Vårat mål är klart
Tid: 21:40:00 Datum: 2016-03-31 Kategori: Leksand
Vad är det som håller på att hända? Det är knappt så jag vågar eller kan tro det. Var t.o.m. osäker på om jag skulle skriva det här, för jag vill inte jinksa eller något...
Som det såg ut i höstas, när jag var glad om vi ens skulle nå topp åtta efter avslutad grundserie, när vi låg sist i Allsvenskan, sist! Nu, fyra månader senare, är vi en match från SHL! Hur sjukt är inte det?
Vilka krigare vi har, det är helt sjukt!
Tårarna var inte långt bort igår, när vår egen kung Henrik storspelade på nytt, när Jonas Frögren, som har fått utstå mycket klagomål, men som har växt till en gigant här mot slutet, som jorde sin sista match hemma i Tegera igår, kastade sig och hänsynslöst täckte skott med huvudet och när Jon Knuts, en av krigarna med det största blåvita hjärtat i den här truppen, fick avgöra fram till 5-4, inför ett fullständigt kokande och vibrerande Tegera arena. Ja, den som inte tar de här krigarna till sitt hjärta, den bör kort sagt starkt ransaka sig själv.
De gjorde det igen, reste sig när vi var uträknade, för vilken gång i ordningen vet jag inte längre, men är det något man har lärt sig den här säsongen så är det att aldrig, aldrig, räkna ut Leksand och just nu är det bara så jäkla roligt!
Jag vet precis hur stämningen är i Övik just nu, för vi var i exakt samma situation för ett år sedan och det är inte roligt kan jag lova. Vi hade då 3-2 i matcher, Malmö vann sin sista hemmamatch och vaskade fram en sjunde och helt avgörande match. All press låg då på oss, det var ångest till tusen och så jäkla spänt, nervöst, darrigt och fokuserat. Hur det gick vet vi alla och exakt samma sak som malmö jorde mot oss förra året kan och ska vi nu göra mot Modo! All press ligger på dem, det är de som kan förlora sin SHL-status och 30 miljoner. Att vi ens har nått såhär långt är en saga bara det och som det har sett ut och utvecklat sig blir jag inte ett dugg förvånad om sista sidan i denna fantastiska saga skrivs imorgon, för nu ska vi bara gå ut och ha roligt, njuta av det här och spela på ett nytt rus, precis som efter Morakrossen. Ju längre kung Henrik spikar igen kassen och ju längre matchen går imorgon, ju mer nerver kommer det bli hos alla Öviksbor, spelare och ledare, jag lovar. ojojoj, vad skakade de är nu, för nu finns det inga livlinor kvar, det är vinna eller försvinna för deras del imorgon och jag har nog inte varit såhär uppskruvad inför en match sedan... ja, sedan Röglematchen 2013, för exakt tre år sedan igår, när avancemanget då blev klart. Förra året, inför game seven, var jag också taggad, men på ett helt annat sätt, på ett mer spänt och ångestladdat sätt, precis på samma sätt som alla Modoiter känner nu, men jag själv, nej, det här ska bara bli så jävla kul!
Påskhelg med sol och hockey!
Tid: 17:58:00 Datum: 2016-03-28 Kategori: Leksand
Vilken fin och härlig påskhelg vi har haft!
Igår var vi hos mamma och pappa, lagade mat och fixade tills det att de kom hem från en vecka i Alperna. Syster, som har säsongsjobbat i Kläppen i vinter och som åkte upp dit idag igen för de sista veckornas jobb, ville träffa oss alla innan hon åkte upp dit igen, så vi åkte dit, fikade, handlade, lagade mat och umgicks större delen av dagen. En väldigt fin dag!
Idag blev det en riktig långpromenad på nästan två timmar i det fina vårvädrret och sedan har jag suttit i nästan två timmar till ute på balkongen, druckit kaffe och läst kurslitteratur, men nu börjar nerverna göra sig påminda inför ikväll. Då väntar ju nämligen match fem i bäst av sju mellan Leksand och Modo.
Modo vann de två första matcherna väldigt enkelt, 5-0 och 0-4, men sedan fick Alexander Ytterell till slut hål på Adam Reideborn, efter drygt 140 minuter. Martin Grönberg gjorde sedan det matchavgörande 1-2-målet dryga minuten in i period fyra i torsdags, vilket gjorde att det var reducerat till 1-2 i matcher, och sedan väntade ett blåvitt hav och en enorm stämning i ett fullsatt och kokande Tegera arena i match fyra i lördags.
