Igår slog Leksand Mora med 4-3 i grundseriens sista Daladerby för säsongen. Det var Mora som gjorde 0-1 42 sekunder från paus i första perioden, men i andra spelade vi ut dem fullständigt, vann perioden med 4-0 och spelade sedan av större delen av slutperioden, även om det blev onödigt spännande där mot slutet. Att släppa in 4-2 i boxplay med fyra minuter kvar att spela är inte okej och att sedan dra på sig två raka utvisningar, så att Mora fick spela 6 mot 3 när de också plockade målvakten, är bara onödigt. De reducerade också till 4-3 med sjutton sekunder kvar och kvitteringen var sannerligen inte långt bort där i slutsekunderna, samtidigt som jag här hemma började fundera på att uppsöka närmaste sjukhus, för oj vad spännande det blev där på slutet. Nästan lite för spännande...

Seger blev det iaf och de flesta av de 6280 i publiken skanderade...

...För vi, kommer från Dalarna, kommer från Dalarna, och Dalarna är vårt, det är vårt, det är vårt, det är vårt!

Derbysegrar mot Mora är alltid lika sköna och i och med den segern är vi nu också i teorin klara för slutspelsserien. Vi placerar oss på fjärdeplats i tabellen och med nio poäng kvar att spela om är det tio poäng ner till Pantern under sträcket. Saken är alltså klar och den där slutspelsserien kommer bli enormt spännande att följa och jag kan trots allt inte låta bli att tänka ett steg längre. Tänk om...

...Vi lyckas vinna den och sedan slå ut Tingsryd/AIK i bäst av tre. Då är vi framme i direktkval och lär, som det ser ut nu, få möta Modo, som ligger näst sist i SHL.

Jag vill inte jinksa eller något, men jag kan ändå inte låta bli att hoppas, trots den urusla starten på säsongen, där vi faktiskt låg sist efter nästan halva grundserien. Med tanke på det så är jag nöjd över att bara ha nått såhär långt den här säsongen och räcker det inte hela vägen i slutspelsserien, då är jag, borde vara, ändå nöjd med säsongen, för vi har ändå stått för en enorm uppryckning, men ändå. Hoppet har trots allt tänts och även om det är en låång väg att vandra så finns chansen och kanske är det just det faktum jag nämnde här ovan, att vi redan har varit nere i den djupaste skiten och nu är på väg uppåt med en ordentlig trampolineffekt, som faktiskt talar för oss här mot slutet av säsongen.

Vi har hamnat i ett läge där vi definitivt inte brukar vara. Vi har allt att vinna. Annars brukar det alltid vara Leksand som är storfavoriter, media och allmänheten lägger en enorm press på oss, inte minst förra året, när vi kom som nästjumbo från SHL och ställdes mot Malmö i bäst av sju matcher. Ett Malmö som hela tiden hade haft som uttalat mål att ta steget upp och det gjorde man ju också.

Folk har sagt att med det här nya systemet blir det betydligt svårare för lagen underifrån att ta steget upp, men det behöver nog inte alltid vara så. Att komma som ett vinnande lag nerifrån, i synnerhet som Leksand nu, som som sagt redan har varit nere i den djupaste skiten och som nu är på väg uppåt med en ordentlig trampolineffekt, har allt att vinna mot ett slaget lag från SHL, där självförtroendet inte är vad det borde vara. Sedan beror det givetvis på en rad andra faktorer också, men rent psykologiskt har lagen underifrån en klar fördel skulle jag säga och tänk om...

...Vi bara lyckas krångla oss dit. Då tror jag att vad som helst kan hända. Samtidigt vill jag inte bygga upp för stora förväntningar heller. Säsongen började åt helvete, vi var borträknade och uträknade av typ alla, låg sist i Allsvenskan och det var t.o.m. prat om att vi skulle gå samma öde till mötes som Södertälje gjorde förra året, d.v.s. satsa mot SHL, men totalfloppa och istället åka ur Allsvenskan och ner i Hockeyettan. Där är man btw med stormsteg på väg mot kvalserien för att försöka kvala sig tillbaka till allsvenskan igen. Man vann höstens grundserie, slutade tvåa i Allettan nu efter jul, bakom Västervik, och har nu slagit ut Halmstad i playoff 1. Näst på tur väntar Piteå i playoff 2 och sedan ska man förbi ett playoff 3 också innan man är i kvalserien, där man måste sluta etta eller tvåa för att få spela i Allsvenskan nästa säsong. Ja, säger man att nya systemet för upp och nedflyttning mellan SHL och Allsvenskan är invecklat så är det inget emot vad lagen i Hockeyettan måste gå igenom för att nå hela vägen, men jag tycker faktiskt det är kul att följa det.

I vilket fall vill jag som sagt inte bygga upp för stora förväntningar. Jag har hela tiden varit skeptisk till att vi skulle nå hela vägen redan den här säsongen, med i princip ett helt nytt lag. Ge det två-tre säsonger, sedan kan vi vara med och leka på riktigt. Med starten av den här säsongen är jag nöjd med att vi ens har nått såhär långt och att vi nu är fyra i tabellen, men ändå. Någonstans där inne börjar jag ändå hoppas och återigen, vi har allt att vinna i nuläget, så, varför inte? Kör bara kör!

LTJD!