade fungera. varje gång jag försökte starta upp datorn fick jag upp en dialogruta om att det var något fel med licensen som behövde uppdateras. Jag försökte stänga av och starta om datorn, starta om Jaws, återställa datorn till en tidigare tidpunkt, installera en portabel Jawsversion på ett USB-minne, som jag fick låna av Tobbe, men inget hjälpte. Torbjörn på syncentralen kunde inte heller titta på datorn förrän veckan efter, så under tiden fick jag låna Tobbes ultrabook. Jättelätt och portabel dator med robust chassi, en tyst SSD-disk och ett bra tangentbord. Jag trivdes med andra ord med den datorn, trots att det var Windows 8 på den. Jag har tidigare varit lite skeptisk till Windows 8, men jag tycker faktiskt att det fungerade bra.

nåväl, plötsligt slutade också musen fungera på min dator. Tobbe sa dock att det troligen var ett kortkomando som Tissen hade lyckats trycka in för att inaktivera musplattan och mycket riktigt, när Jennifer tittade på det fick hon igån musen igen. När jag senare lämnade in datorn till Syncentralen visade det sig vara jättelätt att lösa problemet. Torbjörn återställde bara datorn till en tidigare tidpunkt och då fungerade det igen. men vadå, tänker ni kanske, jag hade ju redan testat att göra det? Ja, det hade jag gjort, men då fanns bara två återställningspunkter att välja på, + en kryssruta att kryssa i om man ville ha tidigare återställningspunkter. Den kryssrutan kom vi inte åt när musen inte fungerade. när vi sedan fick igång musen tänkte vi inte på att testa det. Hade vi gjort det, då hade jag inte ens behövt lämna in datorn.

i vilket fall löste det sig och nu har jag min egen dator igen, + att tentan är inlämnad och klar.

Idag var det dessutom systers student. igår var det fyra år sedan min egen student, tiden går oerhört fort, och nu var det alltså hennes tur. tur hade de dock inte med vädret. Det har varit jättefint nästan alla dagar nu på senare tid, förutom för två veckor sedan, när de hade sin bal, då regnade det, och idag regnade det. I alla fall till en början.

Jag, mamma och pappa gick först ut för att se cortegen när de gick tillbaka mot skolan efter att ha varit i kyrkan, varefter jag följde med dem hem för att fixa lite, innan vi åkte tillbaka mot Mjölby igen för att se utspringet.

Det var inte utan att jag fick lite nostalgiflasher där när vi stod och väntade på att de skulle springa ut. Att ta studenten är ett så speciellt ögonblick i livet, något man alltid kommer att minnas och jag minns min student som om det vore igår. Strålande fint väder hade vi, jag var nyförälskad i A, livet lekte och jag var lyckligare än någonsin. vädret speglade verkligen min insida där och då. bättre väder gick inte att önska sig. Det var helt enkelt en lyckans dag.

efter att de nu hade sprungit ut i regnet,det hade tagits kort och de åkt iväg på flaken åkte vi hemmåt för att fixa med mat och grejer. medelhavsbufé åt vi, precis som på min student. Jättegott var det, tre portioner smällde jag i mig innan jag var mätt. Glad för sina presenter blev hon också. Av mig, Emma och Jennifer fick hon en Gantklocka. utöver det fick hon en laptop, tolv gröna och rosa muggar ur någon servis som hon ville ha, en weekend i Barcelona av Schulle och lite annat smått och gott. en och annan tår föll också från hennes ögon när hon öppnade presenterna. Ett fint ögonblick där i vårt vardagsrum i mitt barndomshem. studenten är minst sagt speciell och just i detta nu är hon och de andra ute och köttar det sista innan allt är över. Drickan kommer flöda, tårarna spruta och lyckan att vara total. So, enjoy your time out there tonight!

RSS 2.0