Nu ska ni få följa med på ett gympass och se hur det kan se ut när man är elitidrottare i goalball. Egentligen hade det nästan varit roligare att titta på det, att jag hade filmat det, men det får bli ett senare projekt i så fall.

Istället backar vi bandet till i onsdags, då det var dags för styrka 3, det tyngsta av de fyra styrkepass vi rullar runt på. Den här dagen skulle jag dessutom köra ett intervallpass senare på kvällen, istället för under fredagen. Jag har nämligen märkt att lagträningen på lördagarna har gått si och så tre veckor i rad nu och jag funderade på om det kanske kunde ha med träningsupplägget att göra. Därför kastade jag om lite och lade fredagens intervallpass på onsdagen istället. Det märktes på fredagen kan jag säga. Energinivån och fokus var mycket bättre på kvällens skott/teknikpass än tidigare veckor.

Nu återigen till onsdagens styrka 3. Styrka 3 är ett pass bestående av sju olika övningar i fyra varv. För att det inte ska upprepas följer vi bara med ett av varven här.

Som vanligt på onsdagarna är jag lite tidig, så jag sätter mig och väntar på Julian, min ledsagare, på stenmuren innanför dörrarna. När han kommer traskar vi ner för trapporna och in på gymmet. Jag har varit här så många gånger nu, så fler och fler börjar känna igen mig och dessutom kunna mitt personnummer. "Tjena Johan, det är bara att glassa in så fixar jag resten" kan det låta. Så ja, vi glassar in och byter om. Mitt vanliga skåp är destinationen. Det andra från vänster på nedre raden, precis till höger om dörren in till duschen.

Jag byter om och vi beger oss ut till det relativt stora rummet med konditionsmaskiner. Det finns flera rader med löpband, spinningcyklar, crosstrainers och roddmaskiner. I vanliga fall är löpbandet destinationen, men på senare tid har en av spinningcyklarna fått fungera även som uppvärmningsredskap p.g.a. problemen med mina benhinnor, som aldrig tycks vilja ta slut.

Jag sätter mig på cykeln, sadeln inställd på steg 9, liksom motståndet. Sedan kör jag ungefär fem minuter, varefter jag glider ner från cykeln och vi traskar in till alla fria vikter.

Medan Julian förbereder dagens första övning, utfallssteg med skivstång på axlarna, värmer jag upp resten av kroppen. Det vevas på armar för att värma axlar och överkropp, vrider överkroppen fram och tillbaka för att mjuka upp bålen, gör några upphopp med rak rygg och några extra tåhävningar för att stärka vaderna litegrann.

Sedan är det dags att dra igång. Skivstången väger 21,5kg och på varje sida sitter nu en 15kg och en 2,5kg vikt. Totalt är det 56,5kg. Ben är inte min starka sida och jag har haft mycket problem med benhinnor etc. Skivstången ligger nu i alla fall på en ställning, ungefär i axelhöjd. Jag lyfter av stången på axlarna och börjar utföra övningen. Det är som vanliga utfallstteg, fast med en skivstång på axlarna. Fem utfall/ben är det som gäller. Jag kanske skulle klara tyngre än 56,5kg, men jag har lite problem att komma ner så djupt som jag ska, så jag ligger kvar på 56,5kg.

När övningen är klar läggs det på ytterligare 5kg på varje sida, upp till 66,5kg. Jag tar stången från ställningen och lägger ner den på golvet. Nu väntar dagens andra övning. Tvåbens marklyft. Det är vanliga klassiska marklyft, inga konstigheter. Fyra reps är det och det känns rejält i ben och bål, som måste spännas här. Tekniken här är oerhört viktig. Fötterna ska vara raka och ryggen likaså. Julian säger att det ser ut som att jag böjer ryggen litegrann när jag lyfter första gången och jag håller med, men sedan går det bättre och jag har därmed höjt 2,5kg jämt mot tidigare.

Efter övning två går vi ner en halvtrappa till schmittmaskinen, bänkar och div. hantlar. Nu är det nämligen dags för enbens hantelryck med två hantlar. Julian letar fram rätt hantlar, 13,5kg, och ger mig dem. Jag börjar utföra övningen, men det känns tungt idag. Jag får ingen kraft från benen. Övningern går ut på att hålla en hantel i varje hand, stå på ett ben, ta i från benet och svinga upp hantlarna och låsa dem över huvudet. En svår och teknisk övning där balansen är viktig, precis som i många andra av våra övningar. Min balans är inte den bästa, så jag sätter i den andra foten varje gång jag låser hantlarna över huvudet. Idag kändes det som sagt dock tungt och övningen ger mjölksyra i armarna. Definitivt ingen favoritövning.

