Norra stå
Tid: 23:06:00 Datum: 2015-01-31 Kategori: Leksand
En gång tidigare har jag varit uppe i hemmaborgen. Det var säsongen 2005/06, när vi var uppe och vände i dåvarande Elitserien. Vi mötte Luleå och vann med 3-2 efter sudden har jag för mig.
Det här var dock annorlunda. Supporterresa med Superstars.
Bussen rullade upp mot Leksand redan under morgonen. Vi stannade i Örebro för att äta och fortsatte sedan uppåt. Väl framme blev det lite mat innan jag och pappa tog en liten promenad in till arenan. Leksand strand, där vi bodde, ligger inte alls långt från arenan, så det var ingen jättepromenad, men luften är så frisk och skön där uppe. Det är samma friska och härliga luft som brukar vara i Idre när vi är där och åker skidor, men det är ju inte så konstigt, för Idre ligger inte alls långt därifrån.
På plats i arenan trängdes vi först inne i Starshop, men det var för mycket folk, så vi köpte ingenting, men jag fastnade ännu mer för en hood som ser ut som en matchtröja, som jag redan tidigare hade spanat in på nätet, så jag får ta en rejäl funderare på om jag ska klicka hem den eller inte.
Ordningsvakten utanför Norra stå ville först inte heller att jag skulle stå där, hon tyckte jag skulle stå borta på hanndikappsplatserna, men en stor del av hela grejen var ju att äntligen få kkliva ut på Norra, på hemmastå och vara en del av den fantastiska stämning som Superstars alltid levererar, oavsett hur det går nere på isen. Som nu ikväll. Växjö vann med klara 1-6, men likväl höll Superstars igång på Norra matchen igenom. På många håll runtom i landet hade det varit knäpptyst vid ställningen 1-6, men inte i Leksand.
Så klart jag ville stå på Norra, trots att det skulle bli massor folk. Det var slutsålt i arenan, 7650 åskådare, och Norra var knökfullt. Pappa sa att han nästan fick panik några gånger, för han hade en mage i ryggen från han bakom och stod själv med magen mot han framför. som packade sillar ungefär. ni tycker kanske det låter hemskt, men oj så värt det var!
Bortastå har jag ju stått på ett antal gånger nu under de här två sässongerna i SHL, men att kliva ut på hemmastå, i hemmaborgen, inför ett blåvitt hav av leksingar på läktarna, det slår mycket. När vår egen Stiko Per Larsson skrinnade ut på isen innan match och att, tillsammans med övriga arenan, få sjunga så att taket nästan lyfte, då gic det rysningar genom hela kroppen:
Ååh vi blööder och svär,
som de brööder vi är,
och det finns inga mirakel att köpa loss,
men det stöör ingen här,
vi har allt vi begär,
och vi är bröder och ingen annan är som oss,
och vi är brööder och ingen annan är som oss!
Att sedan stå där, taktfast hoppa, klappa och sjunga tills halsen inte bär längre, ackompanjerad av den stora trumman, tillsammans med alla hundratals, ja, tusentals, leksingar där inne, det slår det mesta. Wow säger jag bara, det var bland det häftigaste och roligaste jag har gjort!
Det är så mycket mer än bara hockey. Hela Leksand är hockey. Alla pratar hockey. Byn, eller Leksand som ort, har väl runt 6000 invånare. Ändå snittar vi runt 5300 åskådare hemma i Tegera. Arenan tar som sagt 7650 åskådare och när det är fullt, då är det alltså nästan 2000 fler där inne än vad som bor i hela Leksand. Är inte det häftigt?
Vi har en kultur som är svår att beskriva eller förklara, men det är nog delvis därför som många än idag ansluter sig till Sveriges största supportergrupp. Förr, när pappa var liten, fans ju bara Leksand eller brynäs. Då valde man mellan dessa och sedan har det hängt kvar. Det är på den banan jag har snubblat in i den blåvita gemenskapen. När jag var liten ville jag ju vara som pappa, så då blev det Leksand för mig med och nu har jag gått och blivit ett än mer hängivet fan än vad han är. För, det är trots allt något speciellt med Leksand. Det säger så klart alla fans vars hjärta slår för en specifik klubb, men när t.o.m. ordningsvakter här i Linköping har sagt åt oss efter matcherna att deras White lions borde åka upp till Leksand och se och lära hur "riktig supporterkultur" är och när vi innnan en match mot Örebro, i Örebro, hade ett litet event i ett tält, men där Örebrofansen inte fick ha något tält, för att de var för stökiga, då är det något speciellt. Och speciellt är det verkligen. Det är aldrig något "hata". Visst att vi kan dra någon ramsa för att provosera vi med, men det är aldrig rena hatramsor. för, varför ska man hålla på med sådant? Man är ju där för att heja fram och stötta sitt lag, sina älskade krigare som spelar för klubbmärket, för den älskade skölden i blått och vitt, den sköld som "är" Leksands IF. Det är vi expertter på. Oavsett hur det går nere på isen så står vi alltid där och sjunger och fortsätter klappa, sjunga och hålla en ren och städad atityd. Som ikväll. När Växjö hade 1-6 sjöng Superstars frå Norra stå så det skallrade i plexit. Det är jag ganska säker på att det inte hade gjorts på många andra håll i landet...
Matchen i lördags då?
Ja, det var en förstaperiod där det inte saknades chanser, men där vi inte lyckades trycka in pucken. Istället var det brynäs som kunde göra 0-1 i anndra perioden, en period som inte alls var bra från vårt håll. Vi spelade runt för mycket och tog inte skott.
Det blev det ändring på i tredje perioden. Plötsligt gick vi mer rakt på mål, sköt både nu och då och fick också utdelning. David Åslin slog in kviteringen bakom Johan "Honken" Holmkvist, som var tillbaka i Brynäskassen, varefter mr. Leksand själv, Jens Bergenström, fullbordade vändningen. Arenan fullständigt exploderade när han slog in 2-1. Tyvärr kunde vi inte hålla ledningen matchen ut, utan Brynäs kunde kvittera och därefter tickade tiden på. Slutsignalen kom allt närmre och ställningen var fortfarande 2-2.
Tyst för mig själv tänkte jag "bara inte Brynäs gör 2-3 nu när det inte ens är tre minuter kvar att spela". Det gjorde de inte.
Istället var det Leksand som fick spela powerplay med ungefär en och en halv minut kvar av matchen. Luften nästan vibrerade av nervositet när klockan sakta tickade upp mot 20:00. När den stod på 19:34 small det bakom Honken. Nyförvärvet Mattias Guter dundrade in sitt första mål i Leksandströjan och arenan exploderade ännu en gång, nu ännu mer högljutt än vid 2-1-målet.
De sista 26 sekundrarna spelades bara av och när Hesa Fredrik ljöd hördes den knappt för pyblikens öronbedövande jubel. Leksand hade vunnit med 3-2!
