Ja, faktiskt så är det så, jag lever!

Jag befinner mig fortfarande på resande fot på västkusten, nämligen i Kungsbacka, tillsammans med Albin och Louise. Det där med att det inte skulle vara helt dött här på bloggen sprack litegrann, men jag skyller ifrån mig lite smått och säger att det faktiskt inte är mitt fel. Jag har haft enormt strul med nätverket här, har fixat och trixat med brandväggsinställningar och antivirusprogram, jämfört inställningar med Albins dator, där nätet fungerar och försökt klura ut vad problemet kan ha varit. Det var ett liknande problem som jag hade hemma, när datorn inte ville ansluta till nätverket p.g.a. för hög säkerhet på brandväggen eller liknande. Det funkade dock inte här, även fast jag stängde av brandväggen och därefter fick väldiga problem med antivirusprogrammet, Avast, som ville köra ett program i "sandlådan", alltså ett program som kunde vara skadligt. Jag fick inte ordning på det, så det blev en systemåterställning där och sedan försvann det problemet. Nätverksproblemet fortsatte dock, men så plötsligt igår fungerade det. Vet inte varför, men plötsligt så gjorde det bara det, så nu fungerar det och jag är back on track again.

För tillfället sitter jag i min säng, med datorn i knät, här i det Fernströmska huset. Det är ett riktigt fint hus, Louise mamma är läkare, med stilrent kök med köksö och grejer, balkong med en dörr ut från badrummet, världens uteplats med öppen eld och ett stort bord, ett badrum utöver det vanliga och så klart också mysiga katten Leo och hunden Ruff. Vill ha katt igen, nuu!

Dagarna har varit riktigt varma, nästan tropiskt fuktiga och kvava, utom igår, då det ösregnade större delen av dagen. Den tillbringade vi i Kungsbacka med att kolla på skor inne på Stadium och fika på ett kafé som Albin och Louise gillar. De tyckte jag var tvungen att smaka en Visuvio där. Nej, inte en pizza, utan en kaka, som jag dock tyckte var sådär.

Det var inte bara igår vi fikade på kafé, även i söndags blev det kafé, då med kaffe och två rejäla ost och skinkmackor som vida översteg mina förväntningar, innan det bar av till Ingrid, Louises farmor, som då fyllde 70 år. Hon bor i Frölunda, vilket fick mig att tänka på Nicolina. Louise sa då att Adrian, hennes farbror, tränar på samma judoklubb som Nico. Jag har för mig att hon har nämnt en Adrian någon gång, men visste inte att det var han. Kul med sammanträffanden sådär!

Det blev hursomhelst jättegod smörgåstårta, dricka och kaffe i den stekheta sommardagen. En stund ute på balkongen gjorde således susen, även om det även där var oerhört varmt, men skönt. Det är så sommaren ska vara!

Kvällen innan, i lördags, hade vi dock firat Ingrid ordentligt genom att äta ute på restaurang. Taras, en turkisk restaurang nära Liseberg, blev vår anhalt, där Adrian hade bokat bord åt oss. Turkisk mat är inte direkt min specialitet, men det ska jag säga er, det var sannerligen riktigt gott! Först blev det förrätt som bestod av tolv olika sorters förrätter, hopplockade på en tallrik. Man delade ca fyra personer på en sådan, så två sådana tallrikar blev det till alla, utom Albin, som absolut skulle bryta mönstret och beställa en egen förrätt, en osttallrik med div. olika ostar. Den osten var det sannerligen inget fel på vill jag lova! Den liksom smälte i munnen. Fetaosten gick inte att ha för hackor och getosten, som snarare påminde om Halomi, var supergod. Jag som inte ens brukar gilla getost i vanliga fall.

Till huvudrätt blev det kolstekta nötfärsbiffar med ris, någon yoghurtsås och lite grönsaker till. Ruskigt gott och efter maten begav vi oss ut på Göteborgs gator för att leta efter ett ställe där vi kunde äta efterrätt/fika.

De tre första ställena vi kom till hade stängt, men till slut parkerade vi oss på Evas, vid Avenyn, där det blev en kopp kaffe för min del. Maten hade gjort mig riktigt mätt, så det blev inget mer än så. Dock ett riktigt trevligt ställe, där vi satt utomhus kring två bord strax efter niotiden på kvällen, pratade och hade det trevligt. Det var inte ett dugg kallt, vilket det inte har varit de andra kvällarna heller, förutom igår. Vi har gått ut med Ruff strax efter ett några nätter och det har varit alldeles lugnt och stilla, inte i närheten av kallt med bara shorts och T-shirt. Dessutom har det faktiskt inte blåst, något det annars känns som det gör jämt nuförtiden.

Det har även blivit några grillkvällar med både kyckling och lax ute på uteplatsen, även det riktigt skönt. Vin till båda grillningarna, även till Albins Thaigryta han svängde ihop igår, och t.o.m. champagne till laxen vi grillade i onsdags, när Magnus, Louise pappa, var här. Även fast han inte bor här så är han här relativt ofta, hjälper till med saker och ting och umgås med både Jakob och Louise en hel del. Jag har visserligen träffat honom tidigare, men aldrig riktigt pratat med honom. Det har jag gjort nu och han är supertrevlig, en riktigt "go gubbe" med härlig göteborgska. En person lätt att umgås med helt enkelt. Dessutom bjöd han alla på Taras och fikat i lördags och gav oss massa godis en kväll när han var här, kanske mest för att han själv inte skulle trycka i sig allting.

