I can give you everything that money can't buy

Typ bäst just nu. Iaf helt klart en av de bästa.

I'm standing right before you, with nothing in my hands,
Got an empty pocket, and nothing to pretend,
But I'll be the one for you, and if you're asking me why,
I can give you everything,
everything that money can't buy, That money can't buy
Love is what money can't buy, Love is what money can't buy


EM 2016

Som nog ingen har missat pågår ju fotbolls-EM för fullt nere i frankrike. Jag har typ noll koll på fotboll i vanliga fall, följer ingenting och tycker det är ganska tråkigt, för det händer ju ingenting, inte som i hockey, där det smäller på och är lite action, men när det vankas mästerskap, då brukar jag vakna till och följa det lite extra.
Så även den här gången.
Faktum är att jag nog följer det här mästerskapet mer intensivt än vad jag någonsin har följt ett mästerskap tidigare.

Sveriges insats behöver vi inte skriva så mycket om.
Att man ens tog sig till det här mästerskapet var bra jobbat och sedan skruvades förhoppningarna och förväntningarna upp när man slog Irland med 3-0 i genrepet inför mästerskapet, förhoppningar och förväntningar som sedan snabbt grusades.

En skitdålig förstahalvlek mot Irland inledde mästerskapet, inte ett avslut på mål och totalt ett mål på tre matcher, vilket också var ett självmål från Irlands sida i just den där första matchen, sumerar Sveriges gruppspel ganska bra.
En ganska blek insats.

Utöver den där Irlandsmatchen var det dock ganska okej mot Belgien och Italien, men att tappa 0-0 till 0-1 så sent i matchen mot Italien, när man måste ha poängen med sig, det är inte okej och man gick inte heller vidare till åttondelsfinalerna, vilka spelades för första gången i ett EM.
Det innebar också att landslagskariärerna är över för Andreas Isaksson, som ändå gjorde ett bra mästerskap och helt klart var en av Sveriges främsta spelare, Kim Källström och självaste Zlatan Ibrahimovic.

Säga vad man vill om Zlatan, han kanske är divig och egotrippad i vissas ögon, men det är en enorm resa han har gjort under de här åren, inte bara på planen, utan även socialt och strukturalistiskt. Att komma från Rosengård, som rankas väldigt lågt i de flestas sociala ögon, och sedan gå förbi hela svenska folket och bli en världskändis, det är stort, inget man gör bara sådär och han har visst befog för sin divighet och egocentrism får jag säga, samtidigt som mycket av det givetvis är en image. Bakom den där divigheten finns en ödmjuk och omtänksam familjefar, precis som vem som helst annars, bara det att han inte är vem som helst.
Vi lär i vilket fall knappast få se en svensk fotbollsspelare a la Zlatan under vår livstid.
Därför vill jag tacka Zlatan för allt han har gjort för Sverige i den blågula tröjan och det jag minns mest är väl det där klackmålet mot just Italien i EM 2004, jävlar vad snyggt det var!

Åttondelsfinalerna nämnde jag här ovan.
Dit hade en hel del skrällar tagit sig.
Ungern, som tippades tvärsist i sin grupp, men som istället gick och vann densamma, Nordirland, som knappt ens hade ett lag för några månader sedan och så självklart Island.
Detta Island, som aldrig ens har varit med i ett större mästerskap. Nu gick man och slutade tvåa i sin grupp och tog sig därmed vidare till åttondelsfinal, genom ett helt galet segermål mot Österrike i sista gruppspelsmatchen. Oavgjort hade också räckt, men det var Österrike som presade på för ett segermål och då hade det varit kört för Island. då kontrade istället islänningarna och stänkte in 2-1.
Den Isländske kommentatorns referat där har redan blivit en klassiker, lyssna bara, det är helt galet...

