Studierna igång igen

Yes, i torsdags drog höstens studier igång igen. Detta året blir det Handikappvetenskap på 30 Hp halvfart, alltså över två terminer, och en liten minikurs i datasäkerhet på 5 Hp. Egentligen skulle jag ju ha läst steg 2 i Dramakommunikation, men den kursen blev inställd p.g.a. för få anmälda. Så det blev dessa båda istället. Dock måste jag säga att jag faktiskt saknar det där klasslivet litegrann. Datasäkerheten är nämligen helt på distans och handikappvetenskapen så gott som helt på distans. Det är tre träffar/termin ungefär, där den första var i torsdags. Så det blir inte mycket sammanhållning på det sätt det var när man gick i "en vanlig klass".

Det verkar hursomhelst ganska bra. Första intrycket i torsdags var dock att det verkade betydligt mer strikt och inrutat än dramakommunikationen förra året, där det var väldigt svävande och fritt, inga egentliga mallar för vad som skulle göras och inte göras. Nu kommer det bli så att själva kursen är indelad i 5 delkurser, med ca 3 övningar i varje, + en examination. Vid de campusträffar som blir, nästa den 13 oktober, opponerar man på varandras examination och avslutar föregående kurs på förmiddagen och startar upp nästa delkurs på eftermiddagen. Så man kan säga att campusträffarna blir som gränser mellan de olika delkurserna.

Emellan campusträffarna kommer vi jobba en del individuellt, men också en hel del i grupp, på distans. Distansbaserat grupparbete har jag noll erfarenhet av, så vi får se hur det går. Allt kommer hursomhelst ske via It's learning, som är en plattform som de flesta universitet använder sig av, även vissa gymnasium. Där kan man ladda upp dokument, chatta, maila, diskutera, skicka in saker osv osv. Nu i början blir det ganska basic, det handlar mest om att lära sig It's learning, lägga upp en profil osv. men det blir nog bra. Det känns bra, så hoppas på det.

Alt detta gick vi igenom i torsdags, + att vi uppdaterade LiU-korten och fixade användar-id för dem som inte hade det. Jag hade ju ett LiU-kort sedan förra året, men jag vet faktiskt inte varför vi inte knöt en mailadress till det då. Det gjorde vi hursomhelst nu, med hjälp av Peter, som är min ledsagare i klassen i år, precis som Miranda var förra året.

Apropå Miranda och dramakommunikationen, så är medelåldern betydligt högre här jämfört med där. På dramakommunikationen var jag inte yngst, men det var många i min egen ålder. Det är det inte här. Jag är ganska klart yngst, men alla de andra verkar trevliga och bra, så det är nog ingen fara. Tog mig dock lite tid och reflekterade över min nuvarande situation i helgen som var och kom fram till att jag nästan inte har några vänner i min egen ålder alls. Det är Albin, Jennifer och Louise, + Jocke. Det är de ända egentliga riktiga vännerna jag har. Min bekantskapskrets är inte stor, men som jag sagt många gånger, bättre med få nära vänner än många ytliga! Ibland känner man dock att det inte skulle vara fel med lite fler vänner och kontakter...

Helgen har annars varit bra. I lördags, när det var så otroligt varmt, hade LHIF sin sommarfest, som jag egentligen inte var speciellt pepp att gå på, men som Jennifer och Albin tyckte att jag skulle komma på, så då gjorde jag det. Fika, tipspromenad och Bol, hur det nu stavas, ni vet, det där som liknar Boccia, fast med silverfärgade stenklot, blev resultatet av dagen. Inte sådär superkul, men det var helt okej.

Kvällen tillbringades hos Albin, ute på deras balkong hela kvällen, med dricka, musik och fint sällskap i form av Jennifer, Albin och Jakob. Inte helt fel! Varmt var det också, liksom det var i fredags, när jag satte mig ute på altanen och digitaliserade band, med en filt omkring mig, fram till 23-tiden på kvällen. Härligt!

Igår blev det firande av morbror, mat och fika i mängder, varefter vi tittade lite på Hasse när han och hans Hjulsbro spelade hemma mot Mjölby Södra. 0-0 i halvtid, men så gjorde Södra 3 snabba mål i inledningen av andra halvlek. Vet dock inte vad matchen slutade, för vi åkte därifrån då.

Helgens tragik måste ändå vara den unge crossföraren som dog efter en allvarlig olycka igår, blott 15 år gammal. Tragiskt...

Betydligt mer humorrikt var då det jag läste på Sydsvenskan tidigare idag. Saxat direkt därifrån:

"Två män i 60-årsåldern hamnade i vilt slagsmål efter en enkel fråga om tid. Den ene mannen ringde på hos den andre och frågade vad klockan var. Mannen som öppnade sin dörr är döv och kunde inte svara.  Han förstod däremot av den berusade gästens gestikulerande att det var tidsangivelse som önskades.

- Han höll fram sin klocka, säger kommissarie Mikael Holmström.

Tystnaden uppfattades som provocerande av besökaren som visade sig vara blind. Han såg inte klockan som visades fram.

– Den blinde slog till den döve. Han tog ett tag om nacken och drog ner honom på golvet. Båda föll till marken.

Den döve mannen slog sig till slut fri från den blinde och låste in sig i lägenheten.

Enligt polisanmälan inträffade misshandeln under tisdagskvällen och polisanmäldes senare av en personlig assistent.

Inga vittnen finns till det inträffade och polisen vet inte heller om de båda männen är bekanta sedan tidigare. De bor i samma kvarter.
– De borde känna till varandras problem, säger Mikael Holmström."

Idag har annars varit en relativt produktiv dag. Jag har läst igenom en guide för It's learning, svarat på mail, kollat lägenheter och anmält mig till ett miniläger i Missmyra om några veckor. Musiken har också dunkat på topp, som relativt ofta när jag är ensam hemma, med bl.a. denna nedanstående låt, Sy & Unknown med låten Walking on air. Lite UK hardcore, faktiskt en riktigt bra låt måste jag säga!


7 nights cruise with Royal Caribien, Vision of the seas, part 3

Då tänkte jag delge er de sista dagarna och slutet av Jockes och min minst sagt grymma kryssning med Vision of the seas, som förvisso är ett av RCC's minsta fartyg, men, som ni alla vet vid det här laget, som för den sakens skull inte är ett dugg litet!

Onsdagen inleddes med en välbehövlig sovmorgon, efter tisdagens, men framförallt måndagens, omänskliga start på dagen, 04:45 svensk tid, i Ryssland och st.Petersburg, som ni kan läsa om i del 2.

Frukosten nere i Aquarius hade vid det laget stängt, så det blev frukost uppe på däck 9 och lunchrestaurangen, där man, som bekant, serverar lunch och frukostbuféer varje dag. Till frukost blev det således två grova mackor, två vita mackor, lite tomat och gurka, vindruvor i mängder, juice, kaffe, wienerbröd och ett äpple.

Dagen tillbringades i Lettland och Riga, där Jocke och jag skulle ha tagit en utflyktstur till Jurmala, ett väldigt fint ställe med långa sandstränder, ett muséum med sandskulpturer osv. där vi var med familjen 2008, när vi semestrade just i Lettland. Tyvärr blev även denna tur inställd, precis som den i Ryssland, som vi dock lyckades boka om. Här fanns också flera andra alternativ, men eftersom varken Jocke eller jag gillar själva staden Riga något vidare bestämde vi oss för att skippa utflykterna helt och istället stanna kvar ombord på båten, samtidigt som vi tjänade in lite pengar på det.

Förmiddagen tillbringades med ännu mer Yatzyspelande, i vilket Jocke hade haft ett klart övertag hela resan, men där jag nu kviterade fram till 8-8 i matcher.

Därefter var det dags för Jocke att vara med i en "kasta ring-tävling" uppe på däck 9, samtidigt som jag solade litegrann på detsamma, strax intill poolen. Tävlingen blev dock inte av, så vi gick istället och åt, igen. Nu blev det grovt bröd, ännu mer vindruvor, mandarin, äpple, ris och kyckling.

Medan det inte var fullt lika mycket folk ombord på båten passade vi på att gå omkring och fota en hel del, varefter vi testade glassmaskinen på däck 9, precis intill poolen. Man fick ta sin egen strut, hålla ner en spak och fylla på så mycket man ville.

Dagen var härlig och det blev ännu mer solande för min del, nu uppe på soldäck, på däck 10,5 kan man säga, en halvtrappa upp från däck 10, där löparbanor, gym, klättervägg och ännu mer solstolar finns.

Till en början var det skönt där uppe, men när fartyget så småningom seglade ut till havs igen började det blåsa ganska rejält och när Jocke kom och hämtade mig, efter att ha varit på ännu ett quiz, var det inte så jätteskönt längre.

Middagen bestod av ännu en av deras ruskigt goda soppor till förrätt, smakade som pepparrotsoppa, kött med bakad potatis till huvudrätt och glass med varma körsbär till efterrätt. Under middagen gjorde man en presentation av alla som jobbar i restaurangen, bakom kulisserna, de som står för all fantastisk mat och dryck.

