Synpoden avsnitt 6

Tid: 09:43:00
Datum: 2016-02-26
Kategori: Att leva med en synnedsättning

Long time ago, but here we go again!

Sjätte avsnittet av Synpoden är nu här och där diskuterar vi idrotten i skolan. Vi bjuder på oss själva och ger exempel på roliga eller mindre roliga upplevelser utifrån våra egna liv och erfarenheter, vi belyser vilka problem idrotten kan ställa till med när man inte ser, att läraren i sådana lägen har ett stort ansvar att anpassa lektionerna så att alla kan delta, men att det tyvärr inte blir rätt alla gånger, men vi belyser även möjligheter med idrott och vikten av att faktiskt träna och röra på sig.

För er som inte har varit med tidigare så är Synpoden vår egen podcast, där vi pratar och diskuterar kring hur det är att leva med en synnedsättning i Sverige idag. Avsnitten finns på Youtube och det är bara att söka på Synpoden, men här nedan får ni direkt avsnitt nr. 6.


Världens bästa tjej!

Tid: 14:53:00
Datum: 2016-02-24
Kategori: Musik

Jag vet egentligen inte varför jag tycker det här är bra,men det gör jag. Gissar att det är melodin som sätter sig och det är en given låt i playlisten på förfesten, för visst är det trallvänligt?


Tänk om...

Tid: 10:21:20
Datum: 2016-02-23
Kategori: Leksand

Igår slog Leksand Mora med 4-3 i grundseriens sista Daladerby för säsongen. Det var Mora som gjorde 0-1 42 sekunder från paus i första perioden, men i andra spelade vi ut dem fullständigt, vann perioden med 4-0 och spelade sedan av större delen av slutperioden, även om det blev onödigt spännande där mot slutet. Att släppa in 4-2 i boxplay med fyra minuter kvar att spela är inte okej och att sedan dra på sig två raka utvisningar, så att Mora fick spela 6 mot 3 när de också plockade målvakten, är bara onödigt. De reducerade också till 4-3 med sjutton sekunder kvar och kvitteringen var sannerligen inte långt bort där i slutsekunderna, samtidigt som jag här hemma började fundera på att uppsöka närmaste sjukhus, för oj vad spännande det blev där på slutet. Nästan lite för spännande...

Seger blev det iaf och de flesta av de 6280 i publiken skanderade...

...För vi, kommer från Dalarna, kommer från Dalarna, och Dalarna är vårt, det är vårt, det är vårt, det är vårt!

Derbysegrar mot Mora är alltid lika sköna och i och med den segern är vi nu också i teorin klara för slutspelsserien. Vi placerar oss på fjärdeplats i tabellen och med nio poäng kvar att spela om är det tio poäng ner till Pantern under sträcket. Saken är alltså klar och den där slutspelsserien kommer bli enormt spännande att följa och jag kan trots allt inte låta bli att tänka ett steg längre. Tänk om...

...Vi lyckas vinna den och sedan slå ut Tingsryd/AIK i bäst av tre. Då är vi framme i direktkval och lär, som det ser ut nu, få möta Modo, som ligger näst sist i SHL.

Jag vill inte jinksa eller något, men jag kan ändå inte låta bli att hoppas, trots den urusla starten på säsongen, där vi faktiskt låg sist efter nästan halva grundserien. Med tanke på det så är jag nöjd över att bara ha nått såhär långt den här säsongen och räcker det inte hela vägen i slutspelsserien, då är jag, borde vara, ändå nöjd med säsongen, för vi har ändå stått för en enorm uppryckning, men ändå. Hoppet har trots allt tänts och även om det är en låång väg att vandra så finns chansen och kanske är det just det faktum jag nämnde här ovan, att vi redan har varit nere i den djupaste skiten och nu är på väg uppåt med en ordentlig trampolineffekt, som faktiskt talar för oss här mot slutet av säsongen.

