Avsnitt 5 out now!

I avsnitt 5 pratar och diskuterar vi kring hjälpmedel och tillgängligheten i dagens samhälle. Det blir mycket teknik och du får bl.a. reda på hur man använder en dator och iphone när man inte ser något alls. Du får också inblick i vilken enorm hjälp just denna tekniks utveckling har inneburit för oss, både gravt synskadade och synsvaga, när det gäller att ta del av samhället, nyheter, bankärenden, inköp, informationssökande, socialt nätverkande, men kanske framförallt när det gäller att snabbt ta reda på busstider, tågtider, var tåget kommer in i en viss stad, var det går ifrån osv. smådetaljer som fullt seende kanske inte ens tänker på, men som är väldigt avgörannde om man ska hitta t.ex. från tåget utan att se något alls.

Du får också veta vilka andra hjälpmedel som kan vara till nytta i vardagen, vad en färgindikator är, lite historia och tillbakablick på gamla hjälpmedel, hur filmmtittande fungerar när man inte ser, vad syntolkning är och hur det fungerar.

Slutligen belyser vi i all korthet det mest välkända hjälpmedlet av de alla, den vita käppen.

Lyssna nedan!

Midsommar spenderades hemma hos svärföräldrarna. En väldigt lugn dag, där det åts skinka och sill till lunch, med jordgubbar, glass och grädde till efterrätt, bara två timmar efter att jag smällt i mig en dubbel portion gröt och ett ägg till frukost. Senare blev det bad i badtunna och så grillat kött och potatisgratäng till middag, varefter dagen avslutades redan 22:45, då jag gav en engelsk film en floppstämpel och istället gick och ställde mig i horisontalläge. Inget midsommarfestande här alltså...

Det var i vilket fall en fin dag, där vädret väl egentligen var det enda som kunde ha varit bättre, precis som under söndagen, då jag för första gången någonsin firade hela min födelsedag i stugan. Mamma, pappa och moster kom och sjöng för mig på morgonnen och bara det var några år sedan nu. Det blev fika utomhus och maten förbereddes lagom tills det att gästerna skulle komma,men precis när allt var klart, ja, då öppnade sig himlen så klart och vi fick packa ihop allting och gå in och sätta oss.

Maten var i vilket fall supergod och jag drog, till mina systrars och sambos förskräckelse, i mig inte mindre än tre portioner.

Efter maten bestämde vi oss för att spela kubb,men precis när allt var uppställt och klart, ja, då öppnade sig himlen och vi fick gå in igen.

Till slut lyckades vi i vilket fall genomföra det där kubbspelandet och det slutade oavgjort, 1-1 i matcher. Ingen ville spela en tredje och avgörande omgång, för nu hägrade fikat där inne och det bjöds på två tårtor, jordgubbstårta, så klart, kokosrutor, drömrulltårta och daddelbollar, vilka jag får tacka Nicole för. Receptet är jätteenkelt och de smakar nästan som "vanliga" chokladbollar, men med skillnaden att det är daddlar och kokosiolja istället för socker och smör. Syster ville ha receptet på dem, men övriga släkten var väl måttligt imponerade. Det ska vara "riktiga kakor" tycker min släkt och jag är benägen att hålla med. I stugan gör vi inte mycket annat än äter och fikar känns det som ibland, men ibland kan det ändå vara gott med något annorlunda också.

Det blev en andra natt i stugan och i måndags blev jag nästan förbannad på vädret. 13 grader och samma växlande väder som under söndagen. Ena stunden regnar det, för att tio minuter senare vara sol, för att ytterligare tio minuter senare regna igen. Det är fasen inget sommarväder och det har det inte varit tisdag-onsdag heller. Imorse ville jag faktiskt inte ens gå upp. Det ösregnade och kändes mer som oktober än juni. Jag ville bara ligga kvar i sängen, kolla på film och dricka varm choklad. Synd bara att årstiden är fel för det, men med det här vädret är det inte svårt att låtsas, så, är det någon som är med mig? En filt, några bra filmer och lite varm choklad, någon?

Klart bäst just nu!

