Synpoden avsnitt 5

Avsnitt 5 out now!

I avsnitt 5 pratar och diskuterar vi kring hjälpmedel och tillgängligheten i dagens samhälle. Det blir mycket teknik och du får bl.a. reda på hur man använder en dator och iphone när man inte ser något alls. Du får också inblick i vilken enorm hjälp just denna tekniks utveckling har inneburit för oss, både gravt synskadade och synsvaga, när det gäller att ta del av samhället, nyheter, bankärenden, inköp, informationssökande, socialt nätverkande, men kanske framförallt när det gäller att snabbt ta reda på busstider, tågtider, var tåget kommer in i en viss stad, var det går ifrån osv. smådetaljer som fullt seende kanske inte ens tänker på, men som är väldigt avgörannde om man ska hitta t.ex. från tåget utan att se något alls.

Du får också veta vilka andra hjälpmedel som kan vara till nytta i vardagen, vad en färgindikator är, lite historia och tillbakablick på gamla hjälpmedel, hur filmmtittande fungerar när man inte ser, vad syntolkning är och hur det fungerar.

Slutligen belyser vi i all korthet det mest välkända hjälpmedlet av de alla, den vita käppen.

Lyssna nedan!


Midsommar och födelsedagsfirande

Midsommar spenderades hemma hos svärföräldrarna. En väldigt lugn dag, där det åts skinka och sill till lunch, med jordgubbar, glass och grädde till efterrätt, bara två timmar efter att jag smällt i mig en dubbel portion gröt och ett ägg till frukost. Senare blev det bad i badtunna och så grillat kött och potatisgratäng till middag, varefter dagen avslutades redan 22:45, då jag gav en engelsk film en floppstämpel och istället gick och ställde mig i horisontalläge. Inget midsommarfestande här alltså...

Det var i vilket fall en fin dag, där vädret väl egentligen var det enda som kunde ha varit bättre, precis som under söndagen, då jag för första gången någonsin firade hela min födelsedag i stugan. Mamma, pappa och moster kom och sjöng för mig på morgonnen och bara det var några år sedan nu. Det blev fika utomhus och maten förbereddes lagom tills det att gästerna skulle komma,men precis när allt var klart, ja, då öppnade sig himlen så klart och vi fick packa ihop allting och gå in och sätta oss.

Maten var i vilket fall supergod och jag drog, till mina systrars och sambos förskräckelse, i mig inte mindre än tre portioner.

Efter maten bestämde vi oss för att spela kubb,men precis när allt var uppställt och klart, ja, då öppnade sig himlen och vi fick gå in igen.

Till slut lyckades vi i vilket fall genomföra det där kubbspelandet och det slutade oavgjort, 1-1 i matcher. Ingen ville spela en tredje och avgörande omgång, för nu hägrade fikat där inne och det bjöds på två tårtor, jordgubbstårta, så klart, kokosrutor, drömrulltårta och daddelbollar, vilka jag får tacka Nicole för. Receptet är jätteenkelt och de smakar nästan som "vanliga" chokladbollar, men med skillnaden att det är daddlar och kokosiolja istället för socker och smör. Syster ville ha receptet på dem, men övriga släkten var väl måttligt imponerade. Det ska vara "riktiga kakor" tycker min släkt och jag är benägen att hålla med. I stugan gör vi inte mycket annat än äter och fikar känns det som ibland, men ibland kan det ändå vara gott med något annorlunda också.

Det blev en andra natt i stugan och i måndags blev jag nästan förbannad på vädret. 13 grader och samma växlande väder som under söndagen. Ena stunden regnar det, för att tio minuter senare vara sol, för att ytterligare tio minuter senare regna igen. Det är fasen inget sommarväder och det har det inte varit tisdag-onsdag heller. Imorse ville jag faktiskt inte ens gå upp. Det ösregnade och kändes mer som oktober än juni. Jag ville bara ligga kvar i sängen, kolla på film och dricka varm choklad. Synd bara att årstiden är fel för det, men med det här vädret är det inte svårt att låtsas, så, är det någon som är med mig? En filt, några bra filmer och lite varm choklad, någon?


Sun is shining and so are you

Klart bäst just nu!


Beviljade bidrag och stipendier!

Nu efter midsommar kommer jag behöva ekonomiskt stöd för att kunna fortsätta mina pendlingsresor ner till Malmö varannan vecka, då min privatekonomi inte direkt är den fetaste och stödet jag har haft från föreningen försvinner.

Jag har med anledning av detta sökt div. olika bidrag och stipendier för att kunna fortsätta resandet och därmed iockså kunna fortsätta slåss om en plats till truppen som åker till Rio nästa år. Utan malmöresorna hade det näst intill varit omöjligt för mig att nå dit, eftersom att motståndet och kunnandet här på hemmaplan är alldeles för dåligt mot vad jag egentligen behöver. Även med Malmöresorna är vägen dit väldigt lång, men det ger mig iaf en chans att nå dit och den chansen tänker jag ta!

Nu har jag beviljats inte mindre än tre olika stipendier!

