Lite av varje

Här kör vi en rad oberoende händelser som har inträffat på senare tid och vi börjar starkt med att visa vår lägenhet som den ser ut på Svenskfasts hemsida. Det är bara att gå in och titta!

Vi fortsätter med lite reklam för 24.se. Jag köpte mina ganska dyra Beatslurar därifrån i vintras. Jag var jättenöjd med dem, ett grymt ljud, tung bas, som är Dr. Dre´s signum, för att vara så små lurar, fantastisk passform och de stänger ute ljud väldigt effektivt. Knappt tre månader senare gick de dock sönder. Det blev glapp i sladdfästet till fjärrkontrollen. Jag mailade med dem litegrann då i våras, men sedan har det inte blivit av att jag reklamerat dem ändå. Till slut tog jag mig ändå i kragen och gjorde det. Tre dagar senare hade jag ett par nya lurar. Inga frågor, ingen tvekan, ingenting, trots att det handlade om en såpass dyr produkt. snabb och bra service, det ger mycket. därför vill jag mer än gärna slå ett slag för dem. Bra priser har de dessutom. Lurarna är nästan dubbelt så dyra på alla andra ställen än 24.se, så valet var jag skulle beställa dem ifrån var inte svårt, + att jag hade studentrabbatt där också, så det blev ännu lite billigare och jag är kanonnöjd!

Vi går vidare med det faktum att det faktiskt finns hopp för mänskligheten. Någon dag förra veckan när jag skulle ta tåget hem efter träningen var Julian tvungen att gå tidigare för att hinna med en buss. Jag sa att jag ändå skulle klara mig och att det inte var några problem. Att komma på tåget och hitta en plats är inte svårt längre. I början var jag lite osäker kring just det momentet, men inte nu längre. Trots att jag nu hade klarat det själv var en tjej snäll och både visade mig kortläsaren och var jag kunde sitta. Jättesnällt tycker jag! Faktum är att förvånansvärt många är snälla och hjälpsamma sådär. Folk är inte så inne i sig själva som man kanske många gånger tror. Idag var det på nytt en snäll tjej som också skulle av i Mjölby, som frågade om jag behövde någon hjälp. Det behövde jag inte, men när hon ändå skulle av där så kunde vi lika gärna slå följe bort till trappen. Människor kan vara bra fina ibland. För vissa, kanske t.o.m. för många, är det självklart att hjälpa till sådär, men andra är så osäkra på dels sig själva, men också på situationen, som inte är en situation som uppkommer varje dag och därför vet man inte riktigt hur man ska beté sig eller hur man ska göra. Man blir obekväm och väljer därfö den lätta vägen, som är att ignorera situationen och fortsätta i sin egen trygga värld. För att inte avsluta detta negativt måste jag dock säga att jag tycker fler och fler vågar fråga och det är ett stort steg framåt tycker jag.

Kanske är nu också det fina vädret förbi. Detta underbara sommarväder som har hängt över oss i drygt tre veckor nu. Det har varit medelhavstemperaturer och vattnet har blivit nästan lika varmt som i medelhavet. Helt underbart har det varit och jag tror inte att jag i vuxen ålder någonsin har badat såhär mycket som jag har gjort nu i sommar. Det är helt fantastiskt. Idag kom dock regnet. Det fullständigt öste ner och värst drabbat verkar Stockholm ha blivit, där det var vatten upp till billyktorna på bilarna, där råttorna flydde upp ur tunnlarna och där folk fick utrymma affärer för att det var så mycket vatten. Häromkring kom det också mycket regn. i Motala åskade och regnade det rejält såg jag på Facebook.

Jag har dock klarat mig från det värsta. I stugan, där jag som sagt tillbringat helgen, har det inte regnat alls. Det har varit jättefint och varmt väder. Jag har solat nere på bryggan, legat och läst, tagit ett dopp när solen stekt lite väl mycket, suttit på verandan och spelat kort till 22:30-23:00, i shorts och T-shirt och bara tagit det lugnt helt enkelt. på väg hem därifrån stannade jag till och tränade, varefter jag åkte hem. I Linköping regnade det inte heller, men i mjölby gjorde det det. Dock inte så mycket, så jag tycks ändå ha klarat mig undan det värsta.