Efter middagen var vi med i en utlottning att vinna bernsten, men vi vann så klart inte. Istället gick vi ner till kortrummet och spelade lite kort. Paret bredvid oss, en äldre herre och dam, var också svenskar. Jag vet dock inte om de förstod att vi var svenskar, för mannen yttrade sig plötsligt till sin fru och sa att "killen till vänster spelar som en gud, trots att han är så handikappad". Vi bringade dock aldrig någon klarhet i vem av oss han menade. Var det vänster från honom var det Jocke, men var det vänster från hans fru var det jag.

Ännu mer kul skulle det bli lite senare när vi hade varit nere och hämtat mer dricka och skulle ta hissen upp till vår våning. I hissen stod redan en man och några kvinnor. Mannen frågar var vi ska. "8" svarar vi. "Oh, but we're going down" säger han då. Alla andra, vi + kvinnorna, säger att vi visst åker upp, varefter mannen skyndar sig ut ur hissen.

Kvällen avslutades uppe i Crown-loungen, där de spelade en del 80-tal, och i hytten, med ännu mer Yatzyspelande.

Dagen efter, som var den näst sista ombord, tillbringades i Polen och Gedansk. Fartyget fick dock lägga till i Gedinya, som ligger inte alls långt från Gedansk.

Vår utflykt började dock inte förrän efter lunch, så vi kunde ta ännu en välbehövlig sovmorgon till strax efter 9, snoosade fram till 10, då det blev en rejäl frukost uppe på däck 9. Tre olika typer av  grovt bröd, ännu mer vindruvor, ett äpple, två wienerbröd, ett med sylt och ett med vaniljkräm, två lite frasigare kanelbullar, juice och kaffe.

Utflykten skulle ha varit på svenska, men var på norska. Det var dock ingen fara. Guiden pratade riktigt bra norska, trots att det visade sig att hon var från Polen och bara hade studerat norska vid det stora universitetet i Gedansk, som är en väldigt modern sak. Strax intill universitetet låg ett Donken, där man hade hittat massor av minor från andra världskriget när man byggde. Restaurangen borde dock gå väldigt bra, eftersom den ligger där den gör.

Först blev det dock en bussresa från Gedinya, genom Soppot och fram till Gedansk. De tre städerna ligger precis intill varandra. Det är inte som här i Sverige, att man får åka en bit på landet för att komma till nästa stad. Här ligger de precis intill varandra, med bara en gräns emellan. Soppot är dessutom ganska fast i sitt läge, eftersom Gedansk ligger på ena sidan, Gedinya på den andra, havet på den tredje och en naturparrk på den fjärde. Med andra ord kan man i princip inte bygga ut staden alls. Den är dock ett populärt besöksmål om somrarna, inte minst för polacker i andra delar av landet. Soppot har nämligen väldigt fina sandstränder. Det brukar vara massvis med folk och invånarna i Soppot håller sig helst därifrån om somrarna.

Väl framme i Gedansk vandrade vi omkring lite i stan, gick bl.a. på Mariagatan, Långvägen och Långbryggan. Mariakyrkan besöktes också, vilken liknade den Marienkirche vi var inne i när vi var i Lübeck, när mormor fyllde 70. Faktiskt liknade den också Vårfrukyrkan här i Skänninge litegrann med alla gravar i golvet, valvbågar och grejer. För att få bli begravd ovan jord i kyrkan krävs något alldeles extra, men det hade faktiskt en polsk minister, som var med förra året, då när planet störtade över Ryssland, lyckats med.

Vi fick även reda på att det var status att ha en husvägg ut mot huvudgatan i staden förr om åren. Dock var det väldigt dyrt, så man bygde husen väldigt smala och djupa. Längst in i husen fanns oftast inga fönster, så där låg sovrummen. Guiden berättade även att man tjänar väldigt lite i Polen. Ca 3000kr/mån. Det är därför inte helt ovanligt att folk springer direkt från ett jobb till ett annat, för att tjäna lite extra pengar för att kunna försörja sig. Bostadspriserna är nämligen inte billiga. Man får betala ca 5000kr/kvm i en lägenhet, vilket man inte behöver vara något geni för att räkna ut att man då i det närmaste måste jobba extra för att klara det. Man får dock bestämma själv vad man ska ha för lägenhet numera, förutsatt att man har pengar till det. Så var det inte förr. Då bestämde staten vilken lägenhet man fick ha. Var man ensamstående eller par fick man ha en etta. Hade man ett barn fick man ha en tvåa osv. Köerna var också det värsta. Guidens mamma hade stått i kö i 20 år innan hon fick sin lägenhet.

Skola och sjukvård är dock gratis, men även här kan man få stå i långa köer innan man får en tid. Anser man att åkomman man har är allvarlig kan man då istället besöka en privatklinik, som självklart är mycket dyrare, men där man får hjälp direkt, om man nu har råd med det.

Vildsvinen i trakten är dock ett litet problem. De är numera så tama att de kommer ner till centrum och tigger mat. Får de ingen mat kan de bli aggressiva. En gång tog en kille med några vildsvin in i en trappuppgång, stängde in dem i hissen, varefter en dam tryckte upp densamma. Gissa om hon fick en chock när hon öppnade hissdörren?

Översvämningar kan också vara ett problem i trakten. 1989 drunknade faktiskt en man mitt i en vägkorsning. Folk sprangh från sina bilar för att undkomma vattnet, men inte han. Så han dog.

Väl tillbaka på båten igen intogs en välbehövlig middag i form av först, ännu en soppa, nu Borstj, rysk soppa med rödbetor och grejer, kyckling med potatismos och rispudding till efterrätt.

Trots att vi sov relativt länge under förmiddagen var jag grymt trött under kvällen, så det blev väldigt tidig sänggång, där jag dock inte kunde somna. Somnade ett tag, men så vaknade jag till. Ni vet hur det är när man vaknar av sig själv, det går inte att somna om. Så jag låg och läste större delen av natten, somnade runt 5, varefter vi skulle upp 06:45 igen. Tror ni jag var trött?

Till frukost blev det två mackor, lite tomat och gurka, banan, apelsin, juice och kaffe, nu i Aquarius.

Nu var vi återigen på svenskt vatten och utflykt till Gottland och Visby väntade. Ett ställe jag faktiskt aldrig hade varit på tidigare, men det var jättefint. En riktigt fin och varm sommardag, där solen stekte från en klarblå himmel och där gräshopporna spelade (säger man så?) i gräset.

Vi besökte medeltidsbyn, som inte är något jag själv skulle åka till, men kul att ha varit där. Man fick verkligen en "förr i tiden-känsla" över sig där inne.

Vidare till Visby, där vi traskade omkring på kullerstensgatorna, som inte är roliga att gå på med käpp, fotade Ringmuren, en kyrka, den där långa trappen och Almedalen.

Tillbaks på båten blev det ifyllande av tags och grejer till väskorna, som vi skulle ställa ut i korridoren senare under kvällen. Vi fick hjälp med det hela, men det ledde till att lunchbufén var stängd när vi var klara med det. Vrålhungriga som vi var letade vi dock vidare och fann snabbmatsstället vid innepoolen/spaavdelningen. Där fanns det pizza och hamburgare, nästan 24/7. Så det blev två hamburgare med pommes och en rejäl tallrik med färsk frukt i form av ananas, några olika sorters melon och självklart ännu mer vindruvor.

En sista dusch i hytten och lite vila blev det därefter, innan den sista måltiden intogs. Det blev ytterligare en förrättssoppa, vitlökssoppa med krutonger, ungsbakad obergin till huvudrätt och pannacotta med hallon avslutade det hela. Alla servitörer och servitriser höll sedan ett uppträdande för oss. De talar tillsammans 65 olika språk och är från 72 olika länder. En sång på italienska blev resultatet av det. Grymt! Helt otroligt att de kan få ihop det så otroligt bra trots alla olika landstillhörigheter. Det är häftigt!

Kvällen tillbringades i kortrummet, där vi, lite undermedvetet, tävlade med några amerikaner om vem som hade bäst/högst musik, ända tills amerikanerna gick och en gubbe sa åt oss att stänga av musiken.

Så var en oförglömlig och häftig resa till enda. en resa jag aldrig någonsin kommer glömma. Nu har vi inte bara åkt med detta otroliga fartyg en gång, utan två. Det är verkligen något utöver det vanliga, atmosfären, all lyx överallt, all uppassning av inte bara personal, utan även av andra medpassagerare, som är hur trevliga som helst, frågar hur man mår, om dagen har varit bra osv. Gör man det här i Sverige blir man nästan klassad som dum i huvudet. Så gör man tyvärr inte här i vårt avlånga land. Det bryter mot normen. Det allra mest överväldigande är dock servicen. Den är helt och hållet outstanding. I Aquarius hinner man knappt dra ut stolen innan bordsassistenten är där och säger "I'm here for you sir", drar ut stolen åt en och skjuter in den, lägger servetten i knät och visar mer än gärna var saker och ting står på bordet med tanke på att jag inte ser. De gör det så proffesionellt så det blir inte alls påträngande. Övrig personal är också hur trevlig som helst. Alla frågar hur man mår och hjälper mer än gärna till med saker och ting. Eftersom Jocke och jag sticker ut litegrann ur mängden blir vi också snabbt ihågkomna och Aurora, vår housekeeper från förra året, kände t.o.m. igen oss nu och kom fram och hälsade på oss, alltid lika strålande glad och full av energi. Det är grymt.

