Vad gäller egentligen?

När vi flyttade hit i höstas och jag hade ansökt och beviljats färdtjänst här i kommunen fick vi hem ett papper från Östgötatrafiken, där det stod att medresenär som också innehar månadskort eller årskort kan åka med även i färdtjänsten utan avgift.

Första gången vi sedan åkte tillsammans missade jag att meddela detta vid beställningen. Det innebar att det stod en viss avgift på min medresenär. Det kunde chauffören inte ringa och göra något åt sa han, för det var man tvungen att uppge vid beställningen. Under resan kunde de inte göra något åt det, så det var bara att betala ändå.

Andra gången vi åkte, och flera gånger efter det, både när jag sagt till om att båda hade årskort och när jag missat det vid beställningen, har det sedan stått en viss avgift på min medresenär ändå, men då har chauffören ringt beställningscentralen och det har inte varit några problem alls att ta bort den, således ingen betalning.

Sedan åkte vi hem från svärföräldrarna efter en mycket trevlig grillkväll förra helgen, då det för en gångs skull var fint väder. Precis som innan meddelade jag då att vi båda har årskort vid beställningen, men likväl stod det en avgift på sambon. Chauffören ringde beställningscentralen för att ta bort den, men då sa de att medresenären var tvungen att visa upp kvitto för årskortet för att de skulle kunna ta bort avgiften. Annars skulle vem som helst kunna säga att de har årskort, fastän att de inte har det. Hon hade ju antagligen helt rätt, men om det stod det inget i pappret vi fick hem, så det slutade med att vi fick betala. Eller, vi skulle ha betalat, för när sambon då skulle betala med kort tyckte chaffören att vi skulle ha sagt till om det när vi började åka, inte efteråt, för det krånglade till det en hel del för honom.

Jag kan känna att när vi inte ens hade tänkt betala, men ändå blev tvungna att betala, kunde han ha upplyst om detta när det väl stod klart att vi skulle betala. Nu gjorde han inte det och till slut tyckte sambon att hon lika gärna kunde springa upp och rota fram det där kvittot som att chauffören skulle sitta och mixtra med kortbetalningen, vilket tog väldigt lång tid. Så hon sprang upp och hämtade kvittot, kom tillbaka med det och chauffören ringde beställningscentralen igen. Den här gången var det inga problem att ta bort avgiften, hon på beställningscentralen ville inte ens se kvittot, precis som det har varit alla tidigare gånger.

Slutsatsen av detta blir alltså att det tycks bero väldigt mycket på både vem man åker med och vem man får prata med när man ringer och tar bort avgiften hur utgången av det hela blir, om man får betala eller inte.

Frågan är då om Östgötatrafiken över huvud taget har någon utbildning, både för chaufförerna och de som sitter på beställningscentralen, om vad som gäller och hur de ska göra? Som det är nu verkar det som att en chafför säger si och en annan säger så, medan en beställningscentralsmänniska säger ditt och en annan säger datt. det är olika hela tiden och ingen tycks ha egentlig koll på vad som faktiskt gäller. Riktigt dåligt tycker jag!

Annars då?
Ja, Jocke var här måndag-onsdag tidigare i veckan. Det blev mycket fiaspelande, som vanligt, och en hel del snack. Det blir lätt så när man inte har setts på flera månader.

Tränat har jag också gjort och äntligen krossat gränsen på att speinga 4km på under 18 minuter. 18:15 var det tidigare rekordet, men nu i måndags blixtrade jag till och låg för första gången under 14 minuter efter 3km, 13:50, och stannade till slut på 17:57! Det känns riktigt bra och nästa mål blir väl 17:30 på 4km, eller att nå mitt gamla mål, 22 blankt på 5km. Det tror jag faktiskt att jag kan ta redan nu, så kanske ska testa det nästa gång...

Nu i helgen står vi också som arangörer av andra omgången av Sverigeserien i goalball 2015, så det har även blivit en hel del fixande med både domar och funktionärsschema, lunch till alla, tillgång till div. utrymmen i hallen, inbjudan till både funktionärer och andra lag osv. Så nu ska det bli kul att få spela lite match igen!