Imorgon ska vi grilla hos Tobbe och sedan blir det träning i veckan, + en del fixande här hemma, för på lördag är den första officiella visningen. Det är dock inte den första, för den hade vi i fredags. Det blev en extravisning för en kille från Stockholm, som skulle börja plugga i Linköping nu till hösten. så vi fixade och städade en hel del även innan helgen. När visningen var gick vi ut och hade picknick med pastassallad. tissen var också med ute, först i koppel, men han ville hela tiden jaga fåglarna, så till slut fick han gå in i buren som vi också hade med ut. Ikväll när jag kom hem var han överkelig och i sådana stunder vill jag absolut inte sälja honom. Det tar verkligen emot, men för hans eget bästa så...


Paddeltrip

Onsdag och torsdag i denna veckan var vi ute och paddlade. Det var tveksamt in i det sista om vi skulle följa med eller inte, för vi hade ju en del att fixa med här hemma inför den extravisniing som blev idag, då det var två spekulanter till lägenheten som inte kunde komma nästa helg, då den ordinarie visningen är.

Till slut föll valet på ett "Ja" och vi gav oss ut på sjön. Fråga mig inte var vi var någonstans, för det har jag knappt koll på, men fint väder var det, varmt, soligt och vattnet var alldeles ljummet. Svensk sommar när den är som bäst.

Vi stannade till och fikade på några klippor, varefter vi fortsatte vår lilla paddeltrip. Då paddlade jag med Jennifer. innan fikat hade jag paddlat med Bosse. Med Jennifer tog det en stund innan vi hittade rätt kemi, för mina paddeltag var för kraftiga för henne, så kanadensaren drog hela tiden åt vänster. Överkroppen är min styrka när det gäller just styrka. Benen har alltid varit min svaghet. Med Jennifer är det tvärtom. Hon är grymt stark i benen, men i överkroppen har jag ett övertag.

Vi slog oss i vilket fall slutligen ner på en annan ö, där vi satt hela kvällen på några klippor, i solnedgången, drack öl, grillade och bara hade det allmännt chill. Faktum var att jag satt i bar överkropp tills efter att solen hade gått ner. Faktum var att jag hade med mig långbyxor, strumpor och tjocktröja att sova i, efter tidigare erfarenheter, men de behövdes inte alls. Faktum var att jag badade, inte mindre än fem gånger under tiden vi var där. Det är värt att notera, särskilt med tanke på den badkruka jag har blivit under senare år. Termometern visade nästan 24 grader i vattnet och det var med andra ord inte långt ifrån Spanientemperaturerna. I luften var det runt 30, också det i Spanientrakterna. Det är inte ofta det är sådant här underbart, fantastiskt sommarväder här i vårt avlånga land och det går inte annat än att älska det. För min del får det gärna fortsätta såhär, det är fullkomligt underbart, nästan tropiskt.

Senast jag paddlade var när jag läste idrott B på gymnasiet. Det är fem år sedan i höst. då var det inget underbart väder kan jag lova. Vi skulle ut och paddla/vandra och det var i början av oktober. Ca 1,3 mil paddlade vi, varefter det blev vandring i skogen, bland rötter, grenar, blad och buskar. Det var visserligen bara 5km, men när man inte ser är det ingen höjdare att traska omkring med tung packning på ryggen, på stigar som knappt är stigar, i terräng där det är överhängande risk att ramla eller trampa snett, dessutom i kyla och duggregn. Nej, det var inget att hänga i julgranen, men jag slapp hursomhelst att vandra hela vägen tillbaka dagen efter, som de andra fick göra. Alla tyckte att jag hade gjort en heroisk insatts ändå, så jag fick åka med läraren tillbaka till skolan. Inte mig emot, särskilt inte då det fullkomligt öste ner från himmlen.

