Träningen går vidare

Då har jag haft mitt längsta uppehåll någonsin här på bloggen och det lär nog inte bli mycket bättre framöver. Jag har fortfarande ingen vidare lust med bloggen, men ett inlägg kan man slänga upp i alla fall.

Träningen efter landslagslägret i Malmö går framåt.
Jag började med Styrka 1 direkt på måndagen efter att vi kom hem. Han på träningsstudion är jättetrevlig och visade och förklarade övningarna. Erika var/är inte så duktig på att förklara hur jag ska göra, så det är bra att han finns där.

Som bekant så är min balans inget att hänga i julgranen, så nu i början har det inte varit så jättemycket styrka. Inte på de övningar där man står på ett ben åtminstone. Där har fokus i princip helt legat på balansen.

Styrka 1 innehöll enbens marklyft, enbens knäböj, enbens vader och 2 andra övningar. Marklyften försökte jag mig på med 20kg skivstång, men balansen höll inte för det, så jag fick börja med 2 3kg hantlar för att enbart fokusera på balansen.
Knäböjen var inga problem. De körde jag i en schmittmaskin och samma sak med vaderna. Istället för en vadplatta, som vi hade i Malmö, körde jag med en vadplanka. Man ställer båda fötterna på den, ställer sig på ett ben, med skivstången på axlarna, och går upp på tå och ner igen. Grejen med en vadplanka istället för att stå rakt på golvet är att man kommer djupare ner med foten än om man står rakt på golvet.

Efter styrka 1 blev jag sjuk. En försylning smög sig på och blev värre ju längre veckan gick. Så jag missade skotträningen hos Terie, fysträningen på onsdagen, det 1:a uthållighetspasset, styrka 2 på fredagen och lagträningen på söndagen.

Därefter körde vi på med Styrka 3 igen. Jag tyckte det var bäst att följa schemat istället för att köra utefter min egen position, d.v.s. missar jag t.ex. Styrka 2 kör jag trots det styrka 3 gången efter. Styrka 2 kommer ändå tillbaka på nästa varv.

Styrka 3 minns jag inte så mycket av, men jag körde ganska lugnt eftersom att jag hade varit sjuk. Dessutom hade jag beställt taxi, så vi hann bara köra igenom alla övningar en gång innan det var dags att duscha.

Skotträningen hos Terie gick bra. Det var jag, Albin och Jennifer som körde. Det blev mest skott, men även lite försvar och härdning. Ett skott där var jag inte riktigt beredd på, så Albin sköt och träffade precis under högerögat. Det kändes, men det är sådant som händer. Härdningen är ganska läskig faktiskt, mycket värre än matchsspel. Här ligger man bara på golvet och väntar på att folk ska skjuta på en. Det blir på ett annat sätt och gör ondare än i matcherna, men som sagt, det är ju härdning.

Onsdagsfysen i Bäckskolan gick också bra. Numera kör vi lite hårdare än i våras. Lite mer tempo i allting, mer kondition och lite mer styrka, mindre bollkontroll och så. Det tränar vi på tisdagar hos Terie och söndagar i Kungsbergshallen.

Under torsdagen var jag tvungen att köra fys, för på fredagen åkte jag ner till älskling, så jag fick kasta om lite där. Hur den helgen var tänkte jag skriva om, men det blir vid ett senare tillfälle, för det kräver en speciell känsla och motivation, något jag känner att jag saknar när det gäller bloggen för tillfället.

Styrka 4 innehöll bl.a. statisk mage, man ligger på en bänk och lyfter benen rakt upp och går ner igen, helst utan att svanka. Den är jättejobbig, men ännu värre blir det om man kör den på golvet och inte har något att hålla sig i. Det är grymt jobbigt.
Utöver statisk mage var det T:et, som jag säger. Man har en skivstång/2 hantlar i händerna, ställer sig på ett ben och lutar sig framåt med överkroppen och ena benet bakåt, så man blir som ett T, med ena benet som stolpe och andra benet och överkroppen som balk över. Även här är det mycket balans. Det är fortfarande den jag har svårast med, även om jag står på ett ben varje gång jag borstar tänderna numera. Balansen har blivit bättre sedan Malmö, men den är inte bra, så det blir nog fokus på balansen ett tag till.

Efter hemkomsten från världens finaste var det Styrka 5 på måndagen. Där var det bl.a. sidvridningar och jelly backs, eller vad det heter. Man ligger på sidan på en bänk. Hela överkroppen är utanför. Någon håller fast benen och så ska man gå ner, på sidan, neråt och så upp igen. Det är sjukt jobbigt. Sidvridningar håller man en skivstång i ena änden med båda händerna. så tar man ner den, först åt höger, sedan vänster, men själva kroppen är still. Man tränar alltså mage, rygg och armar.

Även detta pass gick bra och så nu i tisdags var det återigen skotträningen hos Terie. Det gick riktigt bra. Mina skott blir riktigt bra när jag får till dem. Snurrskotten däremot kräver träning, men även de går framåt. Gör man de hyfsat långsamt funkar det okej, men annars går de inte alls. Det är balansen, även där, som är det stora problemet.

Det blev mest skott även denna gången, men även lite försvar och härdning. Det var när vi körde försvar som det hände. Louis försvarade. Jag tog i lite onödigt hårt och sköt. Rakt i ansiktet på stackars Louis. I början blir det lätt att man glömmer skydda ansiktet ordentligt och det var just vad som hände. Det blev näsblod, men hon sa att det inte var någon fara, men det är klart att det känns. Det gör riktigt ont och jag borde kanske ha tagit det lite lugnare där.