Jag var på plats, klev ut på Norra stå för andra gången i mitt liv, tillsammans med 1200 andra likasinnade och visst fick Leksand en smakstart på matchen. Brock Montpetit drog Reideborn och satte 1-0 redan efter 59 sekunder och arenan fullständigt exploderade.
Man hade sedan också bud på 2-0, men Lukas ericsson missade öppet mål och i andra perioden var det istället mer eller mindre ett under att inte Modo kvitterade, för det var i princip spel mot ett mål, men Henrik Haukeland, som var väldigt svajig i första matchen, men som sedan har gått in och gjort två kanonmatcher här i match tre och fyra, växte ännu mer i mål. Han växte till ett spöke för Modo, växte till en matchhjäte för Leksand och i tredje perioden gjorde helt ologiskt Jon knuts 2-0 för Leksand och taket i arenan lyfte nästan, för oj så skönt det målet var!
Modo reducerade med nio minuter kvar att spela, vann skotten med 13-1 i tredje perioden och de sista minuterna sniglade sig fram, spänningen i arenan gick nästan att ta på och det var en riktig nervpärs, men Haukeland, ojojoj, denna Henrik haukeland klev fram ännu mer och när slutsignalen gick och det fortfarande stod 2-1 på tavlan, då var det nästan som vi hade vunnit SM-guld. Närmre en sjätte utespelare än så går inte att komma och i min värld är det bara Djurgården och Leksand som kan leverera en sådan ljudkuliss i svensk hockey. Wow säger jag bara!
Det är en så magisk stämning där inne. Norra håller givetvis igång hela matchen och det är nästan som ett helt träningspass att stå i klacken , men sittplats är också involverade och det blir ett drag och en ljudvolym i arenan som Saab arena här i Linköping aldrig ens kommer i närheten av. Oavsett vad det står på tavlan så håller man igång, sjunger, klappar och skriker. Det är det inte många supportrar som gör i vårt avlånga land. Att hålla igång när man leder med 3-0 är en sak, men att hålla igång precis lika mycket när man ligger under med 0-3 är en helt annan.
Har man problem med hjärtsvikt eller andra hjärtrelaterade sjukdomar är det heller ingen bra idé att ställa sig på Norra, för bra för hjärtat är det sannerligen inte heller, men vilken pasion det finns där uppe i den lilla byn i Dalarna. En by, eller ort, med drygt 5000 invånare, där arenan tar 7650 och alltså rymmer mer folk än vad som bor på hela orten. Att random människor kommer fram och pratar hockey och bilförare tutar på en när man kommer med matchtröjan på, det är också något som definitivt inte förekommer här. Nej, den hockeykultur som finns i Leksand, den är svårslagen!
Går vi tillbaka till den här matchserien mot Modo så är det så jäkla häftigt och plötsligt står det alltså 2-2 i matcher och Leksand har lika stor chans att nå SHL som Modo har. Det är bäst av tre som gäller och Modo är garanterat skakat, för när man vann de två första matcherna ganska enkelt, då trodde man nog att det här skulle gå lättare än vad det sedan har gjort, undermedvetet så klart, så om Leksand kan fortsätta att spela på precis samma sätt som man har gjort nu i match tre och fyra, då vetitusan om inte det här kan bära hela vägen och bara tanken på det är nästan absurd, med tanke på hur det såg ut efter halva grundserien.
då låg vi sist i tabellen. Sist, t.o.m. efter Asplöven och Sundsvall, som båda två håller på att nu åka ur Allsvenskan i kvalserien, till förmån för Södertälje och Västervik från Hockeyettan. vi klättrade till en slutlig fjärdeplats i grundserien, var borträknade både en och två gånger i slutspelsserien, men avslutade makalöst och krossade mora med 6-0 när man var tvungna att vinna med minst fyra mål, slog sedan u Tingsryd i bäst av tre med 2-0 i matcher, förlorade stort i de två inledande matcherna här, men har rest sig, igen, och oavsett hur det går nu i de maximalt tre avslutande matcherna så är jag så fantastiskt stolt över det här laget! Vilken resa man har gjort den här säsongen!
Har ni haft en bra påsk?
Min påskpresent till er blir hursomhelst två klipp från i lördags och det är en magisk stämning som levereras i ett fullsatt Tegera!
idag har varit en mindre bra dag
Tid: 20:06:00 Datum: 2016-03-23 Kategori: Allmänt
Det har visserligen funnits positiva intentioner idag, styrkepasset var bra, jag har hunnit en bit ytterligare med uppsatsen och jag har lagat god mat, både falukorv i ugn och fisk med rosa sås.