Till sist har jag skrivit klart min B-uppsats i sociologi. Eller, den är så gott som klar. Det är bara några finjusteringar som ska göras innan den ska vara slutgiltigt klar på tisdag. Oponeringen gick dock bra och det mesta är som sagt redan gjort, så i princip kan man säga att jag har sommarlov nu, wohoo!

Konstiga lagar, del 2

Vi fortsätter med de konstiga lagarna...

  • I England är det olagligt att dö i parlamentshuset.
  • I England är det också en akt av landsförräderi att klistra på ett frimärke på ett kuvert med drottningen upp och ner.
  • I London är det olagligt att vinka till dig en taxi om du är pestsmittad.
  • I Australien är det olagligt att namnge ett djur som du ska äta upp.
  • I Viktoria, Australien, är det olagligt att bära rosa hot pants på söndagseftermiddagar.
  • I Portugal är det olagligt att kissa i havet.
  • I Italien är alla som anses överviktiga förbjudna att bära polyester.
  • I Cannes, Frankrike, är det olagligt att bära en Jerru Lewis-mask.
  • I Kentucky är det olagligt att bära en glasstrut i din ficka.
  • I Kentucky är det också olagligt att måla din gräsmatta röd.
  • I Connecticut är nattarbetande vakter förbjudna att dricka kaffe utan koffein.
  • I Kalifornien bryter man mot lagen om man blir påkommen med att sälja en smothie som innehåller klumpar.
  • I South Carolina är ogifta kvinnor förbjudna att köpa ätbara byxor.
  • I Montana är det olagligt att riva sönder en telefonkatalog i två delar.
  • I Iowa bryter man mot lagen om man kysser varandra längre än fem minuter.
  • I Arkansas är det olagligt för en kvinna som gifter sig för andra gången att bära en vit brudklänning.
  • I Indiana är det olagligt att klä Barbie i Ken's kläder.
  • I Illinois är det olagligt att ge en tänd cigarr till ett husdjur.
  • I Los Angeles är det olagligt för en servitör /servitris att säga: "Jag är en riktigt bra skådespelare".
  • I Texas är det olagligt att hota någon med sin OLADDADE pistol.
  • I Sedona, Arizona, är det olagligt att ljuga om vilket stjärntecken du är.
  • I New Jersey måste du betala $300 i böter om en trafikpolis stannar dig, frågar "Vet du varför jag bad dig stanna?" och du svarar: "Om inte du vet, så tänker jag inte berätta det."
  • I International Falls, Minnesota, blir du stämd om du låter din hund jaga en katt uppför en staketpinne.
  • I Michigan är det olagligt att kedja en krokodil vid en brandpost.
  • I York är det olagligt att döda en Skotte inom stadens antika gränser, men bara om han bär pil och båge.

Sola skinner på galleri, Med den ferskeste sushin i Pattaya by...

Det har inte varit väder för något party nu i maj och jag är väl inte direkt någon partymänniska heller, men här kör vi två potentiella sommarhits som iaf går väldigt varma i Norge just nu. Sushi, sol, festragg och kärlek. Trallvänligt, melodiöst och med ett härligt beat, precis som jag gillar. Med andra ord, riktigt bra båda två och visst blir man ändå lite partysugen?




Sverige klara för paralympics i Rio!

Grabbarna gjorde det, efter att ha besegrat Turkiet med 2-0 i bronsmatchen i IBSA world games i Sydkorea är vi nu klara för paralympics i Rio nästa år och Sverige är tillbaka!

Turneringen inleddes bra med en stabil insats mot Tyskland, 6-3, planenlig seger mot Egypten , 12-3, och stabila och mycket imponerande 8-0 mot Spanien. Sedan kom det lite grus i maskineriet när Tjeckien vann klart med 11-3, vilket följdes upp av förlust mot just Turkiet med 3-2 och också lite överraskande värdnationen Sydkorea med 11-9, för att avsluta gruppspelet med knock mot Mexico, 11-1.

12 poäng och en målskillnad på 51-32 (+19) gav en tredjeplats i gruppen och kvartsfinal mot tvåan i andra gruppen, vilket var Iran.

Iran tog VM-brons i Sheffield 2010, men sedan dess har det varit sämre med de internationella stora framgångarna och här blev det en enkel match för vår del och seger med klara 9-2.

Det innebar semifinal mot kina, men där blev det klar förlust med 8-1.

