Vi fortsätter min musikhistoria och nu är vi framme vid 2010, som var ett väldigt, väldigt speciellt år och det mest bergochdalbaneliknande jag har varit med om. Hela registret, från lyclligaste lycka till mörkaste mörker fanns med under året. Med anledning av detta delar jag upp det i två delar.

Jag som varit med om mycket redan åren innan det här trodde att jag nu hade blivit någorlunda stabil i mig själv, men känsloena kom och tog mig med storm. Bättre än jag mådde under delar av det här året har jag aldrig mått, men jag har med största säkerhet aldrig mått sämre än då heller och jag kastades rakt in i händelserna redan från start.

För redan i början av januari träffades vi första gången, här via bloggen. En kommentar jag lämnade på någon annans blogg som hon fastnade för, klickade in på min blogg och lämnade ett avtryck. Där och då började vår resa, till en början med daglig bloggkonversation, men efter bara några veckor blev det msn och ytterligare några veckor senare hade vi bytt mobilnummer. Jag märkte redan tidigt att det var något speciellt med den tjejen, så förstående, empatisk och lyhörd. Kort sagt, jag var fast och starka känslor började tidigt gro inom mig.

Låten som helt klart påminner mig mest om den tiden är Surrender (Bootlegerz radio edit) med Bassrockerz pres. Elena, men den versionen finns tyvärr inte på Youtube, så ni får en Radio edit istället, men även Asta kasks Det vill jag va och Amaze's Summernight (Reality blaster remix) var stora hits och kort senare kom också lite tyngre Hardstyle in i bilden i form av Gostosa - Never say never och Brennan heart - Face the enemy.

Redan i februari visste jag att jag var kär och på självaste alla hjärtans dag berättade jag det för första gången, i bilen, på väg hem från Malmö efter Malmö open 2010. Jag förväntade mig inget gensvar, för vi hade ju bara känt varandra i drygt en månad, men jag ville ändå att hon skulle få veta det, för redan här var hon en av de som stod mig allra närmast.

Februari övergick i mars och någonstans där började vi prata om att ses. P.g.a. olika orsaker som jag inte vill ta upp här och nu gick det dock inte, men känslorna blev allt starkare för varje dag som gick, jag fanns och stöttade så mycket jag bara kunde via sms och msn, det vankades skidresa till Idre, Leksand var i kvalserien, messen började fyllas med hjärtan och våren var inte långt bort. Kort sagt var livet ganska bra och som något slags stridsrop lyssnade jag väldigt mycket på Leksands egna Stiko Per Larsson och hans Bröder, vilken fortfarande ekar i Tegera arena innan varje hemmamatch. En peak till våra värsta rivaler från övre Siljan fanns också med i bilden i form av Ge upp Mora, med melodin tagen från Offsprings kända 90-talshit Get a job, och Breeze & ritman stod för inslaget av UK Hardcore med sin version av If I were you.

Mars blev april och maj och med det kom också våren på allvar, även om april började på sämsta tänkbara sätt, då farmor gick bort tidigt på morgonen på påskdagen, men då fanns hon hela tiden där, tjejen som jag ännu aldrig hade träffat i verkligheten, men som jag redan här var gränslöst förälskad i, som alltid fanns där, som alltid ställde upp och som här gjorde vad hon kunde för att hjälpa mig, precis på samma sätt som jag dag efter dag, vecka efter vecka hjälpte henne med allt som var jobbigt, i början med hjälp av henne, för detta med psykisk ohälsa var helt nytt för mig, ingen i min närhet hade tidigare haft ångest, panikattacker och gråtit hejdlöst. Jag visste till en början inte hur jag skulle hantera det, vad jag skulle göra, men jag lärde mig och idag har jag henne att tacka för väldigt mycket, inte minst för att jag är den empatiska, stöttande och förstående typen som jag vill vara och som jag hoppas att jag är.