Det var då det. Back to reality och det underbara sommarväder som nu råder. Helgen ska bli lika fin och den kommer därför att på nytt tillbringas i stugan. dessförinnan ska jag dock ta mig igenom kvällens styrkepass, vilket blir det första "riktiga" styrkepasset, om man räknar bort rodden, efter förra veckans ledighet. Det blir dock inte första passet efter ledigheten. Det körde jag i tisdags. Intervaller var tanken, men det blev inte riktigt som vi tänkt. Det blev visserligen intervaller, men väl framme på gymmet märkte jag att jag hade tagit fel väska här hemma i hallen. Med mig hade jag bara resterna från stugan förra veckan. Därför blev det cykelintervaller istället för löpning, barfota och med en tjocktröja. Det var varmt vill jag lova, men själva passet gick bättre än jag trodde på förhand och samma fina stil ska vi nu visa upp ikväll!

Semester

Den här veckan har jag varit helledig från träning och allting, bara chillat och tagit det lugnt. Det har jag inte gjort sedan 2010. Klart att jag har varit ledig under de senaste somrarna också, men aldrig en hel vecka, aldrig utan att koppla bort träning och allting totalt. Träningen har alltid funnits där i bakhuvudet och jag trodde faktiskt att jag skulle ha svårt att koppla bort helt utan att få dålit samvete över att jag inte kört de pass jag borde ha kört en vanlig träningsvecka. Samvetet är dock rent och veckan har varit underbar. Jag tror det är helt nödvändigt att koppla bort allting helt och hållet någon gång då och då, för att helt enkelt orka. Kör man samma upplägg vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, då tröttnar man ju till slut. Tidigare år har jag kännt att jag har kunnat köra på ändå, för den motivationen, den hungern, som kanske bara unga idrottare har, har hela tiden funnits där, men i år kände jag att jag behövde koppla bort helt, för att hämta nya krafter, ny energi, vilja och motivation till att fortsätta kämpa mot det mål jag har, trots de relativt dåliga förutsättningar jag har, med ett år bakom mig som har varit ganska tungt, där jag inte har hängt med i den utveckling som de andra ungdomarna har haft, där jag hamnat utanför truppen som har åkt till tävlingar och turneringar, där mitt goalballspel inte har fungerat som jag vill, ja, helt enkelt ett år som har varit ganska tungt rent träningsmässigt.

Därför har nu den gångna veckan varit mer eller mindre nödvändig. Den har tillbringats i stugan och äntligen fick det vara fint väder när jag var där. Båda de tidigare gångerna jag varit där i sommar har det varit dåligt väder, men nu var det jättefint och man kan sammanfatta dagarna med sol och disk. Man hjälper till med det man kan där i stugan. Laga mat tycker jag är jättetråkigt, så det överlåter jag helst till någon annan och att bygga altan till friggen, som pappa och Mats har gjort, det är lite svårt när man inte ser, även om jag har burit litegrann och sågat av en sten. Min huvudsakliga syssla har dock varit att diska, för det vill ingen annan göra och jag tycker ändå det är ganska okej att göra det. Utöver det har jag badat två gånger och solat, både i hammocken och nere på bryggan. Att sitta i en solstol nere på bryggan, höra bilarna som åker förbi på vägen, pappas och Mats spikande från friggen, klirret av kaffekoppar som bärs ut till baksidan, vattnet som kluckar mot bryggan, en och annan fisk som hoppar i vattnet, samtidigt som solen steker, det är inte mycket som slår det, knappt ens Spanien, även om det är jämnt där. Vi har verkligen ett riktigt smultronställe där i stugan.

Idag ska vi ut och äta med mormor, sedan ska hela släkten vidare till Varamon för att fika och kanske, kanske bada, men troligtvis inte, och sedan åker vi tillbaka till stugan igen.

Tissen är kvar i stugan nu och det lutar mer och mer åt att vi måste sälja honom nu efter denna veckan. Han betér sig helt annorlunda där mot här hemma. Han är mycket lugnare, säkerligen för att han kan springa ute, även om han faktiskt inte går så långt. Han håller sig hela tiden runt huset och är jätterädd för svalorna som flyger lågt. Han jamar inte ens hälften så mycket som här hemma och aldrig sådär högt och klagande. Nu är det mer lågt och pratsamt. Han hoppar inte upp på bord eller diskbänk, som han gör här hemma. Han håller sig lugn hela nätterna och han hoppar heller aldrig upp på någon, nafsar eller sätter klorna i en. Han tycks helt enkelt trivas väldigt bra med att kunna gå ute, så tyvärr är det nog så att vi måste sälja honom, lilla fina Tissen. vill han vara ute så ska han så klart få vara ute. Såhär efteråt är det ganska synd om honom. Han har jamat sådär högt och klagande här hemma sedan i mars ungefär, men då trodde vi ju att det berodde på att han var könsmogen och lockade på honor här i huset, eftersom att han inte var kastrerad då, men sannolikheten är ganska stor att han redan då ville gå ut och i sådant fall har vi hållt honom fången här hemma i över fyra månader. Usch vad hemska vi är. Nåja, det är inte lätt att veta alla gånger, men nu står det ganska klart att han vill vara ute, så nu ska han få komma till ett ställe där han kan gå ut och in som han vill, för det tycks ham trivas med, lilla fina tissen.