Annars gick träningen bra och idag körde jag mitt 1:a konditionspass. 4x4 minuter och 6x1 minut. Det är alltså intervallträning. Man cyklar/springer fullt i 4 minuter, vilar tills pulsen är nere i 120 och kör sedan 4 minuter igen. Problemet var bara att jag inte kom upp i någon högre puls. Jag har inga löparskor, så jag fick köra cykel. Dock kändes det mest bara som mjölksyra, ingen vidare hög puls. Så, Matilda, du som kan det där med cykling, hur tränar man lättast bort mjölksyra? :)

Jobbigt var det i vilket fall, men imorgon blir det ingen styrka. Erika ska nämligen sluta som min ledsagare. Hon vill jobba mer och få in lite mer pengar. Dessutom tror jag inte hon tycker det är så jätteroligt att bara vara med på ett gym när hon inte ens tränar själv. Gymma är i princip det ända vi hinner göra numera, + att hon och jag kanske inte passar så jättebra ihop. Vi ligger inte riktigt på samma våglängd kan man säga. Dock har det så klart varit kul att lära känna henne. Vi får se om vi träffas någon gång i framtiden.

Istället har de nu letat ny ledsagare åt mig. Först hittade de en kille från Skänninge, Emil Land. Skänninge är så litet, så här vet man i princip vilka alla som är lika gamla som en själv är. Emil och jag gick i samma klass en gång i tiden, på lågstadiet om jag inte minns fel, och jag var lite halvt kompis både med honom och hans lillebror. Tyvärr hade han fått mer tid på sitt nuvarande jobb, så han kunde inte ta jobbet. Annars hade han gärna tagit det.
Så man fick leta vidare. Nu blir det troligen Martin Adolfsson. Det är min granne och före detta bästa kompis kusin. Så är det när man bor i en liten stad :P
Vi ska träffas på måndag och prata lite så får vi se hur det blir. Han pluggar tydligen på dagtid, så troligen blir det att träna kvällar i så fall. Ett stort plus är annars att vi högst troligt kommer få träna på Actic, gymmet i Linköping där Linda har kontakter, när vi vill. Albin sa dock att deras utbud på fria vikter inte är det bästa, men man får väl göra det bästa av det hela. Får man träna gratis där så är det klart man gör det, även om Träningsstudion är riktigt bra, både ur träningssynvinkeln och service/hjälp. Riktigt bra är de.

Annars har det inte hänt mycket. Det är typ så mina dagar ser ut, plugg och träning. Dock har jag nog pluggat lite mindre än vad jag egentligen borde, men den där boken är så fruktansvärt tråkig. Sida 93 är jag på nu. Ca 60 sidor kvar och det är seminarium om den nästa torsdag. Tills idag skulle vi läsa ett kapitel ur boken Impro. Jag kollade på det igår och upptäckte att det visst var ganska mycket större än jag hade trott. Det var ca 35-40 sidor, men, den boken var mycket, mycket bättre. Inläst med mänskligt tal, mycket bättre och roligare innehåll osv. Så det gick ganska smärtfritt att läsa igenom de sidorna. :)

Nya inlägg finns på Dalarnas stolthet, om ni vill läsa om hockey :)

Vi avslutar med en låt. Det får bli en riktig klassiker, 2 playaz - Tune!


Promenader

När man går ut och går har man en startpunkt, en sträcka och ett mål. Som seende behöver man oftast inte tänka på det så noga. Man vet precis var man ska gå och var målet är. Vet man inte det läser man skyltar, letar med blicken, planterar mer eller mindre medvetet orienteringspunkter i huvudet. Efter en eller ett par gånger på samma väg känner man igen sig och hittar utan problem. Det mesta går pär automatik, man lämnar bostaden, går åt det håll man ska, korsar gatan, tar sikte på teletornet snett åt höger, svänger 3:e gatan höger osv.

Som synskadad är det dock inte lika lätt. Att gå ut och gå kräver viss planering. Det är inte bara att slänga på sig skorna och gå ut. Visst, det funkar det också, men då får man vara beredd på lite äventyr och risken att inte hitta hem. Många ser det som en utmaning, att gå ut för att hitta till t.ex. affären. Man går och ser var man hamnar, hem kommer man alltid till slut. Detta kräver visst mod. Tänk er själva, ni som ser, att bege er ut i trafiken, utan att se något alls, för att leta er fram till t.ex. mataffären, som ni vet var den ligger, eller kanske inte alls. Det är inte många seende som skulle våga skulle jag tro.

Vill man vara på den lite säkrare sidan får man planera sin väg i förväg. Man funderar över vilken väg man ska gå, var man ska svänga, vilken sida av gatan det är lättast att käppa på, hur trottoarkanter, lyktstolpar, övergångsställen etc. är belägna. Precis som jag fick göra förra fredagen, när jag skulle gå ner till stan och klippa mig. Trots att jag har bott här hela livet var det inte "bara att gå". Jag fick tänka lite innan, vilken väg jag skulle ta, vilken sida av vägen jag skulle gå på, vilken väg som jag kände mig mest säker på osv. Det är många aspekter och detaljer man får ha i åtanke. Trots det gick jag ändå för långt när jag skulle till frisören. Den låg på vänster sida, 9:e trappan från gathörnet. På något sätt måste jag ha missat några trappor, för efter 6 trappor var huset slut och jag kom ut på bron över ån. Då var det bara att vända och leta sig tillbaka till gathörnet och börja om med att räkna trappor. Sådan tur var slapp jag det. Jag hade nämligen ringt och förvarnat frisören om att jag skulle komma själv, så hon skulle hålla koll ut mot gatan så att hon såg mig och det gjorde hon.