Jag har länge varit småsugen på någon form av trådlös högtalare att ha med till t.ex. stugan eller någon annanstans där jag inte har tillgång till min finfina ljudanläggning.

Grunden var en liten högtalare som var lätt att ta med, bara slänga ner i väskan och gå. En högtalare som inte tog någon plats, men som ändå hade ett bra ljud.

Mitt förstaval var då Beats Pill 2.0. Jag har ett par Beats wireless hörlurar och är supernöjd med dem. Inget för den som gillar finstämt och detaljerat ljud, men älskar man basdrivet ljud, precis som jag gör, då är de helgjutna.

Därför tänkte jag mig något liknande, fast som högtalare istället för hörlurar, men när jag läste en recension av Pill 2.0 ströks den illa kvickt från listan. Enligt Ljud&bild, som testar mängder med olika produkter, både högtalare, hörlurar, TV-apparater osv. var den en riktig besvikelse. Visserligen lätt och portabel, men platt och tråkigt ljud och ingen bas att tala om.

I samma test fanns dock en annan kandidat med som jag fastnade litegrann för. sony SRS-X5, vilken också blev testvinnare av det testet. Förvånansvärt bra ljud för en så liten högtalare, 22,1x11,8x5,1cm och en vikt på 1,2kg. Prislappen ligger just nu som billigast på 1 100kr hos Elgiganten. Den hade varit ett klart tänkbart alternativ, om det inte vore för att den har touchknappar på ovansidan. Därför stryks den också ganska snabbt, tyvärr.

Nästa kandidat ut blev Bose Soundlink mini. Jag vet att två landslagskollegor har Bose båda två och att det är riktigt bra ljud i dem. Soundlink mini får också bra betyg av Ljud&bild. För att vara en så liten högtalare, bara 18x5,8x5,1cm och 670g, spelar den väldigt bra och ljudbilden är förvånansvärt dynamisk och djup.

Min ljudfantast inom mig började dock vakna och jag tittade vidare, nu på Soundlink minis storebror, Soundlink III. Precis som Soundlink mini har den en grym byggkvalitet, mestadels i metall, inte hårdplast, och dubbelt så lång batteritid, fjorton timmar, jämfört med sju. Enligt Ljud&bild krossar den också lillebror rent ljudmässigt. Basen är djupare och röster och annat framträder klarare. Dock går den på strax under 3 000kr, 2 799kr hos Spelbutiken, vilket kanske är lite väl saftigt och för de pengarna skulle jag hellre satsa på något annat alternativ.

Exempelvis Beats Pill 2.0's storebror, Pill XL, som fanns med i samma test som Bose Soundlink III. Den har, till skillnad från Pill 2.0, fått riktigt bra omdöme av Ljud&bild. Basen är precis sådär framträdande som Beatsälskare vill ha det. Beats är som sagt inte till för alla, men gillar man bas, då är de perfekta. Pill XL väger 1,5kg och är kanske lite stor att släpa med sig, 10x10x34cm, till skillnad från Soundlink III, som väger 1,4kg och är 13x25x5cm, alltså något mindre. Så jättemycket mindre är den dock inte och Pill XL går klart före i min bok, om det inte vore för det faktum att Apple, som köpte Beats förra året, nyligen har kallat tillbaka alla Pill XL, eftersom att det finns risk för överhettat batteri. Så tyvärr stryks nog även den...

En annan högtalare i samma test, med kanske ännu bättre basresurser, var klassiska Marshall, som har byggt mängder med gitarrförstärkare och konserthögtalare genom åren. Här hade de med sin Stanmore i testet. En rejäl och robust högtalare med skinnbeklädd utsida, mässingsdetaljer, tygfront, den klassiska Marshalloggan och gummifötter på undersidan, för att dempa vibrationer och missfärgningar i ljudet. Klassiska analoga rattar och reglage har den också och inte minst en grym bas som dessutom går djupt i registret, enda ner till 45Hz.
Kruxet då? Ja, den är alldeles för klumpig för att släpa med sig. 35x19x19cm och en vikt på hela 5,1kg. Med andra ord ströks även den ganska snabbt...

