Nu var det ganska exakt en månad sedan jag skrev senast, igen, vilket alltså betyder att bloggen fortfarande inte ligger högst på prioriteringslistan. Faktum är att jobbet med hemsidan, hockeybloggen, studierna, träningen och privatlivet alla prioriteras högre just nu.

Här tänkte jag i alla fall uppdatera er lite om vad som har hänt den senaste tiden. Som alltid spelades årets upplaga av Stockholm games första helgen i november och vi var självklart på plats. Laget bestod denna gång av mig själv, Jennifer, Albin, Louise, Andreas och så vårt lån från Göteborg, Lisa, som dessförinnan hade varit med landslaget i Danmark under EM. Linda och Annika var återigen coacher, precis som i Malmö i våras, men nu med Fatmir, som själv inte spelade i år, eftersom att tävlingen inte fick ihop till någon elitklass, troligen delvis beroende på EM som avgjordes i Danmark veckan innan och som vi kommer till längre ner i detta inlägg. Bristen på elitklass gjorde att både Fatmir, Piotr och Åkerberg fanns med som coacher under helgen för varsitt lag och jag tänkte här ge en lite annorlunda resumé av helgen, en intervju med mig själv, saxad direkt från hemsidan, som jag bekant numera har ansvaret för och där ni bl.a. kan läsa kort om sporten, klicka er vidare till Actic, som är vår sponsor, eller till vår FB-grupp, läsa nyheter om vad som händer och sker och även se ett nytaget lagfoto.

"Årets upplaga av Stockholm international para games resulterade i en fin fjärdeplats och en mycket stabil insats för Sharpshooters.

Hemsidan fick några ord med en nöjd Johan Pettersson efter helgen.
- Vi gör en stabil och säker insats rakt igenom, utom första matchen, där vi är lite rostiga, säger han och fortsätter:
- Det är stundtals lite mycket individuella misstag, men generellt gör vi en stabil insats och det nya zonförsvaret sitter riktigt bra.

Berätta lite om matcherna, hur kändes de?
-  Börjar vi med första matchen mot Brukarhuset så var det väl den ända matchen under helgen vi inte var nöjda med. Kanske inte så konstigt med tanke på att senaste matchen för vår del var under SM i maj och att detta var första matchen vi spelade med Lisa. 11-2 slutar matchen, våra mål av mig och Albin,
det senare på straff.

IFAS?
- En mycket mer stabil insats, där Lisa går in som center och gör det riktigt bra, vilket resulterar i att hon blir kvar där resten av helgen. Vi leder med 3-0, men släpper in dem i matchen och de kan till slut vinna med 7-4. Våra mål av mig själv, Lisa och Albin x2.

Dagens sista match, FIFH Roligans?
- Även detta en jämn historia, där de dock lyckas få övertaget, men där vi kommer tillbaka till 5-5. Oturligt nog släpper vi in 6-5 med minuten kvar att spela, ett skott som tar på mig, studsar på Lisas rygg och bakåt, där vi inte hinner få tag i bollen. En riktigt tung förlust. Våra mål av Albin x2, Lisa
x2, 1 på straff, och Jennifer.

Sista gruppspelsmatchen, mot det andra FIFH-laget, Kangaroos?
- Ett på förhand starkare lag än Roligans, men vi hänger ändå med bra, även om det fortsatt är lite mycket misstag, bl.a. ett självmål av mig, där Lisa ska passa, men passar lite långt fram. Jag får bollen framför mig, men lyckas på något vis få den bakom ena foten och peta till den så den går i mål. Tur i oturen var dock att också Kangaroos gjorde ett självmål, även det på en felriktad passning. Kangaroos kan i alla fall slutligen vinna med 10-5. Våra mål av Lisa x2, Louise och Jennifer.

Fight om plats 3-5 med IFAS och Roligans, först ut de förstnämnda.
- Här borde vi egentligen ha vunnit. Det är en mycket jämn historia, men där vi drar på oss fyra straffar, två för "third time throw", som skulle visa sig bli matchavgörande. IFAS förrvaltar strafftillfällena mycket väl och sätter de alla. Det räcker för att de ska vinna med 5-4. Vi släpper alltså bara ett spelmål, vilket är riktigt starkt mot ett sådant motstånd. Våra mål av Lisa, Jennifer och Albin x2, 1 på straff.

Sista matchen, mot Roligans igen?
- En mycket stabil och bra insats, där vi för matchen hela vägen, hittar luckorna och får äntligen utdelning för vårt slit. Vi vinner med 9-5. Våra mål av Lisa x4, Jennifer x3, Albin och jag själv.

Är det någon match du är särskilt nöjd med?
- Jag tycker som sagt vi gör flera bra matcher, har lite otur i vissa, men segern i sista matchen över FIFH Roligans satt så klart inte helt fel. Riktigt kul att få vinna!

Vad var det som kändes extra bra i den matchen?
- Vi håller ihop försvaret bra matchen igenom, slappnar kanske av lite mot slutet och släpper några billiga mål, men vi har hela tiden kontroll på matchen och det är egentligen aldrig någon fara. Offensivt lyckas vi hitta luckorna och få in hela nio mål, vilket är riktigt bra.

