Staden som försvann

I ett avsnitt av Creepypodden pratar Jack Werner om Ashley, staden som försvann.

Det handlar helt enkelt om en liten stad med 679 invånare, som upphörde att existera natten mot den 17 augusti 1952. Den natten, närmare bestämt kl. 03:28, rapporterades en kraftig jordbävning med 7,9 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades ligga rakt under staden Ashley och när myndigheterna kom dit återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat. Staden var alltså borta.

Det stannade dock inte där, för tretton dygn senare och efter tolv dagars sökande efter överlevande, utan resultat, noterades en ny jordbävning, som uppmätte 7,5 på richterskalan. Dess epicentrum beräknades också vara precis där Ashley tidigare hade legat. När myndiheterna återigen kom dit hade klyftan i marken slutit sig och där fanns nu ingenting kvar.

Det är skrämmande bara det att en hel stad upphör att existera p.g.a. en jordbävning, men det blir ännu mer skrämmande när man tittar på händelserna som rapporterades innan den första jordbävningen, när staden försvann i klyftan.

Det började redan åtta dagar innan, alltså den 8 augusti kl. 19:13, då en man rapporterade märkliga fenomen på himlen över Ashley. det beskrevs som en mindre svart öppning i himlen och efter det första samtalet till polisstationen i grannstaden Hays blev de mer eller mindre nedringda från folk i Ashley som såg samma sak. I städer runtomkring märkte man dock ingenting. Hays beslutade då att skicka dit en polis för att undersöka saken morgonen efter.

Sagt och gjort, man skickade dit en polis, men kl. 07:54 fick polisstationen i Hays ett samtal från sin utskickade polis om att han hade kört vilse, trots att han bara följt den raka vägen som ledde till Ashley. På något sätt hade han dock bara kört och kört, utan att komma fram till ashley och istället kommit tillbaka till Hays, utan att han svängt av eller vänt om. Detta var mycket märkligt tyckte man, så två timmar senare skickade man ut sju av stadens nio polisbilar för att undersöka saken. Alla tog den enda vägen till Ashley, men alla kom till samma slutsats. Vägen som var den enda väg som ledde till Ashley hade slutat leda dit och ledde istället tillbaka till Hays igen.

Under tiden hade polisstationen i Hays fortsatt att bli nedringda från invånare i Ashley, vilka rapporterade att den svarta öppningen i himlen hade växt sig större.

Senare på kvällen fick polisstationen i Hays ett samtal från en kvinna i Ashley som rapporterade sina grannar som försvunna. De hade tidigare under dagen försökt lämna staden i sin bil, utan att komma tillbaka. Ingen i Hays hade heller noterat bilen längs den enda väg som ledde från Ashley, alltså samma väg som poliserna tidigare hade försökt ta utan att lyckas.

Mysterierna i Ashley fortsatte, för kl. 07:38 den 10 augusti fick polisen i Hays rapporter från ashley om att staden var försänkt i mörker. Solen hade helt enkelt inte gått upp. En helikopter från Topeka flög då på begäran av polisen i Hays över Ashley för att försöka få fram vad som var fel i staden, men Ashley kunde då inte observeras från luften.

Dagen efter, den 11 augusti kl. 12:43, fick polisen i Hays ett samtal från en mor som menade att hennes dotter hade börjat konversera med sin far. Fadern hade dött i en bilolycka tre år tidigare, men dottern ville nu ut i mörkret för att "göra dem sällskap". Därefter mottog man 329 ytterligare samtal med liknande innebörd, där stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar.

Natten mot den 12 aaugusti försvann sedan alla 217 barn i Ashley. Hays ringdes ner med inte mindre än 421 samtal om detta, men i brist på bättre råd sa man bara åt de som ringde att stanna inne och inte gå ut för att leta efter de försvunna barnen.

På eftermiddagen den 13 augusti fick hays ett nytt telefonsamtal från Ashley. Nu rapporterades en avlägsen men tilltagande eld i syd. Den rapporterades som ett ”ljusstarkt rött och orange sken som tycktes fortsätta långt upp i himmeln". Kom då ihåg att mörkret hade lagt sig över Ashley, eftersom att solen inte gick upp, att alla stadens barn hade börjat prata med avlidna släktingar och därefter försvunnit. Förstå då att paniken nog började bli ganska stor i den lilla staden, samtidigt som ingenting kunde observeras utifrån, nej, staden syntes inte ens utifrån och vägen dit leedde inte längre dit.

Resten av dagen den 13 augusti fortsattes det att rapporteras om elden i syd, vilken tycktes spridas norrut och dessutom komma direkt ur den svarta himlen.