Vad är nu "fisk med rosa sås" tänker ni då kanske?
Ja, jag har tänkt litegrann på det där. Vi har en del sådana där smått kodade grejer inom familjen. Fisk med rosa sås är en sådan, röris en annan och korvgryta en tredje.
Det är kanske inget speciellt med korvgryta, men när man säger "korvgryta" i familjen Pettersson, då vet alla vilken typ av korvgryta det rör sig om. Man varvar potatis, morötter, purjolök och falukorv i olika lager, fyller på med vatten och har ketchup och senap högst upp. Farmors gamla recept är det.
Röris är grunden i varm choklad. Man blandar kakao, grädde och socker. Det ville vi alltid ha till frukost på lördagarna när vi var mindre och så fick vi alltid välja om vi ville ha "lös" eller "sliskig" röris.
Fisk med rosa sås är fiskblock som man delar i typ fyra bitar. Man sprutar lite ketchup på varje bit och strör lite dill över. Sedan blanda man mjölk, lite creme fraishe och ketchup i en shaker, häller över fisken och kör in det i ugnen. En riktig klassiker där hemma.
Ja, där fick ni några mattips också, men hursomhelst, back to topic, det negativa har nog tyvärr tagit överhanden idag.
Det värsta är det faktum att mina trådlösa hörlurar verkar ha gjort sitt. Jag fick dem i födelsedagspresent 2010 och har iofs använt dem så gott som varje dag sedan dess, så att de har gett upp är väl kanske inte så konstigt, men det gör mig ändå irriterad. Det blir en onödig utgift känner jag.
Lurarna består av ett par hörlurar, så klart, och en bygel, som fungerar både som sändare och laddningsstation för lurarna. Bygeln behöver ström för att fungera och plötsligt nu i eftermiddags, när ja satt vid datorn, slog den ifrån och lurarna började brusa. Jag trodde först att det hade gått en propp eller liknande, men datorn fick ström, nätverket fungerade och radion i köket var fortfarande på, så det var bara lurarna som hade slutat fungera. Helt plötsligt, bara sådär.
Tragiskt och sorgen var stor, men de har hursomhelst varit en värdig livskamrat under de senaste sex åren och gjort div. hushållssysslor betydligt roligare, för visst är det så att både matlagning, tvätt, dammsugning och övrig städning blir betydligt roligare när man har musik i öronen?
Nu måste jag köpa nya lurar. Ja, ett ilandsproblem kanske, men som sagt, det känns som en onödig utgift, för de här lurarna har varit grymt bra! På så sätt är det väl kanske ingen onödig utgift, men jag hade ju hellre sett att de hade fortsatt att fungera...
Vad har mer gått snett idag då?
Ja, det mesta andra är hockeyrelaterat. Leksand har inte haft mycket att säga till om i de två inledande matcherna mot Modo i direktkvalet till SHL.
Om det är Modo som har gjort Leksand sämre, eller om Leksand inte har nått upp till samma nivå som man gjorde då mot Mora, när man vann med 6-0, och i de två efterföljande matcherna mot Tingsryd, det vet jag inte, men klart är att Modo nu har varit både ett och två nummer för stora för Leksand och man har vunnit enkelt och helt rättvist två matcher i rad.
Inte nog med det. Idag kallade färjestad tillbaka Johan Olofsson p.g.a. skador i truppen och det lär bli ett väldigt tungt avbräck för Leksand. olofsson har varit en av våra absolut bästa spelare här på slutet och han har snittat över en poäng/match. Dessutom har både Robin Jakobsson och Simon Erlandsson spelat klart för säsongen p.g.a. skador. Så inte nog med att det har gått tungt i de här två inledande matcherna, i de kvarvarande matcherna blir laget dessutom ännu mindre slagkraftigt.
En sak är dock klar. Oavsett hur det går i Övik i match tre imorgon så ska Tegera fyllas till sista stol på lördag och vi ska göra allt för att bära fram våra älskade krigare till en seger där och då. Om inte annat så ska laget hyllas för den säsong man har gjort. Att vi ens har nått såhär långt är en bragd bara det, särskilt med tanke på att vi låg sist i Allsvenskan i slutet av november. Dett är enenorm vändning och jag kan tjata om det hur många gånger som helst. Jag är så jäkla stolt över det här laget!