Under den här tiden kom emellertid en rad vårhits in i mitt liv och gick mycket på repeat där hemma. Bland de fanns Blümchen med en av hennes snabbaste låtar, Verrückte jungs, XTM vs DJ Chucky pres. Anya - Walk right back, Master blaster - Until the end (Monday 2 friday radio edit), alla tre, i synnerhet de två första, väldigt glada uppåtlåtar, som verkligen speglade hur jag kände där och då. Kort sagt trallvänliga låtar som man blir på gott humör på bara av att höra.

Våren frodades där ute, solen lyste, studenten närmade sig med stormsteg och på insidan var jag precis lika glad och lycklig.

Kina - My love var en annan låt som repeatades mycket under den här tiden. En Classic eurolåt med mycket känsla i och där texten verkligen beskrev hur jag kände. Tycker fortfarande den är fin.

För första gången på många år fastnade jag även för några mellohits. timoteijs Kom och Kalle Moraeus och Orsa spelmäns Underbart. Två låtar jag gillar än idag och som verkligen påminner mig om den här tiden.

Jocke och jag åkte, tillsammans med pappa, på spritresa ner till tyskland i maj och därifrån kom jag till mammas ogillande hem med dussintals flaskor och flak med öl, både till studenten och barskåpet, som nu började fyllas på allvar. Under Tysklandsresan kunde Hon med stort H knappt vänta tills jag kom hem, hon saknade mig och jag saknade henne något enormt. Vi bestämde att när jag tog studenten, då skulle vi försöka träffas och jag längtade så jag höll på att dö. Tidigare under vintern hade jag tänkt att det inte var långt kvar av gymnasietiden och att det skulle kännas lite konstigt att SP07A snart inte skulle finnas mer, men nu ville jag inget hellre än att studenten skulle vara där.

Det höll dock på att gå illa. Riktigt illa. redan innan det egentligen hade börjat.
Förtroende och tillit är många gånger en skör lina och här höll jag på att förstöra allt, egentligen av ett missförstånd. Hon hade anförtrott mig sina djupaste tankar, flera hämligheter som ingen annan, inte ens hennes bästa vän, kände till. Hon litade fullständigt på mig och jag ville bara skriva ett blogginlägg om hur jag kände, hur mycket hon betydde för mig och hur svårt och stundtals hopplöst allt kändes när vi var så långt ifrån varandra och när jag inte ville något hellre än att bara vara hos henne och hålla om och krama, finnas där helt enkelt. Budskapet i inlägget feltolkades och hon tyckte mer att det lät som att jag hängde ut henne och hennes problem. Tillitens lina brast och med tanke på hennes tidigare erfarenheter visste hon inte om hon någonsin skulle kunna lita på mig igen. Jag var helt förstörd, var hemma från skolan i tre dagar, låg bara i sängen och orkade inte ens vara ute i det fina vädret. Det fick inte sluta såhär, det kunde inte sluta såhär...

Det gjorde det inte heller. till slut löste det sig, efter en lång msn-konversation hittade vi tillbaka till varandra. Kärleken var större än misstron och för första gången erkände hon fullt ut, både för sig själv och för mig att hon älskade mig. Åh, mitt hjärta dansade av lycka, ögonen svämmade över och all lycka bara sköljde över mig igen. Där och då blev vi inofficiellt tillsammans, sent på kvällen den 20 maj.

Bara några dagar senare inledde vi studentfirandet, som varade i två veckor. Under dessa båda veckor var vi knappt alls i skolan, alla arbeten etc. var inlämnade, det fanns vissa lektioner på schemat, men inte ens lärarna räknade med att vi skulle vara där. Vi spelade istället ölbeännboll, spelade laserdome, sov över i skolan, hade mösspåtagningsfest, gick ut och åt med klassen, gick på måndagsklubben, hade grillkväll, klädde vagnen och så slutligen den stora dagen, studenten!

Det var champagnefrukost hos en i klassen, fotografering, promenad till kyrkan, där vi sjöng och tjoade hela vägenn, cortege tillbaka till skolan efteråt, sista lunchen i matsalen, betygsutdelning och en och annan tår som fälldes och så utspringet och flakåkningen, där vi sjöng och skrek värre än någonsin, paketöppning och medelhavsbufé där hemma med familjen och släkten och så festen på kvällen, så klart. En superlyckad dag och vädret kunde inte ha varit bättre. Strålande sol, klarblå himmel och detta yttre speglade verkligen mitt inre. oj så lycklig jag var!