 Liseberg har vi så klart också hunnit med, två dagar t.o.m.
Jag kan säga att det räcker gott och väl, särskilt när man slipper stå i kö och får åka x2 på allting hela tiden. Det är nämligen så att går man in med en ledsagare går denne in gratis. Dessutom får man gå före alla köer och istället gå in genom grindarna där man vanligtvis går ut. Man undrar dock ibland hur folk fungerar, för vissa står och formligen stormglor när man går in där. Nog för att det vanligen är fel ingång, men man står inte och glor på folk sådär.

Personalen frågar hursomhelst i 99% av fallen om man vill åka en eller två gånger. Självklart svarar man då två gånger, så det blev mer än tillräckligt med åkatraktioner, + att jag hittade en gelik, en leksing, som höll i trådarna vid Spinnrock. Jag hade jubileums-T-shirten på mig, vilket hon noterade och sa att det var "ett bra lag det där".

Tyvärr mådde jag lite illa under måndagen, då vi först var där. Det kändes redan i Jukebox, som vi värmde upp lite smått med, och tilltog ännu mer när vi åkte Spinnrock därefter. Det var inget större illamående, men det höll i sig större delen av dagen, tyvärr. Värmen och den kvava luften gjorde nog inte saken bättre, men just därför var det ruskigt skönt att åka Colorado och Flumride, så man blev lite blöt och kunde svalka av sig. Trots illamåendet blev det otaliga åk i Uppsvinget, Spinnrock, nyss nämda Colorado och Flumride, Lisebergsbanan och Balder. Balder, som jag inte alls tyckte gick så snabbt som jag mindes den från senast jag var där, för tre år sedan, tillsammans med Alles och deras familj. Riktigt kul var den dock, men en som faktiskt var roligare var nyheten för i år, Atmosphere. Den är som Höjdskräcken, men bra mycket roligare och högre. Den är baserad på det gamla Lisebergstornet, ni vet, tornet man åkte upp i och sakta snurrade runt i för att få en fantastisk vy ut över stora delar av Göteborg. Nu går man in samma väg, sedan ner för några trappor och genom köfollan, något vi dock slapp, förutom första gången vi åkte, då vi inte visste var utgången var. Sedan åker man hursomhelst upp, lika högt som det forna Lisebergstornet och släpps sedan rakt ner. Grejen med Atmosphere jämfört med Höjdskräcken är att på den senare är man redan nere när den där lilla chocken, eller vad man ska säga, precis när man släpps, är över. På Atmosphere fortsätter man att falla i några sekunder till.

En riktigt bra nyhet måste jag säga, som faktiskt konkurerar om roligaste atraktion tillsammans med Balder och Kanonen. Kanonen är lite ryckig, men riktigt kul. Balder ger en skön känsla i maggropen, men den kunde faktiskt ha gått liite snabbare.

Två riktigt härliga dagar, och utöver detta har det blivit kortspelande och Yatzyspelande i stort sätt varje kväll/natt. Vi har alternerat mellan Plump och Chicago. Riktigt kul och trevligt sådär på kvälls/nattkvisten, innan man har gått ut med Ruff och sedan inte gått upp förrän efter tolv dagen efter. X antal promenader till Kungsmässan, ännu ett besök på Taras, där det denna gången blev oxfilérulader med ostfyllning, promenad i Göteborg införskaffande av ett par nya hörlurar och filmtittande har det också blivit.

Det har dock inte varit en lätt resa alla stunder. Det har varit enormt mycket känslor och minnen som har väckts till liv och saknaden och längtan har varit starkare än på bra länge. Att så små saker kan väcka så starka minnen. Det började redan när vi åkte hit och passerade Alingsås station. Jag har inte varit där sedan jag och världens finaste var där i september. Nu åkte vi bara förbi, men det fick minnena att blåssa upp och jag ville bara ha henne hos mig, krama och hålla om. Även pendeltågen är precis likadana. Nu åker vi förvisso inte mellan Göteborg och Alingsås, utan mellan Kungsbacka och Göteborg, men tågen är likadana, sätena är likadana, och bara det får minnena att komma upp till ytan. Jag minns hur vi satt där, första gången vi träffades, allra första gången, på fällstolar på tåget mot Alingsås, lyckligt leende över att äntligen få vara tillsammans. Det var så underbart fint och vackert. Det bästa och finaste dygnet i mitt liv. Även resan tillbaka mot Göteborg den gången och andra gången vi träffades och åkte ut till Alingsås. Jag minns när vi åkte tillbaka mot Göteborg den gången, den där lite smårolige konduktören, som närapå skrämmde en dam från vättet genom att skämta med henne om att vi redan hade åkt förbi hennes station, och hur jag lutade huvudet mot hennes axel. Ja, inte damens axel då, utan mitt hjärtas. Det var så fint. Så obeskrivligt fint och bara något så simpelt som riktigt mysig och go göteborgska får minnena att vakna ytterligare och saknaden blir enorm. Mitt finaste hjärta, jag önskar inget hellre än att allt var bra igen...

Nåväl, nog med hjärtesorg, nu är det två dagar kvar här i Kungsbacka. På måndag hämtar familjen upp mig i Göteborg och sedan åker vi upp till Smögen och hälsar på Emma i några dagar. Det ska bli trevligt och vi hoppas på att vädret blir lika fint som det har varit nu hela veckan som har varit!

Hoppas ni alla har haft en fin vecka, för det har jag!

Lite musik får avsluta det här semesterinlägget, Drillheadz ft. Dani B - I want you (Malu project remix), som nog kan klassas som lite Jumpinspirerad Hands up, och Craig Powell - She said (Hard Langer remix), som jag skulle säga är Hard dance. Den senare alltså något tyngre än den första. Listen and enjoy!