Mot paralympics i Rio 2016! -

Vi är tillbaks!!!

Tid: 16:54:00
Datum: 2019-07-01
Kategori: Leksand

Sådär lät det när August Berg Ä N T L I G E N sköt Leksand till SHL för snart tre månader sedan!

Vägen dit har dock varit krokig och det finns stora likheter med säsongen 2015/16, som också mirakulöst nog slutade i ett SHL-avancemang till slut.

Den säsongen inleddes minst sagt knackigt och Leksand låg sist i tabellen i slutet av november. Då fick Sjur Robert Nielsen kliva åt sidan och Perra kom in i båset. Det gav effekt direkt, Leksand började vinna, klättra i tabellen och slutade till sist fyra i grundserien.

Den här säsongen låg man visserligen inte sist, men väl på nionde plats vid jul, efter nio raka nollpoängare. Då fick Leffe C foten och Roger Melin klev in i båset. Leksand började vinna, klättrade sakta men säkert uppåt i tabellen och slutade fyra i serien.

Likheterna stannar dock inte där.

2016 kokades allt i den korta och intensiva Slutspelsserien, som spelas efter avslutad grundserie mellan lag 3-8 från grundserien och där vinnaren från den korta serien fortsatt har chansen att nå SHL, ner till att avgöras i absolut sista omgången, då Leksand och Mora möttes. Mora var tre poäng före Leksand och sju plusmål, vilket alltså innebar att Leksand var tvunget att vinna i ordinarie matchtid och dessutom göra det med minst fyra mål för att vinna serien.
Vad gjorde man då? Gick in och krossade Mora med 6-0!

I år kokades också allt ner till att avgöras i sista omgången av Slutspelsserien. Det stod mellan Leksand och Västerås. Västerås gjorde vad man skulle och krossade ett avsågat Karlskrona med 7-2.

Leksand var då alltså tvunget att göra sitt med Modo, ett lag man hade haft svårt för under säsongen och bara tagit 3/12 poäng mot. Här var det dock inget snack, Leksand hade 5-0 redan efter första perioden och vann till slut med, just det, 6-0.

Nästa steg mot SHL är sedan att vinnaren från den här Slutspelsserien får möta förloraren i den Hockeyallsvenska finalen, vilken avgörs i bäst av fem.

2016 förlorade Tingsryd den femte och avgörande matchen i förlängning mot AIK. Tingsryd fick då möta Leksand i bäst av tre, Leksand vann två raka och var klart för Direktkval mot Modo.

I år förlorade AIK den femte och avgörande matchen mot Oskarshamn. AIK fick då möta Leksand i bäst av tre, Leksand vann två raka och var klart för Direktkval mot Mora, för tredje året i rad.

När lagen möttes i "Slaget om Siljan" för ett par år sedan håsades det hela upp som det hetaste i hela hockeysverige och det var inte obefogat. Rivaliteten mellan lagen är enorm, vissa familjer där uppe går t.o.m. isär under de här veckorna, för de kan inte vara nära varandra. Överdrivet kan tyckas, men det här är två mindre städer som i stort sätt inte har något annat än sin hockey, hockeyn ÄR Leksand och Mora.

Mora vann detta första Slaget om Siljan med 4-2 i matcher.

Året efter var det dags igen. Slaget om Siljan 2.0. inte riktigt lika upphåsat som året innan, men flertalet av Sveriges hockeyblickar var ändå riktade mot Dalarna. Leksand vann första matchen i Mora med 5-2, men sedan var det roliga slut, Mora vann fyra raka och vann serien med 4-1 i matcher.

Sedan var det då dags i år igen, för tredje året i rad! Bara den grejen är helt sjuk, för det ska till en hel del för att lagen ska få möta varandra i bäst av sju i ett sådant här direktkval.

Nu blev det dock så och äntligen fick vi blåvita jubla!

Leksand var helt utspelat i första matchen, Mora vann skotten med 20-4 i första perioden, men det var leksand som ledde med 2-0. Det var en ledning som dubblades i andra perioden, men trots det blev det till slut ändå spännande när Mora reducerade en gång i andra och två gånger till i tredje perioden. Leksand höll dock undan och gjorde 5-3 i öppen kasse!

Där var det många pesimister som sa att Leksand ju vann första matchen förra året också, och då vet vi ju hur det gick...

Så gick det inte nu, för Leksand vann även andra matchen, efter stor dramatik. Moras stjärna Andrew Rowe drog på sig ett matchstraff redan efter knappt en minuts spel, Leksand fick powerplay och Mattias Ritola passade på att göra 1-0. Snacka om kanonstart och det spedde man sedan på med 2-0 och 3-0 i andra perioden. Precis som i första matchen blev det dock spännande, för Mora reducerade två gånger innan Anton Karlsson gjorde 4-2 för Leksand. Mora reducerade på nytt, men Leksand höll undan och vann med uddamålet!

Inför match 3 uppe i Mora hade jag en dålig känsla i kroppen, den enda match i den här matchserien som jag hade det, och den känslan var befogad, för här fick Mora plötsligt utdelning och gjorde fyra mål på fem minuter i andra perioden och vann till slut ganska enkelt med 5-2, inget snack om saken.

Match 4 nere i Leksand var jämn, Leksand tog ledningen, mora kvitterade och matchen såg ut att gå mot förlängning, men med tre minuter kvar att spela gjorde Johan Porsberger 2-1 för Leksand och Tegera arena fullständigt exploderade, vilket jäkla tryck det var där inne då och på rent adrenalin och vilja gjorde killarna allt för att hålla undan när Mora pressade på för en kvittering mot slutet. Jon Knuts tog en "bra utvisning" när en moring höll på att komma fri mot Axel Brage och Linus Persson vann tekning i defensiv zon med bara sekunder kvar och Leksand kunde vinna matchen med 2-1 och var då bara en enda seger från SHL!