Nåväl, nu är det slutgnällt för min del. Jag försöker att avsluta dagen på bästa sätt, med att pimpla lite kafe, ha slutspels och direktkvalshockey i öronen och lite jordgubbar till det. Ja, ni läste rätt. Jordgubbar, redan nu, i mars. Spanska är de visserligen, men de var faktiskt goda!
Skoter och skidåkning!
Tid: 09:45:56 Datum: 2016-03-21 Kategori: Att leva med en synnedsättning
Den senaste veckan har tillbringats i välkända och välbekanta Idre fjäll. Det har blivit en hel del skidåkning, men även lite skoteråkning.
Första halvan av veckan var ganska varm. Tror det var uppåt 20 grader i solen precis intill husväggen. Backarna blev därmed ganska smöriga och dåliga framåt eftermiddagarna, så det gick bara att åka halvdagar. Ändå var det inte lika illa som det var då för fyra år sedan, då det blev så dåligt underlag att det inte ens var roligt att åka. Det gick knappt och jag ramlade säkert tio gånger bara första dagen. Ni vet, när det blir sådär uppkört med stora vallar i backarna, då är det svårt att åka när man ser, men när man inte ser är det nästan omöjligt, för det finns inte en chans att parera de där vallarna.
Nu var det dock som sagt bättre och vi fick njuta av några riktigt härliga vinterdagar med en sol som värmde skönt i liften, härlig skidåkning och kaffe ute i solen.
Andra halvan av veckan var väldigt blåsig, upp mot 15 sekundmeter blåste det och solen visade sig inte särskilt mycket. Det var lite kallare än dagarna innan, så backarna var bättre, men man fick nästan staka sig fram till backarna från liften, så mycket blåste det.
P.g.a. värmen och stora mängder folk höll vi oss mest på nordsidan under veckan. De backarna höll sig bäst och de är också generellt sett i mitt tycke de bästa. De är relativt breda, inte så långa, men väldigt bra. Kanske inte de brantaste, även om det finns hela späcktrat från grönt till svart. Jag gillar de hursomhelst väldigt mycket och efter några dagar, när man har kommit in i det litegrann, går det att få upp ganska hyfsad fart där i de svarta och röda backarna.
Veckans höjdpunkt var dock nästan skoteråkningen.
Jag har åkt skoter en gång. Då var jag typ åtta-nio år och fick så klart inte köra själv, men det fick jag göra nu.
Skoteruthyrningen där i Idre tog själva initiativet till att bjuda in oss och låta oss testa att köra själva när de fick höra om vårt skidläger. Egentligen måste man ju ha någon form av körkort för att få köra skoter, men inte här.
En solig och härli vår/vinterdag körde vi en slinga på några kilometer, som avslutades över sjön och där kunde vi dra på ordentligt.
Först åkte vi ett varv med instruktörerna och ledsagarna, så att vi som inte ser satt bak och bara fick känna på känslan litegrann. Sedan fick vi testa ett varv själva lite försiktigt sådär. Vi puttrade fram lite långsamt sådär, med styrhjälp och så av de seende som satt bakom.
Varvet efter var det dock inte särskilt försiktigt. Då körde jag helt själv, utan hjälp från den bakom. Jag åkte med Jonte och mot slutet över sjön kom jag nog upp i 90-95km/h. Wow säger jag bara, vilken känsla det var! Att få köra själv, i en sådan hastighet, det var häftigt. Jag som annars bara har kört moppe i typ 5-10km/h som snabbast för typ tolv år sedan. Behöver jag ens säga att det här var något helt annat?
Sista varvet åkte jag med en av instruktörerna. Jag frågade vad han fick upp skotern i och han svarade ungefär 150km/h. Sedan gjorde vi ett accelerationstest. 0-100km/h på fyra sekunder och skotern stegrade i accelerationen. Det sög till ordentligt i hela kroppen, men återigen, wow vilken känsla det var och jag måste rikta ett stort tack till skoteruthyrningen där i Idre, som gjorde det här möjligt för oss att testa!
I stort sett har det varit en väldigt bra och härlig vecka, men en vecka går fort och nu är vi tillbaka i vardagen här hemma.
Hoppas att ni har haft det lika bra som jag har haft det!
Det är sinnessjukt!
Tid: 15:08:00 Datum: 2016-03-11 Kategori: Leksand
Det svänger snabbt här. Förra inlägget gick ordentligt i moll. Nu går det i dur istället.