Det var en seger som innebar tre poäng. Det var en seger med 26 sekunder kvar. Det var en seger mot ärkerivalen Brynäs. Det var en seger som innebar att Leksand återigen klättrade förbi Brynäs i tabellen, upp på tionde plats och petade således ner Brynäs till elfte, vilket innebär att de just nu får kvala sig kvar i SHL, medan vi spelar playin mot lag sju i serien, just nu Färjestad. Med andra ord var det en seger som stack ut lite extra ur mängden segrar, en seger som inte bara var en seger, och den fick jag uppleva på plats. Snacka om rätt match att åka upp för att se. Snacka om rätt match att för första gången i mitt liv kliva ut på Norra stå. Wow säger jag igen. Det var bland det häftigaste och roligaste jag har gjort och lyckan var total efteråt. "Såå jäävla gött", som jag skrev på Facebook efter matchenn.
Återigen, det var bland det roligaste och häftigaste jag har gjort och jag kan lova att jag kommer kliva ut på Norra stå fler gånger, det kan jag garantera!
Här nedan kan ni se klipp från matchen. Det är först i början, när Norra stå kör växelramsa med sittplats. Ett galet tryck är det på den kan jag lova. Sedan är det i tredje perioden, när Brynäs drog på sig mängder av utvisningar och Leksand höll på att vända matchen. Publiken gjorde vad de kunde för att bära fram de blåvita ännu mer och skapade en grym stämning. Slutligen är det efter Guters 3-2-mål, de sista sekundrarna av matchen och slutsignalen. Ett öronbedövande jubel och en euforisk glädje. Den ger rysningar. Titta, lyssna och njut, för det här är hockeykultur och hjärta när det är som bäst!
Slutspurten kan börja!
Tid: 10:24:40 Datum: 2015-01-26 Kategori: Leksand
Den här säsongen är det dock annorlunda.
Lag 11 och 12 får nu också kvala sig kvar i serien genom playoff i bäst av 7 mot ett Allsvenskt lag.
I Allsvenskan gäller det att sluta topp 2. Då spelar man en Allsvensk final i bäst av 5. Det vinnande laget går direkt till SHL. Förloraren får en chans till när man möter vinnaren i slutspelsserien, vilken utgörs av lag 3-8 i grundserien.
Det gäller alltså att dels sluta topp 2, dels att nå topp 8 och dels att undvika plats 13 och 14, för då får man kvala sig kvar i serien.
I SHL går ju de 6 främsta direkt till kvartsfinal. Lag 7-10 spelar play in i bäst av 3. Lag 7 möter lag 10 och lag 8 lag 9. Örebro är just nu 6:a i serien, 1 poäng före Färjestad som är 7:a. I botten har just nu Leksand och Brynäs en jättekamp om 10:e platsen och vilket lag som ska få spela play in och vilket lag som ska hamna under sträcket och alltså få spela playoff för att hålla sig kvar.
Det är 41/55 omgångar spelade i SHL, förutom för Frölunda och HV, som har en match mindre spelad, och 42/52 omgångar spelade i Hockeyallsvenskan. Båda serierna har spänningsmoment kvar, även om HA fortfarande är hetare än SHL tycker jag. Där är lag 1-4 inom 2 poäng, med Rögle ytterligare 5 poäng bakom. I botten är dessutom lag 7-14 inom 9 poäng. Då vet vi att de 8 främsta får spela slutspelsserie och lag 13-14 får kvala sig kvar i serien. Det är alltså 9 poäng, 3 segrar, mellan att få kvala sig kvar och ha chansen till ett SHL-avancemang. Det är häftigt!
Här tänkte jag nu gå igenom de båda nuvarande tabellerna. såhär ser det ut.
SHL
1, Skellefteå 86p +45
2, Frölunda 69p +10
3, HV71 68p +12
4, Växjö 67p +19
5, Linköping 66p +11
6, Örebro 64p +12
7, Färjestad 63p -8
8, Luleå 57p -3
9, Djurgården 56p -13
10, Leksand 51p -31
11, Brynäs 48p -22
12, Modo 40p -32
Först och främst. Det går inte annat än att imponeras av Skellefteå. Här tappade man nästan 400 poäng inför den här säsongen. Det var rena spelarflykten från laget. Ändå har man fått ihop ett lag som maler ner allt motstånd och som nu leder serien överlägset, efter att man hade en dipp där i mellandagarna, då lagen bakom kröp närmre. 5 poäng var avståndet ner som minst. Nu är det uppe i 17 poäng. Visserligen har Frölunda och HV 1 match mindre spelad där bakom, men även om Frölunda vinner den så är det 14 poäng upp. 15 poäng upp om HV vinner, för då går man förbi Frölunda upp på 2:a plats i tabellen. Att frölunda ligger där man gör känns dock lite konstigt tycker jag. Tycker inte man har imponerat och alls spelat övertygande. Man var ju också på väg att rasa ner i tabellen, var nere på 5:e plats för några veckor sedan, men nu är man uppe i toppen igen, trots att jag inte tycker att man har imponerat på slutet heller. I och med sin fina start på säsongen har man ju dock en ganska bra buffert att luta sig mot, men som sagt, ner till Färjestad på 7:e plats är det bara 6 poäng, 2 segrar, och i nuläget känns FBK hetare än Frölunda, så jag blir inte förvånad om Färjestad till slut slutar före Frölunda i serien, trots allt.
Det är som sagt väldigt jämnt mellan lag 2-7. Där skiljer det 6 poäng, men då ska kommas ihåg att Frölunda och HV har en match mindre spelad. Även om Frölunda vinner den så är det bara 9 poäng upp till 2:a plats för Färjestad. Vinner HV är det bara 8 poäng upp. 8 poäng kan gå fort i hockey, så jag räknar definitivt inte bort Färjestad...
Där bakom ligger Luleå och Djurgården lite i ett vakum just nu. Luleå har 6 poäng upp till Färjestad och, bortsätt från Djurgården 1 poäng bakom, 6 poäng ner till Leksand och ytterligare 3 ner till Brynäs. Jag tror dock verkligen inte att varken Luleå eller Djurgården ska känna sig säkra där över sträcket. Tror mycket väl att man kan dras in i det där. Leksand möter djurgården imorgon och vinner Leksand där, samtidigt som Brynäs vinner hemma mot HV, ja, då är Djurgården plötsligt bara 5 poäng från att få kvala sig kvar. Vinner man och Brynäs förlorar är det dock å andra sidan 11 poäng ner till Brynäs och då tror jag nog man kan slappna av litegrann. Så ja, det är en nyckelmatch imorgon, Leksand - Djurgården...
Härligt dock att Leksand nu återigen har kravlat sig över sträcket, efter derbysegern mot Brynäs i lördags, inför fullsatta läktare i Tegera. Jag var på plats och det var bland det roligaste och häftigaste jag har gjort. Wow! Det kommer ett inlägg om det här i dagarna också, så håll utkik!