Dagen när det skulle avgöras var en perfekt dag. Det var varmt och soligt ute, jag satt på balkongen och åt glass, strosade omkring här hemma, städade och fixade lite och var inte orolig alls, inte förrän matchen började, då slog oron till med full kraft och den blev inte mindre ju längre matchen gick och ställningen fortfarande var 0-0.

Sedan gjorde Leksand 1-0, Mora kvitterade, men Leksand gjorde 2-1 med halva tredje perioden kvar. Man orkade dock inte hålla undan, utan Mora kvitterade med fem minuter kvar, matchen gick till förlängning och där ser ni ju högst upp i inlägget hur det gick. Jeppe Ollas serverade August Berg, som bara hade att raka in 3-2-pucken i nät bakom Christian Engstrand, hans första mål i A-laget!

Leksand är därmed tillbaka i SHL igen och det på en alldeles speciell dag, nämligen 5 april. 5 april är Tobias Forsbergs födelsedag.

Ingen har väl missat det som hände Tobbe den 26 december?
I Roger Melins första martch som huvudtränare flög Tobbe med huvudet före rakt in i sargen. Han blev liggande och fördes till slut av isen på bår, flögs till Akademiska i Uppsala, där han genomgick en nackoperation, som enligt uppgift gick som planerat. Därefter var det tyst om Tobbe och hans status, tills för en dryg månad sedan. Då skrev han själv ett känslosamt inlägg på instagram, där han berättade att han numera är förlamad från bröstet och neråt, har viss rörlighet i armarna, men ingen i händerna.

Det är så hemskt, så tragiskt, men samtidigt så jäkla fint, allt det som har skett på arenor runtom i Sverige den här vintern. Klackar på olika håll har kört växelramsor med varandra, som ni exempelvis kan se här nedan, där Superstars och Hästenklacken kör växelramsa mellan varandra i Norrköping. Supportergrupper har gjort tifon med budskap till Tobbe, fans från andra föreningar har startat insamlingar och samlat in pengar till hans rehabilitering och Leksands IF själva håller på att starta upp en fond där alla medel oavkortat kommer gå till Tobbes rehabilitering.

Nu när August Berg då hade skjutit det där avgörande målet i Mora stod hela klacken och spelarna på isen och sjöng "Ja må han leva" till Tobbe, så sjuukt fint, ett sådant enormt stöd och jag får nästan tårar i ögonen för att det är så tragiskt och hemskt, men samtidigt så fint!

En säsong som slutade i lycka för föreningen, en lycka som till stor del byggts upp genom en grupp som gått samman och verkligen gjort allt och lite till för varandra och för #19. Tobbe har funnits med i det här hela tiden och det är så mäktigt att se, hur någonting som inträffar utanför isen eller planen får en grupp att gå samman på ett sätt som är svårt att beskriva. Niklas Lidström pratade om det i sitt sommarprat igår också. Då var det en lagkamrat vars karriär tog abrupt slut efter Stanley cup-guldet 1998, när en limousine som han färdades i kraschade mot ett träd.

Vi avslutar med att konstatera att SHL-premuären spelas lördagen den 14 september, den gör det på hemmaplan och den gör det mot Malmö Redhawks.

Här nedan har ni en video jag spelade in efter säsongen där jag sammanfattar säsongen som gått och ger lite tankar och reflektioner.


En ny materiell ögonsten!

Tid: 00:00:00
Datum: 2018-06-06
Kategori: Leksand

Jag_star_med_Alex_Friesens_matchanvända_troja_fran_säsongen_2017-18

Mitt senaste inköp kan nog mycket väl bli en ny materiell ögonsten!

För ett tag sedan auktionerade Leksand ut matchanvända tröjor från säsongen som var.
Auktionerna startade på 500kr och givetvis höll jag koll på dem och när upploppet väl närmade sig lade jag in en stöt.

Innan dess hade jag rangordnat alla tröjor i den ordning jag helst ville ha dem.
Vissa drog iväg som tusan i pris och givetvis var det flertalet av de tröjor även jag helst ville ha, typ mattias Ritola, Jon Knuts och Tobbe Fopp, men till slut lyckades jag ändå klicka hem en tröja som låg ganska högt på min lista, nämligen vår interna poängligavinnare, #23 Alex Friesen!

Tröjan ni ser på bilden är alltså matchanvänd av Friesen under slutdelen av säsongen som var.

Jag tänker inte avslöja vad jag fick betala för den, för det är inte relevant, men jag kan väl säga som så att en en replika med tryckt nummer och namn på kostar 899kr och med tanke på det så var det här klart värt, även om mamma och pappa höll på att få slag när jag berättade priset.

När vi ändå är inne på Leksand och hockey så tänkte jag att vi går igenom säsongen som var, från början till slut, men vi gör det inte i text, utan vi gör det med hjälp av de videos i ämnet jag har spelat in under säsongens gång. Då kanske det åtminstone blir lite mer attraktivt för er läsare än att bara se massa tråkig text om hockey som typ ingen av er ändå läser, alternativt så hoppar ni bara över allt.

Innan säsongen tyckte jag truppen såg intressant ut. Vi hade gjort oss av med "rätt" spelare och värvat intressant.

Trots ett väldigt intressant lagbygge och mängder av tyngd och erfarenhet inledde vi säsongen väldigt knackigt. 9 poäng på 9 matcher, tränarrokad och allmänt kaos gjorde att ledningen till slut agerade och man lyckades vända skutan. Segrarna och poängen började rulla in och runt jul hade vi klättrat hela vägen upp i serieledning. Trots det fanns det visst fog för oro när det återigen börjades få grus i maskineriet.

Vi lyckades dock återigen vända skutan och slutade till slut på en andraplats i grundserien, bakom suveränen Timrå. En Hockeyallsvensk final mellan just båda dessa väntade alltså och såhär snackade jag upp den.