Vi har hamnat i ett läge där vi definitivt inte brukar vara. Vi har allt att vinna. Annars brukar det alltid vara Leksand som är storfavoriter, media och allmänheten lägger en enorm press på oss, inte minst förra året, när vi kom som nästjumbo från SHL och ställdes mot Malmö i bäst av sju matcher. Ett Malmö som hela tiden hade haft som uttalat mål att ta steget upp och det gjorde man ju också.

Folk har sagt att med det här nya systemet blir det betydligt svårare för lagen underifrån att ta steget upp, men det behöver nog inte alltid vara så. Att komma som ett vinnande lag nerifrån, i synnerhet som Leksand nu, som som sagt redan har varit nere i den djupaste skiten och som nu är på väg uppåt med en ordentlig trampolineffekt, har allt att vinna mot ett slaget lag från SHL, där självförtroendet inte är vad det borde vara. Sedan beror det givetvis på en rad andra faktorer också, men rent psykologiskt har lagen underifrån en klar fördel skulle jag säga och tänk om...

...Vi bara lyckas krångla oss dit. Då tror jag att vad som helst kan hända. Samtidigt vill jag inte bygga upp för stora förväntningar heller. Säsongen började åt helvete, vi var borträknade och uträknade av typ alla, låg sist i Allsvenskan och det var t.o.m. prat om att vi skulle gå samma öde till mötes som Södertälje gjorde förra året, d.v.s. satsa mot SHL, men totalfloppa och istället åka ur Allsvenskan och ner i Hockeyettan. Där är man btw med stormsteg på väg mot kvalserien för att försöka kvala sig tillbaka till allsvenskan igen. Man vann höstens grundserie, slutade tvåa i Allettan nu efter jul, bakom Västervik, och har nu slagit ut Halmstad i playoff 1. Näst på tur väntar Piteå i playoff 2 och sedan ska man förbi ett playoff 3 också innan man är i kvalserien, där man måste sluta etta eller tvåa för att få spela i Allsvenskan nästa säsong. Ja, säger man att nya systemet för upp och nedflyttning mellan SHL och Allsvenskan är invecklat så är det inget emot vad lagen i Hockeyettan måste gå igenom för att nå hela vägen, men jag tycker faktiskt det är kul att följa det.

I vilket fall vill jag som sagt inte bygga upp för stora förväntningar. Jag har hela tiden varit skeptisk till att vi skulle nå hela vägen redan den här säsongen, med i princip ett helt nytt lag. Ge det två-tre säsonger, sedan kan vi vara med och leka på riktigt. Med starten av den här säsongen är jag nöjd med att vi ens har nått såhär långt och att vi nu är fyra i tabellen, men ändå. Någonstans där inne börjar jag ändå hoppas och återigen, vi har allt att vinna i nuläget, så, varför inte? Kör bara kör!

LTJD!

Morgonpasset i P3

Tid: 12:02:00
Datum: 2016-02-21
Kategori: Att leva med en synnedsättning

Nu på morgonen var ett av våra största medaljhopp till paralympics i Rio senare i år, Maja reichard, med i Morgonpasset i P3.

Jag brukar inte lyssna på P3 särskilt mycket, faktiskt är jag, trots min ringa ålder, mer för P4. Tycker det är lite varmt och hemtrevligt sådär, men bara för att jag känner Maja litegrann och för att hon siktar mot samma mål som jag själv och för att både hon och jag inte ser något alls tänkte ja att jag kunde lyssna för en gångs skull.

Jag tycker hon gjorde det bra och jag kände igen mig allt för väl i vissa detaljer hon pratade om, i synnerhet det faktum att man som B1:a, alltså när man inte ser något alls, har svårare att lära in tekniska detaljer etc. eftersom att man varken kan se och studera hur andra gör eller studera sig själv genom video. Man är ganska beroende av de runtomkring och att de kan visa och förklara på ett bra sätt hur man ska göra och varför. Annars är det svårt och därför tar det ofta längre tid för B1:or att lära in tekniska detaljer än vad det gör för de som ser litegrann och som då kan se hur andra gör eller studera sina egna detaljer i efterhand.

