I helgen hade vi i det svenska landslaget träningsläger tillsammans med det brasilianska landslaget. De tog silver i London förra året, fick stryk av Finland i finalen. Det var således väldigt bra motstånd som skulle stå på andra sidan under helgen.

Brassarna kom till Sverige redan under torsdagen. De skulle då ha tränat med de av oss i svenska landslaget som hade möjlighet till det, men deras plan var försenat, så det blev inget då. Istället blev det av under fredagen.

Jag hade då inte möjlighet att delta, utan jag åkte ner till Malmö, där vi höll till under helgen, på fredagskvällen. Då blev det bara lite mat och sedan en tidig sänggång.

Dagen efter väntade nämligen tre träningspass, där de två första innehöll rent matchspel. Två fullängdsmatcher/pass hann vi med under de två första passen, vilka slutade 4-0 till Brasilien. Det var dock jämna matcher, men brasilianarna visade klass och kunde vinnaalla fyra matcher.

För egen del blev det inte mycket matchspel alls. Vi matchade Fatmir, Stefan, Åke och Piotr i större delen av matcherna. Dzenan fick spela en del, men varken jag eller David fick särskilt mycket matchspel. Jag är dock av den åsikten att det kan man inte heller räkna med i det läge som vi befinner oss i. Visst, det handlade om träningsmatcher, men det var ändå en hel del prestige i det hela, det var som på riktigt. Därför är det självklart att vi matchar det bästa vi har och där platsar inte jag i dagsläget. I de få minuter jag får spela gäller det därför att gå in och ge allt, verkligen visa framfötterna och kriga för varje boll, visa att jag verkligen är där för att utmana om de sex platserna i truppen och att jag verkligen vill och att jag har pottential.

Dagens tredje pass var en mixturnering tillsammans med brasilianarna. Det var en kul grej. Det blev inte alls på samma sätt som matcherna tidigare under dagen. Här blev det mer som en kul grej, även om alla lag så klart även här ville vinna. Det var dock lite svårt med kommunikationen, för brasilianarna var inte jättebra på engelska och som det brukar vara för min del så låser det sig litegrann när jag ska använda engelska sådär i verkligheten. Det handlar troligen om osäkerhet som grundar sig i att jag inte är van att använda det.

Mixturneringen slutade hursomhelst med en oavgjord och två förluster för vårt lag och efter turneringen väntade mat på Vagabond, plankstek, riktigt gott, som vanligt. Det är en restaurang i Malmö som jag verkligen kan rekomendera.

Därefter blev det en tidig kväll, för dagen efter var det upp ännu tidigare än under lördagen och två träningspass väntade.

Det första av dessa båda var, likt de båda första under lördagen, rena matchpass, där det blev 1-1 i matcher. Vi vann med 5-3 i första matchen och förlorade sedan stort i sista matchen med 10-1. Totalt blev det alltså 5-1 i matcher till Brasilien.

Sista passet för helgen var även det en mixturnering och den här gången gick det lite bättre med kommunikationen. Vi vann en match, 3-2, och förlorade de båda andra med 4-1 och 5-2.

En väldigt kul och givande helg tycker jag. Kul med nytt folk och väldigt nyttigt att spela mot annat motstånd än det man är van vid. Brasilien spelar ju inte riktigt som vi gör. De har ett väldigt tight försvar, limmar väldigt många bollar, någon har nästan ingen ansats alls när han skjuter och någon skjuter med ryggen mot motståndarna och mellan benen.

Vi avslutade lägret med lite information kring kommande aktiviteter och så. Detta inkluderade EM, dit truppen också offentliggjordes. Egentligen skulle den ha skickats in i slutet av september, men Florim ville ge alla en ärlig chans att visa vad de gick för och eftersom att jag inte var med till Belgien för några veckor sedan så fick jag kortlägret i tisdags, som jag förövrigt var väldigt nöjd med, tyckte det gick riktigt bra, och lägret här under helgen på mig att visa mig från min bästa sida. Tyvärr för min del så räckte det inte ändå. Det blev Fatmir, Stefan, Åke, Piotr, David och Dzenan som får åka till EM. Tråkigt för min del, så klart, det hade varit grymt kul att få åka med dit, det är ju det jag har siktat mot, men samtidigt har David och Dzenan haft en grym utvecklingskurva de senaste månaderna och det vore dumt att inte utnytja det. Så det här är för lagets bästa i nuläget och det är jag helt med på.