När den Hockeyallsvenska finalen väl drog igång var det dock inget snack om saken. Timrå och kanske framförallt #54 jonathan Dahlén blev för bra för Leksand, som föll med 3-0 i matcher och därmed var det dags för repris på förra årets kkokande höjdpunkt i direktkvalet, nämnligen Daladerby i bäst av 7 mellan Leksand och Mora.

Tyvärr gick det inte som vi ville den här gången heller, även om det rent spelmässigt var betydligt jämnare i år jämfört med förra året och med lite mer marginaler och tur på vår sida hade det kunnat gå på ett helt annat sätt eller åtminstone gått till sex eller sju matcher. Nu vann Mora med 4-1 i matcher och Leksand spelar därmed kvar i Hockeyallsvenskan även nästa säsong.

Det har nu gått drygt två månader sedan kvalet avgjordes och det har hänt en hel del i truppen efter det. Vissa tunga tapp, typ Daniel Bertov till Rögle, Patrik Norén till Skellefteå, Anton Öhman till Malmö, Emil Bemström till Djurgården och Matt Carey till Karlskrona. Ändå är det betydligt fler glädjeämnen måste jag säga, för både Mattias Ritola, Oskar Lang och Johan Porsberger, plus hela fjärdekedjan med Martin Karlsson, Jon Knuts och tobbe Forsberg stannar i klubben. Dessutom har man värvat poängmaskiner från förra säsongen, exempelvis Trojas poängkung Tor Immo och Thomas Walkvae-Olsen som öste in poäng i Södertälje. Dessutom har vi fått in ordentlig tyngd och rutin på backsidan med Daniel Gunnarsson och Mattias Karlsson, båda från Karlskrona. Så jag tycker det ser intressant ut inför nästa säsong, men innan dess ska vi njuta av en förhoppningsvis fantastisk sommar med lika fint och underbart väder som det har varit nu under den senaste månaden!


Det finns fog för oro - men vi kan vända skutan

Tid: 19:19:00
Datum: 2018-02-20
Kategori: Leksand

Den här vintern har gått fort och nu, mina damer och herrar, nu drar det redan ihop sig till slutspel, direktkval och allt annat som tillhör den klart roligaste hockeyperioden under hela året.

Leksands 2018 har milt sagt varit ganska svagt. Det går jag igenom i videon nedan, som spelades in när det återstod tio matcher av grundserien och Leksand precis hade förlorat hemma mot Björklöven, trots en överlägsen skottstatistik.

Sedan dess har det blivit 50/50, två vinster och två förluster.

Ett riktigt bottennapp i Ljungby, 1-6, vinst hemma mot Modo, 4-1, torsk i Norrköping mot Hästen, 4-2, och så vinst nu senast mot Pantern, 3-1.

Samtidigt har AIK också tagit sina poäng och är just nu en poäng före Leksand, med sex omgångar kvar att spela. AIK och Leksand möts dessutom på Hovet om exakt en vecka och mycket pekar på att det mesta kommer att avgöras just i den matchen. AIK har väl lite mer marginal, dels eftersom att man ju är före Leksand i tabellen, dels eftersom att man utöver den matchen har tre ytterligare hemmamatcher kvar på de här sex matcherna, medan Leksand bara har två hemmamatcher kvar. Så det är viss fördel AIK, men gör Leksand vad man ska och framförallt slår AIK på Hovet, då kan det fortfarande gå.

Varför är då det så angeläget?
Jo, helt enkelt för att om laget slutar tvåa i grundserien, då får man möta Timrå, som med stor sannolikhet vinner serien, i bäst av fem. Vinnaren där ställs mot drömmotståndet i ett kommande kval upp till SHL, nämligen ett rejält sargat Karlskrona.

Förlorar man den serien i bäst av fem mot Timrå eller missar topp 2 i serien, då måste man ta sig till direktkvalet via slutspelsserien/playoff och kommer då att få möta lag 13 i SHL, vilket jag tror blir Örebro eller Mora. Chansen att möta Karlskrona är alltså borta och det skulle bli ett betydligt tuffare motstånd i det där direktkvalet, det är jag ganska säker på.

Så mycket står på spel nu under de kommande två veckorna, men här nedan går jag iaf igenom förutsättningarna för Leksand som det såg ut med tio omgångar kvar att spela.


För vita och blå

Tid: 19:03:00
Datum: 2018-01-24
Kategori: Leksand

I helgen som var åkte jag på supporterresa till Dalarna och Leksand.

Superstars sydöst ska ha en eloge för att de verkligen vill ha med alla och försöker ordna så att alla kan följa med, oavsett förutsättningar. Den här gången fick jag nämligen inte med mig någon på resan och jag hade således ingen ledsagare. Då ordnade de så att de själva ställde upp som ledsagare och hjälpte mig under resans gång, vilket möjliggjorde för mig att kunna följa med. Är inte det värmande så vet jag inte vad som är det!

Resan då?
Ja, jag sov skitdåligt natten till llördag, vi var på AW med 18-30-gruppen i SRF på fredagen, plus att jag hade sovit tretton timmar natten till fredag, så jag var givetvis inte trött när jag kom hem från AW'n och somnade inte förrän 03:00. Klockan ringde sedan 05:03. Jag var med andra ord så trött att om jag hade sett så hade jag nog sett i kors...

Bussen anlände i vilket fall till rece 07:00 och resan upp med inkluderat matstopp gick bra och när vi var framme i Leksand med dess underbart friska och härliga luft så chillade vi lite i stugorna innan vi åkte till arenan, där vi sedan åt och därefter var det dags att gå ut på Norra.

Norra stå har blivit lite som ett andra hem för mig. Det är helt galet vad jag trivs att stå där. Det är mäktigt och ger rysningar när spelarna presenteras, hela "Vita väggen" där på Norra tar i och sjunger upp med Bröder innan nedsläpp och sedan när alla klappar, sjunger och håller igång hela matchen, oavsett vad det står på tavlan. Det är häftigt, mäktigt och svårt att beskriva eller förklara.