Är man t.ex. ny i en stad blir det ännu svårare. Innan man går en väg själv där bör man ha tränat in den hyfsat väl med hjälp av en orienteringstränare från Syncentralen, eller med någon annan man känner. Vissa struntar dock i det och beger sig ut i alla fall, som jag skrev ovan. Man får se var man hamnar helt enkelt.

Att det är en ny stad höjer naturligtvis osäkerheten, precis som det gör hos vilken seende som helst, men den blir än mer påtaglig när man inte ser. Man vill ju känna sig så trygg och säker som möjligt på den väg man går, eller hur? Det gäller ju även seende. Skillnaden är dock att för en seende kan det ta 2-3 gånger att gå den aktuella vägen så hittar man. För en synskadad kan det ta allt ifrån någon vecka till några månader innan man har lärt sig samma väg som den seende lär sig på 2-3 dagar, beroende på hur lång och krånglig vägen är. Naturligtvis är det svårare att lära sig en väg som korsar stora motorleder, där gångvägen svänger utan speciellt märkbara kanter, där det står t.ex. skyltar mitt på trottoaren, där asfalten är lite dålig eller där det är stora öppna ytor så att man inte har något att känna sig efter, man får gå mest på känn, än en förhållandevis rak gång/cykelväg, som korsar en liten gata.

Allt detta är mina egna erfarenheter och min egen syn på det hela.
Sammanfattningsvis så kan man alltså säga att det oftast krävs betydligt mer planering för en synskadad än för en seende som ska gå samma sträcka. Man får planera vilken väg man ska välja, vilken väg som känns mest trygg, vilken sida av vägen man ska gå på osv. medan en seende helt enkelt bara kan ta cykeln eller traska ner mot stan med musiken i öronen och gå/cykla hela vägen utan att behöva tänka så mycket. Hos en synskadad är hörseln hela tiden på helspänn och man kan, inte allt för sällan, gå en aning stelt för att man spänner sig lite, ifall något skulle råka vara i vägen. ett vägarbete som t.ex. inte brukar vara där. en seende bromsar/stannar, tittar efter om man kan komma förbi eller inte, kör förbi om det går, vänder och tar en annan väg om det inte går. Ser man inte kan ett sådant hinder ställa till väldiga besvär. Man vet inte hur långt eller hur brett vägarbetet är. Man får antingen vända om och rita om hela sin färdväg, eller försöka leta sig fram till något ställe där man kan ta sig förbi vägarbetet. Det kan ta tid och därför är det alltid bra att ha gott om tid när man är ute och går, ifall något oförutsett skulle hända.

I övrigt har jag varit sjuk i veckan. Inte jättesjuk, men förkyld. Såpass förkyld att jag inte har tränat sedan i måndags. Därför börjar jag nu få smått träningsabstinens, men imorgon ska jag träna igen. Jag får börja lite försiktigt, eftersom att jag inte har tränat på så lång tid nu, men det ska nog gå bra. Dock måste jag träna dubbelpass någon dag den här veckan om jag ska hinna med allt. Uthållighet 1 och styrka 2 har jag redan missat. Imorgon är det styrka 3, på tisdag skotträning, onsdag lagträning + uthållighet 2 och torsdag styrka 4. Egentligen är det vila på torsdag, men det får jag göra på fredag istället, för då ska jag nämligen ner till älskling igen. <3
Det blir samma ställe som senast, campingen i Alingsås, och jag längtar så jag dör. Det ska bli så fantastiskt underbart och fint så det går inte att beskriva. <3

Apropå det här med syn så avslutar vi med Robert Gustafsson, som tant, som intervjuas om sin syn på invandringen. Även som Tant Lingon om Boerkriget. De är riktigt roliga, lyssna så får ni se! :)




Landslagshelg!

Nu äntligen är jag tillbaka här på bloggen!
Innan jag åkte i helgen hände inte mycket och efter att jag kom hem har jag inte haft varken tid eller lust att skriva här. Det finns vissa tendenser som tyder på att bloggintresset börjar svalna rejält just nu. Dessutom hinner jag knappt, men det tar vi längre ner. Nu till landslagslägret i helgen!

Jag och Albin åkte ju från Linköping i fredags kväll.
Veckan innan lägret hade innehållit skotträning på tisdagen och säsongens 1:a fysträning på onsdagen. Den var inte speciellt hård, vi inledde lätt med lite prat, lite fys, mer prat och lite mer fys.

Tågresan gick hursomhelst bra, förutom att tåget, som vanligt, var försenat. Tåget ner mot Hässleholm och Malmö är alltid sent. Nu blev vi 45min sena och när vi kom till hotellet var det bara att sova. Jag och Albin delade rum med Magnus. Micke och Niklas delade det andra rummet, medan Stefan och Fatmir ju redan bor i Malmötrakterna.

Lördagen inleddes med frukost, som bestod av en grov macka med smör, skinka, tomat, gurka och paprika, en tallrik yoghurt med müsli, ett glas juice och en kopp kaffe. Därefter var det dags att bege sig till Baltiska hallen, där vi skulle ha fys hela dagen. Landslaget har fått en ny fystränare i form av Kennet Riggberger, som har tränat flera elitidrottare i Sverige. Han började med att prata om effekt och watt i muskelstyrka och explosivitet. Jag fattade inte sådär jättemycket, men därefter gjorde vi några tester i en Schmittmaskin, en skivstång som sitter fast på en ställning. Den hade Kennet kopplat till sin dator, så att han såg våra resultat av testerna. Vi började med bara stången, 20kg. Så skulle man böja benen och explodera uppåt. 30 och 40kg följde därefter och sedan gjordes samma sak om, fast på 1 ben. Jag märkte verkligen att mitt vänsterben är mycket starkare än höger. Det märktes och kändes jättetydligt.