Det Känns hursomhelst väldigt bra och seger imorgon, samtidigt som Brynäs förlorar mot HV, så är det sköna 6 poäng ner till brynäs och bara 2 upp till Djurgården. Det skulle smaka det...
Hockeyallsvenskan
1, Malmö 78p +40
2, Karlskrona 77p +31
3, Västerås 76p +22
4, Bofors 76p +9
5, Rögle 71p +17
6, Mora 69p +6
7, Vita hästen 59p -12
8, Björklöven 59p -15
9, Almtuna 56p -17
10, Asplöven 55p -10
11, Oskarshamn 53p -22
12, Timrå 52p -16
13, Södertälje 51p -8
14, AIK 50p -25
Som vi ser. Det är en hyperjämn tabell. Lag 1-4 är inom 2 poäng, med Rögle ytterligare 5 poäng bakom, totalt alltså 7 poäng från toppen. 7 poäng, drygt 2 segrar. Rögle är inte avsågade än, men lagen i toppen, oj, oj, vilket race det blir där. Malmö gick nu från 4:e till 1:a plats efter att man slog Södertälje i lördags. De andra 3 lagen spelade i fredags resp. torsdags. Bofors förlorade till slut, efter sin 14 matcher långa vinstsvit, som måste vara någon form av rekord. Förlusten kom diock lite överraskande mot Oskarshamn, som visserligen slåss för sin Allsvenska status i botten av tabellen, men när BIK har slagit alla lag 1 gång på rad, Asplöven 2 gånger, då är kanske inte Oskarshamn det första laget jag hade tippat att man skulle förlora mot. Inget ont mot IKO, absolut inte, det var en grym skalp för dem, som dessutom inebär att man är över det nedre kvalsträcket. Hade BIK tagit sin 15:e raka seger hade Oskarshamn varit på 13:e eller 14:e plats, beroende på hur stort Bofors hade vunnit. Så små marginaler är det. Samtidigt har Bofors gjort en grym resa. I och med den här segerraden på 14 matcher klättrade man från bottenträsket hela vägen upp till toppen. Man ledde ju t.o.m. serien där i något dygn, innan Malmö vann dagen efter och tog tillbaka serieledningen.
Efter Mora är det ett glapp ner till Hästen på 7:e plats. Serien är indelad i 2 delar kan man säga. Den övre, som vi nyss gick igenom, och den undre, där lag 7-14 ligger inom 9 poängs marginal.
Vita hästen, som inledde säsongen så grymt starkt, krossade allting och ledde serien långt in mot vintern. Nu har man fallit tillbaka litegran, men har ändå haft en stabil slutspelsserieplats, tills nu. Nu är man plötsligt rejält indragna i bottenstriden. Björklöven står på samma poäng som Hästen och Almtuna, vilka Löven precis har passerat och som också hade en stabil slutspelsserieplats för ett tag sedan, är bara 3 poäng bakom. Sedan följer Asplöven 1 poäng bakom Almtuna. 2 poäng bakom Asplöven, 3 bakom Almtuna och 6 poäng från slutspelsserieplats hittar vi Oskarshamn. Samtidigt som det bara är 6 poäng upp är det också bara 2 poäng ner till Södertälje under det negativa kvalsträcket för IKO. Därunder ligger just nu Södertälje och AIK, 2 av de klubbar som satsade stort inför säsongen. AIK åkte ju ur SHL inför den här säsongen, öppnade serien uruselt och är fortfarande kvar i botten, även om man var på väg upp ett tag, när Peter Nordström tog över som headcoach och man vann 3 raka matcher eller vad det var. Sedan har man fallit tillbaka igen, men som sagt, det är inga stora marginaler. 3 segrar nu, samtidigt som övriha resultat går vägen kan innebära att man nästan är uppe på slutspelsserieplats. Södertälje rustade rejält inför den här säsongen, men har floppat ordentligt. Trots att man har gjort det och trots att tåget egentligen borde ha gått för länge sedan när man har förlorat så mycket som man ändå har gjort, så är slutspelsserien fortfarande inget orimligt mål. Det är som sagt bara 8 poäng upp dit för SSK, som dessutom har en betydligt bättre målskillnad än flera av lagen där framför, vilket kan bli helt avgörannde i den här jämna serien. Så vi ska definitivt inte räkna ut varken AIK eller Södertälje än så länge, + att vi hoppas att Timrå klarar sin ekonomiska kris. Gör man inte det måste man dra sig ur serien, gå i konkurs, och tabellen kommer att räknas om. Stora vinnarna då skulle bli just AIK och stora förlorarna Karlskrona, som har tagit 10/12 poäng mot Timrå under säsongen. Jag vill inte ha ett avgörande där en tabellomräkning blir avgörande för utgången av serien, så jag hoppas verkligen, med hela mitt hockeyhjärta, att Timrå klarar av det här, precis som Almtuna, som också är hårt utsatt, men inte lika akut som Timrå. Timrå måste vaska fram 3 miljoner innan månaden är slut, annars går man i konkurs. Det är Eon arena som är för dyr, men kommunen ville inte köpa upp den från Timrå IK, vilket hade kunnat bli dödsstöten för TIK, men då gick en privatman in och skulle köpa upp arenan istället, vilket han till slut imte fick, för då skulle kommunen plötsligt, trots allt, köpa arenan, men till ett betydligt lägre pris än vad Timrå IK hade begärt från början. Det budet tackade man nej till, för det hade inte räddat klubben, så man står i fortsatta förhandlingar om hur man ska lösa det där och jag hoppas som sagt verkligen att man klarar av det. Leksand var ju i samma sits för 2 år sedan, men då gick kommunen in och stöttade upp det hela. Timrås U15-killar spelade t.o.m. med sorgeband igår, för det kan ha varit sista matchen man spelade och det har varit stora protester mot kommunen, där man menar att Timrå kommun skulle bli ingenting om Timrå IK gick i konkurs, för det är det enda starka varumärke man har.
Nåväl, tillbaka till tabellen och läget just nu.
