Mina tankar efter igår...

Direktkvalet mellan Leksand och Mora är i full gång och imorgon spelas match 4. Mora vann första mötet i Leksand med 2-0. Leksand kvitterade matchserien i match 2 i Mora, men så vann Mora som bekant även tredje matchen igår, även den i Leksand, och jag känner bara att jag behöver skriva av mig lite efter den käftsmällen.

Det här är långt ifrån avgjort, det ska vi komma ihåg.
Det är först till fyra som gäller.
Visst, Mora har 2-1 och behöver "bara" vinna två matcher till. Det räcker dessutom om man tar sina hemmamatcher så fixar man det.
Så klart det är fördel Mora, men det är definitivt inte avgjort.

Vi låg under med 2-1 i matcher förra året också.
Skillnaden då var att vi då inte hade något att förlora, bara allt att vinna.
Nu har vi allt att förlora, precis som för två år sedan mot Malmö och då vet vi ju alla hur det gick.

Ja, faktum är att historien definitivt inte talar för Leksand i det här.
Under de senaste sexton åren har vi hamnat i negativt kval fem gånger, inkl. den här gången, och alla de tidigare fyra gångerna har vi åkt ur.
Det handlar om 2001, 2004, 2006 och 2015.

Det är naturligtvis inte bra och jag kan inte låta bli att frustreras över det faktum att just Leksand ska ha så förtvivlat svårt att hålla sig kvar i SHL när man väl har tagit sig upp.

Jag tror inte jag är helt ute och cyklar när jag säger att inget lag i SHL eller Allsvenskan har åkt så mycket upp och ner under hela 2000-talet som Leksand har gjort.

Man har tagit sig upp fyra gånger, men ingen av gångerna har man lyckats hålla sig kvar.

År ett i högstaligan har man klarat två gånger, 2002/03 och 2013/14, men då har man trillat ur år två, 2003/04 och 2014/15.

Jämför man det med andra lag som har gått upp i Elitserien/SHL under de senaste åren så har vi Karlskrona för två år sedan. De fick kvala sig kvar år ett, fixade det med 4-1 i matcher om jag minns rätt och klarade sig undan kval år två. För två år sedan gick också både Malmö och Rögle upp. Malmö har klarat sig undan kval båda åren, Rögle gjorde det år ett, men tvingas nu kvala sig kvar år två. Det ser man ut att fixa. Man har 3-0 i matcher på Karlskoga just nu och kan slå in matchbollen på onsdag.

För tre år sedan gick Djurgården upp. De har inte heller behövt kvala sig kvar en enda gång än så länge.

För fyra år sedan gick både Örebro och Leksand upp. Leksand har sedan dess kvalat tre gånger till, åkt ur en gång, gått upp en gång och nu ser det inte så bra ut igen. Örebro tvingades kvala sig kvar år ett, fixade det och har sedan dess inte behövt kvala sig kvar något mer.

Så ser man till andra lag så har de oftast klarat av att hålla sig kvar i SHL.
Det är bara Leksand som inte har gjort det och då handlar det inte heller om en gång, nej, det är fyra gånger på femton år och som det ser ut nu blir det fem gånger på sexton år som man inte klarar av det.

då är frågan varför det är så?
Varför har just Leksand så förtvivlat svårt att göra det som övriga lag klarar av?

Både för två år sedan och i år, särskilt i år, har målsättningen hela tiden, enda från början, egentligen varit att hålla sig kvar i SHL till nästa säsong, troligtvis via kval. Med den truppen vi hade och har att förfoga över så är det inget annat att vänta.
Trots det var det nära att vi klarade av att hålla oss kvar, utan kval, men nu blev det kval och då ser det ut att gå åt helvete ändå, för jag kan ju inte direkt påstå att man har haft tur med sina motståndare i kvalen heller.

För två år sedan var det ett lag jag absolut inte ville ha och det var Malmö. Ett storsatsande Malmö som hade som uttalat mål att gå upp. Det gjorde man också, för självklart fick Leksand möta just malmö då. Modo, å sin sida, glassade sig igenom kvalet det året, när man vann med 4-0 mot Vita hästen, som redan var übernöjda med den rokiesäsong i Allsvenskan som man gjorde då. Nu ska man kanske inte sparka på de som redan ligger, för Modo fick ju igen det förra året, men då var det istället KHK, tvärjumbon i SHL, som relativt lätt klarade av ett kval mot AIK, som vann Allsvenskan.