Här har ni ännu en gång Royal Caribbians svenska hemsida, så kan ni själva gå in och kolla, boka er egen kryssning, för det tycker jag verkligen ni ska göra om ni har råd. Det kostar en del pengar, visst, men det är egentligen inte alls dyrt. Åker man några stycken blir det dessutom billigare. Vi betalade ca 7500kr/person, men tänker man på allt som ingår, allt man får för det, då är det inte alls dyrt. Det är alltså ca 1000kr/natt, men då ingår frukost och lunchbuféer, trerätters middag varje dag och framförallt, en service du inte får någon annan stans. Hytten är kanske inte fullt i klass med en svit på ett lyxhotell, men där får du å andra sidan betala mer än dubbelt så mycket och då ingår ingen mat, mer än frukost. Så jag tycker absolut det är värt pengarna. Bokar man dessutom svit har man en alldeles egen balkong och badkar i hytten, som vi hade förra året, vilket är bra mycket bättre än vissa hotell med högre standard kan erbjuda. Så, som sagt, det är absolut värt pengarna!

Decibel outdoor festival 2011!

Oj, oj, oj, vilken resa!

Holland, Hilvarenbeek, Beekse bergen, var destinationen. Kapacitet för 50 000 åskådare, med 12 olika scener, med olika genres och DJ's.

Självklart Mainstage, där de flesta största DJ'sen uppträdde och där vi också var mestadels av tiden, men också 11 andra scener:
Euphoria, där det också, precis som Mainstage, var Hardstyle och där bl.a. Frequencerz, Frontliner och Wildstylez uppträdde
Remember, där det var fokus på tidig Hardstyle och där DJ's som Derb, Leep och Max B Grant infann sig under dagen
Loudness, där man spelade Rav Hardstyle, alltså lite tyngre och snabbare Hardstyle, med DJ's som Sasha F, Zatox och Digital punk
Back2school, där man spelade tidig Rave och där DJ's som Neophyte och The Viper uppträdde
Hardcore4life, där det, som namnet antyder, var Hardcore som gällde och där bl.a. Counterfeit, Evil Activities och Dyprax gick att finna
Darkness4life, Industreal and Terror, som Hardcore, men ännu mer brutalt, med DJ's som t.ex. Limewax, Partyraiser, Hellfish och Radium
Pussy lounge, Freestyle, med bl.a. Pavo, Dr. Rude, Davo, Ruthless, Korsakoff och Luna
Reactor@Heineken star club, där man spelade Techno, som många tror är ett samlingsnamn för all elektronisk musik, men som i själva verket är en genre, här med DJ's som Sasha Carassi och Bas Mooy
Refuse, där man spelade Hardtechno och där DJ's som ritzi lee och anthony abuse stod att finna
1992 is 4 you!, där man skulle vara om man gillade Oldschool, för här uppträdde bl.a. Digital boy, Pat C och Quinten de rozario
Up!, som var den ända scenen med Jumpstyle och där bl.a. Fenix, Pat B, som inte ska förväxlas med Pat C på Oldschoolgolvet, Mark with a K och Demoniak uppträdde

Vissa av dessa genres har jag absolut noll koll på, typ Techno, Hardtechno och Jump. Även Rave och Terror/Industreal har jag väldigt dålig koll på. Det är inte riktigt my cup of tea. Nej, det både jag, Albin och Oskar var här för att se, det var Hardstyle, med flera av de absolut mest världsledande DJ'sen i den genren.

Först var det dock en lång, lång bussresa ner till Holland.

Jag åkte redan 11:25 hemifrån i fredags, men fick åka direkt, slapp byta vid US, så jag var framme redan vid 12:15. Albin och Oskar, som sov hos Albin natten till fredag, missade bussen och fick ta nästa. Därmed var de inte framme förrän 13:00. Så jag fick stå och vänta där i ca 45 minuter.

När alla väl var samlade gjorde vi lite ärenden och åt lite snabbt på Sibylla, innan det var dags att skynda sig ner mot fjärrbussterminalen, dit bussen skulle komma, men som också var lite sen.

Väl ombord visade det sig att det var en dubbeldäckarbuss. Där nere var det ganska mycket folk, så, vi traskade upp till övervåningen, där många redan hade dragit igång med festandet och där några stycken hade med sig Boomblasters, varifrån musiken redan dunkade högt. Självklart var det Hardstyle/Hardcore som gällde.

Vi hade dock lite tur och lyckades få ett fyrsäte, vid ett bord, på nedervåningen, vilket gjorde att vi lättare kunde spela kort, för det var just vad vi började med att göra. Jag, Albin och Terie, + en Jani, som kom ner från övervåningen och ville vara med. Han var/hade varit casinokuperare och han sa att min kortlek var den sämsta han hade kuperat med och det kan jag hålla med om, den är inte så fin längre. Det börjar bli dags att införskaffa nya igen.

Efter kortspelandet stannade vi i Värnamo för att äta lite på Max, där vi alltid brukar stanna med laget efter att ha varit i Malmö.

Kvällen tillbringades med musik i öronen, medan bussen rullade över Öresundsbron och genom Danmark, ner till Rödby, där det var dags att ta de fruktansvärt tråkiga färjorna över till Putgarden. Nu gick överfarten dock ganska smärtfritt, vi fixade oss inför natten på bussen och kollade lite i taxfreen, innan vi var på tysk mark, men så mycket sova blev det inte. Albin trodde att det skulle vara som förra gången de var med, att sätena gick att fälla om till sängar, men det gjorde de inte. så man fick försöka sitta upp och sova hela natten. Det gick inget vidare. Jag halvsomnade väl några gånger, men någon ordentlig sömn blev det inte. Istället satt jag och läste min väldigt dåliga bok, Djävulsbibeln, hela natten, för jag ville att den skulle ta slut.

Framåt morgonen hade vi inte turen med oss, för de 2 första ställena vi stannade vid för att äta frukost var stängda. Till slut hittade vi en öppen mack, där det blev lite kaffe, innan vi rullade vidare mot Hilvarenbeek.

Utanför festivalområdet var det grymt mycket folk och redan där kände man basen i hela kroppen. Vi blev kroppsvisiterade och fråntagna några av våra vattenflaskor innan vi var inne på området, där vi först begav oss till Mainstage för att spana in Isaac.

Isaac är ingen av mina större favoriter, men det var helt okej, bara känslan att stå där, njuta av att känna marken vibrera, tryckvågorna från basen träffa en likt tryckvågor från en mindre explossion, det är livet det!

Näst på tur var Frequencerz på Euphoriagolvet. Dit var det en bra bit att gå, genom sand, gångbanor, gräsområden och folksamlingar. Slutligen var vi i alla fall där och jag tycker Frequencerz gjorde en riktigt bra show.

Tillbaks till Mainstage blev det därefter, för att se en av mina favoriter, Coone, som bl.a. har gjort klassikern Words from the gang, här i en radio edit. Kanske hade han redan spelat den när vi kom dit, för vi missade lite av början. Han spelade den i vilket fall inte när vi var där, vilket var lite synd, men han spelade många andra riktigt bra låtar och bastrycket var ännu högre än under Isaac's show. Kanske var det för att vi befann oss ännu närmre scenen och de enorma högtalarsystemen, jag vet inte, men grymt var det hursomhelst.

DV8, som var MC på Mainstage, förkunnade, efter att Coone's show var över, att Technoboy väntade. Så vi stannade kvar och kollade på honom också. Ingen jättefavorit där heller, men återigen, grymt var det i alla fall!

Framåt eftermiddagen rörde vi oss bort mot Hardcore4life, där Evil Activities skulle köra sin show. Vi gick dock inte ut på golvet, för trots öronproppar var det oerhört hög ljudvolym. Så vi satte oss en bit bort, men trots det hörde man klart och tydligt allting och kände basen vibrera i luften.

Det var hög tid för något att äta, för vi hade inte ätit något sedan frukosten, där jag hade dragit i mig drygt ett halvt paket grillkorv + några mackor, för att slippa köpa så mycket mat där inne på området. Det var nämligen inte billigt. Man fick först växla in pengarna till något slags brickor man hade att betala med, för att undvika rån och grejer gissar jag. Min hamburgare kostade 2 brickor, vilket var ca 50kr. Jag trodde först det var 2€, men så billigt var det inte. Hamburgaren var inte stor, men det var i alla fall mat och därefter väntade lite B-front på Mainstage. Oskar ville se honom och mig spelade det ingen större roll. Han är ingen jag lyssnar på sådär jättemycket, men det var helt okej. Albin och Terie tog det lite lugnare, medan jag och Oskar stod där på golvet. Under showen kom inte mindre än 3 personer fram och pratade med mig. Den första hörde jag inte vad han sa, den andra frågade om musiken var bra och den tredje var vi kom ifrån.