Vad som krävs...

Är nu hemma efter ett, för min del, bra landslagsläger i helgen. Lägret hölls, som vanligt numera, i Malmö och det blev en hel del nya inslag, men framförallt, ett väldigt bra möte där inställning, hunger och vilja hamnade i starkt fokus.

Det var många bitar som jag kunde dra paralleller till med vårt klubblag här hemma. Självklart är kraven, målsättningarna och prestationerna långt mycket högre i landslaget än här hemma, men grunden är densamma. Det ska vara krig och attack på varje boll. Varje boll ska dödas och vi ska inte släppa in ett enda mål. Den inställningen är det lite si och så med ibland, även från mitt håll, tyvärr. Till försvar för detta är dock att det inte är lätt att motivera sig själv till att prestera på topp när man kanske är två-tre spelare på en träning och det krävs sex spelare för att spela en riktig match, men det är ingen ursäkt, bara en förklaring till varför det kan vara svårt att motiviera sig alla dagar i veckan. Det gäller dock att plocka fram det där jävlar anammat någonstans där inne i alla fall, för det är ingen annan än du själv som kan bestämma om det ska bli en bra eller dålig träning. Allt ligger hos dig själv, precis som allt annat. allt börjar alltid med dig själv.

Det visade också grabbarna i helgen. Det går, bara man ger sig tusan på det. det var goalball när den är som bäst. Limm på varenda boll, inte en enda boll som studsade, inte ett enda insläppt mål, alla jobbade tillsammans och det var helt enkelt imponerande att se. det är dock den nivån vi måste hålla om vi ska nå dit vi vill under först och främst EM i Ungern i höst.

Samma sak gäller egentligen här hemma också. Vill vi först och främst bli ett topplag i bredden, då måste det till förändringar, för där är vi inte än. Vi har utvecklats under de senaste åren, men det går för långsamt. Ingen annan än vi själva kan ta oss upp till toppen, det är bara vi som kan förändra, och det måste vi göra om vi ska nå målet. För att nå målet måste alla dessutom dra åt samma håll. Det är egentligen det mest basic av allting. Har inte alla, såväl spelare som ledare, samma inställning och ett gemensamt mål att kämpa mot, då kommer man inte att nå dit. Så, först och främst måste alla dra åt samma håll, alla måste vara berädda att lägga ner allt det slit som krävs för att nå dit. Det går inte att komma till träningen, vara lite sådär halvseg och gå in med inställningen att man ska spela av den här tiden. Varje träning är en del i pusslet som leder fram till helheten, till målet, och därför måste man ge 110% på varje träning, i varje moment, på varje boll, hela tiden. Det går inte att slarva med händer eller fötter, rycka på axlarna och fortsätta efter det insläppta målet, som om ingenting hade hänt. Först och främst, är du på en boll, då ska du ha den. den ska inte gå in i mål, det är inte okej någonstans. Skulle det ändå, trots allt, bli mål ändå, då gäller det att knyta näven, släppa det inträffade och ge sig fan på att ta nästa boll, bollen efter det och bollen efter det, varje boll, enda tills matchen är slut.

Träningarna är det som gör tävlingsinsatsen och därför måste man vara lika fokuserad och ge allt på varje träning, annars kommer man aldrig få ut det under match heller.

