Vikt är något jag egentligen inte tycker man ska lägga för stor vikt vid, dåligt skämt...

du är fin som du är, oavsett hur du ser ut, kroppsform, gener, om du har lätt att gå upp i vikt eller om du har svårt att gå upp i vikt. Pinnsmal eller med lite mer former, du är du, ingen annan är som du och du är unik för den du är.

Rickard Olsson skruvade doc in sig i ett resonemang om det där i något avsnitt av Vem vet mest, där han sa att "om du är unik för den du är, då är alla unika för de som de är, och då är det inte unikt att vara unik för den man är". Tänk på det ni...

I vilket fall matas vi ständigt med kroppsideal, vad vi bör/ska äta för att få en önskvärd kropp, för att vi ska se ut som fotomodeller hela bunten.

Media har ett enormt inflytande här och många, många, särskilt ungdomar, som är mitt i sitt identitetssökande, mitt i allt vad ungdomen har att erbjuda, tror jag lätt går i fällan som media mer eller mindre gillrar åt oss. "Du ska se ut som tjejerna och killarna i tidningarna, annars har du misslyckats". Det här har säkerligen lett till ätstörningar, kroppsfixeringar osv. både en och tjugo gånger, men vad är det egentligen att sträva efter? Måste hyn vara sådär perfekt frisk och levande? Måste håret glänsa och flyga i vinden? Måste tänderna vara kritvita? Måste magen vara platt och helst vältränad? Måste brösten vara perfekt rundade och ha rätt storlek?

Om svaret är "ja" på allt eller något av detta, ställ dig då frågan...
...För vem är det så viktigt? Gör jag det här för mig själv eller för min omgivning?

De flesta, för att inte säga alla, kommer säkerligen att påstå att man gör det för sin egen skull, för att man vill se fin ut och för att man mår bättre av det. Men gör man verkligen det?

Ja, alla är ju olika, så jag kan omöjligt svara för alla, men i mina ögon, i min värld, är det definitivt inte värt det. För, som Rickard Olsson sa, om alla skulle se ut som de där fotomodellerna, då skulle man inte vara unik längre. Då skulle det vara normalt att se ut så och idealen för hur man då skulle se ut skulle troligtvis ändras med tiden till något helt annat. så nej, i min värld är alla fina precis som de är. Alla de där kantstötheterna man har, kanske en kroppsdel eller egenskap man är mindre nöjd med hos sig själv, de är ändå en del av den du är. Den tillhör dig, gör dig till precis den fina och fantastiska människa du faktiskt är. Så, var nöjd med di själv, allt behöver inte vara så "perfekt" som idealen framställs, det är de små kantstöttheterna som är det fina i kråksången.

Det finns en sida eller grupp på Facebook som heter "För mig, är du perfekt". Den träffar mitt i prick tycker jag. Alla är inte perfekta utifrån idealen, men det betyder inte att man är misslyckad för det. tvärtom. Tänk på det...

I vilket fall, efter denna oerhört långa ingress, som visst blev majoriteten av det här inlägget, har jag alltid varit den där tändstickssmala killen och har alltid velat väga mer än jag har gjort.

Jag minns inte hur lång jag var när jag var tretton, men jag vet att jag då vägde 35kg. 35kg är ingenting. Det slänger jag upp i luften hur lätt som helst numera.
Emma sa någon gång, när vi tittade på gamla filmer, att det såg ut som jag hade kycklingben, så smala var de.
Linda har sagt att när hon såg mig första gången trodde hon att jag skulle gå av, så smal var jag. då var jag nästan tjugoett och vägdde runt 59-60kg.

Dessförinnan låg jag och harvade där runt 55kg hela högstadiet, efter både en längd och viktexplossion någon gång i slutet av sexan-början av sjuan. Sedan gick jag upp till runt 58kg under året i Stockholm, låg kvar där under hela gymnasiet och sedan började jag i landslaget.