Klipsch hade också ett basmonster med i samma test, sin KMC3. Här råder Ljud&bild t.o.m. till att skruva ner basen om man lyssnar på lite lugnare akustisk musik. Tyvärr är även denna lite väl stor för att släpa med sig. 18x43x14cm och en vikt på 3,5kg. Det är lite väl stort, så den går tyvärr också bort...

De sista högtalarna här ovan, Klipsch, Marshall och Beats, har rikligt med bas, men tyvärr är de lite för stora för att bara slänga ner i väskan, så jag fick snällt ta mig i kragen och påminna mig själv om vad jag egentligen är ute efter. Då hittade jag Logitech, eller Ultimate ears, som de numera kallar sina högtalare, med sin Boom. I storlek med en halvliters ölburk, 18x6,5x6,5cm och med en vikt på endast 538g. Djupbasen försvinner givetvis när högtalaren är så liten, men det här tycks ändå vara ett undantag för regeln som säger att små högtalare spelar litet ljud. Boom har ett förvånansvärt stort ljud och tål dessutom lite fukt. Billigast just nu är den hos Electroworld, där den går på 1 490kr.

...Dock har den en storebror, Megaboom, som jag givetvis blev ännu mer sugen på. Den är lite större, lite tyngre, kostar likt Bose Soundlink III knappt 3 000kr, men fick jag välja mellan Soundlink III och Megaboom, då är valet glasklart. Den här har två femtums element och två tiotums ovala slagbasar som hjälper till att få ner frekvensen enda ner till ca 65Hz. Det är visserligen inte lika djupt som Marshall Stanmore ovan, men å andra sidan är den här betydligt mindre och mer portabel. 22,6x8,5x8,5cm och en vikt på 880g! Det är imponerande och vore det inte för priset hade den varit given för mig. Den är visserligen ganska ny, så priset kan kanske komma att sjunka litegrann, men 2 990kr hos Electroworld är ändå lite saftigt...

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns två olika nivåer att välja på. Antingen satsar jag på en lite billigare högtalare som är väldigt lätt och portabel att ta med, precis som jag var inne på från början. Där står det mellan Bose Soundlink mini för 1 690kr hos Netonnet, eller Logitech UE Boom för 1 490kr hos Electroworld. Soundlink mini tycks ha ett lite djupare ljud än Boom, men boom ska ändå vara en av de bästa trådlösa högtalarna på marknaden. Båda två är rejält bygda, Soundlink mini i mestadels metall och Boom är fukttålig. Boom är något lättare, 538g mot 670g, men det är marginellt och jag tror knappt man märker det. Boom är dessutom några hundralappar billigare i nuläget, men ett par hundra hit eller dit spelar inte så stor roll i sammanhanget. Kort sagt är de båda kombatanterna ganska jämna, men jag lutar ändå åt Soundlink mini. Ska jag ha Logitech är jag betydligt mer sugen på Megaboom...

...Som finns i det andra alternativet. Här blir det en lite större högtalare, med mer, djupare och tyngre bas. Nackdelen är att högtalaren blir lite större och mer otymplig att ta med, men här står det ändå mellan Beats Pill XL, för 2 690kr hos Royal design, eller ovan nämda Logitech UE Megaboom för 2 990kr hos Electroworld. Megaboom är både mindre och framförallt lättare. 880g mot 1,5kg. Båda två tycks spela med en djup och fyllig bas, där den kanske tar över lite mer av ljudbilden i Pill XL än i Megaboom, som tycks ha ett mer balanserat ljud, trots den massiva basen. Apple har som sagt kallat tillbaka alla Pill XL, men Beats är alltid Beats, så jag kan ändå inte låta bli att vara lite sugen på den. I duell mot Megaboom förlorar den nog dock ganska klart.

Slutsatsen är alltså att det lutar åt en Bose Soundlink mini, 670g lätt och 18x5,8x5,1cm stor, för 1 690kr, eller en Logitech UE Megaboom, 880g lätt och 22,6x8,5x8,5cm, för 2 990kr.

Egentligen är låten urdålig, men den har någonting som gör att den ändå sätter sig och ja, ja gillar den. "Det draaar!" Kan det bli en sommarplåga tro?