Intressant och tänkvärt för er som inte är så insatta i hur det fungerar och vad som krävs tycker jag också var det faktum att våga lita på sina "tapers". Samma sak är det exempelvis när man åker skidor. Det är inte bara att kasta sig ner för backen med vem som helst som ledsagare. Det kräver ganska mycket och med tiden bygger man upp en ordentlig tillit och ett sammarbete som bara rullar på utan att man egentligen behöver göra något för att det ska rulla på, det bara fungerar, för man känner varandra utan och innan. Det är jätteviktigt, både när det gäller "vanlig ledsagning", utförsåkning och som i Majas fall, när man simmar och tapern dunkar en i huvudet precis i rätt milisekund för att hon ska vända "rätt".

Vill ni lyssna så har ni hela avsnittet här.


En sjätteplats i Malmö

Tid: 13:08:23
Datum: 2016-02-16
Kategori: Goalball

Det blev en slutlig sjätteplats i Malmö i helgen, men trots det finns det mycket positivt att ta med. Jag gör först och främst fyra mål, vilket nog är mer än jag någonsin har gjort på elitnivå och som placerar mig på en delad sjuttondeplats i skytteligan, så min egen offensiv går onekligen framåt, vilket känns bra. Vi vinner dessutom andra halvlek i 3/5 matcher, 7-4 mot Spanien, 6-4 mot IFAS och 4-3 mot Union jacks.

Mönstret för matcherna är dock ganska genomgående. vi startar matcherna bra, gör exempelvis både 1-0 och 2-0 mot Spanien och har 4-2 mot Union jacks. Sedan har vi en dipp på fyra-fem minuter någonstans i mitten av första halvlek, där vi exempelvis tappar 2-2 till 2-8 mot spanien och 4-2 till 4-8 mot Union jacks. Sedan rycker vi upp oss mot slutet av första halvlek och andra halvlek är som sagt bra, i synnerhet i tre av matcherna, men har man en sådan extrem dipp där vi tappar ungefär sex mål bakåt på ganska kort tid, då blir det jobbigt att komma tillbaka igen.

Resultaten för helgen skrivs enligt följande:

Spain - FSBU 12-9
FSBU - IFAS 10-11
FSBU - RGC Hansa 7-13
FIF Malmö - FSBU 13-3
FSBU - Union jacks 10-11

Tabellen skrivs såhär:

1, FIFH Malmö 15p +30
2, Spain 9p +8
3, RGC Hansa 9p +2
4, IFAS 9p -3
5, Union jacks 3p -16
6, FSBU 0p -21

RGC Hansa och IFAS missar alltså finalen med sämre målskillnad än Spanien.

Finalen vann FIFH enkelt med 10-0. Detta efter det något märkliga senariot där flera av Spaniens spelare var tvungna att åka hem, eftersom de hade tidigare tider att passa, vilket gjorde att de bara var två spelare i finalen. Häftigt och kaxigt att genomföra matchen ändå och man gjorde det dessutom bra och klarade sig nästan hela första halvlek, men någon vidare match blev det ju inte. Utgången var ganska klar redan innan matchen startade.

För vår del kan vi konstatera att det bara är FIFH som gör fler mål än oss, 48st. Vi gör 39st, lika månha som Spanien, men fler än både IFAS, RGC Hansa och Union jacks. Vi snittar 7,8 mål framåt/match, vilket definitivt räcker för att vinna matcher. Med andra ord ser det väldigt positivt ut för framtiden, bara vi lyckas tighta till defensiven, få bort de där djupa dipparna och minimera antalet insläppta mål, som här låg på 12,0 i snitt/match, vilket så klart är alldeles för högt. Då vinner man inga matcher, men lyckas vi rätta till det så tror jag det här kan bli riktigt bra för framtiden, så jag är nöjd med helgen. Vi utmanar och pressar ändå lag med spelare som har betydligt mer rutin än vad vi har, gör näst flest mål i hela turneringen och vinner som sagt flera andrahalvlekar. Får vi bort de där dipparna i första halvlek, då är vi med på riktigt och här hade vi då vunnit tre matcher och med lite tur kanske t.o.m. nått finalen, detta bara i lagets andra elitturnering tillsammans, så jo, jag är trots allt nöjd med helgen!