Ja, videon säger det mesta om hur jag känner just nu. Tänk att det skulle sluta väl till slut ändå och än är det ju inte slut. det kan räcka ännu längre än såhär...
Besvikelsen är stor
Tid: 15:08:28 Datum: 2016-03-07 Kategori: Leksand
Nu blev det inte så. Varken några poäng eller någon resa.
Vi hade ju givetvis räknat med att Östgötaleksingar skulle ordna bil/buss och chaufför, men av någon anledning hade de inte hunnit fixa det till resealternativ 2, d.v.s. den resan som bara gick upp över dagen igår. Sedan skulle de ansvariga för resan plötsligt inte följa med, varför är oklart, men vi som hade anmält oss hade fyra biljetter att hämta ut vid arenan. Problemet var att ingen av oss hade räknat med att vi skulle ta oss upp på egen hand. Jag har varken bil eller körkort. Det har inte Lena, som jag skulle åka med heller, och av de två andra som skulle med var det bara en av dem som hade körkort, men hon ville inte köra hela vägen själv, så då blev det inget.
Östgötaleksingar brukar alltid sköta saker och ting bra, det har aldrig varit några problem, men det här var riktigt dåligt tycker jag. Lägger man ut en offentlig resa, då räknar man ju med att allt runtomkring ska vara fixat och klart. Det ska bara vara att betala och haka på, såvida det finns platser kvar, men det var det alltså inte nu.
Besvikelsen var med andra ord väldigt stor, inte minst med tanke på att jag hade sett fram emot det här hela veckan, enda sedan jag bokade två biljeter förra måndagen.
Såhär med facit i hand var det dock kanske lika bra att det inte blev någon resa, för matchen var riktigt dålig.
Timrå är ett lag vi har haft lätt för under säsongen. Vi har tagit 10/12 poäng mot dem och vunnit 3/4 matcher under ordinarie matchtid, men igår... jag vet inte vad som hände. Första perioden kan mycket väl ha varit säsongens sämsta. Inte ens när vi låg under med 1-6 efter två perioder mot Västerås, eller när vi fick 0-4 i baken i andra perioden mot Almtuna i höstas, var sämre.
Vi skapade en målchans efter bara dryga minutens spel, men sedan var det Timrå för hela slanten. Det var som att det bara var ett lag på isen. Timrå gjorde precis som man ville och t.o.m. när vi hade pucken under kontroll mer eller mindre gav vi bort den till Timråspelarna. Det såg stirrigt, stressat och mer eller mindre panikslaget ut. Timeout efter knappt sju minuters spel och målvaktsbyte efter 0-3-målet hjälpte inte, men att det "bara" stod 0-3 efter den första perioden var mer eller mindre ett under. Leksand var totalt utspelat och det är sällan jag har skådat ett så vilset och virrigt Leksandslag, i synnerhet inte på hemmais.
Matchen slutade till slut 4-1 till Timrå och finns det något positivt alls att ta med från matchen så var det väl att vi vann sista perioden med 1-0 och att vi ryckte upp oss ju längre matchen gick, men det var aldrig ens nära att räcka hela vägen och Timrå vann fullständigt rättvist.
Frustrationen blir inte mindre av att andra resultat gick precis så som jag hoppades innan matchen. Mora slog Oskarshamn efter straffar och det innebär att Mora nu toppar tabellen på 8 poäng, en poäng före Oskarshamn, två före Timrå och tre före oss. Hade vi med andra ord gjort vårt och slagit Timrå även här, då hade vi haft 8 poäng, precis som Mora, och hade då haft allt i egna händer.
Om vi hade tagit fler poäng eller t.o.m. en poäng mindre än Mora imorgon, i näst sista omgången, då hade vi fortsatt haft allt i egna händer inför sista omgången, för då möts just Leksand och Mora i ett Daladerby.
Nu blev det inte så.
Nu är vägen till seriesegern väldit lång. Chansen finns fortfarande, men då är det bara seger under ordinarie matchtid mot både Almtuna och mora som gäller, samtidigt som karlskoga slår Oskarshamn imorgon och Mora inte vinner under ordinarie matchtid mot Timrå. Gör man det, då går man upp på 11 poäng. 11 poäng är det mesta vi kan få, om vi vinner båda våra återstående matcher, men moras målskillnad är bra mycket bättre än våran, så det räcker inte då.