I år har Rögle haft tur och kommer med all sannolikhet att fixa en plats i SHL till nästa säsong.

Hade Leksand klarat av att hålla den där trettondeplatsen, som man hade ganska klart där ett tag, typ tio poäng före Rögle, ja, då hade det varit Leksand som hade mött Karlskoga nu och det tror jag man hade fixat. Risken hade så klart varit att man hade fått AIK då, men nu blev det inte så och det blev bingo för Rögle, men inte för Leksand, som nu möter Allsvenskans suveräner och dessutom ärkerivalen, Mora, i det här direktkvalet.

Så båda gångerna som Leksand har tvingats kvala sig kvar via direktkval här under de senaste tre åren så har man i princip ställts mot tuffast möjliga motstånd och inte alls haft någon tur med vilket lag man har fått möta.

Nu är det absolut inget att skylla på, oavsett vilket lag det handlar om så gäller det att ta fyra segrar först. Sedan är det klart att det finns lättare och svårare lag att möta, men nu är det som det är, det är inget att göra något åt, bara att ta tjuren vid hornen och kötta sönder, för nu finns fan inga livlinor längre. Imorgon, i match 4, då är det bara en sak som räknas. Vinst. Få Mora 3-1 i matcher där, då är det nog godnatt. 2-2 i matcher och det är vidöppet igen.

Klart det kan gå, men tittar man på hur det har sett ut nu, både i match 1 och 3, så har Mora varit klart bätre. Inte bara stundtals, utan nästan hela matcherna. I synnerhet när Leksand har hamnat i underläge. Då förmår man inte att hitta det där lugnet, tugga på, gnugga på för att få in pucken i nät. Istället blir det stirrigt, hafsigt och Mora kontrollerar matchen väldigt bra, Leksand skapar i stort ingenting.

Nu är jag kanske lite hård, lite har man skapat, men man är fortsatt fruktansvärt ineffektiva och sätter inte dit sina chanser, + att jag tycker att Engstrrand i Morakassen har varit bättre än vad engren har varit i Leksandskassen. Engren räddade förvisso kvar Leksand i match 1 och i match 2 gjorde han också några idioträddningar, men generellt känns engstrand tryggare och mer stabil tycker jag, vilket i princip bara speglar den bild jag hade av situationen innan den här matchserien drog igång och som ni kan höra i videon i inlägget under.

Vad ska till för att Leksand ska vinna imorgon nu då?
Ja, nästan allt det här handlar om psykologi. Det är i princip bara mentalt det här och där har Mora ett jätteövertag just nu, för man spelar bara, precis som Leksand gjorde förra året, med allt att vinna, inget att förlora.
Leksand å sin sida är väl medvetna om vad som står på spel och klart som fan att det blir en extra tyngd på spelarnas acxlar, i synnerhet när man hamnar i underläge. då blir allt det där extra tydligt och påtagligt. Därför är det där förstamålet så grymt jävla viktigt imorgon! Får Leksand 0-1, gärna tidigt i matchen, då tror jag man har goda chanser, men får Mora 1-0 istället, då blir det tufft...

Nyckeln är alltså att göra första målet imorgon.
det hade man flera chanser att göra igår med, bl.a. genom inte mindre än tio minuter i powerplay i första perioden, och visst, man hängde en kasse där, men där måste det sitta fler än ett mål.

Så imorgon vill jag se skarpare avslut, sänkta axlar, tidigt ledningsmål och ett växande självförtroende efter detsamma. då kan det gå vägen, för än är det inte slut. Mora har bara 2-1 i matcher, vinst imorgon och vi är med på allvar igen!

Så, vi #knyternäven, för #vadsomänkrävsvigördettillsammans!

Jag snackar upp vad som komma skall...

No words needed...
Om fem dagar smäller det.
Wow!


Landslagsläger, naprapatbesök, stipendium, skidåkning och fika

För två veckor sedan hade vi årets andra landslagsläger i Malmö.