Ungern är nu utslaget, man åkte med klara 0-4 mot Belgien igår.
Också Nordirland är borta, efter 0-1 mot Wales, som därmed också är i, vad jag tror, en historisk kvartsfinal. Åttondelen mellan Wales och Nordirland beskrevs som den tråkigaste EM-matchen någonsin och kanske var det så, det var inget man satt och log åt direkt, men Wales vann och man är nu klara för kvartsfinal. Det är också Polen, som slog Schweiz i ett straffdrama, Portugal, som inte alls har imponerat i gruppspelet och bara slutade trea, men som efter 117 minuters spel mot Kroatien, som hade imponerat desto mer och vunnit sin grupp, kunde sätta dit segermålet, Frankrike, som vände på steken mot Irland och vann med 2-1 och Tyskland, som slog Slovakien ganska enkelt med klara 3-0.

Nu ska de två sista platserna till kvartsfinalerna klargöras och den ena matchen spelas just mellan detta Island och ett England som inte heller har imponerat i det här mästerskapet, och å vad jag hoppas på Island där, det vore så jävla kul!
Det andra mötet spelas just nu och är ett riktigt tungviktsmöte mellan Italien och Spanien. Vetitusan hur det kommer gå i den matchen, men det var nog garanterat inte vad italienarna hade tänkt sig när man vann gruppen, att få möta Spanien i åttondelen. man har dock 1-0 nu efter första halvlek. Återstår att se om man lyckas hålla i det hela vägen...

Vem vinner hela mästerskapet då?
Ja, jag trodde på förhand på Frankrike, som både har vunnit EM på hemmaplan 1984 och VM på hemmaplan 1998, men jag tycker inte det ser sådär jätteimponerande ut. Det gör däremot Tyskland, som jag tror inte har släppt in ett enda mål såhär långt i turneringen, så jag får väl vara lite tråkig och sätta Tyskland som Europamästare 2016 då.

till slut måste vi ju också bara lyfta fram låten som mer eller mindre har blivit den inofficiella EM-låten.
Will Grigg's on fire.

Tror det var ett fan till den Nordirländske spelaren Will Grigg och hans Wigan, som lade ut en hyllningsvideo till Grigg på Youtube. Den blev en succe och nu under EM har låten/ramsan ekat från läktarna när Nordirland har spelat sina matcher.
Även utanför arenorna har det blivit en stor hit och det har väl som sagt mer eller mindre blivit en inofficiell EM-låt och tro mig, den sätter sig på hjärnan och lär säkerligen bli stor även här i Sverige.
Tyvärr finns bara DJ Kenno's version på Youtube. På spotify finns en version med DJ B3lfast och den är mycket bättre tycker jag, för där har man samplat in de Nordirländska fansen och det låter mäktigare än i den här låten, så för att ni ändå ska få höra de hängivna fansen så länkar jag till en video där de hörs och den har ni här. Hela låten har ni här nedan.


Long time ago

Okej, då är jag tillbaka igen, efter ett låångt uppehåll och visst har det hänt grejer!

*Större delen av förra veckan tillbringades i Mjölby, där jag och Julian var ledare för och visade goalball under Sportis camp.
*Förra fredagen var podgänget hemma hos Albin och hade det trevligt.
*Vi blev hastigt och lustigt kattägare igen.
*Vi firade mig i stugan förra helgen.
*Hela denna veckan har en kompis varit och hälsat på.
*I tisdags fyllde jag år.
*Och så hade vi ju så klart midsommar idag.

Sportis camp är ett läger för barn i mellanstadieåldern där de under fyra dagar får prova på massa olika idrotter, bl.a. goalball. Det var fjärde året vi var med och andra eller tredje året i rad som jag och Julian höll i det på egen hand. Vi jobbar väldigt bra ihop, kompletterar varandra väldigt bra. Jag drar informationen, visar, berättar och förklarar hur sporten går till i början, Julian agerar sedan domare när vi spelar matcher och så har vi en liten frågestund på slutet, där barnen får fråga vad de vill, såväl om goalball som om mig och hur det är att leva och klara sig i samhället idag när man inte ser.

Flera av barnen sa rakt ut att goalball var det roligaste de hade testat på hela veckan, där de alltså totalt testar sexton olika idrotter, och jag fick dessutom skriva mitt livs första autografer. Inte så glamoröst som det låter kanske, men en autograf är alltid en autograf och killarna blev jätteglada och stolta över att ha fått en autograf från någon som är med i landslaget. På tal om landslaget så berättade mamma också att en på hennes jobbs son hade varit där och han hade varit helt lyrisk senare på kvällen, pratat goalball hela tiden och tyckt att det var superhäftigt att ha träffat och pratat med någon som är med i landslaget. Tycker det är superkul att jag kan vara en sådan förebild för barnen!