Fjärde övningen är omvänt bänkdrag. Julian letar upp en ledig bänk och jag ställer in den på rätt lutning. Egentligen ska man ha en högre bänk som man kan ligga på med raka armar rakt ner, men någon sådan finns inte på gymmet, så vi kör med en vanlig ställbar bänk. Julian lägger två 33,5kg-hantlar nedanför mig. Jag tar en i varje hand och börjar utföra övningen.

Omvänt bänkdrag är som bänkpress, fast tvärtom. Här ligger man på mage på bänken och drar upp hantlarna mot sig, istället för att pressa skivstången ifrån sig, som i bänkpress. 33,5kg är tungt och det känns rejält, mest i bröst och armar.

Femte övningen är statisk mage diagonal och där kan vi använda samma bänk som vi nyss använde till omvänt bänkdrag. Julian konkar bort de tunga hantlarna och hämtar en hantel på 20kg, medan jag vinklar ner bänken till rakt läge igen. Jag lägger mig på rygg och sträcker upp ena handen. Julian ger mig hanteln och jag börjar.

Övningen går ut på att föra hanteln bakom huvudet med rak arm och sedan föra upp den rakt upp, fortfarande med rak arm, samtidigt som det motsatta benet också lyfts rakt upp, därav namnet. 20kg är ruskigt tungt och jag känner att det går, men jag orkar inte hålla armen rak bakom huvudet, så jag får gå ner ett snäpp, till 17,5kg. Jag har legat på gränsen mellan 17,5 och 20kg ett tag nu och tyvärr finns det ingen hantel däremellan, men snart kommer jag klara 20kg.

Fem reps/arm är det som gäller innan vi traskar upp för halvtrappan igen och fram till ryggbänken. Julian bär på en 30kg-hantel och lägger den nedanför bänken. Jag dricker lite vatten och ställer sedan in bänken på rätt höjd och lutning. Sedan lägger jag mig, med benen mot de vaderade kuddarna och överkroppen utanför. Benen är placerade mot fotstödet. Jag lyfter upp hanteln som Julian lade nedanför bänken, släpper greppet med ena foten och kör. Fyra reps/ben är det här och det känns i ryggen vill jag lova.

Sista övningen är axellyft i sidled tre grepp. Det är också ovanför halvtrappan och vi lämnar ryggbänken och går fram till ett ställ med lite lättare hantlar. Julian letar fram en 10kg och ger mig. Övningen går ut på att stå på ett ben och sedan lyfta hanteln man har i handen, rakt ut åt sidan och upp över huvudet. Även här är min balans lite bristfällig och jag får sätta ner foten både när hanteln är högst upp och längst ner. Jag får dock in en bra sving på hanteln och klarar 10kg. Därmed har jag höjt 1kg där.

Så ser ett styrkepass ut och man är helt död efteråt vill jag lova. Till skillnad från många andra, som kör bröst/mage en dag, ben en annan dag osv. är detta helkroppsträning, med både aktiv och passiv benträning, ren styrka och balans inkluderat. En övning som marklyft är aktiv benträning, medan andra övningar blir mer passiv benträning, där man i huvudsak tränar något annat, men samtidigt får med lite ben. Det är mycket balans inkluderat i flera övningar och det är en bit jag definitivt behöver bli bättre på.

I helgen som kommer är det dags för årets upplaga av Stockholm international paragames. Vi åker upp som vanligt på fredag, men kommer inte att spela tillsammans under helgen. Jag och Albin kommer nämligen att ingå i varsitt FIFH Malmölag, medan Jennifer, Louise, Jakob, Sarah från Malmö och den danska landslagsspelaren Carina kommer utgöra Linköping i den öppna klassen. Jag och Albin vill få lite tuffare och hårdare motstånd och har därför framfört en vilja att spela i herrklassen, där lag från bl.a. Kosovo, Spanien och England kommer att delta. Jag kommer spela med Fatmir, David och Mads, som jag inte har en aning om vem det är, medan Albin spelar med Dzenan, Gahne och Peter. Tror det kommer bli bra för alla parter. Jag har skrivit lite mer om förberedelserna inför helgen på hemsidan, om ni vill läsa mer om det.

På tal om Spanien så är Shep, min yngsta lillasyster, där nu och hälsar på en kompis som pluggar andra året på gymnasiet där nere. Jag har inte riktigt förstått hur hon kan göra det, för egentligen går hon NV på Sheps skola, men uppenbarligen kan hon göra det på något sätt. Shep är 17, men jag kan lova att jag aldrig hade fått åka dit själv när jag var 17, inte en chans. Jag åkte på semester första gången utan mamma och pappa när jag var 20. Då var jag och Jocke på Tallink spa & conference hotel i Tallinn. Så ja, det stämmer nog det där med att man får göra mer saker som småsyskon än vad ens storasyskon fick göra...

