Precis som vanligt såhär års så går det otroligt fort. Man hinner liksom inte med. Jag menar, det var ju vinter nyss? Plötsligt är gräset grönt, fåglarna kvittrar, träd och blommor slår ut, solen lyser och himlen är klarblå. Långa, härliga vårpromenader i det underbara vädret, där solen värmer som om det vore sommar, där någon klipper gräset och det luktar sådär nyklippt, där fåglarna sjunger i träden, vars blad på allvar börjar slå ut. Gruset har sopats bort från gator och trotoarer och tjocktröjan åker av, för det är så varmt och härligt. kilometer efter kilometer avverkas, några ligger i en slänt och solar, medan någon annan har plockat fram grillen och ska precis lägga på en köttbit. Alla synintryck, ljud, dofter och känslor blandas upp till en enda stor röra, en röra som både luktar, känns och smakar gott, en röra av vår. Mina damer och herrar, nu är våren här på allvar och det går inte annat än att älska det. Det påskväder vi hade i helgen, det var som rena sommaren. frukost och lunch utomhus och så de där långa promenaderna jag nämnde här ovan. Såhär års är livet bra underbart och det är helt otroligt vad vädret kan göra med såväl humör som utstrålning. Plötsligt känns höstens och vinterns gråa och dystra vardag med tjocka jackor, mössor, vantar och kängor väldigt långt bort. Mörka kvällar, regngråa dagar och bladlösa träd har snabbt bytts till raka motsatsen. Soliga fina dagar, ljusa kvällar och gröna träd. Bara att sitta med en kopp kaffe på en solig och varm balkong kan t.o.m. göra kurslitteraturen mer överkomlig. livet är kort sagt bra fint såhär års, eller vad säger ni?

på tal om överkomlig kurslitteratur så är det faktiskt inte långt kvar på kursen nu. Bara drygt en månad. Sedan är också den kursen avklarad. i samband med det har jag bott ungefär ett år här i min lägenhet. Ett år. Tiden går galet snabbt, den bara försvinner. Det var ju sommar nyss? Hösten och vintern har trots allt, trots alla grådassiga dagar, gått väldigt snabbt. Mamma förvånas ofta över att vi barn redan nu tycker att åren bara flyger förbi. Det gjorde man inte på hennes tid, säger hon.

Jag tror det hänger ihop med dagens teknik, att ständigt vara uppkopplad och anträffbar, och inte minst den stress som blir allt vanligare och vanligare i vårt samhälle idag. Jag är starkt emot den här stressen av att hinna med så mycket som möjligt, att hela tiden ha krav och måsten på sig själv, krav och måsten som egentligen ingen annan än du själv sätter upp. Samhällsbilden har visserligen ett finger med i spelet. Tempot i allting har skruvats upp och man "ska" hinna med så mycket som möjligt. Samtidigt som vi är medvetna om att vi borde stressa mindre vet vi att om vi inte hinner det här, ja, då kommer arbetsgivaren att titta snett på mig för att jag jobbar långsamt, så jag måste klara det här för att hänga med och behålla min plats på den hierarkiska stegen, den plats som jag har kämpat och slitit för att nå.

Till slut rasar man. Man rasar, faller, hårt. Sedan ligger man där och kan istället inte göra något alls. Jag har exempel där stressen har slagit ut hela kroppen, man blir som förlamad och kan bokstavligen inte ta sig ur sängen. Allt p.g.a. stress. Vem tjänar på det? Ingen. Allra minst du själv. så, min syn på det hela är att stressa mindre, ta hand om dig själv och våga lev. Du har bara en kropp, ett liv.

Visst går det att återskapa en trasig och sönderstressad kropp, men till vilket pris? Är det värt att pressa sig själv till bristningsgränsen, för att till slut trampa över den och kanske aldrig mer komma tillbaka till samma nivå igen? Nej, jag tycker inte det. då är det bättre att saker och ting får ta lite längre tid. Går inte det, om jobbet t.ex. kräver att du gör si eller så, ja, då får du prioritera bort något annat "måste" på din fritid, för att istället kanske bara ta en lugn kväll i soffan, en bra film, ett glas vin och en gosig filt. Ingen ser ner på dig för att du gör något sådant. tvärtom. Jag tror det är nödvändigt att koppla bort allt annat då och då, om man ska orka med långa arbetsdagar. Vad tror ni?

Vidare från dessa djupa tankar och funderingar till något mer lättsamt. efter att vi kom hem från Idre, ja, det kommer ett inlägg om det så småningom, var jag och föreläste på en skola här i Mjölby. Inte för skolungdomar, det var lite blandat folk där, men mer än en halvfull aula var det definitivt.