Kl. 00:09 natten mot den 14 augusti kom det sista samtalet om elden från Ashley. Då rapporterades det att elden hade växt sig så stor att hela samhället tycktes bada i dagsljus från den.

Samtalet avbröts abrubt och nästa samtal till Hays kom inte förrän över ett dygn senare. Då rapporterade en april Foster att hennes son, som dog året innan, och alla de andra som hade dött eller försvunit, hade kommit tillbaka natten innan. De kom tillbaka och de letade efter alla levande som fanns kvar i Ashley. Vissa öppnade sina dörrar för dem, menade Foster, och sedan hördes bara skrik innan husen började brinna och föll samman. Foster själv gömde sig i sitt hem, men mitt under telefonsamtalet till Hays hördes krossat glas, dämpade fotsteg och en röst som frågade efter mamma och var hon gömde sig. Sedan ett skratt och "mamma, jag hittade dig".

Samma natt uppmättes den första jordbävningen och morgonen efter återstod bara en 900 meter lång och 500 meter bred pyrande och glödande klyfta i marken, där Ashley tidigare hade legat.

Min sammanfattning är inspirerad av Jack Werners återgivande av storyn på creepypasta.se och hela fenomenet finns återgivet på Youtube, om ni hellre vill lyssna på det. Här nedan har ni det.


Kom alla bröder och systrar på läktare och krog!

Härlig låt som lanserades i sambannd med kvalet mellan Leksand och Mora tidigare i vår.
Synd bara att det gick som det gjorde, men låten är grym med ett härligt drag. Den bjuder verkligen in till att sjunga med, så kom igen nu och sjung med i refrängen!

Ursäkta om det stör, att jag är leksing tills jag dör,
kom alla bröder och systrar, på läktare och krog,
vi är de som aldrig tvekat, vi är de som aldrig dog,
här kommer, Siljans stolthet,
hjältar av idag, akta er för världens bästa lag,
akta er för oss, nu blir det drag!


Vi stänger säsongen med det här...

Som ett avslut på den här säsongen, som ju inte slutade något vidare bra, ger jag er här mina tankar, reflekioner och känslor efter att kvalet mot Mora avslutats.


Boom! Där satt den!

Det var länge sedan jag skrev om min träning nu. Lite inlägg från olika tävlingar har ni fått, men just om själva skitjobbet på hemmaplan, dag efter dag, vecka efter vecka, det var länge sedan jag skrev om, but here we go!

I förra veckan inledde jag en ny maxstyrkefas och den gav resultat direkt. Hypertrofifasen som jag har haft innan har kanske varit lite i längsta laget, men nu var det iaf dags för maxstyrka och det gav som sagt resultat direkt.

Jag persade både i benpress och bänkpress.
Första gången över 200kg i benpress och första gången över 80kg i bänkpress.
208 resp. 82kg.

Ben är min svaga sida, men att komma över 200kg känns bra. Jag får dock erkänna att det var lite fusk där, för Julian hjälpte till att trycka ut plattan första gången, men när jag väl var igång med själva setet var det inga problem. Motsvarande på bänkpressen hade varit om jag hade fått hjälp upp med stången första gången, men det behövdes inte där. Den klarade jag helt på egen hand och det kändes också riktigt bra. Ett av de roligaste styrkepassen på länge får jag säga!

Också konditionsträningen går bra just nu tycker jag, även om jag fortfarande inte har börjat springa igen. all konditionsträning görs alltså fortfarande på cykel och så sent som idag körde jag ett galet tufft intervallpass på 15x40s, d.v.s. att du trampar järnet i 40 sekunder och sedan aktiv vila i 20 sekunder och så upprepar man det 15 gånger.

Jag och Julian pratade så sent som i torsdags om att det är svårt att bli trött på samma sätt på cykel som när man springer, ni vet, sådär så det bränner i halsen och syret knappt ändå räcker till, trots att lungorna jobbar för högtryck. Den känslan är svår att nå på cykel, för där blir du oftast trött på ett annat sätt, men idag blev det precis sådär brännande i halsen, för jävlar vad trött jag blev!

Goalballmässigt har det blivit väldigt mycket nötning på senaste. Vi har efter mycket slit och sökande med både ljus och lykta lyckats snappa upp en kille, Fredrik, som har börjat träna med oss, men de senaste veckorna har det mest varit han, jag och Julian som har kört och då har det blivit mycket defensiv nötning. Förvisso väldigt bra och nyttigt, men det kan ju vara kul med lite variation ibland, kanske lite matchspel etc. i synnerhet när man kommer in som ny i laget. Då är kanske inte det roligaste att nöta i pass efter pass. Det är inte det mest optimala för att behålla nya spelare om vi säger så.

