I helgen var det äntligen dags för första omgången av den nystartade sverigeserien, serien för breddlag i Sverige, med huvudsyftet att vi ska få mer matchspel. Egentligen skulle ju vi i Linköping ha anordnat första omgången redan i juni, men det krockade med en flyguppvisning i stan och därmed var alla hotell uppbokade. Så det blev nu istället.

Med våra mått mätt blev det en riktigt lyckad helg får jag lov att säga. Vi spelade sex matcher, tre på lördagen och tre på söndagen. Det hela slutade med två segrar och fyra förluster, där tre av dessa var mycket täta och jämna matcher.

Vi inledde mot Malmö, med Carina, Dzenan och David i spetsen. Vi gjorde en strålande match oh krossade Malmölaget med hela 11-4. Vi fick Dzenan och David ur balans och deras frustration märktes tydligt, medan vi behöll lugnet och spelade mycket bra. Efteråt var vi ruskigt glada, för det var vår första seger i större tävlingar helt på egen hand. Vi vann ju en match i Stockholm games förra året, men då var Lisa med i laget, + att vi har vunnit någon match i Stockholmsserien då och då, men inte såhär. så det kändes riktigt, riktigt bra. Det roliga var att när helgen sumerades var vi det enda laget som slog Malmö. De följde nämligen upp förlusten med fem raka segrar...

Andra matchen var mot IFAS, men tyvärr lyckades vi inte behålla känslan från förra matchen till 100%, även om det var en match med en betydligt högre lägstanivå mot vad vi brukar ha. Vi drog dock på oss några straffar, varav en för ilegal coaching, och matchen slutade 9-6 till IFAS. Jag tycker ändå det var en helt okej insats som får godkänt av mig.

Sista matchen för dagen var mot Brukarhuset, som vi brukar spela väldigt ojämt mot. Ena gången blir det 4-4, som under SM i våras, och andra gånger blir vi gamade med 11-1, som under en omgång av Stockholmsserien i våras. Så det kunde gå hursomhelst.
Vi hängde dock med bra fram till 3-3 tyckte jag, men sedan rasade vi ihop litegrann och jag fick, för enda gången under helgen, gå ut och vila i några minuter. Annars spelade jag allting. Här kände jag dock hur energin tog slut och fokuset sjönk rejält, vilket resulterade i att jag släppte några billiga mål precis innan jag byttes ut. Sedan kom vi aldrig ifatt igen och Brukarhuset kunde vinna matchen med 11-8.

I söndags mötte vi alla lag en gång till och första matchen var mot ett heltaggat Malmölag, som nu fick revansch. Vi kom in fel i det hela redan från start. Uppvärmningen blev lite stressig och vi släppte in första skottet i matchen. Resultatet skrevs till 12-5 för Malmö, som därmed fick rejäl revansch från lördagens match. Här var det David och Dzenan som fick oss ur balans istället och jag kan väl säga att det var enda matchen under helgen som vi inte var nöjda med. Linda småskälde lite på oss efteråt och det tycktes hjälpa.

För mot IFAS var det ett helt annat lag som var på planen. Allt kändes bättre. uppvärmningen kändes jättebra och vi gick in med ett lugn och ett metodiskt spel, där taktiken var att hålla Haydar, som skjuter ganska bra, borta från spelet så mycket som möjligt. Det fungerade och även om han fick in några mål kunde vi vinna ganska enkelt med 8-4. En mycket stark och bra laginsats där vi jobbade hela vägen och aldrig riktigt slappnade av. Jag kan ju säga att det märks stor skillnad på oss när det går bra kontra när det går dåligt. Med andra ord har vi en del att jobba på när det gäller de psykiska bitarna, att hela tiden fortsätta kämpa, inte vika ner sig och fortsätta tro på oss själva, även när det går mindre bra.

Sista matchen för helgen var åter mot Brukarhuset och det skulle bli en jämn historia, även om det först inte verkade så. De ledde nämligen med 6-2 i halvtid, men vi gjorde en ruskig upphämtning, gick ikapp till 6-6 och genom två mål av Louise, henes andra och tredje för helgen, kunde vi gå upp till 8-6. Tyvärr orkade vi inte hålla hela vägen och Brukarhuset kunde istället göra 9-8 på typ näst sista skottet i matchen.