Matchen i sig var kanske inte så välspelad, ineffektiviteten är fortsatt stor, vi missade flera jättelägen och brände en straff, men till slut kunde Leksand ändå vinna matchen med 2-0 och det var en sådan där lättnadsseger, ni vet, när det kanske inte ser så snyggt eller bra ut, men där det ändå blir tre poäng.

Vi firade sedan med en öl i stugorna och sedan var det läggdags, iaf för min del, och sedan väntade brunch på Siljans konditori innan vi rullade hemåt igen och jäklar vilken brunch säger jag bara! För 129kr fick man både rökt och gravad lax, smörgåstårta, vanlig tårta, pannkakor med sylt och grädde, korv, köttbullar, äggröra, mackor, juice, kaffe och mycket mer. Behöver jag ens säga att det var prisvärt?

Det var hursomhelst en väldigt lyckad resa och här nedan har ni en ramsa som verkligen sätter sig på hjärnan. Melodin är Feliz Navidad och det går typ inte att sluta nynna på den.


Leksand tog över Himpan

Tid: 23:21:00
Datum: 2017-12-15
Kategori: Leksand

Hockey har jag också varit på nu i höst, närmare bestämt 15 november, när Leksand gästade Norrköping och Himmelstalundshallen.

Hur det gick?
Leksamd tog över Himpan helt, både på isen och läktaren. Vi vann med 7-2 och Superstars ägde!

Vi stod precis vid trumman och såhär lät det då:

Marcus Karlberg, son till "Challe" i sportrådet gjorde både sin första match och sitt första mål i A-laget under matchen och då lät det såhär:


Äntligen är det dags igen!

Tid: 21:50:00
Datum: 2017-09-30
Kategori: Leksand

Äntligen är det dags igen!
En ny hockeysäsong med Leksands IF.

Det är sällan, om ens någonsin, som jag har varit såhär taggad och förväntansfull på en säsong i Hockeyallsvenskan.
Det ska bli oerhört kul att följa det här laget under den kommande säsongen.
Revanschlustan är dessutom ruggigt stor och här nedan går jag igenom truppen och snackar upp säsongen litegrann.
Lyssna...


Vi stänger säsongen med det här...

Tid: 20:13:00
Datum: 2017-04-22
Kategori: Leksand

Som ett avslut på den här säsongen, som ju inte slutade något vidare bra, ger jag er här mina tankar, reflekioner och känslor efter att kvalet mot Mora avslutats.


Det tar aldrig slut...

Tid: 01:11:00
Datum: 2017-04-02
Kategori: Leksand

Just nu är jag mest bara tom.
Leksand ramlar alltså ur SHL, igen, för femte gången på sexton år.

Det tar aldrig slut och frågan som snurrar konstant i mitt huvud är varför just Leksand?
Varför ska just Leksand ha så förtvivlat svårt att etablera sig i SHL? Andra lag, typ Växjö, Djurgården och Malmö, har klarat det utan att ens behöva kvala sig kvar en enda gång, och lag som Rögle, Örebro och Karlskrona är också på god väg att etablera sig genom avklarade kval på ett eller annat sätt, men inte Leksand.

Den här direktkvalserirn mot ärkerivalen Mora utvecklade sig precis så som jag var rädd för att den kunde göra.

Leksand ägde isen de första tio minuterna iförsta matchen, men fick ingen utdelning. Istället gjorde Mora 0-1 och efter det var Mora klart bättre genom hela den matchen. Leksingarna såg virriga, stirriga och ängsliga ut, det knöt sig liksom och man skapade i stort ingenting.

Mora vann den matchen med 0-2.
Sedan lyckades Leksand vinna match 2 i Mora med 4-2 och tog därmed tillbaka hemmaplansfördeelen som man hade haft från början.

då trodde jag det skulle släppa, men det gjorde det inte. Mora fick första målet i match 3 och körde till slut över Leksand och vann med klara 6-1. Man vann även match 4 och vips så satt Leksand i ett måsteläge. Mora ledde nu med 3-1 i matcher och att vända 1-3 till 4-3 i matcher, det har typ bara hänt fyra-fem gånger sedan 1987. så det är inget som händer varje år direkt.

Leksand gav det iaf ett försök och i match 5 fick vi plötsligt se ett helt annat Leksand än i de fyra inledande matcherna. Här släppte man alla tankar, stress och press och bara körde. Då vann man också med 4-2 och det var Mora som såg stirriga och ängsliga ut.

Därför kände jag mig ganska lugn inför matchen tidigare idag, eller ja, igår är det ju nu, för om Leksand skulle spelat så, då hade man vunnit och skakat fram en game 7 även i år, för i match 5 var man klart bättre än mora.

Tyvärr blev det inte så. Mora fick en kanonstart och hade 2-0 efter knappt fem minuters spel och även om Leksand reducerade så spelade man på den ledningen hela matchen och vann till slut med 5-1.

Mora är därmed klart för SHL, Leksand åker ur samma serie, igen, för femte gången på sexton år. Man åkte först ur 2001, gick upp direkt igen 2002, tog sig till klubbens senaste SM-slutspel 2003, åkte ur dåvarande Elitserien 2004, gick upp direkt igen 2005, bara för att åka ur igen år 2006. Sedan väntade sju säsonger i Allsvenskan, innan man till slut gick upp igen 2013. Man gjorde en bragdartad säsong 2014, tog sig till playin, där man föll med 2-1 i matcher mot HV71. Sedan åkte man ur 2015, tog sig som sagt tillbaka igen, mot alla ods, 2016 och nu ramlar man alltså ur igen år 2017, dessutom mot Mora av alla lag...

inte nog med det, det är precis på dagen ett år efter den där magiska game 7 uppe i Övik, där Leksand, mot alla odds, trots att man var helt utspelade under stora delar av både matchen och hela matchserien i stort, kunde vända både matchen och matchserien och vinna båda två med 4-3.

Jag bara skrek rakt ut,firade med en kall öl och leendet sträckte sig på riktigt från öra till öra.