Det är en minst sagt spännande vecka vi har framför oss, där toppen möter botten redan imorgon, då Malmö gästas av Asplöven, Bofors tar emot Timrå och Västerås gästas av Almtuna. Karlskrona har en betydligt tuffare hemmamatch mot Rögle, men säg att Mallmö, Västerås och Bofors vinner. Då har plötsligt vinnaren i matchen AIK - Oskarshamn ett jätteläge att klättra i tabellen. Hästen kan dessutom ställa sig på lite säkrare mark om man slår Södertälje. Då skulle Hästen ha 6 poäng ner till Almtuna under sträcket, som skulle stå på samma poäng som Oskarshamn om de vinner mot AIK. Vinner istället AIK där står IKO och AIK på samma poäng och Timrå halkar ner under sträcket. Skulle istället Södertälje vinna, Asplöven slår Malmö, Almtuna slår Västerås och Timrå slår Bofors, ja, då tätnar tabellen ännu mer. Björklöven passerar då Vita hästen, upp på 7:e plats. Almtuna går upp på samma poäng som Hästen, kan t.o.m. gå förbi om målskillnaden är med Uppsalalaget. Asplöven är då 1 poäng bakom Hästen med 58 poäng, samtidigt som Oskarshamn, om man vinner, går upp på 56, Timrå 55 och Södertälje 54. Då är AIK illa ute, 5 poäng från Timrå över sträcket. Vinner istället AIK går man upp på 53 poäng. Man är fortfarande under sträcket, men då tillsammans med Oskarshamn. Södertälje alltså upp över sträcket i sådant fall.
Där har ni förutsättningarna inför omgång 43 imorgon. Spännande, minst sagt!
Pengars värde, betydelse och påverkan på livspusslet
Tid: 09:03:00 Datum: 2015-01-23 Kategori: Allmänt
Pengar kan aldrig ge sann och äkta lycka, men de kan underlätta något enormt.
Idag bygger allt på pengar. Allt runtomkring oss har en del ekonomi i sig. För att ha råd med bostad behöver du ha pengar, för att sedan ha råd med hyra, el och internet behöver du ha pengar, för att köpa bil behöver du ha pengar och för att sedan ha råd med bensin, försäkringar, service osv. behöver du ha pengar. Väljer du istället att resa kollektivt behöver du ha pengar för att betala biljett av ett eller annat slag. För att över huvud taget överleva behöver du mat, och för att få tag i mat behöver du pengar, för att hålla dig varm under kalla vinterdagar, eller för den delen över huvud taget ha något att ta på dig, då behöver du pengar. Kort sagt, för att överleva och klara sig behöver man pengar. Utam pengar, ingen mat, inga kläder, inget tak över huvudet och alltså ingenstans att bo.
Pengar är nyckeln till att kunna leva ett fullvärdigt och bra liv. Det behövs inte mycket pengar alla gånger, i sämsta fall får man leva på nudlar, bröd och vatten och nöja sig med billigast möjliga boende, men likväl behövs pengar för att ens ha råd med det.
Har man då inget jobb, vilket inte är det lättaste att få i dagens samhälle, där konkurrensen är benhård om de jobb som finns och där det ofta krävs både erfarenhet och körkort, då är det inte så lätt att klara sig själv.
Även om man nu lyckas få tag i ett jobb är det inga garantier fförvälfärd. Jag minns ett exempel ur en kursbok vi hade för något år sedan. Där var det en ensamstående mamma som bodde i en förort till någon större stad. Hon hade ett kundtjänstjobb, där hon satt i ett kontorslandskap och servade och tog hand om de kunder som ringde, dag ut och dag in. Det var alltid sorligt runt henne, eftersom att alla satt så tätt inpå varandra, så det fanns ingen privat sfär att tala om. Arbetsdagarna var långa, lönen låg och för att ens ha råd att betala hyran och andra räkningar som skulle betalas, + ha råd med mat till både sig själv och sin lilla son/dotter, var hon tvungen att jobba extra några kvällar i veckan eller helger, då som städare. Barnets morföräldrar fick ofta hämta barnet på dagis, eftersom att mamman sällan hade slutat jobba när dagiset stängde. När mamma väl kom hem blev det ofta fryst färdigmat eller liknande, trots att hon var väl medveten om att hon borde laga "riktig mat", inte minst för barnets skull, men hon orkade helt enkelt inte efter de långa arbetsdagarna.
Det här tror jag är långt ifrån något ovanligt. Tror det förekommer väldigt ofta att framförallt ensamstående föräldrar får slita hårt för att över huvud taget få vardagen, ekonomi och livspusslet i stort att gå ihop.
Att den här unga mamman bodde i en förort var heller ingen slump. I förorterna finns ofta miljonprojekt, många små lägenheter, ofta staplade på varandra i höghuskomplex. Hyran är relativt låg och därför hamnar dessa låginkomsttagare där. Vissa trivs säkerligen där, men många vill bort därifrån, men utan pengar går det inte, hur mycket man än vill.
Att arbetsdagarna är långa och lönen låg är inte heller någon slump, men vilka blir lidande? Barnet och mamman själv, så klart. Barnet, som ser dagispersonalen mer än det ser sin egen mamma. Det gäller att gå upp tidigt på morgonen, äta frukost och åka till dagis, för att stanna där hela dagen, komma hem sent på kvällen, äta litegrann, i bästa fall se något på TV tillsammans med mamma och sedan sova. Mamman i sin tur, som har lika långa t.o.m. längre dagar, än barnet, eftersom hon ska sköta hus och hem utöver att arbeta och ta hand om sitt barn. de långa arbetsdagarna tär på hennes psyke och jag blir inte ett dugg förvånad om hon en vacker, eller ful för den delen, dag kraschar, faller, inte orkar mer. När hon faller, då faller hon hårt, för då har hon kämpat och slititt i samma hjulspår, år efter år, dag efter dag, till den yttersta randen av vad henes kropp och själ klarar av. En dag går det inte längre. Hon är troligtvis medveten om detta redan innan det händer, men hon känner sig maktlös till förändring, maktlös inför sitt eget liv. Det bara rullar på och hon vet inte vad eller hur hon ska göra för att ändra på det. Så hon håller krampaktigt fast vid sitt jobb, trots de dåliga arbetsförhållandena, för det är trots allt ett jobb. Ett jobb som bringar inkomst i form av pengar. Pengar, som behövs för att hon ska klara av att ta hand om både sig själv och sitt lilla barn.
Samtidigt finns det högt uppsatta chefer, VD'er, idrottsstjärnor, artister etc. som tjänar flera hundra tusen i månaden, ja, nästan miljoner om dagen om det är på en riktigt hög nivå. De gottar sig i lyxvillor eller lägenheter med topprenoverade kök och badrum, gigantiska ytor, både inomhus och utomhus, privata swimingpooler, lyxbilar, klänningar, skjortor, kavajer och skor som vida överstiger en hel månadslön för människor som den ensamstående mamman ovan. Det är fina middagar på fina restauranger, champagne, resor i busnies class, på lyxhotell med all inclusive, dyra paraplydrinkar, jakuzi på den egna terassen och ja, gennomgående lyx i stort.
Visst ska dessa världstjändisar ha en hel del för att de har nått dit de har gjort. Vägen dit har ofta varit lång och sällan spikrak. De har fått kämpa, men varit väldigt målinriktade och hela tiden vetat vad de vill göra och var de vill nå. Dit har de också nått. Det ska de ha cred för och det ska belönas, det tycker jag absolut, men det kan finnas gränser för till vilken grad. Att tjäna flera hundra tusen i månaden, det är så onödigt mycket pengar. Efter ett år har de så att de lätt skulle klara sig livet ut. Efter fem-tio år finns det tillräckligt med kapital för att försörja barn och barnbarn.