Dessa bidrag och stipendier kommer hjälpa till enormt mycket i min satsning mot paralympics i Rio nästa år, det är en sak som det inte råder något som helst tvivel om, och därför är jag väldigt tacksam för de här pengarna, för, som sagt, utan dem hade min satsning inte ens varit möjlig!

Fortsätter vi på klubbnivå så har vi nu under veckan, för tredje året i rad, varit med under sportis camp i Mjölby, där barn/ungdomar i mellanstadieåldern får prova på div. olika idrotter, däribland alltså goalball.

Tidigare år har det varit väldigt uppskattat, så även i år.

Barnen tycker det är jätteroligt och när man pratar med kökspersonal och andra runtomkring så märker man att barnen pratar mycket om det även utanför själva aktiviteten, vilket så klart är jätteroligt!

För min egen del har veckan inte varit särskilt bra. I måndags putsade jag visserligen mitt pers på 4km ytterligare, det nya lyder på 17:55, men igår kändes styrkan väldigt tung och energilös, jag glömde totalt bort ett möte med SRF som jag skulle på, jag hällde kaffesump på golvet och så blev min B-uppsats som jag lämnade in för några veckor sedan inte godkänd och måste kompletteras nu över sommaren. Idag gick intervallerna minst lika trögt som styrkan igår, helt energilöst och det fanns inget att ta av i benen, de var helt stumma. Jag genomförde iaf passet och det är en bedrift bara det, men några av mina bättre pass har det ju inte varit, inga av mina bättre dagar heller och vädret gör ju inte saken bättre. 13 grader och regn var det förut när jag åkte in till stan...

Nåväl, nu blir det skönt med några dagars midsommarvila. Hoppas att ni alla får en bra midsommar, för det tänker jag ha!

Trådlösa högtalare

Jag har länge varit småsugen på någon form av trådlös högtalare att ha med till t.ex. stugan eller någon annanstans där jag inte har tillgång till min finfina ljudanläggning.

Grunden var en liten högtalare som var lätt att ta med, bara slänga ner i väskan och gå. En högtalare som inte tog någon plats, men som ändå hade ett bra ljud.

Mitt förstaval var då Beats Pill 2.0. Jag har ett par Beats wireless hörlurar och är supernöjd med dem. Inget för den som gillar finstämt och detaljerat ljud, men älskar man basdrivet ljud, precis som jag gör, då är de helgjutna.

Därför tänkte jag mig något liknande, fast som högtalare istället för hörlurar, men när jag läste en recension av Pill 2.0 ströks den illa kvickt från listan. Enligt Ljud&bild, som testar mängder med olika produkter, både högtalare, hörlurar, TV-apparater osv. var den en riktig besvikelse. Visserligen lätt och portabel, men platt och tråkigt ljud och ingen bas att tala om.

I samma test fanns dock en annan kandidat med som jag fastnade litegrann för. sony SRS-X5, vilken också blev testvinnare av det testet. Förvånansvärt bra ljud för en så liten högtalare, 22,1x11,8x5,1cm och en vikt på 1,2kg. Prislappen ligger just nu som billigast på 1 100kr hos Elgiganten. Den hade varit ett klart tänkbart alternativ, om det inte vore för att den har touchknappar på ovansidan. Därför stryks den också ganska snabbt, tyvärr.

Nästa kandidat ut blev Bose Soundlink mini. Jag vet att två landslagskollegor har Bose båda två och att det är riktigt bra ljud i dem. Soundlink mini får också bra betyg av Ljud&bild. För att vara en så liten högtalare, bara 18x5,8x5,1cm och 670g, spelar den väldigt bra och ljudbilden är förvånansvärt dynamisk och djup.

Min ljudfantast inom mig började dock vakna och jag tittade vidare, nu på Soundlink minis storebror, Soundlink III. Precis som Soundlink mini har den en grym byggkvalitet, mestadels i metall, inte hårdplast, och dubbelt så lång batteritid, fjorton timmar, jämfört med sju. Enligt Ljud&bild krossar den också lillebror rent ljudmässigt. Basen är djupare och röster och annat framträder klarare. Dock går den på strax under 3 000kr, 2 799kr hos Spelbutiken, vilket kanske är lite väl saftigt och för de pengarna skulle jag hellre satsa på något annat alternativ.

Exempelvis Beats Pill 2.0's storebror, Pill XL, som fanns med i samma test som Bose Soundlink III. Den har, till skillnad från Pill 2.0, fått riktigt bra omdöme av Ljud&bild. Basen är precis sådär framträdande som Beatsälskare vill ha det. Beats är som sagt inte till för alla, men gillar man bas, då är de perfekta. Pill XL väger 1,5kg och är kanske lite stor att släpa med sig, 10x10x34cm, till skillnad från Soundlink III, som väger 1,4kg och är 13x25x5cm, alltså något mindre. Så jättemycket mindre är den dock inte och Pill XL går klart före i min bok, om det inte vore för det faktum att Apple, som köpte Beats förra året, nyligen har kallat tillbaka alla Pill XL, eftersom att det finns risk för överhettat batteri. Så tyvärr stryks nog även den...