Än fanns det dock chanser kvar. De tre medaljörerna för turneringen skulle som bekant ta en plats till Rio, så seger mot Turkiet i bronsmatchen och paralympicsbiljetten skulle vara i hamn. Hur det gick ser ni ju ovan. En mycket stabil insats mot ett Turkiet som vann gruppspelsmatchen mot oss, trots att vi förde matchen under stora delar. Här var dock samtliga spelare på tå ooch gjorde en helgjuten defensiv insats och det blev andra nollan för turneringen, vilket är grymt bra i herrgoalball, men det är inte det som är det primära, det primära är att vi nu är klara för paralympics i Rio nästa år!

Trots att jag själv inte blev uttagen till turneringen känner jag en enorm glädje just nu och jag är mäkta stolt och imponerad av mina lagkamrater. Att få vara en del av detta svenska landslag är stort!

Vi, Sverige, har haft det tufft och motigt enda sedan EM i Assens, Danmark, 2011, då vi också säkrade paralympicsbiljetten till London. Väl i London blev det platt fall, vi missade slutspelet med minsta möjliga marginal, och EM 2013 i Turkiet blev en stor flopp. Vi slutade sist i gruppen och åkte ur A-EM. Det har bl.a. inneburit en betydligt tightare budget sedan dess och vi har fått strukturera om läger och andra aktiviteter för att ändå kunna få ut max av dem. Det räckte för att under B-EM i Ungern i höstas sluta tvåa och på nytt ta oss upp i A-EM, vilket också kvalificerade oss till A-EM i Litauen nu i sommar, där tanken var att vi skulle fixa paralympicsbiljeten. När Algeriet sedan drog sig ur IBSA World games nu fick vi dock, i kraft av förstareserv, en gratisplats in i turneringen och den chansen förvaltade vi på bästa möjliga sätt.

Paralympicsbiljetten är säkrad och nu kan vi spela EM om en dryg månad utan samma extrema press som vi hade haft på oss annars. Ett EM är alltid ett EM, självklart, men nu står ingen paralympicsbiljett på spel för vår del, vilket kan sänka de mentala kraven ordentligt.

Sweden is back!

Konstiga lagar, del 1

Det händer sällan, men nu är det dags igen. Vi livar upp den här kategorin på nytt. Jag älskar sådant här, konstig och till synes helt onödig fakta, tycker det är superkul.

För några dagar sedan såg jag någon på Facebook som hade länkat till en sammanställning av 99 konstiga lagar runtom i världen. 99 lagar är ganska mycket, så jag delar upp det. Här kör vi de första 25:

  • >I San Fransisco är det olagligt att stapla en hög med hö som är högre än ca 2 meter (6 feet) om man befinner sig i ett gatuhörn.
  • I San Fransisco är det även förbjudet att torka av sin bil med använda underkläder i en biltvätt.
  • I hela Kalifornien är det förbjudet för en bil utan förare att köra snabbare än 30km/h .
  • I New York får du dödsstraff om du hoppar från en byggnad.
  • I New York City är det också olagligt att kalla en sandwich för "corned beef sandwich", om den är gjord med vitt bröd och majonaise.
  • I Danville, Pennsylvania, måste samtliga brandposter kontrolleras en timma innan varje brand utbryter.
  • I Pennsylvania är det också olagligt att binda fast ett snöre i en dollarsedel, lägga den på marken och dra undan den om någon försöker plocka upp den.
  • I Florida kan män som bär klänning utan axelband bli stämda.
  • I Florida är det även olagligt att fisa på allmän plats efter kl. 18:00 på torsdagar.
  • I Oklahoma kan du arresteras om du gör fula grimaser åt en hund.
  • I Salt Lake Count, Utah, är det olagligt att promenera samtidigt som du bär en fiol i en papperskasse.
  • I Devon, Texas, är det olagligt att tillverka möbler medan du är naken.
  • I Bozeman, Montana, finns det en lag som förbjuder människor att idka någon sorts sexuell aktivitet på deras framsida av trädgården efter solnedgång.
  • I South Carolina är det olagligt att slå din fru samtidigt som du står på trappan till domstolsbyggnaden på en söndag.
  • I Tennessee bryter du mot lagen om du sover samtidigt som du kör bil.
  • Om ett par ligger med varandra i Connersville, Wisconsin, är det förbjudet för en man att avfyra sin pistol samtidigt som kvinnan får orgasm.
  • I Loisiana anses det vara ett litet övergrepp om man biter någon med sina riktiga tänder, men om man biter någon med sina löständer anses det vara ett grovt övergrepp.
  • I staten Washington är det förbjudet att ha sex med en oskuld under alla förhållanden, även på bröllopsnatten.
  • I Massachusetts är det olagligt att gå till sängs utan att ta ett bad först, men en annan av deras lagar förbjuder samtidigt bad på söndagar.
  • I Samoa är det brottsligt att glömma bort din hustrus födelsedag.
  • I Alabama är fängelsevakter förbjudna att referera till sina fruar som "fotbojan".
  • I Schweiz är det olagligt för en man att sätta eller lägga sig ner om han står upp efter kl. 22:00.
  • I Jidda, Saudiarabien, var kvinnor förvägrade att använda inomhuspooler på hotell 1979.
  • I London, England, är det olagligt för en taxi att köra rabiesmittade hundar och lik.
  • I Frankrike är det olagligt att sälja en docka föreställande E.T, då De har en lag som förbjuder försäljning av dockor utan mänskligt ansikte.