Visst, det kan vara något att sträva efter, ekonomiskt oberoende, men tänk vad alla dessa pengar skulle kunna göra för sådana som har det kämpigt, som den ensamstående mamman ovan? Tänk hur bara 1/10 av månadslönen hos en idrottsstjärna eller högt uppsatt chef skulle förändra tillvaron hos den ensamstående mamman radikalt. Tänk hur många fattiga som skulle kunna få tak över huvudet, mat på bordet och rena lakan att sova mellan för, vad som i chefernas värld bara är, småpengar?
Världen är så orättvis ibland. Vissa har hur mycket pengar som helst och behöver inte brkymra sig ett dyft om hur man ska klara sig, medan andra får kämpa och slita som djur för att ens överleva.
Tänk om tillgångarna hade varit lite mer jämnt fördelade? Cheferna och idrottsstjärnorna skulle fortfarande ha det väldigt bra ställt, samtidigt som ensamstående mammor, fattiga människor över hela världen etc. skulle få en betydligt drägligare tillvaro.
Jag säger inte att pengar löser allt, för det gör det inte, men det underlättar något enormt. Sedan finns det så klart andra aspekter i det här också, pengamissbruk etc. men jag själv hade gärna tagit emot säg 25 000kr/mån i ett antal år framöver. Det hade räckt. då hade jag klarat mig utan att behöva bekymra mig om och känna pressen av att skaffa ett jobb. Jag hade givetvuis fortfarande velat ha ett jobb, ha något att göra, men den där pressen hade inte varit lika stor, för även om jag då inte hade ett jobb så skulle jag ändå klara mig. Inte leva lyxliv, men definitivt klarat av vardagen med alla dess utgifter utan några problem.
Nu har jag inte de där 25 000kr/mån, men jag har något annat. Jag har en familj som jag älskar och som älskar mig, världens finaste sambo, finaste vännerna på denna jord och en tillvaro jag trots allt trivs ganska bra med. Äkta kärlek kan aldrig köpas för pengar och därför tror jag att jag med stor sannolikhet är lyckligare än en ensamstående miljonär utan varken familj eller vänner. Pengar betyder mycket, men kärlek är det finaste och mest dyrbara vi har. Så ta hand om varandra där ute, ge varandra en extra kram och tveka inte att berätta hur mycket de betyder för er.
Med de orden signar jag ut för idag.
Drama på gymmet och defensiv nötning
Tid: 15:23:00 Datum: 2015-01-20 Kategori: Goalball
Vi har en övning som heter bellybacks. Det är som vanliga rygglyft, fast på sidan. På gymmet har de en ny sådan ställning som man gör rygglyft på. Den nya ställningen har kuddar för vaderna, så att man ska få bättre stabilitet när man ligger där. Kort och gott, vi testade den nya ställningen, men övningarna ska ju göras explosivt i vårt fall och när jag då ryckte uppåt välte hela ställningen.
Jag landade på några pilatesbollar där bredvid, så det var ingen fara så, men någonstans på vägen slog jag i vänsterhanden, så det var lite blodigt där ett tag, men vi satte på någa plåster så var det bra igen. Trodde jag. Det är möjligt att det bara är vanliga ytliga sår, men det kändes, och känns, ungefär som när man har klämt sig, fingrarna nästan domnar. Jag har känsel i dem, men när jag knyter och rätar ut fingrarna gör det ont. Nu går det iaf att göra det relativt obehindrat, men i fredags och lördags gjorde det riktigt ont. Såren jag fick är fortfarande kvar, men rörligheten går som sagt åt rätt håll, så jag avvaktar lite tills såren är bättre, för det kan vara de som hindrar rörligheten, eftersom att de är precis på knogarna.
Vi gjorde ett nytt försök med bellybacksen efter att vi satt på plåster, men det gic inte mycket bättre det. På den vanliga ställningen sitter det en sprint som man kan justera beroende på hur man vill ha kuddarna man lutar höften mot. Rycker man uppåt för snabbt är det risk att sprinten halkar ur sitt läge. Det gjorde den här, så hela ställningen föll framåt. Då strök vi den övningen...
Goalball har jag dock kunnat spela efteråt trots allt. Där har jag inte känt av fingrarna alls. Jennifer och jag var inne och utnytjade mina specifika lördagstider i hallen i lördags, vilka är till för att jag ska få extra träning och i synnerhet defensiv nötning. Lördagar är inte optimalt någonstans, men det är inte lätt att få halltider här i stan. Alla halltider är uppbokade av andra idrotter, så även vår hall, trots att kommunen för några år sedan gick in med massa pengar och nya mål, för att vi skulle få bättre träningsmöjligheter. Målen står där de står, de går inte att flytta, vilket gör att det här är den enda hallen vi kan vara i. Andra idrotter och aktiviteter har alla hallar i hela stan att välja på, i synnerhet aktiviteter där man inte ens använder halva hallen, som jag vet förekommer. Då hade det ju räckt med en betydligt mindre hall...
Tiderna för hösten och nästkommande vår ska bokas redan i januari och då lägger varje idrott in önskemål om när man vill träna. Det är just bara önskemål, för de tiderna vill ju andra idrotter också ha. Vi har t.ex. försökt byta bort våra lördagstider, där vi har haft lagträning i flera år och som inte är optimala eftersom det ofta händer annat på helgerna, mot en annan tid. Till i höstas fick vi äntligen en annan tid, torsdagar mellan 20-22. Det enda andra som finns ledigt är fredagkvällar, söndagkvällar och våra gamla lördagstider. Lördagstiderna är ju bättre än fredags och söndagskvällar, så där har jag nu mina individuella nötningspass, men det försvinner ju många pass för min del p.g.a. att vi är iväg på helgerna eller att Julian jobbar. Torsdagstiderna för laget är bättre än lördagsttiden, men det är sent för de som ska upp runt 05:00 dagen efter. Det optimala vore att ha tid mellan 18-20 eller 19-21 på vardagar, men då har handboll och fotboll bokat upp allting...
Hursomhelst fick jag en hel del att tänka och reflektera över efter lördagens nötningspass. När Julian är med är det bra, men han mest bara skjuter. Jennifer har hela tiden en tanke med vad hon gör, hon bygger upp sekvenser, helt enkelt använder mer taktik och verkligen utnytjar mina svagheter. Det märktes direkt.
Programmet ser ut som så att övning 1 handlar om att känna in sin zon, slänga sig åt höger/vänster och få in en känsla för hur långt man ska gå och hur mycket man behöver ta i för att nå dit.
Övning 2 gäller det att ligga framåtlutat, med utsträckta armar och ben, precis som när man tar en boll, så länge som möjligt.