Efter ordentligt manfall p.g.a. sjukdom och studier så blev vi bara fem spelare under lägret, vilket kändes lite speciellt. Det var väldigt länge sedan vi var så få aktiva, men det innebar också att både jag och Albin fick mycket speltid under helgen.

Det blev en del matcher, men främst många olika övningar, bl.a. en övning där vi hade ett ofensivt och ett defensivt lag. Det defensiva laget skulle läsa vad det offensiva laget gjorde och byggde upp. Det offensiva laget skulle ha en plan för vad man skulle bygga upp, vad man skulle göra och hur man skulle öppna en lucka. Första steget med kommunikation, d.v.s. att backarna fick prata med varandra. Steg två var att göra det utan att prata med varandra, alltså att kunna läsa varandra så bra att man ser och observerar vad den andre backen gör, utan att prata med varandra.

Det var väldigt svårt och det var extremt tydligt att det är något som både jag och Albin måste jobba mer på här hemma.

En annan övning vi gjorde var att spela två mot två och där det gällde att hålla emot och inte släppa in något mål på så lång tid som möjligt. Vi körde också samma grej, fast på tid, fyra minuter/omgång.

Vi avslutade båda dagarna med en straffturnering, där alla möter alla. Man skjuter tre straffar var och ser vem som vinner. Vinst ger tre poäng, oavgjort en poäng.

Jag vann mot albin båda dagarna, spelade oavgjort mot åkerberg båda dagarna och förlorade mot Fatmir och Stefan båda dagarna. Väldigt jämnt med andra ord.

När vi ändå är inne på träning så har jag nu äntligen varit hos naprapaten med mina ben och fått en möjlig förklaring till varför det bränner och gör sådär ont när jag springer, som jag har skrivit om flera gånger tidigare.

Jag fick börja med att dra storyn i all korthet och ge lite bakgrund och hur känslan är och vilka symtom jag känner av när jag springer.

Sedan fick jag göra några rörlighetstester, gå upp på tå, luta mig framåt, bakåt och åt sidorna, gå ner i en knäböj osv.

Därefter var det dags för själva behandlingen.

Han klämde längs mina ben och vader, märkte upp punkter där det gjorde ont, varefter han kavlade upp ärmarna och körde hårt, vred, bände och tryckte hit och dit på både rygg, höftböjare/sätesmuskulatur, ben, axlar och hela kittet. Till slut fick jag akupunktur och elbehandling och så ska jag dit om två veckor igen.

Vad smärtan och mina problem beror på är troligtvis att jag är lite sned i ryggen. det blev ganska synbart när jag låg på mage där på behandlingsbänken. När ryggen är sned blir ena sidan mer belastad än den andra och det har troligtvis byggts upp under en längre tid och så har det blivit som något slags inflamation eller liknande i muskelfästena till den inre delen av vadmuskeln på båda benen och det är därför det gör ont när jag springer.

Skönt att iaf få en förklaring på vad det kan bero på och att det inte bara är en mental grej för att jag avskyr löpning, utan att det faktiskt är något som inte är som det ska.

Efteråt gjorde det helvetiskt ont i vaderna, mest p.g.a. linementet som låg över de små nålhålen på benen. Jag blev dessutom alldeles dåsig och gick därför och lade mig för natten redan kl. 17:30 igår. det ni. Somnade inte direkt, men halvsov sådär lite fram och tillbaka till kl. 21 och därefter sov jag som en stock hela natten. Skönt!

Backar vi bandet någon dag bakåt så var jag på parasport Östergötlands årsmöte i tisdags, där jag mottog ett stipendium på 1 500kr ur Felix minnesfond, ett bidrag som är mer än välkommet och som jag tackar ödmjukast för!

Backar vi bandet ytterligare en vecka så var det skidåkning i yxbacken utanför Norrköping förra tisdagen. Eftersom det inte blir någon skidresa till Idre för min del i år så fick jag passa på när tillfälle gavs. tyvärr var det typ sex-sju grader och småregnigt ute, så backarna blev väldigt smöriga. Dessutom var stora backen avstängd, så vi fick nöja oss med familjebacken. Det var väl sådär. den var väldigt kort, smal och det var mycket stakning fram tills det började luta på, men det var iaf kul att få åka litegrann!