För Linköpings del kan jag också berätta att det blev ett brons efter att man slagit Winchester med 9-4, Peja med 13-3, BSI Denmark med 12-2 och slutligen förlorat sista gruppspelsmatchen med 4-3 mot Brukarhuset i en ren seriefinal. Hade man vunnit där hade det blivit final. Nu blev det bronsmatch och i en riktig nagelbitare kunde man gå segrande ur den bataljen med 8-7, efter att man vänt underläge och avgjort med mål på straff i matchens sista minut.

Man gör 37 mål, vilket är flest i hela bredden, tillsammans med BSU Pirsos från Grekland, som vann andra gruppen och som senare också vann finalen mot Brukarhuset med 12-4. Man släpper in 13 mål, vilket är näst minst i hela bredden, bara Brukarhuset släppte in färre, 10st. Brukarhuset släpper alltså in fler mål i finalen än på hela gruppspelet.

Detta ger ett snitt på 9,25 mål framåt/match och 3,25 mål bakåt/match för Linköpings del, vilket är klart godkänt och t.o.m. riktigt bra.

Vi kan dessutom notera att Albin vinner hela skytteligan i bredden med sina 22 mål. Det är första gången han vinner ett sådant pris och han såg närmast lite chockad ut när hans namn ropades upp. Kul för Albin. Kul dessutom att Jennifer gör flest mål av alla svenska damer, ett stort grattis till dem båda och ett minst lika stort grattis till min kära hemmaklubb, som alltså tar ännu en medalj och som nu äntligen har börjat få utdelning för allt slit under alla år!

Sandstorm!

Tid: 19:51:30
Datum: 2016-02-11
Kategori: Musik

Imorgon åker vi ner till Malmö för årets upplaga av Malmö open. det är alltså tävlingsdags igen och vad passar då bättre än denna?

En riktig klassiker, en odödlig sådan och visst blir man taggad av den?


Då blöder mitt hjärta...

Tid: 13:33:07
Datum: 2016-02-09
Kategori: Allmänt

Att gräva i bloggarkivet kan vara en riktig guldgruva. jag blir stolt över mig själv. Vilka texter, vilka gripande och känslosamma texter jag har skrivit genom åren. Det gäller bara att vara i rätt "mode" så att säga. det är jag sällan numera, tyvärr, men här, i februari 2011, var jag det och då såg det ut såhär. Fint, vackert, med en touch av hopp i en maktlös och hjälplös vardag, där det jag ville helst av allt inte gick och där jag inte kunde göra det jag ville göra...

"Vad ska man säga...

Kanske låter uppgivet och kanske är det så. Just nu åtminstone. Allting är bara upp och ner, jag vet ingenting och kan inte göra någonting.

När den man bryr sig mest om i hela världen mår såhär,
när man själv står bredvid, utan att kunna göra något alls,
att känna maktlösheten ta över helt,
att inte veta vad man ska göra,
Då blöder mitt hjärta.

När sådant här händer,
när man vill så mycket,
när man vill hjälpa, krama, hålla om och trösta,
när allt man har och vill ge stöts bort,
då blöder mitt hjärta.

När ensamheten tar över,
när dag efter dag pacerar utan ett ända sms,
när alla magiskt fina minnen rullas upp, sekund för sekund, detalj för detalj,
när hjärtat svämmar över av oändlig kärlek och skriker efter den famn jag föralltid vill vara i,
när kärleken för tillfället inte är besvarad,
då blöder mitt hjärta.

När livet är förbannat orättvist,
när ens egna problem framstår som dammpartiklar i jämförelse med andras,
när man känner i hela kroppen att man är på fel ställe, men inte kan ta sig dit man vill vara,
när allt känns tomt och ensamt,
då blöder mitt hjärta.

Vänskap är bäst för oss just nu, det inser jag med.
Men vilken vänskap?

Jag hoppas för allt i världen inte det ska sluta såhär,
att vi hittar tillbaka till varandra en vacker dag,
som vänner, eller ännu hellre,
som världens finaste och lyckligaste kärlekspar.