Jag tycker dock ändå att nötningen har gått relativt bra, både för egen del och för Fredrik. Han utvecklas under varje pass och det är kul att se!

I torsdags testade vi mina mentala gränser litegrann. Det hade gått sådär tidigare under passet, jag hade släppt några bollar som jag kanske borde ha tagit, men här simulerade vi ett byte, jag byttes in med ca. två minuter kvar av matchen, vi ledde med 2-1 och jag skulle bara stänga igen där mot slutet. Fredrik och Julian matade skott på mig och plötsligt tog jag alla. Det var säkert 25-30 skott på rad.

man taggar till lite extra sådär när det finns något konkret att jobba för. Det är samma sak på landslagslägren när vi spelar match och det vinnande laget blir bjudna på glass. Då är det en djävulsk kamp där ute kan jag lova, ingen vill ge sig och alla ger allt. Nu var det ingen glass i potten, men det är lite samma grej och jag tror det är bra och nyttigt att träna så ibland, för du får upp fightingspiriten på ett annat sätt då, ett sätt som annars kanske kan vara svårt att locka fram en sen torsdagskväll mitt i april, en torsdagskväll som dessutom var skärtorsdag.

Apropå skärtorsdag så innebar det påskfirande för Linda, som därmed prioriterade bort en träning för det. Jag tycker inte det är okej. Hon är tränare för elitspelare som satsar mot paralympics. Då är det inte en godtagbar ursäkt att utebli från en träning för att man ska på påskfirande. då får man fira påsk senare under helgen, svårare än så är det inte, för som elitspelare och tränare för en sådan så får man offra en del. Man hinner inte vara med på allas födelsedagsfiranden, meetings och annat.

Linda har sagt svart på vitt att hon kan vara med på två träningstillfällen i veckan, men fler än så blir svårt. Två har hon dock lovat.

Nu har det kommit en hel del jobbrelaterat emellan som har gjort att hon inte har kunnat vara med då och då, plus att hon har varit en hel del sjuk. det är sådant som är svårt att göra något åt, men något där vi egentligen kanske borde ha en mer utarbetad plan B för...

Däremot att fira påsk... nej, det är inte okej. Tänk bara om typ Dan Tagnes i LHC eller någon annan tränare för ett hockeylag, fotbollslag, handbollslag eller vad som helst skulle säga att han uteblev från en träning för att han skulle fira påsk. Det händer ju liksom inte. Det sänder signaler och det är en ren prioriteringsfråga. Väljer man att prioritera påskfirande framför en träning, i synnerhet när hon vet hur mycket hennes ögon gör för kvaliteten och effektiviteten på träningarna, då ska man kanske inte vara tränare för elitspelare...

Nåväl, jag ska inte gnälla mer. I stort tycker jag att träningen har gått bra på senaste och nu närmar sig maj, där det både kommer bli SM, Sverigeserien här i linköping, landslagsläger och ev. landslagstävling i Malmö, Men intercup.

Hoppas ni alla har det bra och att ni har haft en fin påsk, trots kylan!

If this would be the last dance, we'll ever dance together you and I

Linda spelade den här för mig för några veckor sedan och nu spelas den flitigt här hemma kan jag lova! Klart en av de bästa just nu, riktigt bra!


Nostalgitrip med barnprogram

De senaste dagarna har inte varit roliga. Känner mig fortfarande tom efter i lördags och har typ inte lust att göra någonting.

jag vet ju att det kommer bli bättre, för, som jag skrev i förra inlägget, glöden och pasionen för det här laget kommer aldrig att dö, men just nu är det jobbigt. Det får det dock vara och som leksing är man van, hur ont det än gör att säga det.

Nåväl, nu ska jag inte tråka ut er med mina hockeytankar och känslor. Nej, nu tänkte jag istället att vi ska ta en trip till barnprogrammens värld.

Jag bara älskar ju nostalgi och igår satt jag därför och tittade igenom massa gamla themes till olika barnprogram från min barndom på 90-talet, för att komma på andra tankar och ha något att le åt.

Därför tänkte jag att vi kan köra en liten tävling, ni mot mig.
Jag slänger upp ett par klipp med olika barnprogram, så får vi se om ni känner igen alla. Jag klipper de flesta och här nedan listar jag dem i den ordning de kommer i klippen och så får ni också, som lite bonusmaterial, en liten kommentar om min relaion till programmet.