Jag har inte samma förutsättningar som alla andra spelare i landslaget här hemma, det vet både jag och coacherna om, men jag gör ändå så gott jag kan, försöker utvecklas så mycket jag kan, även om det går långsammare än för de flesta andra, för att jag inte får alls samma motstånd här hemma som de andra får, för att kunskaperna brister hos vår coach, som inte är inne i gamet på alls samma sätt som de flesta andra och för att feedbacken på vad jag gör/inte gör därmed blir bristande. Därför är det så oerhört viktigt att jag får sådan feedback och beröm som jag fick nu i helgen. Att jag visar vilja, motivation och hunger genom att göra 250-300 benböj under min semester, för att det är det som krävs om jag vill nå dit jag vill. Det fick jag cred för under helgen. Det fick jag också för mina noggrannt ifyllda och inskickade träningsdagböcker, där jag är en av dem som annalyserar och reflekterar mest över min träning och de pass jag kör. Med Lindas termer är jag alltså en grön person, d.v.s. en person som är väldigt analytisk och reflekterande. Det stämmer väldigt bra in på mig. Sällan är man dock en ren färg, utan man går oftast in på andra färger, blå eller röd, där blå är personer som ser till att andra har det bra, är omtänksamma och varma helt enkelt, och där röda personer är mål och resultatinriktade som vill prestera till varje pris. Ofta är man en liten del av alla färger, men oftast är det en färg som är dominant, i mitt fall grön.

Vad jag ville säga med det här inlägget är alltså att inställning och motivation gör så otroligt mycket för resultatet och att alla måste dra åt ett och samma mål i en lagidrott för att nå dit, annars går det inte. Det går inte att bygga ett hus utan grund, det är lite samma sak här. Har man inte grunden så går det inte att göra klart helheten. Träningarna är då det som gör tävlingsinsatsen och därför måste det vara attack och viljan att döda varenda boll, även under träningarna, vilket jag tyvärr saknar här hemma ibland. Alla måste vara medvetna om vad som krävs för att nå målet och alla måste också vara berädda att lägga ner allt det slit som krävs för att nå dit, att dessutom kunna ta kritik på rätt sätt och att acceptera att bli bänkad i en match för att vinna, om man inte håller måttet. i en lagidrott är det laget före jaget. Klart man ska vara ego, men man ska vara det på rätt sätt.

Så, nu under höstens alla träningar ska i alla fall jag dra mitt strå till stacken, ge 110%, attackera varenda boll och utvecklas så mycket jag kan, för att kanske, kanske ta en plats till EM i Ungern.

Hemma igen

så var vi åter på svennsk mark igen, efter nästan två veckor som har varit fantastiskt bra. Mycket värme, bad, oräkneliga timmar på stranden, två besök vid saltsjön, en hel del shopping, kortspelande, varma kvällar, kall dricka och otroligt god mat. Saknar det redan, även om det fortfarande känn som jag är kvar i det litegrann, känner mig inte riktigt tillbaka i vardagen än, kanske delvis för att det just nu nästan är lika varmt här i Sverige som vi hade i Spanien. Skillnaden är att solen värmde mer där. När man kom hem efter dagens strandbesök framåt kvällarna och solen stekte på framsidan, då var det runt 50 grader där. Det går så klart inte att sitta några längre stunder där då, men med en iskall Sangria och några liter vatten så funkar det.

Riktigt så varmt är det ju inte här hemma, men i luften är det nästan lika varmt som vi hade. Jag har hört flera säga att det är kvavt och att det gärna får bli lite friskare luft, men nej, jag gillar det som det är. när svensk sommar är såhär, då är det faktiskt inte mycket som slår den, knappt ens Spanien, även om det är jämnt där. Jag hoppas det blir lika fint nästa vecka också, för då ska jag njuta till fullo, vara helledig från träningen och umgås med släkten i stugan.