Låt oss slippa den ofattbart långa, mörka och hemska läkningsprocess som i värsta fall kan vänta,
den process som innebär att komma över någon man vet att man kan dela hela livet tillsammans med,
en process som sliter hjärtat ur kroppen på en,
den process som innebär att gå vidare från den kärlek man vet att man alltid kommer älska, vad som än händer.

Min stora dröm här i livet är att vi en vacker dag hittar tillbaka till varandra, försiktigt smeker varandras fingertoppar, flätar samman fingrarna, ler ömt mot varandra och omfamnar varandra i en omfamning som aldrig, aldrig, tar slut. En dröm som ligger väldigt långt bort just nu, men som på intet sätt är omöjlig, för som sagt, ingen vet vad framtiden har att erbjuda. Det kan enbart tiden utvisa, men just nu är vänner bäst för oss, hur jobbigt det än känns.

I vilket fall så är nära och bra vänner tusen gånger bättre än detta som är nu, för såhär vill varken du eller jag ha det, det vet jag, och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi alltid kommer vara vänner om det inte blir mer än så, för jag vill aldrig någonsin förlora dig ur mitt liv.

"När ditt inre gråter, ditt liv känns tomt.
Människor sviker och allt gör ont.
Hjärtat plågas av varje slag.
När du aldrig tror att de ska bli dag.
När natten är mörk, frukta ej.
Du vet att jag finns här för att beskydda dig.
Livet är svårt och känns kallt,
men jag lovar,
jag offrar allt.
För att du inte ska gråta tårar av blod.
Detta kallas vänskap inte mod."
(© copyright M.Nilsson.)

Min ängel, mitt hjärta. Mitt älskade, älskade fina hjärta."

Globenmatchen

Tid: 15:59:00
Datum: 2016-02-06
Kategori: Leksand

Just nu, innan matchen mot Tingsryd, som startar nu kl. 16:00, har en av de största blåvita krigarna avtackats i Tegera arena, han som grät i TV efter avancemanget 2013, han som har krigat för skölden och gjort allt för Leksands IF i elva säsonger, #32, Jensa Bergenström!

Det är dock inte det vi ska fokusera på i det här inlägget.

Nej, här är det första Daladerbyt i Globen från den 5 januari 2013, hela Viasats sändning med Niklas Jide i spetsen. Försnack, uppladdning, studio, matchen och hela skiten.

Wow säger jag bara, vilket otroligt drag de båda lagen skapar där inne i "bollen".

Att två lag, som spelar på neeutral mark, i en arena som egentligen inte är något av lagens hemmaarena, kan skapa en sådan stämning, det är helt enormt och jag vågar nog säga att det bara är Leksand i hela hockeysverigge som kan fylla Globen, bortsätt från Djurgården och AIK då, så klart, men utomstående så är det bara Leksand.

Leksand och Mora klarar dock av något som Djurgården och AIK inte klarar av. Man klarar av att hålla en vänskaplig ton och göra hela grejen till en ren hockeyfest. Klart det är mycket vakter osv. med tanke på hur mycket folk som finns på plats, men det finns ingen aggressivitet, inga hot, ingen obehaglig stämning, som det kan göra på Stockholmsderbyn, där man stormar varandras läktare, bråkar, slåss, skriker och hatar.
Det är givetvis enorm rivalitet mellan Mora och Leksand, som leksing hatar man moringar och visevärsa, precis som Djurgården och AIK, men här är hatet med glimten i ögat på ett sätt som inte existterar i Stockholmslagen. Att fansen här står bredvid varandra, med varsin matchtröja, pratar och dricker öl, det är en fin syn tycker jag. att man kan umgås och snacka, trots att man håller på olika lag, för alla är ändå i slutänden bara människor. Att se djurgårdare och gnagare stå bredvid varandra, prata och dricka öl, det skulle jag vilja se, för det händer inte...

Tillbaka till den här Globenmatchen. Det är ett enormt drag och matchen är givetvis hypad på förhand och det är, som ni ser på bilderna...
Bara leksingar, överallt leksingar!