För någon vecka sedan lyssnade jag på ett radioprogram om gatubarnen i Bolivia. Det är så sorgligt egentligen. Det gäller väl egentligen alla gatubarn, såväl Bolivia och Brasilien som många afrikanska länder. Att små barn tvingas sitta i rännstenen på gator, söka skydd för vädrets makter intill en mur och leta efter något att äta i gränder och bakom hus. Att få en stämpel som mindre värd och se avsmaken i folk runtomkrings ansikten, för att man inte har tak över huvudet och tvingas stjäla för att överleva. Jag försvarar absolut inte själva stjälandet, men någonstans kan man ändå förstå dem, samtidigt som man även kan förstå de som blir bbestulna. Klart man blir arg och förbannad på något litet barn, eller för den delen vuxen, som tar dina grejer, grejer som du kanske hade tänkt sälja för att tjäna in till din egen överlevnad och för att ha råd med tak över huvudet och mat på bordet. Det handlar om människans samspel med varandra och man måste se det ur olika perspektiv. Stjäla tycker jag dock inte är okej, men har man själv mycket pengar, eller andra tillgångar, tycker jag inte det är för mycket begärt att ge lite till de som verkligen behöver det, till de som blir överlyckliga för 5kr eller ett par urgångna gamla skor.

Många gånger tänker vi här i Sverige inte på andra runtom i världen. Vi tänker inte på många afrikanska länder där barnen inte går i skolan, utan får arbeta hemma istället, där kvinnorna får gå flera kilometer för att ens få tag i vatten, där man kan få svälta om skörden blir dålig och där hundratusentals människor lever i såväl fattigdom som extrem fattigdom, d.v.s. att man har $1 att leva för varje dag, alltså ca 6kr. Det är livsförhållanden som här i Sverige känns så oerhört långt bort att det nästan känns overkligt, men som ändå finns på väldigt många håll i världen och i mindre vanliga fall t.o.m. här i vårt eget välbärgade land, Sverige.

Vi tänker inte på att vi här i Sverige faktiskt har det jävligt bra, att vi har gratis skolgång och utbildning, gratis tandvård upp till 20 år, rent vatten direkt i kranen, något vi är relativt ensamna om i världen, att majoriteten av alla svenskar har ett tryggt, varmt och fint hem att gå till, ett jobb där vi tjänar pengar och nära och kära som alltid finns där och som bryr sig. Jag vet att det inte alltid är så, inte i alla fall, inte ens i Sverige, men generellt är det så, men ändå gnäller vi. Vi gnäller över ilandsproblem som att vi inte har tid med en dator som krånglar, att vi inte har någon mascara hemma, att det inte finns någon juice i kylen, vilka kläder vi ska ha på oss nästa dag eller under fredagens fest, att maten i skolan inte var god, att vi missade tunnelbanan och får vänta tio minuter på nästa, att det inte finns något bra på TV, att nätet går segt eller att vi måste köpa ny mobil för att den gamla är ute.

Ja, jag vet, ovanstående gäller inte alla, men för många i länder som Sverige gör det det. Istället tycker jag vi borde vara tacksamma för de saker vi ser som självklara, att vi har rent och drickbart vatten i kranen, att vi har tak över huvudet och en familj och nära vänner som alltid finns där och som verkligen bryr sig etc. för det finns de länder runtom i världen där detta inte alls är en självklarhet, där det närmast skulle ses som världens lyx att ha det så som majoriteten av oss svenskar faktiskt har det. Så, budskapet här är alltså att vara mer tacksam för det lilla, för det vi ofta tar för givet, och att verkligen ta tillvara på familjestunder e.d. då man bara umgås och pratar med familjen. Det kanske inte sker så ofta, men vid jul och kanske nogon födelsedag, vilket gör det ännu viktigare att ta tillvara på de stunderna, för man vet aldrig hur länge nära och kära finns kvar. Vad som helst kan hända, en dag kan mormor eller mamma vara borta och då finns plötsligt ett tomrum där som man inte ens reflekterade över fylldes av mormor/mamma tidigare, ett tomrum som nu är påträngande tydligt, men som aldrig kan fyllas igen.

Så, återigen, var tacksam för det du har och ta tillvara på de små värdefulla stunderna med nära och kära!