Där och då var jag så lycklig, det var nog förra årets absolut lyckligaste dag, och morgonen efter grät jag t.o.m. litegrann när jag tittade på klipp från natten, då laget landade i Borlänge och togs emot av tusentals fanns, för att inte tala om när de rullade in i Leksand. Det var stort, det var hähftigt och jag var så förbannat jävla stolt över att vara leksing.

Lika glad, lycklig och stolt som jag var då, lika ledsen, tom och bedrövad är jag nu, exakt på dagen ett år senare, som om det vore något dåligt jävla aprilskämt eller något...

Glöden och pasionen för det här laget kommer att komma tillbaka, den kommer aldrig dö så länge jag lever, men just nu är det fan inte kul. Inte alls kul och en kram eller två hade varit på sin plats...

Jag kommer slänga upp en video med lite mer och fler tankar efter det här om några dagar, men just nu orkar jag inte med det här längre och ska försöka sova och hoppas på att tankarna kan sluta snurra litegrann, efter att jag skrivit av mig lite här. Tills nästa gång får ni se det här underbara klippet på Montpetits avgörande förra året och intervjun med Perra precis efteråt. Det är hockeyhistoria och en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma, synd bara att det inte spelar någon roll, rent sportsligt, nu längre...


Mina tankar efter igår...

Tid: 22:38:39
Datum: 2017-03-27
Kategori: Leksand

Direktkvalet mellan Leksand och Mora är i full gång och imorgon spelas match 4. Mora vann första mötet i Leksand med 2-0. Leksand kvitterade matchserien i match 2 i Mora, men så vann Mora som bekant även tredje matchen igår, även den i Leksand, och jag känner bara att jag behöver skriva av mig lite efter den käftsmällen.

Det här är långt ifrån avgjort, det ska vi komma ihåg.
Det är först till fyra som gäller.
Visst, Mora har 2-1 och behöver "bara" vinna två matcher till. Det räcker dessutom om man tar sina hemmamatcher så fixar man det.
Så klart det är fördel Mora, men det är definitivt inte avgjort.

Vi låg under med 2-1 i matcher förra året också.
Skillnaden då var att vi då inte hade något att förlora, bara allt att vinna.
Nu har vi allt att förlora, precis som för två år sedan mot Malmö och då vet vi ju alla hur det gick.

Ja, faktum är att historien definitivt inte talar för Leksand i det här.
Under de senaste sexton åren har vi hamnat i negativt kval fem gånger, inkl. den här gången, och alla de tidigare fyra gångerna har vi åkt ur.
Det handlar om 2001, 2004, 2006 och 2015.

Det är naturligtvis inte bra och jag kan inte låta bli att frustreras över det faktum att just Leksand ska ha så förtvivlat svårt att hålla sig kvar i SHL när man väl har tagit sig upp.

Jag tror inte jag är helt ute och cyklar när jag säger att inget lag i SHL eller Allsvenskan har åkt så mycket upp och ner under hela 2000-talet som Leksand har gjort.

Man har tagit sig upp fyra gånger, men ingen av gångerna har man lyckats hålla sig kvar.

År ett i högstaligan har man klarat två gånger, 2002/03 och 2013/14, men då har man trillat ur år två, 2003/04 och 2014/15.

Jämför man det med andra lag som har gått upp i Elitserien/SHL under de senaste åren så har vi Karlskrona för två år sedan. De fick kvala sig kvar år ett, fixade det med 4-1 i matcher om jag minns rätt och klarade sig undan kval år två. För två år sedan gick också både Malmö och Rögle upp. Malmö har klarat sig undan kval båda åren, Rögle gjorde det år ett, men tvingas nu kvala sig kvar år två. Det ser man ut att fixa. Man har 3-0 i matcher på Karlskoga just nu och kan slå in matchbollen på onsdag.

För tre år sedan gick Djurgården upp. De har inte heller behövt kvala sig kvar en enda gång än så länge.

För fyra år sedan gick både Örebro och Leksand upp. Leksand har sedan dess kvalat tre gånger till, åkt ur en gång, gått upp en gång och nu ser det inte så bra ut igen. Örebro tvingades kvala sig kvar år ett, fixade det och har sedan dess inte behövt kvala sig kvar något mer.

Så ser man till andra lag så har de oftast klarat av att hålla sig kvar i SHL.
Det är bara Leksand som inte har gjort det och då handlar det inte heller om en gång, nej, det är fyra gånger på femton år och som det ser ut nu blir det fem gånger på sexton år som man inte klarar av det.

då är frågan varför det är så?
Varför har just Leksand så förtvivlat svårt att göra det som övriga lag klarar av?

Både för två år sedan och i år, särskilt i år, har målsättningen hela tiden, enda från början, egentligen varit att hålla sig kvar i SHL till nästa säsong, troligtvis via kval. Med den truppen vi hade och har att förfoga över så är det inget annat att vänta.
Trots det var det nära att vi klarade av att hålla oss kvar, utan kval, men nu blev det kval och då ser det ut att gå åt helvete ändå, för jag kan ju inte direkt påstå att man har haft tur med sina motståndare i kvalen heller.

För två år sedan var det ett lag jag absolut inte ville ha och det var Malmö. Ett storsatsande Malmö som hade som uttalat mål att gå upp. Det gjorde man också, för självklart fick Leksand möta just malmö då. Modo, å sin sida, glassade sig igenom kvalet det året, när man vann med 4-0 mot Vita hästen, som redan var übernöjda med den rokiesäsong i Allsvenskan som man gjorde då. Nu ska man kanske inte sparka på de som redan ligger, för Modo fick ju igen det förra året, men då var det istället KHK, tvärjumbon i SHL, som relativt lätt klarade av ett kval mot AIK, som vann Allsvenskan.

I år har Rögle haft tur och kommer med all sannolikhet att fixa en plats i SHL till nästa säsong.