Orkar ni inte se hela matchen kan jag berätta att Leksand vann med 0-5 och Globen rullade nästan iväg efteråt.


Topp 50

Tid: 12:48:00
Datum: 2016-02-04
Kategori: Musik

Jag är ju lite av en statistikmänniska och bara för att det är kul brukar jag skriva en "Topp 10" på de, i mitt tycke, tio just nu bästa låtarna i ett Worddokument. Detta görs med ungefär tre veckors mellanrum och jag har gjort det enda sedan 2003, så det där dokumentet är ganska långt...

Tycker det är jättekul att gå in och titta vad jag exempelvis lyssnade på och tyckte var bra för exakt fem, sju eller rentav tio år sedan.

I samma dokument har jag sammanställt en "All time list" skulle man kunna säga, där jag har sammanställt vilka 50 låtar som har legat inne på min Topp 10 längst, helt enkelt en lista över de största långkörarna.

Den listan tänkte jag ge er här och ni ser hur länge låten i fråga har legat inne på Topp 10 efter låttiteln och vilket år det rör sig om inom parentes. De flesta låtarna är dessutom klickbara och leder till Youtube, om ni vill lyssna.

  1. Alex Saidac – Stay in this moment 6mån 2 dagar (13)
  2. Sandra Gee – Turn up the volume 5mån 28 dagar (10-11)
  3. Avicii feat. Robbie Williams – The days 5mån 27 dagar (14-15)
  4. Amaranthe – Amaranthine 5mån 9 dagar (11-12)
  5. Axwell Ingroso – Sun is shining 5mån 9 dagar (15)
  6. Smith & Thell – Hippie van 5mån 9 dagar (15)
  7. Astral doors – Hyllning till Leksand 5mån 7 dagar (09-10)
  8. Icona pop – We got the world 5mån 7 dagar (13)
  9. Tacabro – Takata takata 5mån 6 dagar (14)
  10. Haley James Scott – Halo 5mån 3 dagar (11-12)
  11. Summerville – Crazy people (Dancefloor kingz remix) 5mån 3 dagar (12-13)
  12. Kolding feat. Secondtunez – Jag går I säng med min lärare 5mån 2 dagar (07)
  13. Nightcore – Together 4 ever 5mån 1 dag(08)
  14. Sommarpojkarna feat. Fröjda – Lilla hjärtat 4mån 30 dagar (06)
  15. Ravebass – Dr. Love (Chris McTwain remix) 4mån 29 dagar (12-13)
  16. Syster sol ft. Aki, Dani M, Ge – Kärleksrevolt 4mån 28 dagar (13)
  17. Offspring – Your gonna go fahr, kid 4mån 27 dagar (10-11)
  18. Emil Berg – Du swipa höger 4mån 22 dagar (15)
  19. Sandra Gee – What’s going on 4mån 22 dagar (14)
  20. Elena – Before I sleep (Darren Styles remix) 4mån 16 dagar (13-14)
  21. Zany & Max Enforser feat. DV8 – Sound intense city 4mån 13 dagar (11-12)
  22. Katastrofe – Pattaja 4mån 12 dagar (15)
  23. Sandra Gee – If you want me 4mån 11 dagar (08)
  24. Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig 4mån 9 dagar (13)
  25. Amy Mcdonald – Slow it down 4mån 7 dagar (12-13)
  26. Avicii – Wake me up 4mån 7 dagar (13)
  27. Leann Rimes – I need you 4mån 7 dagar (14)
  28. Panetoz – Vissla med mig 4mån 7 dagar (13)
  29. Scarlet – Angels unite 4mån 7 dagar (12-13)
  30. 2 blyga läppar – Hey hey fightas för din skull 4mån 3 dagar (15-16)
  31. Bassrockerz pres. Elena – Surrender (Bootleggerz radio mix) 4mån 3 dagar (10)
  32. Inna – Fall in love/lie 4mån 3 dagar (13)
  33. Bambee – Bumblebee 4mån 2 dagar (13-14)
  34. DJ Golum feat. DJ Cap – Don’t look back 4mån 2 dagar (12)
  35. Drillheadz feat. Dani B – I want you 4mån 2 dagar (11)
  36. Amaranthe – Over and done 4mån 0 dagar (14-15)
  37. Avril Lavigne – Rock n roll 3mån 30 dagar (13-14)
  38. Ge upp Mora 3mån 30 dagar (10)
  39. IPC – The sky is no longer the limit 3mån 30 dagar (12)
  40. Lesley Roy – Thinking out loud 3mån 30 dagar (10-11)
  41. Blümchen – Verückte Jungs 3mån 29 dagar (10)
  42. Stiko Per Larsson – Bröder 3mån 29 dagar (10)
  43. Discocrew – Adrenalin 3mån 28 dagar (07)
  44. Linnea Henriksson – halmsta 3mån 28 dagar (14-15)
  45. Laser inc – Fiske eliten 3mån 26 dagar (07-08)
  46. Norlie & KKV – Ingen annan rör mig som du 3mån 26 dagar (15)
  47. Secondtunez – Lilla Odie 3mån 23 dagar (08-09)
  48. Valentine – Ingen vet 3mån 23 dagar (08)
  49. Domino brothers – Just 4 you 3mån 22 dagar (13)
  50. 4 elements – I want you to hold me 3mån 21 dagar (09)