Det kändes så klart surt, men jag tycker ändå vi gjorde en riktigt bra match och andra halvlek där var riktigt grym. Vi visar att vi verkligen är med i racet nu och att inga poäng är givna mot oss längre, som det var för några år sedan, när lag slog oss ganska enkelt. Nu orkar vi hålla ihop det hela och Albin är kung offensivt. 22 mål gjorde han i helgen. Jag gjorde 11, varav ett självmål för IFAS. Med tanke på att jag spelade center hela tiden tycker jag det är riktigt bra och precis som Albin sa under senaste lagträningen så håller vi en betydligt högre lägstanivå nu jämt mot hur det har sett ut tidigare, både under match och träning. Man märker helt klart skillnad på alla moment vi har nött och nött och nött och det är kul!

I övrigt rullar träningen på som den ska. Sex pass i veckan är det som gäller och generellt sett går det bra. Alla pass är självklart inte bra, men så är det ju. Det kan inte alltid gå bra och under vissa pass undrar man vad man egentligen håller på med, men det är när det ger resultat, som nu i helgen, som man förstår svaret till fullo. Det är bara att kämpa vidare, för, det finns inga genvägar till framgång, det finns bara en väg och den stavas TRÄNING.

Lägenhetskollandet har också det fortsatt, men jag har inte hittat något nytt än så länge. Blev dock lite småchockad över hur mycket vissa lägenheter i Mjölby går upp i pris innan de säljs. Lite trodde jag att de skulle gå upp så klart, men inte nästan 50% av det ursprungliga priset...

Apropå lägenheter och flytt så är det just vad syster ska göra på måndag. Hon blir den av oss tre barn som först flyger ut här hemifrån, där vi har bott hela livet. Lite konstigt känns det ju, men det kommer nog bli bra. Hon har skärpt till sig ordentligt de senaste åren, min kära syster. Det är som natt och dag jämfört med hur hennes tonårstid var, då hon, mamma och pappa bråkade oräknerliga gånger om både det ena och det andra. Jag blir sällan arg, men när det handlar om familjeintriger, då blir jag arg och det hände flera gånger att jag också började skrika, regrerade till barnets nivå, om man ska se det ur ett kommunikativt perspektiv, och slog igen dörrar etc. Jag orkade inte med henne där och då och ibland fick jag ta en liten promenad för att lugna ner mig litegrann. Det tillhör dock en svunnen tid och nu är hon en helt annan och är nog helt klart den av oss tre som hittills kommit längst i livet, trots att jag är tre år äldre.

Jag har dock något som hon inte har. Världens bästa och finaste flickvän. På söndag, fast det var fredag då, är det exakt ett år sedan jag första gången sov hos henne. Eller ja, jag hade gjort det en gång innan, men då fick jag ligga själv i ett rum. Det var innan vi åkte till Idre 2011. Nu satt/låg vi tätt tillsammans, dock med kläder och allt hela natten, för inget var på långa vägar offisiellt och vägen dit var ännu lång, men den hade tagit sin början och nu har vi snart ett år tillsammans bakom oss. Det finaste och bästa året av mitt liv.

Hockeysäsongen har ju dragit igång nu också. Det är delvis därför jag har varit, och kommer vara, lite off här på bloggen. Hockeybloggen går nämligen före just nu, precis som förra säsongen, då det inte blev många inlägg här.

Leksand har hursomhelst inlett säsongen relativt bra. tre segrar och en strafförlust på fem matcher är helt okej. Det är bara plumpen uppe i Haparanda, där nykomlingen Asplöven huserar, som har kommit än så länge. Asplöven, som där vann med 4-2 och som sedan har tagit två segrar till, vilket gör att man just nu faktiskt är uppe på playoffplats, före lag som Djurgården, Mora och Södertälje. Asplöven, som egentligen inte ens skulle ha spelat Allsvenskan, men när Borås blev degraderade p.g.a. ekonomiska bekymmer fick man en gratisplats, eftersom man var trea i kvalserien i våras och den chansen tackade man så klart inte nej till.

För den andra nykomlingen nerifrån, Karlskrona, går det dock tyngre. Man är numera jumbo i tabellen, efter att Tingsryd tagit säsongens första seger, just mot karlskrona, igår när man vann med 2-4 i Telenor arena.

Leder tabellen gör lite överraskande Troja, som slog Leksand efter straffar i tisdags med 3-2. Det är dock fortsatt oerhört jämnt såhär i inledningen av serien. Faktum är att ovan nämnda Asplöven bara är tre poäng från serieledning...

Vi avslutar med några låtar. Det var länge sedan nu, men här har vi två svenska bidrag, Sabaton med nya Carolus rex och Norlie & KKV med Där jag hänger min hatt. Två ganska olika låtar som egentligen inte speglar min musikstil något vidare, men jag gillar de båda. Listen and enjoy!