Övning 3 ligger man i fosterställning och skytten skjuter på en, så gäller det att explodera ut till helt sträckt läge och möta bollen.
Övning 4 är sammma sak som övning 3, men man utgår från grundposition och skotten ska i möjligaste mån placeras på zongränserna, eller ytterkanterna. Helst ska man också limma bollen, alltså att man möter den på ett sätt som gör att man bryter dess bana och att man kan hålla kvar den, så att den inte studsar iväg, blockas ut eller framåt.
Sedan finns det några fler övningar, men det är de här 4 vi brukar fokusera på.
Första skottserien på övning 4 i lördags gick jättedåligt och efter att jag bara tagit 1/8 skott och blivit halvförbannad på mig själv bröt vi någon minut och laddade om. Sedan gick det något bättre, men jag har uppenbara brister jag måste fila bort. Jag måste dels bli mer explosiv. Det har det tjatats om länge. Särskilt när jag kommer upp på högre nivå, då har jag svårt att hinna med i tempot. Delvis beroende på detta slänger jag mig ofta rakt ner som center. Som back är jag mer rörlig i sidled, delvis beroende på att backen sitter aningen längre ner än centern och därför har man några mikrosekunder längre tid på sig att reagera, och delvis beroende på att vinklarna man utsätts för som back är mer annorlunda än de man utsätts för som center. Speluppfattning och spelförståelse är andra problem, alltså att jag har svårt att räkna ut och avgöra vad skytten kommer göra här näst och vad denne just nu håller på att göra, bygga upp en sekvens e.d. Därför blir jag också ofta lurad och går åt fel håll.
allt detta blev extra tydligt i lördags, när jennifer verkligen pressade mig på mina svagheter. Det märks inte alls lika tydligt i matchspel, åtminstone inte på lägre nivå. Så ja, det är en del att fila på...
Vikt och kroppsideal
Tid: 23:24:00 Datum: 2015-01-14 Kategori: Allmänt
Vikt är något jag egentligen inte tycker man ska lägga för stor vikt vid, dåligt skämt...
du är fin som du är, oavsett hur du ser ut, kroppsform, gener, om du har lätt att gå upp i vikt eller om du har svårt att gå upp i vikt. Pinnsmal eller med lite mer former, du är du, ingen annan är som du och du är unik för den du är.
Rickard Olsson skruvade doc in sig i ett resonemang om det där i något avsnitt av Vem vet mest, där han sa att "om du är unik för den du är, då är alla unika för de som de är, och då är det inte unikt att vara unik för den man är". Tänk på det ni...
I vilket fall matas vi ständigt med kroppsideal, vad vi bör/ska äta för att få en önskvärd kropp, för att vi ska se ut som fotomodeller hela bunten.
Media har ett enormt inflytande här och många, många, särskilt ungdomar, som är mitt i sitt identitetssökande, mitt i allt vad ungdomen har att erbjuda, tror jag lätt går i fällan som media mer eller mindre gillrar åt oss. "Du ska se ut som tjejerna och killarna i tidningarna, annars har du misslyckats". Det här har säkerligen lett till ätstörningar, kroppsfixeringar osv. både en och tjugo gånger, men vad är det egentligen att sträva efter? Måste hyn vara sådär perfekt frisk och levande? Måste håret glänsa och flyga i vinden? Måste tänderna vara kritvita? Måste magen vara platt och helst vältränad? Måste brösten vara perfekt rundade och ha rätt storlek?
Om svaret är "ja" på allt eller något av detta, ställ dig då frågan...
...För vem är det så viktigt? Gör jag det här för mig själv eller för min omgivning?
De flesta, för att inte säga alla, kommer säkerligen att påstå att man gör det för sin egen skull, för att man vill se fin ut och för att man mår bättre av det. Men gör man verkligen det?
Ja, alla är ju olika, så jag kan omöjligt svara för alla, men i mina ögon, i min värld, är det definitivt inte värt det. För, som Rickard Olsson sa, om alla skulle se ut som de där fotomodellerna, då skulle man inte vara unik längre. Då skulle det vara normalt att se ut så och idealen för hur man då skulle se ut skulle troligtvis ändras med tiden till något helt annat. så nej, i min värld är alla fina precis som de är. Alla de där kantstötheterna man har, kanske en kroppsdel eller egenskap man är mindre nöjd med hos sig själv, de är ändå en del av den du är. Den tillhör dig, gör dig till precis den fina och fantastiska människa du faktiskt är. Så, var nöjd med di själv, allt behöver inte vara så "perfekt" som idealen framställs, det är de små kantstöttheterna som är det fina i kråksången.
Det finns en sida eller grupp på Facebook som heter "För mig, är du perfekt". Den träffar mitt i prick tycker jag. Alla är inte perfekta utifrån idealen, men det betyder inte att man är misslyckad för det. tvärtom. Tänk på det...
I vilket fall, efter denna oerhört långa ingress, som visst blev majoriteten av det här inlägget, har jag alltid varit den där tändstickssmala killen och har alltid velat väga mer än jag har gjort.
Jag minns inte hur lång jag var när jag var tretton, men jag vet att jag då vägde 35kg. 35kg är ingenting. Det slänger jag upp i luften hur lätt som helst numera.
Emma sa någon gång, när vi tittade på gamla filmer, att det såg ut som jag hade kycklingben, så smala var de.
Linda har sagt att när hon såg mig första gången trodde hon att jag skulle gå av, så smal var jag. då var jag nästan tjugoett och vägdde runt 59-60kg.
Dessförinnan låg jag och harvade där runt 55kg hela högstadiet, efter både en längd och viktexplossion någon gång i slutet av sexan-början av sjuan. Sedan gick jag upp till runt 58kg under året i Stockholm, låg kvar där under hela gymnasiet och sedan började jag i landslaget.
Jag är inget muskelberg idag, men jämför man mig då, när jag började i landslaget 2010, med nu, drygt fyra år senare så är det en enorm skillnad. Då låg jag på runt 60-61kg. Sedan gic jag upp till 68kg på några år med mycket träning. +8kg är väldigt mycket för en sådan som mig, men sedan har jag legat fast där på 68kg. Tills jag vägde mig hos mamma och pappa nu ikväll.
Plötsligt visade vågen 74,5kg! Så högt har jag aldrig legat. Lite av den viktökningen ligger säkerligen i all julmat och onyttigheter under jul, så lite av kilona kommer jag nog att tappa nu när träningen kommer igång ordentligt igen, men det är ändå en rejäl uppgång och det känns oerhört bra med tanke på hur svårt jag har haft att gå upp i vikt under alla år. Det har inte spelat någon roll hur mycket jag har ätit, jag har inte gått upp eller ner många gram ändå.
Varför har jag då nu plötsligt börjat öka i vikt?