Sedan får ni gärna kommentera med hur många ni känner igen och om ni tar några av de jag inte kan. Kom också ihåg att jag enbart har gjort det här på ljudet, eftersom att jag inte ser själva klippet. Kanske står det vad vissa program heter och då har ni en enorm fördel mot mig, men den bjuder jag på!

Är ni redo?
Då kör vi!

1, Disneydags - Åh det var en klassiker på fredagkvällarna! Jag satt alltid i min saccosäck framme vid TV'n och alltid hade vi chips eller ostbågar.
2, Nalle Puh - Tittade aldrig särskilt mycket på det, men minns jag rätt så hade en granne en Nalle Puh-film som vi lånade ibland.
3, Bumbibjörnarna - Samma sak här, tittade inte jättemycket på det, men här är jag säker på att grannen hade en film som vi lånade. Gramse och Ulrik minns jag särskilt, men fråga mig inte varför.
4, Pif oc Puff/Räddningspatrullen - Förknippar det med Disneydags. Minns inte om det var huvudinslag i programmet någon gång, eller om det bara var korta snuttar mellan de båda huvudprogrammen i programmet, om ni hänger med, men tror det var med som huvudprogram under en period.
5, darkwing duck - Såg faktiskt nu att det hette "Darkwing", jag har alltid sagt "Daquin". Minns inte exakt vad som utmärkte just Darkwing duck, alla de där, Darkwing duck, Ducktales, Quack pack och alla de där flyter liksom ihop...
6, Ducktales/Ankliv - Det här är iaf den klassiska med Joakim von Anka, knattarna och Kalle. Tyckte det var riktigt bra och förknippar det också ganska mycket med Disneydags.
7, Luftens hjältar - Tittade inte så mycket på det på TV, men minns att jag hade ett kassettband med Luftens jältar och det var bra tyckte jag. Minns att jag lyssnade på det ett år när vi åkte och skulle fira midsommar och det handlade om "Baron von Brumwald".
8, Långbens galna gäng - Det här är också nästan synonymt med Disneydags. Det var riktigt bra tyckte jag. Långben och Max bodde grannar med Petter och PJ, Max och PJ umgicks och kom bra överrens, men deras pappor gick inte alls ihop. Riktigt bra!
9, Bolibompa - Den gamla klassiska Bolibompasignaturen, så som den ska vara!
10, Björnes magasin - Ett av mina favoritprogram. Bolibompa kl. 18:00 på vardagarna och mina favoritgäster var "Eva", "Robban" och "Anders med saxar". Minns ni?
11, Trasdockorna - Tyckte faktiskt det var ganska dåligt när det begav sig, men visst är det en klassiker och jag minns särskilt "Påsen", ni vet, han den tjocka med potatisnäsa och svart hår, om jag minns rätt.
12, ?
13, Bo-ko - Minns knappt ens vad det handlade om, men signaturen kommer jag ihåg!
14, Dr. Snuggles - Det tittade jag typ aldrig på, tror det kom när jag började bli lite gammal för barnprogram, så tyckte det var ganska dåligt.
15, De vilda djurens färd - Tror det hette något sådant. Var riktigt bra tyckte jag. Räv var ledare för gruppen och så minns jag Mulle, som alltid hängde på Grävling, och Grävling, han var den gamle och kloka i gruppen. I något avsnitt blev Grodan överkörd kommer jag ihåg.
16, Mumin - En till favorit. Sändes på lördagsmorgnarna om jag minns rätt. Då fick vi träffa Mumin, Hemulen, Lilla My, Snusmumriken, Stinky och alla de andra. Åh vilken klassiker!
17, tintin - Älskar Tintin! Sändes antingen efter Mumin på lördagarna, eller på söndagar, minns inte riktigt, men tror det var lördagar. Tintin kan jag fortfarande sitta och titta på om jag ska vara ärlig. Mina favoritavsnitt är Tintin i amerika, De sju kristallkulorna, Solens tempel, Kox i lasten och Tintin i Tibet.
18, ?
19, ?
20, ?
21, Kommisarie Gadget - Också en klassiker! Gadget hade allt han behövde i sin hatt och hans armar och ben hade fjädrar i, så de kunde bli hur långa som helst. Han hade sin Gadgetbil, vad den nu hette, och han hade en tjej som medhjälpare, men vad hon hette har jag faktiskt glömt. De var i vilket fall ute på olika uppddrag och det var lite action i det hela.
22, ?
23, Spindelmannen - På tal om action ja... Spindelmannen sändes i TV4 på söndagarna och var nog mitt favoritprogram som liten. Jag hade de flesta gubbarna i serien som actionfigurer, Kingpin, Rino, Schocker, Dr. Octepus, Venom, Kameljonten, Lizard, Hobgoblin, Mystereo och alla de andra, och det fanns allt från gubbar till Spindelmannenhus och Spindelmannenbil. Jag hade även en Spindelmannenmask i plast och en Spindelmannenhand som kunde skjuta iväg en plastbricka som skulle föreställa nät. Ja, Spindelmannen var kort sagt megastort på 90-talet. Är det det fortfarande? Någon som vet?
24, Sailor moon - Det var också riktigt bra tyckte jag. Japanskt från början, men översattes till svenska. Sailor moon och alla de andra Sailorhjältinnorna slogs mot universums onda makter och de där klassiska fontäntårarna när man gråter i tecknade serier var ett stående inslag.
25, Thunder cats - Tror det här gick på cartoon Network. Är inte säker på att det är det programmet jag tänker på, men om det är det så var det riktigt bra tyckte jag. Katterna var ett slags superhjältar och hade bl.a. ett häftigt flygplan tyckte jag.
26, ?
27, Denver, the last dinosaor - Det här kommer jag knappt ihåg och vet knappt vad det handlade om... Någon som minns bättre?
28, Saber riders - Det här minns jag inte heller. Introt låter som något actionliknande och skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka, men bara genom introt kan jag inte placera det...
29, ?
30, Cartoons barnklubb - Någon reklamgrej som gissningsvis ick på Cartoon Network.
31, Zelda - Visste knappt att det fanns som serie. Jag har bara spelat TV-spelen, särskilt det första till NES, men faktiskt aldrig sett det på TV.
32, Turtles - Grannen hade flera turtlesfilmer som vi lånade. En kompis hade också några filmer, men jag hade inga egna. Turtles var dock riktigt häftiga tyckte jag och hade några Turtlesfigurer också.
33, ?
34, ? - Känner så väl igen det här, men kan inte placera det. Vet att vi höll på med det där en del när vi lekte, både med gubbar och på rasterna i skolan, "jag har styrkan!"...
35, ?
36,, dino riders - Det här verkar också vara lite actioninspirerat, men jag kan inte påminna mig att jag har sett det. Samma sak här som med Saber riders, skulle jag se ett avsnitt kanske minnena skulle komma tillbaka...
37, min lilla ponny - Grannen hade flera My little pony-filmer också, haha, vi lånade många filmer av grannen, och mina systrar älskade de här. De hade flera hästar som leksaker också och även jag tyckte att programmet var ganska bra. Vad alla hästar hette minns jag dock inte. Någon annan som minns?
38, Vår Önskeskog - Ingen aning om vad det är för program, men namnet tog jag på introt iaf.
39, Familjen Flinta - En riktig Cartoon Network-klassiker! Vi hade inte Cartoon network hemma, så vi fick se det här när vi var hos farmor eller hos moster och morbror. Det var inget av mina favoritprogram på CN, men det är ju en riktig klassiker!
40, Stoppa duvan - Det gick också på CN. Minns inte vad det egentligen handlade om, men introt minns jag och minns även att avsnitten var ganska korta.