Om inte den blir det så lär Samir och Viktors nya, Saxofuckingfon, nästan garanterat bli det. Melodiskt, dansant och den sätter sig på hjärnan, både text och melodi. Gillar den skarpt!

Vi fortsätter min musikhistoria och nu är vi framme vid 2010, som var ett väldigt, väldigt speciellt år och det mest bergochdalbaneliknande jag har varit med om. Hela registret, från lyclligaste lycka till mörkaste mörker fanns med under året. Med anledning av detta delar jag upp det i två delar.

Jag som varit med om mycket redan åren innan det här trodde att jag nu hade blivit någorlunda stabil i mig själv, men känsloena kom och tog mig med storm. Bättre än jag mådde under delar av det här året har jag aldrig mått, men jag har med största säkerhet aldrig mått sämre än då heller och jag kastades rakt in i händelserna redan från start.

För redan i början av januari träffades vi första gången, här via bloggen. En kommentar jag lämnade på någon annans blogg som hon fastnade för, klickade in på min blogg och lämnade ett avtryck. Där och då började vår resa, till en början med daglig bloggkonversation, men efter bara några veckor blev det msn och ytterligare några veckor senare hade vi bytt mobilnummer. Jag märkte redan tidigt att det var något speciellt med den tjejen, så förstående, empatisk och lyhörd. Kort sagt, jag var fast och starka känslor började tidigt gro inom mig.

Låten som helt klart påminner mig mest om den tiden är Surrender (Bootlegerz radio edit) med Bassrockerz pres. Elena, men den versionen finns tyvärr inte på Youtube, så ni får en Radio edit istället, men även Asta kasks Det vill jag va och Amaze's Summernight (Reality blaster remix) var stora hits och kort senare kom också lite tyngre Hardstyle in i bilden i form av Gostosa - Never say never och Brennan heart - Face the enemy.

Redan i februari visste jag att jag var kär och på självaste alla hjärtans dag berättade jag det för första gången, i bilen, på väg hem från Malmö efter Malmö open 2010. Jag förväntade mig inget gensvar, för vi hade ju bara känt varandra i drygt en månad, men jag ville ändå att hon skulle få veta det, för redan här var hon en av de som stod mig allra närmast.

Februari övergick i mars och någonstans där började vi prata om att ses. P.g.a. olika orsaker som jag inte vill ta upp här och nu gick det dock inte, men känslorna blev allt starkare för varje dag som gick, jag fanns och stöttade så mycket jag bara kunde via sms och msn, det vankades skidresa till Idre, Leksand var i kvalserien, messen började fyllas med hjärtan och våren var inte långt bort. Kort sagt var livet ganska bra och som något slags stridsrop lyssnade jag väldigt mycket på Leksands egna Stiko Per Larsson och hans Bröder, vilken fortfarande ekar i Tegera arena innan varje hemmamatch. En peak till våra värsta rivaler från övre Siljan fanns också med i bilden i form av Ge upp Mora, med melodin tagen från Offsprings kända 90-talshit Get a job, och Breeze & ritman stod för inslaget av UK Hardcore med sin version av If I were you.

Mars blev april och maj och med det kom också våren på allvar, även om april började på sämsta tänkbara sätt, då farmor gick bort tidigt på morgonen på påskdagen, men då fanns hon hela tiden där, tjejen som jag ännu aldrig hade träffat i verkligheten, men som jag redan här var gränslöst förälskad i, som alltid fanns där, som alltid ställde upp och som här gjorde vad hon kunde för att hjälpa mig, precis på samma sätt som jag dag efter dag, vecka efter vecka hjälpte henne med allt som var jobbigt, i början med hjälp av henne, för detta med psykisk ohälsa var helt nytt för mig, ingen i min närhet hade tidigare haft ångest, panikattacker och gråtit hejdlöst. Jag visste till en början inte hur jag skulle hantera det, vad jag skulle göra, men jag lärde mig och idag har jag henne att tacka för väldigt mycket, inte minst för att jag är den empatiska, stöttande och förstående typen som jag vill vara och som jag hoppas att jag är.