Barnen fick dessutom ut väldigt mycket av frågestunderna. Det märktes verkligen att de lyssnade och tog åt sig allt som jag berättade, allt från hur man häller upp ett glas mjölk eller steker en köttbit till hur man handlar kläder, tar sig fram ute på stan och inte minst, hur man bör beté sig om man möter någon med en funktionsnedsätttning ute på stan och i synnerhet om denne ser lite vilsen ut, att man inte ska vara rädd för att fråga om han/hon behöver hjälp etc. något som de verkligen tog åt sig, även om det faktiskt för de flesta barn redan var självklart att gå fram och fråga, vilket är väldigt positivt.

Kort sagt var det en lyckad vecka där dagarna mest bara flög förbi och jag kan ju också nämna att jag testade Lokas limited edition, Chokladboll, vilken inte alls luktade gott, smakade inget vidare heller, men eftersmaken var faktiskt helt okej.

Sedan blev vi som sagt kattägare i torsdags igen. Egentligen hade vi inte tänkt att skaffa katt igen på ett tag. Jag sa att vi skulle göra det så sent som för en månad sedan, men sambon sa nej. Nu handlade det dock om en omplacering. Lindas sambo har haft två katter tillsammans med sitt ex. Den ena är död och den andra ville exet nu avliva för att den hade börjat kissa inomhus. Lindas sambo trodde dock att det berodde på att barnet i den familjen hade börjat ta hem massa kompisar och att det var mycket spring och stoj, vilket katten inte gillar och då hade han börjat kissa inne som ett slags protest/markering.

Linda är dock alergisk, så de kunde inte ta hem katten till sig, Linda ville inte ens försöka, vilket jag kan förstå, trots att hennes sambo verkligen inte ville ta bort katten. Så Linda frågade oss om inte vi kunde ta hand om honom och det kunde vi.

Så i torsdags kväll kom han hit och första natten var inte rolig. Han jamade konstant fram tills drygt 04:00. Då hade jag inte sovit en blund och sedan skulle jag upp 06:45 igen, åka till Mjölby, vara där hela dagen, + ha avslutning efteråt och inte åka därifrån förrän 18:00. Behöver jag ens säga att det blev en låång dag???

Efter första natten lugnade han dock ner sig, fann sig till rätta ganska snabbt och nu är han världens keligaste och finaste katt. Lugn och fin, kelar mycket, gillar att vara i duschen med ett svagt vattendroppande över sig, pratar mycket, nöjer sig med att vara inomhus, river inte på möbler etc. och far inte omkring så mycket. Det kan dock vara för att han är en gammal man. Femton år är han, vilket jag redan tycker är synd, för oj vad jag redan har fäst mig vid honom, det lilla charmtrollet!

I fredags var podgänget som sagt också hos Albin, åt, pratade, drack och hade det allmänt trevligt, men jag behöver väl knappast säga att jag var tröttare än tröttast när kvällen skred mot natt.

Jag somnade i taxin på väg från albin till stugan, dit jag åkte direkt efteråt, och sov ut en skön sovmorgon under lördagen, då det också vankades födelsedagsfirande för mig.

Vi tvekade länge om vi skulle sitta ute eller inne, men det blev till slut inne, för precis när vi skulle duka började det regna. Det kom inte så mycket regn, men lite kom det. Det hindrade oss dock inte från att spela kubb ute och jag, som inte ser något als, fick under en omgång ner 3/6 pinnar på andra sidan. Det är inte illa tycker jag!

Maten och fikat åt vi dock inne och det var en väldigt lyckad dag får jag säga, många fina presenter, god mat och fika och inte minst, min fina och underbara släkt som jag älskar över allt annat.

En solig och fin dag till i stugan, med mycket sol nere på bryggan och lite att göra, blev det innan det bar av hemåt igen.

I måndags kom nämligen Sofie hit från Skåneland och under veckan har vi egentligen inte gjort så mycket, men tiden går fort ändå och vips så var det fredag igen.