Efter B-Front var det dags för ännu en höjdpunkt, Headhunterz. Där kan vi snacka bas! Vi satte oss på en liten sluttning, till höger om scenen, visserligen ganska nära densamma, men det var så man kunde klättra på basvibrationerna i luften. Jag som alltid säger att "musik ska kännas", det fick jag verkligen uppleva här! Så enormt grymt! Det var nästan så att t.o.m. jag, som annars gillar ganska så basdrivet ljud, tyckte det var för mycket bas. För mycket var det dock inte och man satt där och njöt i fulla drag, för, som sagt, det är verkligen så musik ska vara! :)

Vi satt som sagt och bara njöt av ljudet och känslan från musiken, innan Zany entrade scenen och det var dags för ännu en höjdpunkt. Zany, tillsammans med Max Enforcer och DV8, har gjort årets anthem till festivalen, som ni kan lyssna på längst ner i det här inlägget. en grym låt som får en på grymt partyhumör och som verkligen gör sig som allra bäst på en festival, i en megastor ljudanläggning, på megahög volym. Det var just vad man fick höra nu. Anthemet på ruskigt hög volym, med varje basdunk som ett slag i bröstet. Det finns inte mycket som är bättre än musik på öronbedövande volym, med maximalt bastryck på de låtar man gillar allra bäst!

Festivalens sista höjdpunkt avlöste så Zany, nämligen Tatanka, som spelar lite skumma mixar, men som för den sakens skull inte är ett dugg sämre. Hans mixar är tvärtom ganska roliga, med lite oväntade inslag ibland.

Psyko punks och Endymion återstod så att se och höra av festivalen. Den förstnämnde var lite sådär tycker jag, men när Endymion drog igång, då var även vi nere på golvet, mitt bland allt folk som trängdes, hoppade och dansade, mitt bland allt skräp, som låg överallt. Papperskorgar fanns det inte direkt gott om, så när man gick omkring, melland de olika scenerna, intill scenerna och på golven, klev man i stora drivor av matkartonger, muggar, papper etc. Lite småäckligt fakiskt, men det var inget man tänkte närmre på.

Efter Endymion's show var det dags för avslutning. Lite fyrverkeri, framlyftande av att detta var den 10:e festivalen i rad och slutligen en liten bit från alla anthems genom åren, + hela årets, som en dunderfin avslutning av det hela!

En T-shirt fick jag med mig hem, där det står dB 2011 på framsidan och där alla DJ's står listade på baksidan under resp. scen.

Trots nästan ingen sömn alls under föregående natt, över 12h festival med öronbedövande och, för många, musik som inte kan kallas musik, kunde jag inte sova ordentligt under resan genom Holland och Tyskland nu heller. Lite bättre än föregående natt, men ingen ordentlig sömn ville infinna sig och framåt morgonen var det dags att handla sprit på Bordershopen i Putgarden. Vi hade förbeställt litegrann, för vi fick bara en timme på oss där, men mycket av det vi skulle ha hann vi inte hitta. Mamma fick ingen Mummelmann, jag fick inget Blue nun-vin och en ny Amaryllo, Terie hann inte heller han hitta det vin han skulle ha, men Albin och Oskar hittade däremot en del. Oskar köpte 6 plattor öl, 3l boxvodka och 2 Bacardi raspberry och Albin köpte massor till Louises pappa, som fyller, eller har fyllt, 50. För min del blev det "bara" en platta cider.

Inte heller denna gången var överfarten till Danmark så farlig. Vi handlade lite i taxfreen och fixade oss inne på toa innan vi var framme i Danmark, där Albin lärde mig Vändtia, som faktiskt var ganska kul. Vi körde några gånger, Albin var visserligen ganska snäll, men jag vann alla 4 gånger.

Väl över i Sverige blev det mat i Ljungby. Jag hade bara ätit lite bröd och druckit kaffe och cider under dagen, så jag var vrålhungrig. Med andra ord försvann köttbullarna, potatisen och såsen fortare än kvickt ner i min mage. Därefter kunde jag klara mig hela vägen hem, där det bara blev lite mat och en dusch innan jag kröp ner i en nybäddad säng och somnade på 2 minuter.

Drygt 11h senare är jag back on track igen, efter en mer än grym festival, med musik, precis så som den ska vara, på öronbedövande volym och med basen på max.

På tal om Max så har ni här årets anthemlåt, Sound intense city, av Zany & Max Enforser feat. DV8! En riktigt, riktigt grym låt, inte så tung för att vara Hardstyle, lite melodiös och som sätter sig på hjärnan. Dessutom driver de med House litegrann på ett ställe, varefter det bästa i hela låten kommer, lite fågelkvitter och lugn, innan versen drar igång:

"It's that hot time in the paradise city,
Like Mr. Rose said, all them girls are pretty,
Where the grass is green and it's hot as hell,
Sound intense city called Decibel!

Party down in the city of light,
Chillin' in the sun, dancin' in to the night,
Lift your hands to the sky we got something to tell,
You make the shit go down, you are Decibel!"


An autumn of training, goalball, training and more goalball has began!

Jag är grymt taggad och pepp inför hösten och säsongen som snart drar igång med laget. Vi hade i förra veckan ett möte, där vi bl.a. tog upp just detta med ett onödigt långt sommaruppehåll. Vi slutade i mitten av maj och börjar i slutet av augusti. Vilka andra idrotter har så långt uppehåll liksom? Stefan och Fatmir har ju t.ex. bara 2 veckors vila där nere i Malmö, men det handlar ju om prioriteringar, resor, att folk ska kunna komma på träningarna etc. Nu när Jonas definitivt, tyvärr, har slutat, blir det ännu viktigare för oss som är kvar att verkligen infinna sig på träningarna, för det märks så oerhört tydligt när någon saknas, just eftersom vi är så få.

De nya målen, som vi har fått sponsring med från kommunen, är på plats, vilket kommer spara oss enormt med tid, då vi nu slipper skruva ihop och isär målen före/efter varje träning. Dessa mål är fasta och hissas upp i taket med hjälp av en motor. Billiga är de dock inte, men vi har som sagt fått sponsring av kommunen.

Sommarträningen, eller, som man skulle ha sagt i hockeysammanhang, den individuella fysträningen, i sommar har väl gått lite si och så. Jag har som sagt knappt varit hemma sedan i slutet av juni och har haft fortsatt strul med ledsagare, men nu tycks det ha löst sig. Elias, min nya, nuvarande, ledsagare, som jag hoppas stannar bra länge, är bra och vi kommer bra överens, vilket är det allra viktigaste. Det går inte att jobba med ett sådant jobb om man inte trivs bra ihop, om personkemin inte stämmer. Som Erica, som jag hade som ledsagare vid den här tiden förra året, som inte alls tyckte det var kul på gymmet. Det märktes ganska tydligt och då funkar det inte. Ledsagaren måste trivas med sitt jobb, tycka att det är kul och inte bara göra det för pengarna. Det är faktiskt en människas liv och fritid det handlar om. Personligen tycker jag relationen ska bli så vänskapslik som möjligt, så allt blir på ett naturligt sätt.

Elias och jag har bara tränat några gånger tillsammans än så länge, men vi kommer bra överens och det känns bra. Känns som att jag äntligen kan få lite mer flow i träningen och inte hindras av att jag inte har någon att träna med.

Förra veckan inledde vi med Styrka 3. Styrka 3 är ett relativt tungt pass och var därför en aning segt att börja med efter några veckors uppehåll p.g.a. resande och annat, men det fick gå och trots att det var första passet på ett tag höjde jag mig från 35 till 40kg på t:et, d.v.s. när man har en skivstång, står på ena benet och lutar sig framåt, med andra benet rakt bakåt, så att man blir som ett T, och från 20 till 25kg på enbens rygglyft. Resterande övningar stod kvar på samma vikt, men det kändes ändå som ett bra och givande pass.

Dagen efter blev det intervaller. Dessa fruktade, urtråkiga, sega intervaller, men som är ack så nyttiga och bra.

Efter springturen i stugan för några veckor sedan, då jag återigen fick känningar av exakt precis samma sak som tidigare i våras, mailade jag vår naprapat i landslaget, Fredrik, och frågade om råd. Han tyckte att om det gör ont så att det stör mig ska jag kontakta en naprapat, så han/hon kan kolla på det. Just nu känns det dock inget alls, det är just vid löpning och tiden därefter det gör satans ont. Därför bestämde vi att jag ska ge det en chans till och köra alternativ cykelträning i ytterligare några veckor och sedan testa löpintervaller igen. Gör det fortfarande ont ska Fredrik kolla på det. Det känns skönt att ha de resurserna, ifall det skulle hända något.