Jag var där för tre år sedan, då de hade en temadag om kommunikation i relation till olika funktionsnedsättningar. Nu pratade jag kort och gott om det jag är bäst på, att prata om mig själv och mitt liv, hur det är att leva med en synnedsättning i Sverige idag.

Jag började med att dra en kort men ändå känslosam bakgrund om mitt liv, med synförsämringar, ett psyke kört i botten, vändpunkten och tiden efter det, fram till där jag står idag, om jag får säga det själv, ganska stark rent psykiskt och trygg i mig skälv. Sedan kom jag in lite på mina studier, hur man använder dator och telefon när man inte ser, drog några basic vardagsknep, som hur man häller upp något i ett glas, hur man vet att det stekta köttet är genomstekt och klart när man inte ser osv. varefter jag kom in på orientering och förflyttning, hur man orienterar sig i trafiken när man inte ser något alls, hur man åker tåg, lär sig hitta och inte minst, hur man åker skidor. Publiken blev helt fängslad och lyssnade verkligen, vilket var jättekul.

Efteråt fick jag stora applåder och hon som höll i det hela sa att man hade varit helt lyriska efteråt, när de hade utvärderat dagen. Hon tyckte dessutom att jag borde ta mer betalt nästa gång, för nu har jag blommat ut till en riktigt bra föreläsare, tyckte hon. Jättekul att höra!

Vi fortsätter på det lättsamma spåret. i söndags hände sjukaste grejen på länge. Jag satt och messade på tåget in till stan. Då knackade en kille snett emot mig på knät och frågade om jag inte såg någonting? Jag svarade jakande, varefter han frågade om jag ville klippa honom. helt random. jag blev lite ställd, men han hade sett det på erik och Mackan eller vad det var, att de hade blivit klippta av en blind, och nu skulle han vilja testa samma sak. vi pratade lite om det, men jag var fortfarande lite observant, för det kändes inte helt bekvämt, troligtvis mest för att det där inte direkt är något som händer varje dag. Han ville ha mitt nummer, så vi kunde boka något, men det fick han inte. Jag fick dock hans nummer, som han först inte kunde, utan var tvungen att kolla upp på en annons på Blocket som han hade.

Vi pratade vidare längs tågresan och kom in på goalball. Jag berättade och förklarade litegrann vad det är och hur det går till. Han tyckte det lät ashäftigt och ville gärna komma och testa. Nu skulle han in till stan och träffa sin bror. brodern ringde precis där på tåget och när han svarade med "Toste", då asocierade jag direkt till en kille jag gick i samma klass med i mellanstadiets lillebror, för toste är ju inte så vanligt. Jag sa inget då, men när vi kom fram till Linköping kom hans bror precis och det visade sig mycket riktigt vara han som jag gick i samma klass med. vilket sammanträffande. Det stannade dock inte där, för i måndags dök han mycket riktigt upp på träningen, Toste. Jag hade varit lite skeptisk innan, för det har hänt förr att folk har tyckt att det låter häftigt med goalball och skulle vilja testa, men så dyker de aldrig upp. Nu gjorde han det och han tyckte faktiskt det var riktigt kul.

Med det minst sagt konstiga mötet rundar jag av det här inlägget, som blev betydligt längre än jag hade tänkt. Hoppas att någon iaf har orkat läsa hela vägen :)

För drygt en vecka sedan var den här. Sista omgången av kvalserien 2014. Sista omgången för kvalserien, någonsin.

efter denna omgången gick serien i graven, i alla fall för några år framåt. Vi får väl se vad som händer och sker om några år, när man utvärderar det nya systemet som ska införas nästa säsong och som i korthet kommer innebära att det blir betydligt svårare för de Allsvenska klubbarna att ta sig upp i SHL. Upp och nedflyttning kommer att ske genom playoff i bäst av sju matcher, ungefär som SM-slutspelet, istället för som nu, en serie där alla sex lagen möter varandra en gång hemma och en gång borta. Hela upplägget finns att läsa på SHL.se.

Här blev det hursomhelst en spännande och rafflande avslutning av serien. ett mycket värdigt avslut av densamma. Aldrig tidigare har fyra klubbar haft chansen att ta den sista SHL-platsen inför sista omgången. Örebro blev ju redan klara för SHL i omgång åtta, men där bakom hade vi Rögle på 14 poäng, Djurgården på 14 poäng, Malmö på 12 poäng och AIK på 11 poäng. Förutsättningarna var glasklara.

