Våren är här

Ja, men först ska nämnas att det här inlägget är väldigt speciellt. Det är nämligen något så exklusivt som att jag sitter på en buss och skriver. Eller, rättare sagt, jag satt på en buss och skrev. Batteriet tog nämligen slut, så jag hann inte publisera det här inlägget. Det var hursomhelst en buss på väg upp till Idre, där hela nästa vecka kommer att tillbringas, med massa skidåkning och fint sällskap i form av älsklingen och hennes bästa vän.

Vi lämnade nyligen Örebro, där vi, som vanligt, stannade till vid Eurostop för en bensträckare. Just Örebro stod också för motståndet för Leksand i den inledande matchen av kvalserien 2012, dit Leksand återigen tog sig i år, efter att ha missat förra säsongen. Det var då första gången kvalserien spelades utan Leksand sedan säsongen 02/03, när de blåvita spelade SM-slutspel. Sedan dess har man prenumererat på kvalserien, i år är inget undantag. Denna höjdpunkt varje säsong, det man längtar efter och ser fram emot genom alla grundseriens 52 omgångar, den serie som ger svettningar, ångestattacker, en obeskrivlig glädje och ett evigt beräknande på resultat, statistik och annat.

I år inleddes serien alltså med bortamatch mot Örebro, inför nytt publikrekord i Behrn arena, 4777 åskådare. Leksand inledde matchen klart bäst och gick upp till 2-0 ganska snabbt, men Örebro kom tillbaka till 2-2. Leksand kunde dock återta ledningen i andra perioden, ett mål som också skulle visa sig bli matchavgörande. De blåvita vann med 3-2 och fick en kanonstart på serien, samtidigt som Djurgården, som slutligen hamnade i samma serie, efter en riktig rysare av Elitserien där på slutet, när man hade allt i egna händer inför sista omgången, då man låg en enda poäng före LHC under kvalseriesträcketsträcket. Djurgården fick dock stryk borta mot HV. Det betydde att LHC bara var tvunget att ta en poäng borta mot Modo för att komma upp på samma poäng som Djurgården, men passera den i kraft av bättre målskillnad. Man hade också 3-3 när det återstod drygt sex minuter att spela. Då gjorde Modo 4-3. Samtidigt var det slut nere i Jönköping och djurgårdarna bara väntade på resultatet från Övik. Man blev nog ganska glada när Modo petade in ledningsmålet, men LHC grep efter det sista halmstrået, plockade Norrena och med knappa minuten kvar att spela kunde Per Arlbrandt trycka in kviteringen, en kvitering som inebar förlängning och ett säkrat Elitseriekontrakt för Clubben och kvalserien för Djurgården. En kvalserie som inte började bra. Rögle, som också de tog sig dit som sjätte och sista lag, efter en playoffrysare, där man slog Oskarshamn med hela 7-0 i sista omgången och därmed passerade både Oskarshamn och Malmö i tabellen, de senare i kraft av bättre målskillnad, vände nämligen i sista perioden och vann på Hovet med 4-3.

Just i detta nu spelas andra omgången, då Timrå gästar en fullsatt Tegera arena och där Djurgården tidigare idag gästade Bofors, där hemmalaget kunde kvitera och se till att Djurgården fortfarande är utan fullpoängare. Ni kan så klart, som vanligt, läsa allt om hockeyn och dess utgång på hockeybloggen.

Annars har våren börjat komma på allvar. I måndags satt jag både ute och drack kaffe och åt lunch ute på altanen, 12:e mars, det är inte varje år man kan göra det. I tisdags tog jag och älsklingen årets första riktiga vårpromenad. riktigt härligt och fint.

Hos henne har jag tillbringat väldigt mycket tid sedan hon kom hem från Italien i slutet av februari. Åh så fint det var och träffa henne när hon kom hem igen, bara vara nära, hålla om, krama och mysa lite extra mycket. Det har vi hunnit med även den här veckan, när jag har varit hos henne sedan i måndags, bara åkt hem och vänt i torsdags tills igår, då jag åkte tillbaka, först till träningen och sedan vidare hem till henne. Bussen gick nämligen redan 07:45 från Norrköping imorse och då var det mycket bättre och smidigare att vara hos henne än att åka hemifrån tidigt, tidigt imorse.

Under veckan har vi myst en massa, lagat mat två gånger, falukorv i ugn och potatismos och spagetti och köttfärssås, gått promenad som sagt, tränat, myst ännu mer och bara njutit av varandra. Kärlek är bra fint och åh så lycklig hon gör mig, min finaste ängel. <3

Jag måste ju också nämna att jag har blivit utsedd till "Årets LHIF'are 2011". Det är alltså Linköpings handikappidrottsförening som årligen delar ut det priset till någon i förerningen som har varit lite extra framstående under året. Varje idrott nominerar en spelare och så bestämmer styrelsen vem som ska ta hem priset. Jag kunde tyvärr inte närvara vid själva utnämnandet, eftersom jag och Albin var på väg ner till Malmö för landslagsläger då, men beskedet nådde mig ändå och jag och Linda tog oss istället till Fontänen drygt en vecka senare för att ta emot priset. Även Linda fick ett särskillt pris för en bra och extra fin ledarinsats.

Mitt pris bestod av en liten pokal som alla nominerade får sig tilldelad, en stor pokal för själva utmärkelsen, 1000kr och ett diplom. Det känns kul och sporrande att ens insatser uppmärksammas och belönas, kul tycker jag!

Melodifestivalen har också avgjorts, vilket nog inte har undgått någon, och för en gångs skull tycker jag faktiskt att det var rätt låt som vann. Euphoria är faktiskt riktigt bra. Tror aldrig det har hänt att en bra låt vinner hela skiten.
Måste ju också nämna Thorsten. Vilken låt alltså...
Däremot Björn Ranelid tycker jag faktiskt var riktigt bra. Eller ja, Sara Li var riktigt bra. Björn själv kändes som en misslyckad MC, som man hade sagt i Hardstylekretsar. Hade hans ord varit på engelska och framförda av någon mer känd och duktig MC, som t.ex. DV8, då hade låten varit riktigt bra även den. Därför avslutar vi detta relativt korta inlägg med just Mirakel och Euphoria, here you go!




RSS 2.0