Efter dessa tester började vi gå igenom våra kommande träningsscheman. De består av 5 olika program, kallade Styrka 1, 2, 3, 4 och 5. I varje program är det 5 övningar, så totalt 25 övningar gick vi igenom under dagen. Mestadels är det övningar på 1 ben, enbens marklyft, enbens knäböj, enbens frivändningar osv. I princip alla övningar är med fria vikter och det krävs en riktigt bra balans. Det var också det som märktes tydligast under dagen. Min balans behöver bli mycket, mycket bättre. Nu i början blir det nästan till att skippa skivstången helt för att helt koncentrera mig på balansen. Balansen är mycket viktig senare under matcherna när man t.ex. skjuter snurrskott. Då tar man ett steg fram, t.ex. med vänsterfoten om man skjuter med höger, sätter i högerfotens tår, snurrar ett varv på högerbenet, sätter ner vänster fot framför höger och skjuter. Det klarar inte jag, för jag har för dålig balans just nu. Därför blir det till att stå på ett ben ett tag varje dag nu framöver.

Några andra övningar vi gick igenom, som jag kommer ihåg, var enarms bänkpress, rygglyft på en bänk, nedre delen av magen och situps på en bänk, fast neråt. Man ligger med överkroppen utanför bänken, på sidan, går ner mot golvet och så upp igen. Någon annan sitter på benen och håller fast dem. Över huvud taget är det mycket fokus på bålen och benen, eftersom att det är benen man jobbar med hela tiden under en match. Det är de man skjuter ifrån med när man slänger sig, det är de man använder när man reser sig upp och skjuter, ja, det är de man använder i stort sett hela tiden.

Mitt under alla övningar gick vi och åt på Kniv och gaffel. Maten var helt okej och efteråt fortsatte vi med fysgenomgången.

Efter alla övningar var man ganska slut i huvudet av all information och allt nytt. Under kvällen beställde vi Thaimat och hade ett möte och utvärderade VM i Sheffield tidigare i somras. Jag satt och halvsov under en del av mötet, för jag var riktigt trött och somnade också ganska tidigt när vi kom tillbaka till hotellet.

Under söndagen väntade matchspel efter en exakt likadan frukost för min del. Uppvärmningen var i 30 minuter och inleddes med att jogga i ganska högt tempo i ca 10 minuter. Det var ganska jobbigt.

I början av matchspelandet, som vi spelade i 15 minutersintervaller, kände jag mig ganska ringrostig. Det var ju 1:a matchspelet efter sommaren för min del och det kändes. Eftersom det dessutom var en ny grupp var kommunikationen på planen kanske inte den bästa och vissa saker visste jag inte ens om, som t.ex. det där med medflyttning, d.v.s. om högerbacken t.ex. får bollen går vänsterbacken ut vid sin stolpe, så att högerbacken har även vänsterbacken fri om han vill. Sådant har vi inte kört med tidigare, så det var svårt att veta innan, men det är sådant som tar sig med tiden.
Skotten man fick på sig var dock inte så farliga tyckte jag. De andra skjuter långt, långt mycket bättre än Albin och mig, men att ta emot de skotten är inga problem. Ibland hinner man inte ner, men det handlar mest om explosivitet och kondition. Vi har helt enkelt inte den konditionen och explosiviteten ännu. Stefan sa dock efteråt, i omklädningsrummet, att han tyckte jag försvarade bra. Skotten studsar inte över eller så och det är ju bra. :)

Mycket spel blev det under dagen och jag tycker det gick bättre och bättre ju längre dagen gick. Jag och Albin fick spela ungefär halva matchtiden var, eftersom vi var 7 spelare och man bara kan vara 6 på planen samtidigt. Dock tillhör både Albin och jag landslaget nu, även om vi troligen inte får spela så mycket under den närmsta tiden, men vi kanske får följa med på någon turnering eller så för att se hur det är. Bara det är ju väldigt lärorikt och bra inför framtiden. Målet de har med landslaget är att det ska vara ca 7-9 spelare som slåss om platserna. Nu är vi 7, även om det inte råder någon större konkurrens än så länge, men det kommer.

Våra träningsscheman började igår och de ser ungefär ut såhär:

Måndag: Skotträning hos Terie
Tisdag: Fys
Onsdag: Kondition
Torsdag: Ledigt
Fredag: Fys
Lördag: Lagträning
Söndag: Ledigt.

Dagarna är kanske inte superviktiga, huvudsaken är att man gör det man ska varje vecka och inte tränar för många dagar i rad. Man orkar hålla samma hårda tempo ungefär 3 dagar i rad, sedan måste kroppen vila. Fatmir sa att han hade träffat någon friidrottare på gymmet där på FIFH. Han frågade om han använde Kennets träningsprogram. Det gjorde han inte sa han, för det var knappt någon träning, han körde dubbelt så hårt istället, men just då var han skadad. Konstigt? Inte alls. Kroppen behöver viss vila och återhämtning. Sedan är det självklart individuellt hur snabbt kroppen återhämtar sig efter flera hårda pass, men vila, det behöver alla.

Som ni också ser har vi flyttat skotträningen från tisdagar till måndagar nu. Detta för att Terie kommer ha ganska mycket att göra framöver på tisdagar. Dock blev det fys igår. Som väntat hade de inte alla redskap jag behövde där, men det gick att lösa ändå.
Program 1 ser ut såhär:

4x4 enbens marklyft på varje ben
8x4 enbens knäböj på varje ben
10x3 vadhävningar på varje ben
8x3 flowingmatta/baksida lår
8x3 enarms bänkpress.