Med andra ord blev det cykelintervaller där förra veckan. För er som inte har provat det är det inget att rekomendera. Det är så fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Löpintervaller är nog så tråkigt och jobbigt, men det här suger mer i benen, det blir jobbigt på ett lite annat sätt än löpning, och jag som inte alls gillar träningscykel i "vanliga fall".

Nu blev det hursomhelst 6x2min, bra att börja lite lätt, men det var nog så jobbigt, precis som det ska vara. Att få upp pulsen i 180 på den korta tiden är dock inte så superlätt, men jag var bra nära. 170 tror jag att jag nådde som högst.

En dags vila blev det därefter innan nästa styrkepass väntade, Styrka 4. Terie kunde inte vara med den dagen, så Elias fick serva både Albin och mig med vikter och annat. Höjningarna i passet blev från 22,5 till 25kg i knästående sidvrid, d.v.s. när man står med t.ex. höger knä och höger hand på en bänk, vänster fot i marken, ganska långt bak, och en hantel i vänsterhanden. Hanteln ska upp till ungefär brösthöjd, samtidigt som man vrider upp kroppen litegrann, därav namnet, knästående sidvrid. Även överstöt fram resp. bak fick sig en höjning på 2,5kg, upp till 27,5kg. Här har man en skivstång i axelhöjd, som man helt enkelt ska ha upp på raka armar, stående på ett ben, framför resp. bakom huvudet beroende på övning. Även detta ett mycket väl genomfört pass och som sagt, det känns som att jag kan få mer flow i det hela nu när Elias finns att tillgå. Känns bra!

Annars då?
Ja, förra veckan blev väldigt lugn och händelsefattig. Kanske behövde jag det efter allt resande under sommaren, både till Kungsbacka/Göteborg, Smögen, stugan, Stockholm på landslagsläger, stugan och kryssningen. Även denna vecka lär bli lugn, fram till fredag åtminstone, för då bär det av på sommarens sista resa, ner till Holland, tillsammans med Albin, Oskar och Terie. Decibel outdoor festival 2011, eller dB 2011 som man också kan benämna det, är det som ska besökas och det lär bli grymt!

Innan dess väntar dock några träningspass, det första idag, Styrka 5 är det som står på programmet.

Sömnsvårigheter har jag också haft den senaste veckan. Kanske hänger det också ihop med tidigare resor etc. då jag har varit igång och gjort saker den mesta delen av tiden, men där jag nu inte gör mycket alls, men ändå sover ungefär samma tid som då. Jag vaknade nämligen 04:45 i onsdags, 06:30 i torsdags, 07:40 i fredags, 08:20 i lördags, 07:10 i söndags, 04:30 i måndags, 06:40 igår och 07:50 idag. I måndags hade jag ätit frukost, duschat och druckit kaffe redan innan klockan var 8. Vad händer? Jag som "i vanliga fall" brukar vara mer än morgontrött och avsky tidiga morgnar. Kanske har jag gått ifrån det stadiet och blivit gammal? Förhoppningsvis inte. Jag måste dock erkänna att det faktiskt är ganska skönt att vakna tidigt och hinna göra massa saker, såvida man inte fastnar vid datorn, vilket är ruskigt lätt hänt, och sedan lägga sig vid någorlunda humana tider på kvällarna, d.v.s. innan midnatt, vilket i "vanliga fall" inte brukar vara fallet.

Ännu ett litet dataproblem har jag också fått lösa, när alla standardljud i Windows plötsligt försvann i måndags. Jag kollade alla ljudinställningar, kryssrutor, ljudscheman etc. men hittade inget fel. Googlade runt litegrann, men hittade inget av värde. Så drog jag ur min USB-drivna kassettbandspelare och vips hördes standardtonen för maskinvara som kopplas bort. Då visste jag plötsligt vad det var, så jag gick in och ändrade tillbaka output för utmatning av ljud, som av någon skum anledning hade ändrats till just USB-bandspelaren, istället för Soundmax audio, som är standardenhet. Ljuden på msn funkar dock fortfarande inte, men det är inget som stör nämnvärt, för det är aldrig någon som skriver ändå och ytterst sällan man numera pratar med någon där. Facebook har tagit över, även om den chatten är totalt värdelös. Så ska man chatta är msn fortsatt bäst, men det blir inte mycket chat numera...

Vi avslutar med nytt från Groove Coverage, Angeline, här i en CC.K remix edit. Faktiskt en ganska fin låt, fin melodi och fin text, trots genren:

She never cried for love
She never knew
how to deal with her broken heart
She was so blue
only sweet seventeen
when she left on a midnight train
just to be free
to feel so free.


7 nights cruise with Royal Caribien, Vision of the seas, part 2

Dags för andra delen om Jockes och min kryssning till sjöss med Royal Caribien och Vision of the seas. De första dagarna ombord går att läsa om i del 1, OM NI HAR MISSAT DET.

Måndagen tillbringades i Ryssland och st.Petersburg. Upp 04:45 svensk tid, så ingen sovmorgon där inte. Ryssland ligger ju, i just den delen av det megastora landet, som jag tror innehåller inte mindre än 9 olika tidszoner, 2 timmar före oss, så 06:45 rysk tid var det som gällde. Detta för att vår guidade tur började redan 09:00 eller liknande.

Pigg var man inte när det knackade på dörren och vår beställda frukost anlände, något tidigare än 07:00, som vi hade beställt. Det resulterade i att vi inte hade gått upp när den kom, men det var snabbt åtgärdat och till frukost blev det några mackor, 2 glas juice, 2 koppar kaffe och ännu mer frukt att lägga till resans fruktkonto, som nog blev det tyngsta kontot under resan. Jag vet som sagt inte hur många kilo frukt jag åt under veckan. En sak är i alla fall klar, så mycket frukt har jag aldrig tidigare ätit under en och samma vecka.

Den guidade turen då?
Ja, den var det inget fel på. Faktiskt bättre än förra året måste jag säga, då vi tog en tur på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vi hade då oerhört tur med vädret, men förmiddagsturen tillbringades på en buss och eftermiddagsturen på en båt. Visserligen utomhus i solgasset, men så värst mycket av turerna fick jag inte ut, eftersom man mest bara åkte förbi de olika sevärdheterna.

Då var det bättre nu, för nu vandrade vi omkring lite mer än förra året, även om vädret inte var lika bra som då. Det var mer "rysk sommar" nu. Det var visserligen en ganska lång busstur till att börja med, där guiden, Anastacia, berättade lite om Ryssland och st.Petersburg. Därefter var vi dock framme vid Peter den stores sommarpalats, där det är en jättelik park, med massvis av fina fontäner och annat. Det var spärrar man skulle gå igenom för att komma in i parken, men vakterna var snälla och hjälpsamma och lät Jocke och mig gå genom handikappingången, eller vad man ska säga.

Inne i parken var det fint, men det var svårt att filma och ta kort för min del, så Jocke blev det som mestadels höll i den biten. Jag lyckades i alla fall filma det mäktiga ögonblick, prick 11:00, när huvudfontänen började spruta vatten, akompanierad av musik. Det var mäktigt.

Därefter väntade, för min del, turens höjdpunkt, nämligen Metroåkande. Vi fick först lämna alla värdesaker i bussen, innan vi gick de många trapporna ner till tunnelbanesystemet. Vi trodde det var för att det var mycket stölder och annat där nere, men det visade sig att man faktiskt inte fick filma eller ta kort där nere. Själva tunnelbanan ligger väldigt långt ner, precis som den i London. Det ser väldigt gammalt ut, berättade Jocke, med kristallkronor och annat, precis som i Moskva. Dock ser det äldre ut än vad det är. Själva tågen är dock väldigt gamla och låter väldigt mycket, även det precis som i London. De har dock tagit säkerheten ett steg längre och t.o.m. byggt murar framför spåren på vissa peronger. I murarna är det svarta dörrar som öppnas när tågen anländer. Sedan stängs de igen. Det är alltså omöjligt att kasta sig framför tågen. Visste man inte att det var en perong, då skulle man knappt veta att man hade kommit rätt.

Det var hursomhelst en upplevelse och tillbaka på båten blev det välbehövlig lunch i form av ministek, kyckling, som var totalt omöjlig att äta, eftersom det bara var massa ben, något annat kött, potatispuré, bröd och ännu mer frukt. Efter lunchen kände jag mig väldigt trött, inte konstigt när man vaknar så tidigt, och la mig därför någon timme och läste/sov, innan vi tog oss ner till "The Cardroom", där vi också hälsade på portugisföräldrarna från första kvällen.

Tiden rullade på och framåt kvällen hann vi med ytterligare 2 quiz, nu med Simon, en annan aktivitetsledare ombord, från Borlänge. Först var det ett quiz om Medelhavsmusik och sedan ett mer allmännt quiz där vi bl.a. fick veta att Waterloo är största station i England, att det äldsta bryggeriet ligger i Tyskland, att Australien är ända kontinent utan aktiv vulkan och att Merkurius och Venus är de ända planeterna i vårt solsystem utan sateliter. Antar att de ligger för nära solen.