Nu till något lite tråkigare. Tyvärr kan det vara så att vi måste sälja Tissen. Han har varit hos mamma och pappa nu när vi var i Spanien och är fortfarande kvar där, eftersom att jag ska bort nu i helgen igen. Då var det bättre att han fick vara där och slippa att åka fram och tillbaka. det känns lite tomt här hemma nu och det kommer säkerligen kännas ännu tommare om/när vi säljer honom, lilla Tissen. Han började med att undersöka altanen hemma hos dem. Sedan har han vågat sig ut mer och mer och tycks trivas med att vara ute. Utomhuslivet är tyvärr inget vi kan erbjuda honom, eftersom att vi nu bor två trappor upp och till hösten kommer att bo tre trappor upp. Hade vi flyttat till en lägenhet på markplan eller första våningen hade han kunnat komma och gå som han ville, men nu blir det lite svårt. Trots kastrering har han ju fortsatt sitta vid dörren och jama här hemma. Tror vår lägenhet här är för liten för honom till att börja med, även om det är en rymlig etta på 42 kvm. Han behöver mer yta och att han vill ut och ha mer stimulanss, det är tydligt. Vill han vara ute, då ska han ju få vara ute. Det viktigaste är att han mår bra, även om det kommer kännas väldigt tomt när han inte längre bor hos oss. Han är snart ett år och när jag köpte honom hade han aldrig varit ute, men vissa katter trivs inte inomhus. Kanske får vi titta på äldre katter som varit inne längre och som man vet att det fungerar för sen senare när vi har flyttat, men Tissen är alltid Tissen och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

nåja. Nu ska vi ha några timmar ute i solen med kaffe, mat och chill, innan det bär av ner mot Skåneland senare idag för landslagsläger i helgen. Det ska bli riktigt kul och jag klättrar nästan på väggarna efter att få spela boll igen. Det är drygt tre veckor sedan nu, så det är hög tid. Så, nu köttar vi i helgen, sedan ska jag njuta av sommaren nästa vecka!

Shopping och mar Menor

Tiden går och nu är det bara två, nästan tre, dagar kvar här i Spanien. Vi åker hem på måndag och är hemma natten till tisdag. Sedan blir det träning tisdag och onsdag, varefter jag åker till Malmö på torsdag för ett långläger med landslaget.

Dessförinnan ska vi dock ha några fortsatt underbara dagar här vid Medelhavet. Vi njuter till max, tar inget förgivet, som Panetoz skulle ha uttryckt det.

Sedan senast har vi varit på marknad i San Miguell, där jag inte hittade något alls, på shoppingrunda i en stor och nyöppnad kinabutik, butiker, eller affärer, där de har i princip allting. Där hittade jag inte heller något alls, vilket betyddde att resultatet efter den dagens helshopping var noll. Ingenting hittade jag.

Det gjorde jag dock igår, då vi var på Modecity, en stor affär där vi även var senast vi var här, för två år sedan, där de har hur mycket kläder som helst och där det dessutom är kvalitet på grejerna. Jag har en T-shirt därifrån från förra gången som knappt syns att den är tvättad och en piké som fortfarande håller kanonbra. Därför blev det några fler pikéer nu. Tre stycken för att vara korrekt, en T-shirt och en parfym. dessutom lite grejer till familjen och Jocke, som också fyller 25 nu i sommar. Dessutom fick jag dissa ett gäng pikéer och en tjocktröja p.g.a. att de inte fanns i min storlek, som varierar allt från L till XL här. Storlekarna här nere matchar inte alls storlekarna hemma, så ibland får man ta hur många X som helst. Jag kan också reflektera över att jag börjar ändra klädstil sakta men säkert, något som nog är till belåtenhet för Emma och Shep, som inte direkt gillar mina hoods av mestadels Nike och adidas och T-shirts med tryck/texter. Nu börjar jag inrikta mig mer på ett "vuxet" mode, med pikéer, som jag var kraftigt emot för några år sedan, och cardigans av olika slag, vilka jag från ybörjan inte heller gillade, tills jag fick en i julklapp för två år sedan. Nu är jag fast. Så ja, man kan nog säga att min klädstil har ändrats litegrann, eller kanske snarare formats efter åldern.

En lyckad shoppingdag blev det hursomhelst och dagen avslutades sedan med trerätters middag på en argentinsk restaurang. Supergott var det. Broccoli och ostssoppa till förrätt, kyckling med en supergod och krämig pepparsås till huvudrätt och chokladmousse och kaffe till efterrätt. allt för ungefär 150kr. Billigt, bra och jättegott!