För AIK:s del var det tre poäng som gällde. Inget annat. Man var dessutom tvungna att vinna med minst fyra mål. samtidigt var Västerås tvungna att slå Djurgården på Hovet och Örebro var tvungna att slå Malmö hemma i Behrn arena. Då skulle AIK, trots allt, nå SHL igen, på 14 poäng, samma som både Rögle och Djurgården, men med bättre målskillnad. Ju större förluster för Rögle och Djurgården, desto bättre för AIK, som då inte skulle behöva vinna lika stort.

För Malmös del gällde det att först och främst slå Örebro i ordinarie matchtid. samtidigt skulle AIK slå Rögle och Västerås slå Djurgården. Då skulle man ta SHL-platsen på 15 poäng, 1 före både Rögle, Djurgården och AIK.

För Djurgårdens del kunde man t.o.m. förlora i ordinarie matchtid, om Rögle också gjorde det och dessutom förlorade betydligt större än Djurgården. Dock inte i sudden eller straffar, om Rögles match mot AIK också gick till sudden eller straffar. Rögle hade nämligen bättre målskillnad än Djurgården, så vid lika antal förlorade poäng i sudden/straffar skulle Rögle ta SHL-platsen, om inte malmö storsegrade mot Örebro, för då skulle Rödhökarna ha chansen att gå om både Rögle och Djurgården på målskillnad. Då hade alla tre lagen stannat på 15 poäng. Detta hade dock inte gällt om Rögle och Djurgården båda två vunnit i sudden/straffar. Då skulle de klättra upp på 16 poäng och då spelade det ingen roll hur stort Malmö vann, man skulle ändå bara nå 15 poäng. Vid seger för Djurgården och förlust för rögle skulle saken vara klar. Vid seger för båda klubbarna, men med betydligt större seger för Djurgården än för Rögle skulle saken också vara klar. Då skulle DIF ta det på målskillnad.

För Rögles del gällde egentligen samma förutsättningar som för Djurgården. Skillnaden var bara att man hade ett något bättre utgångsläge, eftersom att man stod på +1 i mål jämt mot Djurgården.

Så, en liten, liten fördel Rögle inför sista omgången. Hur gick det då? Ja, såhär slutade det:

Örebro - Malmö 0-4
Rögle - AIK 4-3
Djurgården - Västerås 6-2

Malmö gjorde vad man skulle. Örebro ställde upp till 100% ungefär 10 minuter in i matchen. Sedan slog man av på takten litegrann och det var kanske inte Malmös svåraste seger i klubbens historia. Unge Johannes Jönsson fick dessutom chansen mellan stolparna och gjorde det generellt sett bra, även om han fick släppa 4 puckar förbi sig och Pontus Sjögren i Malmökassen fick hålla nollan. Malmö slutligen alltså upp på 15 poäng.

Det spelade dock inte jättestor roll, för kampen skulle stå mellan Rögle och Djurgården.

Djurgården rivstartade på Hovet, inför, så klart, fullsatta läktare, 8094 åskådare. eller ja, egentligen var det Västerås som rivstartade, för Christopher Mastomäki gjorde 0-1 redan efter 01:11. Sedan tog Djurgården över. Markus Sörensen stänkte in kvitteringen, bara minuten senare gav Jens Jakobs hemmalaget ledningen och innan perioden var slut hade David Lidström gjort 3-1 för Djurgården. i det läget var man i SHL, för Rögle hade samtidigt "bara" 0-0 mot AIK, vilket innebar att Djurgården stod på 17 poäng, mot Rögles och Malmös 15.

I andra perioden vägde det över ännu mer åt Djurgårdens håll. Jens Jakobs höll sig framme igen och gjorde 4-1 och bara minuten senare gjorde Henrik Eriksson 5-1. Det såg helt avgjort ut, för inte nog med det, AIK tog också ledningen mot Rögle, vilket innebar att Djurgårdens 17 poäng såg kassaskåpsäkra ut, liksom SHL-platsen.

Djurgårdsfansen njöt till fullo, men i tredje perioden vaknade Rögle och det skulle trots allt bli spännande. Tjugo sekunder in i perioden gjorde nämligen Christopher Liljevall 1-1 för Ängelholmarna. Mathias Tjärnkvist gjorde sedan 2-1 för hemmalaget, som då hade vänt på steken och plötsligt var uppe på samma poäng som Djurgården, 17, + att Västerås dessutom hade reducerat fram till 6-2 på Hovet. Det såg alltså ut att bli en målskillnadsaffär av det hela. I det här läget var Djurgården fortfarande tvåa i serien, men Rögle hade närmat sig ordentligt och var nu bara två mål bakom Stockholmarna.