Hoppar vi fram en dag så var jag och fikade med en vän förra onsdagen. Det var första gången på hur länge som helst som jag var ute och fikade. Förr hände det ganska ofta, men numera fikar jag oftast hemma. Omväxling förgyller dock och det var väldigt trevligt får jag säga.

Hoppar vi slutligen fram drygt en vecka så körde jag ett galet intervallpass på cykel idag. Man cyklar med medelmåttigt motstånd i 30 sekunder. Därefter ökar man både motstånd och intensitet i 20 sekunder, ökar sedan ytterligare och maxar i 10 sekunder. Det gör man om fem gånger. Sedan är det aktiv vila i en minut och sedan kör man samma sak igen. Man kör fem block kan man säga, så det blir som 5x5. Testa gärna! Det var blodsmak i munnen efter det idag kan jag lova...

Såhär ser det ut i mars...

Det har ekat tomt här på bloggen i en dryg vecka nu, men här sitter jag nu mitt i natten och skriver ihop det här, så ni vet att jag lever, typ.

Det kommer nog att eka tomt här framöver också, för i mars är det väldigt mycket att göra.

Årets två första månader har varit väldigt lugna. Det har varit en del i skolan, men i övrigt har det varit väldigt lugnt och jag har varit hemma en hel del, men nu drar det igång, titta bara på det här, från helgen som var och framöver...

Fredag 24 februari: Ner till Malmö för landslagsläger
Lördag 25 februari: Landslagsläger i Malmö
söndag 26 februari: Landslagsläger i Malmö

Måndag 27 februari: Träning
Tisdag 28 februari: Skidåkning i Yxbacken
Onsdag 1 mars: träning + fika med en vän
Torsdag 2 mars: Träning + deadline för en uppgift i skolan + jobb på restaurangen
Fredag 3 mars: Träning + LHIF's årsmöte där jag är nominerad till årets LHIF'are
Lördag 4 mars: Födelsedagsfirande
Söndag 5 mars: Träff med 18-30-gruppen SRF där vi ska chilla och äta pizza

Måndag 6 mars: Träning 2 pass
Tisdag 7 mars: Parasport Östergötlands årsmöte, där jag ska ta emot ett stipendium
Onsdag 8 mars: Träning, ev. 2 pass + besök hos naprapaten med mina ben
Torsdag 9 mars: Träning 2 pass
Fredag 10 mars: Till Stockholm för Sverigeserien
Lördag 11 mars: Sverigeserien i Stockholm
söndag 12 mars: Sverigeserien i Stockholm

Måndag 13 mars: Träning 2 pass + en kompis kommer hit i några dagar
Tisdag 14 mars: Möte om Sverigeserien i Linköping
Onsdag 15 mars: träning, ev. 2 pass
Torsdag 16 mars: Träning 2 pass + kompis åker hem
Fredag 17 mars: Träning
Lördag 18 mars: LEDIGT
Söndag 19 mars: Träning

Måndag 20 mars: Träning 2 pass + en annan kompis kommer hit i några dagar
Tisdag 21 mars: LEDIG
Onsdag 22 mars: Träning, ev. 2 pass + kompis åker hem + deadline för slutuppgift i skolan
Torsdag 23 mars: Träning 2 pass + möte på socialkontoret + middag hos mamma och pappa innan de åker till Alperna
Fredag 24 mars: Till Malmö för landslagsläger
Lördag 25 mars: Landslagsläger i Malmö
Söndag 26 mars: Landslagsläger i Malmö

Måndag 27 mars: Ev. träning 2 pass
Tisdag 28 mars: LEDIG
Onsdag 29 mars: Träning, ev. 2 pass
Torsdag 30 mars: Träning 2 pass
Fredag 31 mars: Träning + ev. jobb på restaurangen
Lördag 1 april: Äta på restaurang
Söndag 2 april: Träning

Så ser det ut, just nu. Sedan kan det ev. tillkomma någon hockeyresa i kvalet och lite fika med vänner och så, men minst såhär kommer det se ut i mars, så räkna med att jag kommer fortsätta vara lite frånvarande här...

Jag hoppas iaf att ni har det bra, tar hand om varandra och som Daniel richter på Styrkelabbet säger, "träna hårt, ät bra, dö ändå".

RSS 2.0