Review of Ipad 2

Ja, som jag nämnt tidigare, har jag nyligen varit med i en undersökning om hur surfplattor fungerar för personer med synskada, hörselskada och dyslexi. Undersökningen är gjord av företaget Usify och syftade till att samla in kunskap om vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra, tankar och funderingar från just dessa grupper. Under de första veckorna fick man, utöver den fria surfningen, X antal uppgifter man skulle lösa, medan de senare veckorna bara innehöll fri surf.

Apple använder sig av skärmläsaren Voiceover, även förkortat VO. Den finns redan integrerad i såväl Ipad som Ipod touch och Iphone, från och med 3GS och framåt.

För min del var det i princip ett helt nytt system. Jag hade hållt i och känt lite på en Iphone tidigare, men aldrig riktigt använt en. Iphone och Ipad är som samma produkt, med skillnaden att Ipaden är större och inte går att ringa mobilt med. Annars har de i princip samma funktioner.

Hursomhelst är Apples operativsystem något helt annat än det Symbiansystem jag har använt mig av i mobila sammanhang och som min Nokia E66 i dagsläget har. Inte heller Windowsbaserade datorer har någon egentlig likhet med Apple's Ios, så man kan säga att det i princip var ett helt nytt system för mig. Inte bara själva operativsystemet, utan även touchscreens över huvud taget, som var något jag hade väldigt begränsad erfarenhet av, mycket p.g.a. att det inte har varit tillgängligt för oss synskadade innan Apple utvecklade och lanserade VO.

VO fungerar så att man drar med ett finger över skärmen, förslagsvis tummen. VO känner då av var fingret befinner sig och läser upp ikonen eller bokstaven man för tillfället pekar på, men man trycker inte på något. Det gör man inte förrän man med ett annat finger trycker, varsomhelst på skärmen. Exempelvis, om du ska skriva "Stockholm" i sökfältet på t.ex. Google. Då letar du med ett finger, förslagsvis tummen, upp inmatningsfältet på sidan, stannar där och trycker med t.ex. andra tummen. Då går du in i skrivläge och tangentbordet dyker upp, precis som om du hade tryckt direkt på sökfältet, med ett finger, utan VO.

Tangentbordet ser ut som ett vanligt tangentbord och du sveper bara med fingret över bokstäverna, tills du hittar S. Du stannar där och trycker med ett annat finger någon annan stans på skärmen. Vips har du skrivit ett S. Alla ni med Iphone eller Ipad kan själva testa där hemma. VO hittar man under Inställningar, Allmännt och Hjälpmedel.

Allt detta var som sagt helt nytt för mig och det var därför bara en utmaning att komma underfund med hur man på bästa sätt skulle hålla plattan för att kunna skriva/använda den på ett optimalt sätt. Det gick väldigt långsamt i början, fingrarna sökte sig långsamt och tvekande över skärmen, men efter bara några dagar gick det betydligt snabbare. Det går inte att jämföra med datorn eller mobilen, att skriva på plattan går betydligt långsammare, men det är, precis som med allt annat, en träningssak och det går att träna upp det så att man skriver riktigt snabbt.

Uppgifterna vi fick oss tilldelade bestod bl.a. i att maila, skicka och skriva mail, chatta, Skypa, utforska App-store, ladda ner och använda några appar, göra flera saker samtidigt, surfa på nätet och leta nyheter.

Det kanske låter mycket, särskilt med tanke på att jag aldrig ens hade använt en Ipad, och det kändes väldigt mycket i början, det ska jag inte förneka.

Det mesta gick dock förvånande bra och lätt att utföra. Dock hade det tagit betydligt längre tid att göra allting utan den introduktion jag först fick av de ansvariga för testet, då jag fick en lite mer klar bild över hur plattan är uppbyggd, var man kan hitta olika saker etc.

Efter att först ha glömt bort hur man låste upp plattan, men listat ut det på nytt, hur man på bästa sätt skulle hålla den för att få så bra användarmöjlighet som möjligt, gick det absolut bäst att maila och läsa mail. Hotmail var riktigt lätt att begripa sig på, det var inga problem alls med att varken läsa, skriva eller rensa inkorgen. Inte heller App-store var speciellt svårt att lära sig. Visserligen är det ganska rörigt där inne och det var svårt att först veta vad man skulle söka på för appar, men efter lite googlande fick jag fram några appar jag tänkte prova.

Ficka är en stegräknarapp, som dock är mer lämpad för Iphone, eftersom man alltid har med sig den. Detsamma gäller Runkeeper och andra liknande träningsappar. Termometerappar fungerade dock utmärkt. Först fick jag dock tag i en app som var totalt värdelös. Den envisades med att blippa varannan sekund och avbröt därför det VO för tillfället höll på att läsa. Med andra ord, den gick inte att använda.

Istället hittade jag Thermometer free, som fungerade betydligt bättre och kunde avläsa den aktuella utetemperaturen.

Den app jag kom att använda klart mest var dock DI.FM's egen app, vilken man kunde lyssna på alla deras genrebaserade stationer, allt från Hardstyle/Hardcore, till Club House, Lounge, Classic eurodance och Drum n base, på.

Det som var betydligt mer problematiskt var när jag råkade stänga av VO. Jag tänkte då åtgärda problemet själv, istället för att be en seende aktivera VO på nytt.

Efter en stunds googlande kom jag fram till att för att göra det på egen hand, som gravt synskadad, måste man använda sig av Itunes. Så jag tankade hem den senaste versionen av Itunes, som i sig inte alls har fungerat med Jaws tidigare, men som nu visade sig fungera relativt bra. En klar uppryckning även där! I Itunes fick man gå in på surfplattan och sedan leta upp hjälpmedel. Därigenom kunde man återigen aktivera VO.