Under den här tiden kom emellertid en rad vårhits in i mitt liv och gick mycket på repeat där hemma. Bland de fanns Blümchen med en av hennes snabbaste låtar, Verrückte jungs, XTM vs DJ Chucky pres. Anya - Walk right back, Master blaster - Until the end (Monday 2 friday radio edit), alla tre, i synnerhet de två första, väldigt glada uppåtlåtar, som verkligen speglade hur jag kände där och då. Kort sagt trallvänliga låtar som man blir på gott humör på bara av att höra.

Våren frodades där ute, solen lyste, studenten närmade sig med stormsteg och på insidan var jag precis lika glad och lycklig.

Kina - My love var en annan låt som repeatades mycket under den här tiden. En Classic eurolåt med mycket känsla i och där texten verkligen beskrev hur jag kände. Tycker fortfarande den är fin.

För första gången på många år fastnade jag även för några mellohits. timoteijs Kom och Kalle Moraeus och Orsa spelmäns Underbart. Två låtar jag gillar än idag och som verkligen påminner mig om den här tiden.

Jocke och jag åkte, tillsammans med pappa, på spritresa ner till tyskland i maj och därifrån kom jag till mammas ogillande hem med dussintals flaskor och flak med öl, både till studenten och barskåpet, som nu började fyllas på allvar. Under Tysklandsresan kunde Hon med stort H knappt vänta tills jag kom hem, hon saknade mig och jag saknade henne något enormt. Vi bestämde att när jag tog studenten, då skulle vi försöka träffas och jag längtade så jag höll på att dö. Tidigare under vintern hade jag tänkt att det inte var långt kvar av gymnasietiden och att det skulle kännas lite konstigt att SP07A snart inte skulle finnas mer, men nu ville jag inget hellre än att studenten skulle vara där.

Det höll dock på att gå illa. Riktigt illa. redan innan det egentligen hade börjat.
Förtroende och tillit är många gånger en skör lina och här höll jag på att förstöra allt, egentligen av ett missförstånd. Hon hade anförtrott mig sina djupaste tankar, flera hämligheter som ingen annan, inte ens hennes bästa vän, kände till. Hon litade fullständigt på mig och jag ville bara skriva ett blogginlägg om hur jag kände, hur mycket hon betydde för mig och hur svårt och stundtals hopplöst allt kändes när vi var så långt ifrån varandra och när jag inte ville något hellre än att bara vara hos henne och hålla om och krama, finnas där helt enkelt. Budskapet i inlägget feltolkades och hon tyckte mer att det lät som att jag hängde ut henne och hennes problem. Tillitens lina brast och med tanke på hennes tidigare erfarenheter visste hon inte om hon någonsin skulle kunna lita på mig igen. Jag var helt förstörd, var hemma från skolan i tre dagar, låg bara i sängen och orkade inte ens vara ute i det fina vädret. Det fick inte sluta såhär, det kunde inte sluta såhär...

Det gjorde det inte heller. till slut löste det sig, efter en lång msn-konversation hittade vi tillbaka till varandra. Kärleken var större än misstron och för första gången erkände hon fullt ut, både för sig själv och för mig att hon älskade mig. Åh, mitt hjärta dansade av lycka, ögonen svämmade över och all lycka bara sköljde över mig igen. Där och då blev vi inofficiellt tillsammans, sent på kvällen den 20 maj.

Bara några dagar senare inledde vi studentfirandet, som varade i två veckor. Under dessa båda veckor var vi knappt alls i skolan, alla arbeten etc. var inlämnade, det fanns vissa lektioner på schemat, men inte ens lärarna räknade med att vi skulle vara där. Vi spelade istället ölbeännboll, spelade laserdome, sov över i skolan, hade mösspåtagningsfest, gick ut och åt med klassen, gick på måndagsklubben, hade grillkväll, klädde vagnen och så slutligen den stora dagen, studenten!