Efter det lilla utlägget går vi in på lite mer vardagliga ting. Livet rullar på som det ska och träningen går bra. Benen är fortfarande inte bra, men jag försöker ta det lugnt och öka dosen löpning/joggning succesivt. Just nu är jag uppe i ca 3min i 8-9km/h, exkluderat från själva intervallpassen. Ibland känns det bra och ibland får jag ett nytt bakslag som gör att jag får backa tillbaka igen och gå ner i hastighet och tid. Som i söndags. Då fick jag helt hoppa över en styrkeövning p.g.a. att det gjorde för ont i benen. Det gick inte att lyfta så tungt. Det hela berodde troligen på att jag hade joggat ca 2,5min under fredagens intervallpass, 2min under kvällens skott/teknikpass och 3min under lördagens lagträning. Det blev nog lite mycket. I onsdags kändes det dock bättre och det gick då t.o.m. att lyfta 23kg tyngre än det jag inte klarade av under söndagen. Jag ökade så klart inte med 23kg, utan det var en annan övning, men det kändes bra. Blir dock trött på att benen aldrig tycks vilja bli bra...

Annars går det bra och jag hade ett riktigt superintervallpass förra veckan. Snacka om att maxa och köra fullt hela vägen! Energinivån var hög rakt igenom och pulsvärdena toppade på 180 slag/min, snittade på 172 slag/min. Det kändes grymt bra, men tyvärr lyckades jag inte bibehålla samma power till nästkommande intervallpass, men så är det ju. Alla pass kan inte vara på topp och ibland går det lite tyngre än andra dagar. då är det dock viktigt att analysera varför det inte gick så bra, vad det kan bero på, så att man kan försöka undvika det till nästa gång, precis som jag tycker det är viktigt att analysera vad det var som gick bra och kändes bra, de pass då det går riktigt bra. Det är mycket att hålla reda på när man är elitidrottare, det blir som en livsstil, som Florim sa till oss i våras. Det är flera bitar, kost, sömn, det sociala etc. som måste fungera på ett bra sätt för att träningen ska kunna fungera optimalt.

Hockeun rullar ju också vidare och Leksand är nu i serieledning. Detta efter att man vänt 0-2 till 3-2 mot BIK Karlskoga i onsdags. Timander dundrade in 3-2 till Leksand med fem sekunder kvar att spela. Det var nog säsongens hittills skönaste seger måste jag nog säga. Som vanligt går det att läsa mer om hockeyn på hockeybloggen.

För ungefär ett år sedan var jag ju på lägenhetsvisning av en av Stångåstadens hyresrätter i Hejdegården, ett ganska centralt läge i Linköping, med nära till resecentrum. Lägenheten var på 30kvm, men var inte jättefräsch och det var svårt att hitta till bussen, så det blev ett nej där.

För några veckor sedan var det dags igen. Nu var det en bostadsrätt i Johannelund, samma område där mormor bor, inte riktigt lika centralt, men lugnt och trevligt. Lägenheten var på 38kvm och hade det mesta jag gärna vill ha. En rymlig balkong, helkaklat badrum med tvättmaskin och en fräsch feeling i övrigt. Den låg dessutom högst upp i huset, på sjätte våningen, vilket inte heller är fel. Jag gillar att bo högt upp, precis som mormor gör. Utgångspriset var 395 000, men med det skicket skulle den garanterat gå upp. Jag fick dock en smärre chock när jag såg vad den landade på. 760 000kr, för 38kvm! Det är helt galet! Så nej, bostadsrätt i Linköping blir nog bara att glömma.

Jag är nästan mer innne på Mjölby nu igen. Emma har ju flyttat dit nu, till en hyresrätt på 56kvm. För den betalar hon 3800kr/mån. Det är lite skillnad mot Linköping, även om den här lägenheten kanske inte är supermodern och fräsch. Jag tyckte det kändes väldigt stort när jag var där första gången, när vi hjälpte henne att flytta.

Så, i Mjölby kan man dels få en bra mycket större och finare bostadsrätt för betydligt mindre pengar än i Linköping och dels kan man få hyresrätter för ganska okej priser. Ett krav om det blir Mjölby är dock att det ska vara lätt och nära att ta sig till stationen, eftersom jag ju alltjämt har all träning och annat i Linköping, vilket innebär att det blir reso dit i pricip varje dag.

Som avslutning fortsätter vi på förra inläggets inslagna väg och kör två ganska populära låtar just nu. Vad händer med min musiksmak? Det är inte alls likt mig, men jag tycker båda dessa låtarna är riktigt bra. Petra Marklunds Händerna mot himlen och Amy McDonald's nya Slow it down.