En klar brist är dock att det inte går att använda plattan som modem, vilket Iphone är kompatibel till.
När jag var med Albin och Louise nere i Kungsbacka hade jag, som bekant, väldiga problem med deras trådlösa nätverk. Det ville inte ansluta. Jag fixade och trixade med både brandväggsinställningar och antivirusprogram, men det ville ändå inte fungera. Jag fick låna Albins dator och kollade runt lite på nätet, efter att själv kommit på att plattan kanske gick att använda som modem. Det går dock inte. Vet inte varför Apple inte har gjort den kompatibel med det ännu, men det är troligen något som kommer.

Chatta och Skypa provade jag aldrig, eftersom jag inte använder Skype, men i övrigt tycker jag det har gått relativt bra att utföra de olika uppgifterna. Även om systemet var i stort sätt helt nytt för mig kom man in i det förvånande snabbt, kanske lite tack vare att jag är såpass teknikintresserad som jag är. Jag tycker dock fortfarande Ipad är en väldigt onödig pryl och det är inget jag skulle skaffa själv. Jag förstår inte grejen med dem. De ersätter inte alls en dator, då är mini-PC betydligt mer rekomenderat från mitt håll, och de fungerar inte som mobiltelefon. Tycker mest det är en pryl man egentligen inte behöver. Iphone däremot är jag betydligt mer positiv till. Jag har skälv sagt att när min telefon går sönder, då blir det troligen en Iphone, även för mig. Nu är systemet inte helt nytt, man har kommit in i det litegrann, men det är fortfarande långt kvar till den nivå jag ligger på med min nuvarande telefon.

En slutlig positiv sak med Ipad vs PC är att det troligen är betydligt enklare för en seende att hjälpa en synskadad med Ipad än med PC, och även för en synskadad att hjälpa en seende. PC med Jaws, skärmläsaren som är vanligast bland gravt synskadade, arbetar nämligen inte alls på samma sätt som ett par ögon. Hela den biten, hur man använder en dator som gravt synskadad, har jag skrivit mer om i det här inlägget, men i det stora hela kan man säga att Jaws inte alls lägger upp t.ex. en webbsida på samma sätt som ett par ögon gör, visuellt sätt. Det går exempelvis inte att säga att något ligger till höger/vänster om något annat på skärmen, för Jaws läser allting uppifrån och ner. Var man är visuellt sätt på sidan, med Jawsmarkören, kan ibland vara ganska svårt att veta, men det är ofta inget man tänker på, förrän en seende vill ha hjälp, eller man själv vill ha hjälp av en seende, som inte behärskar Jaws ska tilläggas. En seende som vet hur Jaws är uppbyggt och hur det fungerar har troligen inga problem att hjälpa en synskadad Jawsanvändare.

Med Ipad blir det hela sannolikt mycket lättare. Här ser nämligen skärmen likadan ut, både för en seende person och för en synskadad. Det går att säga att något ligger till höger/vänster om något annat, det blir mycket lättare att förklara och hjälpa, just eftersom skärmen ser likadan ut för båda parter. Tror det kan vara mycket till hjälp.

Out of review, nu befinner jag mig återigen i stugan, efter ett träningspass i söndags som tog drygt 7h, eftersom färdtjänstens tidtabell är helsjuk på helgerna. Jag fick åka hemifrån 12:40, eftersom nästa linje inte gick förrän 3h senare. Jag var framme vid gymmet 14:10, men gymmet öppnade inte förrän 15:00. Så jag fick sitta och vänta där i knappt 1h. Själva träningspasset gick dock bra, det var Styrka 1 som gällde och med tanke på att det var bra länge sedan jag körde någon gymrelaterad träning p.g.a. allt resande och annat så tycker jag som sagt att det gick riktigt bra. Vi var klara sttrax efter 17:00, men fick vänta 1,5h innan taxin kom. Under tiden tog vi oss till Espresso house och fikade.

Väl hemma, vid ca 19:45, blev det matlagning, där huvudet nog inte var med riktigt. Först skulle jag nämligen sila bort lök från såsen, men tänkte nog inte alls där, för silade över diskhon. Det som blev kvar av såsen värmde jag i mikron, men spillde ut drygt halva när jag tog ut tallriken. Dessutom blev pastan överkokt och jag spolade kallt vatten på densamma, när jag glömde att jag hade ställt den i diskhon medan jag tog ut tallriken från mikron.

Vidare i mattemat så blev det Smultronstället med Albin, Louise, Jennifer och Annika igår. Det var några år sedan jag var där, men gott var det. Jennifers tidsplanering verkade på förhand väldigt tight, vi skulle åka senast 11 från Linköping och vara tillbaka 3h senare. Alla var skeptiska till den, utom Jennifer själv. Till allas förvåning hann vi dock tillbaka redan till 13:40, mycket tack vare att vi fick komma in och sätta oss direkt. Vi kom i grevens tid kan man lugnt säga, för bara några minuter senare fylldes kön utanför ingången på rejält.

Glassen då? Ja, den var så klart god. Denna gången blev det en Chokladexpressen, vilken innehöll Strachiatella, chokladmousse, chokladsås, grädde med riven choklad, ett kex, en chokladbit och någon annan glass som jag inte minns namnet på. Gott var det, men värt 90kr tycker jag inte riktigt det var...

Idag har det varit en lugn dag i stugan och jag har tagit årets andra dopp, efter att mamma och jag återigen var ute och gick/sprang. Jag sprang i förväg och det går faktiskt bra här ute på landsvägen. Trots att jag inte ser något alls är det bara att hålla sig intill kanten, för det finns ju inget ivägen att snubbla på. Dock vågade jag inte springa så långt, för jag visste inte exakt var huset var, ville inte springa för långt. Själva springandet gick ganska bra, men foten verkar aldrig bli bra. Återigen känner jag samma sak som jag kände i våras, dock inte lika illa, än så länge. Tycker att jag har tagit det lugnt i princip hela sommaren och har inte sprungit sedan i våras, men tydligen är det inte bra än. Jag ska fråga Fredrik, vår naprapat, vad han tycker jag ska göra åt det...