Helst ska alltså vi slå Almtuna imorgon. Då går vi upp på 8 poäng. Bofors slår Oskarshamn, som då står kvar på 7. Mora slår Timrå i sudden/straffar och går upp på 10 poäng, Timrå 7. Eftersom vi då möter Mora i sista omgången har vi då, trots allt, allt i egna händer, för om vi då vinner derbyt, då går vi om Mora och inget av de övriga lagen kan gå om oss, men som sagt, då ska vi ha enormt flyt med övriga resultat imorgon...
Med stor sannolikhet är alltså säsongen över på torsdag.
klart det känns bittert, men någonstans där inne tror jag ändå att det är bra för det här laget att få en säsong till i Allsvenskan. Man är inte redo för att ta steget upp redan i år och som jag skrev i något annat inlägg, när vi låg sist i serien efter halva densamma, då tänkte jag att "bara vi tar oss till Slutspelsserien så är jag nöjd" och det har vi ju gjort nu, med råge dessutom. Vi slutar fyra i grundserien och det mina damer och herrar, det är ingen dålig vändning av en säsong som till en början såg ut att gå käpprätt åt helvete. Så någonstans är jag ändå nöjd med säsongen, men jag hade ju ändå börjat hoppas och tro lite försiktigt, för jag tror fortfarande att om det är något lag som skulle kunna hota Modo i bäst av sju matcher så är det Leksand eller AIK, men AIK tror jag vinner den Allsvenska finalen och får då istället möta Karlskrona i bäst av sju och där tror jag definitivt inte att KHK ska känna sig säkra, för AIK tror jag har goda chanser att ta det där. Så, missar Leksand nu, ja, då är det kanske Modos räddning till nästa säsong, men frågan är hur länge man ska hålla sig kvar där uppe i SHL? Förra säsongen hade man tur när man fick möta ett redan mätt Vita hästen i direktkvalet och i år se de värsta hoten från Allsvenskan ut att spela bort sina chanser, men kommer man att klara nästa säsong?
Back again!
Tid: 12:35:14 Datum: 2016-03-05 Kategori: Allmänt
Nu har min frånvaro dock en anledning.
Jag har inte varit hemma på i stort sett en hel vecka. Tiden går forrt och det känns inte som jag har varit hemifrån så länge, men det har jag.
Jag har hunnit med att träffa två vänner och åka på kryssning till Tallinn.
Åkte först till Södertälje, där det blev mestadels filmtittande hela helgen. Åtta eller nio Falkfilmer tog vi oss igenom och sedan åkte jag vidare mot Stockholm, där det blev ännu mer film och serier, 30 grader i februari började vi se och plöjde där igenom hela första säsongen, + att vi som sagt hann med en kryssning till Tallinn också. Det var jättefint väder i Estland, en riktigt fin vinterdag och vi gjorde i stort sett det vi brukar göra där, fika på vårt standardfik, kaffe och romboll för 25kr, äta på Vapiano, inte ens hälften så dyrt som hemma, och handla lite, också det bra mycket billigare än hemma. Just nu har Siljaline kampanj på bl.a. Absolute, en hela för 92kr!
Det var en mycket trevlig resa. Enda plumpen i protokollet var att den tredje vännen jag skulle träffa innan jag åkte hemåt igen blev sjuk, så det blev inget av, tyvärr. Vi har hållt kontakten via bloggen, Facebook och sms i typ sju år nu, men aldrig träffats på riktigt och det blev alltså inte så den här gången heller, tyvärr, men livet går vidare och vi får förhoppningsvis ta det senare i år.
Nu är jag i stort sett också bara hemma och vänder, för imorgon bär det av upp till Leksand. Det är tredje omgången av Slutspelsserien och trots förlusten mot Oskarshamn i första omgången i onsdags så är vi ändå med i racet igen, efter 5-1- mot Karlskoga igår, samtidigt som Timrå slog Oskarshamn. Wow säger jag bara, det lär bli ett jäkla drag i arenan imorgon och jag är taggad till tusen redan nu. Det ska bli så jävla kul och vinner vi, + att matchen Oskarshamn - Mora går till förlängning/straffar, då har vi trots allt allt i egna händer inför de två avslutande omgångarna mot Almtuna borta och Mora hemma. Tänk om det blir en helt avgörande match mot Mora i sista omgången där på torsdag. Snacka om att arenan kommer koka då! Först är det dock Timrå som ska avfärdas imorgon, så nu gör vi det här tillsammans, för skölden, för det vackraste vi har, för Leksands IF!