Kan du lyfta fram någon spelare lite extra efter helgens insats?
- Nej, egentligen inte, det är en lagidrott, alla måste bidra för att alla bitar ska passa och det tycker jag att vi gör. Lisa, vårt lån från Göteborg, är ändå drottning i mitten, riktigt stabil och säker. Det är så klart också kul att Louise går in och tar för sig och att Jennifer gör så många mål.

Lite av tjejernas helg alltså?
- På sätt och vis, ja, det är de som sticker ut lite extra, men som sagt, vi är ett lag och där måste alla göra sitt för att allt ska klicka.

Hur ser du på din egen insats under helgen?
- Generellt sätt tycker jag det fungerade riktigt bra. Det är som sagt lite mycket misstag ibland, men jag är nöjd. Speciellt med det defensiva arbetet, som jag tycker var mycket bra. Zonförsvaret, som vi började träna på nu efter sommaren, fungerar riktigt bra, samtidigt som det inte slarvas med varken armar eller ben. Offensivt får jag inte riktigt till det, hittar inte riktigt vinklarna och luckorna, skjuter mycket mitt på.

Hemsidan lämnar en nöjd Johan och konstaterar att laget tycks vara nöjda med fjärdeplatsen från helgen. Nästa stora turnering för laget blir Malmö open, som traditionsenligt spelas andra helgen i februari."

Backar vi bandet ytterligare någon vecka hamnar vi i danska Assens och EM i goalball, där den allra sista europeiska platsen till Paralympics i London nästa år skulle fördelas. Sverige, tillsammans med Slovenien, Spanien, Tyskland, Ungern och Danmark, slogs om den platsen och det började inte bra för svensk del. Förlust med 12-6 mot Finland, som, tillsammans med Litauen, Belgien och Turkiet, redan var kvalificerade till London, och 7-4 mot Tyskland.

Ingen bra dag alls för svensk del, men andra dagen kom man ut som ett helt nytt lag och slog tillbaka Slovenien med 8-2 och Ungern med 11-9. De resultaten hjälpte oss till en tredjeplats i gruppen, bakom just Finland och Tyskland. Ungern hamnade på femte plats i gruppen och var därmed borta från striden, precis som värdnationen Danmark, som slutade femma i andra gruppen, bakom Litauen, Spanien, Turkiet och Belgien.

Två lag eliminerade alltså. Att vi hamnade trea och inte fyra i gruppen var bra, eftersom att vi då hade fått möta Litauen i kvartsfinal, vilket man helst vill undvika. Den smällen fick nu istället slovenerna ta och planenligt vann Litauen och Slovenien var borta från fighten. Finland slog Belgien, men det var av mindre betydelse.

Så återstod Sverige vs Spanien och Turkiet vs Tyskland. Skulle tyskarna vinna den matchen och vi våran match, då skulle troligtvis bronsmatchen mellan oss blivit avgörande för vem som hade tagit Paralympicsbiljetten. Nu blev det inte så, för Turkiet vann och såg därmed till att vinnaren i matchen Sverige - Spanien inte bara skulle bli klara för semifinal i EM, utan dessutom vara klara för London.

Vi öppnade mycket starkt och ryckte åt oss en 4-1-ledning i halvtid. Vi fortsatte sedan att ösa på fram till 6-2. Då tappade vi komandot litegrann och drog på oss tre raka straffar, vilka spanjorerna förvaltade mycket väl och gick fram till 6-5. Med bara minuten kvar att spela kunde man också kvitera till 7-7. Sudden väntade alltså. Här hemma var jag minst lika nervös och spänd som de på plats i Danmark, men när fatmir, med bara sekunder kvar att spela av suddenperioden, kunde skjuta 8-7 för Sverige, då åkte näven i luften, samtidigt som de trådlösa lurarna flög av huvudet och ner på golvet. Biljetten till Paralympics och London nästa år var säkrad!

Till slut blev det ett EM-brons för svensk del, efter förlust i semin med 13-3 mot Finland och sedan seger med 5-2 mot Turkiet i bronsmatchen. Guldet tog lite oväntat Finland, som verkligen visar att man blir att räkna med i London nästa år.

I övrigt flyter det på som det ska. Veckorna består av styrketräning måndag, intervaller tisdag, styrka onsdag, vila torsdag, skotträning fredag, lagträning lördag och vila söndag, förutom den här veckan, då det blev intervaller både måndag och tisdag p.g.a. en mindre sträckning i vänsterarmen som jag ådrog mig under skotträningen i fredags, som förövrigt var riktigt, riktigt bra. Lagträningen var mindre bra, delvis för att vi inte fick vara i vår ordinarie hall, eftersom att den var uppbokad sedan länge. Hallen vi istället fick vara i hade väldigt strävt och stumt golv, vilket gjorde att det kändes som att mycket av kraften i skotten bromsades upp av golvet. Matchspelet fungerade dock relativt bra och jag hoppas vi fortsätter på samma bana med riktigt bra och kvalitativt matchspel. Vi bytte dessutom lite positioner under träningen, jag spelade exempelvis bara högerback och center, vilket ändå gick relativt bra, även om det kändes lite ovant. Straffar är dock något vi verkligen behöver träna på. Vi är alldeles för långsamma när vi tar emot dem och alldeles för snälla när vi lägger dem, skjuter ofta för rakt på, men det är bara att träna.