Biljetterna till dB 2011, eller Decibel outdoor 2011, som det fullständiga namnet är, i Holland, är nu bokade och klara. Det kommer bli grymt!Apropå musik så avslutar vi med lite Nightwish. Amaranth. En riktigt bra låt, som Baracuda har tagit melodin ifrån i sin Where is the love. Ni får höra båda 2 här nedan, lyssna på melodin i de båda låtarna så får ni höra att det är i det närmaste samma.




Die Schtuge

Ja, så heter det ju inte på riktigt, egentligen heter det das Sommerhaus, men gillar min svensktyska. Det är något det blir en del av i vardagen, från början tack vare Spike, min assistent jag hade på gymnasiet och som jag faktiskt inte har träffat sedan dess. Han kunde absolut ingen tyska alls, men var ändå med på mina tyskalektioner och tyckte att man bara kunde sätta ett E efter allting, sätta sch-ljud på S:en osv. så blev det tyska. Det har jag tagit efter och även smittat av lite på Albin och Shep. Det ska sägas med riktig tysk accent, så man låter sådär riktigt förbannad. "Die Schtuge!"

Nåja, nog med språkundervisning. De senaste dagarna i stugan har varit minst lika fina som de i veckans början.

Körsbärsplockandet har fortsatt och i onsdags tog jag, äntligen, årets första dopp! Jag är lite efter, jag vet, men faktum är att jag har blivit världens badkruka. Mamma och jag var ute och gick en rejäl powerwalk där i onsdags och slängde oss sedan i sjön, men jag tyckte inte ens det var skönt. Mamma är annars en riktig badkruka, så det är säkert hennes gener som börjar märkas nu, för när jag var liten, då badade jag desto mer kan jag lova. Apropå det så minns jag när jag var mindre och vi alltid åkte till Varamon om sommrarna. Varamon är en av nordens längsta och finaste stränder och som vanligt var det alltid fullt med folk där. Vi hade med oss filt, solstolar, kylväska med fika, uppblåsbara vattendjur och självklart min påse med gubbar. Jag tyckte det var jättekul att leka med gubbar i sanden, bygga slott och kanaler, sjunkgravar och annat. Emma och jag brukade även kasta en gubbe en bit ut i vattnet och sedan se vem av oss som kunde hitta den först. På så vis har några gubbar försvunnit genom åren, gubbar vi aldrig hittade igen efter att ha slängt i dem.


Det är minnen det. Idag ligger jag helst bara på en filt eller sitter i en solstol och solar, tar ett dopp någon gång ibland, för att svalka av mig lite smått sådär. Det är gött det, att bara ligga där, lyssna till strandens alla ljud, kanske läsa en bok och somna till då och då, invaggas av ljuden runtomkring, som ett litet barn.

Ljud runtomkring var det sannerligen inte senare under onsdagen. då var jag nämligen, för allra första gången i mitt liv gissar jag, helt ensam i stugan. Ingen annan var där. Jag tog ut datorn och satt med den i knät i drygt en timme och bara lyssnade på tystnaden. Helt otroligt! Så tyst blir det aldrig ens här i lilla Skänninge. Träden var helt stilla, någon fågel kvittrade då och då och inga bilar åkte förbi på vägen. En total tystnad, som bara infinner sig på landet. Är inte det avkoppling, då vet jag inte vad som är det...

I torsdags gjordes betydligt mer nytta. Jag ställde mig nämligen vid spisen och lagade mat! Jajjamen, ni läste rätt. Jag fick för mig att göra något så nyttigt och gott som lins och bönsoppa. Jag hade inget egentligt recept, men soppa är inte så svårt, det är bara att slänga i lite grejer. så det blev en burk linser, en burk röda Kidneybönor, två morötter, en röd paprika, en halv rödlök, vatten, en buljongtärning och div. kryddor. Kryddor ja, det var väl där det gick lite snett. Det hela blev nämligen liite starkt, milt uttryckt. Det var dock gott och jag blev nöjd med resultatet. Mamma lät dock lite ansträngd när hon åt och moster var tvungen att dricka några glas vatten. Tur då att de hade annan mat åt sig själva. ;)

Dagen fortsatte med ännu mer nytta. Jag hjälpte nämligen pappa och Mats att bära och stapla ved. Det tog några timmar, men till slut, efter att Hasse hjälpt till lite han med, var det två lager med ved, ungefär i brösthöjd med mig.

Ett bra jobb, som belönades med ännu en fika, med Mikaels och Elins väldigt lösa, men mycket goda, kladdkaka, kaffe och sockerkaka. Jag säger "ännu en fika", för i stugan är det nämligen ett måste att fika minst två gånger/dag. Ibland blir det tre, t.o.m. fyra gånger då och då. Mindre nyttigt, men gott är det.

Gårdagen blev en väldigt lugn historia, efter en natt med världens åskväder och ca 30 000 blixtar noterade över Östersjön, eller var tusan det var. Pappa och jag åkte hem och mamma åkte med Liselotte och Mats till Västervik, för hon ville inte sova själv i stugan. Idag återvänder de dock igen, "The return of family", skulle kunna vara en filmtitel, pappa kommer dit imorgon och jag på måndag. Det var nämligen därför jag åkte med honom hem igår. Han är på trav idag och jag, Jennifer, Albin och Louise ska till Söderköping och äta glass på Smultronstället på måndag. Det ska bli gott.

I övrigt svarade jag på antagningsbeskedet för höstens kurser igår. Det ser ut att bli en grundläggande kurs i datasäkerhet på 5Hp och en kurs i handikappvetenskap på 30Hp, halvfart, alltså samma upplägg som Dramakommunikationen hade. Detta blir något helt nytt, handikappvetenskapen är nästan helt på distanns, man träffas ca 3-4 heldagar/termin om jag har förstått rätt och datasäkerheten är helt på distanns. Dramakommunikationen jag läste året som gick var ju också halvt på distanns kan man säga, men där hade vi ändå träffar ca en gång i veckan. Så vi får se hur detta blir. Förhoppningsvis ska det inte bli några problem.