1, Walt isney home video - Visades innan varje Disneyfilm på VHS. Minnen!
2, Lucky Luke - Såg aldrig Lucky Luke, men det var reklam för det på nästan alla Disneyfilmer vi hade minns jag.
3, Tazmania - Åh, det var så bra tyckte jag. "Taz" kallade vi det, för han det i huvudsak handlade om hette ju Taz. Han var en tazmansk jävul och kunde inte prata. Han gav bara massa ljud ifrån sig och kunde virvla iväg som en virvelvind. Hans pappa kallade hans mamma "min lilla sockertopp" minns jag. Varför jag minns det vet jag inte, men jag minns också ett avsnitt där Taz hade ätit för mycket socker och skulle dra ut en tand. Varför jag minns just det vet jag inte heller, men det gör jag.
4, ? - Känner igen det, men kan inte placera det...
5, Bonkers - Minns knappt vad det handlade om, men att det hette Bonkers minns jag.
6, ?
7, Johnny Bravo - Åh, han är kung! Såå bra! Hade det gjorts idag hade det dock aldrig fått sändas, inte en chans! Så sexistiskt och macho som det är, nej, inte en chans, men bra är det, riktigt bra! Johnny, med sitt stylade gula hår, solglasögon, asbiffiga överkropp och skitsmala ben, försöker imponera på alla tjejer, raggar järnet och är en riktig machosnubbe. Egentligen vet jag inte varför jag tycker det är så bra, men det är det.
8, ?
9, ?
10, Scooby-doo - Gick också på CN. Det var, precis som Familjen Flinta, helt okej, men ingen superfavorit där. En klassiker är det ju dock definitivt!
11, ?
12, Ghost busters - Har egentligen aldrig sett det, men det måste väl ha ett av de mest välkända introna som någonsin har gjorts? Alla känner ju igen Ghost busters!
13, rugrats - Eller "Tommy" som vi kallade det. De små bebisarna, Tommy, Chucky, som var rädd för allt, tvillingarna Phill och Lill och i viss mån deras "stora" kusin, Angelica, typ fyra bast, hittade på massa saker som ledde till äventyr av olika slag, oftast hemma i det egna huset, där pappa Stu och mamma Didi mestadels var ovetandes om vad bebisarna försökte företa sig. Ofta var det bebisarna mot Angelica, för hon och hennes katt, Fluffy, var "dumma".
14, Super Mario - Tittade egentligen aldrig på det på TV eller film, men introt tar alla ändå, jag lovar.
15, ?
16, Familjen Adams - Gick också på CN, men såg det inte jättemånga gånger vad jag kan påminna mig och det var väl inte heller direkt någon favorit där...
17, Transformers - Har aldrig sett det, men tog det på introt ändå. Minns dock att Transformers var väldigt stora där runt millennieskiftet, många höll på med det och det fanns väl som gubbar eller lego också om jag inte minns fel.
18, Asterix - Nej, har typ aldrig sett det heller, men tog introt ändå.
19, ? - Känner igen det här också, men kan inte placera det. Åh vad irriterande!
20, Danger mouse - Kan inte riktigt placera det här heller... Kan det vara det där med typ råttor som var ett slags superhjältar? Såg det aldrig, men hade några actionfigurer. Skulle kunna vara det, men är inte säker...
21, Richard scary's äventyrsvärld - Åh, det var så bra tyckte jag! Dagge, masken, var min favorit. Det är ju också han som är berättare i programmen. Nej, det var riktigt bra tyckte jag! Minns ett avsnitt där det blev översvämning i hela staden. Vad som hände sen vet jag inte, men att det var översvämning minns jag.
22, Smurfarna - Det gick på TV3 och det hade vi inte, så såg inte Smurfarna särskilt mycket, bara någon enstaka gång hemma hos mormor, för hon hade TV3. Små gummismurfar och svamphus och grejer hade vi dock. Vem hade inte det liksom?
23, ?
24, ?
25, ?
26, Bamse - Bamse är en klassiker, vad man än tycker om det. Jag gillar berättaren och minns att jag hade ett kassettband med Bamse, Bamse i trollskogen var det. Tyckte Bamse var helt okej och vi hade ett Bamsespel, alltså ett sällskapsspel, där man skulle bygga en bana med gula pusselbitar och så kunde man hamna på antingen Bamse, Vargen, Skalman eller Lille skutt. Då hände det olika saker som man fick läsa på ett kort.
27, Cartoon (Lejonet som ryter) - Den här grejen var väl lite som Walt Disney home video, att det var innan en himla massa olika program, eller minns jag fel?
28, Pingu - Åh, Pingu! Tyckte det var skitbra och roligt, tills synen försvann och då är Pingu helt värdelöst kan jag meddela, man fattar absolut ingenting, men som liten tyckte jag Pingu var bra! Det gick ofta som ett program i programmet så att säga, ofta att Björne och hans gäst såg på en film och då kunde det vara Pingu.