Marklyften gick som sagt inget vidare för min del. Balansen hindrar mig. Så istället för skivstång börjar jag med 2 3kg hantlar för att träna upp balansen mer.
Enbens knäböj körde jag i Schmittmaskinen, det kändes, men tränar ju inte balansen så mycket eftersom att stången sitter fast.
Vadhävningarna var inga problem. De hade ingen vadplatta, som vi hade i helgen, men en vadplanka hade de och det gick lika bra.
Någon flowingmatta, som är som en slags matta man har 2 patchar på, som man, i den här övningen, sätter fötterna på och glider framåt. Man spänner alltså mage, rygg och baksida lår. Istället fick jag köra en baksida lår-maskin och det kändes det också.
Enarms bänkpress var inga problem alls.

Imorgon är det kondition, men jag får se hur det blir med det, för jag har haft ont i halsen idag, så jag kanske hoppar det imorgon...

Utöver träningen så har jag nu börjat läsa min 1:a kursbok. Spela roll av Anders Järleby. En, till en början, riktigt, riktigt tråkig bok, dessutom inläst med talsyntes. Allt gick in genom det ena örat och ut genom det andra i början. "I börrjan" var igår. Jag vet inte hur många gånger jag fick läsa om de sidorna, sida 12-16, jag läste igår. Flera timmar tog det i vilket fall, men idag gick det lite bättre. Sida 30 har jag hunnit till nu, men det tog uppåt 5 timmar att hinna dit, så ca 2,6 sidor/h läser jag. Det kommer ta fruktansvärt lång tid att läsa igenom den här boken, + att man ska skriva och reflektera över det man läser. Usch. Jag vill inte ens tänka på den där engelska boken vi ska läsa om ett tag, även den inläst med talsyntes. Jag kommer inte fatta ens 2% av boken...

Klippt mig har jag också hunnit med att göra. Inte jag då, men Anna. Jag gick dit själv i fredags. Erika kunde inte följa med och alla andra var i skolan/på jobbet, så jag fick ta mig ner dit på egen hand. Det gick bra, förutom att jag gick för långt och var nära på att snubbla på trottoarkanten en gång. Jag hade dock ringt och förvarnat Anna om att jag skulle komma själv, så hon höll utkik efter mig när jag kom.
Innan jag gick dit fick jag världens flummigaste idé och fixade en jättegullig pressent åt älskling. Vad det är tänker jag inte berätta nu, det får ni veta en annan gång. ;)

 Nytt modem har vi också skaffat oss. Det är inbyggd router i det, men så klart ska det djävlas med min dator. Pappa var nere på Konsum och hämtade det förut. Det hade legat där sedan i fredags, men pappa hade inte fått något SMS om det. Vi kopplade hursomhelst in det, men icke. På deras dator funkar det felfritt, men inte hos mig. Det är säkert någon brandväggsinställning eller något som hindrar, eftersom vi har haft en extern router tidigare, men Robin skulle komma hit på torsdag och kolla på det. Tills dess hade jag varit datorlös om jag inte hade haft mitt mobila bredband, som jag kör med nu för tillfället.

Hockeyn smygstartade lite nu ikväll med Malmö - Oskarshamn som slutade 3-2 och Rögle - Borås, där faktiskt Borås vann med 6-5 efter sudden. en ganska rejäl skräll med andra ord. Dock kommer det faktiskt inte bli så mycket hockey här i den här bloggen längre. Jag gjorde nämligen slag i saken tidigare idag och skapade en ny hockeyblogg, Dalarnas stolthet. Jag kommer annonsera nya inlägg där här på bloggen och länken kommer också finnas att tillgå. Generellt sätt så känner jag som sagt att bloggintresset har svalnat rejält för tillfället, så jag vet inte hur mycket eller hur ofta jag kommer uppdatera numera, men det är sådant som visar sig. :)

Hoppas ni alla har haft en bra helg och en bra vecka i alla fall! :)

Ronan Keating - When you say nothing at all

Den här låten är så fin. Det har inte tillhört en av mina favoriter förut, men nu på senaste har den blivit en låt jag aldrig kommer glömma, en låt jag alltid kommer förknippa med dig. <3

Temat,
"The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all",
stämmer så väl in på hur det verkligen är. Det räcker att bara vara där, att bara finnas där, hålla om, krama, ja, bara vara där helt enkelt. Ord är överflödiga, de behövs inte. Närheten, värmen och kärleken som strömmar mellan oss säger mer än alla världens ord. <3

Så, här har ni hela texten:

"It's amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word you can light up the dark
Try as I may I can never explain
What I hear when you don't say a thing

The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all

All day long I can hear people talking out loud (oh…)
But when you hold me near (oh, hold me near)
You drown out the crowd (drown out crowd)
Try as they may, they can never defy
What's been said between your heart and mine

The smile on your face let me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all…oh

Oh, the smile on your face let's I know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all

You say it best, when you say nothing at all
You say it best, when you say nothing at all
(The smile on your face)
You say it best, when you say nothing at all
(The truth in your eyes)
(The touch of your hand)
You say it best, when you say nothing at all
(Let me know that you need me)
You say it best, when you say nothing at all (nothing at all)
You say it best, when you say nothing at all (nothing at all)
You say it best, when you say nothing at all (nothing at all)"

Självklart ska ni också få lyssna på låten. Det gör ni bäst genom att lyssna här nedan. Majoriteten av alla vet nog precis vilken låt det är, men den kan inte höras för få gånger, så lyssna och njut, märk hur ett lyckligt leende sprider sig över läpparna och känn värmen strömma ut i hela kroppen. Det här är kärlek! :)



Texten är förövrigt hämtad från lyrics007.com.