Nu blir det nog regn här snart, luften är riktigt fuktig och tropisk och det känns som ett regn kan vara på väg. Det fick vi lära oss i geografi A på gymnasiet, att man kan känna när ett lågtrycksregn närmar sig, eftersom luften då snabbt blir svalare. detta p.g.a. att den svalare luften går in under den varma luften, eftersom att den är tyngre, skjuter upp varmluften, som då kyls ner och det bildas regn.

Sådär ja, då fick vi både in en språklektion och en geografilektion i detta inlägget. Lite musik ska vi också ha, så klart, och därför avslutar vi med två lite mindre kända låtar med Roxette, men ack så fina de är. Never is a long time och So far away.




Sommarens landslagsläger

Efter vistelsen i Smögen förra veckan var det i princip bara att åka hem, packa om väskorna och åka iväg igen. I helgen var det nämligen dags för landslagsläger igen. Egentligen var det sagt att varken jag, Albin eller Dzenan skulle vara med på lägren fram till EM i oktober. Man skulle istället fokusera helt, till 100%, på den trupp som var tänkt för EM, samspela dem på ett optimalt sätt, låta dem få den optimala träningen inför EM, något varken jag, Albin eller Dzenan kan bidra till i dagsläget. Nu föll det dock inte bättre ut än att Niklas skadade axeln i samband med SM i våras. Det i kombination med en rad andra faktorer gör att han i dagsläget inte är aktuell för EM. Därför fick jag förfrågan att hoppa in och självklart tackade jag ja.

Så under fredagen bar det av upp till huvudstaden, där Fatmir och Jörgen avnjöt en sen middag, jag hade redan ätit innan jag åkte, innan det var dags att sova.

Morgonen efter var det upp vid 7 i vanlig ordning, äta frukost, nu bestående av fil med egenkomponerad müsli, en frukttallrik, några köttbullar, två grövre mackor med ost, skinka, tomat, gurka och paprika, juice och kaffe.

Platsen var Beckis, där vi helgen till ära höll till och där jag inte har varit sedan synskadeidrottslägret förra året i maj. Det var i samband med att livet inte kunde bli bättre och jag var världens lyckligaste människa. Nu var jag återigen där, men sådan tur var hann jag inte tänka så mycket på det under helgen och det kändes inte så jobbigt.

Uppvärmningen kändes enormt seg och de sedvanliga sju minuters joggning kändes fruktansvärt långa. Visserligen sprang jag med Magnus, som nog höll ett lite högre tempo än vad jag och Albin brukar ha, men den största anledningen var troligen att jag inte hade tränat ordentligt på 3-4 veckor p.g.a. sjukdom och resa.

Vi var bara 5 spelare under förmiddagen, då Piotr inte deltog till 100%. Därför körde vi ett försvarande lag på ena sidan och jag och den 5:e spelaren på andra sidan. Spelet kändes dock fortsatt väldigt segt, reaktionstiden var långsam och rörelserna därefter.

Jag var inte alls nöjd med förmiddagens spel, men efter lite mat var det som att se skillnad på natt och dag under eftermiddagen. Uppvärmningen kändes fortsatt lite seg, men spelet stämnde riktigt bra. Vi spelade 2 riktiga tävlingsmatcher, Stockholm vs Malmö, där jag fick utgöra tredjelänken i Malmö, tillsammans med Fatmir och Stefan.

Vi gjorde en bra första match, men förlorade ändå, tror det var med 8-6 eller något i den stilen. Jag fick dock in ett mål, en s.k. tvåetta, d.v.s. jag gick in någon meter från min stolpe och sköt en perfekt placerad etta, precis vid stolproten. Riktigt bra precision på det skottet! Det är också ett kvitto på att jag sakta men säkert börjar röra mig mer i mitt spel och inte blir riktigt lika statisk och lättläst som tidigare.

Andra matchen gjorde vi ännu bättre och vann och det var därmed kviterat i matcher, vilket innebar att vi skulle spela en tredje och avgörande match under söndagen.

Innan dess skulle vi dock hinna med att grilla kycklingspett, som avnjöts utomhus.

Senare under kvällen var jag så trött att jag lade mig strax innan 21:00 och somnade strax därefter.

Söndagens frukost var i princip identisk med lördagens och efter densamma bar det av mot hallen igen, där vi började med att spela en kortare uppvärmningsmatch på 2x7min och sedan drog vi igång den tredje och avgörande matchen mellan Stockholm och Malmö.

Det var vi som tog ledningen och ledde med 4-2, strax innan halvtid, då jag tappade fokus för några sekunder och fick den ända egentliga dippen under matchen och släppte 2 billiga fyror, fram till 4-4.

I andra halvlek öppnade Stockholm bra och drog ifrån till 8-4 ganska snabbt. Vid tog timeout och efter det började vi äta oss ikapp. Jag gjorde visserligen inget mål i den matchen, den biten skötte Fatmir och Stefan, men jag var i allra högsta grad delaktig i vändningen, i och med mitt fina försvarsspel där på vänsterkanten. Strax före slutet kviterade vi också och fick till en förlängning, där vi också avgjorde fram till 9-8. Riktigt starkt av oss att hämta upp 4 måls underläge där!

En totalt sätt mycket bra helg med 3 mål, 2 i sista matchen under lördagen, den vi vann, och mycket stabilt försvarsspel, som jag fick mycket beröm för, både av Piotr, Jörgen och andra. Det kanske hade att göra lite med att vi numera har flyttat ner till det nya s.k. zonförsvaret, det Fatmir introducerade för oss under lägret i juni och som jag även tror att vårt klubblag kan ha stor nytta av. Detta var första gången jag provade på det, det kändes lite ovant i början, svårt att hitta rätt i positionerna osv. men man kom in i det förvånande snabbt.