1, Bert - En klassiker. Bert, alltså, huur bra?!? Bert, Åke och Lill-Erik på ena sidan och så Klimpen som "den dumma" på den andra, utom i ett avsnitt, där Bert och de andra börjar sjuan och är livrädda för Dödgrävarn i nian. Då ber Bert Klimpen om hjälp, men den gode Klimpen har inte en chans mot dödgrävarn...
2, Trasdockorna - Se ovan.
3, Doug Funny - Det här var också riktigt bra tyckte jag! Ett program som många nog har glömt bort, men jag minns det. Det var typ Dougs dagbok och så fick man följa honom, hans hund Porkshop/Kotletten, Roger, som var "den dumma", med sin katt, Dougs bästa vän, vad han nu hete, han som är grön i hyn, och så Patty, som var Dougs stora kärlek.
4, Super-Ted - Egentligen ingen aning om vad det är för program, tror aldrig jag har sett det, men tog introt ändå.
5, ?
6, Tintin - Se ovan.
7, Sailor Moon - Se ovan.
8, Dino riders - Se ovan.
9, Noaks ö - Det gick på SVT och Bolibompa och var en av mina favoriter där. Noak var en isbjörn och chef över sin ö, där det levde massa olika djur, mamutar och lite allt möjligt.
10, Anki och Pytte - Usch, såå dåligt! Ett av mina absolut sämsta barnprogram. Förlåt Pytte, men alltså, nej, det var inte bra...
11, ?
12, jungelboken/Lilla djungelboken - Kan vara introt till Lilla djungelboken, som också gick på fredagar och Disneydags. Det var som "vanliga Djungelboken", fast alla karaktärer var barn/små. Minns ni det?
13, Alfons Åberg - Alfons är kung. Det räcker så. Gillar Alfons :D
14, ?
15, Quack pack - Ännu en Darkwing duck/Ankliv/annan Joakim von Anka/Knattarna/Kalle-version. Vet inte riktigt vad som utmärkte just Quack pack, för tycker som sagt att alla de där flyter ihop litegrann, men nog var det äventyr inblandat alltid, det kan jag nog skriva under på.