Hoppas att ni uppskattade det, för det kommer mer, det lovar jag!


Sofias änglar

Ni vet, programet i Kanal 5 där Sofia och co. besöker folk som varit med om eller utsatta för en tragedi av ett eller annat slag och där Sofias uppgift är att hjälpa dem att få ordning på sitt liv efter vad som nu har hänt.

Tidigare i veckan var det ett avsnitt där killen i fråga blev "nästan blind". Han såg 16%.

Jag förstår att, och är den förste att skriva under på, om man går från fullt seende till att se 16% känns det som att man inte ser något alls. Jag har som bekant själv varit i den situationen, men i mindre skala, där jag gick från 10% till 3%. Bara det knäckte mitt självförtroende helt och livet var i princip förstört. Så går man från 95-100% till 16%, då förstår jag mer än väl att allt känns åt helvete, men faktum är ändå att 16% är ganska mycket.

Jag såg 10% och spelade innebandy, fotboll, hockey, cyklade omkring med mina vänner och läste tryckt text. Givetvis kan det bero på var felet i ögat sitter och att jag hade lärt mig utnytja min synrest till max, men 16% är ändå 16%. Det är för mycket för att få vara med i paralympics och tävla internationellt i parasporter som t.ex. goalball och att "skruva i en skruv" och "se sina barn", vilket framkom att han inte längre kunde göra, det kan man när man ser 16%.

Viktigt att komma ihåg i ovanstående är att jag absolut inte nedvärderar eller dumförklarar killen i fråga. Jag förstår honom helt och fullt, men Kanal 5 trycker verkligen på detärsyndommig-perspektivet, vilket iofs inte är konstigt i det programet. Bilden av programet ska ju vara krossade människor som Sofia kommer och hjälper som ett slags hjälte och visst, tanken är fin och människorna hon hjälper är säkerligen evigt tacksamma för den hjälp de får, men det här var i vilket fall något jag reagerade på. De får fram själva katastrofvinklingen i vad som har hänt, men jag hoppas verkligen att killen lär sig skruva i sin skruv och att han kan se sina barn, för det kommer han kunna göra efter viss bearbetning, med den graden av syn.

Slutligen ska noteras att synraset inte var det primära hindret i den här killens liv, det var en sekundär biverkan av annan medicinering.

Elitidrottsskolan och förbundsmöte

Nu har jag varit borta i några dagar igen. Det har varit elitidrottsskolan och förbundsmöte i Malmö.

Vi åkte ner i torsdags och samlades under kvällen, då vi också genomförde den här träffens superstarsdeltävling. Jag låg sist inför den här deltävlingen och jag ligger sist efter densamma också.

Här var man två och två, så skulle man berätta en kort historie om den andre och så skulle alla andra kryssa i vem som talade sanning och vem som inte gjorde det, för den enes historie var påhittad. Det var jättesvårt och jag hade bara 2/12 rätt.