Efter avslutat läger, där även vår nye idrottspsykolog i landslaget, den forne silvermedaljören på kanotgrenen K4 1000m, Tommy Karls, deltog, var det återigen bara hem och packa om väskorna, för att under gårdagen bege sig hit till stugan. Här stannar vi troligen hela denna veckan. När det begav sig var Tommy, tillsammans med Per-Inge Bengtsson, Lars-Erik Moberg och Thomas Ohlsson, 4 tiondelar från guldet i LA 1984, så det är en minst sagt meriterad och kunnig psykolog vi har knutit till oss.

Igår hanns inte så supermycket med här i stugan, men en fin kväll tillsammans med Mats, Liselotte, Hasse och Elin blev det i alla fall, med film som jag inte orkade se klart, låg och halvsov i soffan större delen av filmen, Grapetonic och lite godis.

Idag var det till en början en riktigt, riktigt fin dag. Sol och blå himmel, med små vita moln som seglade förbi. Ja, det vet ju inte jag, men gissar att det var så. Jag tog ut datorn och satte mig ute i det fina vädret. Nu kan jag äntligen vistas ute i solen igen, men skinnet ramlar fortfarande från kroppen och jag ska inte exponera den för mycket i solen. Det svider eller gör i alla fall inte ont längre, men jag kan säga att det kändes att ta emot skotten med bröstet/magen i helgen.

Nu satt jag hursomhelst ute i solen, med datorn i knät, solen skinande från en blå himmel, träd bakom mig och en fin vy ut över sjön framför mig.

Därefter var det dags för förmiddagsfika nere på bryggan, varefter körsbärsplockandet tog vid. Det finns hur mycket körsbär som helst. Vi har plockat ca 14 liter, till saft, soppa, att frysa in och annat, och ännu finns det mycket kvar. Träden fullkomligt dignar av mörkröda, söta bär. Det är sommar det! Att stå intill vägen, i solen, och plocka liter efter liter med bär och själv äta hunndratals och spotta kärnor på den varma asfalten. Kort sagt, det är fint här!

Vi avslutar inlägget med 2 sommarlåtar från grabbarna i Mellony, Nu är sommarn här och Det är sommar igen. Lite småroliga de där, läs bara dessa textrader ur låtarna:

"Upp och hoppa, upp och hoppa,
kasta fetaost på allihopa."

"Sommar sommar sommar och sol,
ingen tycker jag är cool,
ingen djävel ser på mig,
alla tror fan att jag är gay.

Sommar sommar vill va cool,
vill ha brudar i min pool,
snälla någon se på mig,
jag lovar jag är inte gay."

 Lyssna på låtarna så får ni höra! :)




Smögen

Yes, då var jag återigen hemma, efter över 1,5 veckors frånvaro, men egentligen bara för att vända. Nu i helgen är det nämligen landslagsläger, så senare idag bär det av upp till huvudstaden. Dessförinnan ska vi dock redogöra för de senaste dagarna.

I lördags, näst sista dagen i Kungsbacka, vankades det hemmagjorda Subwaymackor tillsammans med Magnus. Ja, vi åt inte Magnus då, men han deltog i projektet. Vi handlade först det som behövdes på ICA och svängde sedan ihop det hela hemma hos Magnus och åt under god aptit. En hel sådan där stor, lång, baguett drog jag i mig, men efter det var jag skapligt mätt kan jag säga.

Söndagen blev en ganska händelselös dag, vi hade egentligen tänkt att åka och bada, men vädret var växlande och ingen av oss hade någon vidare lust att bada, så det blev en väldigt lugn hemmadag, mestadels framför datorn, men även med lite kortspelande och filmtittande.

I måndags var det så dags att träffa familjen för första gången på över en vecka och för första gången denna månaden. Apropå det så kom Shep och jag fram till att vi bara kommer träffas 5 dagar totalt den här månaden, sista dagen idag. Fram till den 11:e var jag borta, idag åker jag till Stockholm, på söndag åker Shep ner till Småland för att sommarjobba i 3 veckor och när hon kommer hem har Jocke och jag åkt på kryssningen. så nästa gång jag träffar henne blir 6:e augusti.

Innan jag träffar emma har det dock gått ännu längre tid, då är det troligen september. i måndags fick vi dock träffa henne igen, på Treans bar och bistro, eller vad det heter, där hon jobbar i Smögen. Det var dock inte där vi åt första kvällen, utan det blev på Harrys, där det blev entrecote, klyftpotatis och bea. Alla åt kött eller fisk, utom pappa, som var lite avvikande och åt pizza.

Efter maten, som avnjöts ute i kvällssolen, blev det en liten promenad innan vi åkte hem till stugan vi hade hyrt och spelade kort. Stuga och stuga föresten, det var uppepå ett garage hos en familj. De hade byggt som en liten stuga där uppe med spis, TV, rinnande vatten och badrum en halvtrappa ner. Trappen ner dit var dock livsfarlig, stegen var jättesmala, så man fick passa sig så man inte ramlade när man gick ner.

En hyfsat tidig sänggång blev det i alla fall, innan det på tisdagen bar av till en strand inte långt från stugan. Strand och strand var det kanske inte, inte jämförbart med Varamon, men en liten strand var det. Vi lade oss dock på klipporna lite högre upp, för det blåste ganska mycket där vid havet. Låg man ner var det dock ingen fara och solen brände på rejält. Det var sådant där farligt väder, när det inte känns som solen tar så mycket, men det gör den, något både Shep och jag fick erfara den hårda vägen. Senare på kvällen, efter att ha legat där på klipporna i säkert 6h, läst, lyssnat på musik och pratat, visade det sig att både hon och jag hade bränt sönder oss totalt. Senare på kvällen brann det som eld i skinnet och man kunde inte vända på sig när man skulle sova, för då gjorde det helvetiskt ont, som om glödande kol pyste över hela kroppen. Kanske inte riktigt, men satans ont gjorde det hursomhelst och jag såg ut som en pinne där jag låg i sängen sa Shep. Emma röstade mer för ett lik, men ni fattar grejen.