En annan högtalare i samma test, med kanske ännu bättre basresurser, var klassiska Marshall, som har byggt mängder med gitarrförstärkare och konserthögtalare genom åren. Här hade de med sin Stanmore i testet. En rejäl och robust högtalare med skinnbeklädd utsida, mässingsdetaljer, tygfront, den klassiska Marshalloggan och gummifötter på undersidan, för att dempa vibrationer och missfärgningar i ljudet. Klassiska analoga rattar och reglage har den också och inte minst en grym bas som dessutom går djupt i registret, enda ner till 45Hz.
Kruxet då? Ja, den är alldeles för klumpig för att släpa med sig. 35x19x19cm och en vikt på hela 5,1kg. Med andra ord ströks även den ganska snabbt...

Klipsch hade också ett basmonster med i samma test, sin KMC3. Här råder Ljud&bild t.o.m. till att skruva ner basen om man lyssnar på lite lugnare akustisk musik. Tyvärr är även denna lite väl stor för att släpa med sig. 18x43x14cm och en vikt på 3,5kg. Det är lite väl stort, så den går tyvärr också bort...

De sista högtalarna här ovan, Klipsch, Marshall och Beats, har rikligt med bas, men tyvärr är de lite för stora för att bara slänga ner i väskan, så jag fick snällt ta mig i kragen och påminna mig själv om vad jag egentligen är ute efter. Då hittade jag Logitech, eller Ultimate ears, som de numera kallar sina högtalare, med sin Boom. I storlek med en halvliters ölburk, 18x6,5x6,5cm och med en vikt på endast 538g. Djupbasen försvinner givetvis när högtalaren är så liten, men det här tycks ändå vara ett undantag för regeln som säger att små högtalare spelar litet ljud. Boom har ett förvånansvärt stort ljud och tål dessutom lite fukt. Billigast just nu är den hos Electroworld, där den går på 1 490kr.

...Dock har den en storebror, Megaboom, som jag givetvis blev ännu mer sugen på. Den är lite större, lite tyngre, kostar likt Bose Soundlink III knappt 3 000kr, men fick jag välja mellan Soundlink III och Megaboom, då är valet glasklart. Den här har två femtums element och två tiotums ovala slagbasar som hjälper till att få ner frekvensen enda ner till ca 65Hz. Det är visserligen inte lika djupt som Marshall Stanmore ovan, men å andra sidan är den här betydligt mindre och mer portabel. 22,6x8,5x8,5cm och en vikt på 880g! Det är imponerande och vore det inte för priset hade den varit given för mig. Den är visserligen ganska ny, så priset kan kanske komma att sjunka litegrann, men 2 990kr hos Electroworld är ändå lite saftigt...

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns två olika nivåer att välja på. Antingen satsar jag på en lite billigare högtalare som är väldigt lätt och portabel att ta med, precis som jag var inne på från början. Där står det mellan Bose Soundlink mini för 1 690kr hos Netonnet, eller Logitech UE Boom för 1 490kr hos Electroworld. Soundlink mini tycks ha ett lite djupare ljud än Boom, men boom ska ändå vara en av de bästa trådlösa högtalarna på marknaden. Båda två är rejält bygda, Soundlink mini i mestadels metall och Boom är fukttålig. Boom är något lättare, 538g mot 670g, men det är marginellt och jag tror knappt man märker det. Boom är dessutom några hundralappar billigare i nuläget, men ett par hundra hit eller dit spelar inte så stor roll i sammanhanget. Kort sagt är de båda kombatanterna ganska jämna, men jag lutar ändå åt Soundlink mini. Ska jag ha Logitech är jag betydligt mer sugen på Megaboom...

...Som finns i det andra alternativet. Här blir det en lite större högtalare, med mer, djupare och tyngre bas. Nackdelen är att högtalaren blir lite större och mer otymplig att ta med, men här står det ändå mellan Beats Pill XL, för 2 690kr hos Royal design, eller ovan nämda Logitech UE Megaboom för 2 990kr hos Electroworld. Megaboom är både mindre och framförallt lättare. 880g mot 1,5kg. Båda två tycks spela med en djup och fyllig bas, där den kanske tar över lite mer av ljudbilden i Pill XL än i Megaboom, som tycks ha ett mer balanserat ljud, trots den massiva basen. Apple har som sagt kallat tillbaka alla Pill XL, men Beats är alltid Beats, så jag kan ändå inte låta bli att vara lite sugen på den. I duell mot Megaboom förlorar den nog dock ganska klart.

Slutsatsen är alltså att det lutar åt en Bose Soundlink mini, 670g lätt och 18x5,8x5,1cm stor, för 1 690kr, eller en Logitech UE Megaboom, 880g lätt och 22,6x8,5x8,5cm, för 2 990kr.


Värme!

Som vi har längtat efter detta vädret! Maj var den kallaste sedan 60-talet någon gång och det hade inte regnat så mycket i Stockholm under maj sedan 1870 någon gång, så lite värme är verkligen på sin plats och nu äntligen är den på väg! Dessutom precis lagom till skolavslutningar och studenter.