Under fredagen vankades det föreläsning i mental träning, där fokus låg på tankar och känslor. vi gjorde bl.a. "citronövningen", där man tänker på en citron i några sekunder. Sedan ska man inte tänka på den där citronen. Det är som med negativa tankar under en tävling eller liknande. Tänker man att man inte ska tänka de där negativa tankarna, då kommer de garanterat. Nej, nyckeln är att tänka på något annat och att låta de negativa tankarna komma, inte hindra dem. Metaforen för detta är en bordtennismatch. Om motståndaren slår bollar mot dig som du hela tiden slår tillbaka, då kommer han ju fortsätta slå, men om du bara står där och boll efter boll går ut, då kommer han tröttna till slut. samma sak med de negativa tankarna. Fokuserar man på att slå bort dem kommer de hela tiden tillbaka, men låter man dem komma, då försvinner dem till slut.

Dagens andra föreläsning var träningslära, med fokus på snabbhet och explosivitet och här fick vi bl.a. lära oss att man blir stark av att hoppa ner från en stol. Det är exentrisk träning, alltså att du håller emot, bromsar, vikten. När du hoppar ner från en stol väger du fyra gånger din egen vikt och den bromsar du varje gång du hoppar ner från stolen. Motsatsen till exentrisk träning är konsentrisk, där du trycker eller drar vikten ifrån eller emot dig så fort som möjligt i det här fallet.

Vi fick också lära oss att det är lättare för en person född med många snabba muskelfibrer att bli långsam än för någon född med många långsamma muskelfibrer att bli snabb. Det går givetvis att bli snabb ändå, men inte lika snabb som om de snabba musklfibrerna hade varit fler. Då är en mer uthållig idrott kanske det bästa alternativet.

Dagen avsslutades sedan med ett stenhårt boxpass där alla var helt slutkörda efteråt, men det var skönt efter en hel dag med föreläsningar.

Jag trodde dock att jag skulle ha mer träningsvärk under lördagen än vad jag hade. Lördagen, som annars innehöll förbundsmöte, vilket är obligatoriskt att delta på under utbildningen.

Inte jättekul kanske, men jag blev trots allt positivt överraskad och det var stort att få vara med när det klubbades igenom att SHIF (Svenska handikappidrottsförbundet) ska byta namn till Svenska parasportförbundet. Mer modernt och mindre negativt klingande än det gamla.

Jag var hemma igen i söndags eftermiddag, då det direkt bar av till gymmet för veckans sista styrkepass, där jag tänkte extra mycket på det vi lärde oss under fredagen om exentrisk och konsentrisk träning och vikten av att köra explosiva övningar i början av ett pass. Alla våra övningar ska ju göras explosivt, men vissa är mer inriktade på det explosiva än andra. Det gick riktigt bra och jag hade grym fart i både överstötarna och hantelrycken. Baksida lår och marklyft var sedan galet jobbiga och jag kunde knappt gå efteråt. Därför var det skönt att switcha dag för distanslöpningen, från igår till idag.

Tyvärr gick det inte alls bra. Faktiskt sämsta passet på länge. Konditionsträningen har annars haft ett rejält uppsving nu under de senaste veckorna och jag har t.o.m. tyckt att det har varit roligt. Jag har gång på gång sänkt mitt pers på 4km, men här startade jag i ett högre tempo än vanligt och tänkte utmana mig själv ordentligt, men det höll inte hela vägen och jag tvingades stanna efter 3km. Den slutliga tiden blev 18:48. Det är 33 sekunder över pers. Hade jag inte stannat hade det kunnat bli riktigt bra, men jag orkade inte och brottas därmed fortfarande med mina mentala hinder när det gäller löpning. Jag hittar inte riktigt balansen. Antingen öppnar jag för långsamt, ligger för mycket i min "safety zone", orkar spurta som tusan på slutet, men då är tiden redan förstörd p.g.a. starten. Öppnar jag i ett tuffare tempo orkar jag inte spurta och tiden blir ändå inte mycket bättre. Flera gånger nu har tiden efter 1, 2 och 3km varit riktigt bra, rekordtider, men efter 4km hamnar slutiden ändå över pers, för att jag inte har krafter kvar att orka spurta med. Så rekordet på 4km är numera 18:15, men jag vill gärna under 18 blankt. Nästa gång kanske...

Vi minns gamla hederliga MSN...

Är det någon mer än jag som saknar gamla hederliga msn?