Hade Leksand klarat av att hålla den där trettondeplatsen, som man hade ganska klart där ett tag, typ tio poäng före Rögle, ja, då hade det varit Leksand som hade mött Karlskoga nu och det tror jag man hade fixat. Risken hade så klart varit att man hade fått AIK då, men nu blev det inte så och det blev bingo för Rögle, men inte för Leksand, som nu möter Allsvenskans suveräner och dessutom ärkerivalen, Mora, i det här direktkvalet.

Så båda gångerna som Leksand har tvingats kvala sig kvar via direktkval här under de senaste tre åren så har man i princip ställts mot tuffast möjliga motstånd och inte alls haft någon tur med vilket lag man har fått möta.

Nu är det absolut inget att skylla på, oavsett vilket lag det handlar om så gäller det att ta fyra segrar först. Sedan är det klart att det finns lättare och svårare lag att möta, men nu är det som det är, det är inget att göra något åt, bara att ta tjuren vid hornen och kötta sönder, för nu finns fan inga livlinor längre. Imorgon, i match 4, då är det bara en sak som räknas. Vinst. Få Mora 3-1 i matcher där, då är det nog godnatt. 2-2 i matcher och det är vidöppet igen.

Klart det kan gå, men tittar man på hur det har sett ut nu, både i match 1 och 3, så har Mora varit klart bätre. Inte bara stundtals, utan nästan hela matcherna. I synnerhet när Leksand har hamnat i underläge. Då förmår man inte att hitta det där lugnet, tugga på, gnugga på för att få in pucken i nät. Istället blir det stirrigt, hafsigt och Mora kontrollerar matchen väldigt bra, Leksand skapar i stort ingenting.

Nu är jag kanske lite hård, lite har man skapat, men man är fortsatt fruktansvärt ineffektiva och sätter inte dit sina chanser, + att jag tycker att Engstrrand i Morakassen har varit bättre än vad engren har varit i Leksandskassen. Engren räddade förvisso kvar Leksand i match 1 och i match 2 gjorde han också några idioträddningar, men generellt känns engstrand tryggare och mer stabil tycker jag, vilket i princip bara speglar den bild jag hade av situationen innan den här matchserien drog igång och som ni kan höra i videon i inlägget under.

Vad ska till för att Leksand ska vinna imorgon nu då?
Ja, nästan allt det här handlar om psykologi. Det är i princip bara mentalt det här och där har Mora ett jätteövertag just nu, för man spelar bara, precis som Leksand gjorde förra året, med allt att vinna, inget att förlora.
Leksand å sin sida är väl medvetna om vad som står på spel och klart som fan att det blir en extra tyngd på spelarnas acxlar, i synnerhet när man hamnar i underläge. då blir allt det där extra tydligt och påtagligt. Därför är det där förstamålet så grymt jävla viktigt imorgon! Får Leksand 0-1, gärna tidigt i matchen, då tror jag man har goda chanser, men får Mora 1-0 istället, då blir det tufft...

Nyckeln är alltså att göra första målet imorgon.
det hade man flera chanser att göra igår med, bl.a. genom inte mindre än tio minuter i powerplay i första perioden, och visst, man hängde en kasse där, men där måste det sitta fler än ett mål.

Så imorgon vill jag se skarpare avslut, sänkta axlar, tidigt ledningsmål och ett växande självförtroende efter detsamma. då kan det gå vägen, för än är det inte slut. Mora har bara 2-1 i matcher, vinst imorgon och vi är med på allvar igen!

Så, vi #knyternäven, för #vadsomänkrävsvigördettillsammans!

Jag snackar upp vad som komma skall...

Tid: 16:21:00
Datum: 2017-03-17
Kategori: Leksand

No words needed...
Om fem dagar smäller det.
Wow!


Beslutet om bloggens vara eller icke vara

Tid: 17:38:00
Datum: 2017-02-09
Kategori: Leksand

Det här är ju min huvudsakliga blogg, men för er som inte hade koll på det så driver jag ju två bloggar till, utöver den här. Det handlar om min träningsblogg, där man kan följa min träning och väg mot världseliten i goalball på lite närmre håll, och min hockeyblogg, där jag under ett antal säsonger har följt både Hockeyallsvenskan och SHL på nära håll, men där i synnerhet mitt älskade Leksands IF har stått i fokus.

Det är just den senare bloggen där som det här beslutet gäller.
Och nej, ni som inte gillar hockey kan vara lugna, det här blir inget hockeyinlägg, men det berör ett beslut som i högsta grad rör hockeybloggen.

So, here we go.

"Här kommer något så ovanlit som ett personligt inlägg som inte har något med hockey att göra, men det har med den här bloggen och dess vara/icke vara att göra.

Jag har nu drivit den här bloggen i inte mindre än 7 säsonger. 7 säsonger med Leksands IF, men nu har jag bestämt mig, det här blir den sista säsongen med den här bloggen.

Jag har funderat över det ett längre tag nu, hade det egentligen i bakhuvudet redan för två år sedan. Den gången slutade säsongen i rejält moll när Leksand förlorade game 7 mot Malmö i direktkvalet, och då kände jag att jag inte kunde avsluta så.

Så det blev en säsong till. En säsong fylld av både hopp och förtvivlan och som slutade i eufori den 1 april i våras.

Där och då kunde jag ha avslutat på topp, men då fanns samtidigt viljan och motivationen för att fortsätta min bevakning och hur "laget som aldrig dog" skulle klara av att hävda sig i SHL under kommande säsong.

Så jag fortsatte.

Efter den här säsongen känner jag dock att det får räcka.

Det gäller för alla senarior, utom ett.
Om Leksand, mot alla odds, skulle åka ur igen, då kommer jag att fortsätta att följa vägen tillbaka, men klarar man av ett kval framåt vårkanten och håller sig kvar i SHL även till nästa säsong, då avslutar jag här. Kanske kommer jag då att komma med mer sporadiska inlägg, kanske lite mer krönikeliknande jämfört med nu, men den här bevakningen av match för match, den kommer det inte att bli.