Universitetet!

Ja, wie die überschrift sagt geht man jetzt an der Universität. :)

Det där var nog den 1:a meningen i denna blogg på tyska. Helt 100% rätt är det säkert inte, men något åt det hållet i alla fall.
När vi ändå är igång kan vi ta samma mening, fast på Swahili. :)
ndiyo, kama jina anasema ni sasa katika chuo, enligt Googles språkverktyg. :)

I alla fall så har jag då nu börjat på universitetet. Det känns helt okej.
Kursen jag ska läsa är dramakommunikation. Jag hade varken lust eller vilja att plugga speciellt mycket nu efter studenten och drama har jag alltid gillat, så en dramakurs på halvfart var perfekt. Just nu vill jag dock mest att året bara ska rinna iväg så att det kan bli sommar, men går man en rolig kurs går sannolikt året i alla fall snabbare än om kursen hade varit tråkig. :)

1:a dagen var i torsdags. 17:15 var det upprop, men jag var där redan 16:45, för att Åsa och jag skulle fixa mitt LiU-kort. Det gick bra, jag fick skriva under ett papper, skriva på kortet och ta ett kort att ha på kortet. Detta kort fungerar både som nyckel, lånekort och legitimation. Eftersom den här kursen är på kvällstid så kan det hända att man stöter på vektare som vill att man ska legitimera sig. Det kan även vara bra att kunna låsa upp dörrar om man lyckas gå ut och de slår igen.

Därefter gick vi bort till Key-huset, där vi ska vara. Tyvärr finns det ingen taxihållplats där, så jag får åka till Zenit i alla fall och så får någon hämta mig där. Denne "någon" kommer vi till strax.

17:15 var det som sagt upprop. Det var inte alls lika många där som hade anmält sig, som vanligt antar jag. Hade det varit fler hade det blivit 2 grupper, en på torsdagar och en på lördagar. Den på lördagar hade varit varannan lördag mellan 9-16. Nu blev det dock bara en torsdagsgrupp och då är det mellan 17-20. Då var det 2st som inte kunde vara med, för de kunde bara på lördagar.

Efter uppropet stal Åsa lite tid och berättade att jag är gravt synskadad och undrade om det fanns någon som ville agera lite assistent/ledsagare, följa mig till och från taxin och hjälpa till lite mer runtomkring när jag behöver hjälp och så. För lära sig hitta där, det går inte. Speciellt inte nu när jag bara kommer vara där en gång i veckan.
I vilket fall sa en tjej "absolut" direkt, som en självklarhet, helt utan tvekan. Miranda hette hon och verkar jättesnäll och trevlig. Vissa personer trivs man ju bara med sådär 1:a gången man träffas. Hon var en sådan, så det känns bra. På vägen ut till taxin lite senare undrade hon varför jag hade blivit blind. Jag hann berätta ungefär halva historien innan taxin kom.

Innan dess hade vi dock gått igenom gruppen, presenterat oss med namn, varför vi var där och var vi kom ifrån. Det var allt från 19-20-åringar till 45-50, så rejäl variation var det. Hela gruppen verkar trevlig och jag tror det kommer bli bra. Förhoppningsvis har alla fördomar och annat försvunnit vid den här åldern, om inte annat så vågar man i alla fall fråga, vilket inte är fallet på främst högstadiet. Där har många fördomar och dömer en utan att egentligen veta något alls. Sådana finns det så klart nu också, men andelen har förhoppningsvis sjunkit drastiskt.

Utöver gruppen gick vi även igenom literaturen, portfolion vi ska skriva på under hela hösten och använda som underlag till tentan i januari etc. Det känns ganska rörigt just nu, men det fixar sig nog. Det blir ju mycket såhär i början.

I måndags gymmade jag för 1:a gången på väldigt länge. Det var 1:a gången jag var på Träningsstudion sedan de gjorde om och flyttade upp allting, från källaren och upp till övervåningen.
Det var dock nära att det inte blev någon träning, för innan jag kom hade Erika varit inne och pratat med dem. Hon sa att de ville att man skulle boka tid för visning av maskiner osv. Det tyckte inte jag att jag behövde, för jag har ju tränat där förut, även om det var ett tag sedan.

Dock hade jag inga pengar, så först fick vi gå och ta ut pengar. Det var lättare sagt än gjort skulle det visa sig, för uttagsautomaten var jätteseg. Koden blev fel, beloppet blev fel, jag fick avbryta några gånger och till slut fick Erika titta så det blev rätt. Riktigt dåligt att automaterna är så sega, speciellt om man inte ser. Då märker man ju inte att man har tryckt fel förrän man trycker på "klar" och automaten säger "Ogilltig kod, försök igen" eller "Ogilltigt belopp, beloppet ska vara i jämna svenska hundratal", eller något i den stilen.

Därefter skulle jag hämta ut min STCC-biljett på närmsta ATG-ombud. Det gick inte heller. Bokningsnumret hade jag i huvudet, men så var man tvungen att ha en pinkod, som jag inte ens hade noterat när jag bokade biljetten. Så det var bara att bege sig därifrån och vidare till gymmet.