Ja, en stor del ligger så klart i all träning i kombination med att äta rätt, men jag har egentligen inte ändrat min kost nämnvärt det senaste året. Det enda nya jag har testat är lite olika bars efter i huvudsak styrkepassen, för att få i mig lite extra protein.
Det var först Goodlife, som är riktigt goda, väger 50g/st och innehåller ca 193 kcal, fördelat på 16g protein och 20g kolhydrater. Väldigt goda och lättätna bars.
Maxim är en betydligt tyngre bar, 80g/st, och Jennifer gillade de inte alls. De är inte alls lika söta, men det beror på att proteinhalten är så hög, hela 43g och en kolhydrathalt på bara 11g.
I övrigt har jag alltid varit väldigt skeptisk till alla typer av pulver och annat, men nu har jag testat ett proteinpulver som jag faktiskt fick tips om här på bloggen för något år sedan. Det skulle smaka som choklapudding och ja, det gör det faktiskt. Gourmet pro smakar lite mindre sött än vanlig chokladpudding, men grymt gott, funkar utmärkt att blanda i vatten, vilket långt ifrån alla pulver gör, och blandar sig väldigt bra. Gott som tusan är det faktiskt om jag får säga det själv och en servering innehåller bara 108 kcal, 24g protein och 1,3g kolhydrater. Inte det tyngsta proteinpulvret som finns, men det är riktigt gott och det ger i de här sammanhangen många pluspoäng. Dessutom mycket nyttigare än vanlig chokladpudding.
Slutligen har jag även testat Mutant mass, som är en gainer, vilket är en sammansättning av kolhydrater, fett och protein och är inriktat just på personer som har svårt att gå upp i vikt. Av de här fyra aderade produkterna till mitt vanliga kaloriintag så är det här med stor sannolikhet det som mest bidragit till min ökade vikt.
En servering är här egentligen på fyra skopor, ca 2dl, som ska blandas med 6-7dl vätska, men för min del har det räckt med halva doseringar, två skopor, ca 1dl, som jag har blandat med 5dl vatten. Det innehåller här hela 530kcal, 7g fett, 91g kolhydrater, där 19g är sockerarter, och 26g protein. Mycket socker, kolhydrater och väldigt energitätt, dessutom väldigt sött, så supergott är det ju inte, proteinpulvret är mycket godare, men det här har ganska säkert bidragit till min ökade vikt, så jag är nöjd. Alternativet hade varit att äta ännu mer än jag redan gör, tycker redan att jag äter mycket, så det här är ett enklare sätt att öka i vikt och muskelmassa, även om jag måste erkänna att jag var skeptisk innan jag testade.
Ja, det här går kanske rakt emot vad jag argumenterade för i ingressen av det här inlägget, att vara nöjd med sig själv och den man är, det kan jag kanske delvis hålla med om, men det finns olika grader av allting. Så länge man inte på ett sjukligt sätt engagerar sig i det eller går in för det så är det okej. Det jag nämner ovan är bara kompletteringar till en varierad kost. Skulle jag helt frångå den varierade vanliga kosten och enbart levt på de fyra produkterna ovan, då hade jag varit väldigt snett ute...
2015 års träningsår är här!
Tid: 16:43:00 Datum: 2015-01-09 Kategori: Goalball
Träningsåret 2015 kunde ha börjat bättre.
Nu under jul och nyår har det så klart varit lite mindre träning än vanligt, lagträningen har haft uppehåll och gymträningen har trappats ner till två-tre pass i veckan.
Tyvärr är det inte nog med det. När jag nu hade tänkt trappa upp träningen till normal nivå igen, ja, då kommer en ny förkylning. Jag tror aldrig att jag har varit så mycket sjuk som nu under det senaste året. Det är väl tre-fyra förkylningar + en magsjuka som aldrig riktigt bröt ut. Under hela min uppväxt har jag sällan varit sjuk över huvud taget, kanske sådär någon gång varannat år eller så, men aldrig såhär.
När man dessutom har haft ett medvetet juluppehåll precis innan är lusten att träna nästan omänsklig. Jag nästan klättrar på väggarna efter att inte ha tränat på snart fyra dagar. Ungefär som när man vilar innan en större turnering, så att kroppen ska vara 110% laddad när det väl gäller, ja, nästan så man klättrar på väggarna där hemma innan avresan.
Säger huvudet, halsen och luftvägarna ifrån är det dock inget annat att göra än att finna sig i det och vila. För, bland det sämsta man kan göra och något jag tror alldeles för många generellt sett gör, är att börja träna för tidigt efter en skada eller sjukdom. Man är så ivrig att komma igång att man kör på så fort det känns lite bättre och så slår det tillbaka på en istället. Bättre då att ta en extra dags vila och efter den här sjukdomsperioden kan jag lova att ni kommer få se motivation och fokus till tusen, på varje pass, i varje övning.
Allt som ska göras ska göras med noggrannhet och med ett tydligt mål varför det ska göras. Vet man inte varför man gör någonting, ja, varför ska man då göra det? Att hela tiden veta varför man utför en övning eller nöter på något specifikt ökar motivationen till att göra det ännu mer. För nötning är inte det roligaste man kan göra, men ack så viktigt.
Så ja, nu efter den här periodens sjukdom ska det köttas, svetten ska rinna, det ska vara blodsmak i munnen och det ska nästan svartna för ögonen. Musklerna ska skrika, det ska brännas och hela tiden ska ribban höjas, steg för steg, korta, små steg som i slutänden blir ett väldigt stort steg. 2015 är här och nu jävlar kör vi! Är ni med mig?
Gilla mig på Facebook och följ min väg mot världseliten!
Musik genom åren, 2008
Tid: 13:14:00 Datum: 2015-01-05 Kategori: Musik
Så var vi framme vid år 2008.
Året inleddes med lite julmusik och precis som föregående år var det svensk Hands up som dominerade. Summercrew med Julen är här. En låt jag fortfarande tycker är ganska bra.
I övrigt blev Emmys uppföljare till Sommar varje dag, [email protected], en stor hit. Lite kul titel det där va? Jag kan lova att måånga försökte adda den där adressen på MSN. Jag var en av dem...
Groove coverage hade det varit tyst om ett tag nu, men här dök man upp igen, nu med Bon Joeys gamla hit, Living on a prayer. Cascada var inte sämre hon och likt Groove coverage dök hon här upp igen med Pinks gamla Just like a pill.
Scott E med Teenage life och 2 girls med Everyday var två andra stora hits.
Våren flög fram och med den nya hits. HomPoX inc, Hentz, Laser inc och Discocrew fortsatte det svenska Hands up-tåget.
Asshunter, ni vet han som gjorde en parodi på Basshunters Boten Annna, var här igång igen, nu med en parodi på Kobojsarnas Jag vet du vill ha mig, som ni hittar i inlägget från 2007. Titeln på Asshunters version var Alla vill ha mig.