På tal om studenter så var det fem! år sedan jag sprang ut förra torsdagen. Den 4 juni 2010 var den stora dagen där, efter två veckors studentfirande. Perfekt väder och en så gott som perfekt dag hade vi då och det ser de ut att få imorgon också, då man springer ut här i stan. 24 grader och strålande sol ser det ut att bli och om det stämmer, då vet ni var ni hittar mig imorgon. På balkongen, med lite kaffe, eller möjligtvis islatte, en smoothie och lite bra musik i öronen.

Det är träningsfritt imorgon och med tanke på det funderar jag på att sätta mig där ute med en kall öl nu innan jag går och lägger mig, för det är fortfarande jätteskönt ute. Det är en sådan kväll då man bara kan sitta där med en nära vän, dricka lite vin och bara snacka skit. Ni vet, tiden bara rusar iväg och plötsligt är det kolsvart ute och det är mitt i natten. Tyvärr har jag inte så många vänner som gillar vin och i synnerhet ingen som är här nu, så den idén får vi nog skrota ikväll.

Vin eller inte, en nära vän eller inte, balkongen väntar i vilket fall på mig nu efter två riktigt bra träningspass tidigare idag, särskilt det nu ikväll, vilket jag kom hem ifrån för bara en liten stund sedan. Det var riktigt bra, så ja, jag kanske ska belöna mig själv med en iskall öl där ute såhär på kvällskvisten. Det är inte många sommarkvällar man kan sitta i kortärmat kl. 23 på kvällen utan att frysa, men ikväll kan man det. Å andra sidan har jag redan fått i mig tillräckligt med onyttigheter idag, då vi har varit hos kusinen som slutade nian, fikat, ätit, solat och fikat lite till. Sockerkvoten för den här veckan är med andra ord redan fylld, men vad tusan, ibland ska man unna sig, det är viktigt tycker jag!

Med de orden och med budskapet att lev det liv du vill leva, hindra inte dig själv från något du verkligen vill göra, bara du kan förändra ditt liv i grunden, både uppåt och neråt, signar jag ut för idag...

Truppen spikad

Sent i eftermiddags gick Leksand ut med att Brock Mompetit ,som spelade i Västerås under den gångna säsongen och där gjorde ett bra jobb, även om han kanske inte riktigt lossnade på isen, är klar för klubben. Sportchef Tore Jobs meddelar samtidigt att truppen därmed är spikad. Det finns fortfarande tre platser att fylla, en backplats och två forwardsplatser, men dessa tre platser kommer att, som det ser ut, tas av 3 av de juniorer som nu sommartränar med laget.

Senast jag skrev om läget i Leksand, bara sju dagar efter den fruktansvärda dagen, alltså 9 april, hade elva spelare från truppen förra säsongen lämnat och man förde förhandlingar med ytterligare nio spelare. Tyvärr rådde man bara i hamn tre av dessa och ytterligare sex spelare har alltså lämnat, + två av de jag hade räknat in i nästa års trupp. Det är Mattias Ritola, David Åslin, Tobias Forsberg, Patrik Cehlin, Oscar Alsenfelt och Joakim Lundström som man inte lyckades ro i hamn förhandlingarna med, + robin Gartner och Fredrik Händemark, som jag hade räknat in i nästa års trupp. Gartner nytjade en SHL-klausul i sitt kontrakt och Händemark bröt sitt kontrakt. Alsenfelt är, som det spekulerats länge i, klar för Malmö, Cehlin och Åslin är klara för Rögle och Ritola för Skellefteå.

Totalt har alltså nitton spelare från förra säsongens trupp lämnat, i stort sätt hela laget...

Därefter har Tore Jobs dock inte legat på latsidan. Han har värvat in backarna Mattias Lassen och Tobias Ericsson, samtidigt som Jonas Frögren är en av de tre man förde förhandlingar med tidigare som har valt att stanna. Målvakterna Henrik Haukeland och Frans Tuohimaa är också klara, liksom forwardsen Janos Hari, Martin Karlsson, Lukas Ericsson, Lars Bryggman, Fredrik Forsberg, Tommi Paakkolanvaara, Mike Embach och så nu då Brock Mompetit, + att Jon Knuts och Viktor Mårtensson har valt att stanna, precis som Jonas Frögren.

Det gör att truppen inför nästa säsong nu ser ut såhär:

M1 : Henrik Haukeland
M2: Frans Tuohimaa

B1: Simon Erlandsson
B2: Robin Jacobsson
B3: Alexander Ytterell
B4: Viktor Amnér
B5: Matias Lassen
B6: Jonas Frögren
B7: Tobias Ericsson
B8: Någon uppflyttad junior

F1: Martin Grönberg
F2: Viktor Mårtensson
F3: Janos Hari
F4: Martin Karlsson
F5: Jon Knuts
F6: Lukas Ericsson
F7: Fredrik Forsberg
F8: Tommi Paakkolanvaara
F9: Lars Bryggman
F10: Mike Embach
F11: Brock Montpetit
F12: Någon uppflyttad junior
F13: Någon uppflyttad junior

Jag sätter tyvärr ett frågetecken för målvaktssidan. Har egentligen ingen kunskap alls om någon av målvakterna, men Haukeland ska ju vara ett stort framtidslöfte och är redan långt fram i den norska landslagshockeyn, trot sin unga ålder. Tuohimaa har spelat i ECHL, som inte är någon vidare bra liga på andra sidan pölen, men har även provat på spel i AHL, som är ligan under NHL, för er som inte viste det, så det blir upp till bevis för finnen.