I tisdags var dock min "riktiga födelsedag" och då fick jag choklapudding med grädde och jordgubbar på sängen, varefter emma och mormor kom hit och fikade en stund. Senare på kvällen åkte vi också till Bergs slussar med mamma och pappa, köpte glass och kaffe som vi fikade med på en uteservering där. Jätevarmt var det inte, men glassen var riktigt god!

Varmt är det dock ikväll. Klockan är snart elva på kvällen och jag sitter fortfarande ute på balkongen och nästan svettas. Det är så kvavt i luften och termometern visar fortfarande tjugofyra grader! I can't beleiv it! Tjugofyra grader klockan elva på kvällen, i Sverige, wow! Det är inte många sådana kvällar vi har i det här landet varje år, så det gäller att verkligen utnytja dem. Snart borde det dock komma lite åska, för det är galet kvavt ute...

Dagen idag, midsommarafton, tillbringades annars hos svärföräldrarna, utan svärföräldrar, för de är i Spanien, så sambon är hundvakt där. det blev traditionell midsommarmat, det obligatoriska kafet, glass med grädde och jordgubbar och en hel del sol, men innan dess var Julian och jag och tränade. Vi blev utslängda från City 1, där vi brukar träna. De stängde nämligen klockan tolv idag, men Julian hade bara kollat de ordinarie sommartiderna och då stänger de arton på fredagar. Sådan tur är finns City 2 snett över gatan, så vi traskade dit och körde klart passet istället. Ett riktigt bra pass, precis som den sista lagträningen igår, där bara jag fanns på plats och körde ett riktigt bra defensivt nötningspass tillsammans med Julian. Utan honom som skytt hade de där passen, som börjar bli ganska många nu, inte varit möjliga och därför ska han ha ett stort tack för att han hjälper mig och ställer upp så mycket som han faktiskt gör. Hans hjälp är ovärderlig i det här läget, när lagets närvaro i stort sviktar väldigt mycket och jag får köra själv över hälften av alla träningar...

Nog om det, hoppas att ni alla har haft riktigt bra dagar här på slutet, för det har iaf jag haft!

Kanske har jag gått och blivit, lite kär i dig...

På bröllopet i lördags spelade de denna låten och det var på något sätt bland det finaste jag har hört.
Inte så speciellt egentligen, men kanske var det just därför det var så fint.
För att texten beskriver så vardagliga företeelser, men som ändå kan vara så fina och verkligen sätta guldkant på vardagen.
Den lyfter helt enkelt fram det lilla, det till synes obetydliga, men som ändå inte alls är obetydligt, utan som istället är så fantastiskt fint och som betyder så otroligt mycket och som dessutom är så magiskt fint att göra tillsammans med någon man verkligen tycker om.


Helgen

Efter att jag slutgiltigt lämnat in C-uppsatsen och dessutom fixat de sista kompletteringarna, som hängde över mig sedan i vintras, så blev det studentfirande för kusin, som är åtta! år yngre än mig, i fredags. Omg, det är nästan lite åldersnoja på den...

Studenten var i vilket fall väldit lyckad och de slapp dessutom regnet som hade utlovats.
En massa mat i form av buffé, där jag åt inte mindre än tre portioner, lite dricka till det, bekanta som jag typ aldrig har träffat förut och senare tre sortters tårta och kaffe summerar den dagen ganska bra. Intensivt, men roligt, inte minst för studenten själv, som har stora planer inför i höst, då han åker till USA och spelar collegefotboll.

I lördags sov jag länge, varefter kusin Jenny fick sin älskade Filip. Det vankades alltså bröllop. Det var fem år sedan jag var på bröllop senast, den gången för morbror och moster, men det här var första kusinen i vår generation som gifte sig och då är hon ändå tre år yngre än mig... omg, åldersnoja på den också... haha!

Fint var det i vilket fall och t.o.m. pappa, som inte brukar gråta så mycket sådär, han grät genom hela ceremonin.