Tyvärr är det ju så att alla de andra har bättre träningsmöjligheter än vad jag har. Motståndet här hemma är för svagt. Inget ont om klubblaget, men det är inte det motståndet jag behöver. Det optimala för min del vore att flytta ner till Malmö och därmed få träna med FIFH hela tiden och därigenom få mycket bättre motstånd. Det känns dock ganska långt bort att flytta ner till Malmö i nuläget. Jämför man med andra idrotter, t.ex. hockey, och en talang i Väsby, då är ju den talangen villig att flytta för att optimera sin utveckling. Så, egentligen borde jag kanske flytta, men skillnaden på hockey och goalball är att i hockey hade den där talangen bara kunnat byta klubb i stockholm, t.ex. till Djurgården, AIK eller någon lite mindre klubb i området. Det går inte i goalball, för det finns inga andra klubbar i samma område. Så nej, någon flytt blir det inte, men ännu fler resor ner till Malmö kan det mycket väl bli...

I övrigt har det inte hänt så mycket. Jag och Julian körde ett intervallpass på rodd förrra veckan. 5x4+4x2min. Ett väldigt tungt och jobbigt pass, särskilt på rodd. 7326 meter hann jag dock under passet, vilket ger en snitthastighet av 261,6m/min. Det är inte jättehögt, jag har haft bättre, men å andra sidan tror jag aldrig jag har kört något såhär tungt pass på rodd tidigare, så jag är nöjd.

När vi ändå är inne på motion så sprang jag och Jennifer 4km med Linda i måndags. Sprang och sprang föresten, det blev mer som ett moraliskt stöd. Jag och Jennifer spurtade visserligen ganska rejält mot slutet, så lite trött blev jag ändå, men under övriga passet blev jag knappt andfådd. Drygt 27 minuter tog rundan, vilket ändå inte är jättedåligt om man jämför med vad jag har åstadkommi tidigare i mitt liv. 14.27 som bäst på 2,5km, 38 minuter på 5km och ca 23 minuter på 3km är tider jag låg på i högstadiet och året i Stockholm. Med andra ord, ganska dåligt. 27 minuter är ändå ungefär 5 minuter bättre än vad Julian och jag hade på 5km i somras, vilket innebär aatt jag nog hade slagit den tiden om vi hade sprungit 1km till nu i måndags. Då i somras var det dock stekande sol och mitt på dagen, så förhållandena var ju inte så optimala, men ändå, Det känns att uthålligheten har gått framåt sedan i somras. 24.59 på 5km senastär jag t.ex. väldigt nöjd med.

Vi var utöver det ute och gick ca 1,2 mil igår. Det tog ungefär två timmar, men det var fint höstväder och väldigt skönt att gå ut och gå. Lika skönt var det inte idag, även om jag nog behövde det, när Emma och jag gick ut och gick hemifrån mig, till ICA, till station och hem, så att det blev en runda där. Målet är väl att jag ska kunna gå runt där, men det är några gånger kvar innan jag känner mig trygg med den vägen. vägen hemifrån och till ICA hittar jag ju, liksom från station och hem, så det är bara vägen däremellan som vi behöver träna lite på. Skönt var det dock inte ute idag, men friskt var det och det kändes uppiggande för mitt trötta huvud. Jag sov nämligen urdåligt inatt. Tror klockan var halv 5 sista gången jag tittade på den, så ikväll blir det tidigt kan jag lova. Hoppas då bara inte att jag blir väckt av en granne som spikar upp lister och borrar i väggen 07:30 imorgonbitti, som jag blev en dag förra veckan. Bättre uppvaknanden kan man ju faktiskt få...

Slutligen kan jag notera att varm oboy har blivit en av mina nya höjdpunkter såhär i höstkylan. Jag blev jättesugen på det inatt när jag inte kunde sova, så jag fixade en kopp och det var så grymt gott. Gjorde i ordning en kopp förut också och det var lika gott då. får se om det håller i sig eller inte. Det kommer troligtvis aldrig att slå ut kaffe, för utan kaffe är dagen knappt komplett, kaffe är livets svarta guld, men ett komplement kan det kanske bli, vem vet...

Hoppas att ni alla har det bra såhär i mitten av oktober. Dags för snö snart kanske...?