Enjoy!


Kläppen

Tid: 11:27:08
Datum: 2016-02-02
Kategori: Allmänt

Syster är uppe och säsongsjobbar i Kläppen nu i vinter, precis som förra året, och i torsdags åkte hela familjen, + mormor och mammas syster med familj, upp dit för att hälsa på, men innan dess sov jag hos mamma och pappa i onsdags, eftersom att vi skulle åka så tidigt på torsdagen. Det var första gången jag sov där sedan jag flyttade hemifrån och som den nostalgimänniska jag är så var det så klart extra emotionellt att göra allting en gång till som jag alltid gjorde där hemma, back in the days. I synnerhet att sova i mitt gamla rum, det var speciellt, även om jag nu fick sova i en soffa istället för min gamla hederliga säng.

Uppe i Kläppen blev det en del kortspelande, massa fika, umgänge med släkt och familj, några promenader och så var jag, mina systrar och kusiner och såg Icona pop, som spelade på Harrys i Sälen i torsdags. Tyvärr får jag säga att det var en flopp. De spelade knappt några av sina egna låtar och för egen del, eftersom att jag ändå inte såg att de stod där på scenen, så kunde det lika gärna ha varit vanlig musik. Nej, det var inte värt inträdet och jag kan väl återigen konstatera att krogen inte är min grej. Det var 1,5 år sedan jag var ute senast, då var det inte särskilt roligt och det var det inte nu heller, även om musiken kändes i hela kroppen, precis som jag tycker att den ska göra.

Det blev inte heller några skidor för min del under resan, eftersom att jag inte hade någon som kunde ledsaga, men de andra åkte, men hade tyvärr otur med vädret, så det gjorde faktiskt inte så mycket att jag inte kunde åka. Det var plusgrader både fredag och lördag, så backarna blev väldigt uppkörda och i fredags småregnade det t.o.m. hela dagen. Det blåste dessutom ordentlig storm natten till lördag, efter att vi tagit oss nerför en glashal backe, från stugan till restaurangen under fredagskvällen, där vi skulle äta middag. det blev "Butcher's heart", vilket inte var hjärta, utan kött från övre låret/höften. Supergott och jättemört var det, helt klart bland det godaste jag har ätit på väldigt länge!

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en fin och bra resa, den första med familjen sedan 2011, och det är alltid lika fint och mysigt att umgås med släkten sådär. Icona pop var en flopp och det gjorde inte så mycket att jag inte kunde åka skidor, så jag är nöjd med resan och det var verkligen några minnesvärda dagar. nu träffar jag inte syster förrän de kommer hem i april. Det blir tomt, men det lär gå fort dit, för nu är vi ju redan inne i februari. känns ju som det var jul nyss...