Träningen gick däremot bra. Jag värmde upp genom att springa ca 10-15 minuter och körde sedan 3 varv i cirkelrummet. Det var riktigt jobbigt på slutet. Det hade dock varit roligare om Erika också hade tränat, så att jag inte hade behövt träna själv. Nu tittade hon bara på, hjälpte mig om jag behövde någon hjälp och fylde i ett sådant där papper med vikter. Hon hade inte råd att träna sa hon. Vi ska ha ett möte i slutet av månaden ang. ledsagare, så då får vi väl se. Jag och Erika är egentligen inte så lika, så vi får väl se hur det blir...

I tisdags blev det träning igen. Nu var det skotträning hos Terie, som vanligt. Tyvärr var det bara jag som tränade. Albin och Louis var där, men Albin hade skurit sig i fingret dagen innan när de lagade mat. Så jag fick stå helt själv och nöta skott. Jag sköt i drygt en timme, varpå vi körde lite härdning på mig, d.v.s. jag ligger ner och Albin skjuter på mig, och därefter satt vi och pratade lite.

I onsdags däremot blev det ingen träning. Det var fortfarande problem med nyckeltaggarna till hallen. Inte heller på söndag blir det någon träning. Jag vet inte exakt varför än, men det får vi nog reda på imorgon, för då ska vi till Fontänen i Linköping för att prova och köpa LHIF-overaller. Syftet med dem är att alla i hela klubben, alla sektioner, ska ha likadana overaller. Så de ska vi ha på oss ute på tävlingar och så framöver. :)

Mycket mer har inte hänt i veckan, förutom att jag blev kvällens drinkmaster tidigare ikväll. Jag lyckades både göra en Alexander och Rom&Cola. Alexandern blev mycket godare än den vi gjorde när jag, Jocke och Alle testade förra sommaren. Då fick Alle hälla på ca 2dl grädde till för att den skulle gå att dricka. Nu blev den mycket bättre, men lite stark ändå. Jag skulle ha haft ännu mer is än vad jag hade.

Vi avslutar med 2 låtar. De lite roliga Elov & Beny, med låten "Hal som en tvål" och undertiteln "The soap song".
"Jag vill ta på dina lår,
ringer på din telefon,
jag vill höra på din röst,
vi kan ses om du har lust,
vi kan gå på restaurang,
du och jag har ett särskilt band,
Jag kan va din Don Juan,
svara nu kan jag få chans?"
Lyssna så får ni höra! :)

Vi kör också Talisman's gamla rockklassiker, I'll be waiting!




Försäsongen och tabellen

Då är det så snart dags för nedsläpp för säsongen 2010/11. Leksand möter Mora direkt i 1:a matchen. Jag hade tänkt åka upp redan då, men det får vänta lite. Bättre att vänta och se lite hur säsongen utvecklar sig. Utematchen den 26/2 i vinter ska jag i vilket fall på! Det är 20 000 ståplatser, genomskillnig sarg och rörlig reklam, av vad jag har hört. Det kommer bli ett rejält drag!

Försäsongen då. Hur har den varit?
Sådär får man väl säga. Man har blandat och gett lite av varje.

1:a matchen spelades hemma i Tegera arena, som Ejendals arena numera heter, mot norska Lillehammer, där Andreas Martinsen, som representerade Leksand en bit in på säsongen förra året spelar.
Matchen slutade till slut med Leksandsseger med 2-1, efter att Lillehammers målvakt hade storspelat. Lillehammers mål gjordes förövrigt just av nämnde Martinsen.

2:a matchen var derby mot Mora. Ganska bra med folk på plats i FM-Matsson arena, men det blev ingen vidare match, även om Leksand till slut kunde vinna med 2-1 efter straffar. Daniel "Hempa" Hermansson var det som avgjorde.
I Leksandsmålet stod Erik Hanses, som bekant har lyfts upp till A-laget från J20. Han storspelade, var riktigt bra. Faktiskt mycket bättre än Galbrait, som stod i 1:a matchen.

3:e matchen spelades mot lite bättre och hårdare motstånd i form av Timrå. Där blev det mycket bättre spel. Även fast Timrå till slut vann med uddamålet gjorde man ändå en riktigt bra match. Tomas Kollar var det som gjorde Leksands ända mål i matchen, om jag inte missminner mig helt och matchen slutade således 2-1 för Timrå.
Även J20 och J18 matchade mot Timrå och där blev det seger för både J18, 4-2, och J20, 5-1.

Därefter var det en veckas vila innan det var dags för Claes Olsson-kupp.
I år var det Leksand, Mora och Brynäs som deltog. Med andra ord, i princip bara derbyn.
Brynäs vann 1:a matchen i turneringen tämligen enkelt när man slog Mora med hela 8-3.
Dagen efter mötte man Leksand. Måhända att Brynäs då hade en match i benen sedan dagen innan, men Leksand gjorde en riktigt bra match. Både på planen och publikmässigt. Det var en bit över 3000 på plats och både Superstars och Brynäsklacken höll igång ganska bra.
Brynäs tog visserligen ledningen, men i 2:a perioden vände Leksand, från 0-1 till 3-1. 2 av målen var dessutom riktigt snygga.
Brynäs fick dock in en redusering och med 8 sekunder kvar av matchen kviterade man. Självklart rriktigt surt, men på straffar kunde i alla fall Leksand vinna och få med sig 2 poäng från matchen.