Mätta och belåtna gick vi sedan en ljum kvällspromenad hem, ackompanjerade av syschorna som hade vaknat. Vaken är jag också, redan nu, så snart blir det nog lite morgonkaffe och senare idag blir det nog stranden igen, där vi också var i förrgår. En heldag på stranden blev det då, vid en insjö, Mar Menor, där vi också var senast vi var här. Jag är som sagt ingen badmänniska numera, men när det är 30 grader i havet, då kan t.o.m. jag ligga och bara njuta i vattenbrynet. Där kan vi snacka om livskvalitet. Det är det också, som jag nämnt tidigare, att bara ligga i solen, schteka, lyssna på människor och deras interaktion, vågorna som slår mot strandkanten, musiken från barer och högtalare, känna den varma finkorniga sanden mellan tårna, samtidigt som man läser en bra bok. Det blev några timmar där i solen där i förrgår, så efteråt hade jag bränt både rygg och mage. Dock inte så illa som jag trodde, det svider bara litegrann, så idag är vi på't igen.

Ett ytterligare besök vid saltsjön har vi också hunnit med. Tyvärr blåste det ännu mer nu än första gången vi var där, så det gick t.o.m. lite vågor på det grunda vattnet. Det innebar att man fick se upp så vattnet inte skvätte upp i ögonen, för då svider det vill jag lova, för ja, jag lyckades få vatten i ögonen ändå. Dock var jag inte enssam om det, om det nu kan vara någon tröst.

Jag hoppas att ni har det bra där hemma och att värmen som jag har sett entrat Sverige håller sig kvar över helen och fortsätter nästa vecka, för när jag är hemma igen vill jag verkligen inte ha 15 grader och regn. Det höstvädret kan vänta några månader. Bättre då med det här soliga medelhavsvädret där det går upp mot 50 grader i solen när den ligger på mot huset på framsidan framåt kvällen. Då är det gött att sitta där med några liter vatten och en kall sangria i handen. märks det att jag älskar värmen? :D

saltsjön

Överdriver man så kan man säga att paradiset fortsäter här i Espana. I söndags var vi som sagt vid saltsjön och badade. Det var en upplevelse vill jag lova. Vattnet var alldeles rosa och så salt att det var svårt att få ner fötterna till botten för att resa sig upp. Man flöt som en kork och på håll såg man små vita berg av salt. Dock var det inte så salt som det var senast de var där. Då gick det bokstavligen inte att simma framåt. Det gick nu och man fick dessutom inte bara upp salt från botten när man tog upp lite av den i handen, vilket man fick då.

Häftigt var det i vilket fall, även om det faktiskt blåste ovanligt kallt när vi var där. Det var inte ens skönt när man kom upp efter att ha badat. Det var det däremot igår, när vi återigen intog stranden. Flera timmars solande blev det och jag tror jag har bränt mig lite, igen. Att bara ligga på stranden sådär, lyssna till folk runtomkring, folk med olika nationalitet, folk som pratar med varandra, folk som lyssnar på musik, folk som går förbi och pratar osv. ackompanjerat av Medelhavets turkosa vågor som slår mot strandkanten och en stekande sol från en klarblå himmel, det är livet det. Kanske inbillar jag mig dock, eller så är det faktiskt så, men jag tycker inte vattnet är lika varmt som det var senast vi var här. det är skönt när man väl har doppat sig, men dessförinnan känns det ganska kallt. Alternativet är att jag har blivit ännu mer badkruka än jag var för två år sedan, när vi senast var här. Det påståendet står dock i skarp kontrast till att jag faktiskt badade ute på midsommar, när det var svinkallt i luften och bara 16 grader i vattnet. Här lär det vara minst tio grader varmare i vattnet. Jag är dock ingen badmänniska längre, det är bara att konstatera, det är solen som är det primära, men det går inte att förneka att det är väldigt skönt att svalka av sig då och då. Kort sagt kan man nog säga att jag är en livsnjutare...

Idag blir det lite mer shopping, innan det troligen blir ännu lite mer strandhäng och så högst sannolikt ett glas iskall sangria när vi kommer hem, kanske i solen på framsidan, där det var inte mindre än 48-54 grader igår när vi kom hem, god mat och något glas vin till kvällen, antingen ppå takterassen eller på baksidan och lite kortspelande, ja, helt enkelt en härlig dag och kväll här i Spanien. Det får gärna fortsätta såhär....

RSS 2.0