Resten av dagen tillbringades i soffan där jag bevittnade inte mindre än tre fotbollsmatcher i EM, det ni, det tillhör sannerligen inte vanligheterna. Fotboll är inte my cup of tea så att säga, men när det vankas mästerskap tycker jag ändå det kan vara lite kul att titta.

Eftersom jag sov länge och inte hade ansträngt mig nämnvärt fysiskt under dagen var jag inte alls trött på kvällen, så efter att ha sett ryssland kvittera mot England i slutskedet av den matchen messade jag Julian och frågade om vi skulle åka in och träna.
Sagt och gjort, runt midnatt kom han och hämtade mig och vid drog ut till Tonet, där vi sprang 5km.
Var hemma strax innan 01:30 och somnade en timme senare.

Igår vaknade jag trots det 08:44, men låg kvar i sängen till 12:30. Jag håller nämligen på att läsa en grymt bra bok just nu, men den tänkte jag presentera i ett separat inlägg.

Resten av dagen tillbringades i Blåvik hos Jennifers mormor, nere på bryggan och drack kaffe.
Var dock inte trött igår heller, så somnade inte förrän tre inatt, vaknade åtta imorse och sedan har träningen hittills idag inte helt oväntat gått skitdåligt. Tiden på 5km idag blev över två minuter sämre än den natten till igår.

Så nog om det, nu ska jag ta lite kaffe och sedan vila, innan träningen ikväll...

Resten av veckan kommer jag att tillbringa i Mjölby, där jag och Julian ska visa goalball för kidsen på Sportis camp. Det är fjärde året i rad som vi är med där och det är alltså som ett läger för mellanstadiekids, där de får testa och prova på en rad olika idrotter. Goalball brukar vara väldigt uppskattat där, så det ska bli kul! Imorgon träffar jag också syster för sista gången innan de åker till Lysekil för att jobba i sommar. Vi ska ner och hälsa på dem senare i juli, så det är inte så farligt, men det blir ju några veckor emellan ändå...

Hör ni inte ifrån mig på några dagar så vet ni varför och isf hoppas jag att just du får en fantastiskt megasuperfin vecka!

Jag är nog lite kär...

Jag har hittat ett nytt drömboende!

Förut var mina drömadresser Ängelbräcktsgatan 29 och 31 i Linköping. Det är relativt nybygda höghus på 6-7 våningar från typ 2005-2006, med hiss, inglasade balkonger, stora ljusinsläpp, exklusiva materialval med bl.a. marmorgolv i hallen, helkaklat badrum med tvättmaskin, fräscha och stilrena kök och ett centralt läge i Linköping. utgångsprisen brukar ligga runt 1,8 miljoner ungefär, men sedan är tyvärr hyrorna ganska dyra efter det också. Trots det skulle jag definitivt inte tacka nej till en lägenhet i något av de husen...

Nu har Ängelbräcktsgatan dock fått se sin överman.

Rotegatan 2 i Linköping är adressen.
Ett nybyggt höghus från 2015 med 14 våningar, solceller som uppvärmningsform, galet billiga kallhyror och en hiss som ger känslan av Manhattan.

Området är ungefär som här, ca. 10min in till city, mycket grönska och natur, men samtidigt nära till stan.

Lägenheten i fråga är en stor tvåa på 69 kvm och ligger högst upp på fjortonde våningen. Den har högt till tak, fönster från golv till tak vid matplatsen och öppet mellan kök och sällskapsrum.

Köket har vita luckor, induktionshäll, varmluftsugn, inbyggd mikro med touchfunktion, diskmaskin och kyl/frys i fullhöjd. Det finns dessutom ett fönster över arbetsbänken och fatta den utsikten!

Fönstren från golv till tak vid matplatsen leder fram till den inglasade balkongen, där det dessutom finns infravärme, så det går att sitta där året runt. utsikt över Roxen och domkyrkan från Linköpings högsta hus, wow, det är nästan hisnande!

Badrummet har ett vitt/grått kakel på väggarna, ett grått klinkergolv med golvvärme och spotar i taket, ett handfat i kommod, där det ryms gott om handdukar etc. ett spegelskåp över handfatet, duschvägg som går att fällas in för att få ännu mer golvyta, vägghängd WC och handdukstork. Det finns dessutom både torktumlare och tvättmaskin.