Man hade alltså chansen att ta hem hela turneringen ifall man slog Mora på lördagen. Brynäs hade spelat klart och stod på 4 poäng. Leksand hade 2 och Mora 0.
Tyvärr visade sig matchen bli raka motsatsen mot fredagens drabbning med Brynäs. Publiken var inte alls med på samma sätt som dagen innan. Inte heller spelarna var med. Det var felpassningar, klantigheter, mål bakåt i powerplay osv. Ingenting stämde och Mora vann med skandalöst dåliga 0-3! På hemmais! Visserligen var det bara en träningsmatch, men ändå. Att förlora mot Mora på hemmaplan, det gör man bara inte.
I och med det resultatet slutade man istället sist i turneringen med sina 2 poäng, mot Brynäs 4 och Moras 3.

Ikväll Möter Leksand Västerås i Hedemora ishall, den näst sista träningsmatchen innan serien drar igång. J18 och J20 har redan varit igång och spelat mot nämnda Västerås och det blev seger för J20, 6-2, och oavgjoer för J18 , 3-3.
J20 slog dessutom st.Petersburg, dagen efter, med hela 5-2, efter att ha lett med 4-0 efter 1:a perioden. Inte nog med det, 3:e matchen på lika många dagar, nu borta mot Brynäs, vanns även den, nu med 3-5, trots att Brynäs ledde både med 1-0 och 3-1. Man har även återigen slagit Timrå, nu med 4-2.

När det gäller tabellen så blir den oerhört svårtippad i år. En sak är i alla fall klar, Leksand står inte som solklara seriefavoriter i år.
Här nedan följer först förra årets tippning. Siffrorna innom parentes är var lagen slutligen slutade i tabellen.

1, Leksand (1)
2, AIK (2)
3, Malmö (5)
4, Västerås (8)
5, Växjö (3)
6, Troja (11)
7, Almtuna (4)
8, Björklöven (12)
9, Mora (6)
10, Oskarshamn (14)
11, Örebro (10)
12, Borås (9)
13, Sundsvall (13)
14, Bofors (7)

Vi kan alltså se att jag hade 3/14 rätt. Leksand och AIK 1:a och 2:a och Sundsvall 13:e.
Bofors hade jag tippat som jumbo, men de överraskade hela säsongen och ledde ju faktiskt serien efter några omgångar. Playoff klarade man i vilket fall, något däremot inte Troja gjorde, som jag trodde skulle klara det. Även Västerås hade en katastrofal säsong där man missade playoff. Bättre gick det däremot för Växjö och Almtuna, som jag tror kan ha en bra chans även i år, speciellt de förstnämnda.
Årets tippning av tabellen ser ut enligt följande:

1, Malmö
2, Leksand
3, Rögle
4, Växjö
5, Bofors
6, Örebro
7, Almtuna
8, Mora
9, Oskarshamn
10, Tingsryd
11, Borås
12, Västerås
13, Troja
14, Sundsvall

De 3 lagen i botten tror jag, tyvärr för Västerås del, kommer ligga där nere. Sundsvall kommer troligen inte ha mycket att säga till om. Det är inte så konstigt i och med att man väldigt sent fick reda på att man över huvud taget skulle spela i Allsvenskan, efter att Björklöven flyttats ner.
Troja känns inte starka alls måste jag säga. Jag har inte följt dem speciellt noga nu under försäsongen, men mitt allmänna intryck är så.
Västerås och Borås kan vara med och slåss om de sista playoffplatserna med bl.a. Oskarshamn och Tingsryd. Tingsryd, nykomlingen, som både kan gå till playoff om allt klaffar och få spela kval neråt om allt havererar. Detsamma gäller Oskarshamn.
Mora och Almtuna ska nog inte löpa någon större risk att få kvala neråt, men de ska absolut inte vara säkra på sina playoffplatser, för bakom finns flera kandidater till de platserna.
Sedan är det ett litet hopp känns det som. Örebro tror jag i år, på allvar, kan blanda sig i striden om playoffplatserna och jag blir inte alls förvånad om de lyckas knipa en av dem, även om man säger att det 2:a året i en serie ska vara värst, något som Troja fick erfara förra säsongen.
Bofors tror jag även de klarar en playoffplats även i år. Förra året tippade både jag och Alexander Millner, på Hockeymagasinet, dem sist i tabellen, men de överraskade något enormt. De har i stort sätt samma lag även i år, även om Blomkvist och Lund har gått till Elitserien.
Över Bofors blir det jämnt. Dessa 4 lag som är kvar, Malmö, Rögle, Leksand och Växjö, tror jag kommer slåss om de 3 direktplatserna.
Malmö blir riktigt farliga i år när man har plockat hem både Jesper Matsson och Mikael Wahlberg. Det är deras backsida som är oroväckande, men får de bara ihop det blir de supergiftiga i år.
Trots att Rögle i stort sätt har ett helt nytt lag tror jag de kommer vara med där uppe och slåss och självklart vill de upp igen.
Leksand har ju, som bekant, satsat lite annorlunda i år mot tidigare säsonger. Man har lyft upp många juniorer, kontrakterat många över 2 säsonger och satsat mer ungdomligt över huvud taget. Man har inte dessa dyra stjärnspelare som Pelle Prestberg, Peter Nordström, Thomas Rodin etc. i år, men killar som Tomas Kollar, Jussi Pesonen och Daniel Hermansson är kvar. Dessa kommer naturligtvis bli mycket viktiga kuggar i laget, men även gamla inbitna leksingar som Jens Bergenström, Johan Hägglund och Jesper Ollas kommer att få dra ett tungt lass. Dock tror jag inte det räcker för serieseger i år. Över huvud taget kommer det bli väldigt jämnt i år och det ska bli spännande att se hur resultaten artar sig nu när serien drar igång, om 2 veckor idag.

Vi avslutar med hur förra säsongens kvalserie inleddes, hemma mot Växjö.

Flagga som stötande Spara i  

RSS 2.0