Innan dess blev det dock riktigt, riktigt god mat på Emmas restaurang. Tidigare under dagen hade vi ätit baguetter med Smögenröra, som jag, faktiskt, tyckte var god. Jag har aldrig gillat räkor och skaldjur innan, men saker och ting förändras och nu var det ganska gott. På kvällen fortsatte jag att överraska och beställde fisk och skaldjurspasta, vitt vin och ett glas vatten. Jag hade ingen aning om det var gott eller inte, var minst sagt ute på tunn is, men det var riktigt, riktigt gott.

Emma åt Flankstek, som normalt sätt är det ända de inte får äta av där, eftersom det är så dyrt, så nu passade hon på, mamma och pappa åt helstekt Rödspetta och Shep gav sig på fisksoppan, som skulle vara riktigt god enligt Emma. Det var den också, tyckte Shep. Hon nöjde sig dock inte där, utan högg in på kladdkakan till efterrätt, något som skulle vara ännu godare, enligt Emma. Jag fick smaka en bit och den var verkligen grymt god! Jag själv nöjde mig dock med en kaffe.

En riktigt fin kväll i solnedgången och därefter följde det ovan nämnda mindre fina helvetet med smärre brännskador, som även höll i sig under onsdagen. Mina ben var illröda, Emma tyckte inte jag borde vara ute alls och det gick knappt att vara ute heller. Det brände som eld, så fort solens strålar träffade huden. Trots det begav vi oss till en "Glassbar", som dock inte var mycket för världen. Kokosglassen jag åt var visserligen god, men det var bland de minsta kulor jag har sett. Inga överfulla skopor där inte.

Vi hann även med att gå upp på några klippor och "titta" på utsikten. Inte sådär jättekul för min del, men fint var det tydligen hursomhelst.

På kvällen blev det grillat kött, potatissallad och bea hemma i stugan. Jag tyckte vi skulle ha vin, eftersom det trots allt var semester och för att det var sista kvällen med Emma på ett bra tag, men mamma tyckte inte det behövdes, för "vi drack ju vin igår". Mammas alkoholpolicy är ganska strikt. Visserligen är jag över 20, men vad kan jag göra? Jag kan ju inte bege mig av ensam till Systemet. Då skulle jag aldrig återvända och lappar på stan skulle fortfarande i oktober efterlysa en försvunnen, synskadad man. Så vinet fick vi helt enkelt skippa, men gott var det i alla fall och efter maten blev det mer kortspelande och kvalitetstid med familjen.

Solbrännan, eller rättare sagt, brännskadorna, hade nu gått ner litegrann, men jag kunde fortfarande inte ligga på mage. Det är fortfarande inte bra, det kliar som satan och näsan/kinderna kan mest liknas vid torrt ormskinn just nu. Kalla, svalkande duschar, After sun och grejer hjälper litegrann, men inte helt. Huden är fortfarande röd och kommer troligtvis ramla av. Hudcancer tänker man på, men det hoppas jag verkligen inte jag får...

Ett litet stopp i Ullared blev det igår på vägen hem, eller ja, "vägen hem" är väl kanske fel ord, det blev en rejäl omväg, men det var hursomhelst ingen angenäm vistelse. Det kliade som om jag hade loppor och jag ville mest bara ut, åka hem och slänga mig i en kall dusch. Trots mitt mindre positiva tillstånd hittade jag dock en hel del grejer. En T-shirt för 70kr, en vit skjorta för samma peng, benskydd för ynka 30kr, 6 grogglas, som även kan användas som vanliga glas, för 40kr, en 1,5l kastrull för ca 70kr, några lite finare efterrättsskålar för 20kr och 2 Axe-sprayer, Africa och Dark temptation. Kollade även på gjutjärnspanna och skinnjacka, men hittade inget större fynd där. Skinnjacka kollade jag bara på lite sporadiskt sådär, men en gjutjärnspanna behövs, eftersom jag i princip bara steker i sådana, men de kostar ju en del. Det får bli till att hoppas på att man får en sådan i vinter istället...

I övrigt kan man ju undra var världen är på väg? Tycker det har hänt väldigt mycket hemskheter nu på senaste. Först han i Hesselby, som oprovocerat högg ner en 18-åring på fotbollsplanen och där ambulansmännen inte fick gå ur ambulansen när de var framme, eftersom att polisen inte var där och hade säkrat platsen. Sedan pappan som högg ihjäl sin son med en kökskniv, efter att först ha låst ut mormodern från lägenheten, då hon anade vad som höll på att hända. Slutligen en tragedi även här i vår lilla stad. Förra veckan körde 2 killar, den ene min äldsta kusins vän, den andre en bror till min bästa kompis i lågstadiet, alkoholpåverkade. De skulle testa den enes nya Audi. Det var på en 50-väg, några hundra meter härifrån, som övergår i en 30-väg utanför en skola, min gamla låg/mellanstadieskola. De pressade upp bilen i 150-200km/(h. Föraren tappade kontrollen och bilen for rakt igenom en häck, precis emellan en lyktstolpe och ett elskåp, över hela tomten, genom häcken på andra sidan, vidare in på nästa tomt och rakt in i ett hus. Väggen flyttade sig flera decimeter och husägaren trodde först att husbilen ute på tomten hade exploderat. Bilen blev bara skrot och min kusins vän omkom. Den andre vårdas på sjukhus, men kommer klara sig. Tragiskt är bara förnamnet och dagen efter låg hundratals blommor vid platsen.

låten som får avsluta det här inlägget är Hooverphonic med låten The night before. En låt som påminner mig om mitt hjärta, eftersom det var hon som hade lagt upp den på FB för ett tag sedan, och kommer troligen alltid att förknippas med henne, precis som flera andra låtar, främst sådana som var inne förra våren, sommaren och hösten, men även vissa fina ballader, t.ex. Sång till friheten, When you say nothing at all och Magnus Ugglas 1:a gången. Den här låten är hursomhelst riktigt bra och melodin sätter sig direkt. Lyssna!