Att inte ha någon svensk målvakt känns dock sådär. Känns på något sätt tryggare och mer stabilt med en svensk keeper längst bak, känns ofta som att de har mer hjärta för klubben och en annan vinnarmentalitet än importer, så ja, det är upp till bevis gällande målvakterna...

Backsidan ser däremot riktigt bra ut. Håller fortfarande Ytterell och Amnér som två av de klart bästa värvningarna inför säsongen. De båda herrarna var de två första nyförvärven i Jobs lagbygge och jag tror de båda kan spela en mycket stor roll till hösten.

Tillsammans med Jonas Frögren, som stannar, och Tobias Ericsson från Malmö har man fyra riktigt, riktigt bra backar på den här nivån, både på och utanför isen, där jag tror att i synnerhet Frögren kommer få dra ett tungt lass som något slags mentor för de yngre spelarna, ungefär som Mattias Timander var när Leksand tog steget upp 2013.

Mattias Lassen blir också intressant att se vad han går för och så får vi se om Robin Jakobsson lyckas bättre med att ta en plats i laget i Allsvenskan än vad han gjorde i SHL, då han lånades ut till Västerås redan efter några matcher. Blir också spännande att se om Simon Erlandsson kan ta ett kliv till i sin utveckling och ta ett ännu större ansvar än tidigare, då han har haft en relativt liten roll i laget.

Forwardssidan sätter jag också ett frågetecken för, precis som för målvaktssidan. Bara Martin Grönberg, Jon Knuts och Viktor Mårtensson är kvar sedan förra säsongen.

Grönberg är likt Erlandsson ung och utvecklingsbar. En egen produkt som vi nu får se om han är redo för att axla ett större ansvar och ta ytterligare kliv i sin karriär. Mårtensson är ingen poänggörare, men han är jobbig att möta, backar aldrig och lär bli riktigt viktig till hösten.

Ännu viktigare blir nog dock Jon Knuts. Nu när Bergenström är borta så blir han nästan navet i Leksandshjulet. Egen produkt även han som nu har signat för två nya år och frågan är om han är redo att axla ett såpass stort ansvar som jag tror han kommer få till hösten? Jag hoppas han är det.

Martin Karlsson har spelat i Leksand förut, var likt Mårtensson jobbig att möta och har nu utvecklats ytterligare i Almtuna, så vi får se vad han går för nu.

Lars Bryggman, senast i Luleå, tror jag kan bli bra, men importerna... där är det mer tveksamt. Det är mycket utländskt. Både Paakkolanvaara, Hari, Embach och Mompetit. Mompetit har levererat hyfsat i Västerås, men frågan är om han gör det i Leksand också? Paakkolanvaara ska göra poäng och jag hoppas att han gör det. Hari bör också vara någon form av framstående gestalt i det här laget, men kommer han att vara det? Embach har också spelat i ECHL, precis som Tuohimaa och han känns tveksam.

Sammanfattningsvis känns alltså backsidan ruskigt bra, kanske t.o.m. som seriens bästa, men det är frågetecken på både målvakts och forwardssidan. Det är ett och annat svenskt nyförvärv, men många spelare som både kan bli flipp eller flopp. Jag hoppas dock att Jobs vet vad han har gjort nu när han har värvat de spelare han har värvat...

Det draaar!

Egentligen är låten urdålig, men den har någonting som gör att den ändå sätter sig och ja, ja gillar den. "Det draaar!" Kan det bli en sommarplåga tro?

Om inte den blir det så lär Samir och Viktors nya, Saxofuckingfon, nästan garanterat bli det. Melodiskt, dansant och den sätter sig på hjärnan, både text och melodi. Gillar den skarpt!


Musik genom åren - 2010, del 1

Vi fortsätter min musikhistoria och nu är vi framme vid 2010, som var ett väldigt, väldigt speciellt år och det mest bergochdalbaneliknande jag har varit med om. Hela registret, från lyclligaste lycka till mörkaste mörker fanns med under året. Med anledning av detta delar jag upp det i två delar.

Jag som varit med om mycket redan åren innan det här trodde att jag nu hade blivit någorlunda stabil i mig själv, men känsloena kom och tog mig med storm. Bättre än jag mådde under delar av det här året har jag aldrig mått, men jag har med största säkerhet aldrig mått sämre än då heller och jag kastades rakt in i händelserna redan från start.

För redan i början av januari träffades vi första gången, här via bloggen. En kommentar jag lämnade på någon annans blogg som hon fastnade för, klickade in på min blogg och lämnade ett avtryck. Där och då började vår resa, till en början med daglig bloggkonversation, men efter bara några veckor blev det msn och ytterligare några veckor senare hade vi bytt mobilnummer. Jag märkte redan tidigt att det var något speciellt med den tjejen, så förstående, empatisk och lyhörd. Kort sagt, jag var fast och starka känslor började tidigt gro inom mig.