Till middag blev det bröd, återigen kött med ostgratinierad potatisgratäng till huvudrätt och sockerfri kokostårta till efterrätt. Därefter blev det ännu mer kortspelande i kortrummet, innan Jocke var tvungen att testa lite B&J, som faktiskt inte ingick i priset från början. Dock var det billigt. Fem kulor för ca 30kr.

Det skulle bli ännu mer mat, nämligen Midnight bufé uppe på däck 9, ute vid poolen. Det var färsk frukt, som jordgubbar, melon och ananas, banan, rulltårta, rökt lax, lite varm mat osv osv.
Vi tog varsin tallrik och satte oss vid ett bord, där vi, eller mest Jocke, pratade med en holländare. Jag tycker det är svårt att prata sådär när det är väldigt noisy runtomkring. Ännu svårare blir det då på engelska. Varmt var det hursomhelst och en riktigt fin sommarkväll, som dock inte var slut där. Innan vi drog oss tillbaka mot hytten åkte vi upp till Crown-loungen och satt där en stund, lyssnade på gammla 80-talsklassiker, blandat med dagens inte fullt lika bra klubbmusik och tittade på solen som försvann bakom horisonten.

Lite Yatzyspelande hann vi med innan det var dags att sova, inte alls så tidigt som vi hade sagt på morgonen, då man var mer död än levande.

07:11 drogs man upp ur sömnens rike morgonen efter. Som sagt, inga sovmorgnar här inte. På sådana här resor vill man hinna med så mycket som möjligt, även om detta var en dag helt ute till havs.

Frukost blev det nu i Aquarius, middagsrestaurangen, för er som inte minns det, där jag blev serverad juice, kaffe, wienerbröd, vanligt bröd och en frukttallrik med ananas, div. melonsorter och några jordgubbar.

Förmiddagen tillbringades i kortrummet, innan det, bara ca 2 timmar senare var dags för lunch. Varför det blev så tätt inpå berodde på att de dagen till ära serverade lunch även det i Aquarius, eller uppe på däck 9 i bufén, som vanligt, för den som hellre ville ha det. Vi ville dock prova på Aquarius lunch, men jag var inte speciellt hungrig och tog därför bara en krabb och sparrissoppa. Ett väldigt vågat drag, med tanke på att jag varken gillar sparris eller krabbor något vidare. Servitrisen tyckte nog jag åt lite lite, för hon frågade flera gånger om jag verkligen inte skulle ha något mer. Först fattade jag inte att det bara var tänkt som förrätt, men det var det tydligen. Därför blev det den något udda kombinationen förrätt och efterrätt. Till efterrätt blev det varm romkaka med kaffegglass, och ja, soppan var himmelskt god!

Senare under eftermiddagen väntade dagens stora höjdpunkt. Tävling i Bellyflopping, magplask, på däck 9, ute vid poolen, under en gassande sol och blå himmel. Deltagarna fick anmäla sig i förväg och alla andra som tittade på agerade domare. Efter att någon hade gjort sitt magplask fick man sträcka upp händerna och visa det antal fingrar, poäng, man tyckte att hoppet förtjänade. 0 var lägst och "blinking five" var högst. Tjejen som var kommentator måste ha grymma lungor, för hon rabblade upp allas poäng hur snabbt som helst, medan en annan aktivitetsledare räknade ut medelpoängen. Det lät ungefär "two four four five three five blinking five blinking five blinking five four one three three three three one five blinking five from the man with the sunglases five five five five four two one two two two". Det lät lite coolt måste jag säga och hon hade en grym inlevelse i det hela.

De var 7 deltagare och tävlingen gick i 3 omgångar. Efter varje omgång droppade deltagare av. Tredje omgången var final. Paul från Norge skulle försvara sin titel från förra året, men lyckades inte. Han tohg sig inte till final, där istället en annan norrman, Havior, eller liknande, försvarade landets färger, mot amerikanerna Jeff och Bradley, från North dakota. Jeff slogs ut och det blev tie mellan de båda andra, men ingen segrare kunde utses och båda två var vinnare av den hedrande tävlingen.

Solen lyste över Östersjön, så efter den mycket roliga och minnesvärda tävlingen blev det lite solande uppe på däck 10, medan Jocke gick runt litegrann på båten och var med i ännu ett quiz. En engelsk dam kom fram till mig och började prata med mig, undrade om jag såg något alls, hur det går att laga mat och att hon själv kanske skulle förlora synen så småningom. Jag lugnade ner henne lite med mina ord om att man vänjer sig vid det, men att det så klart är psykiskt påfrestande att förlora synen.

Till middag tog jag ännu en soppa, nu pumpasoppa, till förrätt. Jag hade snöat in ordentligt på deras soppor, SÅ goda var de. Även pumpasoppan var utsökt, liksom köttet, potatispurén och den godaste efterrätten på hela resan, någon form av vaniljparafé med bananmousse och valnötter. Riktigt, riktigt gott!

Kvällen avslutades med en liten bjudning för medlemar iCrown & Anchor, RCC:s medlemsklubb. Jocke gick med där förra året och blev då Golden-member, som är den lägsta medlemsnivån. Om jag minns rätt sa kapten, som höll ett tal under bjudningen, i egen hög person, att det var 24 Emeralds och Diamond-members ombord, samt 4 Diamond+, vilken är den näst högsta medlemsnivån. Den högsta är på 700 poäng. Poängsystemet gör gällande att en natt är en poäng, förutom sviter, som ger 2. Alltså fick Jocke 8 poäng under vår fyranätterskryssning förra året och 7 poäng nu. 700 poäng är alltså knappt ett år i svit...

De tre sista dagarna tar vi i ett separat inlägg. Håll tillgodo tills dess!

Så länge kan ni kolla in fartyget på Royal caribiens egen hemsida. Länk till startsidan på densamma har ni här. Där kan ni själva hitta fakta om de olika fartygen, faciliteter, hytter, rutter, ja, kort sagt så kan ni kolla in och bestämma er egen kryssning!


Republished, precis 1 år idag...

Tiden går onekligen fruktansvärt fort. Timmarna blir till dagar, dagarna till veckor, veckor till månader, och ja, nu står jag här. Exakt ett år senare. Ett år sedan det vackraste och mest underbara dygnet i mitt liv. Av alla mina nu drygt 8000 dagar är detta det absolut finaste.

Nu har vi inte pratat på över nio månader, messen blir allt färre och färre känns det som, men minnena, allt det vi hade tillsammans, det kommer alltid finnas där, längst in i mitt hjärta, omlindat med så mycket värme och kärlek det någonsin går. Jag har på ett sätt bearbetat allting och gått vidare, för jag vill inte låsa mig själv. Vill kunna känna den där underbara och totala känslan av lycka och kärlek, någon gång, igen. En del av mig hoppas fortfarande att det kan bli bra mellan oss en vacker dag, men det känns ärligt talat ganska långt bort just nu, hur ont det än gör att medge det. Hur framtiden än blir kommer en del av mig alltid älska och tillhöra den tjejen, för vackrare och finare människa finns knappt på denna jord.

Därför publiserar jag det inlägg jag skrev då, precis efter att vi träffats för allra första gången, på nytt. Ett inlägg, fyllt med så mycket värme, ömhet och kärlek det bara går. Läs och låt orden gå rakt in i era hjärtan, för detta, mina damer och herrar, detta är inget annat än kärlek i dess renaste och mest underbara form.

"Du och jag sitter på sängkanten i den lilla stugan. Den är inte alls stor, men det rör oss inte, för vi behöver inget större än såhär.
Utanför fönstret drar molnen förbi och på taket hörs regnets smatter.

Vi sitter där på sängkanten, tätt tillsammans, jag till vänster, och du till höger. Vi lägger armarna om varandra, du lutar dig mot min axel och jag lägger näsan i ditt hår, drar in din doft. Det luktar nytvättat och jag drar in andetag efter andetag, kan inte få nog av din doft. Den är du, och jag älskar den, älskar allt som är du.

Jag stryker dig sakta över håret och vidare ner över ryggen med ena handen, söker din hand med den andra, finner den och kramar den mjukt. Dina händer är så mjuka. Så underbart mjuka, likt slät barnhud. Jag pussar dig försiktigt i pannan, där ditt huvud vilar mot min axel, och viskar att vi kan lägga oss ner istället.
Det gör vi. Vi lägger oss tätt, tätt tillsammans i den nybäddade sängen. Ovanpå täcket, med dina lakan du har haft med dig, som även de luktar speciellt.

Allt känns fortfarande en aning overkligt, precis som det gjorde hela tågresan, där vi mest satt tysta, i våra egna tankar och log av lycka över att äntligen få vara tillsammans, och den 3km långa promenaden till campingen. En promenad där vi, mitt på gatan, bara var tvungna att krama om varandra, länge och mjukt. Det gick bara inte att vänta tills vi kom fram och vi struntade blankt i om folk tittade.