Det har varit 7 säsonger med både toppar och dalar. Jag har under dessa 7 säsonger skrivit mer eller mindre detaljerade redogörelser för Leksands alla tävlingsmatcher. Det har varit grundserier i både Hockeyallsvenskan och SHL, Leksand har mött såväl Troja, Borås och Asplöven som Färjestad, Frölunda och Skellefteå. det har varit kvalserier, direktkval och t.o.m. ett playinspel med blåvitt deltagande.

Laget har spelat 2 kvalserier, 2012 och 2013, gått upp i SHL 2 gånger, 2013 och 2016, åkt ur SHL 1 gång, 2015, spelat 2 Daladerbyn i Globen, 2013 och 2016, spelat ett derby ute på Villa långbers arena, 2011, laget har överpresterat något enormt och slutat 7:a i SHL's grundserie 2013/14 och vi har både gråtit och glädjts med det här laget, både en och fjorton gånger under de här åren.

Vi har set spelare som Jensa Bergenström, Gabbe Karlsson, Matias Timander, Filip Forsberg, Oliver Ekman-Larsson, Pelle Presteberg, Jacke Blomqvist, Michael Raffl, Oscar Alsenfelt, Joonas Rönnberg, Johan Svedberg, Mattias Ritola, Johan Ryno, Patrik Hersley, Tommi Sallinnen, Tobbe Forsberg, Henrik Haukeland, Jonas Frögren, Erik Hanses, Jakob De la rose m.fl. dra på sig den blåvita tröjan och alla matcher med dessa spelare finns dokumenterade här i bloggen. Alla.

Det är ett gansska omfattande arkiv får jag säga. Inte nog med det. Utöver Leksands alla matcher har jag dessutom gjort kortare inlägg om SHL när Leksand spelade i Allsvenskan och om Allsvenskan nu när Leksand spelar i SHL. Det har varit ganska bra bevakning på landets 2 högstaligor får jag ändå säga och det har t.o.m. varit ganska bra uppdatering kring Hockeyettan när det dragit ihop sig mot Allettan, playoff och kvalserier upp till Allsvenskan. Under en period skrev jag t.o.m. tabellinlägg varje vecka, där jag redogjorde för tabellerna i både sHL och Allsvenskan, vilka lag som hade gått bra under den senaste veckan och vilka som inte hade gjort det, lite som en sammanfattning av veckan som gått.

Kort sagt har bevakningen varit ganska så omfattande under de här åren. Det har varit väldigt roligt, men det tar också en hel del tid. Det är tid som jag inte riktigt känner att jag har längre. Jag själv bedriver en elitsatsning och pluggar halvtid, plus att jag driver 2 andra bloggar utöver denna. Jag älskar hockey, det är min stora pasion här i livet, men tiden räcker inte till.

samtidigt är jag lite småsugen på att förnya mig litegrann. Att exempelvis starta en podcast med ungefär samma syfte som bloggen här har funnits i bakhuvudet under en period. En podd där jag exempelvis i all korthet summerar veckans 2 högsta ligor, drar igenom tabeller, trender etc. Vi får se vad det blir av det, men det är iaf en tanke jag har, om tiden räcker till för det, vill säga...

Så, nu vet ni hur det ligger till, så nu avslutar vi den här säsongen tillsammans, kör heela vägen in i kaklet, för, #Vadsomänkrävsvigördettillsammans!"


Kan Leksand undvika kval?

Tid: 13:43:00
Datum: 2016-12-09
Kategori: Leksand

Halva grundserien är nu spelad.
Leksand övertygade inte till en början, men har "växt in i kostymen" och nu ser det betydligt bättre ut.

Frågan är då om man rentav kan undvika kval till våreen?
Titta på videon så får ni se min analys av läget.


Premiär!

Tid: 09:42:00
Datum: 2016-09-28
Kategori: Leksand

I torsdags var det då äntligen dags för premiär av SHL 2016/17. Kändes nästan lite konstigt med tanke på hur fint vädret har varit nu i september. Hockeyfeelingsen har inte riktigt kommit än, för det känns nästan mer som sensommar än som höst och det känns fortfarande lite som träningsmatcher.

Upp till Leksand skulle vi i vilket fall och minibussarna avgick från Norrköping 11:30 och större delen av resan upp tillbringade jag med att läsa kurslitteratur inläst med talsyntes. Sådär halvkul kan jag väl lite diplomatiskt säga. Även resan hem tillbringade jag med detta, innan vi var framme i Norrpan igen strax innan tre natten mot fredag.

Väl framme i Leksand skulle Superstars ha en marsch till arenan, men tyvärr får jag säga att det var en flopp. Väldigt oorganiserat, ingen som riktigt tog tag i det och inte särskilt mycket folk. Flera av de som var med upp nu, som också var med i premiären mot Timrå förra hösten, sa att det var mycket bättre förra året. Mer organiserat och betydligt mer folk, vilket är lite konstigt med tanke på att vi då spelade i Allsvenskan, men att vi nu, mot alla odds, är tillbaka i SHL igen.

Matchen då?
Ja, den vann Djurgården med 5-2, men jag blev ändå positivt överraskad. Det var en dipp där i andra perioden, där Djurgården gick från 1-1 till 1-4 på knappt fem minuter, men annars såg det bättre ut än vad jag hade förväntat mig att det skulle göra.