Det är nu drygt två år sedan det stängdes ner, 8 april 2013, och jag minns att jag trodde det var ett spammail, precis som alla de där mailen man fick om att man från och med ett visst datum skulle bli tvungen att betala för msn, när Windows live först skickade ut mail om att messenger skulle försvinna och slås ihop med Skype. Det kunde ju inte vara sant, men det var det...

Jag minns att jag skaffade min första msn i slutet av nian, 2006, och oj så många timmar det blev vid det där chattfönstret under de kommande åren. Klasskamrater, bloggvänner, släkt, familj och andra bekanta, alla fanns de med i min vännerlista och chattades olika mycket med. Det första jag gjorde när jag startade datorn var att logga in på msn. Till en början hade jag knappt några kontakter alls, minns att jag t.o.m. tog några randomadresser från kedjemail folk skickade och "addade" dem på msn. Det blev aldrig någon hit av det, men så började jag i Stockholm och t.o.m. mamma skaffade msn för att lättare kunna prata med mig. Nätradiostationen Playdio och msn var standard varje dag under året i Stockholm och oj, oj, vilka minnen!

Sena sommarlovskvällar, med Playdio i öronen och chatten öppen, långa samtal och diskussioner med flickvänner och nära vänner, smilies som skickades, vibbar som påkallade folks uppmärksamhet om man tyckte att de tog för lång tid på sig att svara, och så givetvis alla klassiska ljud för nytt snabbmeddelande, nytt E-postmeddelande och inloggningsljudet, ja, alla är de minnen från gamla hederliga msn och jag saknar det!




Wheelchair time!

I lördags hade vi rekryteringsdag för goalballen igen. I höstas kom en person och förhoppningarna var inte direkt skyhöga nu heller, särskilt inte med tanke på att vi bara hade haft ca två veckor på oss att få ut inbjudan o.d. efter att ordförande i goalballkomitén till slut lyckats ordna en hall åt oss, vilket sannerligen inte är det lättaste i den här stan.

Tiden var för knapp för att få ut inbjudan genom syncentralerna, vilket gjorde att spridningen på den blev mindre än förra gången. Enda vägen den nu gick ut var genom SRF Östergötlands medlemsregister. Ett plus i kanten var dock att vi denna gång inte bara erbjöd goalball, utan även rullstolsstafett, showdown och korvgrillning, vilket förhoppningsvis skulle locka fler personer.

Det gjorde det inte.

Det dök inte upp en enda kotte, så där stod vi i lördags, efter att ha köpt korv åt ett halvt regemente, fixat släpkärra, rullstolar och showdownbord.

Tråkigt när det blir så, men det var som sagt inte särskilt oväntat och kul hade vi definitivt ändå.

Vi började med en vanlig goalballträning, varefter vi grillade korv. Sedan hade vi roligt i rullstolarna i över tre timmar. Vi körde race mot varandra, både framlänges, baklänges och enbart med hjälp av fötterna, körde race på tid, spelade rullstolsbasket, hade stegringstävling, där jag tippade bakåt ett flertal gånger, och inte minst rullstolsbowling, både singel och tandem. De båda sistnämnda, + ett race på tid, där jag nästan smällde rakt in i väggen på andra sidan, kan ni se här nedan.





Med andra ord blev det en väldigt rolig dag, trots att vi återigen failade ordentligt med dagens egentliga syfte, att värva folk till vårt goalballag. att man kan ha så galet kul med ett par rulstolar, det råder det ingen tvekan om. Får nog säga att det var roligaste dagen på länge!


Synpoden avsnitt 4

Då var det dags för ännu ett avsnitt av vår podcast, Synpoden.

I avsnitt 4 pratar och diskuterar vi kring hur det fungerar i olika sociala sammanhang när man inte ser, vad som kan vara svårt och vad som rentav kan vara fördelar med att inte kunna se i t.ex. mötet med andra. Utifrån detta diskuterar vi också kring dejting och dejtingsituationer, såväl ute på krogen som i syberspace och nätdejting. Är det samma premisser som gäller för oss som inte ser vs fullt seende, eller är något av alternativen rentav att föredra framför det andra och varför i så fall? Finns det för och nackdelar med båda två? Finns andra hinder att kringgå än för fullt seende, eller kan det t.o.m. finnas "hinder" som elimineras när man inte ser, men som finns där om man ser?

Lyssna så får du veta mer!


RSS 2.0