Nu ligger vi här, tätt tillsammans i den ganska breda sängen. Du fortfarande till höger och jag till vänster. Du vilar huvudet mot min högerarm och vi kramar om varandra. Hårt, så hårt, men samtidigt så mjukt och försiktigt. Vi låter lyckan och kärleken av att bara vara nära varandra strömma ut i hela våra kroppar. Från det djupaste av våra hjärtan och ut i varje liten mm av kroppens alla vrår. Vi fylls av en värme så underbart varm och fin.

Jag lägger huvudet i gropen mellan din axel och din hals, pussar dig försiktigt och mjukt över hela halsen och det går rysningar genom hela kroppen. Rysningar av den renaste och finaste av kärlek och lycka. Känslan jag har i hela kroppen, med centrum i hjärtat, går inte att beskriva i ord, för oj så vi har längtat efter det här. Alldeles för länge, men nu är vi äntligen, äntligen här och inget kan någonsin skilja oss åt. Kärleken binder samman oss, ett osynligt band knyter oss samman, du och jag, bara du och jag.

Vi ligger där, sekund efter sekund, minut efter minut, timme efter timme. Trots att tiden går känns det ändå som att den står still, för här finns bara du och jag. Du och jag, förevigt förenade i en bubbla av trygghet, kärlek, lycka och värme. En bubbla ingenting någonsin kan spräcka.

Utanför fönsttret mörknar det långsamt och vi kryper ner under täcket, fortfarande tätt tillsammans. Att det blir varmt där under täcket rör oss inte alls, för det är bara mysigt. Mysigt, tryggt och kärleksfullt. Bara att ligga där, tätt intill dig, ger en så enorm känsla av lycka och trygghet, men så dina armar runt mig, dina händer i mitt hår och längs min rygg och dina sammetsmjuka läppar mot mina, gör den känslan tusen gånger mer påtaglig och fin. Din beröring är som smekningar mot mitt hjärta, som så otroligt ömma och kärleksfulla smekningar. Du smeker både min kropp, mitt hjärta och min själ. Allt som är du är så underbart fint och vi njuter av varje liten sekund tillsammans.

Kramar blandas med fina ord, smekningar över ryggar, armar, hår och kinder, pussar som täcker hela våra kroppar och gör dem alldeles blöta, och kyssar så mjuka och fylda av kärlek att inga ord någonsin kan beskriva dem. En helt igenom magisk natt och vi somnar till slut, efter många timmars mys och när mörkret sakta flyr utanför fönsteret och dagen långsamt tar sin början, tätt, tätt intill varandra, i varandras armar, med huvudena så nära, så nära varandra.

Nästa dag kommer innehålla ännu mer mys, både i stugan, men även på en filt, några meter från en motorväg. Du kommer vila huvudet i mitt knä, jag kommer värma dig, bilar kommer tuta på oss och vi kommer föreviga allting med kort och videos. Allt detta vet vi ännu inte om, för nu ligger vi tätt tillsammans, så lyckliga som vi aldrig någonsin har varit och sover , med varsitt lyckligt leende på läpparna. Vi vet att vi kommer tillbringa många, många minst lika fina nätter tillsammans genom våra liv, men det här är ändå den 1:a natten tillsammans och den är speciell på sitt sätt.
Bara du och jag hjärtat, bara du och jag, nu och föralltid. <3

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mycket, mycket mer, min eviga dröm. <3"


7 nights cruise with Royal Caribien, Vision of the seas, part 1

Yes, då var jag återigen hemma, efter årets kryssning med Royal Caribien och Vision of the seas, samma båt vi åkte med förra året, men med den skillnaden att då var det 4 nätter, nu var det 7.

Båten är en av deras minsta. En av de nyare, kanske rentav den nyaste, Ocean of the seas, har ca 5 däck till, är ca 100m längre och ½ båtsbredd bredare än den här, har bl.a. en basketplan och ett däck som i princip är som en hel park. Ändå är den här på intet sett en liten båt. Ställer man en Finlandsfärja och Vision of the seas bredvid varandra ser Finlandsfärjan jätteliten ut.

Vision of the seas har 11 däck, varav däck 1 är för personal, gissar Jocke och jag. Det finns nämligen inget annat där nere och någon annan stans ser man inte till några besättningsområden. Däck 2 och 3 innehåller mest hytter.

På däck 4 ligger Centrum, dit man kan se från våning 8 och neråt. Det är alltså öppet hela vägen från däck 8, ner till däck 4. Där står även ett vitt piano, där det spelas livemusik varje dag. Vet man inte vilket håll som är fram resp. bak på skeppet kan man kasta ett öga på pianot, för det står alltid vänt framåt. Man hittar även Aquarius, den stora restaurangen där alla middagar serveras, på däck 4.

På däck 5 ligger Explorer desk, vid vilken man kan få hjälp med utflykter, boka, avboka, få svar på div. frågor, ja, kort sagt, allt som rör utflykter. Då menar jag inte utflykter ombord, utan utflykter i de olika städerna man stannar vid. Det finns även Informations desk, där man kan få svar på i princip allt annat som inte rör utflykter. I övrigt hittar man övre etaget, eller balkongen, i Aquarius. Det var där uppe Jocke och jag hade vårt bord denna gången. Förra gången var det på däck 4.

På däck 6 finns den beryktade Need for speed-tunneln, som Jocke och jag kallar den. Det är en lång tunnel med affärer på båda sidor, som verkligen ser ut som en tunnel i ett TV-spel. Där finns parfymaffär, spritaffär, souveniraffär etc. Casinot ligger även på däck 6, eller om det är däck 5. Jag är faktiskt inte helt säker där. Det finns även en stor teater på däck 6, där all information och div. shower hålls. Det är stora fåtöljer, med dubbelt så breda armstöd som vanligt och en dryckeshållare på varje fåtölj. Informationen kan handla om allt från info om fartyget, precis i början av kryssningen, eller info om de olika städerna man kommer till. All info är självklart på engelska.

På däck 7 har vi biblioteket och The cardroom, ett rum med riktiga kortbord med grön matta och allt. Här finns även hyttkorridorer. De översta hyttkorridorerna ligger dock på däck 8. Det är också här alla sviter finns. Det är allt från Owner suite, till Junior suite, som för den sakens skull inte alls är liten. Det var en sådan Jocke och jag hade förra året, och som man också kan se en 360-graders vy på i det inlägget, men i år blev det en insideshytt. Förvisso den största de har, men likväl insides. Därmed var det ända vi saknade balkongen och det egna badkaret. Hytten var dock på 16 kvm, så det var inte trångt direkt och det fanns både soffa och TV.

Hursom, dit kommer vi senare. på däck 9 har vi det fina och fantastiska utedäcket. Här är det verkligen som att vara i Karibien. Det är en jättefin pool, bubbelpool, massvis av solstolar, utebar, mjukglassmaskin, högtalare varifrån reggaemusik strömmar ut, när det inte spelas live. Det är också här buférestaurangen finns, där frukost och lunchbufé serveras varje dag.

Uppe på däck 10 finns löparbanor runt hela fartyget, klättervägg längst bak i aktern, solstolar lite varstans, en halvtrappa upp till soldäcket, där det finns ännu mer solstolar, ett gym och sist men inte minst, en trapp ner till innepoolen/spaavdelningen, där det också finns möjlighet att äta snabbmat och frukt för den som vill.

Högst upp, på däck 11, ligger Crown-loungen. Där hålls disco/party varje kväll. Det finns dansgolv, fåtöljer och en bar. Utsikten är minst sagt magnifik, särskilt i solnedgången, när man ser långt ut över det vidsträckta havet, samtidigt som solens sista strålar kastas över fartyget. Ett fint ställe att fria på, kanske?.

Nåväl, nu till Jockes och min resa. Innan densamma blev det ytterligare några dagar i stugan, precis som jag skrev i föregående inlägg. Jag hann inte meddela er här på bloggen att jag skulle vara iväg en vecka, men jag antar att ni har överlevt utan mig.

Dagarna i stugan blev väldigt lugna, efter det där med foten under tisdagen. Det blev lite solande, kortspelande, läsande, fika och umgänge med familjen och släkten. Lite synd var dock att Emma skulle komma hem till Elins, lillkusinens, födelsedag under söndagen, men då var ju inte jag där. Nu när jag kom hem hade hon åkt igen och kommer inte hem förrän i september, när hon har slutat i Smögen. Också Shep kom hem till Elins födelsedag, efter sina veckor nere i Bredaryd. Mamma hade räknat lite fel där, för hon hade räknat med att hon skulle vara hemma innan jag åkte, så att jag kunde ta den resväskan hon hade, men icke. Sådan tur var hade mormor en resväska jag kunde få låna och under fredagen bar det av upp till huvudstaden och Jocke. 89kr kostade bussbiljetten upp dit, blev nästan förvånad när jag bokade, för så billigt brukar det aldrig vara.