Vi ska komma ihåg att det är första gången många av de här spelarna spelar på en såhär hög nivå, ta Daniel bertov som exempel. Han lirade i Hockeyettan förra säsongen, plockades in till Leksand innan transferdeadline, gjorde det riktigt bra och spelar nu i SHL med laget. En väldigt, väldit snabb resa, så klart det kommer ta ett tag innan killarna kommer in i det högre tempot och det lite annorlunda spelet som är i SHL jämfört med i Allsvenskan. Vi måste ha tålamod, men samtidigt ska vi inte inbilla någon att det kommer bli en lätt säsong. Vi kommer få kriga för varje poäng och undviker vi kval till våren, då är det en jäkla bonus. Nej, fokus den här säsongen är i huvudsak att kvala sig kvar i ligan till nästa säsong och det tror jag att vi har goda chanser till att göra, i synnerhet med det här laget, som var med förra säsongen när vi gjorde "the miracle on ice" och med Perra i båset. Han kanske inte är vad man behöver i båset på sikt, men för att etablera sig i SHL och få laget att kriga tillsammans och mala ner motståndet i kvalet när det verkligen gäller, då tror jag knappast att man kan ha en bättre coach, så i nuläget är Perra perfekt, det tror jag.

Trots förlust med 2-5 i torsdags var stämningen ändå på topp, precis som alltid i Leksand. Det spelar ingen roll vad det står på tavlan, vi håller igång hela matchen ändå, hoppar, klappar och sjunger. Det är jag stolt över, för det är det inte många klubbar i Sverige som gör. Jag lyssnade exempelvis på LHC's första hemmamatch för säsongen, derby mot HV71, men det var inte ens 6000 åskådare på plats, 5620 för att vara exakt, och det var helt knäpptyst i hallen.
Jag menar, vafan, kom igen! Det är premiär och dessutom derby, ändå gapar nästan 3000 stolar tomma i arenan och det gick nästan att höra vad spelarna skrek till varandra nere på isen. Tyst som i en kyrka. Nej, där har White lions en hel del att lära av exempelvis Superstars och Järnkaminerna, som, i mina ögon, är Sveriges två klart främsta supporters när det gäller att hålla igång på läktarna.

Såhär lät och såg det ut i torsdags.


30 mars 2013

Tid: 13:54:00
Datum: 2016-08-28
Kategori: Leksand

30 mars 2013 var en väldigt speciell dag.
Dels fylde sambon, som inte var sambo då, år, det var påskafton och en väldigt solig och fin vårdag,
men dels så blev äntligen Leksand klart för Elitserien, efter sju års längtan, hopp och förtvivlan.

Leksand hade vunnit första matchen i kvalserien, förlorat andra, men sedan vunnit mot Rögle, Timrå, dubbla möten mot Västerås och när man sedan slog Timrå med 8-3 uppe i Timrå i omgång sju, ja, då var saken i princip klar.

Än fanns det dock en teoretisk chans att missa avancemang, men känslan var milt sagt ganska bra där innan Rögle kom upp till Leksand i omgång åtta den där soliga påskaftonen för tre år sedan.
Fanns det några tvivel innan så tystades dem när Leksand vann matchen med 3-1 och sju års längtan, hopp och förtvivlan var därmed över.
Vi var tillbaks!

Jag minns hur jag satt i soffan hemma hos svärföräldrarna, solen lyste in genom vardagsrumsfönstret, kaffekoppen stod på bordet och ögonen svämmade nästan över av tårar när det stod 3-1, hela arenan skanderade "vi är tillbaks, chalalalalalala" där mot slutet och jag faktiskt insåg att vi äntligen hade gjort det, efter alla dessa misslyckanden i år efter år. Nu var vi äntligen framme och glädjen visste knappt några gränser.
Ja, det är milt sagt en speciell dag, en dag jag aldrig kommer att glömma, aldrig någonsin.

Här nedan har ni hela Viasats sändning med Jide och grabbarna, uppsnack, matchen, intervjuer och firande inifrån omklädningsrummet efteråt.

Lyssna särskilt på ljudkulissen där inne i arenan under matchens sista minuter, det är magiskt och publiken bär verkligen fram spelarna där mot slutet. Det är mäktigt och ger gåshud.


Minns tillbaka till påskhelgen...

Tid: 14:18:00
Datum: 2016-08-20
Kategori: Leksand

Säsongen 2016/17 är inte långt bort nu, men jag vill och kan ändå inte riktigt släppa taget om säsongen som var. Det var så häftigt, så mäktigt, ett rent "miracle on ice".

Här är vi framme i match 4:7 mot Modo, hemma i ett kokande Tegera arena, på påskafton i våras.
Modo hade vunnit de två första matcherna tämligen enkelt, 5-0 och 0-4, men så fick Alexander Ytterell hål på Adam Reideborn i match 3 och Martin Grönberg avgjorde i sudden, vilket innebar att det inför den här matchen stod 2-1 i matcher för Modo.
Ett Modo som fortfarande var i kraftit överläge, trots 2-1 i matcher. Man hade totalt 10-2 i målskillnad och det skulle till något enormt för att Leksand skulle kvittera matcserien till 2-2.

något enormt inträffade också, för Broc Montpetit fick arenan att explodera redan efter 59 sekunder, när han gav Leksand ledningen, en ledning som man sedan var nära på att utöka, men det var fortsatt 1-0 och i andra perioden var det mer eller mindre ett under att Modo inte både kvitterade och vände matchen, för det var i princip spel mot ett mål och ett gigantiskt tryck nere mot Haukeland i kassen. Han stod dock emot, växte till en ren vägg och det var fortfarande 1-0 efter två spelade perioder.
När Jon Knuts då istället gjorde 2-0 i tredje perioden, då lyfte nästan taket i arenan, oj, oj, oj!
Det var ett vrål som löste upp måånga knutar i tusentals magar där inne i arenan och säkert ute i vårt avlånga land också, för plötsligt hade vi lite marginal, en marginal som dock krympte igen när Modo reducerade till 2-1 och de sista minuterna där, jäklar så de sniglade sig fram, men vi höll undan och "the miracle on ice" fortsatte, Leksand hade kvitterat till 2-2 i matcher, trots 4-11 i målskillnad på 4 matcher.

Jag var på plats i arenan under den här matchen, andra gången i mitt liv som jag klev ut på Norra och det var nog den häftigaste match jag har sett live!!!