Paralympics har, som nog de flesta vet, även om mediabevakningen inte alls är i samma klass som under OS, invigts och tagit sin början i London.

För svensk del har det både blandats och getts än så länge under spelens gång. Jonas Jakobsson tog Sveriges första medalj, ett silver, trots att han, likt Anders Olsson, kände sig helt ur form inför spelen. Han fick inte skyttet att stämma, men ändå räckte det till ett fint silver. Det var hans nionde paralympics i rad som det blev medalj i. Grymt!

Också ovan nämnda Anders Olsson bärgade ett silver hem till Sverige, trots att han känt sig ur form innan spelen, mycket p.g.a. en krånglande axel som han opererat tidigare i år.

Josefin Abrahamsson och Ingela Lundbäck tog Sveriges tredje och fjärde medalj, då båda två knep varsitt brons i bordtennis.

För vårt svenska judohopp och till lika mitt ex, Nicolina Pernheim, gick det dock inte alls. Hon lottades mot en spanjorska som hon det senaste året slagit en gång och blivit slagen av en gång. Det kunde med andra ord gå hur som helst i matchen och efter ca tre minuter av densamma avgjorde spajorskan och tog sig till finalpasset. Nicolina fick rikta in sig på att återkvala till en bronsmatch, men inte heller här gick det vägen. 44 sekunder in i matchen avgjorde Naomi SOAzo från Venezuela och tävlingen var över för Nico. Matchen kan ni se här, och när jag såg intervjun med henne efteråt i SVT blev jag själv nästan tårögd, för jag vet hur galet mycket judon betyder för henne och hur grymt mycket hon har satsat inför det här. Det gjorde ont att se, men samtidigt vet jag att om hon själv vill och har motivationen till det så kommer hon komma tillbaka om fyra år och vara ännu starkare än nu, det är jag säker på! Intervjun med henne kan ni se här och här i Sveriges radio.

I min egen idrott, som jag så klart håller mest koll på, nämligen goalball, har det gått... sådär för de svenska herrarna. Vi inledde med match mot Turkiet, som är ett lag som gått framåt rejält de senaste åren. Man fick också här en bra start och ledde med hela 4-0 i halvtid. I andra halvlek lyckades Fatmir få in två reduseringar, men Turkiet kunde snabbt dra ifrån igen och vinna matchen tämligen enkelt med 9-2.

Inte alls någon bra start på turneringen för svensk del och såhär sa förbundskapten Jörgen Linddahl och en av mina teammates, Fatmir Seremeti, efter matchen till SVT. Också Florim Seremeti, Fatmirs bror och tillika förbundskapten, fick här några ord till SVT.

Det var bara att bita ihop och ladda om inför gruppspelets andra match, mot Brasilien, som tog sig till paralympics genom en seger i de Panaamrikanska mästerskapen.

Också här var det nära på att gå illa för svensk del. Trots en 3-1-ledning i halvtid lyckades brasilianarna redusera och när svenskarna sedan dippade litegrann förbyttes ledningen till underläge med 3-4. Man gav dock inte upp och med dryga minuten kvar att spela stänkte man in 4-4 och 5-4 av bara farten, vilket också blev slutresultatet.

Tredje gruppspelsmatchen var mot värdlandet England, som egentligen spelar i en helt annan divition än övriga nationer i turneringen. Med andra ord borde det bli en konfortabel seger, om man bara gjorde vad man skulle. Det lyckades man dock inte med och engelsmännen kunde gå till halvtidsvila med 2-1, vilket man också drygade ut till 3-1 en bit in i andra halvlek. Svenskarna fortsatte dock att kämpa och vred upp tempot litegrann och kunde både redusera och kvitera. Trots att man fortsatte kriga på mot slutet gjorde engelsmännen det riktigt bra och slutresultatet blev också 3-3, något svenskarna inte var nöjda med efteråt.

Fjärde matchen spelades mot de regerande världsmästarna, Litauen, som har sett ruskigt starka ut nu ett flertal år, men som nu på slutet inte har visat sig vara oövervinnerliga. Sverige slog dem i semifinalen av Men intercup nere i Malmö, en genrepsturnering inför paralympics, och nu under spelen har Brasilien slagit dem med hela 11-5. Så det var ingen omöjlig uppgift. Matchen slutade 5-5 och en poäng var bärgad till svenskarna, något man dock inte var helt nöjda med efteråt, med tanke på vilken grym match man gjorde, till skillnad från den mot England.