Helgerna tillbringas annars tillsammans med och hemma hos världens finaste J, den ena helgen finare än den andra. Jag har kommit fram till att trots att jag fortfarande bor hemma så träffar jag knappt resten av familjen alls. När jag åker för att träna på eftermiddagarna har de oftast inte kommit hem från jobb och skola och när jag kommer hem senare på kvällen sitter systrarna vid varsin dator och mamma och pappa ligger/sitter och ser på TV. På helgerna, när de är hemma, är inte jag hemma, men det är hundra tusen gånger finare och mysigare att vara tillsammans med J än att vara hemma. Inget ont om min familj, de är ovärderliga på sitt sätt, så klart, men det finns inget som är så vackert och fint som att vara tillsammans med och nära den man tycker om allra mest i hela världen, den som gör en alldeles varm innombords, den man aldrig, aldrig kan få nog av, ja, kort sagt, den person man älskar i kärlekens tecken. Det är inget annat än totalt otroligt galet megaunderbart. :)<3

Skolan och pluggandet har jag fortfarande ingen vidare motivation till, men nu har jag nästan hunnit 40% av kursen och då känns det inte värt att hoppa av. Lika bra att kämpa vidare och det går faktiskt bättre än jag trodde. På den första individuella uppgiften i den här psykologiska delkursen fick jag G på. En uppgift jag slängde ihop på en dag ungefär. Den andra individuella uppgiften slängde jag ihop på två dagar och fick VG på. Jag trodde jag riskerade underkänt på den, eftersom den hade lite dålig koppling till psykologi, enligt mig, men tydligen inte. Så det är ju alltid kul när det går åt det hållet och inte tvärtom. Det blir dock oftast att jag slänger ihop dem i sista stund, med bara någon/några dagar kvar av de två veckor vi har på oss för varje uppgift...

Vidare till något betydligt roligare än studierna, igår träffade jag nämligen en av mina bloggvänner irl för allra första gången, nämligen Tess. Vi har bloggkonverserat i drygt 2,5 år och länge pratat om att ses. Nu var hon och hennes syster här i närheten på en konferens och då tyckte vi att det passade bra att ses. Så hon, hennes syster, jag och J satte oss på vårt standardställe, Espressohouse, och fikade och pratade om allt möjligt, en mycket trevlig stund som vi mer än gärna får göra om.

Mycket av mina sociala kontakter har ju varit via bloggen de senaste åren, jag har lärt känna mer folk såhär än irl, men ännu bara träffat tre bloggvänner irl. En har jag ingen kontakt alls med nu längre, en är hon som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta och som jag trodde jag skulle komma att dela mitt liv med, men som mot alla odds visade sig vara fel, och så Tess. Alla tre har varit lyckade möten irl och det är så kul att äntligen få träffa de man så länge bloggkonverserat med, få en röst och en mer verklig person till den man har lärt känna.

I hockeyns värld, som ni så klart kan läsa mycket, mycket mer om på hockeybloggen, öser Örebro på i en rasande fart. Man bara vinner och vinner. Tolv raka segrar har man nu. Två till så är man uppe på Leksands rekord från 2007 eller 2009. Leksand, som numera är trea i tabellen, på direktplats till kvalserien i vår. Offensivt varierar det fortfarande väldigt mycket, men defensivt är man överlägsna i serien. Bara 31 insläppta mål på 21 matcher. Det är nästan 10 mål mindre än tvåan. Erik Hanses, för det är han som har vaktat kassen i de flesta matcherna, är med andra ord ruskigt stabil. Nu senast blev det 1-0 borta mot ett vilt kämpande och krigande Södertälje, en mycket stark insats och Hanses fjärde eller femte nolla den här säsongen. Södertälje, Kringlorna, SSK, eller vad ni vill, har däremot inte haft någon lätt säsong. Elitserielag förra säsongen och nu ligger man på 9:e plats i tabellen i Allsvenskan, alltså utanför playoff, men dock på samma poäng som både Rögle och Mora framför dem. Mora, som igår fick se sig besegrade av det f.d. bottengänget i serien, Sundsvall, som dock har kommit igång ordentligt nu på slutet. Man är nu uppe på 15 poäng. För bara några veckor sedan hade man 5 poäng. Sedan kom en minst sagt lyckad Skånetripp, där det blev 3 poäng mot Rögle och 2 mot Malmö. Dessutom segern här mot Mora och en seger till. Så nu är istället Borås jumbo i rtabellen. Borås, som det snackades om att de skulle bli tvungna att lämna serien för någon vecka sedan p.g.a. ekonomiska bekymmer, vilket hade varit en skandal, men nu klarade man sig undan det och tur var väl det.

Det är väl i princip vad som har hänt, med reservationer för missade händelser. Vi avslutar med lite 90-tal när det är som bäst, Classic euro, här är E-Rotic med Get away och Max don't have sex with your ex!