1, Abrakadabra - Också ett sådant där riktigt dåligt barnprogram. Uch, vad jag inte tyckte det var bra. "doris och Gösta" sa vi oftast till det, Doris var en ko och Gösta en grävling.
2, Björnes magasin - Se ovan.
3, Bröderna fluff - Jag säger bara, vilka minnen! Jerry och Perry, med likadana kläder och enormt stort fluffigt hår. De satt på sitt kontor, som man såg rakt framifrån. De hade varsin likadan telefon, en hårtork som vapen och pratade ofta i kör. Hela programmet gick ut på att Flintkalle var avundsjuk på bröderna fluff, för han ville också ha sådär fint och fluffigt hår. Därför försökte han sno hårprodukter och annat och då fick Bröderna fluff rycka ut, ofta i sin skitfula bil, där båda två, exakt samtidigt, slog huvudet i vindrutan när de stannade, varje gång. Ja, det var riktigt bra helt enkelt!
4, Bumbibjörnarna - Se ovan.
5, De tre vännerna och Jerry - Också sådär riktigt bra och precis som med Johnny Bravo så är det högst tveksamt om det hade visats idag. Frank Erik och Thomas gör allt för att försöka imponera på klassens tre statustjejer, Linda, Mimmi och Tess. linda är självklar ledare i tjejgänget och Frank leder killarna. Imponerandet går väl milt sagt sådär och till råga på allt så har vi Jerry, som hela tiden försöker komma med i killarnas gäng, men som hela tiden är lite utanför. Killarna, särskilt Frank, är inte jättesnälla mot honom, men ofta slår det tillbaka på dem själva, självklart hhårdast för Frank, när tjejerna dissar dem stenhårt, varje gång.
6, Dr. Kosmos - Programmet utspelades i hans farkost som han hade kraschat med på jorden. farkosten var ett uppochnervänt hus och minns jag rätt hade han en tjej som sidekick i programmet, men vad hon hette har jag glömt. Någon annan som minns?
7, Ducktales/Ankliv - Se ovan.
8, ?
9, Fem myror är fler än fyra elefanter - Tyckte aldrig det var någon jättehit, men nog är det en klassiker alltid och det introt är väl också ett sådant där som alla kan, oavsett om man gillade det eller inte.
10, Nalle Puh - Se ovan.
11, Richard Scary's äventyrsvärld - Se ovan.
12, Mumin - Se ovan.
13, Vintergatan 5A - Bästa sommarlovsmorgon ever! 2000 och 2001 alternativt 2001 och 2002 gick det som sommarlovsmorgon. Vintergatan 5A och 5B hette det. Ungdomarna Mira, Henrik och Glen slussades upp i ett rymdskepp på väg till ett sommarläger/kollo, tillsammans med taxichauffören som de åkte med, Peo. Peo var väldigt tvär och sur till en början, men han genomgick en ordentlig förändring genom programmet. Hela grejen gick ut på att de skulle styra rymdskeppet till olika planeter och där göra olika uppdrag. Mira hade en blå dräckt, Henrik en gul och Glen en röd. Glen var också min favorit och hans "shit, oh shit!" är en klassiker.

Några klassiker saknar jag i de här fyra klippen. Brum, Batman, Timon och Pumba, Johnny Quest, Loney tunes, Freakyzoid, Eva & Adam, Sunes värld, Kalles klätterträd, Farbrorn som inte ville bli stor, Hjärnkontoret, Tippen, Sofffipropp och Rallyplaneten. Minns ni dem också?


Det tar aldrig slut...

Just nu är jag mest bara tom.
Leksand ramlar alltså ur SHL, igen, för femte gången på sexton år.