Såhär har det gått i gruppspelet hittills.
Grupp A:
Litauen - England 11-1
Finland - Brasilien 5-6
Turkiet - Sverige 9-2

Litauen - Finland 10-0
England - Turkiet 1-7
Brasilien - Sverige 4-5

Turkiet - Finland 4-0
Sverige - England 3-3
Brasilien - Litauen 12-5

Finland - England 7-3
Sverige - Litauen 5-5
Turkiet - Brasilien 4-1

Det innebär att tabellen ser ut såhär, med en match kvar att spela:

1, Turkiet 12p +20 (24-4)
2, Litauen 7p +13 (31-18)
3, Brasilien 6p +4 (23-19)
4, Sverige 5p -6 (15-21)
5, Finland 3p -11 (12-23)
6, England 1p -20 (8-28)

Med tanke på tabellen så är det helt klart att det är Turkiet som imponerat klart mest i Grupp A. Man har full poäng efter fyra spelade matcher och har redan säkrat gruppsegern och jag blir inte alls förvånade om de når medalj här i London.

Litauen är dock fortsatt det lag som öser in flest mål, men defensiven har antingen remnat en del, eller så har motståndarna analyserat dem på ett utmärkt sätt och hittat luckorna och svagheterna i deras försvar, för det ser inte alls lika imponerande ut som tidigare.

En omgång återstår av gruppen och den spelas enligt följande:
Finland vs Sverige
England vs Brasilien
Litauen vs Turkiet

Huvudmatchen här är givetvis Sveriges match mot Finland. Ett nordiskt derby som kommer bli direkt avgörande för vilket av dessa båda nationer som tar sig vidare till kvartsfinal. Det kan sluta precis hur som helst. Tittar man på matcherna man har spelat i år är det oerhört jämnt, 4-4 i matcher. Finland är dock det enda laget såhär långt i gruppen som gått nollade efter en match. Inte bara en matcg, utan två. Sverige har något bättre målstatistik än finnarna, men mycket är tack vare gameförlusten med 0-10 mot Litauen, som Sverige spelade 5-5 mot. Finland slog dock England, vilka Sverige gjorde en svag insats mot och bara fick med sig 3-3, medan Sverige har slagit Brasilien, vilka finnarna åkte på stryk av. Så, ja, det här kan sluta precis hur som helst...

I Grupp B har det gått såhär:
Kina - Iran 5-9
Korea - Algeriet 4-3
Kanada - Belgien 2-4

Kina - Korea 11-4
Iran - Kanada 9-2
Algeriet - Belgien 5-2

Kanada - Korea 5-4
Belgien - Iran 8-6
Algeriet - Kina 0-1

Iran - Korea 4-3
Belgien - Kina 0-0
Kanada - Algeriet 6-8

Det ger tabellen:
1, Iran 9p +10 (28-18)
2, Kina 7p +4 (17-13)
3, Belgien 7p +1 (14-13)
4, Algeriet 6p +3 (16-13)
5, Korea 3p -8 (15-23)
6, Kanada 3p -10 (15-25)

Noterbart är att både Kina, Belgien och Algeriet har släppt in färre mål än gruppledande Iran, som dock har öst in mål framåt. Det är också klart noterbart att en herrmatch slutar 0-0, vilket är oerhört ovanligt. Kina har dessutom hållit nollan två matcher i rad. Starkt! Man kan dessutom fortfarande ta gruppsegern, om man slår Kanada i sista matchen och Itan inte vinner mot Belgien. Både Kanada och Korea kan dock gå vidare till kvartsfinal, men då ska man vinna och det rejält, samtidigt som Iran slaktar Algeriet.

Sista omgången spelas enligt följande:
Korea - Belgien
Iran - Algeriet
Kina - Kanada

I nuläget får Sverige alltså möta Iran i kvartsfinalen, men tänk om Turkiet slår Litauen och England skräller igen och tar poäng mot Brasilien, samtidigt som Sverige så klart slår Finland. Du slutar Sverige faktiskt, trots allt, tvåa i gruppen och får i nuläget möta Belgien, som slog just Sverige i kvartsfinalen i IBSA world games 2011 och därmed också kvalificerade sig till paralympics, tillsammans med bl.a. Turkiet.

Det är vidöppet och mycket, mycket spännande! Laget går att följa på bloggen och även damerna går att följa på deras blogg.

Damerna, som annars också, likt herrarna, ligger fyra i sin grupp, som består av Sverige, Japan, USA, Australien och Kanada. Man inledde med förlust, 1-5, mot USA, sedan en 2-1-seger mot Kanada och 0-0 mot gruppledande Japan igår.