Vår inofficiella studentlåt blev väl en av sommarens stora hits, Stereo love, ni vet "Dragspelslåten", med Edward Maya & Vika Jigulina, men även Basses Nu springer vi ut spelades mycket i mina högtalare, men den finns tyvärr inte heller på Youtube.

Tyvärr kunde vi inte träffas den här gången heller, vilket väl var det enda som saknades under studenten, men när jag fyllde, då skulle vi försöka ses igen, men det gick inte vägen den gången heller. Strax efteråt dök det dock upp ett oväntat tillfälle då hon skulle bli ensam hemma under midsommar, vilket gjorde att jag kunde komma ner till henne. Allt var i princip klappat och klart, jag skulle bara boka biljetter, men då hamnade hennes kusin i trubbel, familjen stannade hemma över midsommar och det passade sig inte att jag kom ner då heller. Jag blev nästan förbannad, för att allt skulle vara så svårt och komplicerat och för att vi inte kunde träffas, hur gärna vi än ville och trots att vi inte ville något hellre än att vara i varandras armar, så vi fick snällt vänta vidare, samtidigt som våra hjärtan skrek efter varandra.

Jocke och jag åkte på lyxkryssning med Royal caribbean och Vision of the seas i månadsskiftet juni-juli. En kryssning som slår allt annat med hästlängder. Vi hade balkonghytt med badkar, spelade kort i "The card room", där det fanns riktiga spelbord med grön matta och allt, badade i poolerna ute på däck 9, där det var som ett riktigt medelhavsställe med solstolar, utebar och livemusik när det inte strömmade musik ur högtalarna. Vi kollade på "Bellyflopping" och besökte st. Petersburg, men det mest överväldigande var servicen ombord. Både personal och andra resenärer hälsade, frågade hur det var och vad vi hade tänkt göra under dagen. Frukostbufén var mäktig och varje dag var det trerätters middag på kvällen, där varje bord hade en bordschef och två-tre bordsassistenter som passade upp på en, drog ut stolen åt en, sköt in den, lade servetten i knät, fyllde på dricka osv. Ja, de gav mig t.o.m. besticken i handen och de kom ihåg vad vi ville ha och dricka, så det behövde vi knappt ens säga. Maten var enormt god och bäst av allt, allt ingick. Både frukostbufé, lunchbu´fe och trerätters middag, + glassmaskin där på däck 9, ett spa med hamburgare, frukt och lite annat dygnet runt, det var bara att gå och ta. Det enda jag saknade var min kärlek där hemma i Sverige och när vi väl var hemma igen, ja, då pratade vi i telefon för första gången. båda två var skapligt nervösa och rädda för att samma känsla inte skulle finnas där när vi väl fick höra varandras röst. Jag satt i ett hörn av TV-soffan, kramade mobilen i handen och väntade på att hon skulle ringa upp. Det gjorde hon och allt kändes minst lika bra som innan. Det var det första i en låång rad telefonsamtal som skulle följa efter det.

Under den här tiden gick talismans gamla I'll be waiting varm i mina högtalare, men även Crashdiets Generation wild, vilken jag upptäckte på Bandit rock, som nu hade ersatt Lugna favoriter i vår del av Sverige. Alexandra Burke's Bad boys spelades också flitigt och mer UK Hardcore blev det, nu i form av Al Storm feat. Amy - Surrender, Italobrothers hit från föregående år, Stamp on the ground, men nu i en Breeze mix, Darren styles & Manian - Outa my head, Azora med en cover på den gamla All outa love och slutligen Frisco & Alexia - Me and you, också det i en Breeze mix.

Mycket UK hardcore var det alltså, som ni kan se, tror nog det var den mest intensiva UK-perioden jag hade, och här stoppar vi för nu. Andra delen av 2010 får ni i nästa inlägg...