Låten som helt klart påminner mig mest om den tiden är Surrender (Bootlegerz radio edit) med Bassrockerz pres. Elena, men den versionen finns tyvärr inte på Youtube, så ni får en Radio edit istället, men även Asta kasks Det vill jag va och Amaze's Summernight (Reality blaster remix) var stora hits och kort senare kom också lite tyngre Hardstyle in i bilden i form av Gostosa - Never say never och Brennan heart - Face the enemy.

Redan i februari visste jag att jag var kär och på självaste alla hjärtans dag berättade jag det för första gången, i bilen, på väg hem från Malmö efter Malmö open 2010. Jag förväntade mig inget gensvar, för vi hade ju bara känt varandra i drygt en månad, men jag ville ändå att hon skulle få veta det, för redan här var hon en av de som stod mig allra närmast.

Februari övergick i mars och någonstans där började vi prata om att ses. P.g.a. olika orsaker som jag inte vill ta upp här och nu gick det dock inte, men känslorna blev allt starkare för varje dag som gick, jag fanns och stöttade så mycket jag bara kunde via sms och msn, det vankades skidresa till Idre, Leksand var i kvalserien, messen började fyllas med hjärtan och våren var inte långt bort. Kort sagt var livet ganska bra och som något slags stridsrop lyssnade jag väldigt mycket på Leksands egna Stiko Per Larsson och hans Bröder, vilken fortfarande ekar i Tegera arena innan varje hemmamatch. En peak till våra värsta rivaler från övre Siljan fanns också med i bilden i form av Ge upp Mora, med melodin tagen från Offsprings kända 90-talshit Get a job, och Breeze & ritman stod för inslaget av UK Hardcore med sin version av If I were you.

Mars blev april och maj och med det kom också våren på allvar, även om april började på sämsta tänkbara sätt, då farmor gick bort tidigt på morgonen på påskdagen, men då fanns hon hela tiden där, tjejen som jag ännu aldrig hade träffat i verkligheten, men som jag redan här var gränslöst förälskad i, som alltid fanns där, som alltid ställde upp och som här gjorde vad hon kunde för att hjälpa mig, precis på samma sätt som jag dag efter dag, vecka efter vecka hjälpte henne med allt som var jobbigt, i början med hjälp av henne, för detta med psykisk ohälsa var helt nytt för mig, ingen i min närhet hade tidigare haft ångest, panikattacker och gråtit hejdlöst. Jag visste till en början inte hur jag skulle hantera det, vad jag skulle göra, men jag lärde mig och idag har jag henne att tacka för väldigt mycket, inte minst för att jag är den empatiska, stöttande och förstående typen som jag vill vara och som jag hoppas att jag är.

Under den här tiden kom emellertid en rad vårhits in i mitt liv och gick mycket på repeat där hemma. Bland de fanns Blümchen med en av hennes snabbaste låtar, Verrückte jungs, XTM vs DJ Chucky pres. Anya - Walk right back, Master blaster - Until the end (Monday 2 friday radio edit), alla tre, i synnerhet de två första, väldigt glada uppåtlåtar, som verkligen speglade hur jag kände där och då. Kort sagt trallvänliga låtar som man blir på gott humör på bara av att höra.

Våren frodades där ute, solen lyste, studenten närmade sig med stormsteg och på insidan var jag precis lika glad och lycklig.

Kina - My love var en annan låt som repeatades mycket under den här tiden. En Classic eurolåt med mycket känsla i och där texten verkligen beskrev hur jag kände. Tycker fortfarande den är fin.

För första gången på många år fastnade jag även för några mellohits. timoteijs Kom och Kalle Moraeus och Orsa spelmäns Underbart. Två låtar jag gillar än idag och som verkligen påminner mig om den här tiden.

Jocke och jag åkte, tillsammans med pappa, på spritresa ner till tyskland i maj och därifrån kom jag till mammas ogillande hem med dussintals flaskor och flak med öl, både till studenten och barskåpet, som nu började fyllas på allvar. Under Tysklandsresan kunde Hon med stort H knappt vänta tills jag kom hem, hon saknade mig och jag saknade henne något enormt. Vi bestämde att när jag tog studenten, då skulle vi försöka träffas och jag längtade så jag höll på att dö. Tidigare under vintern hade jag tänkt att det inte var långt kvar av gymnasietiden och att det skulle kännas lite konstigt att SP07A snart inte skulle finnas mer, men nu ville jag inget hellre än att studenten skulle vara där.

Det höll dock på att gå illa. Riktigt illa. redan innan det egentligen hade börjat.
Förtroende och tillit är många gånger en skör lina och här höll jag på att förstöra allt, egentligen av ett missförstånd. Hon hade anförtrott mig sina djupaste tankar, flera hämligheter som ingen annan, inte ens hennes bästa vän, kände till. Hon litade fullständigt på mig och jag ville bara skriva ett blogginlägg om hur jag kände, hur mycket hon betydde för mig och hur svårt och stundtals hopplöst allt kändes när vi var så långt ifrån varandra och när jag inte ville något hellre än att bara vara hos henne och hålla om och krama, finnas där helt enkelt. Budskapet i inlägget feltolkades och hon tyckte mer att det lät som att jag hängde ut henne och hennes problem. Tillitens lina brast och med tanke på hennes tidigare erfarenheter visste hon inte om hon någonsin skulle kunna lita på mig igen. Jag var helt förstörd, var hemma från skolan i tre dagar, låg bara i sängen och orkade inte ens vara ute i det fina vädret. Det fick inte sluta såhär, det kunde inte sluta såhär...