Jag är inget muskelberg idag, men jämför man mig då, när jag började i landslaget 2010, med nu, drygt fyra år senare så är det en enorm skillnad. Då låg jag på runt 60-61kg. Sedan gic jag upp till 68kg på några år med mycket träning. +8kg är väldigt mycket för en sådan som mig, men sedan har jag legat fast där på 68kg. Tills jag vägde mig hos mamma och pappa nu ikväll.

Plötsligt visade vågen 74,5kg! Så högt har jag aldrig legat. Lite av den viktökningen ligger säkerligen i all julmat och onyttigheter under jul, så lite av kilona kommer jag nog att tappa nu när träningen kommer igång ordentligt igen, men det är ändå en rejäl uppgång och det känns oerhört bra med tanke på hur svårt jag har haft att gå upp i vikt under alla år. Det har inte spelat någon roll hur mycket jag har ätit, jag har inte gått upp eller ner många gram ändå.

Varför har jag då nu plötsligt börjat öka i vikt?
Ja, en stor del ligger så klart i all träning i kombination med att äta rätt, men jag har egentligen inte ändrat min kost nämnvärt det senaste året. Det enda nya jag har testat är lite olika bars efter i huvudsak styrkepassen, för att få i mig lite extra protein.

Det var först Goodlife, som är riktigt goda, väger 50g/st och innehåller ca 193 kcal, fördelat på 16g protein och 20g kolhydrater. Väldigt goda och lättätna bars.

Maxim är en betydligt tyngre bar, 80g/st, och Jennifer gillade de inte alls. De är inte alls lika söta, men det beror på att proteinhalten är så hög, hela 43g och en kolhydrathalt på bara 11g.

I övrigt har jag alltid varit väldigt skeptisk till alla typer av pulver och annat, men nu har jag testat ett proteinpulver som jag faktiskt fick tips om här på bloggen för något år sedan. Det skulle smaka som choklapudding och ja, det gör det faktiskt. Gourmet pro smakar lite mindre sött än vanlig chokladpudding, men grymt gott, funkar utmärkt att blanda i vatten, vilket långt ifrån alla pulver gör, och blandar sig väldigt bra. Gott som tusan är det faktiskt om jag får säga det själv och en servering innehåller bara 108 kcal, 24g protein och 1,3g kolhydrater. Inte det tyngsta proteinpulvret som finns, men det är riktigt gott och det ger i de här sammanhangen många pluspoäng. Dessutom mycket nyttigare än vanlig chokladpudding.

Slutligen har jag även testat Mutant mass, som är en gainer, vilket är en sammansättning av kolhydrater, fett och protein och är inriktat just på personer som har svårt att gå upp i vikt. Av de här fyra aderade produkterna till mitt vanliga kaloriintag så är det här med stor sannolikhet det som mest bidragit till min ökade vikt.
En servering är här egentligen på fyra skopor, ca 2dl, som ska blandas med 6-7dl vätska, men för min del har det räckt med halva doseringar, två skopor, ca 1dl, som jag har blandat med 5dl vatten. Det innehåller här hela 530kcal, 7g fett, 91g kolhydrater, där 19g är sockerarter, och 26g protein. Mycket socker, kolhydrater och väldigt energitätt, dessutom väldigt sött, så supergott är det ju inte, proteinpulvret är mycket godare, men det här har ganska säkert bidragit till min ökade vikt, så jag är nöjd. Alternativet hade varit att äta ännu mer än jag redan gör, tycker redan att jag äter mycket, så det här är ett enklare sätt att öka i vikt och muskelmassa, även om jag måste erkänna att jag var skeptisk innan jag testade.

Ja, det här går kanske rakt emot vad jag argumenterade för i ingressen av det här inlägget, att vara nöjd med sig själv och den man är, det kan jag kanske delvis hålla med om, men det finns olika grader av allting. Så länge man inte på ett sjukligt sätt engagerar sig i det eller går in för det så är det okej. Det jag nämner ovan är bara kompletteringar till en varierad kost. Skulle jag helt frångå den varierade vanliga kosten och enbart levt på de fyra produkterna ovan, då hade jag varit väldigt snett ute...