Det var champagnefrukost hos en i klassen, fotografering, promenad till kyrkan, där vi sjöng och tjoade hela vägenn, cortege tillbaka till skolan efteråt, sista lunchen i matsalen, betygsutdelning och en och annan tår som fälldes och så utspringet och flakåkningen, där vi sjöng och skrek värre än någonsin, paketöppning och medelhavsbufé där hemma med familjen och släkten och så festen på kvällen, så klart. En superlyckad dag och vädret kunde inte ha varit bättre. Strålande sol, klarblå himmel och detta yttre speglade verkligen mitt inre. oj så lycklig jag var!

Vår inofficiella studentlåt blev väl en av sommarens stora hits, Stereo love, ni vet "Dragspelslåten", med Edward Maya & Vika Jigulina, men även Basses Nu springer vi ut spelades mycket i mina högtalare, men den finns tyvärr inte heller på Youtube.

Tyvärr kunde vi inte träffas den här gången heller, vilket väl var det enda som saknades under studenten, men när jag fyllde, då skulle vi försöka ses igen, men det gick inte vägen den gången heller. Strax efteråt dök det dock upp ett oväntat tillfälle då hon skulle bli ensam hemma under midsommar, vilket gjorde att jag kunde komma ner till henne. Allt var i princip klappat och klart, jag skulle bara boka biljetter, men då hamnade hennes kusin i trubbel, familjen stannade hemma över midsommar och det passade sig inte att jag kom ner då heller. Jag blev nästan förbannad, för att allt skulle vara så svårt och komplicerat och för att vi inte kunde träffas, hur gärna vi än ville och trots att vi inte ville något hellre än att vara i varandras armar, så vi fick snällt vänta vidare, samtidigt som våra hjärtan skrek efter varandra.

Jocke och jag åkte på lyxkryssning med Royal caribbean och Vision of the seas i månadsskiftet juni-juli. En kryssning som slår allt annat med hästlängder. Vi hade balkonghytt med badkar, spelade kort i "The card room", där det fanns riktiga spelbord med grön matta och allt, badade i poolerna ute på däck 9, där det var som ett riktigt medelhavsställe med solstolar, utebar och livemusik när det inte strömmade musik ur högtalarna. Vi kollade på "Bellyflopping" och besökte st. Petersburg, men det mest överväldigande var servicen ombord. Både personal och andra resenärer hälsade, frågade hur det var och vad vi hade tänkt göra under dagen. Frukostbufén var mäktig och varje dag var det trerätters middag på kvällen, där varje bord hade en bordschef och två-tre bordsassistenter som passade upp på en, drog ut stolen åt en, sköt in den, lade servetten i knät, fyllde på dricka osv. Ja, de gav mig t.o.m. besticken i handen och de kom ihåg vad vi ville ha och dricka, så det behövde vi knappt ens säga. Maten var enormt god och bäst av allt, allt ingick. Både frukostbufé, lunchbu´fe och trerätters middag, + glassmaskin där på däck 9, ett spa med hamburgare, frukt och lite annat dygnet runt, det var bara att gå och ta. Det enda jag saknade var min kärlek där hemma i Sverige och när vi väl var hemma igen, ja, då pratade vi i telefon för första gången. båda två var skapligt nervösa och rädda för att samma känsla inte skulle finnas där när vi väl fick höra varandras röst. Jag satt i ett hörn av TV-soffan, kramade mobilen i handen och väntade på att hon skulle ringa upp. Det gjorde hon och allt kändes minst lika bra som innan. Det var det första i en låång rad telefonsamtal som skulle följa efter det.

Under den här tiden gick talismans gamla I'll be waiting varm i mina högtalare, men även Crashdiets Generation wild, vilken jag upptäckte på Bandit rock, som nu hade ersatt Lugna favoriter i vår del av Sverige. Alexandra Burke's Bad boys spelades också flitigt och mer UK Hardcore blev det, nu i form av Al Storm feat. Amy - Surrender, Italobrothers hit från föregående år, Stamp on the ground, men nu i en Breeze mix, Darren styles & Manian - Outa my head, Azora med en cover på den gamla All outa love och slutligen Frisco & Alexia - Me and you, också det i en Breeze mix.

Mycket UK hardcore var det alltså, som ni kan se, tror nog det var den mest intensiva UK-perioden jag hade, och här stoppar vi för nu. Andra delen av 2010 får ni i nästa inlägg...