I sovrummet är ena kortsidan en hel skjutdörrsgarderob och även i hallen finns en skjutdörrsgarderob. Ekparkett är det i hela lägenheten, förutom badrummet, och Stockholmsvita väggar.

Ett rent drömboende helt enkelt!
Det enda kruxet?
Priset... Utgångspris på 2 495 000kr...

Hade jag haft mer pengar så hade jag gått all in på denna, så mycket kan jag säga!

Vill ni se bilder etc. har ni länken till Stjärnbostadsmäklarna här.


The ocean

Den här är bara såå bra och blir bara bättre och bättre för varje gång jag hör den! Kan det vara så att det blir sommarens stora hit?


SM i goalball 2016

I helgen som var spelades SM i goalball 2016 och för första gången sedan 2009 fanns inte Linköping med. Vi fick inte ihop något lag till tävlingen. Tobbe har återigen varit skadad nu under våren och kände inte att han var tillräckligt tränad för att spela SM, Jonas skadade sig på Sverigeserien förra helgen och då var det bara jag och Albin kvar. Vi letade runt efter spelare att fylla laget med, men det gick inte, så i år fick jag spela SM med Göteborg.

Det var dock nära att det inte hade blivit något spel för mig heller. SM är nämligen en licenstävling och då går det inte att spela för en annan klubb hursomhelst. Nej, då måste man tillhöra den klubben, så jag var tvungen att skriva ut och fylla i en övergångsanmälan, som sedan skulle skickas ner till Göteborg för underskrift, varefter den skulle skickas in till förbundet. Det gjorde vi, men egentligen för sent, för övergången ska vara klar en månad innan tävlingen, men i samråd med förbundet bestämdes det ändå att det inte skulle vara några problem, men problem blev det nästan ändå, för övergången blev klar, men licensen för Göteborg blev det inte, vilket egentligen innebar att jag inte skulle få spela.

Det här fick jag reda på i torsdags, men sådan tur var löste det sig ändå, för alla ville ju att jag skulle spela, Linköping ville det, Göteborg ville det, förbundskaptenerna för landslaget ville det, förbundet ville det och komitén ville det, så det löste sig och jag kunde andas ut.

Orosmomenten var dock inte borta för det, för Linda, som skulle följa med som något slags stöd, men som sedan också skulle ha komitémöte i samband med mästerskapet, hade haft så mycket med Sverigeserien förra helgen att hon inte hade hunnit kolla biljetter och boende, så när vi väl började kolla biljetter för en vecka sedan var de svindyra och dyrare blev dem, så dyra att jag inte hade haft råd med dem.

Linda tyckte dock vi skulle vänta och försöka få tag i sista minuten-biljetter, men då var de istället helt slut, så det slutade med att vi fick åka bil ner i lördags och hem igår. Inga problem för min del, men stackars Linda som fick köra alla 86 mil helt själv, men hon klagade inte och det blev riktigt trevliga bilresor, med musik på hög volym och falsksång, precis som det ska vara. Älskar att åka bil, lyssna på musik och sjunga.

Själva tävlingen då?
Ja, eftersom att Linköping inte var med i år så var det bara tre lag med, FSBU Göteborg, FIFH Malmö och IFAS Stockholm. Vi mötte varandra två gånger, varefter ettan oc tvåan möttes i en final.

Vi inledde med att bli knockade av IFAS med 5-15, trots att det var vi som gjorde både 1-0 och 2-0.
För egen del och för laget i stort var det lite billiga mål vi släppte in, bollar som vi inte brukar släppa in. Timingen i bollmötet var det stora problemet, men för egen del var jag även lite långsam ut åt både händer och fötter, så jag var inte jättenöjd efter den matchen, då jag var inblandad i flertalet mål bakåt. Som center blir man visserligen mer utsatt för vinklar etc. än vad man blir som back, men det är ingen ursäkt och det håller int att vara inne på så många mål bakåt.

Mot FIFH var det lite bättre och vi lyckades hålla ihop försvaret bättre, samtidigt som vi stängde luckan på vår tvåa, där IFAS hade gjort en hel del mål, alltså mellan centern och vänsterbacken. Jag spelade bara back här och tycker det gick bättre än som center. Kände mig mer trygg och säker i mitt spel.