När erik Martinsson sedan gjorde 3-1 för Rögle, då vaknade förhoppningarna på allvar i Linddab arena, samtidigt som publiken på Hovet började bli lite nervösa. Det som såg så klart ut efter två spelade perioder var nu inte alls så klart längre. Ett mål skillde lagen åt där och då.

AIK skulle dock hjälpa sina värsta rivaler mot en plats i SHL, för man gjorde nämligen 3-2 och sedan också 3-3. Hoppet släcktes då på nytt för Röglesupportrarna, de hela 5100 som fanns på plats i Lindab arena. Det är nog fler än på hela säsongen. Hemmalaget återtog dock ledningen, men tiden tickade iväg och samtidigt som Djurgården hade vunnit med 6-2 på Hovet innebar det att Rögle var tvungna att göra tre mål till och vinna med 7-3. Det gjorde man inte som ni ser ovan och Djurgården tog därmed alltså den sista SHL-platsen, i en tabell som slutade såhär:

1, Örebro 21p +11
2, Djurgården 17p +5
3, Rögle 17p +3
4, Malmö 15p -2
5, AIK 11p -2
6, Västerås 9p -15

Örebro vinner alltså serien i år igen, precis som man gjorde förra året. Då var det före Leksand, nu är det före Djurgården. Djurgården, som alltså tar den där andraplatsen till slut och faktiskt måste jag säga att det känns bra. Inget ont om Rögle och deras fans, men det är betydligt roligare att se Djurgården än Rögle i SHL. Hade Rögle hållt undan, då hade det dock varit så. då hade man förtjänat sin plats i svensk hockeys finrum, på sportsliga grunder, och inte med hjälp av några wildcards eller liknande, som var på tapeten då innan jul. nu snubblade man på mållinjen och tur var väl det, om man nu får säga så, för annars hade det varit tredje året i rad som playofflaget från allsvenskan tog klivet upp i SHL. Just Rögle gjorde det 2012, Örebro gjorde det 2013 och nu var Rögle nära på att göra det igen. man nådde dock som sagt inte hela vägen och därmed väntar Skånederbyn i Hockeyallsvenskan även nästa säsong. För AIK:s del blir det till att börja om i Allsvenskan och fansens raseri efteråt går inte att ta miste på. Var man euforiskt glada och stormade isen på Hovet 2010, då man tog klivet upp i Elitserien, då var man lika förbannade nu. Inte nog med att man åkte ur SHL, man hjälpte dessutom Djurgården, de absolut värsta rivalerna, upp. Jag tycker dock inte det är något att orda om. Klart AIK-fansen är arga och besvikna, men någon läggmatch fanns aldrig på kartan. det hade varit jättefel, enligt mig. Nu gjorde man vad man skulle och såg till att Rögle "bara" vann med ett mål, vilket alltså inte hjälpte, eftersom att Djurgården körde över Västerås på Hovet. efteråt har Ritorps ishall, som är AIK:s träningshall, vandaliserats och ledare inom AIK:s organisation har fått ta emot hot o.d. Jag tycker bara det är töntigt. Lägg ner för fan och fokusera på det som komma skall istället. nu är läget som det är, det går inte att göra något åt det. Nu gäller det för AIK att bygga en ny trupp till nästa säsong och då komma tillbaka och kanske ta en SHL-plats då, för den chansen kommer vara större än någonsin nästa säsong för de Allsvenska lagen, i och med det nya systemet.

Örebro behåller alltså sin SHL-plats och Djurgården tar AIK:s plats. Med det sagt tackar vi kvalserien för många års underhållning och spänning. det har helt klart varit varje säsongs höjdpunkt, det man har sett fram emot hela hockeyåret. Det har inneburit ett räknande till förbannelse på resultat oh tabeller, en spänning som riktigt har gått att ta på, euforisk glädje, en salig känsla som frambringade tårar, tårar av ren lyka, från 2013, den 30 mars, då Leksand tog klivet upp till SHL, har blandats med alla års obeskrivliga tomhet efter att tåget gått, utan Leksand, efter att racet varit kört, efter att man insett att en ny säsong i Hockeyallsvenskan nu väntar. Kvalserien har helt enkelt varit guldvärd och jag tycker det är så otroligt synd att den nu skrotas och ersätts av det nya systemet.

Tack för allt, kvalserien.