Det gjorde det inte heller. till slut löste det sig, efter en lång msn-konversation hittade vi tillbaka till varandra. Kärleken var större än misstron och för första gången erkände hon fullt ut, både för sig själv och för mig att hon älskade mig. Åh, mitt hjärta dansade av lycka, ögonen svämmade över och all lycka bara sköljde över mig igen. Där och då blev vi inofficiellt tillsammans, sent på kvällen den 20 maj.

Bara några dagar senare inledde vi studentfirandet, som varade i två veckor. Under dessa båda veckor var vi knappt alls i skolan, alla arbeten etc. var inlämnade, det fanns vissa lektioner på schemat, men inte ens lärarna räknade med att vi skulle vara där. Vi spelade istället ölbeännboll, spelade laserdome, sov över i skolan, hade mösspåtagningsfest, gick ut och åt med klassen, gick på måndagsklubben, hade grillkväll, klädde vagnen och så slutligen den stora dagen, studenten!

Det var champagnefrukost hos en i klassen, fotografering, promenad till kyrkan, där vi sjöng och tjoade hela vägenn, cortege tillbaka till skolan efteråt, sista lunchen i matsalen, betygsutdelning och en och annan tår som fälldes och så utspringet och flakåkningen, där vi sjöng och skrek värre än någonsin, paketöppning och medelhavsbufé där hemma med familjen och släkten och så festen på kvällen, så klart. En superlyckad dag och vädret kunde inte ha varit bättre. Strålande sol, klarblå himmel och detta yttre speglade verkligen mitt inre. oj så lycklig jag var!

Vår inofficiella studentlåt blev väl en av sommarens stora hits, Stereo love, ni vet "Dragspelslåten", med Edward Maya & Vika Jigulina, men även Basses Nu springer vi ut spelades mycket i mina högtalare, men den finns tyvärr inte heller på Youtube.

Tyvärr kunde vi inte träffas den här gången heller, vilket väl var det enda som saknades under studenten, men när jag fyllde, då skulle vi försöka ses igen, men det gick inte vägen den gången heller. Strax efteråt dök det dock upp ett oväntat tillfälle då hon skulle bli ensam hemma under midsommar, vilket gjorde att jag kunde komma ner till henne. Allt var i princip klappat och klart, jag skulle bara boka biljetter, men då hamnade hennes kusin i trubbel, familjen stannade hemma över midsommar och det passade sig inte att jag kom ner då heller. Jag blev nästan förbannad, för att allt skulle vara så svårt och komplicerat och för att vi inte kunde träffas, hur gärna vi än ville och trots att vi inte ville något hellre än att vara i varandras armar, så vi fick snällt vänta vidare, samtidigt som våra hjärtan skrek efter varandra.

Jocke och jag åkte på lyxkryssning med Royal caribbean och Vision of the seas i månadsskiftet juni-juli. En kryssning som slår allt annat med hästlängder. Vi hade balkonghytt med badkar, spelade kort i "The card room", där det fanns riktiga spelbord med grön matta och allt, badade i poolerna ute på däck 9, där det var som ett riktigt medelhavsställe med solstolar, utebar och livemusik när det inte strömmade musik ur högtalarna. Vi kollade på "Bellyflopping" och besökte st. Petersburg, men det mest överväldigande var servicen ombord. Både personal och andra resenärer hälsade, frågade hur det var och vad vi hade tänkt göra under dagen. Frukostbufén var mäktig och varje dag var det trerätters middag på kvällen, där varje bord hade en bordschef och två-tre bordsassistenter som passade upp på en, drog ut stolen åt en, sköt in den, lade servetten i knät, fyllde på dricka osv. Ja, de gav mig t.o.m. besticken i handen och de kom ihåg vad vi ville ha och dricka, så det behövde vi knappt ens säga. Maten var enormt god och bäst av allt, allt ingick. Både frukostbufé, lunchbu´fe och trerätters middag, + glassmaskin där på däck 9, ett spa med hamburgare, frukt och lite annat dygnet runt, det var bara att gå och ta. Det enda jag saknade var min kärlek där hemma i Sverige och när vi väl var hemma igen, ja, då pratade vi i telefon för första gången. båda två var skapligt nervösa och rädda för att samma känsla inte skulle finnas där när vi väl fick höra varandras röst. Jag satt i ett hörn av TV-soffan, kramade mobilen i handen och väntade på att hon skulle ringa upp. Det gjorde hon och allt kändes minst lika bra som innan. Det var det första i en låång rad telefonsamtal som skulle följa efter det.