FIFH vann till slut matchen med 14-7 och sedan var det dags för returmötet mot IFAS och jämfört med första matchen så var den här klart bättre, bortsätt från de första minuterna, där de ryckte åt sig en ledning med 5-0. Resten av matchen spelade vi ganska jämnt med dem och åt t.o.m. in några mål i andra halvlek, så att det som minst bara skiljde fyra mål, men mot slutet fick de återigen in tre raka mål och vann till slut med 12-5.

Finalplatsen var därmed körd för vår del och sista matchen för helgen spelades därför mot FIFH och den första halvleken där var helt klart min bästa för helgen. Hela laget spelade riktigt bra, gjorde 1-0 och låg bara under med 1-2 i halvtid. Vi fortsatte med samma spel som vi hade haft mot IFAS, bytte mycket posiioner, gömde bollen väldigt mycket, allt för att förvirra motståndarna, så att de inte visste vilken back som var var och var bollen befann sig. Det var effektivt mot IFAS och det var det här också, även om FIFH till slut kunde dra ifrån lite i andra halvlek, både med 3-1, 4-1, 5-1 och 6-1, innan vi reducerade två gånger om, varefter de satte spiken i kistan med 7-3 precis innan slutsignalen.

Trots fyra förluster är jag ändå nöjd med helgen och i synnerhet med sista matchen. den var riktigt bra, inte minst med tanke på att FIFH har fyra av de totalt sex spelarna som troligtvis kommer få platserna i truppen till rio senare i höst.

Vi visar stundtals upp ett spel som är riktigt bra och som mycket väl kan vara kärnan till något riktigt stort inför framtiden. Vi visade det redan under Malmö open i vintras och under Stockholm paragames förra hösten, men vi tar hela tiden steg framåt och redan nu märks det skillnad jämfört med förra hösten.

Göteborg är dessutom ett lag där jag trivs väldigt bra. De är lätta att umgås med, alla hjälper alla, både på och utanför planen och spelmässigt ligger de på en nivå som är mer lik min egen jämfört med lagkamraterna här hemma i Linköping. Det märks särskilt tydligt när man kommer upp i nivå, exempelvis på SM. På breddnivå har Linköping börjat dominera mer eller mindre och stormar mot guldet i Sverigeserien 2016, men på elitnivå har vi inget att säga till om och det är egentligen inte så konstigt, när ingen, förutom jag, möter så bra motstånd fler gånger under året än på SM. Därför kan man inte heller begära att Linköping ska kunna hävda sig där, när vi inte ens tränar mot eller möter sådant bra motstånd under resterande delen av året. Att vi ständigt blir knockade med 0-10 eller 1-11 på den nivån är därför inte så konstigt, men för egen del tycker jag ändå att det blir lite tråkigt, för jag vill ju liksom ta nästa steg och därför känns det faktiskt roligare att spela med Göteborg än med Linköping på elitnivå, för i Göteborg har vi mer att säga till om och vi kan utmana de andra lagen på ett helt annat sätt än vad vi i Linköping mäktar med.

Finalen vann till slut FIFH Malmö med 9-3 och klubbens tolfte SM-guld på de senaste sexton åren är därmed ett faktum.

Monolog med glimten i ögat

Här är en kul grej som jag gav mig på och testade.

Har ni hört talas om Audioboom.com? Det är en sida, ungefär som Youtube, fast med bara ljud istället för videos.

Jag har alltid pratat mycket för mig själv när jag har varit ensam hemma, oftas på det lite skämtsamma och med glimteniögatsättet, spelat in monologer av olika slag, tester av olika saker, matlagningsprogram, pjäser etc. och när jag hittade den här sidan så tänkte jag att "varför inte?"

Därför har ni här nedan ett smakprov, en elev som kommer till sin lärare för att sjunga upp inför inträdet i klacken. Det ser ut att gå helt fel, men så plötsligt...

Gillar ni det?
Isf finns det stora möjligheter till att det kommer upp fler ljudklipp/monologer i framtiden, för jag tycker det är skitkul!


RSS 2.0