Det tar aldrig slut och frågan som snurrar konstant i mitt huvud är varför just Leksand?
Varför ska just Leksand ha så förtvivlat svårt att etablera sig i SHL? Andra lag, typ Växjö, Djurgården och Malmö, har klarat det utan att ens behöva kvala sig kvar en enda gång, och lag som Rögle, Örebro och Karlskrona är också på god väg att etablera sig genom avklarade kval på ett eller annat sätt, men inte Leksand.

Den här direktkvalserirn mot ärkerivalen Mora utvecklade sig precis så som jag var rädd för att den kunde göra.

Leksand ägde isen de första tio minuterna iförsta matchen, men fick ingen utdelning. Istället gjorde Mora 0-1 och efter det var Mora klart bättre genom hela den matchen. Leksingarna såg virriga, stirriga och ängsliga ut, det knöt sig liksom och man skapade i stort ingenting.

Mora vann den matchen med 0-2.
Sedan lyckades Leksand vinna match 2 i Mora med 4-2 och tog därmed tillbaka hemmaplansfördeelen som man hade haft från början.

då trodde jag det skulle släppa, men det gjorde det inte. Mora fick första målet i match 3 och körde till slut över Leksand och vann med klara 6-1. Man vann även match 4 och vips så satt Leksand i ett måsteläge. Mora ledde nu med 3-1 i matcher och att vända 1-3 till 4-3 i matcher, det har typ bara hänt fyra-fem gånger sedan 1987. så det är inget som händer varje år direkt.

Leksand gav det iaf ett försök och i match 5 fick vi plötsligt se ett helt annat Leksand än i de fyra inledande matcherna. Här släppte man alla tankar, stress och press och bara körde. Då vann man också med 4-2 och det var Mora som såg stirriga och ängsliga ut.

Därför kände jag mig ganska lugn inför matchen tidigare idag, eller ja, igår är det ju nu, för om Leksand skulle spelat så, då hade man vunnit och skakat fram en game 7 även i år, för i match 5 var man klart bättre än mora.

Tyvärr blev det inte så. Mora fick en kanonstart och hade 2-0 efter knappt fem minuters spel och även om Leksand reducerade så spelade man på den ledningen hela matchen och vann till slut med 5-1.

Mora är därmed klart för SHL, Leksand åker ur samma serie, igen, för femte gången på sexton år. Man åkte först ur 2001, gick upp direkt igen 2002, tog sig till klubbens senaste SM-slutspel 2003, åkte ur dåvarande Elitserien 2004, gick upp direkt igen 2005, bara för att åka ur igen år 2006. Sedan väntade sju säsonger i Allsvenskan, innan man till slut gick upp igen 2013. Man gjorde en bragdartad säsong 2014, tog sig till playin, där man föll med 2-1 i matcher mot HV71. Sedan åkte man ur 2015, tog sig som sagt tillbaka igen, mot alla ods, 2016 och nu ramlar man alltså ur igen år 2017, dessutom mot Mora av alla lag...

inte nog med det, det är precis på dagen ett år efter den där magiska game 7 uppe i Övik, där Leksand, mot alla odds, trots att man var helt utspelade under stora delar av både matchen och hela matchserien i stort, kunde vända både matchen och matchserien och vinna båda två med 4-3.

Jag bara skrek rakt ut,firade med en kall öl och leendet sträckte sig på riktigt från öra till öra.

Där och då var jag så lycklig, det var nog förra årets absolut lyckligaste dag, och morgonen efter grät jag t.o.m. litegrann när jag tittade på klipp från natten, då laget landade i Borlänge och togs emot av tusentals fanns, för att inte tala om när de rullade in i Leksand. Det var stort, det var hähftigt och jag var så förbannat jävla stolt över att vara leksing.

Lika glad, lycklig och stolt som jag var då, lika ledsen, tom och bedrövad är jag nu, exakt på dagen ett år senare, som om det vore något dåligt jävla aprilskämt eller något...

Glöden och pasionen för det här laget kommer att komma tillbaka, den kommer aldrig dö så länge jag lever, men just nu är det fan inte kul. Inte alls kul och en kram eller två hade varit på sin plats...

Jag kommer slänga upp en video med lite mer och fler tankar efter det här om några dagar, men just nu orkar jag inte med det här längre och ska försöka sova och hoppas på att tankarna kan sluta snurra litegrann, efter att jag skrivit av mig lite här. Tills nästa gång får ni se det här underbara klippet på Montpetits avgörande förra året och intervjun med Perra precis efteråt. Det är hockeyhistoria och en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma, synd bara att det inte spelar någon roll, rent sportsligt, nu längre...


RSS 2.0