Asshunter, eller Perrra, som han också kallade sig, gjorde även ett stort samarbete med Ellen och tillsammans gjorde de Nu är det fest i byn.
Studenten närmade sig för våra faddertreor och då lyssnades det mycket på Andy Lopez med Noche del amor, Sandra Gees uppföljare till Summertime, If you want me, och störst av dem alla och en låt som jag aldrig hittade, men som spelades flitit på playdio.se, en nätradiostation som jag lyssnade väldigt mycket på under de här åren och som spelade Techno, dance och Trance, men som till slut inte längre kunde drivas och stationen fick läggas ner, för att återupptas några år senare. Det "nya Playdio" är tyvärr inte lika bra som det gamla tycker jag, men jag går fortfarande in och lyssnar då och då. På Playdio stod det hursomhelst att det var Coverfield med låten Together 4ever 2.0, men faktum är att det är samma låt som den nedan, Nightcore med samma låt. jag hittade den på Youtube för inte alls länge sedan nu och det var ett kärt återseende.
Sommaren kom och med den två sommarhits som stac ut över de övriga. Strait flush med She's got that light och Valentine med Ingen vet. Den senare finns tyvärr inte på Youtube...
Så klart lyssnade jag även på den officiella sommarhiten det året, precis som alla andra, Jason Mraz - I'm yours, en låt som fortfarande är bra tycker jag.
Asshunter fortsatte att producera och nu var det en parodi på discocrewws tidigare megahit Här kommer rebecca. Asshunters version kallade han Här kommer Becca. Också den spelades flitigt på Playdio, men fick tas bort därifrån när Discocreww inte tillät att den spelades.
Hösten kom och då slog Apollo brothers till med One of us. En riktigt bra cover får jag säga och även det en låt som fortfarande spelas här hemma ibland.
Basshunter var tillbaka efter några års tystnad med All I ever wanted, Elov och Beny debuterade med sin Singel och sökande och så släppte Secondtunez sin efterlängtade Feel so blue, som de hade spelat ett smakprov av på Playdio under sommaren.
Med hösten och mörkare tider började jag även lyssna på lite tyngre och mörkare musik. Hardstyle. Words from the gang är fortfarande en av de bästa Hardstylelåtarna jag vet, riktigt bra.
Ännu tyngre blev det när Angerfist kom in i bilden. Riktigt tung Hardcore. Dance with the wolves och Spook var mina två favoriter. Hardcore var en genre som aldrig riktigt fastnade hos mig. Tunt och brutalt om man är på det humöret, men inget jag varken lyssnade eller lyssnar på till vardags.
Mot slutet av året hade Secondtunez ytterligare en hit med Lilla Odie, men till stor del hade stilen nu gått över till UK Hardcore. Det är inte alls som Hardcore, som ni kan höra med Angerfist här ovan. UK Hardcore är som den moderna tappningen av Happy Hardcore, som var populärt på 90-talet. Happy var helt enkelt uppspeedad Eurodance. UK är på samma sätt uppspeedad Hands up. Rise again och Keep on moving var de två största hitsen mot slutet av året, då jag även hade gått halva tiden på gymnasiet.
Gott nytt år
Tid: 09:51:56 Datum: 2015-01-02 Kategori: Allmänt
Under de här åren har känslorna åkt bergochdalbana och varit både högst upp på toppen och långt ner under jorden. Psyket har varit kört i botten och mitt hjärta har trasats sönder. Minnena finns kvar, men de går numera att hantera på ett bra sätt. Tissen har kommit in i mitt liv och nyligen försvunnit ur detsamma. Elller, det har han inte. Han och Ford, som också har kilat vidare under den här tioårsperioden, umgås med varandra där uppe i himmlen nu och finns alltid med mig, var jag än går, precis ssom farmor, som också gått över bron till andra sidan under de här åren.
Mycket negativt har hänt under de här senaste tio åren, men även mycket positivt, vilket i högsta grad har bidragit till och format mig till den jag är idag. det gäller även de negativa aspekterna. Allt bidrar till den man är, allt har en orsak och alla dessa livserfarenheter vävs ihop till en person och den är jag idag. vill man dra det riktigt långt kan man säga att jag inte kommer vara samma person om ytterligare tio år, inte ens om ett år, nej, inte ens imorgon, för varje dag matas vi med nya intryck och nya livserfarenheter som ständigt förändrar oss, om än väldigt lite, men många bäckar små. Sedan kommer frågan om någon i så fall kan känna mig? Om jag hela tiden förändras är jag ju inte samma person nu som senast denne person träffade mig, men vi stoppar där, annars kommer jag skruva er ännu längre ner i den här filosofispiralen...
Bryter vi istället ner de här senaste tio åren som jag pratade om ovan till bara ett så kan jag nog konstatera att 2014 var ett år med nästan enbart positiva aspekter. Det var först och främst en nästan oslagbart underbart varm och härlig sommar, där jag, som den badkruka jag är, badade mer än jag gjort någon gång i mitt vuxna liv, där vi gav oss iväg på paddeltrip och sov i tält, grillade och drack öl på klipporna i solnedgången, där jag tillbringade mycket tid i stugan, vårt älskade sommarparadis som jag inte alls gillade när jag var mindre. Syster tog studenten, och vi var nästan två veckor i Spanien. Under våren blev det en skidresa till Idre och pappa fyllde 60, vilket han och mamma, tillsammans med pappas bror och fru firade med en resa till New York nu i september. September var också månaden då vi flyttade in i vår nya lägenhet. En lägenhet där vi trivs ypperligt. Affären med den gamla lägenheten var mitt livs bästa affär, men det är inte utan att jag saknar Mjölby ibland. Jag trivdes jättebra i min alldeles egna första lägenhet och tanken var inte att det bara skulle bli ett år där, men nu blev det så och tittar man på konsekvenserna av det, att jag nu istället är lycklig sambo med världens finaste, så var det ändå värt det, även ur en ekonomisk aspekt, som jag skrev ovan. Jag kan egentligen inte komma på något negativt med året, förutom det faktum att tissen fick lämna oss alldeles för tidigt.
Nyårsafton firades hursomhelst här hemma, tillsammans med Albin och louise. God mat, dricka, prat och kortspelande sammanfattar den kvällen ganska bra. en jättetrevlig och lyckad kväll som avslutades runt 03:00 och där vi sedan sov till 11 igår. Resten av dagen ägnades åt att skruva ihop stolar till köket, för i måndags var vi inne och köpte det där bordet och stolarna som vi hittade på rean. albin hhjälpte till med skruvandet och efteråt blev det den klassiska bakispizzan, även om jag inte var ett dugg bakis. Det funkade dock alldeles utmärkt ändå och det var inte igår jag åt pizza kan jag säga.
Nåväl, hoppas att ni alla har fått en fin start på det nya året. Det har iaf jag fått.