Det blev en trevlig, men tidig, kväll hos Jocke, eftersom vi skulle upp relativt tidigt, runt 9, för att åka till hamnen och gå ombord. Egentligen är det svitägare och högre medlemar i Royal Caribiens medlemsklubb som får förtur vid ombordstigning, men Jocke hade varit i kontakt med dem och ordnat så att även vi fick förtur ombord. Detta efter ifyllande av hälsodeklarationer, säkerhetskontroll, likt de på flygplatser, och ifyllande av några andra papper.

Därefter var vi återigen ombord på det mäktiga fartyget. Vi hade dock inte tillgång till hytterna ännu, så det första vi gjorde var att införskaffa dryckespaket. Förra året gjorde vi det i förväg över nätet, men inte i år. Ca 250kr kostar det och därefter är det bara att fylla på med så mycket läsk/vatten man vill under resten av resan, var man vill, när man vill. I barer, restauranger, ja, var som helst där det finns att tillgå. Man lämnar bara fram sin mugg man får, en rejäl sak i plast, som närmast kan liknas vid en korsning av en termos och en vattenflaska, säger vad man vill ha, Cola, Sprite, Gingerail eller vatten. Av någon anledning ingår inte Fanta, men jag vet inte varför.

Därefter gick vi upp på däck 9 och serverade oss en rejäl lunch, bestående av friterad kyckling, ris och en rejäl frukttallrik för min del. Frukt är något jag inte vet hur många kilo jag har ätit under resan. Det finns hur mycket som helst, både "vanlig frukt", typ banan, äpple, päron, apelsin och kivi, men även färsk frukt, typ ananas, div. olika meloner osv osv. Några klasar vindruvor, ett äpple och ett päron blev det där till lunch.

Hytterna var nu tillgängliga, så Jocke och jag installerade oss i densamma. Båda två blev positivt överraskade. Lite mindre än förra årets svit var den så klart, men inte mycket mindre. Badkar och balkong saknades som sagt, men badrummet var trots det relativt stort för att vara på en båt, vi hade både soffa och TV och sängen var stor och mjuk. Det är lika härligt att krypa ner i en sådan varje kväll.

Vår housekeeper för resan, Victor, kom och presenterade sig. Även han var från Filipinerna, precis som Aurora, som vi hade förra året. Apropå henne, så stötte vi på henne någon dag senare, och hon kom ihåg oss! Det var lite häftigt tycker jag. En väldigt glad och öppen tjej det där.

Så småningom vankades det middag. Ja, ibland kändes det som att man inte gjorde annat än åt, åt och åt lite till under resan. Både frukt, mat och lite mer onyttiga saker. Denna kvällen blev det hursomhelst kött med bakad potatis, lite grönsaker och Chocolate cherrycake till efterrätt, efter att personalen hade presenterat sig. Efterrätten var en chokladkaka med körsbärssås över, riktigt gott.

Efter maten blev det quiz. Det var resans första quiz och var ett geografiquiz. Plötsligt, när Jocke och jag satt där, kom det fram en tjej och frågade om vi ville vara med i deras lag. Man fick nämligen vara upp till 6 personer i ett lag. De var 3 och vi var 2, så det gick alldeles utmärkt. Både Jocke och jag blev lite förvånade och ställda, för det är ju inte direkt något som händer här i Sverige, att någon helt okänd kommer fram och frågar om man vill vara med dem. Gör man det här i Sverige blir man nästan stämplad som att man är dum i huvudet. Vi följde i alla fall glatt med henne och genomförde quizet tillsammans med henne och hennes familj. De var jättetrevliga och visade sig komma från Portugal.

Efter quizet, som vi inte vann, men som gick relativt bra, blev det lite yatzyspelande i hytten, något det blev väldigt mycket av under resan. Det gick däremot inte alls bra, Jocke vann med 3-0.

Söndagen börjades med att gå upp 07:03 svensk tid, 08:03 finsk tid, för nu var vi ju framme i Finland och Helsingfors, vilket var resans första stopp. Jocke och jag hade dock bestämt att vi inte skulle gå av där, eftersom vi har varit där så många gånger tidigare. Jag har kanske inte varit där så överdrivet många gånger, men vi kände i vilket fall att vi hellre ville stanna kvar på båten och ta in alla intryck och grejer, vänja sig vid alla trevliga människor som frågar hur det är, hur dagen har varit, om man har tänkt gå av här eller vid nästa stopp, ja, allt möjligt. Inte bara personalen är så snälla och trevliga, även andra gäster, som man aldrig tidigare har träffat eller inte har en aning om vilka det är, frågar hur man mår, hur dagen har varit etc. Gör man det här i Sverige skulle man kanske i enstaka fall få ett positivt gensvar, men det är som sagt inget man gör här i vårt avlånga land, det går liksom emot normen, tyvärr.

Först blev det hursomhelst frukost, i Aquarius, middagsrestaurangen, för er som inte kommer ihåg det. Det blev några mackor med ost, tomat och gurka, juice, kaffe och ännu en rejäl tallrik med färsk frukt. Den senare blev jag dessutom serverad. Personalen och servicen ombord går inte att beskriva i ord, det är helt otroligt. Man har först och främst en bordschef, som har hand om X antal bord. Vid varje bord finns dessutom en servitris och hennes assistent. Så man är 2-3 pers/bord. Vid middagarna hinner man knappt dra ut stolen innan de är där och säger "I'm here for you, sir", drar ut stolen åt en, skjuter in den och lägger servetten i knät.

Under frukosten pratade vi med en engelsk dam, Judi, som främst Jocke pratade en hel del med senare under resan. Hon ville bl.a. veta om jag hade varit synskadad hela livet och vad min synskada beror på. Det är inte lätt att förklara på engelska kan jag säga...

Efter frukosten blev det quiz, nu tillsammans med aktivitetsledaren Emma, som vi, även här, pratade en hel del med under resan. Det var bara Jocke och jag som var med på quizet, så det blev mer som en pratstund där alla 3 satt i varsin fåtölj och där Jocke och jag bara behövde säga svaret, inte skriva något. Emma gav oss dessutom ledtrådar till de flesta av frågorna, för det var inga lätta frågor vill jag lova. Jocke vann med 6-4, men även jag fick ett pris, varsin luggage-tag, alltså en grej att sätta på sin väska. Jag tror det står Royal Caribien på och att även skeppet är med på bild.

Efteråt pratade vi som sagt lite med henne och det visade sig att hon kom från Göteborg och faktiskt var yngre än mig själv. Visserligen bara någon månad, men att vara så ung och ändå ha ett sådant jobb, det tycker jag är lite häftigt.

Till lunch blev det järpar av något slag, ris, bröd och ännu mer frukt.

Jocke var med på Shuffle-golf under eftermiddagen och jag själv vilade litegrann. Så trots att man är kvar ombord på båten är det definitivt inte tråkigt. Det händer saker nästan hela tiden.

Jocke fick en medalj och en nyckelring som pris från Shuffle golfen. Därefter hämtade han mig och vi strosade runt i affärerna en stund, innan det var dags för dagens andra quiz, också denna gång med Emma. Nu var det några fler deltagare och vi fick bl.a. reda på att Uran blir bly när det förlorar all sin radioaktivitet och att Da Vinci kom på det där med att utläsa ett träds ålder med hjälp av ringarna i stammen.

När vi kom tillbaka till hytten hade vi fått brev om att turen i Ryssland dagen efter blev inställd p.g.a. för få deltagare. Så vi tog oss ner till däck 5 och Explorer desk, där vi bokade om oss till samma tur, fast på engelska och därigenom också tjänade $15, eftersom att den var lite billigare än den svenska.

Jag överraskade senare på kvällen genom att ta räkcocktail till förrätt under middagen. Jag har ju numera börjat tycka om räkor och även detta var gott. Dock blev det lite kladdigt med all sås, som servitrisen hällde på åt mig. Hon kom dessutom ihåg vad vi hade druckit kvällen innan, för när hon skulle fylla på våra flaskor sa hon "Sprite for you and Coce for you?". Dessutom får jag lite extra hjälp eftersom att jag inte ser. Inte så att det blir överdrivet eller känns konstigt, de vet precis vad de ska hjälpa till med och hur mycket de ska hjälpa till. Jag fick t.o.m. skeden till efterrätten i handen vid ett tillfälle och de vill gärna visa var saker och ting står, t.ex. min flaska eller brödbiten man har fått.

Huvudrätten bestod även denna dag av kött, men nu med potatispuré och till efterrätt åt jag en riktigt, riktigt god jordgubbscheesecake, varefter det blev kortspelande i kortrummet och en snabbkoll uppe i Crown-loungen, där det var disco, innan vi lade oss. Det var ruskigt hög musik uppe på discot, det hördes 3 våningar ner, men det är aldrig fel. Dock var det ingen bra musik, så vi gick därifrån ganska snabbt.

Resten av resan tar vi i ett annat inlägg, för jag tror nog ni har fått nog av att läsa bara hit. Vi avslutar dock med just lite reggae, för att få in den där riktiga känslan, reggaekungen själv, Bob Marley, med låtarna No woman no cry och Red red wine!




RSS 2.0