I'm alive!

Ja, faktiskt så är det så, jag lever!

Jag befinner mig fortfarande på resande fot på västkusten, nämligen i Kungsbacka, tillsammans med Albin och Louise. Det där med att det inte skulle vara helt dött här på bloggen sprack litegrann, men jag skyller ifrån mig lite smått och säger att det faktiskt inte är mitt fel. Jag har haft enormt strul med nätverket här, har fixat och trixat med brandväggsinställningar och antivirusprogram, jämfört inställningar med Albins dator, där nätet fungerar och försökt klura ut vad problemet kan ha varit. Det var ett liknande problem som jag hade hemma, när datorn inte ville ansluta till nätverket p.g.a. för hög säkerhet på brandväggen eller liknande. Det funkade dock inte här, även fast jag stängde av brandväggen och därefter fick väldiga problem med antivirusprogrammet, Avast, som ville köra ett program i "sandlådan", alltså ett program som kunde vara skadligt. Jag fick inte ordning på det, så det blev en systemåterställning där och sedan försvann det problemet. Nätverksproblemet fortsatte dock, men så plötsligt igår fungerade det. Vet inte varför, men plötsligt så gjorde det bara det, så nu fungerar det och jag är back on track again.

För tillfället sitter jag i min säng, med datorn i knät, här i det Fernströmska huset. Det är ett riktigt fint hus, Louise mamma är läkare, med stilrent kök med köksö och grejer, balkong med en dörr ut från badrummet, världens uteplats med öppen eld och ett stort bord, ett badrum utöver det vanliga och så klart också mysiga katten Leo och hunden Ruff. Vill ha katt igen, nuu!

Dagarna har varit riktigt varma, nästan tropiskt fuktiga och kvava, utom igår, då det ösregnade större delen av dagen. Den tillbringade vi i Kungsbacka med att kolla på skor inne på Stadium och fika på ett kafé som Albin och Louise gillar. De tyckte jag var tvungen att smaka en Visuvio där. Nej, inte en pizza, utan en kaka, som jag dock tyckte var sådär.

Det var inte bara igår vi fikade på kafé, även i söndags blev det kafé, då med kaffe och två rejäla ost och skinkmackor som vida översteg mina förväntningar, innan det bar av till Ingrid, Louises farmor, som då fyllde 70 år. Hon bor i Frölunda, vilket fick mig att tänka på Nicolina. Louise sa då att Adrian, hennes farbror, tränar på samma judoklubb som Nico. Jag har för mig att hon har nämnt en Adrian någon gång, men visste inte att det var han. Kul med sammanträffanden sådär!

Det blev hursomhelst jättegod smörgåstårta, dricka och kaffe i den stekheta sommardagen. En stund ute på balkongen gjorde således susen, även om det även där var oerhört varmt, men skönt. Det är så sommaren ska vara!

Kvällen innan, i lördags, hade vi dock firat Ingrid ordentligt genom att äta ute på restaurang. Taras, en turkisk restaurang nära Liseberg, blev vår anhalt, där Adrian hade bokat bord åt oss. Turkisk mat är inte direkt min specialitet, men det ska jag säga er, det var sannerligen riktigt gott! Först blev det förrätt som bestod av tolv olika sorters förrätter, hopplockade på en tallrik. Man delade ca fyra personer på en sådan, så två sådana tallrikar blev det till alla, utom Albin, som absolut skulle bryta mönstret och beställa en egen förrätt, en osttallrik med div. olika ostar. Den osten var det sannerligen inget fel på vill jag lova! Den liksom smälte i munnen. Fetaosten gick inte att ha för hackor och getosten, som snarare påminde om Halomi, var supergod. Jag som inte ens brukar gilla getost i vanliga fall.

Till huvudrätt blev det kolstekta nötfärsbiffar med ris, någon yoghurtsås och lite grönsaker till. Ruskigt gott och efter maten begav vi oss ut på Göteborgs gator för att leta efter ett ställe där vi kunde äta efterrätt/fika.

De tre första ställena vi kom till hade stängt, men till slut parkerade vi oss på Evas, vid Avenyn, där det blev en kopp kaffe för min del. Maten hade gjort mig riktigt mätt, så det blev inget mer än så. Dock ett riktigt trevligt ställe, där vi satt utomhus kring två bord strax efter niotiden på kvällen, pratade och hade det trevligt. Det var inte ett dugg kallt, vilket det inte har varit de andra kvällarna heller, förutom igår. Vi har gått ut med Ruff strax efter ett några nätter och det har varit alldeles lugnt och stilla, inte i närheten av kallt med bara shorts och T-shirt. Dessutom har det faktiskt inte blåst, något det annars känns som det gör jämt nuförtiden.

Det har även blivit några grillkvällar med både kyckling och lax ute på uteplatsen, även det riktigt skönt. Vin till båda grillningarna, även till Albins Thaigryta han svängde ihop igår, och t.o.m. champagne till laxen vi grillade i onsdags, när Magnus, Louise pappa, var här. Även fast han inte bor här så är han här relativt ofta, hjälper till med saker och ting och umgås med både Jakob och Louise en hel del. Jag har visserligen träffat honom tidigare, men aldrig riktigt pratat med honom. Det har jag gjort nu och han är supertrevlig, en riktigt "go gubbe" med härlig göteborgska. En person lätt att umgås med helt enkelt. Dessutom bjöd han alla på Taras och fikat i lördags och gav oss massa godis en kväll när han var här, kanske mest för att han själv inte skulle trycka i sig allting.