Under den här tiden gick talismans gamla I'll be waiting varm i mina högtalare, men även Crashdiets Generation wild, vilken jag upptäckte på Bandit rock, som nu hade ersatt Lugna favoriter i vår del av Sverige. Alexandra Burke's Bad boys spelades också flitigt och mer UK Hardcore blev det, nu i form av Al Storm feat. Amy - Surrender, Italobrothers hit från föregående år, Stamp on the ground, men nu i en Breeze mix, Darren styles & Manian - Outa my head, Azora med en cover på den gamla All outa love och slutligen Frisco & Alexia - Me and you, också det i en Breeze mix.

Mycket UK hardcore var det alltså, som ni kan se, tror nog det var den mest intensiva UK-perioden jag hade, och här stoppar vi för nu. Andra delen av 2010 får ni i nästa inlägg...


Upp i topp!

I helgen stod vi i Linköping som arangörer av andra omgången av Sverigeserien 2015.

Inför omgången placerade vi oss på fjärde plats i tabellen, bara en poäng bakom tvåan IFAS och trean Göteborg, men på samma poäng som femman FSBU och sexan FIFH Malmö. I täten hade Hammarby/Brukarhuset en ganska rejäl ledning, fem poäng före IFAS och Göteborg.

Helgens resultat:

Linköpings HIF - IFAS 12-5
FSBU - Linköpings HIF 2-12
Linköpings HIF - FIFH Malmö 6-2
Göteborg - Linköpings HIF 1-1
Linköpings HIF - Hammarby/Brukarhuset 7-4

En mycket stabil insats och det är första gången någonsin som vi går från en turnering helt obesegrade. 13/15 poäng under helgen är riktigt bra och sett till enbart den här omgången hade vi ensamma toppat tabellen, som då hade sett ut såhär:

1, Linköpings HIF 13p +24
2, Göteborg 10p +9
3, Hammarby/Brukarhuset 7p +2
4, FIFH Malmö 4p -10
5, IFAS 4p -12
6, FSBU 4p -13

I realiteten ser det nästan lika bra ut, för den egentliga tabellen ser numera ut som följer:

1, Linköpings HIF 19p +33
2, Hammarby/Brukarhuset 19p +8
3, Göteborg 17p +1
4, IFAS 11p -16
5, FSBU 10p -13
6, FIFH Malmö 10p -13

Vi toppar alltså tabellen och vi har en överlägsen målskillnad. Vi öste in 32 mål förra gången och 38 mål den här gången. Till stor del har vi Claudio att tacka för det. Han gjorde 16 mål förra gången och 19 mål nu, alltså ganska stadigt 50% av alla våra mål.

Utan en stark defensiv spelar det dock ingen roll hur många mål man gör framåt, då vinner man ändå inga matcher. Defensiven är alltså det primära och i helgen hade vi verkligen en defensiv där allt klaffade. Vi spelade lugnt, fokuserat, tryggt och stabilt, rakt igenom, under alla matcher, hela helgen. Det är väldigt ovanligt för att vara vi. Ofta kan det ske under någon enstaka match sådär, men vi har svårt att hålla det under en hel turnering. Det lyckades vi med nu.

Att släppa in 14 mål på 5 matcher, där 12 av dessa är spelmål, är riktigt bra. Det ger 2,8 mål bakåt/match allt som allt och 2,4 mål bakåt/match om man bara ser till spelmålen. Den enda turnering vi någonsin har spelat som kan mätas med det är Stockholm paragames i höstas. Då spelade vi 6 matcher, varav 4 mot svenskt motstånd. Under de 4 matcherna släppte vi in 11 mål, alltså 2,75 mål bakåt/match.

Utöver STIG i höstas brukar vårt snitt bakåt ligga betydligt högre. För att dra en jämförelse med Malmö open tidigare i år så hade vi där ett snitt på över 10 mål bakåt/match. Det var förvisso ett extremfall, så illa brukar det inte se ut, men bara så ni ser skillnaden. Jag hoppas nu att vi kan spinna vidare på samma kula och göra det lika bra under tredje omgången av Sverigeserien, då i Göteborg i september.

För min egen del är jag relativt nöjd. Jag gör inte många mål, inte ens på den här nivån, men defensivt, där mitt tyngsta ansvar ligger, är jag ett ankare och den pusselbit som i stort håller ihop laget genom hela matcherna. Det är jag som styr laget och inte minst sprider ett lugn och en trygghet i hela laget, något som är nycklar till att nå det täta och kompakta försvar vi visade upp i helgen. De enda plumparna i protokollet är de två mål jag släppte in p.g.a. rent tekniskt slarv, båda två mellan smalbenen. Det är inte okej och är det något det ska gnällas på efter helgen så är det det. Utöver de två misstagen agerade jag väldigt lugnt och stabilt där i mitten och var ungefär så dominant där som jag definitivt ska vara på den här nivån, men som jag inte riktigt har nått upp till tidigare, i synnerhet inte då under Malmö open tidigare i år. Det är dock svårt att dra några större slutsatser av det här, eftersom nivån på det här spelet är mycket lägre än landslagsspel och inte minst spelet i den absoluta världseliten, dit jag vill nå.

Kort sagt är jag ändå väldigt nöjd med helgen och jag hoppas att både jag och övriga laget fick en rejäl självförtroendeboost av det här och att vi nu som sagt kan spinna vidare på detta nu!

RSS 2.0