 Liseberg har vi så klart också hunnit med, två dagar t.o.m.
Jag kan säga att det räcker gott och väl, särskilt när man slipper stå i kö och får åka x2 på allting hela tiden. Det är nämligen så att går man in med en ledsagare går denne in gratis. Dessutom får man gå före alla köer och istället gå in genom grindarna där man vanligtvis går ut. Man undrar dock ibland hur folk fungerar, för vissa står och formligen stormglor när man går in där. Nog för att det vanligen är fel ingång, men man står inte och glor på folk sådär.

Personalen frågar hursomhelst i 99% av fallen om man vill åka en eller två gånger. Självklart svarar man då två gånger, så det blev mer än tillräckligt med åkatraktioner, + att jag hittade en gelik, en leksing, som höll i trådarna vid Spinnrock. Jag hade jubileums-T-shirten på mig, vilket hon noterade och sa att det var "ett bra lag det där".

Tyvärr mådde jag lite illa under måndagen, då vi först var där. Det kändes redan i Jukebox, som vi värmde upp lite smått med, och tilltog ännu mer när vi åkte Spinnrock därefter. Det var inget större illamående, men det höll i sig större delen av dagen, tyvärr. Värmen och den kvava luften gjorde nog inte saken bättre, men just därför var det ruskigt skönt att åka Colorado och Flumride, så man blev lite blöt och kunde svalka av sig. Trots illamåendet blev det otaliga åk i Uppsvinget, Spinnrock, nyss nämda Colorado och Flumride, Lisebergsbanan och Balder. Balder, som jag inte alls tyckte gick så snabbt som jag mindes den från senast jag var där, för tre år sedan, tillsammans med Alles och deras familj. Riktigt kul var den dock, men en som faktiskt var roligare var nyheten för i år, Atmosphere. Den är som Höjdskräcken, men bra mycket roligare och högre. Den är baserad på det gamla Lisebergstornet, ni vet, tornet man åkte upp i och sakta snurrade runt i för att få en fantastisk vy ut över stora delar av Göteborg. Nu går man in samma väg, sedan ner för några trappor och genom köfollan, något vi dock slapp, förutom första gången vi åkte, då vi inte visste var utgången var. Sedan åker man hursomhelst upp, lika högt som det forna Lisebergstornet och släpps sedan rakt ner. Grejen med Atmosphere jämfört med Höjdskräcken är att på den senare är man redan nere när den där lilla chocken, eller vad man ska säga, precis när man släpps, är över. På Atmosphere fortsätter man att falla i några sekunder till.

En riktigt bra nyhet måste jag säga, som faktiskt konkurerar om roligaste atraktion tillsammans med Balder och Kanonen. Kanonen är lite ryckig, men riktigt kul. Balder ger en skön känsla i maggropen, men den kunde faktiskt ha gått liite snabbare.

Två riktigt härliga dagar, och utöver detta har det blivit kortspelande och Yatzyspelande i stort sätt varje kväll/natt. Vi har alternerat mellan Plump och Chicago. Riktigt kul och trevligt sådär på kvälls/nattkvisten, innan man har gått ut med Ruff och sedan inte gått upp förrän efter tolv dagen efter. X antal promenader till Kungsmässan, ännu ett besök på Taras, där det denna gången blev oxfilérulader med ostfyllning, promenad i Göteborg införskaffande av ett par nya hörlurar och filmtittande har det också blivit.

Det har dock inte varit en lätt resa alla stunder. Det har varit enormt mycket känslor och minnen som har väckts till liv och saknaden och längtan har varit starkare än på bra länge. Att så små saker kan väcka så starka minnen. Det började redan när vi åkte hit och passerade Alingsås station. Jag har inte varit där sedan jag och världens finaste var där i september. Nu åkte vi bara förbi, men det fick minnena att blåssa upp och jag ville bara ha henne hos mig, krama och hålla om. Även pendeltågen är precis likadana. Nu åker vi förvisso inte mellan Göteborg och Alingsås, utan mellan Kungsbacka och Göteborg, men tågen är likadana, sätena är likadana, och bara det får minnena att komma upp till ytan. Jag minns hur vi satt där, första gången vi träffades, allra första gången, på fällstolar på tåget mot Alingsås, lyckligt leende över att äntligen få vara tillsammans. Det var så underbart fint och vackert. Det bästa och finaste dygnet i mitt liv. Även resan tillbaka mot Göteborg den gången och andra gången vi träffades och åkte ut till Alingsås. Jag minns när vi åkte tillbaka mot Göteborg den gången, den där lite smårolige konduktören, som närapå skrämmde en dam från vättet genom att skämta med henne om att vi redan hade åkt förbi hennes station, och hur jag lutade huvudet mot hennes axel. Ja, inte damens axel då, utan mitt hjärtas. Det var så fint. Så obeskrivligt fint och bara något så simpelt som riktigt mysig och go göteborgska får minnena att vakna ytterligare och saknaden blir enorm. Mitt finaste hjärta, jag önskar inget hellre än att allt var bra igen...

Nåväl, nog med hjärtesorg, nu är det två dagar kvar här i Kungsbacka. På måndag hämtar familjen upp mig i Göteborg och sedan åker vi upp till Smögen och hälsar på Emma i några dagar. Det ska bli trevligt och vi hoppas på att vädret blir lika fint som det har varit nu hela veckan som har varit!

Hoppas ni alla har haft en fin vecka, för det har jag!

Lite musik får avsluta det här semesterinlägget, Drillheadz ft. Dani B - I want you (Malu project remix), som nog kan klassas som lite Jumpinspirerad Hands up, och Craig Powell - She said (Hard Langer remix), som jag skulle säga är Hard dance. Den senare alltså något tyngre än den första. Listen and enjoy!




RSS 2.0